Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

1

Nr 26.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering.

Genom en den 7 februari 1947 dagtecknad proposition, nr 50, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom., 5, 8, 9, 16, 28, 30, 31, 34, 35, 36,
37 och 38 §§ lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

4 §•

1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår allmän
ålderspension. Allmän
ålderspension utgör för år räknat för
gift pensionsberättigad, vars make
jämväl åtnjuter folkpension eller som
uppbär i 8 § omförmält hustrutillägg,
800 kronor samt för annan pensionsberättigad
1 000 kronor.

(Föreslagen lydelse:)

4 §•

1 mom. Till envar som är berättigad
till ålderspension utgår a 11-mån ålderspension. Allmän
ålderspension utgör för år räknat för
gift pensionsberättigad, vars make
jämväl åtnjuter folkpension eller till
vars hustru i 8 § omförmält hustrutillägg
utgår, 800 kronor samt för annan
pensionsberättigad 1 000 kronor.

5 §•

5 §•

Å vissa------Konungen meddelar.

Bostadstillägg utgår,---600

Pensionsberättigad anses tillhöra
den bostadskostnadsgrupp, inom vilken
han är mantalsskriven; dock att
för tillhörighet till någon av grupperna
II—V fordras att den pensions -

kronor i grupp V.

Pensionsberättigad anses tillhöra
den bostadskostnadsgrupp, inom vilken
han är mantalsskriven; dock att
för tillhörighet till någon av grupperna
II—V fordras att den pensions -

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 samt. 2 avd. Nr 26.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:)

berättigade även de tre närmast föregående
åren varit mantalsskriven å
ort i den gruppen eller i grupp med
högre nummer, såvida icke på grund
av omständigheterna prövas skäligt
i särskilt fall medgiva undantag härifrån.

8 §■

Till pensionsberättigad gift man,
vars hustru ej åtnjuter folkpension,
utgår hustrutillägg, därest
hustrun fyllt sextio år och makarna
varit gifta minst fem år. Hustrutilllägget
utgöres av tilläggspension och
bostadstillägg, uppgående till samma
belopp som hustrun skulle hava erhållit
i form av sådana förmåner,
därest hon varit berättigad till invalidpension.
Är mannen berättigad till
ålderspension, utgår hustrutillägg endast
om det överstiger 200 kronor.

När särskilda skäl därtill föranleda
må till pensionsberättigad som åtnjuter
ålderspension utgå hustrutillågg,
oaktat hustrun ej fyllt sextio år.

9 §•

För gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension och
som ej heller uppbär hustrutillägg,
skola tilläggspension och bostadstillägg
höjas, tilläggspensionen med en
tredjedel och bostadstillägget med
hälften.

(Föreslagen lydelse:)

berättigade även de tre närmast föregående
åren varit mantalsskriven å
ort i den gruppen eller i grupp med
högre nummer, såvida icke på grund
av omständigheterna prövas skäligt
i särskilt fall medgiva undantag härifrån.
Vistas pensionsberättigad stadigvarande
å ort tillhörande bostadskostnadsgrupp
med lägre nummer ån
den, inom vilken han är mantalsskriven,
må förordnas att pensionen skall
beräknas efter bestämmelserna för
den lägre bostadskostnadsgruppen.

8 §■

Till pensionsberättigads hustru, som
själv ej åtnjuter folkpension, utgår
hustrutillägg, därest hustrun
fyllt sextio år och makarna varit gifta
minst fem år. Hustrutillägget utgöres
av tilläggspension och bostadstillägg,
uppgående till samma belopp som
hustrun skulle hava erhållit i form
av sådana förmåner, därest hon varit
berättigad till invalidpension. Är
mannen berättigad till ålderspension,
utgår hustrutillägg endast om det
överstiger 200 kronor.

När särskilda skäl därtill föranleda
må, om mannen åtnjuter ålderspension,
hustrutillägg utgå, oaktat hustrun
ej fyllt sextio år.

9 §•

För gift pensionsberättigad, vars
make ej åtnjuter folkpension, skola,
om ej heller hustrutillägg utgår, tillläggspension
och bostadstillägg höjas,
tilläggspensionen med en tredjedel
och bostadstillägget med hälften.

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

3

(Gällande lydelse:)

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande
sin eller sin makes inkomst
eller egendom eller ekonomiska förhållanden
i övrigt åberopat oriktig
uppgift av beskaffenhet att kunna
påverka rätten till pension, ehuru
skäligen kunnat fordras av honom
att uppgiften varit riktig, skall ansökning
om tilläggspension, änkepension,
bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg
avslås och redan beviljad
sådan förmån indragas; dock att,
där ej annat finnes påkallat, viss tid
skall bestämmas under vilken rätten
därtill skall vara förverkad. I samband
med sådant beslut äger pensionsstyrelsen
ock bestämma huruvida
rätten att erhålla förmånen efter
den angivna tidens utgång skall vara
beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill
prövas föreligga, gälla jämväl för
pensionsberättigad, som utan vederlag
eller mot uppenbarligen otillräckligt
vederlag avhänt sig inkomst
eller egendom i sådan myckenhet att
avhändelsen avsevärt inverkar vid
beräkning av tilläggspension, änkepension,
bostadstillägg eller särskilt
bostadstillägg, ehuru han bort förutse
att avhändelsen skulle föranleda
behov av sådan pensionsförmån eller
av högre sådan. I fall som nu sagts
må ock vid fastställandet av den
pensionsberättigades årsinkomst så
anses som om han fortfarande, helt
eller delvis, vore i besittning av inkomst
eller egendom som han avhänt
sig.

(Föreslagen lydelse:)

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande
sin eller sin makes inkomst
eller egendom eller ekonomiska förhållanden
i övrigt åberopat oriktig
uppgift av beskaffenhet att kunna
påverka rätten till pension, ehuru
skäligen kunnat fordras av honom
att uppgiften varit riktig, skall ansökning
om tilläggspension, änkepension,
bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg
avslås och redan beviljad
sådan förmån indragas; dock att,
där ej annat finnes påkallat, viss tid
skall bestämmas under vilken rätten
därtill skall vara förverkad. I samband
med sådant beslut skall ock
bestämmas huruvida rätten att erhålla
förmånen efter den angivna tidens
utgång skall vara beroende av
ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill
prövas föreligga, gälla jämväl för
pensionsberättigad, som utan vederlag
eller mot uppenbarligen otillräckligt
vederlag avhänt sig inkomst
eller egendom i sådan myckenhet att
avhändelsen avsevärt inverkar vid
beräkning av tilläggspension, änkepension,
bostadstillägg eller särskilt
bostadstillägg, ehuru han bort förutse
att avliändelsen skulle föranleda
behov av sådan pensionsförmån eller
av högre sådan. I fall som nu sagts
må ock, i stället för eller jämte påföljd,
som i första stycket sägs, vid
fastställandet av den pensionsberättigades
årsinkomst så anses som om
han fortfarande, helt eller delvis,
vore i besittning av inkomst eller
egendom som han avhänt sig.

stycket stadgats.

Ilar någon

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Har pensionsberättigad under avsevärd
tid inom de två senaste åren
före ansökning om folkpension varit
hemfallen åt alkoholmissbruk, skall,
där icke särskilda omständigheter
till annat föranleda, ansökningen avslås,
sökanden obetaget att efter ny
ansökning få sin rätt till pension
ånyo prövad. Förfaller den som fått
folkpension sig tillerkänd till alkoholmissbruk,
må pensionen indragas
och göras beroende av ny ansökning.

Vägrar någon------denna påföljd.

28 §.

Pensionsnämnd sammanträder å
ställe, som nämnden bestämmer, på
kallelse av ordföranden, så ofta
denne med avseende å inkomna
ärendens antal och vikt finner det
nödigt, dock minst en gång i månaden,
om på nämndens prövning beroende
ärende finnes. Sammanträdet
skall av ordföranden, i samråd med
det av pensionsstyrelsen jämlikt 32 §
förordnade ombudet, utsättas till tid,
då, enligt vad antagas kan, ombudet
är oförhindrat att närvara. Tid och
ställe för sammanträde läte ordföranden
minst en vecka förut kungöra
i kyrka samt tillika på annat lämpligt
sått bringa till allmänhetens kännedom.

Suppleanten för

28 §.

Pensionsnämnd sammanträder å
ställe, som nämnden bestämmer, på
kallelse av ordföranden, så ofta
denne med avseende å inkomna
ärendens antal och vikt finner det
nödigt, dock att på nämndens prövning
beroende ansökning om pension
eller om ökning av pension skall
handläggas snarast möjligt och senast
inom en månad, såvida icke
pensionsstyrelsen, dår särskilda skäl
föranleda därtill, annorlunda förordnar.
Sammanträdet skall av ordföranden,
i samråd med det av pensionsstyrelsen
jämlikt 32 § förordnade
ombudet, utsättas till tid, då,
enligt vad antagas kan, ombudet är
oförhindrat att närvara. Tid och
ställe för sammanträde läte ordföranden
minst en vecka förut kungöra
genom anslag vid nämndens expedition,
om sådan finnes anordnad, och
eljest d lämplig plats inom pensionsdistriktet
samt på det sätt i övrigt,
som md av nämnden bestämmas.

i besluten.

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

5

(Gällande lydelse:)

30 §.

Å pensionsnämnds sammanträde
skola till prövning företagas de sedan
nästföregående sammanträde inkomna
ärenden, och skall ärende
genast avgöras, där icke nämnden
för vederbörandes hörande eller eljest
i följd av särskilda omständigheter
finner uppskov oundgängligen
erfordras. Dock skall i sådant fall
ärendet bringas till slut å näst därpå
följande sammanträde.

(Föreslagen lydelse:)

30 §.

Å pensionsnämnds sammanträde
skola till prövning företagas de sedan
nästföregående sammanträde inkomna
ärenden, och skall ärende
genast avgöras, där icke nämnden
för vederbörandes hörande eller eljest
i följd av särskilda omständigheter
finner uppskov oundgängligen
erfordras. Dock skall i sådant fall
ärendet bringas till slut snarast möjligt
och senast inom tre månader från
det ärendet inkom till ordföranden.

