Statsutskottets utlåtande nr 165.
1
i\r 165.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv
av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 242 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikatiensärenden för den 25 april
1947, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med
vad chefen för kommunikationsdepartementet förordat godkänna fyra propositionen
bifogade överenskommelser om förvärv för statens räkning av
aktiemajoriteten i Bergslagernas, Gävle—Dala, Södra Dalames samt Kil—
Fryksdalens järnvägsaktiebolag, dels ock under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar, till Förvärv av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 80 315 000
kronor.
Nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor om järnvägsegendomens värde m- m. har med tillstyrkan
underställt Kungl. Maj:ts prövning fyra överenskommelser om förvärv
för svenska statens räkning av aktiemajoriteterna i Bergslagernas, Gävle—
Dala, Södra Dalarnes samt Kil—Fryksdalens järnvägsaktiebolag, vilka överenskommelser
träffats inför nämnden mellan å ena sidan förstatligandeberedningen
i järnvägsstyrelsen samt å andra sidan dels Göteborgs stad, dels
Gävle stad, dels Hedemora och Leksands socknar ävensom Hedemora och
Säters städer, dels ock Fryksände med flera kommuner.
överenskommelserna, vilka fogats till statsrådsprotokollet (Bilaga A—D),
äro slutna under förutsättningar att de bliva godkända dels av Kungl. Maj:t
senast den 15 juni 1947, dels ock av respektive kommuner senast vissa närmare
angivna dagar under mars 1947.
Trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle, Bergslagernas järnvägs-1
aktiebolag & Co, (GDG) är ett inregistrerat handelsbolag, vars delägare äro
de tre järnvägsbolagen Bergslagernas järnvägsaktiebolag (BJ), Gävle—
Dala järnvägsaktiebolag (GDJ) och Södra Dalarnes jämvägsaktiebolag (SDJ),
vilka bolags järnvägar sammanfattningsvis benämnas GDG storbanor. Med
BJ som formell arrendator arrenderar GDG följande fyra järnvägsbolag tillhöriga
järnvägar, nämligen Lödöse—Lilla Edets (LLEJ), Kil—Fryksdalens
(KFJ), Dal—Västra Värmlands (DVVJ) och Dalslands järnvägsaktiebolag
(DJ), sammanfattningsvis benämnda GDG arrendebanor.
GDG:s järnvägsnät framgår av kartan å s. 2.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 165.
1
2
Statsutskottets utlåtande nr 165.
v \
TL K H t \
TR/?F/KFÖf?V/7L T/T/f/GE/f
GÖTEBORG -OflLOR/YF- GÄVLE
Järnväg ////förande G HO. ethfr/räA dr//?.
S/o/end Järnvågor-,
Brry/ef/daJärnvägar
Aktiekapitalen och antalet aktier i BJ, GDJ och SDJ framgå av följande
uppställning: BJ GDJ SDJ
Aktiekapital...................................... 25146 800 12 960 000 2132 700
Antal aktier...................................... 125 734 129 600 21327
Beträffande de förut omnämnda, av GDG arrenderade fyra järnvägarna
bör framhållas, att BJ eller av BJ kontrollerade bolag äger aktier i berörda
jämvägsaktiebolag på sätt framgår av följande uppställning:
LLEJ KFJ DVVJ DJ
Aktiekapital.............................. 336 800 2 500 000 100 000 2 751400
Antal aktier.............................. 3 368 12 500 1 000 27 514
Aktieägare:
BJ eller av BJ kontr. bolag .............. 1 762 5 527 1 000 19 412
Övriga................................... 1606 6 973 — 8102
Statsutskottets utlåtande nr 165.
3
Slutligen må omnämnas, att GDG samt de i GDG deltagande tre järnvägsbolagen
tillsammans äga samtliga aktier i GDG:s biltrafikaktiebolag
och trafikaktiebolaget Haglund & Larsson, ävensom att BJ genom av bolaget
kontrollerade bolag äger samtliga aktier i aktiebolaget Göteborgs express
& transport.
Till belysande av det nu preliminärt avtalade järnvägsförvärvets omfattning
lämnas i propositionen följande uppgifter, hämtade från 1938 års statistik
rörande omfattningen av GDG:s järnvägar:
.Järnväg |
Bankm |
Inkomst av 1 000-tal |
Byggnads- kostnad |
Aktie- kapital |
Personal i |
Miljoner kronor |
|||||
B J...................... |
493-9 |
18 244 |
92-1 |
25-1 |
2 755 |
GDJ..................... |
292-9 |
7 293 |
37-8 |
130 |
1029 |
SD J..................... |
132-8 |
2 374 |
13-2 |
2-1 |
241 |
DJ...................... |
68-5 |
1202 |
5-8 |
2-8 |
229 |
DVVJ................... |
2511 |
888 |
24-4 |
o-i |
242 |
KFJ .................... |
81-9 |
549 |
5-2 |
2-5 |
105 |
LLEJ................... |
14-5 |
62 |
0-8 |
0-3 |
15 |
Summa GDG-järnvägar |
1335-6 |
30612 |
179-3 |
45 9 |
4616 |
Den GDG tillhöriga rullande materielen utgöres enligt uppgifter i senaste
tillgängliga statistik (1945) av
Ånglok .................................................... 161
El-lok...................................................... 34
El-motorvagnar............................................. 7
Övriga motorvägnar och rälsbussar.......................... 15
Lokomotorer................................................ 14
Person- och postvagnar, 2-axliga ............................ 90
> » > 4- > ............................ 165
Resgodsvagnar.............................................. 93
Godsvagnar, slutna.......................................... 835
> , öppna.......................................... 4 248
I fråga om skuldförpliktelser på grund av statslån inhämtas av
propositionen, att endast KFJ och DVVJ häfta för statslån, varå den 1 juli
1947 beräknas återstå en kapitalskuld av 1 782 000 respektive 3 992 000
kronor.
Angående GDG:s biltrafik rörelse meddelas, alt GDG genom sitt
dotterbolag, GDG biltrafiks aktiebolag, vilket år 1942 bildades genom sammanslagning
av äldre liknande bolag, ävensom ett under år 1946 inköpt biltrafikföretag,
trafikaktiebolaget Haglund & Larsson, bedreve en särdeles omfattande
biltrafik, vilken betjänade så gott som hela trafikområdet för GDG
järnvägar och på vissa håll sträckte sig långt över detta områdes gränser.
4
Statsutskottets utlåtande nr 165.
Rörelsen omfattade såväl linje- som beställningstrafik för person- och godsbefordran.
Enligt föreliggande uppgifter för år 1946 utgjorde den koncessionerade
linjelängden 7 707 km, varav 7 274 km för närvarande trafikerades.
Vagnparken utgjordes av 276 omnibusar, 6 personbilar, 142 lastbilar och
132 godssläpvagnar med en bokförd anskaffningskostnad av 9,2 miljoner
kronor.
Å s. 11—22 i propositionen lämnas vissa uppgifter rörande de ekonomiska
förhållandena avseende hela det nuvarande GDG-systemet
(inklusive DJ). I dessa delar får utskottet hänvisa till propositionen.
De nu träffade preliminära överenskommelserna innebära förvärv för staten
dels av Göteborgs stad tillhöriga minst 56 091 aktier i BJ — och därmed
aktiemajoriteten i detta bolag — till ett pris av 535 kronor per aktie, dels av
Gävle stad tillhöriga minst 16 200 aktier i GDJ till ett pris av 310 kronor per
aktie, dels av Leksands och Hedemora socknar samt Hedemora och Säters
städer tillhöriga minst 8 074 aktier i SDJ till ett pris av 280 kronor per aktie,
dels ock av Fryksände med flera kommuner tillhöriga minst 5 300 aktier
i KFJ till ett pris av 100 kronor per aktie, att likvideras i riksgäldskontoret
den 30 juni 1947 efter säljarens önskan kontant eller i statsobligationer, löpande
med 3 procent ränta. De nuvarande aktieägarna i BJ, GDJ och SDJ
skola vid respektive ordinarie bolagsstämmor år 1947 äga disponera 8 procent
å aktiekapitalen. Staten förbinder sig att intill den 1 juli 1948 på anfordran
inlösa ej mindre övriga aktier i sagda fyra bolag till enahanda pris och
villkor som nyss sagts, än även GDG-koncernen icke tillhöriga aktier i Lödöse
—Lilla Edets järnvägsaktiebolag och Dalslands järnvägsaktiebolag till ett
pris av respektive 75 och 160 kronor per aktie. I enlighet härmed skall staten,
sedan de koncernägda aktierna frånräknats, erlägga
Staten skall därjämte, sedan bolagen likviderats, övertaga — utom förefintliga
statslån, utgörande per den 1 juli 1947 till jämvägsaktiebolaget
Dal—Västra Värmland omkring 4 miljoner kronor och till Kil—Fryksdalens
jämvägsaktiebolag omkring 1,8 miljon kronor — bolagens skulder, vilka efter
avdrag av likvida medel torde komma att uppgå till omkring 50 miljoner
kronor, och även svara för bolagens övriga förpliktelser. Emellertid skall
staten erhålla överskotten å BJ:s, GDJ:s och SDJ:s verksamhet för år 1946,
i vad desamma överstiga vad som motsvarar 8 procent å de utanför koncernen
liggande delarna av aktiekapitalen, jämte överskotten i sin helhet icke
blott för KFJ, DJ och LLEJ för samma tid utan även för alla sex järnvägsbolagen
för tiden från och med den 1 januari 1947.
för 100 481 aktier ä 535 kronor i BJ
» 64 954 > » 310 » » GDJ
» 15 380 » » 280 > » SDJ
» 6 973 » » 100 > » KFJ
» 8102 » » 160 » » DJ
•jt 1 606 ^ s 75 3> » LLEJ
kronor 53 757 000
» 20 136 000
4 306 000
697 300
1 296 320
120 450
Summa kronor 80 313 070
Statsutskottets utlåtande nr 165.
