Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år
1946 vid dess tjugonionde sammanträde fattade beslut.

Genom en den 11 april 1947 dagtecknad proposition, nr 240, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden anhållit om riksdagens yttrande angående följande i nämnda
protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1946 vid dess tjugonionde sammanträde fattade beslut, nämligen 1)

konvention (nr 77) angående läkarundersökning av barn och minderåriga
för utrönande av deras lämplighet för industriellt arbete;

2) konvention (nr 78) angående läkarundersökning av barn och minderåriga
för utrönande av deras lämplighet för icke-industriellt arbete;

3) rekommendation (nr 79) angående läkarundersökning av barn och
minderåriga för utrönande av deras lämplighet för arbetsanställning;

4) konvention (nr 79) angående begränsning av nattarbete för barn och
minderåriga i icke-industriell verksamhet; samt

5) rekommendation (nr 80) angående begränsning av barns och minderårigas
nattarbete i icke-industriell verksamhet.

Texterna till dessa konventioner och rekommendationer i svensk översättning
ha fogats såsom bilagor (Bilaga A—E) vid propositionen (se s. 22—43),
vartill utskottet får hänvisa.

Internationella arbetskonferensens tjugonionde sammanträde hölls i Montreal
i Canada under tiden 19 september—9 oktober 1946. I sammanträdet
deltogo representanter för 46 medlemsstater, av vilka 35 sänt fullständiga delegationer,
d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetare-
och arbetsgivaresidorna. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation.

Dagordningen för detta konferenssammanträde omfattade följande överiäggningsämnen.

I. Direktörens för Internationella arbetsbyrån rapport (med särskilt beaktande
av efterkrigstidens sysselsättningsproblem).

II. Revision av Internationella arbetsorganisationens stadga ävensom
vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 saml. 2 avd. Nr 35.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

III. Åtgärder till skydd för barn och unga arbetare:

a) Läkarundersökning av unga arbetare för utrönande av deras lämplighet
för arbete (andra behandling);

b) Begränsning av barns och minderårigas nattarbete i icke-industriell
verksamhet (andra behandling).

IV. Socialpolitisk minimistandard i icke-självständiga områden — bestämmelser
ägnade att intagas i en internationell konvention (första behandling).

V. Rapporter angående tillämpningen av konventioner i enlighet med
artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens stadga.

Därjämte hade konferensen att i enlighet med de 1945 beslutade ändringarna
i organisationens stadga fastställa budget för organisationen, avseende
år 1947.

Under punkt II fattade beslut om dels »Akt av år 1946 angående ändringar
i Internationella arbetsorganisationens stadga», dels ock konvention
(nr 80) angående partiell revision av de konventioner, som antagits av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens vid dess tjugoåtta
första sammanträden, ha redan underställts innevarande års riksdag genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 111, vari hemställes om riksdagens samtycke
till att nämnda båda beslut finge av Kungl. Maj:t ratificeras för Sveriges
del. Riksdagen har efter utlåtande av utrikesutskottet, nr 5, den 23 april
1947 meddelat det äskade tillståndet.

De av konferensen fattade besluten, vilka äro av beskaffenhet att i enlighet
med föreskrifterna i art. 19 av Internationella arbetsorganisationens stadga
skola underställas riksdagen, hänföra sig till dagordningens punkt III om
åtgärder till skydd för barn och unga arbetare och utgöras av de ovan nämnda
tre konventionerna (nr 77—79) och rekommendationerna (nr 79 och
80).

Konventionerna och rekommendationerna ha remitterats till delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet för yttrande. Delegationen
har i sin tur inhämtat yttranden i ärendet från socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
medicinalstyrelsen och statens arbetsmarknadskommission,
varjämte delegationen berett landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och svenska arbetsgivareföreningen tillfälle att avgiva
yttrande. Arbetsmarknadskommissionen har därvid bifogat särskilt yttrande
från kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft.

Beträffande innehållet i yttrandena till delegationen får utskottet hänvisa
till redogörelse i propositionen (se s. 4—18).