Äro vid--— ordföranden biträder.

31 §. 31 §.

Pensionsnämnds ordförande — — — Konungen meddelas.

Sedan protokoll för pensionsnämnds
sammanträde justerats, åligger
det ordföranden att ofördröjligen
till vederbörandes kännedom å förut
kungjort ställe anslå en förteckning
över de ansökningar, rörande vilka
beslut fattats, och anses härigenom
meddelande om besluten hava skett
den dag anslag gjordes. Samtidigt
skall ordföranden med allmänna posten
tillställa varje sökande besked
om det beslut, som fattats i anledning
av hans ansökan.

Ordföranden och

Sedan protokoll för pensionsnämnds
sammanträde justerats, åligger
det ordföranden att ofördröjligen
kungöra detta på sätt som gäller beträffande
kungörande av pensionsnåmndens
sammanträde och anses
härigenom meddelande om besluten
hava skett den dag kungörandet
skedde. Samtidigt skall ordföranden
med allmänna posten tillställa varje
sökande besked om det beslut, som
fattats i anledning av hans ansökan.

— till ordförande.

34 §.

Avser pensionsansökning allenast
allmän ålderspension och föreligga
ej skäl för tillämpning av 13 § eller
16 § fjärde stycket, skall pensionsnämndens
ordförande ofördröjligen
insända ansökningen med tillhöran -

34 §.

Avser pensionsansökning allenast
allmän ålderspension och föreligga
ej skäl för tillämpning av 13 §, skall
pensionsnämndens ordförande ofördröjligen
insända ansökningen med
tillhörande handlingar till pensions -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:)
de handlingar till pensionsstyrelsen.
Föreligga skäl som nyss sagts skall
pensionsnämnden besluta i ärendet.

Söker någon allmän ålderspension
jämte bostadstillägg, skall pensionsnämnden
pröva i ansökningen lämnade
upplysningar och åberopade handlingar
samt på grund av denna prövning
och kända förhållanden fastställa
sökandens årsinkomst enligt
li § och besluta, huruvida sökanden
har rätt till bostadstillägg. Har därvid
uppkommit fråga om undantag
varom i 5 § tredje stycket förmälts
eller om tillämpning av 13 § eller
16 § fjärde stycket, skall nämnden
meddela beslut i frågan. Avslås med
stöd av 16 § första, andra eller tredje
stycket ansökning i vad gäller bostadstillägg,
skall pensionsnämnden,
där den finner den omständighet som
föranlett beslutet icke skola utgöra
hinder mot bifall till ansökning om
bostadstillägg efter viss tids förlopp,
meddela bestämmelse härutinnan.

Söker någon eljest folkpension,
skall pensionsnämnden på samma
sätt pröva ansökningen och besluta,
huruvida sökanden äger rätt till pensionen,
ävensom, där så erfordras,
meddela beslut i de övriga frågor,
som i andra stycket avses.

Avser pensionsansökning

I fall, som i första stycket andra
punkten samt i andra, tredje och
fjärde styckena sagts, skall pensionsnämndens
ordförande snarast möjligt
efter besvärstidens utgång insända
nämndens beslut jämte handlingarna
i ärendet till pensionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av an -

(Föreslagen lydelse:)
styrelsen. Föreligga skäl som nyss
sagts skall pensionsnämnden besluta
i ärendet.

Söker någon eljest folkpension,
skall pensionsnämnden pröva i ansökningen
lämnade upplysningar och
åberopade handlingar samt på grund
av denna prövning och kända förhållanden
besluta huruvida sökanden
äger rätt till pension ävensom, där
sökanden finnes berättigad därtill,
fastställa pensionens belopp och, då
fråga är om sjukbidrag, den tidpunkt
intill vilken bidraget längst må utgå.
Avslås med stöd av 16 § första, andra
eller tredje stycket ansökning om
sådan förmån som där avses, skall
pensionsnämnden ock bestämma huruvida
rätten att erhålla förmånen
efter den angivna tidens utgång skall
vara beroende av ny ansökning.

I fall, som i första stycket andra
punkten samt i andra och tredje
styckena sagts, skall pensionsnämndens
ordförande snarast möjligt efter
besvärstidens utgång insända nämndens
beslut jämte handlingarna i
ärendet till pensionsstyrelsen.

Vad angående handläggning av

--— skall utgå.

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

7

(Gällande lydelse:)

sökning om pension ovan stadgats
gäller även angående handläggning
av ansökning om ökning av pension.
Minskning eller indragning av pension
av orsak, som angivits i 15 §
1 mom. första stycket och 2 mom.
första och tredje styckena samt 16 §,
beslutas av pensionsnämnden i det
pensionsdistrikt, där pensionstagaren
senast blivit mantalsskriven. Innan
pensionsnämnd fattar beslut i ärende
rörande minskning eller indragning
av pension, skall nämnden, om så
ske kan, lämna pensionstagaren eller,
om han är omyndig, hans förmyndare
tillfälle att yttra sig.

35 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut
må av enskild sakägare ävensom av
kommun och av ombud för pensionsstyrelsen
sökas hos styrelsen genom
besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens
ordförande, så att de
äro honom tillhanda sist å fjortonde
dagen efter beslutets meddelande,
den dagen oräknad då sådant skedde.
Ordföranden äge ock att över nämndens
beslut anföra besvär, över anförda
besvär skall nämnden avgiva
yttrande att åtfölja handlingarna till
pensionsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse:)

ansökning om pension ovan stadgats
gäller även angående handläggning
av ansökning om ökning av pension.
Minskning eller indragning av pension
av orsak, som angivits i 5 ^
sista stycket, 15 § 1 mom. första stycket
och 2 mom. första och tredje
styckena samt 16 §, beslutas av pensionsnämnden
i det pensionsdistrikt,
där pensionstagaren senast blivit
mantalsskriven. Innan pensionsnämnd
fattar beslut i ärende rörande
minskning eller indragning av pension,
skall nämnden, om så ske kan,
lämna pensionstagaren eller, om han
är omyndig, hans förmyndare tillfälle
att yttra sig.

35 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut
må av enskild sakägare ävensom av
kommun och av ombud för pensionsstyrelsen
sökas hos styrelsen genom
besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens
ordförande, så att de
äro honom tillhanda sist å fjortonde
dagen efter beslutets meddelande,
den dagen oräknad då sådant skedde.
Hava inom tid som nu sagts besvär
inkommit direkt till pensionsstyrelsen,
vare det ej hinder för besvärens
upptagande till prövning. Ordföranden
äge ock att över nämndens beslut
anföra besvär.

över anförda besvär skall nämnden
avgiva yttrande till pensionsstyrelsen,
dock att, därest skiljaktig mening
ej yppats inom nämnden vid beslutets
fattande, yttrande må avgivas
av ordföranden.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:)

36 §.

Finner pensionsstyrelsen — — —

Finner pensionsstyrelsen eljest i
ärende rörande ansökning om folkpension,
att pensionsnämndens beslut
är lagligen grundat, skall styrelsen
fastställa beslutet ävensom, dår sökanden
befunnits berättigad till annan
pensionsförmån ån särskilt bostadstillägg,
bestämma beloppet av
pensionsförmånen samt, där fråga är
om sjukbidrag, den tidpunkt intill
vilken bidraget längst må utgå.

Om pensionsstyrelsen —

Finner pensionsstyrelsen i ärende
rörande ansökning om folkpension
att pensionsnämnds beslut icke år
lagligen grundat, skall styrelsen, där
ej på grund av anförda besvär rättelse
kan ske, återförvisa ärendet till
förnyad prövning; dock att, där fel
uppenbarligen blivit begånget vid
fastställandet av den bostadskostnadsgrupp
enligt vilken sökandens
pension skall beräknas eller av sökandens
årsinkomst enligt It § samt
detta fel uppkommit allenast genom
felräkning, misskrivning eller annan

(Föreslagen lydelse:)

36 §.

pensionens utbetalande.

Pensionsnämnds beslut i ärende
rörande ansökning om invalidpension,
sjukbidrag eller blindtillågg
skall, vare sig besvär över beslutet
anförts eller ej, granskas av pensionsstyrelsen.
Finnes beslutet vara
lagligen grundat, skall styrelsen fastställa
detsamma. 1 annat fall skall
styrelsen, där ej på grund av anförda
besvär rättelse kan ske, återförvisa
ärendet till förnyad prövning;
dock att där beslutet finnes
hava blivit felaktigt endast i följd
av felräkning, misskrivning eller annan
dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen
må utan återförvisning
verkställa nödig rättelse. Utan återförvisning
må pensionsstyrelsen jämväl
förordna att i stället för invalidpension
sjukbidrag skall utgå samt
besluta om ändring av den tidpunkt,
intill vilken sådant bidrag längst må
utgå.

Där i annat ärende rörande ansökning
om folkpension än ovan
sagts besvär över pensionsnämnds
beslut ej anförts, skall pensionsstyrelsen
förordna om pensionens utbetalande
i enlighet med pensionsnämndens
beslut; dock att dår beslutet
finnes hava blivit felaktigt i
följd av felräkning, misskrivning
eller annan dylik uppenbar oriktighet,
pensionsstyrelsen må verkställa
nödig rättelse. Upptäckes sedermera
att sådan felaktighet som nu sagts
förelupit eller att pensionsnämndens

--därom utfärdar.

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

9

(Gällande lydelse:)
dylik uppenbar oriktighet, pensionsstyrelsen
må utan återförvisning
verkställa nödig rättelse.

Skall i anledning av inträffad förändring
med avseende å pensionsberättigads
ålder eller civilstånd hans
folkpension beräknas på annat sätt
än före förändringen, må pensionsstyrelsen
även utan ansökning eller
föregående prövning av pensionsnämnd
verkställa erforderlig jämkning
av pensionen.

(Föreslagen lydelse:)
beslut eljest icke är lagligen grundat,
må pensionsstyrelsen ock i förra fallet
verkställa erforderlig rättelse och
i senare fallet uppdraga åt pensionsnämnd
att upptaga ärendet till förnyad
prövning.