5
Järnvägsstyrelsen har i infordrat utlåtande hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen dels besluta att aktierna i Bergslagernas m. fl. järnvägsaktiebolag
må på överenskomna villkor förvärvas av staten, dels ock å
riksstaten för budgetåret 1947/48 å kapitalbudgeten under rubrik Statens
affärsverksfonder, statens järnvägar till Förvärv av aktier i Bergslagernas
m. fl. järnvägsakliebolag anvisa ett investeringsanslag av 80 500 000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har i anslutning därtill givit uttryck åt sin uppfattning
rörande fördelarna med ett införlivande av bergslagsnätet med statens järnvägar,
beräkningen av GDG-järnvägarnas affärsvärde, anslagsbehovet för aktieförvärvets
genomförande samt järnvägsbolagens fortvaro tills vidare samt
likvidation. Härutinnan får utskottet hänvisa till propositionen (s. 25—34).
Styrelsen har sammanfattningsvis anfört, att styrelsens ställningstagande
till förevarande uppgörelse bestämts av järnvägsekonomiska och trafikpolitiska
motiv. Däremot hade det ansetts ligga utanför styrelsens kompetensområde
att söka klarlägga och bedöma eventuella följdverkningar på kapitalmarknaden
och prisutvecklingen i allmänhet.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava avgivit yttrande i ärendet och därvid
beträffande förvärvets finansiering anfört följande.
Likviden av det sammanlagda beloppet för statens aktieförvärv i alla ifrågavarande
bolag, utgörande omkring 80,5 milj. kronor, skall efter säljarens
önskan ske kontant eller i treprocentiga statsobligationer. Vid likvid i obligationer
kan denna ske av det 3 procents lån, förfallande år 1992, som riksgäldskontoret
upplade i december 1946. Av detta lån finnas obligations valörer
å 10 000, 5 000 och 1 000 kronor. Då under nuvarande förhållanden
ett utlämnande av dessa obligationer till underkurs ej kan ifrågakomma,
skola obligationerna alltså tillhandahållas till pari eller, därest börskursen
före den 1 nästkommande juli skulle stiga över pari, till den kurs, som noteras
den 30 juni 1947.
Under hänvisning till att de remitterade handlingarna icke lämnade någon
upplysning om de grunder, efter vilka man framkommit till de i överenskommelserna
angivna priserna för aktierna, förklara fullmäktige, att de därför
icke hava möjlighet att bedöma prisernas skälighet, samt anföra vidare.
Anledning finnes emellertid att antaga, att dessa icke kunnat undgå att
påverkas av den för närvarande rådande högkonjunkturen och av det gynnsamma
läge ifrågavarande järnvägsbolag därför för närvarande befinna sig i.
Fullmäktige vilja under sådana omständigheter ifrågasätta lämpligheten av
att nu gå till förvärv av ifrågavarande aktier, vilket — förutom framtida
övertagande av järnvägsbolagens skulder — skulle kräva ett direkt kapitalutlägg
av omkring 80,5 miljoner kronor. Det synes icke osannolikt, att staten
framdeles i ett annat konjunkturläge skulle kunna komma fram till fördelaktigare
priser. Till det nu anförda kommer, att affären skulle genomföras
under ett synnerligen ogynnsamt läge på kapitalmarknaden. Fullmäktige
anse sig icke här böra närmare ingå på detta ämne, men vilja framhålla,
att en upplåning av 80 miljoner kronor utöver de lånetransaktioner,
som fullmäktige måste räkna med under den närmaste tiden, alt döma av
läget för dagen icke torde vara möjlig att utföra på marknaden.
6
Statsutskottets utlåtande nr 165.
I anslutning härtill hemställa fullmäktige, att frågan om ett uppskov med
förvärvet av ifrågavarande järnvägar till en ur de anförda synpunkterna
lämpligare tid upptages till ingående övervägande.
Handelskamrarnas nämnd m. fl. näringsorganisationer hava i skrivelse
hemställt, att trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle icke måtte förstatligas
eller i varje fall att i avbidan på den närmaste framtidens allmänna
ekonomiska och tekniska utveckling förvaltningens förstatligande måtte tills
vidare anstå.
Departementschefen har till en början erinrat om de åtgärder, som hittills
vidtagits från statsmakternas sida för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet.
Härom anföres följande.
»I proposition (nr 207) till 1939 års lagtima riksdag framlades förslag till
åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. I propositionen
framhölls, att diskussionen i hithörande frågor i själva verket icke så mycket
rörde, huruvida ett förstatligande överhuvud borde komma till stånd.
Vad saken gällde vore fastmera, hur långt förstatligandet lämpligen borde
drivas. 1936 års järnvägskommitté, som verkställt utredningen i saken, hade
förordat, att praktiskt taget samtliga enskilda järnvägar skulle införlivas
med statsbanenätet. Endast järnvägar utan allmän betydelse och vissa av
kommittén uppräknade järnvägar med sådan betydelse hade av kommittén
ansetts icke äga den trafik eller eljest vara av den natur, att de borde omfattas
av ett förstatligande. Utan den av kommittén sålunda förordade åtgärden
kunde enligt kommitténs mening olägenheterna med splittringen lika
litet avlägsnas som förutsättningar skapas för en nyordning, som möjliggjorde
ett rationellt utnyttjande av järnvägarnas transportkapacitet, en förbättring
av deras ekonomi och en förstärkning av deras konkurrenskraft. Föredragande
departementschefen anförde för sin del, att en nyordning i den utsträckning
som vore nödvändig kunde järnvägarna själva genomföra endast
om de vore en enhet och sålunda icke behövde taga hänsyn till särintressen.
Genom en dylik reorganisation av järnvägarna skapades en effektiv transportapparat,
som hade möjlighet att fullgöra transporterna på sätt som tiden
krävde och dess teknik gjorde möjligt. I propositionen framhölls, att av detta
ställningstagande icke följde att samtliga järnvägar borde omfattas av ett
förstatligande. Det låge i sakens natur, att det icke vore möjligt att i dåvarande
läge bestämma, om en järnväg skulle uteslutas eller icke. I stället
borde ett avgörande träffas från fall till fall. En uteslutning av vissa järnvägar
torde alltså icke på förhand böra betraktas såsom given.
Propositionen hänvisades till statsutskottet, som avgav utlåtande (nr 172).
Utskottet skärpte därvid den av departementschefen uttalade meningen rörande
förstatligandets omfattning samt anförde, att utskottet i anslutning
till kommitténs uppfattning ansåge, att det blivande förstatligandet borde
omfatta samtliga rikets järnvägsenheter, såväl normalspåriga som smalspåriga,
vilka ej vore att betrakta som spårvägar eller hade liknande lokal karaktär
och som överhuvud vore av den allmänna betydelse att de borde
Statsutskottets utlåtande nr 165.
7
fortbestå. Utskottet framhöll vidare, att järnvägsstyrelsen i yttrande över
kommitténs förslag förordat, att en plan uppgjordes, i vilken huvudavsnitten
horde vara Skånes enskilda järnvägar, övriga normalspårsbanor i Götaland,
bergslagsnätet och smalspårsnäten. Utskottet ansåg, att förvärven borde ske
successivt och planmässigt; i verkligheten kunde dock vissa undantag från
den utstakade ordningsföljden bli erforderliga. Utskottet uttalade även den
förhoppningen att för införlivningen med statsbanenätet ej skulle behöva
åtgå längre tid än fem år. Sammanfattningsvis anförde utskottet, att såväl ur
den allmänna samfärdselns synpunkter som kanske främst rent nationellt
det måste vara att hälsa med största tillfredsställelse, att —- med utgångspunkt
från ett av 1933 års riksdag taget initiativ och på grundval av förslag,
utarbetat av en allsidigt sammansatt kommitté — proposition kunnat framläggas
om det svenska järnvägsnätets enhetliggörande. Utskottet tillstyrkte,
att en allmän införlivning med statsbanesystemet skedde av landets enskilda
banor. Angeläget vore, att detta förstatligande kunde snarast genomföras.