För egen del har delegationen anfört föjande:

»Då delegationen går att taga ställning till de föreliggande konventionerna
och rekommendationerna, lärer detta böra ske under hänsynstagande ej blott
till nu gällande lagstiftning utan framför allt med beaktande av den genomgripande
revision av densamma, vartill förslag avgivits och för närvarande är
föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Delegationen förutsätter nämligen, att
ratifikationsfrågan upptages till slutligt övervägande i samband med prov -

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 3

ningen av frågan om den reviderade arbetarskyddslagstiftningens innehåll
och utformning.

Vad till en början angår konventionerna angående läkarundersökning av
barn och minderåriga för utrönande av deras lämplighet för industriellt och
icke-industriellt arbete (nr 77 och 78), ansluta sig, såsom ock i de avgivna
yttrandena vitsordats, de i desamma meddelade föreskrifterna i avsevärd utsträckning
till gällande eller föreslagen svensk lagstiftning. Emellertid föreligga
vissa avvikelser, vilket under behandlingen vid arbetskonferensen föranlett
erinringar från svensk sida mot ett antal punkter av de sedermera antagna
bestämmelserna.

Till närmare belysning härav framhåller delegationen, att enligt artikel 1
i båda de nämnda konventionerna arbete, som arbetstagare utför i sitt hem
eller å annan plats, som av honom bestämmes, icke är undantaget från konventionernas
tillämpningsområde. Arbete under angivna betingelser skulle
emellertid icke falla under den föreslagna arbetarskyddslagen utom såvitt avser
hemindustriellt arbete och i fråga om sådant arbete blott i den utsträckning,
som angives i de till lagen fogade anvisningarna. Enligt i vårt land hittills
tillämpade principer lärer det knappast kunna ifrågakomma att meddela
lagbestämmelser, vilkas tillämpning icke eller endast med mycket stor
svårighet kan nöjaktigt övervakas. Redan nu berörda förhållande torde utgöra
ett allvarligt hinder för en ratifikation från svensk sida av konventionerna.

I konventionen rörande industriellt arbete, artikel 1, undantagas från tilllämpningsområdet
icke heller familjeföretag. Enahanda är förhållandet beträffande
konventionen angående icke-industriellt arbete i fråga om husligt
arbete. Då i båda nu nämnda avseenden det föreliggande lagförslaget avviker
från konventionerna, lärer även denna omständighet få anses utgöra ett
hinder för ratifikation, därest icke vid lagens slutliga utformning erforderlig
ändring anses kunna vidtagas.

Ur formell synpunkt ansluta sig föreskrifterna i artikel 2 punkterna 1 och
3 b) i båda konventionerna icke till det förfarande, som i vårt land hittills
anlitats och enligt förslaget även i fortsättningen skulle tillämpas, i det att
läkaren prövar, för vilka sysselsättningar vederbörande icke är lämplig. Enligt
konventionen skulle den regelrätta prövningen avse sysselsättningar, för
vilka vederbörande är lämplig. Delegationen har emellertid svårt att föreställa
sig, att sagda omständighet i och för sig skulle kunna utgöra hinder för
ratifikation.

Enligt artikel 3 i båda konventionerna skulle undersökning obligatoriskt
äga rum minst en gång årligen. Lagförslagets 36 § 1 inom. 2 stycket tillerkänner
emellertid dispensrätt åt arbetsrådet beträffande den årliga undersökningen,
bl. a. där fråga är om arbete, som fortgår allenast under kortare
tid av året. Såsom riksförsäkringsanstalton anfört, tager detta stadgande sikte
särskilt på säsongarbetet inom skogshanteringen, och praktiska möjligheter
att där realisera konventionens föreskrift torde i vårt land knappast vara för
handen.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Viss tvekan kan måhända råda, huruvida den konstitutiva bestämmelsen
i artikel 5 om kostnadsfri läkarundersökning kan anses helt korrespondera
med den ordning, som tillämpas i vårt land. Vid skolläkarinstitutionernas
fullständiga utbyggnad skulle dock enligt delegationens mening teoretiska
möjligheter föreligga för varje minderårig att erhålla den grundläggande undersökningen
utan kostnad. Endast för det fall att vederbörande dröjer att
söka anställning längre tid än ett år efter avslutad skolgång, skulle han nödgas
själv sörja för läkarintyg. Med visst fog synes dock kunna sägas, att det allmänna
principiellt tillgodosett konventionens förutsättning. Emellertid torde,
på sätt socialstyrelsen och medicinalstyrelsen ifrågasatt, förtjäna övervägas
att på statens bekostnad bereda tillgång till dylik undersökning utan kostnad
för vederbörande, även i dessa undantagsfall, då den normala utvägen icke
kunnat anlitas.

