16
Andra lagutskottets utlåtande nr It.
Nr 11.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ökad semesterersättning
för arbetstagare.
1 en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 102,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Dahlgren m. fl. föreslagit,
att »riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till
ökad semesterersättning för arbetstagare».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Nu gällande semesterlag, lagen den 29 juni 19A5 om semester, äger enligt
1 § tillämpning å arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med undantag
av sådana arbetstagare hos staten, för vilka gälla särskilda föreskrifter rörande
semester.
Har mellan arbetsgivare ocb arbetstagare träffats avtal, som innefattar
avstående från rätt till semester eller i något avseende mindre förmåner för
arbetstagare än vad i semesterlagen stadgas, är avtalet enligt 2 § i sådan del
ogillt med mindre annat i lagen angives.
I 3 § stadgas, att arbetstagare på grund av det arbete, som han under ett
kalenderår (kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens räkning, äger rätt att
av denne erhålla semester. Såsom kvalifikationsår må, såframt överenskommelse
därom träffas, gälla annan period av samma längd. Semester
skall utgå under året näst efter kvalifikationsåret. Under semester skall lön
utgå.
Enligt 4 § är arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller eljest under
sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka
över arbetets anordnande, icke berättigad till semester utan äger i stället
uppbära särskild semesterlön.
I 5 § stadgas, att arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas
därifrån, innan han åtnjutit semester eller semesterlön, vartill han förvärvat
rätt enligt semesterlagen, skall erhålla ersättning därför (semesterersättning).
Enligt 7 § utgår semester med en dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret,
under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört
arbete å minst sexton dagar, och med ytterligare en halv dag för varje sådan
månad, därest arbetstagaren vid månadens ingång ej fyllt aderton år. Om
förlängd semester för vissa arbetare med särskilt pressande eller hälsofarligt
arbete finnas bestämmelser i särskild lag.
Angående storleken av lönen under semestern stadgas i 14 §, att arbetstagare,
som är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet,
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
17
äger uppbära den å semestertiden belöpande lönen. Annan arbetstagare äger
för varje semesterdag uppbära lön med belopp, motsvarande hans genomsnittliga
dagsinkomst under de dagar av kvalifikationsåret, å vilka han utfört
arbete för arbetsgivarens räkning. Hänsyn skall därvid icke tagas till
sådant tillägg till lönen, som utgått för tid utöver den för arbetstagaren
normala arbetstiden (överlidstillägg). För arbetstagare, som icke är avlönad
med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, må överenskommelse
träffas om annan beräkning av lönen än den i lagen föreskrivna, såframt
överenskommelsen har form av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits
eller godkänts av organisation, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt
är att anse såsom huvudorganisation.
I 17 § stadgas, att arbetstagare, som avses i 4 §, är berättigad till särskild
semesterlön för varje sådant kalenderkvartal av kvalifikationsåret, varunder
hans arbetsinkomst hos arbetsgivaren uppgår till belopp, motsvarande minst
sexton gånger den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för arbete av den
art, varom fråga är, under en arbetstid av åtta timmar. Börjar kvalifikationsåret
vid annan tidpunkt än kvartalsskifte, skall beräkningen grunda sig å
envar av de perioder om tre månader som, räknade från början av kvalifikationsåret,
falla inom detta.
Enligt 18 § utgör semesterlönen för arbetstagare, som avses i 4 §, fyra
procent av arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren
under de kalenderkvartal eller däremot enligt 17 § svarande perioder av
kvalifikationsåret, för vilka rätt till semesterlön föreligger, samt ytterligare
två procent av arbetsinkomsten för kvartal eller period vid vars ingång arbetstagaren
ej fyllt aderton år.
Enligt 20 § skall semesterersättning bestämmas enligt de för bestämmande
av lön under semester och semesterlön stadgade grunderna. Vid beräkning
av semester ersättningens storlek skall, där arbetstagaren var avlönad med
tidlön, beräknad för vecka eller månad, av lönen å varje dag, för vilken
semesterersättning skall utgå, anses belöpa vid veckolön en sjättedel och
vid månadslön en tjugofemtedel.
