Statsutskottets utlåtande nr 161.

3

Nr 161.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
statsgaranti för exportkredit.

(l:a avd.)

I propositionen nr 135 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 28 februari 1947, föreslagit
riksdagen medgiva, att svenska staten må under tiden till och med utgången
av budgetåret 1947/48 till belopp av högst 300 miljoner kronor —
däri inräknade de belopp, vartill garantier beviljats eller före utgången av
nu löpande budgetår beviljas — åtaga sig betalningsansvar i enlighet med
nu gällande bestämmelser om statsgaranti för exportkredit.

Statsgaranti för exportkredit har här i landet meddelats alltsedan budgetåret
1933/34 och har grundats på tid efter annan av riksdagen givna bemyndiganden
samt av Kungl. Maj:t i enlighet därmed utfärdade författningar.
Dessa bemyndiganden och författningar ha haft växlande innehåll, särskilt
vad avser maximibeloppet av statens sammanlagda betalningsansvar för
lämnade exportkrediter. Prövning och avgörande av frågor om statsgaranti
för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden, för vilken instruktion
utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430).

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelser den 26 maj 1939, nr 214,
den 19 juni 1942, nr 425, och den 28 juni 1946, nr 453) äger exportkreditnämnden
att under tiden till och med den 30 juni 1947 till den svenska exportens
främjande bevilja statsgaranti för den kredit, som av svensk exportör
eller svensk bank eller annan svensk kreditgivare lämnas vid försäljning till
utlandet av inhemska alster av industri, jordbruk eller fiske. I särskilda fall
kan statsgaranti även beviljas för entreprenadarbeten, som utföras i utlandet
i förening med industrileveranser, ävensom för till utlandet levererade
alster av svensk teknisk konsulterande verksamhet, särskilt då dylik verksamhet
kan bliva av betydelse för svensk export. Beträffande berörda bestämmelsers
närmare innehåll hänvisas till propositionen, s. 2.

Avsikten med de svenska statsgarantiema för exportkredit var under åren
närmast före kriget att stödja de svenska exportnäringarna, vilka arbetade
under skärpt konkurrens icke minst från länder, vilka å sin sida tillgripit
dylika statliga garantier som stöd för exporten. Det svenska garantisysteme!
visade sig i stort sett lämpligt för vinnande av det avsedda syftet. I det förändrade
läge för utrikeshandeln, som förelåg under krigsåren, kom garantigivningen
jämväl till användning i olika handelspolitiska sammanhang, i det
att bestämmelser om export på kommersiell kreditbasis med statlig garanti
upptogos i vissa med främmande makter träffade avtal. Vad beträffar den
tid, som förflutit efter krigets upphörande, har garantigivning ägt rum endast
i obetydlig omfattning. Alt så varit fallet förklaras, framhåller departe -

4

Statsutskottets utlåtande nr 161.

Utskottet.

mentschefen, bland annat därav, att kreditgivning från svensk sida väsentligen
skett i arman ordning, särskilt i form av direkta statliga krediter. Departementschefen
har vidare framhållit, att, då någon ytterligare statlig kreditgivning
av sådan karaktär i nuvarande skede icke kunde förväntas ske i
nämnvärd omfattning, eventuella kreditanspråk i samband med varuutbytet
med utlandet komme att hänvisas till den enskilda kreditgivningen. Ehuru
det finge förutsättas, att kreditgivningen även i denna form komme att hållas
inom snäva gränser, syntes möjlighet dock böra beredas till statlig garanti
för sådana krediter. Härvid syntes även böra uppmärksammas att i samband
med vissa handelspolitiska uppgörelser behov kunde yppas av särskild statlig
riskgaranti till exportörer inom ramen för redan beviljade statliga krediter
— en garantiform, som sålunda icke innebure utvidgning av statens totala
kreditengagement.

Departementschefen har därför förordat att nu gällande bestämmelser om
statsgaranti för exportkredit förlängas. Vad maximigränsen för garantigivningen
angår, har departementschefen anslutit sig till förslag av exportkreditnämnden
om att gränsen även för budgetåret 1947/48 sättes vid 300 miljoner
kronor.

Liksom exportkreditnämnden har departementschefen ansett lämpligt att,
med hänsyn till osäkerheten rörande såväl utvecklingen inom den internationella
handeln som omfattningen och arten av behovet av exportkreditgaranti,
ett fortsatt bemyndigande att meddela exportkreditgarantier till tiden
inskränkes att gälla endast budgetåret 1947/48.

Gällande bestämmelser angående statsgaranti för exportkredit utlöpa med
utgången av innevarande budgetår. Utskottet har på de av departementschefen
anförda skälen ansett sig böra tillstyrka, att dessa bestämmelser förlängas
att gälla intill utgången av budgetåret 1947/48. Maximigränsen för garantigivningen
synes jämväl för sistnämnda budgetår böra sättas vid 300 miljoner
kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att svenska staten må under tiden
till och med utgången av budgetåret 1947/48 till belopp
av högst 300 miljoner kronor — däri inräknade de belopp,
vartill garantier beviljats eller före utgången av nu löpande
budgetår beviljas — åtaga sig betalningsansvar i enlighet med
nu gällande bestämmelser om statsgaranti för exportkredit.

Stockholm den 3 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 160.

477896. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.