Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den
11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i
arbete, m. m.

Genom en den 6 juni 1947 dagtecknad proposition, nr 319, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om
försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

13 §. 13 §.

Sedan försäkringsinrättningen-----skall utgivas.

Kan ej —-----------höra utgå.

Ersättning i-----denna

Kan ej---------

Inträder, sedan ersättning till den
skadade blivit av försäkringsinrättningen
bestämd, väsentlig förändring
i de förhållanden, vilka voro avgörande
för ersättningens bestämmande,
må jämkning i ersättningen
äga rum. Sådan jämkning må dock
ej avse ersättning, som belöper å
tiden före den dag, då ansökan
därom gjorts, eller, där jämkningen
utan ansökan beslutats av inrättningen,
före dagen för beslutet.

Beslut om--------

försäkringsinrättning.

--sålunda utgivits.

Inträder, sedan ersättning till den
skadade blivit av försäkringsinrättningen
bestämd, väsentlig förändring
i de förhållanden, vilka voro avgörande
för ersättningens bestämmande,
må jämkning i ersättningen
äga rum. Sådan jämkning må dock,
där fråga är om minskning eller indragning
av ersättning, ej avse tid
före den dag, då jämkningen beslutas.

— till efterrättelse.

1 Senaste lydelse, se SFS 1936: 383.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 50—52.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, men
skall ej äga tillämpning i fråga om
ersättning för tid före ikraftträdandet.

2) Förordning

angående ändrad lydelse av 16 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, att 16 § förordningen den 18 juni 1927 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

16 §.

Sedan riksförsäkringsanstalten —

Inträder, sedan ersättning till den
skadade blivit av rikförsäkringsanstalten
bestämd, väsentlig förändring
i de förhållanden, vilka voro avgörande
för ersättningens bestämmande,
må jämkning i ersättningen
äga rum. Sådan jämkning md dock
ej avse ersättning, som belöper å
tiden före den dag, då ansökan
därom gjorts, eller, där jämkningen
utan ansökan beslutats av riksförsäkringsanstalten,
före dagen för beslutet.

Beslut om--------

(Föreslagen lydelse:)

16 §.

---skall utgivas.

Inträder, sedan ersättning till den
skadade blivit av rikförsäkringsanstalten
bestämd, väsentlig förändring
i de förhållanden, vilka voro avgörande
för ersättningens bestämmande,
må jämkning i ersättningen
äga rum. Sådan jämkning md dock,
där fråga är om minskning eller indragning
av ersättning, ej avse tid
före den dag, då jämkningen beslutas.

till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk _ författningssamling,
men skall ej äga tillämpning
i fråga om ersättning för tid
före ikraftträdandet.

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

3

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för författningsförslagen, får
utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionen är föranledd av riksdagens skrivelse den 26 mars 1947
(nr 85), vari riksdagen anhållit om skyndsam utredning och förslag — om
möjligt till innevarande riksdag — till sådan ändring av 16 § andra stycket
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, att jämkning i redan bestämd ersättning
kunde avse även ersättning som belöpte å tiden före den dag, då
ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan beslutats av riksförsäkringsanstalten,
före dagen för beslutet.

Riksdagens framställning avläts i enlighet med andra lagutskottets hemställan
i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 14, till vilket utskottet får
hänvisa.

I anledning av riksdagens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t den 28 mars
1947 åt riks försäkringsanstalt en att verkställa den begärda utredningen och
att så snart det kunde ske inkomma med det förslag, som kunde föranledas
därav.

Riksförsäkringsanstalten har i ett den 18 april 1947 avgivet utlåtande funnit
16 § andra stycket 1927 års militärersättningsförordning böra ändras på
sådant sätt, att retroaktiv jämkning till den skadades förmån medgives.
Dylik jämkning bör enligt anstaltens uppfattning få ske utan begränsning
till viss tid före dagen för ansökan eller jämkningsbeslutet. Förutsättning
härför bör emellertid vara att tillförlitlig utredning föreligger rörande de
förändrade förhållandena. En ändring av jämkningsbestämmelserna i militärersättningsförordningen
bör enligt anstaltens mening föranleda motsvarande
ändring i olycksfallsförsäkringslagen som i 13 § femte stycket innehåller
enahanda jämkningsregler som 16 § andra stycket militärersättningsförordningen.
De föreslagna ändringarna anses höra träda i kraft snarast
möjligt och göras tillämpliga även å äldre olycks- och sjukdomsfall.

