8
Statsutskottets utlåtande nr 113.
Utskottet.
Nr 113.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utökning
i vissa fall av frikretsarna för landsbygdens telefonabonnenter.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Hansson i Skediga m. fl. väckt motion.
(II: 149) har hemställts, att riksdagen ville besluta uttala, att en utökning av
frikretsarna omedelbart företages i de fall, där ledningar redan finnas, genom
att telegrafverket övertager nämnda ledningar, oavsett om de ägas av
eller uthyras till abonnenterna av telegrafverket.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran,
yttrande avgivits av telegrafstyrelsen, vilket yttrande såsom bilaga fogats
härvid (Bilaga.).
Av telegrafstyrelsens i anledning av motionen avgivna yttrande framgår,
att styrelsen har för avsikt att tillmötesgå motionärernas önskemål
om slopandet snarast möjligt av inträdes- och abonnemangsavgifter för
förhyrd huvudledning. Häremot synes — ehuru såsom styrelsen framhållit
på grund av den därigenom stimulerade tillströmningen av nya abonnenter
väntetiden för dessa med hänsyn till försörjningsläget i fråga om arbetskraft
och materiel torde komma att bli avsevärt längre än för närvarande
— icke något vara att erinra. Vad åter angår önskemålet om att telegrafverket
omedelbart skall övertaga även de ledningar, som icke förhyras
av telegrafverket utan som abonnenterna själva anlagt och underhålla, torde
detta såsom telegrafstyrelsen framhållit och såsom för övrigt förutsattes
vid föregående års riksdagsbeslut angående förbättring av landsbygdens
telefonförhållanden kunna tillgodoses först successivt. Även härvidlag har
emellertid styrelsen förklarat sig hava för avsikt att vidtaga åtgärder i samband
med vissa saneringsarbeten.
Av telegrafstyrelsens yttrande har utskottet bibragts den uppfattningen,
att styrelsen inom ramen av föreliggande möjligheter söker tillgodose de
Statsutskottets utlåtande nr 113.
9
önskemål, åt vilka motionärerna givit uttryck. Med framhållande härav
får utskottet hemställa,
att motionen 11:149 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 maj 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 112.
Kungl. Telegrafstyrelsen. Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 19 februari 1947 har Kungl. Maj:t anmodat telegrafstyrelsen
att avgiva yttrande över en inom riksdagen väckt och till statsutskottet
remitterad motion 11:149 av herr Hansson i Skediga m. fl. angående
utökning i vissa fall av frikretsarna för landsbygdens telefonabonnenter.
Telegrafstyrelsen får i anledning härav anföra följande.
Efter framställning i proposition nr 219 till 1946 års riksdag beslöt riksdagen
bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som hade anförts i statsrådsprotokollet över lcommunikationsärenden
för den 22 mars 1946 låta vidtaga åtgärder för förbättring av landsbygdens
telefonförhållanden. Dessa åtgärder avsågo i huvudsak utvidgning av
frikretsarna, utökning av frisamtalsförmånerna, ändring av grunderna för
ersättning till föreståndare vid manuella växelstationer med 1-—34 helårsabonnemang
samt olika driftsåtgärder vid landsbygdens telefonstationer.
I motionen anföres nu, att arbetena med att förbättra landsbygdens telefonförhållanden
icke kommit i gång i den utsträckning, som säkerligen var
riksdagens avsikt, vilket hade väckt missnöje bland landsbygdens telefonabonnenter,
som väntat lättnader i sina ofta dryga kostnader för att hålla
telefon. Då av ett interpellationssvar, som statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
lämnade vid föregående riksdags höstsession,
framgått, att utvidgningen av frikretsarna låter vänta på sig, föreslås i motionen,
att riksdagen ville besluta uttala, att en utökning av frikretsarna omedelbart
företages i de fall, där ledningar redan finnas, genom att telegrafverket
övertager nämnda ledningar, oavsett om de ägas av eller uthyras till
abonnenterna av telegrafverket.