Motionärerna uppgiva, att de vid 1946 års riksdag motionerat om utredning
i syfte att åstadkomma billigare semesterresor för arbetstagare. Härmed
avses uppenbarligen motionen II: 86 av herr Dahlgren in. fl. vid nämnda
riksdag. I denna motion föreslogs, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om utredning och förslag om billiga semesterresor för arbetstagare.
Motionen behandlades av andra kammarens tredje tillfälliga utskott, som
i sitt utlåtande nr 4 anförde följande:
Det allmänna syftet med här ifrågavarande motion, nämligen alt bereda
tillfälle till billiga rekreationsresor och därmed på sitt säl t effektivisera
gällande semesterlagstiftning, finner utskottet väl i och för sig fac
I
ii hårig till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 9—11. 2
18
Andra lagutskottets utlåtande nr il.
hjärtansvärt. Statens järnvägar hava ock, som i de avgivna yttrandena
framhållits, redan i åtskilliga avseenden vidtagit åtgärder för att underlätta
dylika resor. Ytterligare åtgärder i samma syfte stå inför förverkligande,
så snart förhållandena medgiva sådant ur trafikteknisk synpunkt.
Utskottet vill i delta sammanhang hänvisa till vad utskottet i sitt
utlåtande nr 3 anfört i fråga om önskvärd utsträckning av giltighetstiden
för järnvägarnas tur- och relurbiijetter.
Av socialvårdskommittén har framhållits, att vid bifall till motionen
den föreslagna reformen skulle komma att beröra sammanlagt 3—4 miljoner
medborgare. Redan detta förhållande torde komma alt vålla svårbemästrade,
för att ej säga oöverstigliga trafikproblem. Och likväl har
härvid endast sikte tagits på arbetstagare. Vid sidan av dessa finnas i vårt
land stora grupper egna företagare, såsom hantverkare och småbrukare,
vilka säkerligen i samma grad kunna göra anspråk på samhällelig hjälp
i föreliggande syfte. Någon anledning att här särskilja dessa folkgrupper
från de med motionen avsedda synes sålunda ej föreligga. Statens järnvägars
egenskap av affärsdrivande verk samt förekomsten av enskilda
järnvägar och andra trafikmedel, vilka vid en lösning av frågan jämväl
torde böra tagas med i beräkningen, lägga därjämte hinder i vägen för
realiserandet av motionärernas önskemål.
I sitt yttrande över motionen har socialstyrelsen framhållit vissa synpunkter
såsom betydelsefulla vid bedömandet av här föreliggande spörsmål,
nämligen att här i första hand föreligger en uppgift för den enskildes
budgetplanering, att därutöver även insatser från det allmännas och organisationsväsendets
sida lämpligen kunna komma i fråga och att det föreliggande
oförnekliga sociala spörsmålet redan beaktats i olika avseenden,
såsom genom åtgärder från järnvägarnas sida, i turistföreningens, folkrörelsernas
rese- och semesterorganisations, Resos, och andra liknande
institulioners verksamhet, genom statligt understöd till fria sommarresor
för barn och rabatterade resor för husmödrar etc. Flera av de sålunda
vidtagna anordningarna hade viserligen hittills haft karaktären av försöksverksamhet,
men förslag föreligger, enligt vad socialstyrelsen meddelat,
om permanent organisation i väsentligt, utvidgad skala. Socialstyrelsen
har slutligen framhållit, att återgången till fredsförhållanden syntes
vara ägnad att uppmuntra redan förefintliga strävanden på de områden,
motionärerna tagit sikte på. Till vad socialstyrelsen sålunda anfört
och åberopat kan utskottet ansluta sig.
Utskottet ansåg sig förhindrat att förorda igångsättande av någon särskild
utredning om billiga semesterresor för arbetstagare och hemställde,
att motionen icke måtte föranleda till någon andra kammarens åtgärd.
Andra kammaren biföll utskottets hemställan.
Med anledning av vad i motionen anförts angående semesterlönen i Norge
har utskottet införskaffat upplysningar härom. Enligt till utskottet lämnade
uppgifter har i Norge mellan arbetsgivareföreningen och arbetarnas fackliga
landsorganisation träffats en överenskommelse, som beträffande lönen under
semestern har följande lydelse:
Feriegodtgjörelsen beregnes med 4,5 % av vedkommendes utbetalte arbeidsfortjeneste
i ferieåret. Ilar arbeideren i ferieåret hatt sykdomsfravaer legiti
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
19
mert av trygdekassen, skal fortjenesten tillegges et belöp svarende til hans
timelönn på fravaersliden multiplisert med antall timer sykdomsfravaer begrenset
til 3 måneder.
