Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
den statliga folkpensionens kombinerande med företagspension.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 206 i första kammaren av herr Johannesson
och nr 305 i andra kammaren av herrar Sköldin och Petterson
i Degerfors.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att »riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skynsam utredning om möjligheten
att kombinera den statliga folkpensionen med företagspension i syfte
att tillförsäkra de anställda högre och tidigare pensioner».

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för detta yrkande får utskottet
hänvisa till motionerna.

Frågan om beredande av pension åt i enskild tjänst anställda personer
har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
I anledning av från olika organisationer av privatanställda under åren
1925 och 1926 gjorda framställningar om lagstiftning i ämnet tillkallades
inom justitiedepartementet särskilda sakkunniga som framlade ett den 10
december 1927 dagtecknat utkast till lag om frivillig tjänstepensionering.
Förutsättning för tillämpning av den föreslagna lagstiftningen var, att utfästelse
om pension förelåg från arbetsgivarens sida. Utkastet åsyftade att
skydda de anställdas rätt till utlovade pensionsförmåner samt att förbjuda
sådana inskränkningar i pensionsrätten, som kunde anses obehöriga, över
utkastet bereddes åtskilliga myndigheter och korporationer tillfälle att yttra
sig. Dessa avstyrkte emellertid, att utkastet lades till grund för en lagstiftning
i ämnet. De sakkunniga överarbetade därefter utkastet samt framlade
den 8 september 1928 ett nytt utkast till lag om frivillig tjänstepensionering
(SOU 1929:3). Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 18 december 1931 överlämnades
ifrågavarande betänkande till den s. k. kommittén angående
privatanställda, vilken skulle till vidare behandling och för avgivande av
förslag upptaga i betänkandet avhandlade spörsmål.

Vid 1935 års riksdag väcktes motioner, vari påkallades åtgärder till skydd
för att inom enskilda företag avsatta pensionsfonder toges i anspråk för
andra ändamål än det avsedda. Motionerna hänvisades till andra lagutskot Ilihang

till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 and. Nr 2—4.

1

2

Andra lagutskottets utlutande nr 2.

tet, som i sitt utlåtande (nr 19) förklarade sig anse frågan om att bereda
betryggande former för de privatanställdas pensionering böra lösas ur enhetlig
synpunkt under beaktande av förhållandena på hela det område, som
därav berördes. Utskottet hemställde därför, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t begära utredning av frågan om lagstiftning i syfte att få till stånd
betryggande former för pensionering av anställda hos enskilda företag och
sammanslutningar. Riksdagen beslöt ock i enlighet därmed (riksdagens skrivelse
den 5 april 1935, nr 141).

Den 23 maj 1935 beslöt Kungl. Maj:t, att kommittén angående privatanställda
skulle befrias från ovannämnda uppdrag. Därefter anbefallde
Kungl. Maj:t den 15 november 1935 lagberedningen att avgiva utlåtande i
ärendet, såvitt detsamma berörde området för åt lagberedningen tidigare
lämnat uppdrag att verkställa utredning av frågan om revision av aktiebolagslagstiftningen
och vad därmed kunde äga sammanhang. Frågan i övrigt
skulle under samråd med lagberedningen utredas inom justitiedepartementet.

Vid 1936 års riksdag upptogs pensionsfrågan ånyo till behandling. I olika
motioner begärdes dels förnyad utredning av frågan om pensionering av
vissa grupper i enskild tjänst anställda personer och dels utredning rörande
de åtgärder, som genom samhällets försorg lämpligen kunde vidtagas till
främjande av de privatanställdas pensionering.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande (nr 57) över motionerna, att frågan
om pensionering av personer anställda i enskild tjänst vid flera tillfällen
varit föremål för övervägande, därvid dock frågan om betryggande former
för pensioneringen trätt i förgrunden. Emellertid vore frågan om åtgärder i
övrigt för att främja pensioneringen av i enskild tjänst anställda av stor
social betydelse, därvid utskottet med uttrycket anställd i enskild tjänst avsåge
alla arbetstagare utan undantag, sålunda även kroppsarbetare. Åtgärder
i sådant syfte borde därför vidtagas, exempelvis för utveckling av den frivilliga
folkpensioneringen, för ökad anslutning till pensionskassor m. m.
Därvid borde emellertid iakttagas, att den obligatoriska folkpensioneringens
grundvalar icke rubbades. Utskottet hemställde därför, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att utredning måtte verkställas rörande
de åtgärder, som genom samhällets försorg lämpligen kunde vidtagas för
att främja pensionering av personer, anställda i enskild tjänst, samt att de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda, måtte framläggas för riksdagen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (riksdagens skrivelse
den 27 juni 1936, nr 421).