Ehuru motionen sålunda närmast tar sikte på utvidgningen av frikretsarna,
anser sig telegrafstyrelsen med hänsyn till vad motionärerna inled
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 113.
ningsvis ha anfört först böra lämna en sammanfattande redogörelse för vad
som hittills varit möjligt realisera beträffande det av telegrafstyrelsen framlagda
programmet till förbättring av landsbygdens telefonförhållanden, vilket
inom telegrafstyrelsen utarbetats av 1944 års telefonkommitté och som
legat till grund för riksdagens ovan omnämnda beslut.
Vad först angår utökningen av frisamtalsförmånerna samt nedsättningar
av periodavgiftema för rikssamtal ha från och med årsskiftet 1946/47 alla
de i programmet upptagna förslagen genomförts, vilka kunnat realiseras
utan anläggning i betydande omfattning av landskablar eller blanka ledningar.
De sålunda genomförda frisamtalsförmånerna och nedsättningarna
omfatta cirka hälften av de i telefonkommitténs betänkande specificerade
fallen och inkludera bland annat 5 fall i Norrland, där fritrafik
införts mellan hela taxeområden.
Förbättringen av avlöningsförmånerna till föreståndare för manuella
växelstationer med under 35 abonnenter har i sin helhet genomförts från
och med den 1 januari 1947. Förändringen innebär, alt telegrafverket
övertagit kostnaderna för lokal och betjäning vid stationer med 20—34
lielårsabonnemang och att telegrafverket lämnar bidrag till växlingskostnaderna
åt föreståndare vid stationer med mindre än 20 abonnemang. I samband
med dessa ändringar ha öppenhållningstiderna vid ifrågavarande stationer
i viss utsträckning kunnat utökas.
Nattjänst på telegrafverkets bekostnad, som normalt anordnas så snart
antalet abonnenter stigit till 100, har införts även vid 25 stationer med lägre
abonnentantal, som utgöra knutpunkter i telefonnätet i mera glest bebyggda
områden. Härigenom ha även skapats telefoneringsmöjligheter nattetid
för ett betydande antal andra, smärre stationer i berörda trakter.
Tidigare gällande villkor för anordnandet av fristående samtalsstationer
ha ändrats därhän, att intressenterna ha befriats från skyldigheten att på
egen bekostnad tillhandahålla stolpar, körslor, hantlangning och dylikt.
Telefonfrågan för de glest befolkade trakter, där telefon hittills saknats, har
därigenom kommit i ett för vederbörande intressenter mycket gynnsammare
läge.
Abonnenternas andel i kostnaden för flyttning av sådana stationer, beträffande
vilka abonnenterna ha att vidkännas kostnaderna för lokal och
betjäning, bär maximerats till 15 kronor per huvudabonnemang.
Vad därefter angår frågan om utvidgning av frikretsarna, som nu upptages
till behandling i den föreliggande motionen, vill styrelsen till en början
erinra därom, att 1944 års telefonkommitté för sin del hade tänkt sig
att de föreslagna förbättringarna skulle genomföras under en tidrymd av
6 år. Vid framläggandet av kommitténs förslag för Kungl. Maj:t i början
av år 1946 framhöll telegrafstyrelsen, som i allt väsentligt anslöt sig till
de av kommittén framlagda förslagen, att ett realiserande av dessa förslag
i vad de förutsatte utförandet av mera omfattande anläggningsarbeten, exempelvis
sådana som kräva kablar och större mängder smiden och annan
linjemateriel, icke omedelbart kunde påbör jas, enär såväl telegrafverkets som
den svenska industriens resurser redan voro utnyttjade till det yttersta.
Situationen i fråga om tillgången på materiel hade nämligen icke lättat på
sätt man tidigare haft anledning vänta.
I propositionen nr 219 framhöll också departementschefen, att det mot
bakgrunden av de utav telegrafstyrelsen angivna förhållandena låg
Statsutskottets utlåtande nr 113.