Vad beträffar den fortlöpande läkartillsynen av minderåriga arbetare, förutsättes
i lagförslaget (39 §), att sådan läkarbesiktning skall vara kostnadsfri
för vederbörande, i det att kostnaderna för rese- och traktamentsersättning
skola bestridas av staten och övriga kostnader av arbetsgivaiven.

Sammanfattningsvis vill delegationen såsom sin mening framhålla, att nu
förevarande konventionsförslag kunna bliva föremål för ratifikation från
svensk sida endast under förutsättning av ganska avsevärda jämkningar i
det föreliggande lagförslaget, av vilka en del knappast kunna betecknas såsom
i och för sig motiverade och som i vissa fall skulle vara ägnade att medföra
bestämda olägenheter.

Vidkommande den motsvarande rekommendationen synes densamma vara
av beskaffenhet att böra tagas under övervägande vid den fortsatta prövningen
av lagstiftningen på området.

Vad därefter beträffar konventionen (nr 79) angående begränsning av
nattarbete för barn och minderåriga i icke-industriell verksamhet har madam
tag ej heller här gjorts för arbete, som arbetstagaren utför i sitt hem eller
å annan plats som av honom bestämmes, vilket förhållande torde förhindra
ratifikation för närvarande ävensom, därest lagförslaget i oförändrat skick
genomföres, jämväl framdeles.

Vidkommande föreskrifterna i övrigt gäller, att nattvilan enligt konventionen
under inga omständigheter får understiga 12 timmar, medan såväl
gällande som föreslagen lagstiftning i vårt land stadgar 11 timmar. Även
nattvilans förläggning under dygnet är i konventionens artikel 3 fixerad på
ett sätt, som icke är förenlig med svensk lagstiftning, i vilken man ansett
det vara av värde att äga gemensamma föreskrifter i detta avseende för industriellt
och icke-industriellt arbete. Ett godtagande av konventionens bestämmelser
på denna punkt skulle, såsom arbetsgivareföreningen erinrat,
helt omöjliggöra, att minderåriga mellan 16 och 18 år deltoge i tvåskiftsarbete,
något som ansetts vara ägnat att medföra avsevärda svårigheter för
vårt näringsliv. Tilläggas må, att arbetsmarknadskommissionens sakkunniga
i frågor rörande kvinnlig arbetskraft betecknat bestämmelserna om
11 timmars nattledighet tillräckliga för vårt lands vidkommande.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

Även vad angår senast avhandlade konvention lära sålunda förutsättningar
för ratifikation icke vara för handen utan jämkningar i förslaget
till reviderad arbetarskyddslagstiftning, vilka icke kunna betecknas såsom
i och för sig motiverade.

Vidkommande motsvarande rekommendation synes den böra tagas under
övervägande vid det pågående arbetet med revision av arbetarskyddslagstiftningen.

Delegationen finner sig till sist böra uttala, att det negativa resultat,
som granskningen av de föreliggande konventionerna givit med avseende på
möjligheterna för en svensk ratifikation av desamma, icke är oförutsett. Den
svenska regeringen har vid avlåtande av svar å arbetsbyråns frågeformulär
beträffande dessa ärenden klart upplyst om vårt lands lagstiftning i nu åsyftade
del och påkallat en så smidig avfattning av konventionerna, att ratifikation
skulle möjliggöras. Vederbörande svenska regeringsombud har ock,
såsom redan erinrats, i likhet med regeringsombuden för bl. a. våra grannländer
i det arbetskonferensens utskott, som haft att förberedelsevis handlägga
de av arbetsbyrån utarbetade förslagen, gjort gällande samma synpunkter
och utan framgång sökt uppnå erforderliga modifikationer. Och
från samtliga tre skandinaviska länder har vid konferensens plenarbehandling
uttryckligen betonats, att dessa staters regeringar nödgas göra vissa reservationer
beträffande möjligheterna att ratificera konventionerna i en
nära framtid.»