Den 11 september 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet
att tillsätta en kommitté, bestående av tre sakkunniga, att
verkställa utredning beträffande frågan om pensionering av i enskild tjänst
anställda personer ävensom att utarbeta de författningsförslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Den 10 februari 1937 framlade lagberedningen av motiv åtföljda förslag

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

3

till bland annat lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
samt till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken (SOU
1937:13). Proposition i ärendet avläts till 1937 års riksdag och bifölls av
riksdagen, varefter lagar i ämnet utfärdades den 18 juni 1937. Lagen om
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser avser att bereda skydd
för aktiebolags fondering av vinstmedel för pensionering av anställda hos
bolaget eller efterlevande till anställda. I detta syfte öppnar lagen möjlighet
för aktiebolag att i enkel ordning ernå bildandet av stiftelse, vars förmögenhet
må innestå såsom fordran hos bolaget, och söker även genom de till
lagen knutna övergångsbestämmelserna sörja för att hos aktiebolagen redan
avsatta pensionsfonder genom ombildning till stiftelser i största möjliga
omfattning föras in under lagen.

Den kommitté, som tillsatts den 11 september 1936, framlade den 28 juni
1938 betänkande med förslag till lag om frivillig pensionering av i enskild
tjänst anställda (SOU 1938: 18). Även detta lagförslag blev vid remissbehandlingen
utsatt för stark kritik. I främsta rummet erinrades mot förslaget,
att en lagstiftning, som endast hade avseende å sådana arbetsgivare, som
frivilligt lämnade pensionsutfästelser, men däremot icke å arbetsgivare, som
underläto att lämna utfästelser, skulle kunna komma att verka i motsatt
riktning mot den avsedda.

I anledning av en vid 19A4- års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 7, av herr Åkerström, anhöll riksdagen efter hemställan av andra
lagutskottet i skrivelse till Kungl. Maj:t om en förutsättningslös utredning
angående möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk pensionering av
i enskild tjänst anställda.

Proposition med förslag till ny lag om folkpensionering avläts till 1946
års riksdag. Efter ärendets behandling i riksdagen utfärdades den 29 juni
1946 en ny lag om folkpensionering. Enligt denna lag, som skall träda i
kraft den 1 januari 1948, utgår allmän ålderspension utan inkomstprövning
med 1 000 kronor för ensamstående och 1 600 kronor för makar per
år. Den som fyllt 67 år har rätt till folkpension i form av ålderspension.
Å vissa orter förhöjes folkpensionen med bostadstillägg. Bostadstillägg minskas
emellertid med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst
i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad 300 kronor och för annan
pensionsberättigad 400 kronor.

Den 24 januari 1947 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet
att tillkalla högst nio utredningsmän att verkställa utredning och
avgiva förslag rörande ordnandet av en pensionering för anställda i privat
tjänst.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för liandelsdeparte -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2.

tIt skott et.

mentet den 28 januari 1947 nio utredningsmän att verkställa utredning och
avgiva förslag i ifrågavarande ärende.

I det anförande till statsrådsprotokollet över liandelsärenden för den 24
januari 1947, vari direktiv lämnades för kommitténs arbete, anförde chefen
för handelsdepartementet bland annat:

Sedan den nya lagen om folkpensionering antagits synes mig tiden vara
inne att till allsidigt bedömande upptaga frågan på vilket sätt och i vilken
omfattning åtgärder kunna vidtagas för att främja en mera allmän pensionering
av tjänstemän och kroppsarbetare i enskild tjänst. De svårigheter
för en ökad utbredning av tjänstepensioneringen, som hittills i många fall
vållats genom inkomstprövningen av folkpensionerna, torde väsentligt komma
att minskas genom den nya lagen, enligt vilken den allmänna folkpensionen
utan inkomstprövning skall utgå med 1 000 kronor för ensamstående
och 1 600 kronor för äkta makar. Jag vill sålunda förorda, att en utredning
härom snarast kommer till stånd.

Beträffande tjänstepensioneringens form synes försäkringsvägen böra väljas.
Härvid måste till en böjan klargöras, huruvida pensioneringen skall
gestaltas som en obligatorisk eller frivillig försäkring. För det förra alternativet
talar önskemålet om största möjliga anslutning. Det kan dock ifrågasättas,
huruvida tiden är inne för detta alternativ. Skulle det sålunda visa
sig, att en obligatorisk tjänstepensionering icke lämpligen bör genomföras
under nuvarande förhållanden, bör utredningen inrikta sitt förslag på utformningen
av ett system, som kan möjliggöra en mera allmän utbredning
av en rationellt utformad frivillig tjänstepensionering.

Chefen för handelsdepartementet har, såsom ovan angivits, den 28 januari
i år tillkallat nio utredningsmän att verkställa utredning och avgiva förslag
rörande ordnandet av en pensionering för anställda i enskild tjänst. I direktiven
till utredningsmännen framhållas särskilt de gynnsamma verkningar
den nya lagen om folkpensionering får för en ökad utbredning av pensionering
av tjänstemän och kroppsarbetare i enskild tjänst. Det spörsmål, beträffande
vilket motionärerna hemställa om utredning, kommer tydligen att
beaktas av de nu tillsatta utredningsmännen. Någon framställning till Kungl.
Maj:t i anledning av motionerna är därför icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 4.