11
i sakens natur, att ett genomförande av förslagen avseende bland annat
utvidgning av frikretsarna vore ett arbete på lång sikt, vilket måste stå
tillbaka för det ordinarie anläggningsarbetet. Statsutskottet uttalade för
sin del beträffande tiden för förbättringarnas genomförande, att utskottet
väl insåge de svårigheter, som förelåge, men att utskottet samtidigt ville uttala
önskvärdheten av att ifrågavarande åtgärder vidtoges så snart som
möjligt.
Styrelsen har velat erinra om dessa uttalanden, enär det mot bakgrunden
härav icke kan anses vara riktigt att — såsom motionärerna —- säga,
att riksdagen skulle ha beslutat att förbättringarna skulle genomföras under
de närmaste sex åren. Styrelsen vill dessutom framhålla, att när styrelsen
igångsatte den förenämnda utredningen om landsbygdens telefonförhållanden
det hölls för sannolikt, att tillgången på materiel och arbetskraft
skulle komma att förbättras efter kriget. Utvecklingen har emellertid som
bekant blivit den rakt motsatta, så att det för närvarande råder en mycket
besvärande brist på materiel och arbetskraft, något som till och med
omöjliggör utbyggande av stationer och ledningsnät i takt med den stora
abonnenttillströmningen.
I detta sammanhang vill styrelsen, med anledning av ett uttalande i riksdagens
första kammare den 7 december förra året angående inköp av materiel
från utlandet, upplysa om att styrelsen självfallet undersökt varje
möjlighet att även på detta sätt söka förbättra materieltillgången. Omedelbart
efter krigets upphörande trädde styrelsen sålunda i kontakt med ett
stort antal utländska industrier i USA, Belgien, Norge, Frankrike, Finland,
Österrike, Canada, England, Tjeckoslovakien, Tyskland, Danmark, Schweiz,
Italien och Holland, varvid avtal om inköp av materiel ha träffats i så stor
omfattning som varit möjligt utan alltför stora ekonomiska uppoffringar.
Leveranser påbörjades redan så tidigt som i augusti 1945 och ha sedan
dess fortgått.
De utomordentligt stora krav, som nu ställas på telegrafverket i olika
hänseenden, belysas av följande uppgifter beträffande tillströmningen av
nya abonnenter.
Den största abonnentökning, som förekom före kriget, kunde noteras år
1938, då antalet abonnemang (nytecknade minus annullerade) ökade med
(13 300. År 1945 hade ökningen — trots under kriget vidtagna höjningar
av inträdesavgifterna — stigit till 78 400. Under år 1946 inträdde emellertid
en ytterligare stegring i tillströmningen av nya abonnenter, och ökningen
blev delta år 108 600. På ett år hade ökningen sålunda stigit med inemot
40 °/o. Enligt vad som framgår av hittills föreliggande rapporter har ökningen
under den gångna delen av år 1947 varit ännu kraftigare eller 63 °/o
större än under motsvarande tid rekordåret 1946.
Vad detta innebär kanske lättast förstås om man erinrar om att hela
antalet abonnemang den 1 januari 1946 uppgick till 1 237 000. Förra årets
ökning av antalet tecknade abonnemang har därför medfört en ökning av
hela abonnemangsstocken med cirka 9 °/o eller med en elftedel.
Det kan ytterligare framhållas, att apparatantalet i telegrafverkets nät
sedan den 1 januari 1940 ökat från 845 000 till omkring 1 315 000 eller med
mera än 55 °/o. Denna kraftiga ökning har inträffat under eu period, då
det rått mycket stora svårigheter att skaffa materiel, varför förkrigstidens
reserver i nät och på stationer äro helt förbrukade.
12
Statsutskottets utlåtande nr 113.
Inför den utveckling som ovan skisserats är det naturligt, att telegrafstyrelsen
måste känna sig i hög grad tveksam om lämpligheten av att nu
vidtaga åtgärder, som skulle komina att än ytterligare stimulera abonnentökningen.