Skall i anledning av inträffad förändring
med avseende å pensionsberättigads
ålder, civilstånd eller tillhörighet
till bostadskostnadsgrupp
eller som en följd av att hustrutilllägg
beviljas folkpension beräknas
på annat sätt än före förändringen,
må pensionsstyrelsen, dår ej annat
följer av 15 § 2 mom. andra stycket,
utan ansökning eller föregående
prövning av pensionsnämnd verkställa
erforderlig jämkning av pensionen.
Pensionsstyrelsen må ock,
där med avseende å pensionsberättigad
eller hans make fall föreligger
som i 17 § eller 18 § 2 mom. sågs,
utan föregående prövning av pensionsnämnd
förordna om tillämpning
av 13 § samt verkställa därav
föranledd jämkning av pensionen.

Där pensionsstyrelsen---styrelsen bestämmer.

Vad angående ----meddelat beslut.

37 §.

över pensionsstyrelsens beslut i
ärende rörande pension må klagan
ej föras av enskild sakägare. Justitiekanslern
eller efter justitiekanslerns
medgivande kommun, pensionsnämnds
ordförande och pensionsstyrelsens
ombud må söka ändring i
pensionsstyrelsens beslut hos Konungen
genom besvär, vilka vid talans
förlust skola å trettionde dagen
från den dag beslutet gavs vara inkomna
till socialdepartementet.

37 §.

över pensionsstyrelsens beslut i
ärende rörande pension må klagan
föras av justitiekanslern eller efter
justitiekanslerns medgivande av kommun,
pensionsnämnds ordförande
och pensionsstyrelsens ombud. Enskild
sakägare må fullfölja talan allenast
såframt pensionsstyrelsen lämnat
tillstånd därtill. Sådant tillstånd
skall lämnas där vid ärendets behandling
inom styrelsen uttalats avvikande
mening, så ock där styrelsen

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse:)

38 §.

Folkpension utgår, i den mån ej
annat följer av beslut som meddelats
jämlikt 34 § fjärde stycket, från och
med den månad, varunder rätt till
pension inträtt, vilket, där ej rätten
visas hava tidigare varit för handen,
anses hava skett vid den tid, då pensionen
söktes, till och mpd den månad,
varunder pensionstagaren avlidit
eller pensionens indragning beslutats
eller den eljest skall upphöra
att utgå. Pension utgår dock ej
för längre tid tillbaka än tre månader
före den månad, under vilken
pensionen söktes, ändå att rätten visas
hava tidigare förvärvats.

Lag samma-----

Finnes grundad----

Vid utbetalning — ----

(Föreslagen lydelse:)
finner fråga huruvida sökanden är
arbetsoförmögen eller fråga om beräkning
av sökandens inkomst vara
tveksam och tillika av stor betydelse
ur ekonomisk synpunkt eller fråga
är om tillämpning av påföljdsbestämmelse
eller styrelsen eljest finner
särskilda skäl föreligga att bevilja
tillstånd.

Klagan föres hos Konungen genom
besvär, vilka vid talans förlust skola
å trettionde dagen från den dag beslutet
gavs vara inkomna till socialdepartementet.

38 §.

Folkpension utgår, i den mån ej
beträffande särskilt bostadstillägg
annat följer av beslut som meddelats
jämlikt 34 § tredje stycket, från och
med den månad, varunder rätt till
pension inträtt, vilket, där ej rätten
visas hava tidigare varit för handen,
anses hava skett vid den tid, då pensionen
söktes, till och med den månad,
varunder pensionstagaren avlidit
eller pensionen eljest skall upphöra
att utgå. Pension utgår dock ej
för längre tid tillbaka än tre månader
före den månad, under vilken
pensionen söktes, ändå att rätten visas
hava tidigare förvärvats.

av pension.

må föranleda,
i pension.

Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den må anses belöpa på december
månad med högst elva kronor
högre belopp ån på envar av
årets övriga månader. Utgöres invalidpension
eller sjukbidrag av enbart

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

11

(Gällande lydelse:)

Angående sättet och tiden för utbetalning
av folkpension förordnas
ao Konungen.

Har någon som åtnjuter folkpension
ej Igftat visst belopp därav före
utgången av året näst efter det, under
vilket beloppet förfallit till betalning,
skall beloppet vara förverkat.

(Föreslagen lydelse:)
grundpension, må pensionen dock utbetalas
kvartalsvis.

På framställning av nykterhetsnämnd
äger pensionsstyrelsen förordna,
att folkpension till den som
är eller nyligen varit hemfallen åt
alkoholmissbruk skall utbetalas till
kommunal myndighet eller den pensionsberättigades
make eller annan
person att användas till den pensionsberättigades
eller hans familjs
uppehälle. År pensionsberättigad till
följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet
eller annan därmed jämförlig orsak
ur stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande folkpension, md
pensionsstyrelsen ock förordna, att
folkpensionen skall utbetalas till annan
ån den pensionsberättigade.

Angående sättet och tiden för utbetalning
av folkpension meddelar i
övrigt Konungen närmare bestämmelser.

Har visst såsom folkpension utgående
belopp ej lyfts före utgången
av året näst efter det, under vilket
beloppet förfallit till betalning, skall
beloppet vara förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1948. I fråga om pensionsstyrelsens
befattning med ärende, som
handlagts av pensionsnämnd före
den 1 januari 1948, skola dock bestämmelserna
i lagen den 29 juni
1946 om folkpensionering i dess ursprungliga
lydelse tillämpas.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det framlagda förslaget får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

Inledning.

Sedan socialvårdskommittén den 29 november 1945 avlämnat betänkande
med förslag till ny lagstiftning om folkpensionering, framlade Kungl. Maj:t
i proposition nr 220 till 1946 års riksdag ett på grundval av kommitténs
betänkande utarbetat förslag till ny lag om folkpensionering jämte förslag
till lag angående införande av nya lagen om folkpensionering samt lag om
frivillig statlig pensionsförsäkring. Förslagen behandlades av första särskilda
utskottet, som i avgivet utlåtande, nr 1, tillstyrkte de i propositionen
framlagda förslagen med vissa ändringar. Utskottets hemställan bifölls av
riksdagen, varefter lagar i ämnet utfärdades den 29 juni 1946 (SFS nr
431—433).

I socialvårdskommitténs nyssnämnda betänkande framhölls, att det av
kommittén framlagda förslaget i vissa hänseenden vore att betrakta såsom
ett provisorium. Kommittén hade sålunda för avsikt att framlägga särskilt
förslag i fråga om folkpensioneringens administrativa handhavande, sedan
vissa pågående utredningar om annan ordning för folkpensionernas utbetalande
avslutats och klarhet vunnits rörande den närmare beskaffenheten
av den blivande obligatoriska sjukförsäkringen. Vidare hade kommittén
icke behandlat frågan om revision av lagstiftningen om barnbidrag. Förslag
till erforderliga följdförfattningar hade ej heller utarbetats inom kommittén.

I enlighet med vad socialvårdskommittén sålunda anfört framhöll föredragande
departementschefen vid anmälan i statsrådet av det inom socialdepartementet
utarbetade förslaget till ny lagstiftning om folkpensionering,
att detta måste betraktas såsom provisoriskt i fråga om folkpensioneringens
administrativa handhavande. Betänkande i denna fråga avgavs av socialvårdskommittén
i maj 1946 (SOU 1946:37). Vid detta betänkande fanns
fogat ett av särskilda av kommittén tillkallade sakkunniga avgivet utlåtande
med utredning och förslag angående utbetalning av folkpensioner.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,
generalpoststyrelsen, statens organisationsnämnd, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten, försäkringsrådet, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus,
Örebro och Norrbottens län, styrelserna för svenska stadsförbundet och
svenska landskommunernas förbund samt föreningen pensionsnämndsordförande
i Stockholm. Pensionsstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat av styrelsen
inhämtade yttranden från vissa pensionsnämnder och styrelsens ortsombud.

Sedermera har, efter särskild anmodan, pensionsstyrelsen i en den 3 december
1946 dagtecknad promemoria framlagt vissa synpunkter på frågan

Andra lagutskottets utlåtande nr 26. 13

angående en decentraliserad handläggning av prövningen av vissa pensionsärenden.

Med ledning av betänkandet och de däröver avgivna remissyttrandena
samt pensionsstyrelsens förenämnda promemoria har den nya lagen om
folkpensionering blivit föremål för en överarbetning inom socialdepartementet.

Till utskottet har i ärendet inkommit en skrivelse från föreningen pensionsnämndsordförande
i Stockholm med omnejd.

Pensionsförmånerna enligt nya lagen om folkpensionering.

I propositionen lämnas å s. 14—16 en redogörelse för pensionsförmånerna
enligt lagen om folkpensionering den 29 juni 1946 (nr 431), vilken lag träder
i kraft den 1 januari 1948. Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Folkpensioneringens administrativa handha vande.

Gällande bestämmelser.

De bestämmelser, som influtit i 1946 års lag om folkpensionering rörande
folkpensioneringens administrativa handhavande äro i stort sett identiska
med dem som gälla enligt 1935 års lag i ämnet. Pensionsärendena skola
handläggas dels av pensionsstyrelsen och dels av särskilda pensionsnämnder
i orterna. Rörande den lokala organisationen gäller såväl enligt den nu
gällande som enligt den nya lagen i huvudsak följande.

Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör
egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt. Där så prövas lämpligt må kommun
fördelas i två eller flera pensionsdistrikt, likaså må två eller flera kommuner
sammanslås till ett pensionsdistrikt.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd bestående av en
ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex.

Pensionsnämnds arbetsuppgifter äro enligt den nya lagen i huvudsak
desamma som åvila pensionsnämnd enligt 1935 års lag om folkpensionering.
Liksom fallet är enligt sistnämnda lag skall enligt nya lagen ansökning om
den del av ålderspension, som utgår oberoende av den egna inkomstens
storlek (allmän ålderspension), i princip icke prövas av pensionsnämnd
utan av pensionsnämndens ordförande omedelbart insändas direkt till pensionsstyrelsen.
Enligt nya lagen skall emellertid, i motsats till vad nu är
fallet, ansökan om icke inkomstprövad folkpension (allmän ålderspension)
i vissa fall prövas av pensionsnämnden. Så skall ske då fråga uppkommit,
huruvida sökanden i folkpensionshänseende skall anses såsom gift eller
icke eller huruvida pension bör förvägras på grund av alkoholmissbruk.

