Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

1

Nr 110.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation
av
jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.]

I propositionen nr 1 har Kungi. Maj:t under sjätte huvudtiteln (punkt 37
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
den 3 januari 1947) föreslagit riksdagen att, i avbi dan på den proposition
i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till Besiktning av motorfordon
för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 1 100 000 kronor.

Sedermera bär Kungl. Maj:t i propositionen nr 183, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den
7 mars 1947, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i blivande
personalförteckning för statens bilinspektion uppföra 2 befattningar
såsom förste bilinspektör i A 26, 7 sådana befattningar i A 24 samt 38 befattningar
såsom bilinspektör i A 22, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens bilinspektion, att tillämpas från och med
den 1 januari 1948 tills vidare, dels ock under sjätte huvudtiteln å rik sstaten
för budgetåret 1947/48 anvisa följande förslagsanslag, nämligen till Besiktning
av motorfordon 1 100 000 kronor, till Statens bilinspektion: Avlöningar
531 300 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, samt till Statens
bilinspektion: Omkostnader 207 300 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Ericsson i Sörsjön väckt motion
(II: 350), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition
måtte besluta, att därest sådan förrättningsman, inför vilken kompetensprov
för erhållande av kör- och trafikkort för motorfordon skall avläggas,
visar inkompetens eller försummelse vid fullgörande av sitt uppdrag,
detta icke skall medföra indragning av proven på nu befintlig stations- och
mottagningsort, utan i stället föranleda ombyte av förrättningsman;

dels ock en inom andra kammaren av hen- Skoglund i Umeå m. fl. väckt
motion (II: 360), vari hemställts, att riksdagen vid besvarandet av förevarande
proposition ville besluta att en bilbesiktningsman skall vara stationerad
i Skellefteå stad, att Umeå stad skall utgöra centralort för bilbesiktningsverksamheten
inom Västerbottens län samt att en uppräkning av de beräknade
anslagen måtte ske med hänsyn till de i motionen sålunda gjorda hemställandena.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 19t7. 6 samt. Nr 110.

1

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Enligt motorfordonsförordningen bestämmer Kungl. Maj:t efter förslag av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse det antal besiktningsmän,
som skall finnas inom varje län. I enlighet härmed har Kungl.
Maj:t den 8 december 1944 bestämt, att antalet besiktningsmän skall utgöra i

Stockholms stad........

..... 4

Göteborgs och Bohus

län...

3

Stockholms

län.....

..... 2

Älvsborgs

2> ...

3

Uppsala

2> .....

..... 1

Skaraborgs

» ...

2

Södermanlands

» .....

..... 2

Värmlands

» ...

3

Östergötlands

» .....

..... 3

Örebro

» ...

3

Jönköpings

» .....

..... 2

Västmanlands

» ...

2

Kronobergs

» .....

..... 1

Kopparbergs

2> ...

3

Kalmar

i» .....

..... 2

Gävleborgs

2> ...

3

Gotlands

» .....

..... 1

Västernorrlands

> ...

3

Blekinge

> .....

..... 1

Jämtlands

» ...

2

Kristianstads

> .....

2

Västerbottens

1> ...

. 3

Malmöhus

> .....

..... 4

Norrbottens

» ...

. 3

Hallands

» ......

..... 1

Summa 59.

Besiktningsman utses av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år. Tillsättningen
sker efter gemensamt förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
vederbörande länsstyrelse.

Väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen bestämmer efter länsstyrelsens hörande
besiktningsmans tjänstgöringsdistrikt och stationsort, där ej Kungl. Maj:t
finner skäl lämna föreskrifter därom i samband med fastställandet av antalet
besiktningsmän. Besiktningsmännen äro nu stationerade 5 i Stockholm,
3 i Malmö, 2 i var och en av städerna Göteborg, Örebro och Falun samt en
i de övriga residensstäderna. Dessutom är en besiktningsman stationerad på
envar av följande 24 orter, nämligen Norrtälje, Eskilstuna, Norrköping, Motala,
Värnamo, Västervik, Ängelholm, Hälsingborg, Uddevalla, Alingsås, Borås,
Falköping, Arvika, Sunne, Sala, Ludvika, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall,
Örnsköldsvik, Skellefteå, Lycksele, Piteå och Haparanda. En befattning
i Örebro län och en i Jämtlands län äro tills vidare obesatta enligt beslut
av Kungl. Maj:t.

För förrättning, som ankommer på besiktningsman, skall till denne erläggas
avgift enligt särskild förrättningstaxa. Av den sammanlagda uppbörden
av förrättningsavgifter å tjänsten äger besiktningsmannen tillgodogöra sig
arvode enligt särskilda bestämmelser. I vissa fall äger besiktningsman även
rätt till annan ersättning än nämnda arvode. Besiktningsman skall själv bestrida
med verksamheten förenade kostnader för lokal, städning, bränsle,
lyse, telefon, avlöning till kontorsbiträden, skrivmateriel, vissa blanketter,
porton m. m.

Chefsmyndighet för bilbesiktningsväsendet är sedan den 1 oktober 1937
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Statsutskottets utlåtande nr 110.

3

Organisationsfrågor.

Lokal organisation.

Med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 29 juni 1945 tillkallade dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet samma dag fem sakkunniga
för att inom departementet biträda med utredning rörande lämplig organisation
av besiktningsväsendet för motorfordon jämte därmed sammanhängande
förhållanden. Nämnda sakkunniga — vilka sedermera antogo benämningen
1945 års bilbesiktningsutredning — ha den 22 november 1946
avgivit betänkande med förslag till omorganisation av besiktningsväsendet
för motorfordon m. m. över betänkandet ha yttranden avgivits av ett antal
myndigheter och sammanslutningar.

Bilbesiktningsutredningen föreslår i fråga om den lokala organisationen,
att besiktningsmännen skola inordnas i det allmänna statliga lönesystemet.

I fråga om utredningens förslag i övrigt beträffande den lokala organisationen
ävensom de över förslaget i denna del avgivna yttrandena får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 8—34).

Departementschefen har för sin del funnit bilbesiktningsutredningens förslag
ägnat att med vissa jämkningar läggas till grund för en omorganisation
av besiktningsmannainstitutionen. Genomförandet härav syntes icke behöva
uppskjutas längre än vad som av rent praktiska skäl kunde vara påkallat.

Frågan om en eventuell samordning av den militära be sik tningsorganisationen
med den civila borde upptagas till behandling
först sedan 1945 års trafiksäkerhetskommitté avgivit sitt betänkande,
enär önskemålen om ett dylikt sammanförande i främsta rummet vore
betingade av trafiksäkerhetsskäl. Departementschefen förutsatte därvid, att
kommittén komme att ha sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.

Beräffande utredningens förslag om organisationens koncentration till vissa
centralorter och om antalet mottagningsorter m. in. har departementschefen
anfört följande.

