Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring
i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 152 i första kammaren av herr Lindblom
m. fl. och nr 243 i andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg
m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att »riksdagen matte
anhålla hos Kungl. Maj:t om utredning rörande sådan ändring i lagen den
6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt arbete m. m., att möjlighet att använda
röntgen för fotografering må tillkomma den, som erhållit tillstånd därtill av
medicinalstyrelsen efter avläggande av prov för den uppgift, vartill apparaturen
skall användas, enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

Bestämmelser om radiologiskt arbete finnas i lagen den 6 juni 1941 (nr
334; ändr. nr 267/1945) om radiologiskt arbete m. m. Med radiologiskt arbete
avses enligt 1 § i lagen sådant arbete, vari ingår bruk av röntgenstrålar,
alstrade vid en spänning av mera än 5 000 volt, eller radioaktivt ämne, överstigande
viss myckenhet, som medicinalstyrelsen äger fastställa. Radiologiskt
arbete må bedrivas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen.

I 2 § stadgas, att ansökan om tillstånd att bedriva radiologiskt arbete skall
innehålla följande uppgifter: det slag av radiologiskt arbete, som skall bedrivas,
arbetsplatsen, röntgenapparattyp samt högsta spänning och strömstyrka
vid röntgenröret eller, beträffande arbete med radioaktivt ämne, dess
mängd och beskaffenhet, de hjälpmedel i övrigt, som äro avsedda att användas
i arbetet, i den mån kännedom därom kan antagas vara av betydelse för
prövning av ansökningen, den person som skall förestå arbetet och dennes
utbildning därför samt det antal personer, som beräknas skola sysselsättas
i arbetet.

Enligt 3 § äger medicinalstyrelsen såsom villkor för åtnjutande av tillstånd
föreskriva skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade särskilda bestämmelser.
Gäller tillståndet bedrivande av radiologiskt arbete, skola dessa bestämmelser
avse att vinna största möjliga trygghet mot att skada genom
inverkan av röntgenstrålar eller strålning från radioaktivt ämne tillskyndas
någon, som är sysselsatt i arbetet, person eller djur, som är föremål för radiologisk
undersökning eller behandling, eller någon, som tillfälligt uppehåller
sig på arbetsplatsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 0 samt. 2 avd. Nr 8.

I

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

I 4 § stadgas, att den som erhållit tillstånd enligt lagen skall utan dröjsmål
till medicinalstyrelsen anmäla bl. a. om den, som enligt ansökan eller
tidigare gjord anmälan förestår radiologiskt arbete, efterträtts av annan
person.

över ansökan om tillstånd och över vissa anmälningar skall medicinalstyrelsen
enligt 5 § inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen.

I 6 § föreskrives, att tillsyn å efterlevnaden av lagen och med stöd av densamma
meddelade föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende
och ledning, av radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda
befattningshavare (tillsyningsmän).

Enligt 13 § är den som erhållit tillstånd till radiologiskt arbete pliktig att
årligen till statsverket såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för tillsynen
enligt lagen erlägga avgift med det belopp och i den ordning Konungen
bestämmer.

Den som olovligen bedriver radiologiskt arbete straffas enligt 14 § med
dagsböter. Detsamma gäller om den, som med vederbörligt tillstånd bedriver
radiologiskt arbete, underlåter att ställa sig till efterrättelse vad enligt lagen
eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter åligger honom eller i
ansökan eller eljest angående omständigheter, varom det åligger honom att

lämna upplysning, mot bättre vetande avgiver oriktig eller ofullständig
uppgift.

I 16 § stadgas, att över beslut, som medicinalstyrelsen meddelar enligt
lagen, må klagan föras hos Konungen inom tid, som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

De avgifter, som omnämnas i 13 §, finnas angivna i kungörelsen den 29
juni 1945 (nr 471) med bestämmelser angående vissa avgifter enligt 13 §
lagen den 6 juni 1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

Efter att till en början ha redogjort för vissa bestämmelser i lagen om tillsyn
å radiologiskt arbete m. m. anföra motionärerna bland annat följande:

Lagens tillämpning har visat, att medicinalstyrelsen endast generellt utfärdat
tillstånd att bruka röntgen t. o. m. för icke-medicinsk användning
med darav följande möjlighet att utan kompetensprövning utesluta viss yrkesgrupp
med absolut behov av dylik apparatur.