Söker någon eljest folkpension, skall pensionsnämnd pröva i ansökningen

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

lämnade upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna
prövning och kända förhållanden fastställa sökandens årsinkomst och besluta,
huruvida sökanden har rätt till pensionen eller till inkomstprövat tilllägg
till densamma. I samband härmed skall pensionsnämnden meddela
beslut i fråga om undantag från bestämmelsen att pensionssökande skall
ha tillhört någon av bostadskostnadsgrupperna II—V i tre år innan hans
pension må utgå enligt de för sådan ortsgrupp gällande reglerna. Vidare
skall pensionsnämnd besluta angående tillämpningen av de s. k. värdiglietsbestämmelserna
samt av regeln att i vissa fall gift pensionsberättigad
må anses som ogift och tvärtom. I kommun, som beslutat införa särskilt
bostadstillägg kommer pensionsnämnd enligt nya lagen att få sig pålagd en
helt ny arbetsuppgift. Pensionsnämnden skall nämligen i enlighet med de
grunder, som kommunen bestämt, besluta huruvida och med vilket belopp
samt för vilken tid sådant tillägg skall utgå.

Pensionsnämnd har vidare att behandla ansökningar om ökning av pension
samt besluta om minskning eller indragning av pension i vissa fall
ävensom att i allmänhet övervaka folkpensioneringslagens efterlevnad inom
pensionsdistriktet samt ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i nämnda
lag och de föreskrifter, som av Konungen meddelas angående pensionsnämnd.
För pensionsnämnderna har den 13 mars 1937 (nr 69) utfärdats
särskild instruktion.

Enligt lagen om barnbidrag har pensionsnämnd att pröva ärenden om
barnbidrag på i tillämpliga delar samma sätt som gäller pensionsärenden.

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat
ombud (ortsombud). Samma person kan förordnas till ombud för flera
pensionsdistrikt. Ombudet har till huvudsaklig uppgift att övervaka och
verka för en likformig lagtillämpning vid behandling av ärenden inom de
till ombudets område hörande pensionsnämnderna samt i denna sin verksamhet
iakttaga det allmännas rätt. Finner ombudet pensionsnämnds beslut
icke lagligen grundat eller eljest stridande mot av pensionsstyrelsen
lämnade anvisningar, skall ombudet anföra besvär över beslutet. Ombud
äger närvara vid pensionsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. I övrigt gäller för ombudens verksamhet en
av pensionsstyrelsen den 30 mars 1938 utfärdad instruktion.

Pensionsnämndernas beslut äro enligt såväl gamla som nya lagen om
folkpensionering icke slutgiltiga utan skola städse prövas av pensionsstyrelsen.
För detta ändamål skall nämndens beslut jämte handlingarna i
ärendet efter besvärstidens utgång översändas till styrelsen. Finner denna
nämndens beslut vara lagligen grundat, skall styrelsen fastställa beslutet
och bestämma beloppet av inkomstprövad pensionsförmån (utom såvitt angår
särskilt bostadstillägg). Styrelsen äger såsom villkor för rätt till pension
föreskriva, att sökanden underkastar sig undersökning å sjukvårdsanstalt
eller av läkare som styrelsen bestämmer. Då ansökan om allmän

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

15

ålderspension direkt insänts till styrelsen, skall styrelsen, om den finner
sökanden berättigad därtill, besluta om pensionens utbetalande.

Finner pensionsstyrelsen pensionsnämnds beslut icke vara lagligen grundat,
skall styrelsen — om rättelse ej kan ske i anledning av anförda besvär
— återförvisa ärendet till nämnden för förnyad prövning. I vissa fall av
uppenbara felaktigheter kan styrelsen dock utan återförvisning verkställa
nödig rättelse. Då folkpensions belopp skall ändras i anledning av förändring
med avseende å pensionstagares ålder eller civilstånd, må pensionsstyrelsen
utan ansökning eller föregående prövning av pensionsnämnd verkställa
erforderlig jämkning av pensionen. Finner pensionsstyrelsen skäl
därtill föreligga, äger styrelsen besluta, att intill dess styrelsen slutligen
avgjort på dess prövning beroende eller till pensionsnämnd återförvisat
ärende, pension skall utgå enligt av styrelsen fastställda grunder och på
de villkor i övrigt som styrelsen bestämmer.

Socialvårdskommittén.

I sitt betänkande rörande folkpensioneringens administrativa handhavande
m. m. har socialvårdskommittén icke föreslagit någon mera väsentlig
förändring i sättet för pensionsärendenas handläggning.

Rörande handläggningen av pensionsärendena har socialvårdskommittén
anfört, att denna, såväl lokalt som centralt, i huvudsak avsåge dels,
beträffande sökande som ej fyllt 67 år, att pröva om invaliditet i lagstiftningens
mening förelåge — invaliditetsprövning — och dels, beträffande
alla som sökte pensionsförmån, vars storlek berodde av den egna inkomsten,
att fastställa denna inkomst — inkomstprövning. Både invaliditetsprövning
och inkomstprövning bleve nödvändiga jämväl sedan den nya lagstiftningen
trätt i kraft, om också inkomstprövning beträffande dem som fyllt 67 år i
regel icke erfordrades i den lägsta bostadskostnadsgruppen.

Enligt socialvårdskommitténs mening bör invaliditetsprövning
e n även i fortsättningen verkställas såväl lokalt som centralt. Pensionsstyrelsens
nuvarande granskningsrätt borde alltså bestå. Härutinnan har
kommittén hänvisat till vad kommittén i detta avseende uttalat i sitt betänkande
angående lag om folkpensionering. Däri anförde kommittén i
huvudsak, att man vid en decentraliserad prövning av invaliditetsfrågan
icke kunde undvika en ganska stor ojämnhet, varjämte det vore ogörligt
att till lokala organ knyta den erforderliga medicinska expertisen. Det vore
också lättare för ett centralt ämbetsverk att motstå påtryckningar från de
pensionssökandes sida, något som vore av särskild vikt då förmånerna vore
störa och sålunda mycket begärliga. Vid en centraliserad invaliditetsprövning
förelåge även större möjligheter att anordna invaliditetsförebyggande
sjukvård samt yrkesutbildning. För rätt till invalidpension eller sjukbidrag
förutsatte kommittén sålunda liksom enligt gällande lagstiftning en central
prövning av invaliditetsfrågan.

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

Under åberopande av en redogörelse för invaliditetsprövningen i Danmark
— för vars innehåll torde få hänvisas till betänkandet — har kommittén
framhållit, att denna prövning där handlades med ojämförligt större
omsorg än hos oss. Med hänsyn till invaliditetsförklaringens stora betydelse
för såväl den person det gällde som för det allmänna har kommittén
funnit det oundgängligen nödvändigt att invaliditetsprövningen i vårt land
ägnades större uppmärksamhet. En slapp invaliditetsbedömning medförde
en betydande ökning av utgifterna för folkpensioneringen samtidigt som
arbetsmarknaden undandroges välbehövlig arbetskraft.

Beträffande inkomstprövningen har socialvårdskommittén upplyst,
att denna för närvarande tillgår så, att vederbörande pensionsnämnd
å formuläret till nämndsutlåtande specificerar sökandens olika beräknade
inkomster och utgifter samt med stöd härav beslutar det belopp, vartill
sökandens årsinkomst skall uppskattas. Denna inkomstberäkning granskas
i detalj inom pensionsstyrelsen. Föranleder granskningen icke till erinran,
fastställes beslutet; i annat fall återförvisas ärendet till nämnden för
rättelses vidtagande såframt ej styrelsen själv äger vidtaga erforderlig
ändring.

Kommittén har beträffande frågan om decentralisering av inkomstprövningen
anfört, att om kommunerna utan central kontroll skulle omhänderha
inkomstprövningen, så kunde det befaras, att lagtillämpningen skulle bli
mycket ojämn och influeras av kommunernas olika ekonomiska ställning
och den subjektiva uppfattningen inom det kommunala organ, som hade att
handlägga ärendet.

Vad invaliderna beträffar har kommittén anfört att uppskattningen av
arbetsinkomsten vore ett så betydelsefullt moment vid invaliditetsprövningen
att inkomstprövning måste ske i samband med pensionsstyrelsens
behandling av invaliditetsfrågan. Det vore vidare enligt kommitténs uppfattning
icke möjligt att låta endast pensionsnämnderna pröva rätten till
änkepension. I fråga om denna nya hjälpform torde det nämligen vara
särskilt betydelsefullt att en riktig och enhetlig praxis utbildades och vidmakthölles.

Socialvårdskommittén har funnit motiverat att den nuvarande ordningen
för inkomstprövningen i princip bibehålies.

Inom kommittén har emellertid på denna punkt avvikande mening
uttalats av två av kommitténs ledamöter. Generaldirektören Bexelius, i vars
yttrande lasarettssysslomannen Hagård instämt, har anfört, att man borde
utgå från att ärenden av sådan art som inkomstprövning borde avgöras
lokalt. Den slutliga prövningen borde centraliseras till en statlig myndighet
endast om det vore uppenbart, att en decentraliserad ordning skulle medföra
stora olägenheter. I yttrandet har härutinnan anförts bland annat följande.

T motsats till kommitténs majoritet kan jag icke finna, att någon större
risk för missbruk skulle föreligga, om man läte pensionsnämndernas beslut

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

17

angående inkomstprövning gälla utan omprövning av pensionsstyrelsen annat
än om besvär anförts. Pensionsstyrelsen har dock ett ortsombud närvarande
vid nämndens sammanträden, och dessa ombud kunna efter en höjning
av arvodena göras mera effektiva i fortsättningen. Tillräcklig enhetlighet
i praxis kan vinnas genom vägledande instruktioner av pensionsstyrelsen
och genom den intensifierade inspektionsverksamhet, som kommittén
i annat sammanhang föreslår. I övrigt är det min tro, att man kan förlita
sig på kommunernas goda vilja att åstadkomma ett riktigt resultat.