I en till utlåtandet fogad reservation föreslogs, att förstatligandet skulle begränsas.
Från detsamma borde sålunda undantagas dels sådana enskilda järnvägar,
som bildade en grupp av den storleksordning och med den ekonomiska
styrka, att de med tillämpning av en med statens järnvägar jämförlig
taxa kunde genomföra erforderliga rationaliseringsåtgärder och dels sådana
järnvägar, vilkas övertagande av staten icke i och för sig erbjöde ökade möjligheter
till transportrationalisering och vilka dessutom hade ekonomiska förutsättningar
att leva ett fortsatt självständigt liv. En begränsning av förstatligandet
skulle även medföra en begränsning av de för genomförandet av åtgärden
nödvändiga, högst betydande kapitalinsatserna. Genom ett allmänt
förstatligande försvunne möjligheten till jämförelser mellan statsbaneföretaget
och de större enskilda banorna och till de korrigeringar, vartill sådana
jämförelser kunde giva anledning. För ett riktigt avvägande av taxeproblemet
syntes det betydelsefullt, att tillgång funnes till ekonomiska driftkalkyler
icke blott från statens järnvägar utan även från enskilda järnvägsföretag.
Riksdagen biträdde utskottets förslag. Riksdagen har sedermera i anledning
av förslag från Kungl. Maj:t under åren 1939—1946 fattat beslut om
förstatligande av enskilda normalspåriga järnvägar med en sammanlagd
längd av 3 111 bankm. Till jämförelse må nämnas, att de i förstatligandeplanen
ingående normalspåriga enskilda järnvägarna år 1938 hade en sammanlagd
längd av 4 974 bankm samt att av de år 1946 i enskild ägo kvarvarande
enskilda järnvägarna, vilka hade en sammanlagd längd av 1 863 km,
1 335 km belöpte på GDG-nätet. Statens normalspåriga järnvägsnät omfattar
för närvarande 11 078 bankm.
Vid 1940 års riksdag ifrågasattes motionsvägen uppskov med vissa då till
behandling föreliggande förvärv och vid 1941 års riksdag väcktes, i anledning
av proposition om statsförvärv av vissa järnvägar, motioner, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att med hänsyn till inträdda extraordinära
ekonomiska förhållanden, förstatligandet av de enskilda järnvägarna
borde tills vidare anstå, där ej preliminära överenskommelser redan före
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 165.
låge. I båda fallen hemställde statsutskottet, att motionerna icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd, vilket också blev riksdagens beslut.
Av det anförda framgår, att 1939 års principbeslut om förstatligande av det
svenska järnvägsnätet även omfattade bergslagsnätet samt att riksdagen tid
efter annan med eftertryck betonat nödvändigheten av att arbetet med de
privatägda banornas införlivning med statsbanenätet bedreves på sådant sätt,
att det av statsmakterna år 1939 uppställda målet, nämligen ett i statens
hand enhetligt drivet svenskt järnvägssystem, snarast möjligt kunde uppnås.»
Beträffande förstatligandebeslutets fortsatta genomförande har departementschefen
yttrat följande.
»Handelskamrarnas nämnd m. fl. näringsorganisationer ha förordat, att trafikförvaltningen
Göteborg—Dalame—Gävle (GDG) icke måtte förstatligas.
Under den diskussion som förts i samband med uppgörandet av de nu föreliggande
preliminära avtalen har även från andra håll ifrågasatts en ändring av
det tidigare fattade principbeslutet på denna punkt. Till stöd för denna ståndpunkt
hava åberopats de skäl, som, enligt vad jag inledningsvis omnämnt,
anförts av reservanterna inom statsutskottet vid 1939 års riksdag, varvid
framhållits, att ett förstatligande skulle medföra, att all befruktande konkurrens
mellan olika järnvägsföretag komme att upphöra till men för fortsatt
teknisk utveckling inom jämvägsväsendet. Härvid är att märka, att någon
ekonomisk konkurrens av större betydelse mellan olika järnvägar knappast
existerar i vårt land, då de i regel äro hänvisade till var sina trafikområden.
I den mån man i detta sammanhang talar om konkurrens, har den förelegat
på det tekniska området och varit betingad av järnvägarnas strävan att var
för sig åstadkomma bättre och billigare driftformer. Även sedan den huvudsakliga
delen av järnvägsnätet samlats i statens hand, kvarstår emellertid
konkurrens — såväl tekniskt som ekonomiskt — från motorfordonstrafikens
sida. I denna konkurrens ligger på ett helt annat sätt än i bibehållandet av
ett enskilt järnvägsnät förutsättningar för och incitament till fortsatta framsteg
inom järnvägsdriften; och med den livliga kontakt som råder mellan
ledningen av järnvägar i skilda länder torde vara väl sörjt för att framsteg
och förbättringar snabbt bliva kända och vinna efterföljd inom olika jämvägssystem.
Gentemot de nu berörda skälen för en ändring av förstatligandebeslutet kan
anföras, att de allmänna fördelar och de rationaliseringsmöjligheter, som följa
med enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet under en gemensam ledning,
alla i större eller mindre grad kunna väntas stå att vinna genom GDGnätets
införlivande i SJ. Järnvägsstyrelsen erinrar sålunda i sitt yttrande,
att det i detta speciella fall gällde i särskilt hög grad att — om vårt lands
järnvägsväsen skulle kunna fylla sina viktiga transportuppgifter på ett fullt
tillfredsställande sätt och hävda sig gentemot andra kommunikationsmedel
— den samlade järnvägsmaterielen utnyttjades så rationellt som möjligt,
samt att rese- och transportlägenhetema icke blott inom det nuvarande GDGnätet
utan även och icke minst mellan detta och tillstötande statsbanelinjer
ordnades under strängt beaktande av allmänhetens krav på bekväma och
Statsutskottets utlåtande nr 165.
9
snabba reselägenheter åt skilda håll. I likhet med järnvägsstyrelsen är jag
av den uppfattningen att en sådan ordning skulle avsevärt underlättas, om
nuvarande SJ:s och GDG:s bandelar få samma ägare och sålunda läggas under
en och samma ledning. Förnekas kan icke, att de nuvarande förhållandena
i detta avseende lämna rum för berättigad kritik, främst i vad angår
reseförbindelserna mellan de olika järnvägsnäten. Det synes mig utan vidare
klart, att ett inordnande av det betydande GDG-nätet med dess godsvagnspark
i SJ kommer att möjliggöra ett rationellare utnyttjande av den samlade
godsvagnsparken ävensom minskad tomköming. Jag erinrar även om
att trafikredovisningen kan förenklas samt att den arbetskrävande fraktfördelningen
mellan SJ och GDG och i vissa fall mellan GDG-jämvägama inbördes
bortfaller helt. Tidsödande dubbelredovisning vid de 17 föreningsstationema
mellan SJ och GDG bortfaller likaså. Skyldigheten att använda
genom samtrafiksordningen fixerade bestämda transportvägar, s. 1c. viavägar,
försvinner. Härefter kan godset transporteras på snabbaste, billigaste
och trafiktekniskt riktigaste sätt. Om de nuvarande samtrafikbestämmelserna
avvecklas, kan ledningen för det samlade nätet bättre överblicka transportbehovet
och tillgodose de olika trafikområdena med väl avvägda transportlägenheter.
Vissa vinster torde även stå att vinna därigenom att förrådsförsörjningen
och verkstadsunderhållet av materialen kan göras gemensam
med SJ. En sammanslagning med SJ torde tillika medföra förutsättningar
för att personalen, särskilt i Göteborg, kan disponeras mera rationellt. Järnvägsstyrelsen
har ock i sitt yttrande ansett, att — när det gällde ett järnvägsföretag
av den omfattning och karaktär som GDG — särskilt starka skäl
talade för att ett sammanförande med statens järnvägar bringades till stånd
utan tidsutdräkt. Järnvägsstyrelsen har tillika i sitt yttrande närmare berört
olika för GDG-förvärvet specifika eller särskilt värdefulla resultat och därvid
anfört åtskilliga belysande exempel på möjligheterna att förenkla förvaltningsapparaten
och effektivisera driften. Järnvägsstyrelsen framhåller slutligen,
att övertagandet av bilrörelsen, som vore väl utvecklad, förväntades bliva
av särskilt värde just nu, när konkurrensen från landsvägstrafiken bleve
allt hårdare för var dag.
De ekonomiska och drifttekniska fördelar, som enligt vad nyss påvisats
i olika hänseenden skulle uppkomma vid ett införlivande av GDG-järnvägarna
med statsbanenätet, äro i de flesta fall just sådana, som förutsetts redan
i samband med de tidigare utredningarna rörande enhetliggörande av det
svenska järnvägsnätet och som legat till grund för statsmakternas tidigare
ställningstagande till frågan hur långt förstatligandet bör drivas. Jag anser
mig därför icke böra tillstyrka, att statsmakternas tidigare fattade principbeslut
ändras, såvitt avser bergslagsnätet, utan förordar, att förstatligandeprogrammet
fullföljes även i denna del.