Föredraganden, statsrådet Mossberg, har vidare uttalat följande:

»I likhet med vad som framhållits i de inhämtade yttrandena finner jag de
ifrågavarande konventionerna och rekommendationerna vara i stort sett väl
motiverade och ägnade att stödja utvecklingen på hithörande betydelsefulla
område. Emellertid innehåller föreliggande konferensbeslut -— vid sidan av
vissa bestämmelser, som, ehuru de gå längre än nu gällande eller av 1938
års arbetarskyddskommitté föreslagen lagstiftning, likväl innefatta uppslag
av uppenbart värde — även en rad andra skiljaktigheter i förhållande till
svensk lagstiftning, vilka icke utan vidare kunna betecknas såsom motiverade
och som i vissa fall möjligen kunna medföra bestämda olägenheter.
Dessa skiljaktigheter hindra för närvarande ratificering från svensk sida av
samtliga tre konventioner. För att skapa förutsättningar för en ur internationell
samarbetssynpunkt i och för sig önskvärd ratificering från svensk sida
av de ifrågavarande konventionerna, skulle uppenbarligen ganska avsevärda
jämkningar i den svenska lagstiftningen vara erforderliga. Huruvida och i
vad mån sådana jämkningar lämpligen låta sig genomföra torde böra övervägas
vid de fortsatta förberedelserna till reviderad arbetarskyddslagstiftning,
och slutligt ställningstagande till frågan om ratificering torde sålunda
böra anstå till dess förslag om sådan reviderad lagstiftning förelägges riksdagen.
Givetvis böra härvid jämväl de i anslutning till konventionen antagna
två rekommendationerna beaktas.»

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Utskottet. Utskottet ansluter sig till vad föredragande statsrådet för egen del yttrat
i förevarande proposition. Det torde sålunda ankomma på Kungl. Maj:t att
under det pågående arbetet med en revision av arbetarskyddslagstiftningen
taga under övervägande, huruvida och i vilken mån de i dessa konventioner
och rekommendationer intagna bestämmelser, vilka avvika från gällande
svensk rätt, kunna och böra införlivas med den svenska lagstiftningen
i ämnet.

Som föredragande statsrådet framhållit föreligger för Sveriges del hinder
att för närvarande ratificera ifrågavarande tre konventioner. För att ratifikation
överhuvud skall bliva möjlig, krävas ganska avsevärda jämkningar i
den svenska lagstiftningen. Sådana ha av delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet ansetts i viss utsträckning icke i och för sig motiverade
och i vissa fall t. o. m. ägnade att medföra bestämda olägenheter.
Dessa hinder för svensk anslutning till konventionerna bottna icke i skiljaktigheter
i den grundläggande uppfattningen om arbetarskyddslagstiftningens
ändamål och utformning utan ha sin orsak i ett antal detaljbestämmelser,
vilka endast med svårighet kunna inpassas i den svenska lagstiftningen.
Även vid åtskilliga tidigare tillfällen, då fråga om ratificering av konventioner,
som antagits av Internationella arbetsorganisationen, varit föremål för
prövning, har utskottet måst konstatera, att trots enighet om det väsentliga i
konventionernas innehåll detalj stadganden i dessa rest hinder mot en anslutning
från svensk sida.

Utskottet, som anser det internationella samarbetet på detta område vara
av den allra största betydelse och förtjänt av allt stöd, finner angeläget, att
konventionerna för framtiden icke erhålla en så detaljrik avfattning, som
hittills varit brukligt. Om i dessa inskreves endast de principiellt betydelsefulla
stadgandena och större utrymme lämnades de olika länderna att allt
efter rådande förhållanden utforma detaljbestämmelsema, skulle säkerligen
en bättre uppslutning kring organisationens konventioner kunna åstadkommas.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna
vad utskottet anfört.

Stockholm den 30 maj 1947.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

7

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Forslund*,
Löfvander, Björkman, Sten och Uhlén*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Hedlund i Rådom*,
Larsson i Östersund*, Jacobsson i Igelsbo*, Andersson i Gisselås, fru Västberg*,
herrar Andersson i Eskilstuna* och Lundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

472035