En förutsättning för att den nya besiktningsmannaorganisationen skall kunna
utformas på ett lämpligt sätt är a tf arbetsmängden blir någorlunda jämnt
fördelad mellan de olika besiktningsmännen. Detta är för närvarande icke
fallet. Till belysande härav kan anföras att uppbörden av förrättningsavgifter
under år 1945 för vissa besiktningsmän överstigit 50 000 kronor men i
flera fall uppgått till mindre än hälften av delta belopp. Ur organisatorisk
synpunkt är en utjämning önskvärd dels för att om möjligt alla besiktningsmännen
skola kunna få heltidsanställning, dels för att lönerna icke skola behöva
differentieras med hänsyn till arbetets omfattning. En sådan utjämning
kan underlättas, om besiktningsmännen i större utsträckning än vad nu är
fallet få gemensam stationsort och tjänstelokal. På grund härav men även
av andra skäl har utredningen avsett, att den nya organisationen i allmänhet
skulle koncentreras till vissa centralorter med två eller flera besiktningsmän
placerade på varje sådan ort. Mot denna uppläggning av organisationsfrågan
har jag i princip icke något att invända. Beträffande vissa detalj -

4 Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

problem, t. ex. rörande antalet mottagningsorter, torde jag få återkomma i
det följande.

I förevarande sammanhang har utredningen framlagt förslag om att köroch
trafikkortsprov skulle få avläggas endast på ett begränsat antal orter,
där trafikens art och täthet kunde anses skapa förutsättningar för körning
under olika trafikförhållanden. Antalet av utredningen föreslagna orter för
dylika prov uppgår till 37. Utredningens förslag i denna del har föranlett
erinringar från åtskilliga myndigheter och organisationer som hävda, att fördelarna
ur trafiksäkerhetssynpunkt med den föreslagna koncentreringen icke
uppvägde det besvär och de ökade kostnader, som härvid på grund av avstånden
pålades allmänheten. I några yttranden har t. o. m. ifrågasatts huruvida
en koncentrering av kompetensproven överhuvud taget skulle medföra
några fördelar ur trafiksäkerhetssynpunkt. För min del är jag icke beredd
att för närvarande laga definitiv ställning till utredningens förslag i här berörda
hänseende. Frågan synes mig falla inom området för 1945 års trafiksäkerhetskommittés
utredningsuppdrag och torde därför böra upptagas till
prövning först i samband med behandlingen av kommitténs blivande betänkande.
I avvaktan härpå torde några större förändringar på förevarande område
icke böra vidtagas. Det synes emellertid få ankomma på chefsmyndigheten
alt i samråd med länsstyrelserna från fall till fall pröva och avgöra i
vad mån kravet på kompetensprovens tillförlitlighet bör ge anledning till indragning
av proven på någon av nuvarande stations- och mottagningsorter.

Vad däremot angår kompetensproven för körskolelärare biträder jag utredningens
uppfattning, att dessa prov böra få avläggas endast inför chefsbesiktningsmännen.

Utredningens förslag om införande av rätt för förrättningssökande att
för kompetensprov eller periodisk efterbesiktning vända sig till besiktningsman
på den ort han önskar bar i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i remissyttrandena. Betänkligheter ha anförts endast av länsstyrelsen
i Jönköpings län och 1945 års trafiksäkerhetskommitté, vilka befara,
att ett slopande av distriktsgränserna skulle leda till alt en del körkortsaspiranter
konnne att söka sig till sådana besiktningsmän, som fått namn om
sig att vara mindre fordrande än andra. För min del anser jag i likhet med
bilbesiktningsutredningen de eventuella riskerna i nu berörda hänseende i
väsentlig mån kunna elimineras genom lämpliga åtgärder från chefsmyndighetens
sida. Med hänsyn härtill och då det nuvarande systemet i många fall
torde innebära ganska stora olägenheter för allmänheten, tillstyrker jag
förslaget om införande av valfrihet på förevarande område.

Såsom framhållits i åtskilliga av remissyttrandena torde även för den nya
organisationens vidkommande behov föreligga av en gränsdragning beträffande
de olika besiktningsmännens eller besiktningsmannagruppemas verksamhetsområden.
En dylik geografisk uppdelning av arbetet lärer vara påkallad
bl. a. med hänsyn till sådana förrättningar, som icke utföras å stationseller
mottagningsort, exempelvis flygande besiktning. Jämväl för samarbetet
med länsstyrelserna synes en gränsdragning vara av betydelse. Det torde få
ankomma på chefsmyndigheten att efter samråd med länsstyrelserna fastställa
de gränser, varom här är fråga.

Centralorter för bilbesiktningsväsendet skulle enligt utredningens förslag
vara följande nio städer, nämligen Malmö, Jönköping, Göteborg, Norrköping,
Örebro, Stockholm, Gävle, Sundsvall och Luleå. Därjämte skulle besiktningsmän
finnas stationerade även på vissa andra orter i landet. Mottagningar
utom stationsorten skulle fortfarande förekomma men antalet mottagningsorter
väsentligt minskas. Såsom jag tidigare anfört biträder jag i princip

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

5

utredningens förslag att besiktningsmannaorganisationen så långt praktiskt
är möjligt koncentreras till centralorterna. Sålunda bör enligt min mening
stationering av besiktningsmän på annan ort än centralort förekomma endast
i sadana fall, då förrättningsfrekvensen på orten är tillräckligt stor för att
bereda besiktningsmannen full sysselsättning och det kan anses vara av
särskild betydelse för allmänheten att ha tillgång till besiktningsman på
orten. Med denna utgångspunkt anser jag mig böra förorda, att Halmstad
bibehålies som stationsort samt att 1 besiktningsman och 1 skrivbiträde
placeras därstädes. Denna ändring i organisationsplanen torde kunna ske
utan någon nettoökning av den av utredningen beräknade totala personaluppsättningen,
nämligen genom en motsvarande minskning av personalen
på annat håll inom organisationen. Övriga i remissyttrandena gjorda yrkanden
om ytterligare stationsorter är jag däremot icke för närvarande beredd
att tillstyrka. Jag förutsätter emellertid härvid, att regelbundna mottagningar
utom stationsorten skola hållas på åtskilligt flera orter än vad bilbesiktningsutredningen
räknat med ävensom att extra mottagningar enligt
särskild överenskommelse skola komma till användning i ökad utsträckning.
Fastställandet av mottagningsorterna torde böra ankomma på chefsmyndigheten
efter samråd med vederbörande länsstyrelser. I chefsmyndighetens befogenheter
bör också ingå att bestämma fördelningen av personalen mellan de
olika stationsorterna. Däremot synes Kungl. Maj:t böra förbehålla sig rätten
att bestämma vilka orter, som skola vara stationsorter och centralorter.

Mot utredningens förslag rörande centralorterna har jag intet annat att
erinra än att jag i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser Sundsvall böra utbytas mot Härnösand
såsom centralort. De övriga yrkanden, som i detta sammanhang framkommit
vid remissbehandlingen, nämligen fastställande av Växjö som centralort i
stället för Jönköping samt upptagande av Umeå som centralort, är jag icke
beredd att tillstyrka.

Såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vederbörande länsstyrelser
ha ställt sig tveksamma till utredningens förslag att på fyra platser i Norrland
skulle anställas arvodesavlönade besiktningsmän, vilka såsom bisyssla
skulle utföra vissa slag av förrättningar. I likhet med nämnda myndigheter
är jag icke övertygad om att det kan komma att bli möjligt att för dessa
uppdrag förvärva personer med fullt tillfredsställande kompetens. Jag anser
det därför lämpligare, att förrättningarna i de trakter, varom här är fråga,
ombesörjas av ordinarie besiktningsmän från närmaste stationsorter, varvid
regelbundna eller extra mottagningar torde få anordnas allt eftersom omständigheterna
det påkalla. I fråga om en av de fyra här avsedda platserna,
nämligen Lycksele, torde man emellertid kunna räkna med eu så pass stor
förrättningsfrekvens, att placering av en heltidsanställd besiktningsman därstädes
får anses motiverad, om hänsyn jämväl tages till de speciella skäl,
som tala för att en särskild besiktningsman avdelas för detta vidsträckta
distrikt.

Därest antalet mottagningsorter, såsom jag förutsatt, ökas mera väsentligt
utöver vad bilbesiktningsutredningen räknat med, kommer detta givetvis att
medföra en viss ökning av bilbesiklningsmännens arbete och kan därvid tänkas
påverka personalbehovet. I avbidan på närmare erfarenhet i detta hänseende
anser jag mig emellertid böra förorda, att antalet befattningshavare
beräknas i enlighet med utredningens förslag, dock med den ändringen att
de fyra förut omförmälda arvodestjänsterna utbytas mot eu ordinarie bcsiktningsmannabelättning
och eu extra ordinarie assislenthefattning. Med
hänsyn till svårigheterna att mera exakt beräkna personalbehovet torde hesiktningsmannaorganisationens
anslagspost till avlöningar till ickc-ordinaric

6

Statsutskottets utlåtande nr 110.

personal böra betecknas förslagsvis för att sätta Kungl. Maj:t i tillfälle att
tillgodose oundgängliga behov av ytterligare arbetskraft.

Bilbesiktningsutredningen har föreslagit, att för varje centralort skulle
inrättas en i något högre löneställning än övriga besiktningsmannatjänster
placerad gruppchefsbefattning (bilöverkontrollör), vars innehavare skulle
svara för de mera kvalificerade förrättningarna samt inom distriktet leda
och övervaka de övriga besiktningsmännens arbete. Med anledning härav
har ett par länsstyrelser ifrågasatt, huruvida icke besiktningsmännen borde
anknytas till länsstyrelserna eller till vägförvaltningarna. varigenom behovet
av de föreslagna bilöverkontrollör erna skulle bortfalla. För min del finner
jag det mindre rationellt att belasta länsstyrelserna eller vägdirektörerna med
det löpande arbetet med lokal ledning och tillsyn av besiktningsmännens
verksamhet. På grund härav och med hänsyn till den utformning som besiktningsmannaorganisationen
i övrigt skulle få anser jag utredningens förslag
i denna del böra godtagas.

Vad 1945 års trafiksäkerhetskommitté anfört rörande utvidgade arbetsuppgifter
för besiktningsmännen torde böra upptagas till närmare övervägande
först i samband med behandlingen av kommitténs blivande betänkande.

Såsom framgår av vad bilbesiktningsutredningen anfört är besiktningsmännens
arbete ganska ojämnt fördelat över året. Antalet förrättningar under
vintern uppgår genomsnittligt ofta icke till mer än hälften av antalet
förrättningar under högsäsongen. En av svårigheterna i förevarande organisationsfråga
är sålunda att bereda besiktningsmännen full sysselsättning under
den del av året, då förrättningsfrekvensen är minst. Utredningen har
emellertid påvisat vissa möjligheter till en utjämning i nämnda hänseende.
Vad utredningen därvid föreslagit synes få godtagas såsom en lösning av
ifrågavarande spörsmål.

I fråga om kompetenskraven har utredningen visserligen ansett önskvärt,
att åtminstone några av besiktningsmännen äga teknisk högskoleutbildning.
Utredningen har dock icke velat påyrka, att sådan utbildning uppställes som
formellt kompetensvillkor, utan föreslår, att nuvarande bestämmelser i detta
hänseende bibehållas oförändrade. Automobilbesiktningsmännens förening
och statsverkens ingenjörsförbund ävensom länsstyrelsen i Kalmar län hävda
däremot, att civilingenjörsexamen bör införas som formellt kompetenskrav.
Såvitt jag kunnat finna omfattar besiktningsmännens verksamhet endast i
mycket ringa utsträckning sådana uppgifter, för vilka högre teknisk utbildning
är oundgänglig. Det torde i stället vara den praktiska erfarenheten och
de rent personliga egenskaperna, som få tillmätas avgörande betydelse för
besiktningsmannatjänsten. Med hänsyn bl. a. härtill anser jag mindre lämpligt,
att personurvalet begränsas till enbart högskoleingenjörernas krets. Jag
ansluter mig därför till utredningens förslag i fråga om kompetensvillkoren.

Vad härefter angår besiktningsmännens anställningsförhållanden och lönegradsplaceringar
har departementschefen anfört följande.

Enligt utredningens förslag skulle besiktningsmännen i allmänhet erhålla
ordinarie anställning med placering i lönegraden A 22. Utredningen har beräknat
antalet sådana befattningar till 37. Av de 9 chefsbesiktningsmännen
skulle de med stationsort i Stockholm och Göteborg hänföras till lönegraden
A 26 samt de övriga 7 till lönegraden A 24. Därjämte skulle såsom rekryteringspersonal
finnas 17 assistenter i lönegraden Eo 18. För biträdesgöromål
har utredningen beräknat 9 kanslibiträden och 33 kontorsbiträden, samtliga
extra ordinarie. Allmänna lönenämnden och flertalet övriga remissmyndigheter
ha ej funnit anledning till erinran mot de föreslagna lönegradsplace -

Statsutskottets utlåtande nr 110.