Från näringsorganisationernas sida har emellertid även föreslagits, att med
förstatligandet av GDG måtte tills vidare anstå i avvaktan på den närmaste
framtidens allmänna ekonomiska och tekniska utveckling. Fullmäktige i
riksgäldskontoret ha med hänsyn till kostnaderna för förvärvet och läget
10
Statsutskottets utlåtande nr 165.
på kapitalmarknaden hemställt, att frågan om ett uppskov med statsförvärvet
måtte upptagas till ingående prövning.
I anslutning härtill vill jag framhålla, att ett anstånd under längre tid med
genomförandet av förstatligandebeslutet av skäl som i det föregående anförts
måste anses ur järnvägsekonomisk och trafikpolitisk synpunkt olyckligt
icke minst med hänsyn till GDG-nätets omfattning och den nyckelställning
dessa järnvägar intaga. Fördelarna av järnvägsnätets enhetliggörande skulle
under anståndstiden icke komma trafikväsendet till godo och det kan befaras
att det fortsatta förstatligandet av övriga enskilda järnvägar skulle
komma att ytterligare fördröjas. Även ett beslut om en kortare tids anstånd
med förstatligande synes vara förenat med allvarliga olägenheter främst
med hänsyn till de ogynnsamma verkningar ett sådant beslut kan befaras
erhålla på företagsledningens intresse att, i avbidan på förstatligandet, driva
företaget på bästa sätt. Med beaktande härav anser jag mig böra ur här
angivna synpunkter avstyrka ett anstånd med förstatligandet av GDG-nätet.»
Departementschefen har härefter, under framhållande att ett anstånd kan
övervägas med hänsyn till priset på aktierna och läget på kapitalmarknaden,
ingått å behandling av de föreliggande preliminära överenskommelserna. Efter
en översikt över de viktigaste avtalsvillkoren — varöver redogörelse lämnats
i det föregående — har departementschefen härutinnan anfört följande.
»Beträffande övriga bestämmelser i de preliminära överenskommelserna må
erinras, att i överenskommelserna med städerna Göteborg och Gävle till skydd
för trafiken över respektive städers hamnar intagits en bestämmelse av i
huvudsak enahanda innebörd som järnvägsstyrelsen lämnat Kalmar stad i
samband med förvärv av stadens aktier i de normalspåriga Kalmarbanorna.
I överenskommelsen med Gävle stad har vidare under § 7 upptagits en bestämmelse,
att järnvägsstyrelsen förklarar sig beredd att efter införlivning
med statens järnvägar av GDJ:s järnväg med representanter för staden upptaga
underhandlingar rörande i samband med bangårdsförhållandena i Gävle
stående mark- och stadsplanefrågor. I överenskommelsen med Göteborgs stad
förekomma vissa särbestämmelser. Järnvägsstyrelsen skall sålunda, så snart
ske kan, utan vederlag återlämna sådan av staden enligt gåvobrev den 14
december 1926 till BJ för järn vägsändamål upplåten eller reserverad mark,
som icke längre erfordras för sådant ändamål. Vidare har järnvägsstyrelsen
åtagit sig att i Göteborg, därest tomt kan av staden anvisas, i anslutning till
centralstationen uppföra ett större hotell. Järnvägsstyrelsen skall ock — när
med hänsyn till trafiken så erfordras -— utföra i 1926 års bangårdsavtal omnämnda
järnvägsövergångar och därvid ersätta den del av kostnaderna, som
enligt nämnda avtal skulle åvila staden, i den mån dessa kostnader icke på
annat sätt kunna täckas av statsmedel. Dessa järnvägsövergångar eller viadukter
äro en gatuviadukt över spåranordningarna öster om Skansen Lejonet
och en gatuviadukt över västkustbanan vid S:t Pauligatans förlängning
samt två gångviadukter över västkustbanan, en vid Blekeallén och en vid
Dämmevägen. Slutligen har järnvägsstyrelsen förbundit sig att icke mot
-
Statsutskottets utlåtande nr 165.
11
sätta sig en ansökan om koncession för staden att med spårväg eller buss
trafikera vägar i Backa socken.
Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande funnit de preliminärt avtalade villkoren
mycket kostsamma för staten. Järnvägsstyrelsen har ock beräknat, att
tillägget över 1939 års kalkylpris utgör omkring 15,5 miljoner kronor eller
omkring 24 procent. Härtill komme de kostnader, som statens järnvägar
kunde komma att ikläda sig på grund av de särskilda utfästelserna gentemot
Göteborgs stad. Järnvägsstyrelsen har emellertid ansett sig kunna biträda
det av nämnden framlagda förslaget till överenskommelse och därvid
åberopat, att från statens järnvägars synpunkt GDG-komplexet faktiskt syntes
intaga en särställning. Järnvägsstyrelsen anför, att den hittills genomförda
elektrifieringen av GDG-huvudlinje främst härvid vore av betydelse. Som förhållandena
på bränslemarknaden nu syntes utveckla sig, representerade
denna elektrifiering ett värde, avsevärt överstigande de kapitalbelopp, som
direkt eller indirekt inginge i 1939 års kalkyl. Ett överpris gentemot det på
1939 års värderingsbasis kalkylerade affärsvärdet förefölle alltså från statens
järnvägars synpunkt mindre betänkligt i fråga om GDG än för någon
av de från förstatligandet nu återstående förvaltningarna.
Ett bedömande av skäligheten av det överenskomna priset på nu ifrågavarande
aktier och därmed på järnvägsegendomens värde är förenat med
betydande svårigheter. I förevarande fall ha parterna grundat sina ståndpunkter
på omfattande utredningar och kalkyler. Det oaktat ha under de förhandlingar
som föregått den nu träffade preliminära överenskommelsen mycket
olika meningar gjort sig gällande, och enighet har kunnat nås först genom
medverkan av den särskilda förlikningsnämnden. Då järnvägsstyrelsen
biträtt nämndens förslag, har detta skett under beaktande av jämvägsekonomiska
och trafikpolitiska förhållanden. Även enligt min mening utvisa de i
ärendet förebragta utredningarna, att betydande allmänna och ekonomiska
värden samt påtagliga fördelar för den allmänna transporthushållningen stå
att vinna genom att de till GDG anslutna järnvägarna införlivas med statsbanenätet.
I det läge saken nu befinner sig har jag därför, efter övervägande
av de på prisfrågan inverkande faktorerna, funnit de preliminärt överenskomna
villkoren för aktieförvärven vara för staten godtagbara. Jag anser mig
sålunda böra tillstyrka, att avtalsvillkoren från statsverkets sida antagas.
Vad angår verkningarna på kapitalmarknaden av aktieförvärvets genomförande
må till en början framhållas, att likviden för aktierna uppgår till
sammanlagt omkring 80,3 miljoner kronor, varav cirka 37,8 miljoner kronor
belöper på kommuner och socknar samt återstoden 42,5 miljoner kronor på
andra aktieägare. Likviden skall efter säljarnas val erläggas kontant eller i
treprocents statsobligationer. Vid likvid i obligationer kan detta direkt genom
riksgäldskontoret ske av det treprocents lån, förfallande år 1992, som
upplades i december 1946. Obligalionsvalörerna på detta lån äro 10 000, 5 000
och 1 000 kronor. I den mån likvid i sådana obligationer icke accepteras av
säljarna och riksgäldskontoret sålunda måste verkställa ny upplåning på kapitalmarknaden
för att fullgöra kontantlikviderna kunna såsom riksgälds
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 165.
fullmäktige anfört svårigheter uppstå. Dessa svårigheter hänföra sig i första
hand till lånebeloppets storlek. Av skäl, vilka närmare skola utvecklas i det
följande, torde emellertid likviden för aktierna i BJ, DJ och LLEJ, tillhopa
omkring 55,2 miljoner kronor, komma att fullgöras först under hösten 1947,
medan övriga aktier, för vilka likvidbeloppet uppgår till sammanlagt omkring
25,1 miljoner kronor, kunna inlösas redan den 1 juli 1947. Med denna
fördelning av likviderna komma uppenbarligen verkningarna på kapitalmarknaden
att mildras. Vidare är att märka, att de likvida medel som kunna
komma att erläggas vid aktieförvärven i sin tur måste placeras av säljarna.
