Statsutskottets utlåtande nr 159.

1

Nr 159.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förbättrade löneförmåner
åt föreståndarna vid landsortens poststationer m. m.

(4:e avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr Pettersson i Ersbacken m. fl. väckt
motion (11:35) har föreslagits, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om att föreståndarna vid
landsortens poststationer erhålla en bättre avlöning samt mera tillfredsställande
lokaler.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt förslag får utskottet
hänvisa till motionen.

över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, generalpoststyrelsen den 11 mars 1947 avgivit yttrande, vilket
såsom bilaga fogats härvid. (Bilaga.)

Sedan ett tiotal år tillbaka har postverkets rörelse undergått en synner- utskottet.
ligen kraftig stegring, vilken icke visat tendens att minska. Jämväl för framtiden
torde man få räkna med att denna utveckling kommer att fortgå,
vartill icke minst torde bidraga de ökade arbetsuppgifter som tillagts postverket
i samband med uppbördsreformen. Det är uppenbart, att kraven på
de i förevarande motion avsedda poststationsföreståndarna därigenom blivit
allt större. Med hänsyn härtill synas skäl tala för att ifrågavarande postfunktionärer
beredas en förbättrad ställning i löneavseende. Av generalpoststyrelsens
yttrande i ärendet framgår emellertid, att förhandlingar skola
upptagas med Sveriges poststationsföreståndareförening och att styrelsen
därvid kommer att ägna den nu berörda frågan en ingående saklig prövning
under hänsynstagande till den beslutade allmänna förbättringen i statstjänstemännens
lönevillkor. Utskottet — som förutsätter att syftet med motionärernas
framställning därigenom blir beaktat — finner med anledning
härav den föreliggande motionen icke böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionen 11:35 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 30 maj 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 159.

2 Statsutskottets utlåtande nr 159.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar
Olsson, Pauli, Gränebo, Larsson,Karl Andersson, Andrén, Gustaf Karlsson,
Mannerskantz, Gillström, Gustav Emil Andersson och fröken Osvald; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Ward, Malmborg i Skövde, Bergström, Falla, Rubbestad, Lindholm,
Holmström, Thapper, Persson i Vinberg och Jansson i Kalix.

Statsutskottets utlåtande nr 159.

3

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t anmodat generalpoststyrelsen att till Eder avge yttrande
över en inom andra kammaren av herr Pettersson i Ersbacken in. fl.
väckt motion (II: 35) om förbättrade löneförmåner åt föreståndarna vid
landsortens poststationer m. m., får generalpoststyrelsen i ärendet anföra
följande.

Antalet poststationer uppgår för närvarande till omkring 3 750 st. Härav
äro ca 1 250 st förenade med järnvägsstation, vars personal ombesörjer postgöromålen.
För dessas handhavande utgår ersättning till vederbörande järnvägsförvaltning
enligt särskild överenskommelse mellan generalpoststyrelsen
å ena samt järnvägsstyrelsen och Svenska järnvägsföreningen å andra sidan.
Övriga poststationer, omkring 2 500 st, förestås av personer, anställda i postverket
medelst personliga avtal. Det torde vara dessa avtalsanställda poststationsföreståndare,
som åsyftas i den avgivna riksdagsmotionen, varför
generalpoststyrelsen i det följande inskränker sig till att beröra deras anställnings-
och avlöningsförhållanden.

Ersättningen till de avtalsanställda poststationsföreståndarna utgick före
den 1 januari 1918 med belopp, varom överenskommelse träffades i varje
särskilt fall. I regel utbjödos poststationsföreståndaresysslorna på entreprenad.
I praktiken hade emellertid entreprenadsystemet kommit att träda i
bakgrunden redan tidigare genom alt ersättningsbeloppen blivit föremål för
höjningar, särskilt för de lägst avlönade poststationernas vidkommande, varvid
hänsyn tagits till rörelsens omfattning enligt ett för de med järnvägsstation
förenade poststationerna gällande klassificeringssystem. År 1918 genomfördes
en allmän omklassificering av alla poststationer enligt grunder,
som därefter med vissa av utvecklingen betingade modifikationer tillämpades
i drygt ett kvartsekel. Sedan dessa principer för poststationernas klassificering
blivit i viss mån otidsenliga till följd av att poströrelsen med åren
fått en delvis ändrad karaktär — i detta hänseende må erinras om den förskjutning
i postverkets rörelsegrenar, som uppstått genom verkets alltmera
betydelsefulla uppgift som betalningsförmedlande institution — infördes
från och med den 1 januari 1945 nu gällande klassificeringsgrunder.

