Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

1

Nr 30.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
angående förslag till förordning rörande förkortning
av utbildningstiden för vissa värnpliktiga in. m.,
såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock
en i ämnet väckt motion.

Genom en den 21 mars 1947 dagtecknad proposition, nr 227, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning rörande förkortning
av utbildningstiden för vissa värnpliktiga;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om bestridande på sätt i propositionen
angivits av kostnader för effektivisering av de värnpliktigas utbildning.

Propositionen har såvitt angår det föreslagna bemyndigandet hänvisats till
statsutskottet och i övrigt till lagutskott. I den del propositionen hänvisats
till lagutskott har den behandlats av andra lagutskottet.

Det av andra lagutskottet behandlade förslaget till förordning är av följande
lydelse:

Förordning

rörande förkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Härigenom förordnas, att beträffande utbildningstiden för dels de värnpliktiga,
som påbörjat eller påbörja första tjänstgöring eller tjänstgöring i en
följd efter den 31 mars 1947, dels ock de värnpliktiga i övrigt, beträffande vilka
Kungl. Maj:t sådant förordnar, skola tills vidare gälla följande avvikelser från
bestämmelserna i 27 § 1 mom. värnpliktslagen.

1. I 27 § 1 mom. A värnpliktslagen föreskriven första tjänstgöring eller
tjänstgöring i en följd skall förkortas med trettio dagar, i följd varav

armén, kustartilleriet eller flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra
första tjänstgöring under trehundratrettio dagar samt

flottan tilldelad värnpliktig skall fullgöra tjänstgöring i en följd under
fyrahundratjugu dagar eller första tjänstgöring under trehundranittio dagar.

Flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra en repetitionsövning om
trettio dagar i omedelbar anslutning till första tjänstgöringen.

2. Värnpliktig, som i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen avses, skall fullgöra
tjänstgöring under sammanlagt högst sexhundra dagar.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 30.

1190 47

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 80.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 417, av herr
Svensson i Ljungskile m. fl.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring i förslaget
i Kungl. Maj:ts proposition nr 227 till förordning rörande förkortning
av utbildningstiden för vissa värnpliktiga, att värnplikten må kunna förkortas
i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer.»

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för
det genom propositionen framlagda förslaget till förordning, ävensom i fråga
om de skäl, som motionärerna andragit till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till propositionen och motionen.

Enligt värnpliktslagen den 30 december 1941 (SFS 1941:967) är utbildningstiden
för värnpliktiga i allmänhet 450 dagar, däri inberäknat
tid för i vederbörlig ordning anbefallda övningsuppehåll.

Såsom närmare framgår av 27 § 1 mom. A värnpliktslagen fullgöres tjänstgöringen
av armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig med en första
tjänstgöring, i en följd eller i två omgångar, om 360 dagar, två repetitionsövningar
om vardera 30 dagar samt en efterutbildningsövning om likaledes
30 dagar. Flottan tilldelad värnpliktig fullgör tjänstgöringen antingen i en
följd eller ock med en första tjänstgöring om 420 dagar. Av flygvapnet tilldelad
värnpliktig fullgöres tjänstgöringen med en första tjänstgöring om 360
dagar, en repetitionsövning om 60 dagar eller två dylika övningar om vardera
30 dagar samt en efterutbildningsövning om 30 dagar.

Beträffande värnpliktiga i handräckningstjänst äger Konungen besluta om
annan fördelning av den angivna utbildningstiden.