Kommunerna torde därvid — i den mån medlen icke omedelbart användas
för investeringar — tills vidare komma att placera medlen i bank eller i obligationer
eller också använda dem för återbetalning av skulder. I så fall uppkommer
icke annat än en temporär störning på kapitalmarknaden. Denna
torde emellertid kunna mildras, om riksgäldskontoret erhåller möjlighet att
vid genomförandet av ifrågavarande transaktioner få förfoga över järnvägsstyrelsens
värdeportfölj, vilken innehåller obligationer av olika typer -— däribland
även Göteborgs stads lån — till ett sammanlagt nominellt värde av
omkring 160 miljoner kronor. Jag utgår från att riksgäldskontoret, riksbanken
och järnvägsstyrelsen vid aktieförvärvens och likvidemas genomförande
komma att samverka för att på smidigast möjliga sätt avveckla transaktionerna.
Därvid bör givetvis på förhand kontakt sökas med säljarparten för
att utröna, huruvida riksgäidskontorets obligationer och statens järnvägars
värdeportfölj kunna direkt användas för likvidens fullgörande eller om eljest
åtgärder i nyssnämnda syfte kunna vidtagas. Det här förda resonemanget
är närmast tillämpligt på förvärven av aktier från kommunerna. Även för
de enskilda aktieägarnas vidkommande uppstår emellertid ett placeringsbehov,
som i den mån det direkt eller indirekt riktar sig till obligationsmarknaden
kommer att motverka det tryck som riksgäidskontorets upplåningstransaktioner
kan öva på marknaden. De förut nämnda skulderna å
cirka 50 miljoner kronor, vilka efter bolagens likvidation skola övertagas av
staten, utgöras huvudsakligen av obligations- och reverslån med olika löptid.
Här kommer staten att inträda i de rättigheter och skyldigheter som nu
åvila bolagen. Några verkningar på kapitalmarknaden behöver detta icke
erhålla.
Efter dessa överväganden har jag kommit till den uppfattningen, att statsförvärvet
av ifrågavarande aktier — genomfört under iakttagande av vad
jag nyss förordat — icke kommer att erhålla sådana verkningar på kapitalmarknaden,
att det med hänsyn härtill framstår såsom motiverat att uppskjuta
aktieförvärven till en senare tidpunkt.»
I fråga om detaljspörsmål beträffande avtalsförslagen har departementschefen
anfört följande.
»Samtliga avtalsförslag utom avtalet med Göteborgs stad torde kunna godtagas
i befintligt skick. Vad Gävle stadsfullmäktige vid godkännandet av
avtalet om försäljning av staden tillhöriga GDJ-aktier anmärkt beträffande
formuleringen av §§ 7 och 8 synes vara av formell natur och någon ändring
Statsutskottets utlåtande nr 165.
13
av avtalstexten synes icke påkallad. De i § 7 av sistnämnda avtal förutsatta
förhandlingarna rörande vissa mark- och stadsplanefrågor i Gävle hinna
sannolikt icke slutföras innan GDJ-banorna införlivats med statsbanenätet.
I den mån blivande avtal mellan järnvägsstyrelsen och staden kommer att
innefatta avstående av kronan tillhörig fast egendom torde avtalet i vanlig
ordning böra underställas riksdagens prövning. Detta torde även böra gälla
för den händelse avtalet slutes innan införlivning skett.
Vad angår avtalet med Göteborgs stad torde jag först få erinra däronr
att järnvägsstyrelsen enligt punkt 1 i § 7 förklarat sig beredd att till staden
återlämna sådan av staden jämlikt gåvobrev den 14 december 1926 till BJ
för jämvägsändamål upplåten eller reserverad mark, som icke längre erfordras
för jämvägsändamål. Denna bestämmelse bör så förstås, att SJ i och med
införlivandet av BJ i statsbanenätet skall inträda i de förpliktelser som enligt
gåvobrevet åvila BJ. Emellertid böra förhandlingar härom upptagas mellan
parterna så snart ske kan. Med hänsyn till att skyldighet redan i gåvobrevet
stadgats för BJ att återlämna ifrågavarande mark torde riksdagens
godkännande av blivande markavtal ej vara erforderligt. Tvist angående
tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i gåvobrevet torde, i enlighet
med vad § 9 i gåvobrevet stadgar, böra avgöras av skiljemän enligt lag.
Hinder bör dock ej möta för partema att i stället hos Kungl. Maj:t göra
framställning om utseende av opartisk ordförande att leda förhandlingarna.
Vidare må här erinras om järnvägsstyrelsens åtagande enligt punkt 3 i § 7
i överenskommelsen med Göteborgs stad, avseende i 1926 års bangårdsavtal
omförmälda järnvägsövergångar (planskilda gatukorsningar). Järnvägsstyrelsen
har fömtsatt, att överflyttningen från Göteborgs stad till statens järnvägar
av ifrågavarande kostnad icke skall påverka storleken av det statsbidrag
av bilskattemedel, som lämnas till respektive anläggningar. Enligt § 16
i sagda bangårdsavtal skola järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad deltaga
med hälften vardera i kostnaderna för den ena gångviadukten. I fråga om
kostnadsfördelningen beträffande den andra gångviadukten och de båda gatuviaduktema
skulle enligt sagda avtal statens järnvägar utföra och bekosta de
delar av viadukterna, som ligga över statens järnvägar befintliga eller blivande
spår, med det stöd, som uppbure dessa delar av viadukterna, varemot staden
hade att utföra och bekosta gatuanordningarna utanför spåren. Enligt
förordningen den 30 juni 1943 (nr 438) om statsbidrag till väg- och gatuhållningen
i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare, utgår statsbidrag
till byggande och underhåll av allmänna vägar och för biltrafiken
viktiga gator. Då staden för de båda gatuviaduktema kunnat påräkna anslag
av bilskattemedel, synas statens järnvägar icke böra komma i sämre
ställning. Jag fömtsätter därför, att från sjätte huvudtitelns reservationsanslag
till Bidrag till byggande av vägar och gator till järnvägsstyrelsen i förekommande
fall utanordnas bidrag till anläggningskostnaderna med belopp
som torde få bestämmas genom beslut av Kungl. Maj:t. I den mån ifrågavarande
anslag behöver förstärkas, kommer anslagsäskandet härulinnan
framdeles att underställas riksdagens prövning.
14
Statsutskottets utlåtande nr 165.
I anslutning till § 5 i avtalet hava stadsfullmäktige i Göteborg gjort ett
uttalande angående busspersonalen samt tillika ifrågasatt, att förslag till den
så kallade bilagan C — som städse fogats till sådana avtal rörande jämvägsköp,
vilka icke ske i form av aktieförvärv, och som upptager löneställningen
för personalen vid den övertagna järnvägen —- omedelbart måtte av
järnvägsstyrelsen upprättas för att föreläggas järnvägsbolagets styrelse och
respektive personalgrupper för godkännande. Att märka är, att all bilpersonal
för närvarande är anställd enligt kollektivavtal, och det kan näppeligen
vara rimligt att i detta sammanhang lämna utfästelser, vilka kunna
inverka på framtida förhandlingar. I fråga om upprättandet av bilagan C
må endast erinras om att personalens framtida löneställning kommer att
regleras i samband med järnvägarnas definitiva inlemmande i statsbanenätet,
därvid vederbörande kan draga frågan under Kungl. Maj:ts prövning.
Upprättandet av ifrågavarande bilaga synes därför böra — i likhet med vad
tidigare varit fallet —• anstå till dess inlemmandet blir aktuellt. Vad slutligen
angår den i överenskommelsen upptagna bestämmelsen om uppförande
av ett hotell i samband med den planerade ombyggnaden av centralstationen
i Göteborg synes järnvägsstyrelsen icke böra bindas i vidare mån än
vad som skett beträffande tidpunkten för hotellets uppförande och hotellets
storlek. Hinder bör sålunda ej möta för järnvägsstyrelsen att driva hotellet
genom sitt dotterbolag, aktiebolaget trafikrestauranger, i kombination med
dess restaurationsrörelse.
Göteborgs stadsfullmäktiges beslut om godkännande av avtalsförslaget rörande
statsförvärv av stadens aktier har numera överklagats hos länsstyrelsen.
Då man måste räkna med möjligheten att beslutet icke vinner laga
kraft före den 16 juni 1947, synes det nödvändigt att vidtaga vissa jämkningar
i avtalsförslaget. Sålunda bör i § 11 den senaste tidpunkten för Kungl.
Maj ds godkännande samt i § 1 tillträdesdagen framflyttas till lämplig tidpunkt
efter det beslutet blivit definitivt, förslagsvis den 1 oktober 1947. Bestämmelse
bör vidare upptagas därom, att säljarna skola äga uppbära tre
procent ränta å likviden från den 1 juli till tillträdesdagen. Dessa räntebelopp
böra gäldas av SJ:s driftmedel. Slutligen bör bestämmelsen i § 10 om
tidpunkten för fortsatt bolagsstämma ändras till förslagsvis den 30 september
1947. Nu ifrågavarande ändringar torde böra underställas järnvägsstyrelsen
och stadsfullmäktige i Göteborg för godkännande. Till förebyggande av
missförstånd rörande tolkningen av stadsfullmäktiges tidigare beslut i ärendet
torde riktigheten av den av drätselkammaren och stadskollegiet avgivna
förklaringen rörande innebörden av fullmäktiges beslut böra av fullmäktige
bekräftas och eventuellt kompletteras i erforderlig utsträckning. För att söka
uppnå en slutlig reglering av de ektuella avtalsfrågorna torde böra uppdragas
åt nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande
tvistefrågor rörande järnvägsegendomens värde m. m. att ånyo
träda i förhandlingar med järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad.