7

ringarna för besiktningsmännen. Lägre löneställning bär ifrågasatts endast
av statskontoret och länsstyrelsen i Stockholms län, medan däremot vissa
andra länsstyrelser ansett högre lönegradsplaceringar böra övervägas. Yrkanden
i denna riktning ha därjämte gjorts av automobilbesiktningsmännens
förening in. fl. Vissa mindre jämkningar ha föreslagits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som bl. a., i likhet med länsstyrelsen i Malmöhus län,
förordar att chefsbesiktningsmannen i Malmö placeras i A 26. Slutligen har
generalpoststyrelsen ifrågasatt, huruvida icke chefsbesiktningsmännen borde
erhålla förordnandetjänster med placering å löneplan C. För min del anser
jag bilbesiktningsutredningens förslag till lönegradsplaceringar för besiktningsmännen
innebära en med hänsyn till föreliggande arbetsuppgifter lämplig
avvägning, och jag tillstyrker därför, att, med mberäknande av den ytterligare
ordinarie besiktningsmannatjänst, som jag tidigare förordat, i den blivande
personalförteckningen uppföras 38 befattningar i A 22, 7 i A 24 samt
2 i A 26. Vad därefter angår assistenterna, vilka enligt vad utredningen förordat
skulle placeras i Eo 18, torde i avvaktan på de förslag, som kunna
komma att framläggas av 1944 års personalutredning i fråga om lönesättningen
för den statsanställda tekniska personalen, bilbesiktningsutredningens
förslag i förevarande hänseende böra godtagas såsom grund för anslagsberäkningen.
Inberäknat den ytterligare assistent, som skulle tillkomma i stället
för vissa av de föreslagna arvodesavlönade besiktningsmännen, skulle antalet
assistenter alltså uppgå till 18. Mot utredningens förslag i fråga om biträdespersonalen
har jag icke någon annan erinran än att jag i likhet med
allmänna lönenämnden anser, att löneställningen för de föreslagna kontorsbiträdena
bör bestämmas i enlighet med de i 1947 års statsverksproposition
förordade grunderna för reglering av befordringsgången för biträdespersonal.

Utredningens förslag till tjänstebenämningar, nämligen bilöverkontrollör
för chefsbesiktningsmännen och bilkontrollör för övriga ordinarie besiktningsmän,
har rönt kritik i åtskilliga av remissyttrandena. Olika motförslag
ha därvid framkommit. Sålunda ha ifrågasatts benämningarna besiktningsman,
bilbesiktningsman, bilinspektör och trafiksäkerhetsinspektör. För chefsbesiktningsmännen
föreslås motsvarande titlar med tillägg av ordet förste
samt i ett par fall benämningen besiktningsdirektör. Även jag finner de av
utredningen föreslagna tjänstebenämningarna mindre lämpliga och vill för
min del tillstyrka de av statskontoret in. fl. förordade titlarna förste bilinspektör
respektive bilinspektör. I överensstämmelse härmed föreslår jag, att
assistenterna erhålla tjänstebenämningen biträdande bilinspektör.

I förevarande proposition har Kungl. Maj:t framlagt förslag angående omorganisation
av bilbesiktningsmannainstitutionen in. in. Förslaget är grundat
på av särskilda sakkunniga — 1945 års bilbesiktningsutredning — utarbetade
förslag.

Ehuru besiktningsmännen för motorfordon förordnas av Kungl. Maj:t
och fullgöra eu statlig kontrolluppgift, äro de icke att betrakta såsom statstjänstemän
i vanlig mening. Ersättning till dem utgår på sådant sätt, att de
äga tillgodogöra sig viss del av de avgifter, som för olika slag av förrättningar
upptagas av allmänheten och vilka i övrigt av besiktningsmännen
redovisas till statsverket. Besiktningsmännen hava att själva bestrida kontors-
och övriga omkostnader. De äga icke rätt till pension, utan det har förutsatts
att de med anlitande av sin inkomst av avgiftsuppbörden skola kunna
själva ordna sin ålderdomsförsör.jning och pensioneringen av sina etterlevande.

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande nr 110.

I de av Kungl. Maj:t givna direktiven för bex-örda utredning har uttalats,
att bilbesiktningsmännens arbetsuppgifter till sin karaktär framstå såsom
statliga funktioner, att från bilbesiktningsmännens sida framförts önskemål
om att vinna fastare anställningsförhållanden, ävensom att nuvarande avlöningssystem
även för bilbesiktningsmännens chefsmyndighet — väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen — samt för allmänheten innebär vissa olägenheter.
I sistnämnda hänseende har bland annat framhållits, att besiktningsmännen
i regel icke kunnat påläggas uppgifter, för vilka de genom sin verksamhet och
erfarenhet äro särskilt lämpade, därest ersättning icke kan uttagas av allmänheten.
Vidare har framhållits, att någon skyldighet för besiktningsmännen
att anskaffa särskild kontorslokal eller att anställa biträdespersonal
icke föreligger. En omprövning av besiktningsmannainstitutionens ställning
och uppgifter har därför ansetts böra ske i syfte att utröna den lämpligaste
organisationsformen och att avväga anställningsformer och ersättningsgrunder
på ett ur såväl personalens som det allmännas synpunkter tillfredsställande
sätt.

Utskottet finner de anförda synpunkterna för en omprövning av besiktningsmannainstitutionen
bärande. Den nuvarande organisationen torde sålunda
enligt utskottets mening med hänsyn till motortrafikens utveckling icke
vara tillfyllest vare sig ur bilbesiktningsmännens eller det allmännas synpunkter.

1945 års bilbesiktningsutredning har vid lösningen av organisationsfrågan
utgått från den huvudprincipen, att besiktningsmännen skola inordnas i det
statliga lönesystemet. Departementschefen har — under hänvisning till att
några egentliga invändningar icke framkommit i remissyttrandena — funnit
de sakkunnigas förslag, för vilket i det föregående lämnats en sammanfattande
redogörelse, vara ägnat att med vissa jämkningar läggas till grund
för omorganisationen. Även utskottet finner angivna princip i och för sig
riktig.

De sakkunnigas förslag har emellertid ur andra synpunkter synts utskottet
vara behäftat med vissa svagheter, vilka de av departementschefen förordade
jämkningarna icke helt eliminerat. Härtill kommer, att åtskilliga
organisationen berörande spörsmål tills vidare lämnats öppna. Utskottet vill
i sistnämnda avseende erinra om att de sakkunniga själva framhållit den
svårighet, som föreligger därigenom att besiktningsmännens arbetsuppgifter
icke äro slutgiltigt bestämda, i det att såväl 1944 års trafikförfattningssakkunniga
som 1945 års trafiksäkerhetskommitté förväntas komma att föreslå
delvis nya bestämmelser beträffande besiktningsmännens verksamhet. Frågan
om den militära besiktningsmannainstitutionens bibehållande bör enligt
departementschefens mening upptagas till behandling först sedan trafiksäkerhetskommittén
avgivit sitt betänkande. Till frågan huruvida enligt de sakkunnigas
förslag körkorts- och trafikkortsprov må avläggas endast på ett begränsat
antal orter, där trafikens art och täthet kan anses skapa förutsättningar
för körning under olika trafikförhållanden, har departementschefen
förklarat sig icke vara beredd taga definitiv ställning, då jämväl denna fråga

Statsutskottets utlåtande nr 110-

9

berördes av trafiksäkerhetskommitténs utredningsuppdrag. Även beträffande
personalbehovet inom den föreslagna organisationen har i avbidan på
närmare erfarenheter med ett definitivt ställningstagande ansetts böra anstå;
i följd därav har organisationens anslagspost till avlöningar till ickeordinarie
personal föreslagits skola givas förslagsanslags karaktär. Frågan
om huru tillsynen över bilbesiktningsväsendet bör ordnas har ansetts böra
upptagas till slutlig prövning först sedan trafiksäkerhetskommittén avgivit
sitt betänkande. Frågan om ersättning till bilbesiktningsmännen för hållande
av bil har departementschefen förklarat sig icke utan ytterligare överväganden
kunna taga ställning till. Slutligen har spörsmålet i vad mån avgifterna
för registrering och kompetensprövningar böra tillföras automobilskattemedlens
specialbudget ansetts böra avgöras först framdeles.

Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt att frågan om omorganisationen
av bilbesiktningsväsendet kunnat prövas ulan att så många och
i vissa avseenden väsentliga spörsmål måst lämnas olösta. När utskottet likväl
ansett sig böra — ehuru med vissa rekommendationer, som framgå av
det följande -—- tillstyrka det framlagda förslaget, har detta skett i medvetande
om att förslaget i vissa delar måste betraktas såsom ett provisorium,
vilket under hänsynstagande till erfarenheter, vunna vid organisationens uppbyggande,
måhända inom en snar framtid kan behöva revideras.

Beträffande de olika under förevarande avsnitt av propositionen berörda
detaljerna får utskottet framhålla följande.

En förutsättning för att den nya organisationen skall kunna utformas på
ett lämpligt sätt är att arbetsmängden blir någorlunda jämnt fördelad mellan
olika besiktningsmän. En sådan utjämning ha de sakkunniga ansett kunna
ernås om besiktningsmännen i större utsträckning få gemensam stationsort
och tjänstelokal. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett organisationen
böra koncentreras till vissa central- och stationsorter, i samband varmed antalet
nuvarande stations- eller mottagningsorter skulle komma att väsentligt
minska. Departementschefen åter har — under framhållande jämväl av att
i samband med begränsningen av antalet mottagningsorter möjligheten att
avlägga kör- och trafikkortsprov skulle komma att lokalt begränsas — ansett
sig böra förorda, att i avbidan å resultatet av trafiksäkerhetskommitténs
utredningsuppdrag några slörre förändringar på förevarande område icke
böra företagas, ävensom att det skall få ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom tillsynsmyndighet att pröva och avgöra i vad mån kravet
på kompetensprovens tillförlitlighet bör ge anledning till indragning av
möjligheten att avlägga prov på nuvarande stations- eller mottagningsorter.
Departementschefen synes härmed hava avsett rekommendera närmast att
antalet mottagningsorter ökas mera väsentligt utöver vad de sakkunniga förutsatt.
Utskottet finner detta önskvärt och anser att därvid icke endast bör
tagas hänsyn till ortens lämplighet för avläggande av kompetensprov utan
jämväl till allmänhetens berättigade krav på att utan alltför tidskrävande och
ekonomiskt betungande resor beredas tillfälle anlita besiktningsinstitutionen.
överhuvud taget anser utskottet att ett tillgodoseende av önskemålet om en

10

Statsutskottets utlåtande nr 110.

ur ekonomiska och organisatoriska synpunkter lämplig koncentration av bilbesiktningsmannaväsendet
icke bör drivas så långt, att allmänhetens berättigade
krav bli eftersatta.

I motionen 11:350 har yrkats, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 183 måtte besluta, att därest sådan förrättningsman, inför
vilken kompetensprov för erhållande av kör- och trafikkort för motorfordon
skall avläggas, visar inkompetens eller försummelse vid fullgörande
av sitt uppdrag, detta icke skall medföra indragning av proven på nu befintlig
stations- och mottagningsort utan i stället föranleda ombyte av förrättningsman.

Utskottet anser visserligen icke att departementschefens uttalanden kunna
giva stöd åt den uppfattningen, att en indragning av stations- eller mottagningsort
skall kunna föranledas av olämplighet hos den å orten fungerande
besiktningsmannen. Utskottet finner sig emellertid för undanröjande av
missförstånd böra uttala som sin mening, att en indragning av stations- eller
mottagningsort på i motionen angiven grund icke bör ifrågakomma.

I motionen II: 360 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att en besiktningsman
skall vara stationerad i Skellefteå och att Umeå skall utgöra centralort
för besiktningsverksamheten inom Västerbottens län. Till utskottet ha
vidare från industriföretag, droskägare, omnibusägare och lasttrafikbilägare
uttalats önskemål i det av motionärerna angivna syftet. I motionen framförda
skäl för en utökning av antalet centralorter och stationerande i Skellefteå
av en bilbesiktningsman finner utskottet vara beaktansvärda. I det föregående
har utskottet givit till känna sin uppfattning, att det nu framlagda organisationsförslaget
i vissa hänseenden måste anses vara av provisorisk karaktär,
särskilt med avseende å antalet och placeringen av stations- och mottagningsorterna.
Detta gäller icke minst förhållandena i övre Norrland, där de
långa avstånden enligt utskottets mening måste tillmätas avgörande betydelse.
Utskottet är med hänsyn till svårigheterna att överblicka konsekvenserna
icke berett att nu tillstyrka motionen. Utskottet anser emellertid att
Kungl. Maj:t bör ägna frågan fortsatt särskild uppmärksamhet och vill i
anslutning härtill peka på den möjlighet som enligt Kungl. Maj:ts förslag
skall förefinnas att med anlitande av den förslagsvis beräknade anslagsposten
till icke-ordinarie personal tillgodose behovet av ytterligare arbetskraft inom
den nya organisationen.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att för statens bilinspektion i enlighet med
de sakkunnigas förslag skola inrättas följande ordinarie befattningar, nämligen
två befattningar för förste bilinspektör i A 26, sju befattningar för
förste bilinspektör i A 24 samt 38 befattningar för bilinspektör i A 22. Såsom
departementschefen framhållit ha allmänna lönenämnden och flertalet
övriga remissmyndigheter ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna
lönegradsplaceringen. Vid uppvaktning inför utskottet ha representanter för
bilbesiktningsmännen framfört önskemål bland annat om en inplacering
i högre lönegrad (A 27 för besiktningsmännen och motsvarande högre lönegradsplacering
för besiktningsman i chefsställning) ävensom att ersättning

Statsutskottets utlåtande nr 110.

11

med 900 kronor för år skall beredas besiktningsman för hållande av bil.
Utskottet finner för sin del —- under hänvisning till den enligt Kungl. Maj:ts
förslag föreliggande möjligheten att inplacera de besiktningsmän, som enligt
nuvarande ordning under ett flertal år haft högre nettoinkomster än som
följa av en inplacering i lägsta löneklassen av respektive lönegrader, i högre
löneklass än den lägsta för lönegraden gällande — skäl icke vara förebragta
för ett frångående av Kungl. Maj ds förslag.

Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga om löneställningen
för bilbesiktningsassistenterna har icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad härefter angår löneställningen för biträdespersonalen ha de sakkunniga
förordat, att denna personal i avbidan på närmare erfarenheter bör anställas
såsom extra ordinarie kansli- och kontorsbiträden. Departementschefen
har häremot icke haft annat att erinra än att löneställningen bör bestämmas
i enlighet med de i 1947 års statsverksproposition förordade grunderna
för reglering av befordringsgången för biträdespersonal. Vad sålunda
förslagits har i princip icke föranlett utskottet till erinran. Emellertid har
utskottet vid uppvaktning från personalhåll uppmärksamgjorts på fall, då en
tillämpning av angivna princip skulle för tjänstemän, som sedan en lång tid
varit verksamma inom den nuvarande besiktningsmannaorganisationen, komma
att vid anställning inom den nya organisationen innebära en avsevärd avlöningsminskning.
Utskottet vill för sin del förorda, att Kungl. Maj:t ägnar
frågan om löneställningen för dylik befattningshavare särskild uppmärksamhet
och att, därest skäl finnas föreligga att övergångsvis bereda befattningshavare
bättre löneställning än den, som enligt Kungl. Maj ds förslag kan ifrågakomma
för flertalet biträden, en dylik förbättrad löneställning även medgives.

Vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört och
förordat har icke givit utskottet anledning till erinran.

Chefsmyndighet.

Utredningen utgår i sitt betänkande från att besiktningsmännen liksom
hittills skola vara underställda en central chefsmyndighet. Ur organisatorisk
synpunkt har det synts utredningen naturligt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förbliver chefsmyndighet för besiktningsväsendet med i stort sett
samma uppgifter som nu (s. 40 och 41).

Departementschefen har i förevarande sammanhang anfört följande.

Bilbesiktningsutredningen har diskuterat frågan, huruvida anledning förelåge
att i samband med omorganisationen överflytta tillsynen över bilbesiktningsväsendet
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till annan central myndighet,
som utövade inspekterande verksamhet. Utredningen har emellertid
funnit sig icke böra föreslå någon ändring härutinnan. I nagra av remissyttrandena
har likväl ifrågasatts, att bilbesiktningsmännen i likhet med yrkesinspektionen
skulle underställas det av 1938 ars arbetarskyddskommitte till
ombildning föreslagna arbotsrådet. Då 1945 års trafiksäkerhetskommitté för
närvarande har under behandling frågan om trafiksäkerhetsarbetets framtida
organisation, anser jag för min del att, i avbidan pa vad sistnämnda

12

Statsutskottets utlåtande nr ]10-

Utskottet.

Utskottet.

kommitté i detta hänseende kan komma att föreslå, någon ändring icke bör
ske i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ställning som chefsmyndighet
för besiktningsväsendet. Av samma skäl bör tills vidare heller icke
någon mera genomgripande förändring ske beträffande styrelsens centrala
organ för hithörande uppgifter. Därest behov av ytterligare arbetskraft skulle
visa sig uppkomma hos styrelsen i anledning av omorganisationen, torde
detta behov i första hand få tillgodoses på sätt bilbesiktningsutredningen
föreslagit, nämligen genom att, å tider då besiktningsväsendet kräver mindre
personal, besiktningsmän inkallas till tjänstgöring hos styrelsen.

Vad angår den i förevarande sammanhang aktuella frågan om länsstyrelsernas
medverkan vid handläggningen av bilbesiktningsväsendets organisationstrenden
förutsätter jag, att länsstyrelsernas yttranden skola inhämtas
bl. a. när det gäller ändringar i fråga om stations- och mottagningsorterna
samt distriktsgränserna. Däremot anser jag icke påkallat, att med den organisationsform
som nu föreslås länsstyrelserna belastas med handläggningen
av ärenden rörande tjänstetillsättningar och dylikt.

Under åberopande av vad utskottet ovan anfört under avsnittet lokal organisation
får utskottet här framhålla, att utskottet icke har något att erinra
mot vad departementschefen under nu förevarande avsnitt anfört och förordat.

Lokaler och utrustning m. m.

Beträffande utredningens förslag och däröver avgivna yttranden får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 44—48).

Departementschefen har anfört följande.

Av byggnadsstyrelsens utlåtande synes framgå att det i allmänhet skall
bliva möjligt att genom förhyrning tillgodose behovet av kontorslokaler för
besiktningsmännen, önskvärt är att även särskilda lokaler för utförande
inomhus av fordonsbesiktningar och liknande förrättningar må kunna ställas
till besiktningsmännens förfogande. Anskaffandet av lämpliga sådana
lokaler torde emellertid åtminstone för närvarande komma att i många fall
erbjuda stora svårigheter. Vilka åtgärder som härvid böra vidtagas torde i
regel kunna avgöras först efter närmare undersökning i varje särskilt fall.
Hithörande spörsmål, vilka icke synas påkalla något ställningstagande i nu
lörevarande sammanhang, torde böra bliva föremål för vidare behandling av
chefsmyndigheten.

Den av utredningen föreslagna utrustningen för bilbesiktningsmännen torde,
såsom ufredningen förutsatt, böra anskaffas successivt.

För besiktningsmännen torde i fråga om ersättning för tjänsteresor böra
gälla samma bestämmelser som för tjänstemännen vid vägförvaltningama.
Till den av utredningen behandlade frågan om ersättning för hållande av bil
är jag icke utan ytterligare överväganden beredd att taga ställning.

Vad departementschefen under förevarande avsnitt anfört har icke givit
utskottet anledning till erinran.

Statsutskottets utlåtande nr 110.

13

Finansiering och uppbörd in. in.

Beträffande utredningens förslag i fråga om finansiering och uppbörd ävensom
över förslaget avgivna utlåtanden får utskottet hänvisa till propositionen
(s. 49—59).

Departementschefen har härutinnan gjort följande uttalande.

Utredningen har funnit angeläget, att besiktningsmännen i möjligaste män
befrias från bestyret med uppbörden av förrättniimgsavgifteima. Vid övervägande
av denna fråga har utredningen stannat inför ett val mellan alternativen
att uttaga ersättning för besiktningsarbetet genom höjning av fordonsskatten
och att uttaga samtliga förrättningsavgifter i samband med registrering
m. m. hos länsstyrelserna. I vissa remissutlåtanden har framförts ytterligare
ett alternativ, vilket även utredningen övervägt men icke funnit skäl
rekommendera, nämligen att avgifterna skulle erläggas i förskott genom inbetalning
till särskilt postgirokonto.