I 27 § 1 mom. B—D meddelas bestämmelser rörande fortsatt utbildning
m. m. för vissa särskilda kategorier av värnpliktiga. Sålunda
är värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer
vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet,
skyldig att, utöver den i det föregående angivna tjänstgöringstiden, efter
första tjänstgöringens avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning
till officer under högst 360 dagar och för utbildning till underofficer
under högst 180 dagar. Vidare äro marinen tilldelade värnpliktiga med viss
angiven utbildning skyldiga att undergå fortsatt utbildning under en tid av
120 dagar, fördelad på två repetitionsovningar om vardera 60 dagar. Slutligen
ha särskilda bestämmelser meddelats rörande värnpliktiga, som idka
studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär eller ingenjör
m. fl. Värnpliktiga av dessa kategorier kunna sålunda åläggas fullgöra fortsatt
tjänstgöring under högst 180 dagar, varjämte Kungl. Maj:t äger förordna,
att den för värnpliktiga i allmänhet föreskrivna tjänstgöringstiden om
450 dagar skall, med rätt till avbrott för studiernas fullföljande, fullgöras med
dels soldat- och befälsutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

I skrivelse den 19 februari 1947 har överbefälhavaren framlagt utredning
med förslag till provisorisk avkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga,
I september 1946 påbörjades inom högkvarteret undersökningar
rörande de värnpliktigas utbildningstid. För ändamålet tillsatte överbefälhavaren
en kommitté bestående av representanter för de tre försvarsgrenarna
med inspektören för infanteriet och kavalleriet, översten K. G. Berggren, som
ordförande. Kommittén skulle närmast utreda möjligheterna att genom olika
anordningar nedbringa övningstiden och i samband därmed även undersöka,
huruvida de frivilliga försvarsorganisationerna kunde mera effektivt utnyttjas
och deltagande i deras verksamhet kompenseras i form av förkortad övningstid.
Kommittén hade ännu icke avgivit fullständig rapport, men dess ordförande
hade inför överbefälhavaren redogjort för resultatet av de undersökningar,
som gällde övningstidens längd.

Kommittén hade sammanfattningsvis kommit till följande resultat,

att en måttlig begränsning av de värnpliktigas övningstid — dock endast
under vissa bestämda förutsättningar — syntes möjlig utan allvarligare minskning
i den effekt, som nuvarande utbildningstid visat sig kunna åstadkomma,

att övningstiden vid armén och marinen dock icke utan allvarlig kvalitetssänkning
hos förband och övriga enheter kunde minskas med i allmänhet mera
än omkring en månad,

att övningstiden vid flygvapnet torde kunna nedbringas med en månad,
därest en repetitionsövning fullgjordes i omedelbar följd med första tjänstgöringen,
ävensom

att en differentiering av övningstiden försvarsgrenar, truppslag och vämpliktskategorier
emellan i allmänhet icke syntes motiverad.

Överbefälhavaren har för sin del i skrivelsen framhållit, att kommitténs utredning
gåve stöd för antagandet, att övningstiden möjligen skulle kunna
minskas med en månad under förutsättning av att vissa rationaliseringsåtgärder
vidtoges. överbefälhavaren vore dock icke beredd att avgiva ett bestämt omdöme
härom, förrän det genom försök blivit utrönt, huruvida de teoretiska
övervägandena vore hållbara i praktiken. Försök med avkortad utbildningstid
syntes därför böra anställas. En avkortning av de värnpliktigas första tjänstgöring
kunde beräknas tillföra arbetsmarknaden ett betydande antal arbetsdagar.
Med hänsyn till rådande brist på arbetskraft inom landet syntes det
därför vara ett samhällsintresse att så snart som möjligt påbörja nyssnämnda
försök, överbefälhavaren hade följaktligen ansett sig redan nu böra framlägga
förslag därom utan att avvakta resultaten av 1945 års försvarskommittés överväganden
rörande utbildningstidens framtida längd.

Framställningen utmynnade i en hemställan, som byggde på och närmare
utvecklade kommitténs ovan återgivna förslag.