Efter lagens tillkomst år 1941 ansökte ett flertal chiropraktorer här i landet
med utbildning från olika statligt erkända chiropraktiska läroanstalter
i U. S. A. hos medicinalstyrelsen om tillstånd att i sin verksamhet använda av
dem tidigare begagnade röntgenapparater för röntgenanalys. För chiropraktikens
ändamålsenliga utövande har nämligen röntgenfotografering av skelettdelar,
företrädesvis ryggraden, visat sig vara ett tekniskt högtstående och
ur allmänhetens synpunkt nära nog nödvändigt hjälpmedel. Chiropraktik
gar ut på att med enbart händerna återställa det anatomiskt rätta läget av
felaktigt inställda ryTggkotor i människokroppen för att undanröja härav
föranledd nedsättning i kroppens normala funktioner. Emellertid avslog medicinalstyrelsen,
dock icke förrän år 1944, dessa ansökningar, och efter fullföljd
hos Kungl. Maj:t blevo ansökningarna senare samma år även där avslagna.

Dessa avslag äro märkliga dels ur den sympunkten, att chiropraktorernas

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

3

röntgenanläggningar över lag godkänts av radiofysiska institutionen, dels
även med tanke på att chiropraktorernas sysslande med röntgen, i många
fall omfattande en tidrymd av mer än tio år, aldrig föranlett något olycksfall,
och slutligen ur den synpunkten, att chiropraktorerna, såvitt skelettröntgenfotografering
angår, erhållit en omfattande utbildning och erfarenhet.
Fullt klart är också, att den röntgenfotografering, som bedrives av
chiropraktorerna, i fråga om risker för patienter och röntgenpersonal är
avsevärt mindre farlig än den dentala röntgenfotograferingen, som dessutom
ombesörjes av personal, vars kompetens på området på intet vis kan mata
sig med chiropraktorernas. Det kan i detta sammanhang framhållas, att åtskilliga
här i landet verksamma chiropraktorer ha mera än 10 000 timmars
effektivt röntgenarbete bakom sig.

I förarbetena till 1941 års lag talas ingenstädes om chiropraktisk röntgenfotografering.
Det torde icke ha varit lagstiftarens mening vid lagens antagande
att vid tillämpningen utestänga viss yrkesgrupp, oavsett dess kompetens
och utan hänsyn tagen till mångårigt praktiskt sysslande på området.
Enligt vår mening är chiropraktik en verksamhet till allmänt gagn, vilket
framgår av det störa antal personer här i landet, som framgångsrikt ha behandlats
enligt chiropraktisk metod. Då under år 1946 en känd chiropraktor
ställts under åtal för att han röntgenfotograferat och det icke synes finnas
praktisk möjlighet för chiropraktorerna att — i motsats mot vad fallet
är t. ex. i Danmark — erhålla de medicinska myndigheternas medgivande
att röntgenfotografera, anse vi det på sin plats, att de på legislativ väg beredas
sådan möjlighet genom ändrade bestämmelser i fråga om meddelande
av tillstånd till röntgenfotografering. Denna möjlighet skulle kunna tillgodoses
exempelvis genom en komplettering till lagens 1 § av innehall, att medicinalstyrelsens
tillstånd till röntgenologiskt arbete må meddelas efter av
Kungl. Maj:t föreskrivna kompetensprov för den uppgift, vartill apparaturen
skall användas.

Lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. antogs vid 1941 års riksdag
efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 73. Föredragande departementschefen
framhöll vid förslagets remitterande till lagrådet bland annat,
att förslaget förutsatte, att radiologiskt arbete ej skulle få bedrivas utan avviss
myndighet därtill meddelat tillstånd. Med ett dylikt licenssystem syntes
två fördelar vara förenade. För det första finge vederbörande tillsynsmyndighet
tillfälle att redan från första början göra sitt inflytande gällande och
med maktmedel — vägrande av licens eller licensens återkallande — vaka
över att av myndigheten meddelade föreskrifter efterföljdes. Vidare hade licensmyndigheten
möjlighet att upprätthålla kravet på viss grad av förtrogenhet
med radiologiskt arbete hos den, som skulle bedriva eller förestå
arbetet.

Andra lagutskottet, som vid 1941 års riksdag behandlade propositionen nr
73, yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 25 bland annat följande: Enligt

utskottets mening är det föreliggande förslaget väl ägnat att läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. Särskilt vill utskottet framhålla de påtagliga
fördelar, som måste anses förenade med den förordade anordningen, att
radiologiskt arbete överhuvud laget icke skall få bedrivas utan myndighets

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

tillstånd. Såsom föredragande departementschefen påpekat får nämligen med
ett dylikt licenssystem tillsynsmyndigheten redan från första början tillfälle
att göra sitt inflytande gällande och med maktmedel vaka över att meddelade
föreskrifter efterföljas. Vidare har licensmyndigheten möjlighet att fordra
viss förtrogenhet med radiologiskt arbete hos den, som skall bedriva eller
förestå arbetet.