Det av utredningen utarbetade alternativförslaget, som avser uppbördens
överflyttning till länsstyrelserna, har föranlett en hel del kritik i remissutlåtandena.
Det har sålunda framhållits bl. a., att detta system skulle medföra
en avsevärd ökning av arbetsbördan för länsstyrelserna. Riksräkenskapsverket
bär t. o. m. ifrågasatt, om länsstyrelserna med nuvarande personalorganisation
utan uppenbara olägenheter kunde möta en dylik arbetsökning. Mot
alternativet med förskottsinbetalning på postgiro har invänts att ett sådant
system vore obekvämt för allmänheten och att det krävde en radikal förenkling
av förrättningstaxan, innebärande vissa icke önskvärda konsekvenser
med avseende på kostnadsfördelningen mellan olika förrättningssökande.

Den ojämförligt enklaste formen för uppbörden är onekligen, att besiktningsavgifterna
uttagas i form av höjd fordonsskatt. För egen del anser jag
detta alternativ vara att föredraga. Den invändning som gjorts mot detsamma
att kostnaderna icke komme att bliva fullt rättvist fördelade mellan olika
fordonsägare, synes mig icke böra tillmätas avgörande betydelse. Jag bär
heller icke blivit övertygad om att besiktningsavgifternas slopande skulle
medföra någon mera allvarlig risk för en opåkallad ökning av besiktningsmännens
arbete. Då en översyn av automobilskattens avvägning torde komma
att ske inom en icke alltför avlägsen framtid, delar jag emellertid utredningens
betänkligheter mot att nu ändra gällande skattesatser för att täcka
det jämförelsevis ringa medelsbehov, varom här är fråga. I anslutning till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i ämnet bär jag sålunda, efter
samråd med chefen för finansdepartementet, ansett mig böra förorda, att
avgifterna för besiktningar och andra fordons undersökningar, i avvaktan på
den definitiva regleringen av fordonsskattens storlek, borttagas utan motsvarande
skattehöjning samt att därvid anslagen för den nya bilbesiktningsmannaorganiisationen
avräknas mot automobilskattemedlen. Till belysande
av den ekonomiska innebörden av detta förslag må nämnas att besiktningsavgifterna
åren 1938 och 1939 inbringade 690 934 kronor respektive 668 391
kronor.

Avgifterna för registrering och för kompetens prövningarna torde däremot
böra bibehållas. Vad angår uppbörden av do senare avgifterna har jag funnit
övervägande skäl tala för att arbetet därmed fortfarande får ankomma på
besiktningsmannaorganisationen, därvid i huvudsak samma uppbördssystem
som nu gäller torde böra tillämpas. I vad mån, såsom statskontoret föreslagit,
ifrågavarande avgifter böra tillföras automobilskattemedlons specialbud -

14

Statsutskottets utlåtande nr 110.

Disleottet.

get synes få avgöras först i samband med fastställandet av riksstaten för
nästa budgetår.

Vid den prövning, som bilbesiktningsutredningen i enlighet med sitt uppdrag
underkastat förrättningstaxan för besiktningsmän för motorfordon, har
utredningen funnit de nu utgående avgifterna för kompetensprövningarna
för låga i förhållande till avgifterna för besiktning av motorfordon, om hänsyn
tages till den tid, som åtgår för de olika slagen av förrättningar. Utredningen
har med anledning härav föreslagit en höjning av avgifterna för körkort
för automobil och tyngre motorcykel samt för trafikkort från 10 till
15 kronor ävensom av avgifterna för prov av körskolelärarkompetens från
10 till 25 kronor. Med hänsyn till vad utredningen i delta sammanhang anfört
och då efter omorganisationen särskilda tilläggsbelopp vid förrättningar
utom stationsorten icke böra uttagas, torde de föreslagna avgiftshöjningarna
få anses motiverade, och jag tillstyrker därför utredningens förslag i denna
del. Utredningen har beräknat, att dessa höjningar skulle medföra en ökning
av årsuppbörden av kör- och trafikkortsavgifterna från 600 000 kronor till
900 000 kronor, räknat i runda tal.

De nu föreslagna ändringarna i fråga om ersättning för besiktningsmännens
arbete torde medföra viss ändring i 3-8 § motorfordonsförordningen,
42 § förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik in. in. samt >50 §
vägtrafikstadgan. Samtliga nu nämnda paragrafer, som äro likalydande, innehålla
föreskrift om att för förrättning, som ankommer på besiktningsman,
skall erläggas avgift enligt av Kungl. Maj: t fastställd taxa. Därest i det föregående
föreslaget sätt att finansiera besiktningsväsendet icke föranleder
erinran från riksdagens sida, torde Kungl. Maj :t få förordna om erforderlig
ändring av ifrågavarande paragrafer.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att den föreslagna omorganisationen
påkallar vissa andra smärre justeringar i trafikförfattningama. Sålunda
torde de allmänna bestämmelserna om besiktningsmannainstitutionen
i 8 § motorfordonsförordningen böra erhålla en något ändrad utformning.
Därest i enlighet med mitt förslag rätt anses böra införas för förrättningssökande
att vända sig till besiktningsman på den ort, han önskar, påkallar
detta vissa ändringar i 10 och 19 §§ motorfordonsförordningen samt 25 §
förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. in. Slutligen torde
mitt förslag om att prov för erhållande av godkännande som körskolelärare
endast bör få avläggas inför förste bilinspektör påfordra viss ändring i 18 §
motorfordonsförordningen. Även i nu anförda fall torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att förordna om erforderliga författningsändringar, i den mån
riksdagen icke har något att erinra mot förslagen.

För närvarande finansieras bilbesiktningsväsendet genom förrättningsavgifter,
som upptagas av besiktningsmännen. Nu föreslås, att avgifterna för
kompetensproven skola bibehållas och att arbetet med uppbörden av dessa
avgifter alltjämt skall ankomma på besiktningsmannaorganisationen. Häremot
har utskottet icke något alt erinra. För övriga på besiktningsmännen
ankommande göromål åter — besiktningar och andra fordonsundersökningar
— skola enligt förslaget avgifter icke längre uttagas i samband med förrättning.
Fn viss oklarhet synes utskottet föreligga hur dessa besiktningskostnader
skola finansieras. Å ena sidan framhåller departementschefen, att
den ojämförligt enklaste formen för uppbörden av besiktningsavgifterna
onekligen är den, att avgifterna uttagas i form av höjd fordonsskatt, varför

Statsutskottets utlåtande nr 110.