Även motionärerna framhålla, att det, i den mån det gäller anläggning
av linjer till nytillträdande abonnenter, måhända är svårt att
göra något med hänsyn till bristen på materiel. Men, fortsätta motionärerna,
där ledningar redan finnas, vare sig de ägas av abonnenterna själva
eller uthyras av telegrafverket, är förhållandet ett annat, och i dessa fall
borde en utvidgning av frikretsarna utan vidare kunna genomföras.
Motionärernas yrkande tar i första hand sikte på att de nu utgående
årliga hyresavgifterna för ledning utanför de nuvarande frikretsarna skola
slopas. Av de i motionen anförda exemplen på höga kostnader, som befolkningen
på landsbygden i vissa fall för närvarande måste vidkännas för att
erhålla telefon, har telegrafstyrelsen emellertid dragit den slutsatsen, att
motionen även avser ett slopande av inträdesavgifterna för ledning; I själva
verket äro nog dessa senare avgifter också betydligt mera betungande än
de årliga hyresavgifterna.
Eftersom telegrafstyrelsen själv varit förslagsställare till de av föregående
års vårriksdag beslutade åtgärderna för förbättring av landsbygdens telefonförhållanden,
vill styrelsen självfallet icke lämna några vägar oförsökta
att snarast möjligt söka infria landsbygdens förväntningar i nu förevarande
hänseende. Styrelsen är därför för sin del beredd att medverka till
att de nuvarande inträdes- och abonnemangsavgifterna för förhyrd huvudledning
slopas. På grund av att vissa administrativa arbeten först måste utföras
kan avgiftsbefrielsen träda i kraft tidigast den 1 oktober 1947. Upplysningsvis
vill styrelsen nämna, att de årliga hyresavgifterna för ledning
för närvarande uppgå till cirka 1 200 000 kronor och inträdesavgifterna till
ett belopp av omkring 1 000 000 kronor per år. Den sammanlagda avgiftslältnaden
per år för befintliga och nya abonnenter på landsbygden kommer
således att uppgå till betydande belopp.
Styrelsen måste emellertid i detta sammanhang starkt understryka, att
ett realiserande av den planerade åtgärden får vissa ofördelaktiga verkningar.
Detta gäller särskilt slopandet av inträdesavgiften för huvudledning, eftersom
detta kommer att ytterligare stimulera tillströmningen av nya abonnenter
och speciellt sådana, som fordra anläggandet av långa materiel- och
arbetskrävande ledningar. I nuvarande redan till bristningsgränsen ansträngda
försörjningsläge i fråga om arbetskraft och framför allt telefonmateriel
måste åtgärden med nödvändighet medföra, att väntetiderna för
nyanmälda abonnenter — icke blott för dem som kräva långa ledningar
utan för alla — bli avsevärt längre än för närvarande och komma att på
åtskilliga håll uppgå till ett år eller mera.
Telegrafstyrelsen vill vidare erinra om att 1944 års telefonkommitté föreslog
uppställandet av vissa villkor för rätten att erhålla avgiftsfri ledning.
Dessa villkor, för vilka redogörelse lämnats på sid. 11—12 i propositionen
nr 219 till 1946 års riksdag, innebära i huvudsak, att telegrafverket skall äga
bestämma till vilken station ledningen skall ingå, att avlägset boende abonnent
under vissa förutsättningar skall vara skyldig upplåta sin telefonapparat
åt allmänheten, alt telegrafverket skall äga rätt använda abonnentledning
såsom anslutningsledning till eu eventuell växelstation på orten
samt att — i likhet med vad som redan finnes stadgat i det av Kungl.
Statsutskottets utlåtande nr 113.
13
Maj:t utfärdade telefonreglementet — telegrafverket skall förbehållas rätt
att på en abonnentledning intaga ytterligare en eller flera abonnentapparater.