De nya grunderna för poststationernas klassificering baseras på en år 1943
företagen allsidig arbetstidsundersökning vid ett antal poststationer av varierande
typ och storleksordning. En för ändamålet tillsatt utredningskommitté,
i vilken Sveriges poststationsföreståndareförening företräddes av sin ordförande,
utarbetade med ledning av det vid undersökningen erhållna materialet
de nu tillämpade klassificeringsgrunderna. Härvid poängsattes de i klassificeringen
ingående faktorerna så, alt ett så rättvisande utslag som möjligt skulle
erhållas för de arbetsprestationer, som faktorerna representera, med hänsyn
tagen jämväl till arbetets kvalitet. Arbetsförhållandena vid poststationerna
äro nämligen icke ensartade och kunna som eu följd av den avsevärda
skillnad i storlek, som finnes mellan dem, icke vara det. Vid de mindre poststationerna
äro göromålen givetvis av mindre omfattning, och olika slag av
transaktioner förekomma där mera sporadiskt än vid de större. Klassificeringsgrunderna
beakta därför även den omständigheten, att poststationsföre -

4

Statsutskottets utlåtande nr 159.

ståndarna — särskilt vid de mindre poststationerna — under en viss tid varje
dag måste stå till postverkets förfogande, ehuru deras arbetskraft därunder
icke helt utnyttjas för postgöromål. En närmare redogörelse för nämnda klas•
sificeringsutredning återfinnes i bifogade exemplar av Postala Meddelanden
nr 4 för år 19441.

Till grund för klassificeringen av poststationerna, vilken företages med tre
års mellanrum, ligga av poststationerna avgivna statistiska uppgifter och redovisningar.

En poststationsföreståndare bör sålunda själv kunna beräkna poststationens
poängtal och därmed den klass till vilken den skall hänföras. De sammanställningar,
som göras för klassificeringen och som ange poängtal såväl
för de olika faktorerna som totalt för envar poststation, äro vidare tillgängliga
inom generalpoststyrelsen. Det kan i detta sammanhang meddelas, att poststationsföreståndarföreningens
ordförande vid den sista klassificeringen i stor
omfattning tog del av de utförda beräkningarna. Vidare har generalpoststyrelsens
trafikavdelning då så begärts, lämnat poststationsföreståndarna specificerade
uppgifter i berörda hänseende. Den i motionen lämnade uppgiften,
att poststationsföreståndarna ej få tillfälle att utöva kontroll över resultatet
av klassificeringen, är sålunda oriktig.

Bestämmelser rörande de ersättningar och övriga förmåner, som utgå till
poststationsföreståndarna, återfinnas i bifogade »Allmänna grunder för reglering
av ersättningen till avtalsanställda poststationsföreståndare»1.

Såsom framgår av dessa allmänna grunder, vilka tillkommit efter förhandlingar
mellan generalpoststyrelsen och Sveriges poststationsföreståndareförening,
indelas poslstationerna med hänsyn till poströrelsens omfattning i klasser.
Antalet poststationsklasser, som tidigare utgjorde 17 st, minskades vid
den klassificering, som trädde i tillämpning den 1 januari 1945, till 11, betecknade
med nummer i löpande följd med postkontoren och postexpeditionerna,
eller från 10 till 20. Endast poststationerna tillhörande klasserna 10—12 äro
av sådan storlek, att postarbetet beräknats kräva full tjänstgöringstid (208
timmar per månad) för föreståndarna. För poststationer av klass 13 har man
räknat med en genomsnittlig effektiv arbetstid av 7 timmar per vardag, och
sedan minskas den effektiva arbetstiden successivt, så att den vid en poststation
av lägsta klassen — klass 20 — beräknas utgöra cirka 1 V2 timme. Såsom
ovan nämnts, har emellertid viss lägre ersättning ansetts böra utgå även
för sådan tid, då poststationsföreståndare står till postverkets förfogande utan
att hans arbetskraft tages i anspråk för utförande av postgöromål. Denna tid
har vid poststation av lägsta klassen uppskattats till omkring 3 timmar per
söckendag, men är givetvis av mindre omfattning vid poststation med större
poströrelse. Postai’betet vid de mindre poststationerna är följaktligen icke av
den omfattningen att föreståndare har full sysselsättning därmed, utan föreståndarskapet
är i dylika fall i regel en bisyssla. Föreståndarna för de mindre
poststationerna ha även vid sidan av sin anställning i postverket annat yrke,
exempelvis inom handel, hantverk, jordbruk och dylikt eller hushåll.