Utskotta. Enligt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. fordras tillstånd av medicinalstyrelsen
för att bedriva dylikt arbete. Lagen uppställer icke några
formella kompetenskrav för bedrivande av radiologiskt arbete, men ansökan
om tillstånd skall bland annat innehålla uppgift om den person, som skall
förestå arbetet, och dennes utbildning därför. Av förarbetena till lagen framgår,
att syftet med systemet att fordra tillstånd för bedrivande av radiologiskt
arbete bland annat varit att upprätthålla krav på en viss grad av förtrogenhet
med radiologiskt arbete hos den, som skall bedriva eller förestå
arbetet.

Motionärerna uppgiva, att efter lagens tillkomst flera chiropraktiker ansökt
hos medicinalstyrelsen om tillstånd att i sin verksamhet använda röntgenapparater
för röntgenanalys men att medicinalstyrelsen avslagit dessa
ansökningar. Sökandena ha därefter överklagat medicinalstyrelsens beslut
hos Kungl. Maj:t, som dock icke gjort ändring i besluten. För att bereda chiropraktiker
möjlighet till röntgenfotografering hemställa nu motionärerna
om utredning rörande sådan ändring i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete
m. m., att möjlighet att använda röntgen för fotografering må tillkomma
den, som erhållit tillstånd därtill av medicinalstyrelsen efter avläggande av
prov för den uppgift, vartill apparaturen skall användas, enligt av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser.

Lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. lägger i sin nuvarande lydelse
icke några formella hinder i vägen för medicinalstyrelsen att lämna chiropraktiker
tillstånd till radiologiskt arbete. Självfallet måste emellertid medicinalstyrelsen
upprätthålla kravet på att den som skall bedriva eller förestå
radiologiskt arbete har förtrogenhet med dylikt arbete. Med hänsyn till de
riskmoment som äro förenade med radiologiskt arbete måste förhållandevis
stränga krav ställas på den som skall bedriva sådant arbete. Över ansökan
om tillstånd till radiologiskt arbete skall enligt nu gällande bestämmelser medicinalstyrelsen
inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen. Om medicinalstyrelsen
avslagit en ansökan om tillstånd till radiologiskt arbete, kan sökanden
överklaga medicinalstyrelsens beslut hos Kungl. Maj:t. Dessa omständigheter
utgöra enligt utskottets mening tillräckliga garantier för att tillstånd
till radiologiskt arbete icke vägras, därest den som skall förestå arbetet visas
vara kompetent därtill, och i andra fall bör tillstånd icke lämnas. Utskottet
finner därför icke anledning att tillstyrka den av motionärerna begärda utredningen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 8. 5

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Löfvander,
Hage, Björkman*, Sten och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Hagård, Hellbacken*,
Johnsson i Kastanjegården, Hermansson*, Cruse*, fru Johansson och
herr Hedlund i Rådom*.

* Ej närvarande vid utlåtamfets justering.

Reservationer:

1) av herr Hagård;

2) av herrar Hage, Löfvander, Sten och Cruse, vilka inom utskottet framhållit
följande:

Innebörden i den år 1941 tillkomna lagen med bestämmelser om radiologiskt
arbete torde vara den, att varje framställning om att få syssla med sådant
arbete skall bedömas och avgöras efter en undersökning av vederbörandes
kompetens, åstadkommen genom medicinalstyrelsens försorg. Nu har
emellertid — så långt man kunnat bedöma — medicinalstyrelsen från denna
undersökning undantagit och avvisat ett visst slag av sökande, nämligen de
i motionerna omnämnda cliiropraktorerna, vilka i viss utsträckning torde
vara i behov av röntgenfotografering för sin verksamhet.

Det erkännes här oförbehållsamt, att endast de, vilka visa sig kunna sköta
ett sådant arbete som det här nämnda, böra erhålla rätten att syssla med
detsamma. Men ett eventuellt avslag på en tramställning skall da vara giundat
på en verklig prövning och undersökning i det särskilda fallet, ej på endast
ett antagande, att ett visst slag av sökande ej besitter förutsättningarna
för ett bifall.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Under hänvisning till vad här anförts hemställes, ■

att riksdagen med anledning av de väckta motionerna I: 152
och 11:243 måtte anhålla hos Kungl. Maj:t om utredning rörande
sådan ändring i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete
m. m., att möjlighet att använda röntgen för fotografering
må enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillkomma
den, som erhållit tillstånd därtill av medicinalstyrelsen
efter avläggande av prov för den uppgift, vartill apparaturen
skall användas.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470885