10
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
Nr 20.
Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av förordningen
om yrkesmässig automobiltrafik i syfte att åstadkomma
ett rationellare ordnande av godstransporterna
på landsbygden.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
247, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Werner m. fl. hemställt,
att »riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om revision
av kungl. förordningen av den 25 oktober 1940 om yrkesmässig automobiltrafik
i syfte att undanröja de hinder som sagda förordning kan innebära
emot ett rationellare ordnande av godstransporterna på landsbygden, i de
avseenden som i motionen berörts».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från statens biltrafiknämnd. Därjämte har på
begäran av utskottet yttrande över motionen avgivits av Sveriges lantbruksförbund.
Vidare har utskottet berett Sveriges trafikbilägares riksorganisation
tillfälle att avgiva yttrande över motionen, men något yttrande från
riksorganisationen har icke inkommit till utskottet. I riksorganisationens
ställe har yttrande i ärendet avgivits av svenska lasttrafikbilägareförbundet.
Bestämmelser om yrkesmässig automobiltrafik finnas i förordningen den
25 oktober 19A0 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Följande bestämmelser
äro i detta sammanhang av intresse.
I 1 § i förordningen lämnas den definition att med yrkesmässig trafik förstås
trafik, i vilken automobil jämte förare mot ersättning tillhandahålles
allmänheten för person- eller godsbefordran.
Enligt 2 § undantagas från tillämpningen av förordningens bestämmelser
om yrkesmässig trafik transporter med ambulansbil, som äges eller drives
av staten, landsting, kommun eller sjukvårdsanstalt, samt transporter
uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller ägg ävensom transporter uteslutande
av slaktdjur till slakteri.
I 3 § stadgas, att det ankommer på en central myndighet — statens bil -
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
11
trafiknämnd — samt länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande
av den yrkesmässiga trafiken.
Med linjetrafik förstås enligt 4 § yrkesmässig trafik för regelbunden befordran
av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter
under sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga om automobilens
utnyttjande icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt.
Yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till linjetrafik, benämnes
beställningstrafik.
Yrkesmässig trafik må enligt 5 § bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd
(trafiktillstånd). Tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som
är belägen i mer än ett län, eller mellan orter i skilda län eller att i beställningstrafik
för godsbefordran använda lastautomobil med maximilast överstigande
3 500 kilogram eller att i sådan beställningstrafik använda lastautomobil
jämte släpvagn, vilkas sammanlagda maximilast överstiger 4 000 kilogram,
meddelas av biltrafiknämnden. Tillstånd till beställningstrafik för
personbefordran med stationsort i stad meddelas av polismyndigheten i staden.
I övriga fall meddelas trafiktillstånd av länsstyrelsen i det län, varest
linjetrafik skall äga rum eller stationsort för beställningstrafik skall förläggas.
I 7—11 §''§ i förordningen finnas bestämmelser om ansökningsförfarandet.
Beträffande sådan ansökan om tillstånd till yrkesmässig trafik, vars
beviljande ankommer på biltrafiknämnden, skall nämnden från vederbörande
länsstyrelse infordra yttrande.
Trafiktillstånd må enligt 12 § meddelas endast därest den ifrågasatta
trafiken finnes behövlig samt i övrigt lämplig. Tillståndet skall ställas å viss
fysisk eller juridisk person samt upptaga de villkor och bestämmelser, som
prövas nödiga. Tillstånd till beställningstrafik må dock meddelas juridisk
person allenast om särskilda skäl därtill äro. Därest förhållandena därtill
föranleda, bör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter
eller viss kortare tid.
I 24 § stadgas, att innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik skall,
därest den tillståndsbeviljande myndigheten därom förordnat, vara skyldig
att ansluta sig till av nämnda myndighet godkänd och under myndighetens
uppsikt stående förening av utövare av yrkesmässig trafik med syfte att
hålla beställningskontor eller handhava de gemensamma uppgifter i övrigt,
som myndigheten finner böra för trafikens ordnande åläggas en dylik sammanslutning.
Utövare av yrkesmässig trafik skall enligt 29 § vara underkastad de bestämmelser
rörande taxa, som fastställas av den myndighet, vilken meddelat
trafiktillståndet; dock att taxa för beställningstrafik för personbefordran
med stationsort i stad skall fastställas i annan ordning.