Till de avtalsanställda poststationsföreståndarna utgår arvode enligt en löneplan,
som ansluter sig till civila avlöningsreglementets löneplan och omfattar
löneklasserna A 1—A 10 i denna med utbyggnad av fjorton lägre löneklasser,
betecknade med bokstäverna a—n. Föreståndaren för en poststation av
klass 10 uppbär sålunda arvode, motsvarande lön enligt civila avlöningsreglementets
lönegrad A 6. Då föreståndarna för närmast högre postanstaltsklass,

1 Här uteslutet.

Statsutskottets utlåtande iu 159.

5

postexpeditioner av klass 9, äro placerade i lönegrad A 7, har någon högre lönegradsplacering
för poststationsföreståndare självfallet ej kunnat komma
ifråga. Poststationsföreståndarna erlägga emellertid icke pensionsavgifter,
varför en poststationsföreståndare av klass 10, som konstitueras till stationsmästare
av klass 9, härvid icke erhåller någon förbättring av sina kontanta
avlöningsförmåner. Den övre gränsen för poststationernas lönegradsplacering
har sålunda helt varit beroende av statsmakternas värdesättning av
föreståndarskapet för närmast högre postanstaltsklass. Från den sålunda
givna utgångspunkten bär inplaceringen på löneskalan av övriga poststationsföreståndare
skett med beaktande av arbetets vikt och omfattning. Såsom
ovan nämnts har emellertid vid lönesättningen hänsyn jämväl tagits till
den tid, då poststationsföreståndaren är bunden av sin syssla utan att helt
vara sysselsatt i postverkets tjänst, vilket medfört en i förhållande till arbetsmängden
högre ersättning vid de mindre postanstalterna.

Vid poststationer tillhörande de tre högsta klasserna tillhandahåller postverket
lokaler, bekostar lokalernas möblering, uppvärmning, belysning och
städning samt anställer erforderliga biträden. Vid annan poststation åligger
det i regel poststationsföreståndaren att själv tillhandahålla lokal för poststationen
m. m. Till bestridande av härav föranledda utgifter utgår expensanslag.
Detta har fastställts på grundval av en år 1938 verkställd utredning
rörande expensulgifterna vid samtliga poststationer. Rörligt tillägg utgår
med 31 % på expensanslaget. Då hyreskostnaderna utgöra den ojämförligt
största delen av de kostnader, som skola bestridas av expensanslaget, och index
för hyresstegringen är jämförelsevis låg, torde full kompensation för
expensutgifternas stegring ha erhållits.

Poststationerna lyda i organisatoriskt hänseende närmast under postkontoren.
Vederbörande postmästare har att vid de en å två gånger årligen återkommande
inspektionerna av poststationerna tillse, att deras lokaler hållas
i tillfredsställande skick. Den av motionärerna ifrågasatta kontrollen av postlokalernas
beskaffenhet finns sålunda redan. Det måste dock erkännas, att
poststationernas lokaler icke överallt äro tillfredsställande. Särskilt gäller
detta lokaler, som tillhandahållas av poststationsföreståndarna själva. Då
den utgående expensersättningen, så vitt generalpoststyrelsen kunnat finna, i
regel väl förslår att täcka de utgifter för lokaler m. in., för vilken den är avsedd,
måste det emellertid i första hand ankomma på poststationsföreståndaren
själv att sörja för att poststationslokalen är lämplig och erbjuder tillfredsställande
arbetsförhållanden. Tyvärr synas poststationsföreståndarna
ofta anse expensanslaget snarare som en löneförmån än som ett anslag för
bestridande av vissa utgifter, vilket gör dem mindre benägna att hålla fullgoda
lokaler. Man får dock även taga hänsyn till alt del under nu rådande
förhållanden på hyres- och byggnadsmarknaden ofta är svårt eller rent av
omöjligt att, även om viljan är god, ordna fullgoda postlokaler. Det är därför
förklarligt, om postverket för närvarande måste moderera sina krav på
poststationsföreståndarna i nämnda hänseende.