I det läge förevarande ärende nu befinner sig torde Kungl. Maj:t böra inhämta
riksdagens bemyndigande att i enlighet med vad jag i det föregående
förordat godkänna de föreliggande överenskommelserna.
Statsutskottets utlåtande nr 165.
15
Ur budgetteknisk synpunkt må här framhållas, att för förvärvet av samtliga
aktier varom nu är fråga erfordras ett belopp av högst 80 315 000 kronor.
Därest — i enlighet med vad jag nyss förordat — förvärvet genomföres
med anlitande av statens järnvägars värdeportfölj, torde värdet av de tillgångar
som sålunda tagas i anspråk böra uppföras under rubriken övriga
kapitalmedel på statens järnvägars investeringsstat, varigenom statens järnvägars
förräntningspliktiga kapital i motsvarande mån minskas. Å kapitalbudgeten
bör under statens järnvägars fond anvisas ett investeringsanslag
motsvarande hela det nyssnämnda kapitalbehovet. I den mån detta anslag tages
i anspråk för aktieförvärvet kommer det förräntningspliktiga kapitalet
att i motsvarande mån ökas.
Enligt av järnvägsstyrelsen lämnad uppgift torde det defintiva inlemmandet
av ifrågavarande järnvägar i statsbanenätet kunna ske redan den 1 juli
1948. Därvid böra GDG-bolagen träda i likvidation och avtal träffas om överlåtelse
av bolagens alla tillgångar och skulder till staten. I samband därmed
beräknas förslag föreligga, att staten skall övertaga den försäkringsverksamhet
som utövas av vid GDG befintliga två pensionsinrättningar, nämligen
Bergslagernas järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa och stiftelsen
Gävle—Dala järnvägars pensionsinrättning. Förslag i angivna hänseenden
torde komma att underställas 1948 års riksdag.»
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Wetter m. fl. (1:307) och den andra inom andra kammaren av herr
von Friesen m. fl. (11:459), ävensom två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr Wistrand m. fl. (1:308) och den andra
inom andra kammaren av herr Dickson m. fl. (II: 460), i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte avslå förevarande proposition;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Sten och Sandler (1: 309) och den andra inom andra kammaren av
herr Holmström m. fl. (II: 461), i vilka hemställts, att riksdagen i anledning
av förevarande proposition måtte medgiva, att av Gävle-Dala järnvägsaktiebolags
vid tillträdesdagen kvarstående vinstmedel högst 400 000 kronor må
få disponeras för uppförande genom Gävle stads försorg av ett pensionärshem
i första rummet avsett för Gävle-Dala järnvägs nuvarande pensionärer
och under förutsättning, att staden dels tillhandahåller fri tomt och dels ombesörjer
och bekostar pensionärshemmets förvaltning.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna I: 307, I: 308 och I: 309.
Enligt ett utskottet tillhandakommet protokollsutdrag, hållet inför förenämnda
nämnd den 12 maj 1947, ha förhandlingar nämnda dag förts mellan
Göteborgs stad och järnvägsstyrelsen. Av protokollsutdraget framgår (§ 2),
att från stadens sida anförts att på grund av besvären över stadsfullmäktiges
16
Statsutskottets utlåtande nr 165.
beslut svårigheter uppkommit för staden att till den i överenskommelsen angivna
tiden, 1 juli 1947 (tillträdesdagen), leverera de försålda aktierna. Det
vore därför ett önskemål för staden att med vad som stadgades i §§ 1, 3 och 9
i avtalsförslaget måtte få anstå till den dag efter det stadsfullmäktiges beslut
vunnit laga kraft som Kungl. Maj:t bestämmer, med skyldighet för kronan
att gälda ränta efter tre procent från och med den 1 juli 1947 till den
uppskjutna tillträdesdagen. Stadgandet i § 10 i avtalsförslaget att med beslut
å ordinarie bolagsstämma 1947 i frågorna angående bestämmande av arvoden
åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter jämte suppleanter och
val av revisorer jämte suppleanter skulle anstå till fortsatt stämma den 30
juni 1947 skulle tillämpas så, att staden, som vid den ordinarie bolagsstämman
den 5 maj 1947 påyrkat nämnda uppskov, vid den fortsatta stämman
skulle påyrka ytterligare uppskov och rösta i enlighet med den i avtalsförslaget
gjorda utfästelsen. Nämnda förhållande skulle jämte den av drätselkammaren
och stadskollegiet avgivna förklaringen rörande innebörden av
stadsfullmäktiges beslut om godkännande av avtalsförslaget, av drätselkammaren
och stadskollegiet anmälas vid stadsfullmäktiges nästa sammanträde
den 22 maj 1947.
Sådan anmälan har numera enligt till statsutskottet ingivet utdrag av
stadsfullmäktiges protokoll den 22 maj 1947 verkställts.
Av berörda protokollsutdrag inhämtas vidare (§ 4), att från representant
för Göteborgs stad framhållits, att den i avtalsförslaget intagna bestämmelsen
om uppförande av ett hotell i propositionen knutits till vissa ur stadens
synpunkt icke önskvärda förutsättningar, ävensom att det ur stadens synpunkt
vore angeläget att hotellbygget snarast komme till stånd. Från en av
järnvägsstyrelsens representanter har härutinnan framhållits, att hos järnvägsstyrelsen
verkligt intresse förefunnes för att ett hotell i anslutning till
centralstationen bleve uppfört så snart förhållandena det medgåve och att —
därest aktieförvärvet bleve slutligt gällande — järnvägsstyrelsen i höst i samband
med sina övriga riksdagspetita komme att begära ett första anslag för
uppförande av hotellet, för såvida frågorna om stadsplan och tomt till dess
förelåge klara från stadens sida.
Vidare har från kommunikationsdepartementet erfarits, att Göteborgs och
Gävle stads drätselkammare förklarat att likvid för städernas aktieinnehav,
omkring 31 miljoner kronor, må äga rum först efter den 1 oktober 1948, med
omkring en femtedel om året fram till den 1 oktober 1952. Härjämte har
erfarits, att beslut numera meddelats om överflyttning av statens järnvägars
värdeportföljer nr 1 och nr 2 (obligationer och utlånta medel) till riksgäldskontoret
i och för avveckling.
Utskottet. Vid anmälan av propositionen nr 207 till 1939 års lagtima riksdag anförde
föredragande departementschefen att det icke vore möjligt att i dåvarande
läge bestämma om en järnväg borde uteslutas eller icke vid genomförandet
av järnvägsförstatligandet och att avgörande härutinnan borde träffas från
fall till fall. Statsutskottet ansåg emellertid att förstatligandet borde omfatta
Statsutskottets utlåtande nr 16o.
17
samtliga rikets järnvägsenheter, såväl normalspåriga som smalspåriga, vilka
ej vore att betrakta som spårvägar eller hade liknande lokal karaktär. Utskottet
förordade upprättandet av en plan — omfattande jämväl bergslagsnätet
— för förstatligandet och uttalade i anslutning därtill sin förhoppning
att för de enskilda järnvägarnas införlivande med statsbanenätet icke skulle
behöva åtgå längre tid än fem år. Riksdagen biträdde utskottets förslag.
De i förevarande proposition framlagda förslagen, som syfta till att genom
förvärv av aktierna i de i trafikförvaltningen GDG ingående järnvägsbolagen
införliva bergslagsnätet med statsbanorna, måste sålunda i princip betraktas
såsom åtgärder för effektuerande av ett av riksdagen fattat beslut.
Mot ett fullföljande av detta principbeslut såvitt angår bergslagsnätet ha
erinringar rests dels av handelskamrarnas nämnd m. fl. näringsorganisationer
dels ock i de likalydande motionerna 1:307 och 11:459 samt 1:308 och
11:460. I vissa delar sammanfalla dessa erinringar med dem som i en vid
statsutskottets förenämnda av riksdagen godkända utlåtande fogad reservation
anförts till stöd för en begränsning av järnvägsförstatligandet. Utskottet
vill här understryka departementschefens på järnvägsstyrelsens yttrande
grundade uttalande, att de allmänna fördelar och de rationaliseringsmöjligheter,
som följa med enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet under en
gemensam ledning, alla i större eller mindre grad kunna väntas stå att
vinna genom GDG-nätets införlivande med statens järnvägar. Till grund för
statsmakternas tidigare beslut lågo just önskemålen om utvinnande av ekonomiska
och driftekonomiska fördelar. Utskottet kan icke underlåta att uttala
som sin uppfattning att, mot bakgrunden av järnvägsstyrelsens uttalanden,
vad i förenämnda motioner anförts rörande möjligheten att på basis av frivilliga
överenskommelser mellan de olika driftledningarna uppnå fördelar,
likvärdiga med dem som följa med de enskilda järnvägarnas införlivande
med statsbanenätet, måste betraktas närmast som ett önsketänkande. Utskottet
kan sålunda icke finna att skäl anförts, som kunna föranleda ett
frångående av det av riksdagen tidigare fattade principbeslutet.