över överbefälhavarens förslag har 1945 års för sv ar skommitté avgivit utlåtande,
vari kommittén för sin del tillstyrkt avlåtando av förslag till riksdagen
om en avkortning av övningstiden med 30 dagar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vougt, har rörande denna
fråga i propositionen anfört:

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

»Såsom av det sagda framgår har fråga uppkommit om provisorisk avkortning
av övningstiden för värnpliktiga. En dylik avkortning bör icke få medföra
en kvalitativ försämring av utbildningsresultatet, och för utbildningen
böra sålunda även i fortsättningen uppställas i stort sett samma mål som
nu. En effektivisering av utbildningen är därför erforderlig, om en förkortning
av övningstiden skall genomföras. I sådant syfte ha under det senaste
året vissa försök bedrivits inom olika delar av försvaret. Eörsöken komma
att intensifieras och därvid bedrivas efter flera olika riktlinjer. Bland annat
skall undersökas i vad mån de värnpliktigas intresse av en förkortad utbildningstid
kan utnyttjas för att vinna ett snabbare utbildningsresultat. Det
må i detta sammanhang framhållas, att enligt en av 1945 års militärutredning
föranstaltad attitydundersökning bland värnpliktiga under utbildning
ett betydande antal ansett, att de uppnådda utbildningsresultaten skulle
ha kunnat vinnas på kortare tid. En sådan inställning medför otvivelaktigt
en benägenhet att slappna av. Härtill kommer, att uttagningen till befälsutbildning
med avsevärt förlängd utbildningstid, oaktat den nyligen beslutade
fördubblingen av premierna till de befälsutbildade, i många fall torde
föranleda en medveten begränsning av de värnpliktigas prestationer under
utbildningen. En på en gång snabb och effektiv utbildning lärer sålunda
icke kunna vinnas utan att de värnpliktiga bringas att i ökad omfattning
själva medverka till resultatet. Att lösa denna uppgift framträder som särskilt
angeläget under trycket av de svårigheter som bristen på arbetskraft
skapat för produktionen i vårt land. Att för försvarets del icke tages i anspråk
större del av de produktiva åldrarnas tid och arbetskraft än nödvändigt
är ter sig sålunda som ett nationalekonomiskt önskemål, vilket kräver
uppmärksamhet i väl så hög grad som kravet på budget-ekonomiska besparingar.
Jag utgår alltså från att de pågående och planerade försöken samt omprövningen
av denna fråga skola bedrivas från förutsättningen att övningstiden
skall förkortas så långt detta är möjligt vid tillämpning av effektiva utbildningsmetoder
och med beaktande av de krav som ur beredskapssynpunkt
uppställas. I avvaktan på fortsatta överväganden rörande övningstidens längd
anser jag i likhet med överbefälhavaren, att en provisorisk förkortning av
övningstiden med en månad nu bör ske. Härigenom ernås, såsom av utredningen
framgår, påtagliga fördelar ur utbildningssynpunkt därigenom att tid
vinnes för planläggning av utbildningsarbetet m. m. Förkortningen bör, på sätt
av överbefälhavaren förordats, för huvuddelen av de värnpliktiga avse dessas
första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), varvid dock för flygvapnets del
förutsättes, att de värnpliktiga i omedelbar följd med första tjänstgöringen
fullgöra en repetitionsövning. I fråga om värnpliktiga, som avses i 27 § 1 mom.
D värnpliktslagen — värnpliktiga i specialtjänst — torde såsom överbefälhavaren
framhållit förkortningen av tjänstgöringstiden som regel böra avse
vederbörandes facktjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring. Någon minskning
av utbildningens mera civilbetonade inslag synes icke behöva föranledas
av tjänstgöringstidens avkortning med allenast en månad.

överbefälhavaren har föreslagit, att den avkortning av övningstiden, var -

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 5

om här är fråga, skall genomföras i form av försök med de värnpliktiga, som
inrycka (inryckt) till tjänstgöring under tiden den 1 september 1946—den
31 augusti 1948. Häremot har jag i huvudsak intet annat att erinra än att det
icke synes vara erforderligt att nu ta ställning till frågan hur länge den övningstid
skall gälla, som kommer att tillämpas under den nya ordningen.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att pröva vilka kategorier av de nu tjänstgörande
värnpliktiga, som böra erhålla kortare övningstid.