Generalpoststyrelsen är överhuvudtaget mycket intresserad av att, då förhållandena
det medge, söka åvägabringa eu genomgående förbättring av lokalförhållandena
vid poststationerna på landsbygden.

Vad härefter angår de provisoriska avlöningstilläggen, ha dylika utgått till
poststationsföreståndarna efter grunder, som i stort sett äro jämförbara med
dem, som tillämpats beträffande statstjänstemannen. Självfallet måste dock

6

Statsutskottets utlåtande nr 159.

vid bestämmandet av beloppen hänsyn tagas till att det här i stor omfattning
var fråga om personal, vars arbetskraft endast delvis togs i anspråk i postverkets
tjänst.

Sedan 1944 års riksdag fattat beslut om provisoriskt lönetillägg under
budgetåret 1944/45 åt vissa befattningshavare i statens tjänst, tillerkände
generalpoststyrelsen efter förhandlingar med Sveriges poststationsföreståndareförening
de avtalsanställda poststationsföreståndarna provisoriska ersättningstillägg.
Dessa, som beräknades med hänsynstagande till att poststationerna
till största delen voro belägna på platser hänförliga till de lägsta
ortsgrupperna, utgingo med 60 kronor för år i löneklasserna n—j samt 8,
120 kronor för år i klasserna i—g, 180 kronor i klasserna f, e och 7, 240 kronor
i klasserna d och c, 300 kronor i klasserna b, a och 6 samt 360 kronor i
klasserna 1—5.

Under år 1946 kommo de avtalsanställda poststationsföreståndarna i åtnjutande
av tillfälligt ersättningstillägg i form av ett engångstillägg, som avsåg
att motsvara det provisoriska lönetillägg åt befattningshavare i statens

tjänst, som utgick enligt kungl. kungörelsen 74/46. Engångstillägget utgick
med följande belopp:

Poststations föreståndare

av klass

Kronor

20—19

60

18

120

17

150

16

210

15

240

14

270

13—10

300

Under innevarande budgetår utgår

provisoriskt ersättningstillägg med

följande belopp till poststationsföreståndarna:

Posts tationsföreståndare

Provisoriskt tillägg

med arvode enligt löneklass

per månad

n—k

10

i—h

15

S

20

f—e

25

d

30

c

35

h

40 •

a

45

1

50

2— 3

55

4—10

60

Jämväl engångstillägget och det nu utgående provisoriska ersättningstillägget
ha fastställts efter förhandlingar mellan generalpoststyrelsen och Sveriges
poststationsföreståndareförening och i fullt samförstånd med föreningen.
Dessa tilläggsersättningar skulle visserligen i princip tillkomma befattningshavare,
som avlönas i enlighet med av Kung], Maj:t och riksdagen fastställda
löneplaner eller därmed överensstämmande löneplaner och borde sålunda ha -

Statsutskottets utlåtande nr 159.

7

va utgått endast till poststationsföreståndare med arvode enligt löneklasserna
1—10) vilka, såsom törut nämnts, äro identiska med civila avlöningsreglementets
motsvarande löneklasser. Generalpoststyrelsen fann dock skäligt tillerkänna
även övriga poststationsföreståndare denna förmån, därvid dock, såsom
ovan framhållits, beloppen jämkades med hänsyn till att fråga var om
personal, som icke hade full sysselsättning i postverkets tjänst.

Av bilagda sammanställning1 framgår, med vilka belopp arvode och expensanslag,
inklusive rörligt tillägg och provisoriskt ersättningstillägg, för närvarande
utgå till poststationsföreståndare av klass 13, 15, 17 och 20 på A-, Eoch
I-ort ävensom ersättningsförhöjningen vid uppflyttning till högre löneklass.