Beträffande vissa virkeslransporter med automobil finnas i en förordning
av den 13 mars 1942 särskilda bestämmelser beträffande bl. a. taxa.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
Förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. utfärdades sedan Kungl. Maj:t genom propositionen nr 115 vid
1940 års riksdag anhållit om riksdagens yttrande över ett vid propositionen
fogat författningsförslag. Andra lagutskottet avgav i ärendet utlåtande, nr
27, som av riksdagen godkändes. Förordningen har senare varit föremål för
ändringar i vissa avseenden. Beträffande bland annat förordningens innehåll
får utskottet — utöver den redogörelse som lämnats här ovan — hänvisa
till den i lageditionen intagna lagtexten samt till nyssnämnda proposition
och utlåtande.
Frågor rörande den yrkesmässiga biltrafiken behandlas av 19M års trafikutredning.
I direktiven för utredningen anföres bland annat följande:
Genom beslut den 19 mars 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
finansdepartementet att föranstalta om utredningar angående vissa ekonomiska
problem sammanhängande med omställningen efter ett vapenstillestånd.
Enligt planen för dessa undersökningar skulle en utredning verkställas
även av de transportproblem, som vid nämnda tidpunkt kunde aktualiseras.
Närmast avsågs att dessa problem skulle bli föremål för prövning
genom statens trafikkommission.
Vid det utredningsarbete, som sedermera organiserats med stöd av nämnda
bemyndigande, ha transportfrågorna emellertid tills vidare lämnats å sido.
Skäl torde föreligga att nu realisera den ursprungliga utredningsplanen även
i denna del. Såväl vid planläggningen av det allmännas investeringsverksamhet
efter kriget som vid bedömningen av näringslivets utvecklingsmöjligheter
äro trafikproblemen tydligen av stor vikt, samtidigt som de emellertid
representera ett självständigt undersökningsområde och därför kunna
prövas relativt oberoende av övriga spörsmål, vilka falla inom den ekonomiska
efterkrigsplaneringens ram.
När trafikproblemen nu upptagas till en allmän utredning, är det angeläget
att beaktande i första hand skänkes möjligheten att på ett tillfredsställande
sätt tillgodose de transportbehov, som kunna väntas framkomma i
och med att försörjningen ånyo förbättras och en omställning av näringslivet
till fredsproduktion kommer till stånd. I samband därmed bör prövas,
vad som kan och bör göras för att förbättra transportmöjligheterna ävensom
i vad mån olika utvecklingslinjer inverka på sysselsättningen av arbetskraften.
Redan utredningen av transportfrågorna under den första övergångstiden
efter ett vapenstillestånd aktualiserar trafikpolitiska problem av
stor räckvidd, vilka måste belysas ur driftsekonomiska och andra synpunkter.
Vad angår planeringen på något längre sikt, anmäla sig särskilt vissa
frågor rörande den lämpliga avvägningen mellan järnvägs-, sjö- och automobiltransporter.
Vid övervägande av hithörande förhållanden bör beaktas
vad som för näringslivet i dess helhet är mest ägnat att främja en önskvärd
utveckling.
Beträffande utredningens verksamhet uppgives i 1947 års riksdagsberättelse,
att utredningen under år 1946 behandlat bl. a. lagstiftningen rörande
yrkesmässig biltrafik och därmed sammanhängande spörsmål samt att utredningen
beräknas bliva slutförd under första halvåret 1947.
Andra lagutskottets utlåtande nr 20.
13
Lagstiftningen rörande yrkesmässig biltrafik är, såsom framgår av ovan
lämnade uppgifter, föremål för behandling av 1944 års trafikutredning. Utredningens
arbete är ännu icke slutfört. Utskottet anser det icke lämpligt att
taga ställning till de av motionärerna påtalade förhållandena, innan resultatet
av utredningens arbete föreligger. De frågor, som beröras av motionärerna,
synas emellertid böra tagas under övervägande av utredningen.
På grund härav får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville överlämna förevarande motion till
1944 års trafikutredning för att motionen måtte tagas under
övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag.
Stockholm den 11 april 1947.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Wistrand, Forslund,
Björkman, Sten, Hallagård och Söderkvist;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Hellbacken, Johnsson
i Kastanjegården, Hermansson*, Holm, fru Johansson, herrar Hedlund i
Rådom* och Andersson i Gisselås.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 194?
716504