Då de jämkningar i fråga om övningstidens längd, som här förutsatts, avses
skola erhålla provisorisk karaktär, bör ändring av värnpliktslagen icke nu
ifrågakomma. Bestämmelser i ämnet torde i stället böra sammanfattas i en
förordning, som bör föreläggas riksdagen för antagande.»

Översiktliga uppgifter angående de av departementschefen ovan berörda
försöken för utbildningens effektivisering återfinnas i en artikel med titeln
»Nya utbildningsförsök vid armén 1947—1948» i tidskriften Kontakt med
krigsmakten, årgång 2, nr 9 för mars 1947.

Innebörden av det framlagda förslaget är att de värnpliktigas utbildningstid,
som för flertalet uppgår till 450 dagar, provisoriskt förkortas med 30
dagar. På grund av att utbildningstiden uppdelas på olika sätt för skilda
vapenslag och värnpliktskategorier, kommer förkortningen icke att göra, sig
märkbar på samma sätt för alla. Enligt förslaget skall inskränkningen i övningstiden
begränsas till att avse utbildningstiden för de värnpliktiga, som efter
den 31 mars innevarande år påbörjat sin första tjänstgöring (i förekommande
fall tjänstgöring i en följd), ävensom för vissa andra nu tjänstgörande värnpliktiga
efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

Utskottet vill understryka vikten av att för försvarets vidkommande icke
tages i anspråk större andel av de produktiva åldrarnas tid och arbetskraft än
som är oundgängligen nödvändigt ur försvarssynpunkt. En omsorgsfull hushållning
särskilt med den unga arbetskraften är nödvändig icke blott med
hänsyn till det aktuella allmänna bristläget på arbetsmarknaden utan även
på grund av den under de närmaste åren fortgående sammankrympningen av
de årskullar, som efterhand skola träda ut i produktionslivet.

Det synes utskottet därför vara av vikt, att alla möjligheter prövas att
genom utbildningens rationalisering förkorta utbildningstiden, utan att för
den skull det militära utbildningsresultatet kvalitativt försämras. Redan pågår
viss försöksverksamhet i detta syfte. Vid två tillfällen har vidare föredragande
departementschefen nyligen inför riksdagens kamrar givit uttryck för sin vilja
att så snabbt som möjligt nå fram till positiva resultat i denna fråga. Sorgfälliga
undersökningar ha utlovats angående möjligheten av att giva de värn
pliktiga den första utbildningen på kortare tid än vad nu är fallet. I fråga om
repetitions- och efterutbildningsövningarna har departementschefen pekat på
möjligheten att göra tidsbesparingar genom att närmare avpassa utbildningstidens
längd efter behovet i de särskilda fallen. Departementschefen har ställt
i utsikt att frågan om utbildningstidens längd skall kunna på grundval av de
sålunda verkställda utredningarna definitivt avgöras av nästa års riksdag. Ur

Vtskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr SO.

de synpunkter, utskottet ovan anlagt på frågan, måste det hälsas med tillfredsställelse
att i avvaktan härpå förslag kunnat framläggas om en provisorisk förkortning
av utbildningstiden.

Att som i motionen 11:417 yrkats nu meddela Kungl. Maj:t en vidsträcktare
fullmakt än som begärts, innebärande att Kungl. Maj:t skulle äga att
efter gottfinnande förkorta värnpliktstiden, är enligt utskottets mening icke
lämpligt. Frågan om utbildningstidens längd är av sådan vikt, att riksdagen
icke bör avliända sig rätten och möjligheten att bestämma därom. Med hänsyn
till utbildningens rationella bedrivande måste det också anses önskvärt,
att man vid planläggningen av denna kan räkna med en till sin längd bestämd
övningstid. Något särskilt behov av en sådan bestämmelse, som i motionen
föreslagits, har icke kunnat påvisas.

Utskottet förutsätter emellertid, att oaktat utbildningstidens avkortning
skördepermission och annan liknande ledighet för jordbruksarbete kommer att
liksom tidigare beviljas, i den mån lantbrukets behov så gör nödvändigt.