Dog skal enhver arbeider vaere sikret en minimumsgodtgjörelse etter fölgende
beregning:
4,5 % av den timelönn (eventuelt omregnet fra ukelönn) som 15. mai i det
år ferie gis gjelder for hans vanlige arbeide, multipliseres med anfallet av
hans lönnete timer i bedriften. Til dette belöp legges 20 %. Ilar arbeideren
i ferieåret hatt sykdomsfravaer legitimert av trygdekassen ökes anfallet av
lönnete timer med antall timer sykdomsfravaer, begrenset til 3 måneder.
Arbetstagare erhålla enligt semesterlagen lön under semestern. De arbets- utskottet.
tagare, som äro avlönade med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet,
ha rätt att uppbära den å semestertiden belöpande lönen. Annan
arbetstagare äger för varje semesterdag uppbära lön med belopp motsvarande
lians genomsnittliga dagsinkomst under de dagar av kvalifikationsåret,
å vilka han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. För sistnämnda
arbetstagare kan under vissa förutsättningar överenskommelse träffas om
annan beräkning av lönen än den i lagen angivna.
I motionen föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om förslag till ökad »semesterersättning» för arbetstagare. Med semesterersättning
menas i semesterlagen den särskilda ersättning som arbetstagare
skall erhålla, om han lämnar sin anställning eller entledigas
därifrån innan han åtnjutit semester eller semesterlön. Av motionen framgår
emellertid, att motionärerna med uttrycket semesterersättning närmast
avse den lön som under semestern skall utgå till arbetstagare.
Semesterns huvudsyfte är att bereda vila och rekreation. Om semestern
skall utnyttjas på ett tillfredsställande sätt, uppstå emellertid för många
inkomsttagare med små inkomster svårlösliga ekonomiska problem. I viss
utsträckning ha dessa problem redan uppmärksammats. Statligt understöd
har lämnats till fria sommarresor för barn och rabatterade resor för husmödrar.
Vidare kan i detta sammanhang hänvisas till den verksamhet som
bedrives av Reso, folkrörelsernas rese- och semesterorganisation, svenska
turistföreningen och andra enskilda sammanslutningar. En utbyggnad av
statens och de enskilda sammanslutningarnas verksamhet i syfte att bereda
personer med begränsade ekonomiska resurser bättre möjligheter till vila
och rekreation under semestern är synnerligen önskvärd. Däremot torde
det icke vara möjligt att lösa arbetstagarnas svårigheter med semesterkostnaderna
i enlighet med i förevarande motion angivna riktlinjer.
Det kan i och för sig vara ganska rimligt, att lönen under semestern utgår
med högre belopp än annars. Av motionen framgår, att syftet med motionärernas
förslag är att låta arbetsgivarna bära kostnaderna för arbetslagarnas
ökade utgifter under semestern. Det av motionärerna åsyftade resultatet
torde emellertid icke kunna uppnås med motionärernas förslag. Om
arbetsgivarna genom lag förpliktas alt till arbetslagarna under semestern
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
betala högre lön än eljest, så komma självfallet arbetsgivarna att vid löneförhandlingar
med arbetstagarna kalkylera med denna omständighet, och
arbetstagarna kunna befaras själva få bära sina ökade levnadskostnader under
semestern genom att under övriga delar av året erhålla mindre lön än de
eljest skulle ha erhållit. Även för de arbetstagare som avlönas av staten blir
frågan om högre lön under semestern närmast en rent löneteknisk fråga.
Av praktiska skäl kan det måhända i vissa fall vara lämpligt att arbetstagarna
erhålla högre lön under semestern än eljest. Denna fråga bör
emellertid kunna lösas genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens
parter.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1947.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Linder, Wistrand,
Forslund, Löfvander, Hage och Björkman;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Hagård, Hellbacken*,
Johnsson i Kastanjegården, Hermansson*, Cruse, fru Johansson
och herr Hedlund i Rådom.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 194“
716428