Jag vill särskilt understryka, att en pensionsnämnd genom ett beslut om
fastställande av pensionssökandes inkomst icke direkt inverkar på fråga om
överflyttande av en utgift från kommunen till staten. Detta sker däremot
genom ett beslut om invalidförklaring. Sådana ärenden böra därför även
enligt mitt förmenande avgöras centralt. Man kan då invända, att inkomstprövningen
och invalidprövningen hänga så nära ihop, att det slutliga beslutet
i dessa frågor bör fattas på samma gång. Om en sådan invändning godtages,
vore det lätt att föreskriva, att inkomstprövningen skall underställas pensionsstyrelsen
i de fall, då det är fråga om en ansökan om invalidpension. Man
skulle ändock vinna, att inkomstprövningen decentraliseras i alla ärenden
om bostadstillägg och änkepension.

Jag vill även påpeka, att antalet fall av inkomstprövning i de små pensionsdistrikten
på landet bli så förhållandevis få, att ortsombuden böra kunna
få tid att omsorgsfullt granska pensionsnämndens samtliga beslut. I de större
pensionsdistrikten bör man kunna förutsätta sådan sakkunskap hos pensionsnämnderna,
att dessa med förtroende kunna anförtros avgörandet av inkomstprövningen.

Jag föreslår sålunda, att pensionsnämnderna skola bemyndigas att fatta
slutliga beslut i ärenden angående inkomstprövning. Pensionsstyrelsens ortsombud
liksom pensionssökanden själv skall äga anföra besvär hos pensionsstyrelsen
över nämndens beslut.

Reservanterna ha slutligen framhållit, att då mer än halva antalet ansökningar,
som inom pensionsstyrelsen skulle underkastas granskning, kunde
antagas bestå av ansökningar om inkomstprövad ålderspension och änkepension,
pensionsstyrelsens tänkta organisation kunde nedskäras betydligt
vid en decentralisering av ärendena angående inkomstprövning.

Yttranden m. m.

För innehållet i yttrandena och pensionsstyrelsens promemoria i denna del
redogöres å s. 26—38 i propositionen. Utskottet får i dessa hänseenden hänvisa
till propositionen.

Departementschefens anförande beträffande folkpensioneringens administrativa
handhavande finnes till en del intaget å s. 21—24 i utskottets utlåtande.
I övrigt hänvisas till propositionen.

Besvärerätten.

Gällande bestämmelser.

Enligt såväl 1935 års lag om folkpensionering som nya folkpensioneringslagen
(35 §) gäller, att ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakBihang
till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 26. 2

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

ägare ävensom av kommun och av ombud för pensionsstyrelsen sökas hos
styrelsen genom besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens ordförande,
så att de äro honom tillhanda sist å fjortonde dagen efter beslutets
meddelande, den dagen oräknad då sådant skedde. Ordföranden äger ock
anföra besvär över nämndens beslut. Över anförda besvär skall nämnden
avgiva yttrande att åtfölja handlingarna till pensionsstyrelsen. över pensionsstyrelsens
beslut i ärende rörande pension må enligt gällande bestämmelser
klagan ej föras av enskild sakägare. Justitiekanslern eller efter dennes
medgivande kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens
ombud må söka ändring i pensionsstyrelsens beslut hos Konungen genom
besvär, vilka vid talans förlust skola vara inkomna till socialdepartementet
å trettionde dagen från den dag beslutet gavs.

Enligt lagen om regeringsrätten skola mål angående folkpensionering, invalidunderstöd
och barnbidrag tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

Socialvdrdskommittén.

Enligt socialvårdskommitténs mening föreligger icke något behov att i
princip ändra nuvarande bestämmelser om klagan över pensionsnämnds beslut;
i ett par detaljer borde reglerna dock kunna förbättras. Sålunda syntes
böra stadgas att den omständigheten, att besvären ingivits eller insänts direkt
till pensionsstyrelsen i stället för till pensionsnämndens ordförande, ej må
utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit
till pensionsstyrelsen före utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant
fall borde pensionsstyrelsen ha att omedelbart överlämna besvären till vederbörande
pensionsnämndsordförande för vederbörlig behandling. Har
pensionsnämnd särskild expedition, syntes besvären böra anses såsom inkomna
till pensionsnämndens ordförande den dag de inkommit till expeditionen.
Vad sålunda föreslagits torde redan nu tillämpas i praxis.

Kommittén har vidare anfört, att det i de flesta fall borde vara tillfyllest
att pensionsnämndens ordförande yttrade sig över inkomna besvär, såvida
det icke vore han själv som besvärat sig. Den nuvarande bestämmelsen
kunde, om den tillämpades strängt, leda till en betydande försening av ärendes
slutliga avgörande. Enligt vad kommittén anför, torde det vara vanligt
att pensionsnämnd bemyndigar sin ordförande att avgiva yttrande över inkomna
besvär.

I fråga om behovet av bestämmelser om besvär över pensionsstyrelsens
beslut i folkpensionsfrågor har socialvårdskommittén anfört, att detta behov
uppenbarligen vore beroende såväl av den betydelse sådan frågas avgörande
kunde ha för sökanden eller det allmänna som av sättet för frågornas handläggning
inom pensionsstyrelsen. ökningen av pensionsförmånernas storlek
skärpte kravet på tillförlitlighet vid pensionsärendenas avgörande, vilket förhållande
talade för att pensionsstyrelsens beslut borde kunna överklagas i

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

19

viss utsträckning. Förhållandet medförde emellertid också behov av en omsorgsfullare
handläggning av dessa ärenden inom pensionsstyrelsen och i den
mån detta behov tillgodosåges, minskades behovet av besvärsmöjligheter.

Kommittén, som ansett att vare sig Kungl. Maj:t i statsrådet eller regeringsrätten
vore lämplig som högsta instans, har föreslagit, att frågan om
inrättande av en socialförsäkringsöverdomstol upptages till utredning och att
i avbidan på denna frågas lösning nuvarande bestämmelser om besvär över
pensionsstyrelsens beslut i folkpensionsärenden bibehållas.

Yttranden m. m.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 47 och 48 i propositionen.
Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Departementschefens anförande beträffande besvärsrätten finnes till en
del intaget å s. 24—26 i utskottets utlåtande. I övrigt hänvisas till propositionen.

Utbetalningsfrågor.

Gällande bestämmelser m. m.

1 såväl 1935 års lag om folkpensionering som den nya lagen i samma
ämne stadgas att det ankommer på Konungen att förordna angående sättet
och tiden för utbetalning av folkpension. Bestämmelserna härom äro för
närvarande meddelade i en den 25 september 1942 utfärdad kungörelse (nr
772) som genom kungörelse den 1 juni 1945 (nr 237) undergått viss ändring.
Därjämte ha detaljbestämmelser utfärdats av pensionsstyrelsen och
generalpoststyrelsen.

Socialvårdskommittén föreslog i sitt betänkande med förslag till ny lagstiftning
om folkpensionering, att i lagen skulle införas bestämmelse därom
att folkpension skulle utbetalas månadsvis, därvid den finge anses belöpa
på december månad med högst elva kronor högre belopp än på envar av
årets övriga månader. Folkpension, som utgjordes av enbart grundpension
eller som vore änkepension, skulle dock kunna utbetalas kvartalsvis, därvid
den i fråga om änkepension finge anses belöpa på kalenderårets sista
kvartal med högst tre kronor högre belopp än på ett vart av årets övriga
kvartal. Syftet med de sålunda föreslagna bestämmelserna var att möjliggöra
att folkpension alltid skulle kunna utbetalas i jämna kronor. Bestämmelserna
upptogos emellertid icke i det förslag till ny lag om folkpensionering,
som förelädes riksdagen, med hänsyn till socialvårdskommitténs fortsatta
arbete angående förändrad ordning för utbetalningen av folkpensionerna.

1 nu förevarande betänkande har socialvårdskommittén föreslagit att det
nuvarande systemet för utbetalning av folkpensioner skulle utbytas mot ett
nytt system, enligt vilket utbetalningarna skulle verkställas centralt därige -

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

nom att från pensionsstyrelsen utsändes särskilda folkpensionsanvisningar.
Sedan yttranden över betänkandet i denna del inkommit från pensionsstyrelsen,
generalpoststyrelsen och statens organisationsnämnd har Kungl. Maj:l
genom beslut den 21 juni 1946 förklarat sig avse att lägga det framlagda
förslaget angående sättet för utbetalningen av folkpensionerna, sett ur teknisk
synpunkt, till grund för en omläggning av utbetalningssystemet.

Socialvårdskommittén.

Kommittén har i förevarande betänkande föreslagit upptagande i nya folkpensioneringslagen
av de regler för utbetalning månadsvis som kommittén
tidigare föreslagit. Emellertid har den jämkning förordats, att någon föreskrift
om utbetalning av änkepensioner icke borde meddelas, då med det nya
utbetalningssättet det vore lämpligast att utbetala samtliga änkepensioner
månadsvis.

Härutöver har kommittén upptagit en del ytterligare spörsmål rörande
folkpensionernas utbetalning till behandling. I fråga om hustrutilläggen har
kommittén sålunda ansett skäl tala för att dessa borde utbetalas till hustrun
själv. I annat fall uppstode svårigheter, när mannen på statens bekostnad
intoges på anstalt eller han intoges på fattigvårdsanstalt eller fattigvården
eljest vore berättigad uppbära hans folkpension, ävensom då hustrun vore
omhändertagen å anstalt. Kommittén föresloge därför att i 38 ''§ nya lagen
om folkpensionering intoges bestämmelse att hustrutillägg uppgående till
lägst 60 kronor skulle utbetalas till hustrun. De fall då hustrutillägget understege
nämnda belopp torde bli mycket få. Någon olägenhet syntes icke
behöva uppkomma av att hustrutillägget i dessa fall utbetalades till mannen
för undvikande av separat utbetalning av alltför små belopp.