över riksförsäkringsanstaltens utredning ha efter remiss yttranden avgivits
av försäkringsrådet och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening.
I båda remissyttrandena — av vilka föreningens utlåtande är begränsat
till ändringen i olycksfallsförsäkringslagen — tillstyrkes riksförsäkringsanstaltens
förslag. Försäkringsrådet föreslår dock vissa jämkningar i förslaget.

Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i frågan anfört följande:

»Det ligger i sakens natur att beträffande person, som skadats till följd av
olycksfall i arbete eller som ådragit sig kroppsskada under militärtjänstgöring,
fall ofta kunna förekomma, när en från början lindrigare sjukdom,

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 50,

som endast berättigar till en mindre ersättning, antager svårare karaktär
och därför bör föranleda en höjning av ersättningens belopp. Vidare kan,
efter det en invalidränta en gång blivit fastställd, inträffa, att invaliditetsgraden
ökas eller minskas eller också att i följd av olycksfallet sjukdom
ånyo inträder. En motsvarande höjning eller nedsättning av livräntan eller
dess utbyte mot sjukpenning och erforderlig vård bör naturligen då kunna
äga rum.

För att tillgodose dylika behov av ändringar i redan fastställd ersättning
ha i 13 § femte stycket olycksfallsförsäkringslagen och 16 § andra stycket
1927 års militärersättningsförordning upptagits bestämmelser, som bereda
möjlighet till jämkning i ersättningen, då förändring inträder i de förhållanden,
som voro avgörande för ersättningens bestämmande. Sådan jämkning
må dock enligt bestämmelsernas ordalydelse ej avse ersättning, som belöper
å tiden före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan
ansökan beslutas av riksförsäkringsanstalten eller motsvarande försäkringsinrättning,
före dagen för beslutet.

Äldre bestämmelser av samma slag återfinnas i 16 § lagen den 5 juli
1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete
och 14 § förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Rörande skälen till att
retroaktiv jämkning icke ansetts böra medgivas lämna förarbetena ej någon
närmare vägledning. Det förefaller dock som om praktiska lämplighetshänsyn
tillmätts väsentlig betydelse.

Såsom andra lagutskottet anfört i sitt utlåtande nr 14, vilket godkänts av
riksdagen, kunna bestämmelserna om förbud mot jämkning av ersättning
med retroaktiv giltighet i vissa fall leda till obilliga resultat. Det synes sålunda
knappast rimligt, att en skadad, vars arbetsförmåga under livräntetiden
väsentligt försämrats, utan vidare skall gå miste om honom eljest tillkommande
förhöjning av livräntan, såvitt avser tiden före det han anmält
det ändrade förhållandet för försäkringsinrättningen. Att försämringen icke
genast anmäles torde mången gång bero på helt förklarliga och ursäktliga
omständigheter, därvid ovetskapen om skyldigheten att omedelbart anmäla
förändringen och om den med anmälningsskyldighetens försummande förknippade
rättsförlusten naturligen spelar en stor roll. Även om vid tillämpning
av jämkningsreglerna några stränga formkrav icke upprätthållas för
att ansökan om jämkning skall anses föreligga, torde det, utan att något kan
läggas den skadade till last, i allmänhet dröja någon tid innan försäkringsinrättningen
genom jämkningsanmälan eller eljest får kännedom om en intiäffad
försämring.