Kommittén förutsatte även, att när telegrafverket utan särskild avgift
tillhandahåller ledning till det egna stationsområdets station, bör hyresavgift
motsvarande de verkliga kostnaderna utgå för ledning, ifall abonnent
yrkar på att bli ansluten till annan station än den han rätteligen skulle
tillhöra. Telegrafstyrelsen förutsätter, att de av kommittén sålunda föreslagna
villkoren skola tillämpas samtidigt med avgiftsbefrielsen i övrigt,
varvid dock vissa övergångsbestämmelser kunna komma alt visa sig behövliga.
Beträffande det andra av motionärerna framförda önskemålet, nämligen
att telegrafverket omedelbart skulle övertaga de ledningar, som icke förhyras
av telegrafverket utan som abonnenterna själva ha anlagt och underhålla,
vill styrelsen framhålla följande.
Ett omedelbart övertagande av dessa ledningar har icke föreslagits av
1944 års telefonkommitté, av telegrafstyrelsen eller av Kungl. Maj:t. Tvärtom
förutsattes såväl i telegrafstyrelsens framställning i ämnet som i propositionen,
att övertagandet skulle ske successivt under en lång följd av år. Anledningen
till att så måste ske är, att de ifrågavarande abonnentlinjerna oftast;
befinna sig i så dåligt skick, att de icke kunna rationellt underhållas
ulan först måste byggas om. Om verket skall övertaga ledningarna och
ombesörja underhållet av desamma förutsätter detta ovillkorligen, att de
av telegrafverket sättas i sådant skick, att de icke kräva oupphörliga personalutryckningar
för felavhjälpning och reparationer.
För att ge en uppfattning om storleksordningen av de arbeten, som äro
nödvändiga för denna ombyggnad av abonnenternas ledningar må här anföras
följande uppskattade uppgifter beträffande de avsevärda mängder materiel
som erfordras; 280 000 stolpar, 200 000 stolpreglar, 3 000 ton järntråd,
1 200 000 isolatorer, 450 000 krok. Antalet dagsverken för att utföra dessa
arbeten uppskattas till cirka 300 000. Den sammanlagda kostnaden har beräknats
till omkring 15 miljoner kronor.
De materielkvantiteter, som för närvarande stå att uppbringa äro ej tillräckliga
ens för att kunna effektuera beställningar av nya abonnemang på
nu gällande villkor. Under sådana förhållanden är det nödvändigt att fördela
de disponibla resurserna så, att de bli till största möjliga gagn för det
gemensamma folkhushållet. Det synes då styrelsen naturligt, att materielen
i första hand användes för de anläggningar, som erfordras för inkoppling av
nya abonnenter och för sådana utökningar av förbindelsenäten mellan
stationerna, som äro nödvändiga, för att den med abonnentökningen stegrade
riks- och landstrafiken skall kunna hjälpligt avvecklas. Att jämsides
därmed nu igångsätta ett allmänt övertagande av abonnenter tillhöriga ledningar
är icke möjligt. Det är emellertid styrelsens avsikt att successivt
genomföra även delta åtagande, vilket i första hand bör ske i samband med
vissa saneringsarbeten såsom anläggning av nya växelstalioner, kablifiering
av blankledningsstråk osv.
Sammanfattningsvis vill styrelsen således framhålla, att styrelsen icke
funnit det vara möjligt att omedelbart övertaga abonnenterna tillhöriga ledningar,
men att styrelsen, såvida ej riksdagen med hänsyn till det ansträngda
försörjningsläget anser sig böra uttala sig däremot, har för avsikt, att
14
Statsutskottets utlåtande nr 113.
tillmötesgå motionärernas önskemål i vad de avse slopandet av inträdes- och
abonnemangsavgifter för huvudledning.
Stockholm den 29 mars 1947.
KUNGL. TELEGRAFSTYRELSEN
HÅKAN STERKY
H. Heimburger. / T. Nygren.