För ett särskilt fall har socialvårdskommittén föreslagit införande i lagtexten
av bestämmelse om rätt för pensionsstyrelsen att utbetala folkpension
till annan än den därtill berättigade. Kommittén har nämligen, under åberopande
av vad i samband med nya folkpensioneringslagens tillkomst förekommit
angående alkoholmissbrukares rätt till folkpension, förklarat, att
det skulle vara tilltalande därest påföljdsbestämmelsen vid alkoholmissbruk
kunde ersättas med ett stadgande, som innebure möjlighet för pensionsstyrelsen
att i fall av alkoholmissbruk utbetala folkpension till annan än den
pensionsberättigade själv, exempelvis till kommunal myndighet eller till den
pensionsberättigades make. Då kommittén ställt sig tveksam inför spörsmålet
att giva pensionsstyrelsen ett allmänt bemyndigande att utbetala pensionen
till annan än den pensionsberättigade, syntes en framkomlig väg vara
att giva pensionsstyrelsen sådan befogenhet, därest nykterhetsnämnd gjorde
framställning därom. Kommittén förordade därför att ifrågavarande värdighetsbestämmelse
finge utgå ur 16 §, samt att i stället i 38 § infördes en be
stämmelse av innehåll att pensionsstyrelsen ägde, där nykterhetsnämnd där
om gjort framställning, besluta, att folkpension till den, vilken är eller ny -

Andra lagutskottets utlåtande nr 26. 21

ligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk, skulle utbetalas till annan än den
pensionsberättigade.

Yttranden m. m.

För innehållet i yttrandena i denna del redogöres å s. 53—55 i propositionen.
Utskottet får hänvisa till denna redogörelse.

Departementschefens anförande beträffande utbetalningsfrågorna finnes
till en del intaget å s. 26 och 27 i utskottets utlåtande. I övrigt hänvisas till
propositionen.

Departementschefen.

1 fråga om folkpensioneringens administrativa hand hav ande har föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, i propositionen anfört bland
annat följande:

»Vid framläggandet för 1946 års riksdag av förslaget till ny lag om folkpensionering
framhölls, att de i förslaget upptagna föreskrifterna angående
folkpensioneringens administrativa handhavande vore att anse såsom provisoriska
i avbidan på den ytterligare utredning härutinnan socialvårdskommittén
ställt i utsikt. Denna utredning föreligger nu. I fråga om sättet
för pensionsärendenas behandling har socialvårdskommittén icke föreslagit
några väsentliga ändringar i vad för närvarande gäller.

Rörande pensionsnämndernas befattning med pensionsärendena gäller såväl
för närvarande som enligt nya folkpensioneringslagen i dess antagna
lydelse, att varje beslut av pensionsnämnd skall granskas av pensionsstyrelsen,
som har det slutliga avgörandet i sin hand. Detta gäller såväl rent
faktiska förutsättningar för rätten till pension som mera skälighetsbetonade
avgöranden. I sistnämnda hänseende avser prövningen framför allt två
spörsmål, nämligen dels huruvida vederbörande är invalid i folkpensioneringslagens
mening och därmed berättigad till invalidpension (eller sjukbidrag)
och dels frågan om storleken av den pensionsberättigades inkomst.
Vad angår invaliditetsprövningen har socialvårdskommittén funnit klart, att
denna även i fortsättningen borde verkställas såväl lokalt som centralt. I
fråga om inkomstprövningen har kommittén övervägt huruvida en decentralisering
av prövningsförfarandet kunde ske. På anförda skäl har emellertid
kommittén stannat för att föreslå att även på detta område den nuvarande
ordningen i huvudsak bibehålies. Två ledamöter av kommittén ha dock på
denna punkt varit av annan mening och förordat en decentralisering av inkomstprövningen.

De skäl socialvårdskommittén anfört för att invaliditetsprövningen även
i fortsättningen bör handläggas såväl lokalt som centralt synas mig bärande.
Jag vill särskilt framhålla vad kommittén anfört därom, att man icke kan

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

till lokala organ knyta den medicinska expertis, som är erforderlig för en
följdriktig och tillfredsställande prövning av invaliditetsavgörandena, ävensom
att vid en centraliserad invaliditetsprövning föreligga större möjligheter
att anordna invaliditetsförebyggande åtgärder och sörja för erforderlig sjukvård.
Med invaliditetsprövning torde, på sätt pensionsstyrelsen i sin särskilda
promemoria anfört, i här förevarande avseende böra jämställas prövningen
av rätt till blindtillägg till den som ej åtnjuter invalidpension.

Därest i enlighet med det anförda pensionsnämnds beslut angående förefintligheten
av invaliditet i folkpensioneringslagens mening alltjämt skall
underställas pensionsstyrelsens prövning, torde detsamma böra gälla om inkomstprövningen
i ärenden angående invalidpension. Förutsättningarna för
att någon skall betraktas som invalid i folkpensioneringslagens mening äro
att vederbörande på grund av sjukdom, sinnesslöhet, vanförhet eller annat
lyte är ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som motsvarar hans
krafter och färdigheter. Såsom socialvårdskommittén framhållit och pensionsstyrelsen
i sitt yttrande understrukit är med hänsyn härtill uppskattningen
av arbetsinkomstens storlek ett betydelsefullt moment även i själva
invaliditetsprövningen. Det rent medicinska bedömandet kompletteras sålunda
med en uppskattning av den pensionssökandes faktiska försörjningsläge.
Då den medicinska invaliditetsprövningen, enligt vad jag tidigare anfört,
bör ske såväl lokalt som centralt, synes detsamma böra gälla om inkomstprövningen
i invaliditetsärenden. I denna del finner jag mig sålunda
böra godtaga socialvårdskommitténs förslag.

Vad åter angår inkomstprövningen i övrigt — i fråga om bostads- och
hustrutillägg till ålderspensioner samt änkepensioner -—• hyser jag för min
del i likhet med minoriteten inom kommittén och ett flertal remissinstanser
starka sympatier för en decentraliserad inkomstprövning. Den lokala ortsoch
personkännedomen beredes härigenom det inflytande, som enligt min
uppfattning bör tillkomma den. Att folkpensioneringen till väsentlig del är
en statlig angelägenhet torde icke göra det nödvändigt att den centrala tillsyn
av folkpensioneringens handhavande, som är önskvärd, erhåller den formen
att varje av kommunal myndighet fattat beslut skall i detalj prövas av ett
centralt ämbetsverk. Socialvårdskommitténs betänkande andas en stark
misstro mot de lokala organens villighet och förmåga att på ett riktigt sätt
handha tillämpningen av folkpensioneringslagen. Jag kan icke dela denna
inställning. Såsom länsstyrelsen i Malmöhus län anfört torde, med den erfarenhet
och ansvarskänsla kommunala nämnder i allmänhet besitta, någon
större risk för missbruk icke föreligga om inkomstprövningen decentraliseras.
Det är att märka, att resultatet av inkomstprövningen icke kan medföra
att på staten övervältras kostnader, som eljest skolat bäras av kommunen.
De nya folkpensionernas belopp ha nämligen avvägts så att något behov av
fattigvård vid sidan av desamma normalt icke skall föreligga, i allt fall icke
om vederbörande pensionär har egna inkomster vid sidan av pensionen. Att

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

23

märka är vidare alt frikostighet irån de kommunala organens sida vid pensionsärendenas
handläggning medför att vederbörande kommuns utgifter i
form av bidrag till den inkomstprövade förmånen stegras. Då ett av huvudskälen
för att låta kommunerna bidraga till kostnaderna för folkpensioneringen
varit att skapa garantier för en omsorgsfull prövning av inkomstberäkningen,
synes konsekvensen kräva att de kommunala organen också fa
taga ansvaret för de beslut som fattas i dylikt hänseende.

Socialvårdskommittén har såsom skäl mot en decentralisering av inkomstprövningen
anfört, att vid en decentraliserad prövning lagtillämpningen
kunde befaras bli mycket ojämn och komma att influeras av kommunernas
olika ekonomiska ställning och den subjektiva uppfattningen inom det kommunala
organ som hade att handlägga ärendet. Dessa farhågor kunna måhända
icke helt avvisas. Såsom minoriteten inom kommittén och vissa
remissinstanser påpekat torde dock denna olägenhet kunna motverkas genom
en intensifierad inspektions- och upplysningsverksamhet från pensionsstyrelsens
sida. Vad särskilt angår det inflytande på prövningen, som kommunernas
bidragsskyldighet till inkomstprövade pensionsförmåner kan tänkas
medföra, vill jag erinra, att riksdagen vid antagandet av den nya folkpensioneringslagen
hemställde om utredning angående denna bidragsskyldighet
i syfte att utjämna den olika belastningen å kommunernas ekonomi. Genomföres
en dylik utjämning — utredning därom har numera verkställts och
jag torde få senare anmäla denna fråga — torde därigenom det anförda
skälet mot en decentralisering avsevärt minska i betydelse. Därjämte är att
märka, att pensionsstyrelsen genom sina ortsombud kan öva inflytande på
pensionsärendenas handläggning. Att förlägga beslutanderätten till ortsombuden
— en utväg som diskuterats av socialvårdskommittén — är emellertid
enligt min uppfattning icke lämpligt. Härigenom skulle pensionsnämnderna
i realiteten komma att intaga samma ställning som för närvarande
och någon verklig decentralisering komme sålunda ej till stånd.

Pensionsstyrelsen har förklarat, att även om en decentraliserad handläggning
av inkomstprövningen kunde tänkas medföra någon tidsvinst, denna
dock normalt komme att bliva obetydlig. I den särskilda promemoria styrelsen
avgivit har vidare anförts, att under den första tiden av den nya lagstiftningens
tillämpning en decentralisering kunde väntas komma att bidraga
till en summarisk handläggning av ärendena. Styrelsen har vidare — från
sina utgångspunkter — funnit någon personalbesparing av betydelse inom
styrelsen icke kunna ske, bland annat därför att antalet besvär i pensionsärenden
komme att ökas vid en decentralisering och denna nödvändiggjorde
en kraftigt vidgad inspektionsverksamhet från styrelsens sida. Farhågor ha
vidare av styrelsen uttalats för att en sådan förstärkning av ortsombudsinstitutionen,
som nödvändiggjordes av decentraliseringen, skulle möta slöra
svårigheter att genomföra.