15

detta alternativ anses vara att föredraga framför andra — uppbörd genom
besiktningsmännen, genom länsstyrelserna i samband med registreringsförfarandet
eller genom inbetalande i förskott över postgiro. Å andra sidan har
departementschefen, då en översyn av automobilskattens avvägning torde
komma att ske inom en icke alltför avlägsen framtid, ansett betänkligheter
möta att nu ändra gällande skattesatser för att täcka det jämförelsevis ringa
medelsbehov, varom här är fråga. Följden har blivit att avgifterna för besiktningarna
tills vidare slopats och att kostnaderna för bilbesiktningsmannaorganisationen
— i den mån de icke täckas av avgifter för kompetensprov
— måste bestridas inom ramen för nuvarande automobilskattemedel. Utskottet
finner väl skäl tala för att besiktningsmännen i möjligaste mån befrias
från bestyret med uppbörd av förrättningsavgifter. Emellertid bör framhållas,
att även enligt det nu framlagda förslaget vissa avgifter skola inlevereras
till statsverket via besiktningsmännen, varför principen om deras befrielse
icke helt kunnat genomföras. Vidare må framhållas att, såsom ock departementschefen
erinrat, vissa invändningar rests mot systemet att uttaga besiktningsavgifterna
genom höjd fordonsskatt. Utskottet är för sin del icke
övertygat om att den nu ifrågasatta lösningen är den ur olika synpunkter
lämpligaste. Utskottet, som uppfattat det framlagda förslaget såsom ett provisorium
i avbidan på översynen av automobilskattens avvägning, förutsätter
att här avsedda spörsmål av Kungl. Maj:t ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Vad departementschefen förordat i fråga om höjda avgifter för kompetensprov
och ändring av vissa författningsbestämmelser har icke givit utskottet
anledning till erinran.

Vissa övergångsanordningar.

Departementschefen har anfört följande.

Med hänsyn till den tid, som kan beräknas åtgå för tjänstetillsättningar
och ordnande av lokalfrågor m. m., torde övergången till den nya organisationsformen
icke, såsom bilbesiktningsutredningen föreslagit, böra ske redan
den 1 juli 1947. För min del vill jag förorda, att tidpunkten för reformens
genomförande bestämmes till den 1 januari 1948.

I likhet med utredningen anser jag skäligt, att inplacering i högre löneklass
än begynnelselöneklassen må ifrågakomma för de besiktningsmän, som kunna
styrka att de enligt nuvarande ordning under ett flertal år haft nettoinkomster,
som varit högre än de löner de skulle erhålla, om de placerades i lägsta
löneklasisen av respektive lönegrader. Placering i högre löneklass än den högsta
för lönegraden gällande torde dock icke böra förekomma. Här avsedda
lönespörsmål synas få avgöras efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt
fall.

Även för de hos besiktningsmännen anställda biträden, vilka i samband
med omorganisationen övergå i statstjänst, torde vid bestämmandet av deras
löneställning hänsyn få tagas till deras tidigare löneförmåner och anställningstid
inom bilbesiktningsväsendet. Vad utredningen i detta sammanhang

Utskottet.

16 Statsutskottets utlåtande nr 110.

föreslagit har icke givit mig anledning till erinran. Vid inordnandet av ifrågavarande
befattningshavare i den reglerade befordringsgången för biträdespersonal
torde tiden för deras anställning hos besiktningsman få tillgodoräknas
dem, i den mån anställningen omfattat heltidstjänstgöring. Inrättandet
av ordinarie kontorsbiträdestjänster för ändamålet synes dock icke böra
ifrågakomma förrän till ett senare budgetår.

Jag tillstyrker slutligen utredningens förslag, att besiktningsman, som i
samband med omorganisationen nödgas byta stationsort, må efter prövning
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kunna erhålla flyttningsersättning.

Beträffande löneställningen för vissa nu hos bilbesiktningsmännen anställda
biträden, som kunna komma att övergå i statstjänst, har utskottet
här ovan uttalat sig. Vad departementschefen i övrigt anfört och förordat
under nu förevarande avsnitt har icke föranlett till någon erinran från utskottets
sida.

Anslagsfrågor.

Den nya bilbesiktningsorganisationen föreslås benämnd statens bilinspektion.
För ändamålet föreslås ett avlönings- och ett omkostnadsanslag, benämnda
Statens bilinspektion: Avlöningar respektive Statens bilinspektion:
Omkostnader. Anslagen föreslås avräknade mot automobilskattemedlen. Därjämte
skulle också ett förslagsanslag med den nuvarande benämningen
Besiktning av motorfordon uppföras i riksstaten för nästa budgetår. Å detta
anslag skulle avföras de utgifter under budgetåret, som härröra från
den nuvarande organisationen. Då besiktningsväsendets utgifter för kalenderåret
1947 i huvudsak komme att redovisas och bokföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
räkenskaper efter årsskiftet 1947/48, borde nu ifrågavarande
anslag beräknas till ett belopp, motsvarande i stort sett ett helt års
utgifter.

Besiktning av motorfordon. Anslaget, som endast skulle få
användas för utgifter, hänförliga till den nuvarande bilbesiktningsmannaorganisationen,
föreslås upptaget till oförändrat belopp, 1 100 000 kronor.

Statens bilinspektion: Avlöningar. Avlöningsstaten föreslås
upptaga en anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän å förslagsvis
296 000 kronor, en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal
å förslagsvis 205 300 kronor samt en anslagspost till rörligt tillägg å
förslagsvis 30 000 kronor. Anslaget skulle sålunda uppföras med 531 300
kronor. Anslaget har beräknats allenast för halvt budgetår i enlighet med
den föreslagna tidpunkten för den nya organisationens ikraftträdande. Hänsyn
har jämväl tagits till den allmänna löneregleringen.

Statens bilinspektion: Omkostnader. Under detta anslag,

som likaledes avser halvt budgetår, har beräknats 1 000 kronor till sjukvård
m. in., 90 000 kronor till resekostnader, 40 000 kronor till expenser samt
76 300 kronor till engångskostnader för inventarier och annan utrustning.

Statsutskottets utlåtande nr 110.

17

Från expensposten skulle bestridas bland annat statsverkets utgifter för
tjänstetecken eller tjänstedräkt i förekommande fall. Anslaget skulle alltså
upptagas till 207 300 kronor.

Mot beräkningarna av medelsbehovet för nästa budgetår har utskottet Utskottet.
icke något att erinra.

Hemställan.

Under åberopande av vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i blivande personalförteckning
för statens bilinspektion uppföra 2 befattningar såsom
förste bilinspektör i A 26, 7 sådana befattningar i A 24 samt
38 befattningar såsom bilinspektör i A 22;

b) godkänna följande avlöningsstat för statens bilinspektion,
att tillämpas från och med den 1 januari 1948 tills
vidare:

Avlöningsstat.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 296 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags -

vis ...................................... 205 300

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 30 000

Summa kronor 531 300;

c) för budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln anvisa
följande förslagsanslag nämligen

till Besiktning av motorfordon 1 100 000 kronor;
till Statens bilinspektion: Avlöningar 531 300 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen;

till Statens bilinspektion: Omkostnader 207 300 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen;

II. att motionen II: 350 må anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört;

III. att motionen 11:360, i den mån den icke kan anses
besvarad med vad utskottet ovan anfört, icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1947.

På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 110.

2

18

Statsutskottets utlåtande nr Ilo.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Lindström,
Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Mannerskantz, fröken
Andersson, herrar Beriing, Albertsson, Gustaf Emil Andersson och Hesselbom;
samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Ward, Malmborg i Skövde, Falla, Andersson i
Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Åkerström och Severin i Stockholm.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471799