Såväl riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet som de ömsesidiga
socialförsäkringsbolagens förening ha i likhet med riksdagen uttalat sig
för en sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser, att retroaktiv jämkning
till den skadades förmån uttryckligen medgives. Denna mening omfat -

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

5

tas även av mig. Jag delar också den i andra lagutskottets omförmälda utlåtande
uttalade uppfattningen att en ändring i detta hänseende bör vidtagas
oberoende av den allmänna översyn av bestämmelserna på detta område,
varmed socialvårdskommittén för närvarande är sysselsatt. Däremot
anser jag mig icke, såsom en reservant inom försäkringsrådet ifrågasatt, böra
föregripa socialvårdskommitténs utredning genom en mera vittgående omprövning
av jämkningsreglerna i olycksfallsförsäkringslagen och 1927 års
militärersättningsförordning i deras helhet.

Vad härefter angår frågan hur ändringen bör genomföras finner jag ingen
anledning att frångå riksförsäkringsanstaltens av försäkringsrådet och de
ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening biträdda förslag, att retroaktiv
jämkning till den skadades förmån må medgivas utan begränsning till
viss tid före dagen för ansökan eller jämkningsbeslutet.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle retroaktiv jämkning till
den skadades förmån endast avse tid beträffande vilken tillförlitlig utredning
föreligger rörande de förändrade förhållandena. I enlighet härmed och
på grund av vad riksförsäkringsanstalten i övrigt anfört vill det, såsom försäkringsrådet
påpekat, synas som om riksförsäkringsanstalten skulle åsyfta
ett starkare mått av bevisning i jämkningsfall än i de reguljära fallen —
d. v. s. än då fråga är om ersättning under den första sjukdomstiden samt
sedermera vid invaliditet med oförändrad invaliditetsgrad för framtiden —
ävensom att denna skärpta bevisskyldighet borde åvila den skadade. I denna
del kan jag icke biträda riksförsäkringsanstaltens förslag. Naturligen bör en
höjning av ersättningen för förfluten tid ej ske med mindre utredningen
giver anledning därtill. Några sakliga skäl varför andra bevisningsregler
skulle gälla i jämkningsfallen än eljest synas mig dock icke föreligga. En
annan sak är att, på sätt försäkringsrådet framhållit, en skadad som begär
jämkning för lång tid tillbaka till följd av utredningssvårigheter kan komma
i sämre läge än den som omedelbart efter en inträffad förändring gör anmälan
därom. Anmärkas bör också i detta sammanhang att förutsättning
för jämkning är att den inträdda förändringen är väsentlig.

Vad angår utformningen i övrigt av ändrade bestämmelser på detta område
synes mig försäkringsrådets förslag att låta bestämmelserna innefatta
en spärregel beträffande minskning eller indragning av ersättning vara att
föredraga framför riksförsäkringsanstaltens förslag. Av ett stadgande, att
jämkning ej må, då fråga är om minskning eller indragning av ersättning,
avse tid före den dag, då jämkningen beslutas, torde nämligen utan vidare
följa att höjning av ersättning får avse tiden dessförinnan.

Genom en regel av angivet innehåll bli försäkringsinrättningarna skyldiga
att även utan att ansökan om jämkning skett beakta eventuella jämkningsfall.
Den ökade belastning på försäkringsinrättningarna, som må kunna
uppstå härigenom, synes icke vara av den storlek att den bör verka hindrande
för en välgrundad reform.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Utskottet.

De nya bestämmelserna böra enligt min mening tråda i kraft snarast möjligt.
Någon gensaga har icke rests mot förslaget att göra bestämmelserna
tillämpliga även på äldre olycks- och sjukdomsfall, såvitt avser tid efter
deras ikraftträdande. Jag biträder förslaget härom.»

Lagrådet, vars utlåtande inhämtats över förslaget till lag angående ändrad
lydelse av 13 § olycksfallsförsäkringslagen, har lämnat detta lagförslag utan
erinran.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen
framlagda författningsförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 1 juli 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Löfvander,
Hage, Björkman, Nils Elowsson och Nerman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Håstad,
fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo, Carlsson i
Bakeröd och Lundberg.