De invändningar mot en decentralisering av inkomstprövningen, som så -

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

lunda gjorts, synas mig icke kunna tillmätas sådan vikt, att de böra lägga
hinder i vägen för en dylik åtgärd. Jag är väl medveten om att den ökade
inspektions- och upplysningsverksamhet, som vid en decentralisering är
önskvärd, i viss mån uppväger den besparing i pensionsstyrelsens organisation,
som granskningsarbetets bortfallande medför. Fördelarna av en decentraliserad
inkomstprövning i form av ett ökat inflytande för den lokala
orts- och personkännedomen, en stegrad ansvarskänsla hos pensionsnämnderna
och ett snabbare avgörande av ärendena synas emellertid väga så
tungt, att jag förordar en sådan decentralisering.

I enlighet med det anförda skulle pensionsstyrelsens befattning med pensionsnämndernas
beslut i ärenden angående ålders- och änkepension — inberäknat
utgående hustrutillägg eller bostadstillägg — därest besvär ej anförts,
i huvudsak inskränkas till en kontroll av pensionsbeloppets beräkning,
medan däremot i ärenden angående invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg
styrelsen skulle vara skyldig att granska nämndsbesluten i samma
omfattning som hittills. För pensionsstyrelsens del innebär detta en betydande
omläggning, medan däremot pensionsnämndernas arbete icke nämnvärt
påverkas av decentraliseringen. En ny uppgift för nämnderna tillkommer
dock i och med uträknandet av pensionerna. Detta synes böra ske icke
endast i sådana ärenden, vilkas handläggning decentraliseras, utan i alla
pensionsärenden, som handläggas av nämnden, och sålunda jämväl i ärenden
angående invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg. För de pensionssökande
torde det nämligen vara av intresse att snarast möjligt få besked
om pensionens storlek, och den omständigheten att beloppet till äventyrs kan
komma att ändras av pensionsstyrelsen synes ej i detta sammanhang böra
tillmätas större vikt.

I det föregående har icke berörts frågan om handläggningen av ansökningar,
som avse enbart allmän ålderspension. Sådana ansökningar skola i
regel av pensionsnämndens ordförande omedelbart översändas till pensionsstyrelsen.
Med hänsyn till önskvärdheten av snabbhet i handläggningen
synes någon ändring på denna punkt icke påkallad.»

I fråga om besvärsrätten har departementschefen bland annat anfört
följande:

»I det föregående har jag förordat, att pensionsnämndernas beslut i viss
omfattning skola bli gällande utan den granskning från pensionsstyrelsens
sida som för närvarande äger rum. Det är givet, att härigenom rätten att
anföra besvär över pensionsnämnds beslut kommer att öka i betydelse och
att antalet besvärsmål i pensionsstyrelsen kommer att bli högre än vad eljest
skulle blivit fallet. Särskilt under de första åren efter den nya folkpensioneringslagens
ikraftträdande torde man få räkna med att besvärsförfarandet

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

25

blir flitigt anlitat. Någon anledning att i princip ändra de nuvarande reglerna
om rätten att anföra besvär över pensionsnämnds beslut torde emellertid
icke föreligga.

över pensionsstyrelsens beslut i pensionsärende kan för närvarande klagan
ej föras av enskild part. Socialvårdskommittén har funnit någon ändring
härutinnan icke böra ske, men förordat, att frågan om inrättande av
en socialförsäkringsöverdomstol, som skulle vara högsta instans jämväl i
fråga om andra socialförsäkringsformer, bleve föremål för utredning. En
dylik utredning har förordats av åtskilliga av remissinstanserna. Pensionsstyrelsen
har dock för sin del funnit något behov av utvidgning av rätten
till besvär i folkpensionsärenden icke föreligga. Själv delar jag uppfattningen
att inrättandet av en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam
högsta prövningsinstans bör bli föremål för övervägande. Tidpunkten härför
synes mig dock ännu icke inne i betraktande därav att reformarbetet på
socialförsäkringens område alltjämt pågår. Den ifrågasatta utredningen synes
fördenskull böra tills vidare anstå.

I den nya lagen om allmän sjukförsäkring har införts möjlighet att hos
Kungl. Maj:t överklaga tillsynsmyndighetens — pensionsstyrelsens — beslut
i ärenden som angå lagens tillämpning, ehuru endast i viss begränsad omfattning.
Såsom skäl för införandet av denna besvärsrätt har jag anfört
bland annat, att rätten till sjukhjälp ofta torde vara av stor ekonomisk betydelse
för den enskilde samt att tillvaron av en överinstans torde medföra
större garantier att spörsmål av mera principiell art ägnades en noggrann
prövning. Såsom ett skäl att förlägga prövningen av besvärsärendena till
Kungl. Maj:t i statsrådet har jag anfört att det särskilt under de första åren
efter den nya lagens ikraftträdande kunde vara av vikt att chefen för socialdepartementet
bleve i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Vad sålunda
anförts synes mig i allt väsentligt äga motsvarande tillämpning i ärenden
angående folkpension. Jag finner det därför påkallat, att jämväl i dylika
ärenden möjlighet för den enskilde att anföra besvär över pensionsstyrelsens
beslut införes. Rätten därtill måste dock med hänsyn till ärendenas antal
på något sätt begränsas. Såsom socialvårdskommittén påpekat är i så gott
som alla fall beviljandet av folkpension en fråga av synnerlig vikt för den
sökande, varför de i sjukförsäkringslagen upptagna förutsättningarna för
att besvärsrätt skall föreligga icke lämpligen kunna tagas till förebild för
motsvarande bestämmelser i folkpensioneringen. Det synes icke möjligt att
lösa frågan på annat sätt än att åt pensionsstyrelsen inrymmes en diskretionär
prövningsrätt i vilka fall besvär skola få anföras. Därvid torde, i
huvudsaklig anslutning till vad socialvårdskommittén uttalat, böra föreskrivas
att pensionsstyrelsen skall lämna tillstånd till klagan, då fråga om sökanden
är arbetsoförmögcn eller fråga om beräkning av sökandes inkomst
befinnes vara tveksam och tillika av slör betydelse ur ekonomisk synpunkt

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

eller fråga är om tillämpning av påföljdsbestämmelse eller pensionsstyrelsen
eljest finner särskilda skäl föreligga att bevilja tillstånd. Härutöver bör, liksom
i fråga om sjukförsäkringen, tillstånd alltid lämnas, då någon av dem
som inom pensionsstyrelsen deltagit i behandlingen av ärendet uttalat avvikande
mening. Nuvarande bestämmelser om rätt för annan än enskild
att anföra besvär över pensionsstyrelsens beslut i folkpensionsärenden torde
däremot kunna kvarstå i oförändrat skick. Frågan om den ändring i regeringsrättslagen
som påkallas av den av mig nu förordade omläggningen av
besvärsförfarandet torde senare få anmälas av chefen för justitiedepartementet.
»

Beträffande utbetalningsfrågorna har departementschefen bland annat anfört
följande:

»Det nya utbetalningssystem för folkpensionerna, varom Kungl. Maj:t i
princip fattat beslut, innebär att det nuvarande kvittenshäftessystemet skall
ersättas av utbetalning genom centralt utfärdade särskilda folkpensionsanvisningar,
vilka från pensionsstyrelsen utsändas till postanstalterna för utdelning
till de pensionsberättigade. Dessa skola därefter äga lyfta pensionsbeloppen
å vederbörlig postanstalt. Utbetalningen förutsättes skola liksom
hittills i regel ske månadsvis. Mot socialvårdskommitténs förslag att folkpension,
som utgöres av enbart grundpension, skall utbetalas kvartalsvis har
jag ej något att erinra. I likhet med kommittén förordar jag vidare att i
lagen om folkpensionering införas uttryckliga bestämmelser i här förevarande
avseenden samt att därvid stadgas att pensionen skall anses belöpa
på december månad med högst elva kronor högre belopp än på envar av
årets övriga månader. Genom sistnämnda stadgande vinnes att pensionen
alltid kan utbetalas i jämnt antal kronor. De av kommittén i detta sammanhang
föreslagna föreskrifterna om särskilda regler för kommunbidragens
beräkning torde böra bli föremål för övervägande i samband med att frågan
om kommunbidragens konstruktion upptages till avgörande.

Socialvårdskommittén har föreslagit att hustrutillägg till folkpension skall,
utom för det fall att hustrutillägget understiger 60 kronor om året, utbetalas
till hustrun själv samt till stöd därför åberopat, att eljest svårigheter skulle
kunna uppstå, när endera av makarna omhändertoges på anstalt och i vissa
andra fall. Då grunden till att hustrutillägg införts är den, att eljest mången
gång två åldriga makar skulle bliva hänvisade att försörja sig å allenast
mannens pension, samt hustrun själv uppbär sin folkpension, då båda makarna
äro pensionsberättigade, synes detta kommitténs förslag böra genomföras.
Anledning synes mig dock icke föreligga att göra något undantag för
sådana fall då hustrutillägget icke uppgår till 60 kronor. Dessa fall torde
komma att bliva sällsynta och anledning att i lagstiftningen särskilt beakta
dem synes mig ej föreligga.

Jag övergår härefter till frågan om folkpensions utbetalning till annan än

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

27

pensionstagaren, då fråga ej är om hustrutillägg. Socialvårdskommittén har
i denna del för ett särskilt fall, nämligen i fråga om pensionsberättigad
som är hemfallen åt alkoholmissbruk, föreslagit att i lagen skulle inryckas
föreskrifter som möjliggjorde folkpensionsutbetalning till annan, exempelvis
till kommunal myndighet eller till den pensionsberättigades make. I
samband härmed borde enligt kommitténs mening den särskilda bestämmelsen
om indragning av folkpension vid alkoholmissbruk utgå ur lagen.
Detta förslag synes mig böra godtagas. Regler av nu antytt innehåll synas
med hänsyn till deras för pensionstagaren ingripande betydelse böra införas
i själva lagen.