I förenämnda motioner 1:308 och 11:460 liksom jämväl inom fullmäktige
i riksgäldskontoret har ifrågasatts lämpligheten att genomföra förvärven
under nuvarande högkonjunktur. Det kan icke förnekas, att genomförandet
av de enskilda järnvägarnas förstatligande kommit att infalla under en ur
allmän-ekonomisk synpunkt mindre lämplig tidpunkt. Såsom departementschefen
framhållit måste emellertid ett anstånd under längre eller kortare
tid med genomförandet av förstatligandebeslutet ur järnvägsekonomisk och
trafikpolitisk synpunkt framstå såsom olyckligt och bliva förenat med allvarliga
olägenheter. Järnvägsstyrelsen har funnit sig kunna — under hänvisning
till GDG-komplexets särställning och det mervärde i förhållande till
de uppgjorda kalkylerna som den hittills genomförda elektrifieringen av
GDG-huvudlinjen för närvarande linge anses ha, enligt av utskottet erhållen
uppgift uppskattat till inemot 20 miljoner kronor — biträda de för förvärven
träffade överenskommelserna, vilka utformats efter ömsesidiga jämkningar
inför nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg upp
Rihnng
till riksdagens protokoll/IM-7. 6 samt. Nr 16-5. 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 16ö.
kommande tvistefrågor. Sedan från Göteborgs stads och Gävle stads sida förklaring
avgivits att städerna äro villiga godtaga betalning successivt med endast
en femtedel av ifrågavarande kontantlikvid årligen med början den 1
oktober 1948, under det att återstående likvid skulle få innestå i riksgäldskontoret,
synas riksgäldsfullmäktiges erinringar mot förvärv nu av ifrågavarande
järnvägar hava minskat i tyngd. Härtill komma de av departementschefen
anvisade möjligheterna att undvika en eventuell störning på kapitalmarknaden
genom förfogande över järnvägsstyrelsens värdeportfölj. Utskottet
är därför berett tillstyrka, att statsförvärv av ifrågavarande aktier nu
genomföres.
Vad härefter angår de olika i ärendet upprättade avtalsförslagen ha besvär
anförts över Göteborgs stadsfullmäktiges beslut om godkännande av det med
staden ingångna avtalet. I anledning härav ha efter propositionens avlåtande
förhandlingar förts mellan järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad om vissa
jämkningar i detta avtal. Utskottet har intet att erinra mot att Kungl. Maj:t
vidtager de ändringar som av departementschefen förordats, med de jämkningar,
som enligt protokollet den 12 maj 1947 inför förenämnda nämnd
kunna bliva nödvändiga i avvaktan å slutligt utslag i anledning av besvären.
I motionerna 1:308 och 11:460 har framhållits, att viss oklarhet vidlåder
det med Göteborgs stad ingångna avtalet beträffande vissa detaljspörsmål,
såsom t. ex. beträffande återlämnande av viss mark i Göteborg, uppförande
av ett hotell i anslutning till Göteborgs järnvägsstation samt utförande av
vissa järnvägsövergångar i Göteborg. Utskottet delar den uppfattningen,
att större klarhet på dessa punkter varit önskvärd. Utskottet har emellertid,
efter inhämtande av upplysningar från ordföranden i den i det föregående
angivna nämnden och av en representant för järnvägsstyrelsen,
bibragts den uppfattningen att här är fråga om åtaganden av i förhållande till
den totala innebörden av den med Göteborgs stad träffade överenskommelsen
relativt ringa omfattning, vilka för övrigt — bortsett från åtagandet att uppföra
ett hotell — varit med hänsyn till den ifrågakomna formen för förvärvet
helt naturliga. Vad åter angår åtagandet att uppföra ett hotell har, enligt vad
utskottet erfarit, planer sedan någon tid förelegat inom järnvägsstyrelsen att
realisera hotellprojektet, vilket bedömts vara ekonomiskt försvarligt. Med
hänsyn till vad sålunda upplysts finner utskottet vad som anförts i fråga om
utformandet av detaljerna i det med Göteborgs stad upprättade avtalet icke
vara av den betydelse, att den träffade överenskommelsen på grund därav
bör underkännas.
Vad departementschefen i övrigt anfört vid anmälan av förevarande proposition
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Vad slutligen angår det i motionerna I: 309 och II: 461 gjorda yrkandet att
styrelsen för Gävle—Dala järnvägsaktiebolag måtte medgivas från kvarstående
vinstmedel undantaga 400 000 kronor för uppförande av pensionärshem
i Gävle delar utskottet järnvägsstyrelsens uppfattning att i nuvarande skede
av förvärvsproceduren en dylik åtgärd skulle innebära en disposition av statsmedel
och medföra en vid överenskommelsens träffande opåräknad framtida
Statsutskottets utlåtande nr 165.
19
belastning av statens järnvägar. Frågan om bidrag av statsmedel till ifrågavarande
ändamål torde böra behandlas för sig och icke upptagas till prövning
i nu förevarande sammanhang.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att riksdagen må
a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 307 och II: 459 samt I: 308 och II: 460 bemyndiga
Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 25 april 1947 förordats
och vad utskottet ovan anfört godkänna de föreliggande
överenskommelserna;
b) till Förvärv av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag
för budgetåret 1947/48 under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag
av 80 315 000 kronor;
II. att motionerna I: 309 och II: 461 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,
Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Gustaf Iwar Anderson,
Gillström, Albertsson, Hesselbom, Ragnar Bergh och Lundgren; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik,
Ward, Malmborg i Skövde, Andersson i Malmö, Mårtensson, Åkerström,
Holmström, Thapper, Persson i Vinberg, Severin i Stockholm och Johansson
i Mysinge.
Reservationer:
1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Albertsson, Ragnar Bergh, Lundgren,
Skoglund i Doverstorp och Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydeelse:
»I förevarande proposition har Kungl. Maj:t framlagt förslag om förstatligande
av de i trafikförvaltningen GDG ingående enskilda järnvägarna.
Dessa järnvägar hetjäna ett i stort sett enhetligt och i viss mån från landets
järnvägsnät i övrigt avskilt trafikområde. De kunna anses utgöra en enhet
20
Statsutskottets utlåtande nr 165.
av den storleksordning, att de med tillämpning av en med statens järnvägar
jämförlig taxa själva kunna genomföra erforderliga rationaliseringsåtgärder,
och de torde ha ekonomiska förutsättningar att fortleva såsom självständiga
förelag. I den reservation, som fogats vid statsutskottets utlåtande i anledning
av den till 1939 års Iagtima riksdag avlåtna propositionen (nr 207) angående
åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet, förordades att
järnvägar av denna karaktär borde undantagas från ett förstatligande. Denna
uppfattning delades emellertid icke av riksdagen, som uttalade sig för
att bland annat bergslagsnätet borde ifrågakomma för förstatligande.
I de i anledning av nu förevarande proposition väckta motionerna 1:307
och II: 459 samt I: 308 och II: 460 har hemställts, att riksdagen måtte avslå
propositionen. Därvid har, bland andra, åberopats skäl, som legat till grund
för den inställning reservanterna intogo. Utskottet hyser den uppfattningen
att dessa skäl äro av den styrka, att lämpligheten av ett förstatligande
av nu ifrågakommande järnvägar kan ifrågasättas. Såsom i motionerna
framhållits omfatta bergslagsbanorna ett enhetligt och i förhållande
till det'' övriga järnvägsnätet avskilt trafikområde av betydande storlek. Starka
skäl tala för ett bibehållande av dessa järnvägar såsom självständiga
företag under gemensam trafikförvaltning. Därigenom komma nu förefintliga
möjligheter till utvecklingsbefrämjande tävlan i olika hänseenden
att bibehållas. Värdet härav får enligt'' utskottet icke underskattas. Det synes
ock vara värdefullt att äga tillgång till ett inhemskt jämförelsematerial
vid bedömandet av förhållandena vid de statsägda järnvägarna. Det förtjänar
i detta sammanhang även framhållas, att aktiemajoriteten i järnvägsbolagen
innehaves av kommuner; det allmännas intresse av att kunna öva
inflytande på företagens ledning är härigenom väl tillgodosett. Då det enhetliggörande
av järnvägsnätet, som ytterst varit'' syftemålet med 1939 års principbeslut,
i allt väsentligt torde kunna nås genom samverkan mellan statens
järnvägar och GDG:s trafikförvaltning, finner utskottet ett förstatligande av
bergslagsbanorna icke i och för sig ofrånkomligt.