Vid tillträdandet av poststationsföreståndarbefattning erhåller vederbörande
i regel arvode enligt lägsta löneklassen inom resp. poststationsklass. Efter
fem års tjänstgöring uppflyttas poststationsföreståndaren under förutsättning
av väl vitsordad tjänstgöring till närmast högre löneklass. Ytterligare uppflyttning
till högre löneklass sker därefter med treårsintervaller, till dess högsta
löneklassen inom vederbörande poststationsklass uppnåtts. Vid förflyttning
från en poststation av lägre till en av högre klass tillämpas i fråga om
poststationsföreståndare i stort sett samma principer som vid befordran av
tjänstemän. Poststationsföreståndarens löneklasspiacering blir således i sådant
fall avhängig av skillnaden i klass mellan den nya och den förutvarande
poststationen med rätt för honom att i viss mån tillgodoräkna tjänstetiden vid
den förutvarande poststationen (sneddning). Den i motionen lämnade uppgiften
att alla ålderstillägg indragas vid förflyttning från lägre till högre löneklass
överensstämmer sålunda icke med verkliga förhållandet.

Tjänstgöringstraktamente utgår för närvarande till poststationsföreståndare
vid tjänstgöring såsom föreståndare för annan poststation i form av förhöjning
av vikariatslönen med 3 kronor per dag. Generalpoststyrelsen överväger
emellertid att höja sistnämnda belopp. Uppgiften att lantbrevbärare
skulle äga uppbära tjänstgöringstraktamente med 13 kronor per dygn är icke
riktig och torde sannolikt bero på en förväxling av tjänstgöringstraktamente
och traktamente enligt resereglementet, vilket före den 1 januari 1947 för såväl
lantbrevbärare som poststationsföreståndare uppgick till 13 kronor per
dygn men numera höjts till 17 kronor för dygn.

Sedan statstjänstemännens lönefråga numera i princip lösts genom 1946 års
höstriksdags godkännande av förslaget till nya löneplaner, har Sveriges poststationsföreståndareförening
hos generalpoststyrelsen hemställt, att den grupp
postfunktionärer, som föreningen representerar, skall komma i åtnjutande av
motsvarande avlöningsförbättringar. För närvarande pågår dessutom arbetet
med en omklassificering av poststationerna, vilken avses skola träda i tillämpning
den 1 januari 1948. Den stegring i poströrelsen, som inträtt sedan senaste
klassificering, och de nya arbetsuppgifter, som tillförts postverket sedan
den förra klassificeringen, kommer givetvis att medföra, att poststationer,
vars rörelse ökats under den sistförflutna treårsperioden, flyttas upp i högre
klass.

Postverkets kostnader för poststationerna utgjorde i avrundade bil

år 1935 6 300 000 kronor

» 1940 8 500 000

» 1945 13 400 000 »

Här utesluten.

8

Statsutskottets utlåtande nr 159.

Den allmänna poststationsregleringen från och med den 1 januari 1945 medförde
en utgiftsökning för postverket av i runt tal 1 500 000 kronor, vilken
huvudsakligen kom de mindre poststationerna till del. I den mån klagomål
under senare år anförts mot lönesättningen, ha de huvudsakligen härrört från
föreståndare för poststationer av högre klass. I fråga om dessa har ju styrelsen
dock, såsom tidigare framhållits, måst taga hänsyn till att postexpeditioner
av klass 9 hänförts till lönegrad A 7 i civila avlöningsreglementet. De större
poststationerna omorganiseras också, så snart anledning därtill föreligger,
till postexpeditioner. Sedan den 1 januari 1945 hava sålunda omkring 130
poststationer ersatts med postexpeditioner och deras föreståndare konstituerats
till stationsmästare.

'' Inför de stundande förhandlingarna med poststationsföreståndareföreningen
anser sig generalpoststyrelsen icke i detta sammanhang böra taga ställning
till frågan om den blivande lönesättningen. Styrelsen kommer självfallet
dock att ägna denna fråga en ingående saklig prövning under hänsynstagande
till den beslutade allmänna förbättringen i statstjänstemännens lönevillkor.

Stockholm den 11 mars 1947.

Kungl. generalpoststyrelsen
ERIK SWARTLING.

Arvid Linnäs.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1947
471805