Övergången till det nya u[betalningssystemet för folkpensionerna torde,
utöver vad i det föregående sagts, kräva ytterligare föreskrifter angående
utbetalningsspörsmål, såsom exempelvis beträffande rätten att använda fullmakt
vid pensionens lyftande. Sådana—ytterligare föreskrifter torde emellertid
få överlåtas åt administrativt avgörande. Vad pensionsstyrelsen anfört
därom att i vissa fall ett icke obetydligt överskott uppkomme å uppburen
folkpension sedan vårdavgift erlagts för å anstalt intagen pensionstagare
torde därvid böra beaktas. Jag vill i detta sammanhang betona, att i den mån
den nya folkpensionen är tillräcklig för att pensionstagaren skall kunna själv
bekosta utgående vårdavgifter, fattigvårdssamhällena böra medverka till att
omhändertagandet av pensionstagaren bringas att upphöra.»

Förslagets särskilda bestämmelser.

Utskottet får beträffande förslagets särskilda bestämmelser, utöver vad
som anföres här nedan, hänvisa till propositionen s. 59—70.

Enligt 1935 års lag om folkpensionering skall pensionsnämnd sammanträda
så ofta ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal och vikt
finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår. Härutöver har
i instruktionen för pensionsnämnderna föreskrivits att ärende, som för prövning
eller yttrande av pensionsnämnd inkommit till nämndens ordförande,
skall av nämnden handläggas snarast möjligt och senast inom två månader,
såvida icke pensionsstyrelsen, där det prövas erforderligt, annorlunda förordnar.
I nya folkpensioneringslagen har på departementschefens förslag i
28 § influtit bestämmelse om att pensionsnämnd skall sammanträda minst
en gång i månaden om på nämndens prövning beroende ärende finnes.

Socialvårdskommittén har i denna fråga anfört, att kommittén helt delade
den uppfattning, som läge bakom den sålunda vidtagna ändringen, nämligen
att det på alla sätt borde eftersträvas att de pensionssökande finge den folkpension,
vartill de kunde finnas berättigade, utan onödigt dröjsmål. Emellertid
måste enligt kommitténs mening också hänsyn tagas till de svårighe -

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

ter, som kunde vara förenade med allt för täta nämndssammanträden, särskilt
i kommuner med svåra kommunikationsförhållanden. Då fråga vore
om indragning eller minskning av pension eller då pensionsstyrelsen återförvisat
pensionsärende men samtidigt provisoriskt beviljat pension, torde ofta
behovet av snabbhet i handläggningen icke vara så stort som då fråga vore
om nybeviljande eller ökning av pension.

Kommittén har föreslagit att pensionsnämnd skall sammanträda så ofta
ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det
nödigt, dock minst en gång varje kalenderkvartal samt under iakttagande
av att på nämndens prövning beroende ansökning om pension eller om ökning
av pension skall handläggas snarast möjligt och senast inom en månad,
såvida icke pensionsstyrelsen. där det prövas erforderligt, annorlunda förordnar.

Pensionsstyrelsen har i sitt yttrande över socialvårdskommitténs betänkande
förklarat, att såväl den i nya folkpensioneringslagen influtna bestämmelsen
om pensionsnämnds sammanträde minst en gång i månaden som
kommitténs förslag till uppmjukning av denna bestämmelse skulle för tiden
intill den nya kommunindelningens ikraftträdande medföra så störa och allvarliga
olägenheter för nämnder och ombud, att styrelsen ifrågasatte om ej
hittills tillämpade föreskrifter borde få gälla till dess ny kommunindelning
trätt i kraft. Alltså skulle obligatoriskt sammanträde hållas varje halvår
samt handläggning av pensionsärende ske senast inom två månader sedan
ärendet inkommit till ordföranden, såvida icke pensionsstyrelsen, där det
prövades erforderligt, annorlunda förordnade. Möjligen kunde sistnämnda
tidrymd utbytas mot en månad, men i dylikt fall torde dock ett generellt
medgivande från pensionsstyrelsen om högst två månaders liggetid för vissa
mindre brådskande ärenden bli erforderligt.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»För de pensionssökande är det uppenbarligen av största vikt, att prövningen
av pensionsansökningarna icke onödigtvis fördröjes. Mot bakgrunden
härav föreslog jag vid framläggande av förslaget till nya folkpensioneringslagen,
att pensionsnämnd skulle sammanträda minst en gång i månaden, om
på nämndens prövning beroende ärende funnes. Den ytterligare utredning
som nu föreligger har icke föranlett mig att frångå denna principiella ståndpunkt.
Med hänsyn till lokala förhållanden — jag tänker därvid särskilt på
Norrland — kan det emellertid vara önskvärt att pensionsstyrelsen äger
medgiva undantag från denna huvudregel. Syftet med regeln synes mig ock
vinnas, därest, på sätt socialvårdskommittén förordat, regeln kommer att
gälla endast ansökningar om pension eller om ökning av pension. Beträffande
andra ärenden torde i en blivande ny instruktion för pensionsnämnderna
kunna inflyta erforderliga föreskrifter till förebyggande av onödig
tidsutdräkt i ärendenas handläggning. I anledning av vad föreningen pen -

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

29

sionsnämndsordförande i Stockholm med omnejd anfört vill jag uttala, att
det i regel bör vara möjligt att inom en månad erhålla det material som erfordras
för prövning av en pensionsansökning. Den -möjlighet som enligt
30 § finnes att uppskjuta ärendes fortsatta handläggning, bör följaktligen
användas endast då så är oundgängligen erforderligt. Jag vill slutligen anmärka
att jag icke finner något behov föreligga av föreskrift att pensionsnämnd
obligatoriskt skall sammanträda varje kalenderkvartal eller ens varje
kalenderhalvår. Finnes intet ärende att handlägga, är uppenbarligen ett dylikt
sammanträde ganska meningslöst.

I enlighet med det anförda föreslår jag att pensionsnämnd skall sammanträda
å ställe, som nämnden bestämmer, på kallelse av ordföranden, så ofta
denne med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det nödigt,
dock att på nämndens prövning beroende ansökning om pension eller om
ökning av pension skall handläggas snarast möjligt och senast inom en
månad, såvida icke pensionsstyrelsen, där särskilda skäl därtill föranleda,
annorlunda förordnar.»

I den förut omnämnda skrivelsen till utskottet från föreningen pensionsnämndsordförande
i Stockholm med omnejd framhålles, att den föreslagna
bestämmelsen i 28 § att ansökning om pension eller om ökning av pension
skulle handläggas senast inom en månad för Stockholms vidkommande
skulle medföra icke ringa svårigheter. Den skulle nämligen tvinga stadens
pensionsnämnder att sammanträda minst var fjortonde dag och sannolikt
varje vecka, vilket knappast kunde anses erforderligt ur saklig synpunkt.
Pensionsnämnderna i Stockholm hade gemensam expedition. En ansökning,
som inlämnats till expeditionen, räknades som inkommen till ordföranden
samma dag den inlämnats till expeditionen. Det toge ofta tio å fjorton dagar
för expeditionen att införskaffa uppgifter från socialregistret, nykterhetsnämnd
och andra dylika uppgifter. Ibland kunde det dröja ännu längre innan
ansökningen faktiskt komme ordföranden tillhanda. Pensionsnämnderna
i Stockholm hade i regel sammanträde var tredje vecka. Det vore ett
önskemål att nämnderna finge fortsätta härmed och icke tvingades att hålla
två sammanträden varje månad.

Utskottet.

Både enligt nu gällande bestämmelser och enligt 1946 års lag om folkpensionering
i dess antagna lydelse skall varje beslut av pensionsnämnd
granskas av pensionsstyrelsen, som har det slutliga avgörandet i sin hand.
Det genom propositionen framlagda lagförslaget innebär en betydande decentralisering
av folkpensioneringens administrativa handhavande. Pensionsstyrelsens
befattning med pensionsnämndernas beslut i ärenden angående
ålders- och änkepension skall, därest besvär icke anföres, enligt för -

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

slaget i huvudsak inskränka sig till en kontroll av pensionsbeloppets beräkning.
I ärenden angående invalidpension, sjukbidrag och blindtillägg skall
däremot pensionsstyrelsen i samma omfattning som hittills granska pensionsnämnds
beslut.

Utskottet har icke något att erinra mot det framlagda förslaget till lag
angående ändring i 1946 års lag om folkpensionering. Såsom departementschefen
framhållit, torde den i propositionen föreslagna decentraliseringen av
inkomstprövningen icke medföra någon större fara för missbruk. Det torde
visserligen förhålla sig så, att en decentralisering av inkomstprövningen kan
befaras medföra ojämnhet i lagtillämpningen, men denna olägenhet torde
kunna motverkas genom en intensifierad inspektions- och upplysningsverksamhet
från pensionsstyrelsens sida.

Enligt den nuvarande lydelsen av 28 § i 1946 års lag om folkpensionering
skall pensionsnämnd sammanträda så ofta ordföranden med avseende å inkomna
ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång i månaden,
om på nämndens prövning beroende ärende finnes. Denna bestämmelse
föreslås i propositionen ändrad så, att pensionsnämnd skall sammanträda
så ofta ordföranden med avseende å inkomna ärendens antal och vikt
finner det nödigt, dock att på nämndens prövning beroende ansökning om
pension eller om ökning av pension skall handläggas snarast möjligt och
senast inom en månad, såvida icke pensionsstyrelsen, där särskilda skäl föranleda
därtill, annorlunda förordnar. Föreningen pensionsnämndsordförande
i Stockholm med omnejd har i skrivelse till utskottet framhållit, att
den föreslagna lydelsen av 28 § för Stockholms vidkommande skulle
komma att medföra vissa svårigheter. För de pensionssökande är det uppenbarligen
av största vikt, att prövningen av pensionsansökningarna icke fördröjes,
och utskottet vill därför icke föreslå någon ändring av den lydelse
28 § erhållit i propositionen. Fn sådan ändring torde icke heller vara nödvändig
för lösande av de av föreningen påtalade svårigheterna. Om med
hänsyn till lokala förhållanden huvudregeln i 28 § skulle medföra olägenheter,
så har nämligen pensionsstyrelsen rätt att medgiva undantag från
huvudregeln.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 6 maj 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

31

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Löfvander, Björkman,
Söderkvist, Hagman, fröken Osvald* och herr Nerman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård*, Ryberg,
fru Johansson*, herrar Jacobsson i Igelsbo, Carlsson i Bakeröd, Lundberg
och Andersson i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947
716789