Därest man emellertid utgår från att ett införlivande med statsbanenätet
av ifrågavarande järnvägar skall ske, uppställer sig den frågan, huruvida
tidpunkten för förvärvets genomförande är lämpligt vald. Väl uttalade 1939
års Iagtima riksdag den förhoppningen, att för införlivningen med statsbanenätet
av de enskilda järnvägarna icke skulle behöva åtgå längre tid än
fem år. Det är emellertid uppenbart, att de allmänekonomiska förutsättningarna
för ett införlivande numera i väsentliga avseenden förändrats. De
riksdagen nu underställda avtalen giva belägg härför. Den rådande högkonjunkturen
och de exceptionella förhållandena under krisåren ha icke varit
ägnade att möjliggöra en uppgörelse om förvärv av ifrågavarande järnvägar
på för statsverket rimliga villkor. Järnvägsstyrelsen har icke kunnat'' undgå
finna de preliminärt avtalade villkoren »mycket kostsamma» för staten. Redan
en uppgörelse enligt 1939 års kalkylpris — omkring 65 miljoner kronor
— skulle sålunda enligt styrelsens uppfattning berett'' aktieägarna i järnvägsbolagen
skälig ersättning, motsvarande 6,7 procent av aktiernas nominella
Statsutskottets utlåtande nr 165.
21
värde. De träffade överenskommelserna innebära emellertid inräknande av
ett ytterligare tillägg av 15,7 miljoner kronor. Såsom motiv för skäligheten
av ett dylikt överpris har åberopats, att den hittills genomförda elektrifieringen
av GDG:s huvudlinje representerade ett värde, överstigande de kapitalbelopp
som direkt eller indirekt inginge i 1939 års kalkylpris. Därvid synas
emellertid hava tagits såsom utgångspunkt nu rådande onormala förhållanden
på bränslemarknaden. En dylik utgångspunkt'' förefaller icke försvarlig,
Härtill kommer att, enligt vad utskottet inhämtat, resultatkurvan vid järnvägsdrift
väntas komma att visa nedåtgående tendens, varför även skäligheten
av en uppgörelse på grundval av 1939 års kalkylpris kan starkt ifrågasättas.
Departementschefen har själv framhållit, att ett bedömande av skäligheten
av det överenskomna priset är förenat med betydande svårigheter.
Departementschefen har likväl, under framhållande att parterna grundat
sina ståndpunkter på omfattande utredningar och kalkyler — någon närmare
redogörelse för dessa har emellertid icke lämnats i propositionen —
och att betydande allmänna och ekonomiska värden samt påtagliga fördelar
för den allmänna transporthushållningen stå att vinna genom bergslagsnätets
inlemmande med statsbanorna, funnit villkoren för aktieförvärven vara
för staten godtagbara. Enligt utskottets mening giver det i propositionen
framlagda materialet icke stöd för en dylik åsikt. Utskottet finner för sin
del tidpunkten för ett förvärv av bergslagsnätet vara illa vald och att de
uppgörelser som nu förelagts riksdagen äro att betrakta som kompromisslösningar,
vilka ur statens synpunkt icke äro godtagbara.
Härtill kommer, att en av de ingångna överenskommelserna — den med
Göteborgs stad — innehåller flera moment, vilka till sin ekonomiska innebörd
äro oklara. Uppgift saknas sålunda om storleken av kostnaderna för
de järnvägsövergångar, som järnvägsstyrelsen har att utföra. Enligt avtalet
åtager sig järnvägsstyrelsen att i anslutning till järnvägsstationen uppföra
ett hotell. Såsom enda närmare bestämning anges att det skall vara
ett »större» hotell. På grundval av propositionen föreligger icke någon möjlighet
att överblicka kostnaderna för projektets genomförande eller dess räntabilitet.
Chefen för kommunikationsdepartementet har ansett det nödvändigt,
sedan proposition i ämnet avlåtits, uppdraga åt nämnden för behandling
av vid statsinlösen av enskilda järnvägar uppkommande tvistefrågor att
upptaga förhandlingar med parterna i syfte att uppnå en slutlig reglering
av de avtalsfrågor, som uppkommit sedan överenskommelsen träffats. Det
protokoll över sammanträde inför nämnden den 12 maj 1947, som överlämnats
till utskottet, synes icke ägnat att bringa större klarhet i dessa frågor.
Utskottet finner det hava varit naturligast att ärendet handlagts på ett sådant
sätt att propositionen i ärendet kunnat lämna en fullständig och till
sina ekonomiska verkningar uttömmande bild av förslagens innebörd.
I 1939 års principbeslut uttalades önskvärdheten av att förvärven ej genomfördes
allenast indirekt genom förvärv av en aktiemajoritet utan i den
mera direkta och också mera betryggande form, som ett inköp av själva
järnvägsanläggningen innebar. I förevarande fall har emellertid valts formen
22
Statsutskottets utlåtande nr 16-5.
förvärv av aktiemajoriteten. Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra
om att detta kommer att innebära att den utskiftningsskatt som skall erläggas
i samband med bolagens likvidation — enligt vad utskottet erfarit uppgående
till omkring 25 miljoner kronor — kommer att få gäldas av statsmedel.
Mot ett genomförande nu av ifrågavarande förvärv ha fullmäktige i riksgäldskontoret
framställt vägande erinringar. Fullmäktige ha sålunda ifrågasatt
lämpligheten av att nu gå till förvärv av ifrågavarande aktier, vilket —
förutom framtida övertagande av järnvägsbolagens skulder — kräver ett direkt
kapitalutlägg av omkring 80,5 miljoner kronor. Fullmäktige framhålla
att affären kommer att genomföras under ett synnerligen ogynnsamt läge
på kapitalmarknaden och anse att en upplåning av 80 miljoner kronor utöver
de lånetransaktioner, varmed man måste räkna under den närmaste
tiden, att döma av läget för dagen icke torde vara möjlig utföra på marknaden.
Enligt numera erhållna uppgifter torde icke statsobligationer komma
att godtagas som likvid. Väl har Göteborgs stad och Gävle stad förklarat sig
villiga att låta anstå med likvid för städernas aktieinnehav —- omkring 31
miljoner kronor — till den 1 oktober 1948, varefter likvid skulle erläggas
med en femtedel om året fram till den 1 oktober 1952. Beträffande huvudparten
av likviderna kvarstå emellertid berörda svårigheter. Utskottet, som
icke kunnat bedöma värdet av de möjligheter som enligt departementschefen
förefinnas att genom förfogande över järnvägsstyrelsens värdeportfölj mildra
återverkningarna på kapitalmarknaden, finner för sin del fullmäktiges hemställan
att frågan om ett uppskov med förvärvet av ifrågavarande järnvägar
till en lämpligare tid upptages till övervägande vara välgrundad.
Departementschefen har framhållit, att ett anstånd under längre eller kortare
tid med genomförandet av förstatligandebeslutet måste anses olyckligt.
Av vad utskottet ovan anfört framgår att utskottet icke delar denna uppfattning.
I varje fall synas de fördelar, som förmenas komma att vinnas genom
införlivandet, icke vara av den art och omfattning att för deras ernående
frågan om förvärvets genomförande i den nuvarande ekonomiska situationen
behövt forceras på sätt i detta fall skett.
Utskottet finner sig av anförda skäl böra förorda, att ifrågavarande proposition
avslås.
Vid sådant förhållande saknar utskottet anledning ingå på ett närmare
bedömande av det i motionerna I: 309 och II: 461 framställda förslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa
I. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 307 och II:
459 samt I: 308 och II: 460 avslå förevarande proposition:
II. att motionerna 1:309 och 11:461 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda»;
2) av herr Holmström, som ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna
I: 309 och II: 461 och att därför
Statsutskottets utlåtande nr 165.
23
dels utskottets yttrande i anledning av motionerna bort hava följande
lydelse:
»Enligt vad för utskottet upplysts var resultatet av bokslutet för år 194(5
icke känt vid tidpunkten för förhandlingarna. Av numera tillgängliga uppgifter
framgår, att rörelsen under nämnda år visat ett ovanligt stort överskott.
Vid sådant förhållande och under hänvisning till vad i motionerna i övrigt
anförts finner sig utskottet böra tillstyrka bifall till desamma.»
dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:
»II. att riksdagen må med bifall till motionerna 1:309
och 11:461 medgiva, att av GävlejDala jämvägsaktiebolags
vid tillträdesdagen kvarstående vinstmedel högst 400 000 kronor
må få disponeras för uppförande genom Gävle stads
försorg av ett pensionärshem i första rummet avsett för
Gävle-Dala järnvägs nuvarande pensionärer och under förutsättning,
att staden dels tillhandahåller fri tomt och dels
ombesörjer och bekostar pensionärshemmets förvaltning.»