Då det framlagda förslaget till förordning icke föranleder vidare yttrande
från utskottets sida, far utskottet med stöd av det anförda hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionen II: 417 antaga det
genom förevarande proposition framlagda förslaget till förordning
rörande förkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Stockholm den 20 maj 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Löfvander, Hage, Sten,
fröken Osvald*, herrar Nerman och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken*,
Ryberg, Cruse*, Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo och fru Boman.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Jacobsson i Igelsbo, som ansett att utskottets utlåtande bort ha följande
lydelse:

»Innebörden av (lika med utskottet)---av utbildningstiden.

Utskottet förutsätter att oaktat utbildningstidens avkortning skördeper -

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

mission och annan liknande ledighet för jordbruksarbete kommer att liksom
tidigare beviljas, i den mån lantbrukets behov så gör nödvändigt. Den utomordentliga
brist på arbetskraft, som för närvarande föreligger, gör det emellertid
önskligt, att Kungl. Maj :t skall äga möjlighet att inskränka övningstiden
ytterligare än som kan ske genom beviljande av permission. I anslutning till
motionen 11:417 föreslår utskottet därför, att Kungl. Maj:t erhåller en fullmakt
att inskränka övningstiden av samma natur, som Kungl. Maj :t fick genom
1919 års lag angående befrielse för värnpliktiga av 1918 års klass från fullgörande
av viss värnpliktstjänstgöring i fredstid m. m. Utskottet föreslår i
detta hänseende, att till den av Kungl. Maj:t föreslagna förordningen fogas
ett mom. 3 med innehåll att Kungl. Maj:t äger medgiva ytterligare förkortning
i de i förordningen angivna tiderna, Utskottet hyser fullt förtroende för att
Kungl. Maj :t icke kommer att begagna denna fullmakt till en sådan avkortning
av övningstiden, som skulle väsentligt försvåra utbildningens rationella bedrivande.

När utskottet föreslår en fullmakt av denna natur för Kungl. Maj:t utgår
utskottet från att — såsom departementschefen ställt i utsikt — frågan
om övningstidens längd kommer att föreläggas nästa års riksdag. Med hänsyn
härtill har utskottet icke ansett sig behöva föreslå sådan ändring av förordningens
övergångsbestämmelse, att den Kungl. Maj:t givna fullmakten inskränkes
till att gälla till visst datum.

Med stöd av vad nu anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — med förklarande, att det genom förevarande
proposition framlagda förslaget till förordning icke kunnat i
oförändrat skick antagas — måtte i anledning av motionen
II: 417 för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Förordning rörande förkortning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Härigenom förordnas, att beträffande utbildningstiden för dels de värnpliktiga,
som påbörjat eller påbörja första tjänstgöring eller tjänstgöring i en
följd efter den 31 mars 1947, dels ock de värnpliktiga i övrigt, beträffande vilka
Kungl. Maj:t sådant förordnar, skola tills vidare gälla följande avvikelser från
bestämmelserna i 27 § 1 mom. värnpliktslagen.

1. I 27 § 1 mom. A värnpliktslagen föreskriven första tjänstgöring eller
tjänstgöring i en följd skall förkortas med trettio dagar, i följd varav

armén, kustartilleriet eller flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra
första tjänstgöring under trehundratrettio dagar samt

flottan tilldelad värnpliktig skall fullgöra tjänstgöring i en följd under
fyrahundratjugu dagar eller första tjänstgöring under trehundranittio dagar.

Flygvapnet tilldelad värnpliktig skall fullgöra en repetitionsövning om
trettio dagar i omedelbar anslutning till första tjänstgöringen.

2. Värnpliktig, som i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen avses, skall fullgöra
tjänstgöring under sammanlagt högst sexhundra dagar.

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

3. I den mån förhållandena på
arbetsmarknaden därtill föranleda, må
Kungl. Maj:t medgiva ytterligare förkortning
i de under 1 och 2 angivna utbildningstiderna.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.»

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.