Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

Nr 49.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av den Internationella
arbetsorganisationens sjätte sjöfartskonferens
dr 1946 fattade beslut, såvitt propositionen hänvisats
till lagutskott.

Genom en den 30 nvaj 1947 dagtecknad proposition, nr 321, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden anhållit om riksdagens yttrande angående följande i
nämnda protokoll omförmälda, av den Internationella arbetsorganisationen år
1946 vid dess tjugoåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen) fattade
beslut, nämligen

konvention (nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar,
konvention (nr 69) angående behörighetsbevis för skeppskockar,
konvention (nr 70) angående social trygghet för sjömän,
rekommendation (nr 75) angående avtal om social trygghet för sjömän,
rekommendation (nr 76) angående sjukvård för sjömäns anhöriga,
konvention (nr 71) angående pensionering av sjömän,
konvention (nr 72) angående semester med bibehållen hyra för sjömän,
konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän,
konvention (nr 74) angående behörighetsbevis för matroser,
rekommendation (nr 77) angående anordnande av utbildning till sjötjänst,
konvention (nr 75) angående besättningens bostäder å fartyg,
rekommendation (nr 78) angående skyldighet för redare att tillhandahålla

säng- och mässutrustning jämte andra artiklar åt besättningen, ocli
konvention (nr 76) angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Propositionen har, såvitt angår konventionen (nr 71) angående pensionering
av sjömän, hänvisats till bankoutskottet och i övrigt till lagutskott. I de
delar propositionen hänvisats till lagutskott, har den behandlats av andra lagutskottet.

Inom kommerskollegium verkställda och inom delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet granskade översättningar av originaltexterna
till ifrågavarande konventioner och rekommendationer ha fogats
såsom bilagor (Bilaga A—M) vid propositionen (se s. 23—67), vartill utskottet
får hänvisa.

Internationella arbetsorganisationen har vid olika tillfällen till behandling
upptagit frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden. Tidigare 1m fem sam Bihang

till riksdagens protokoll 19i7. 9 saml. 2 avd. Nr 49. 1

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

manträden, som uteslutande ägnats dylika frågor, s. k. sjöfartskonferenser,
avhållits. Såsom en förberedelse till en sjätte sjöfartskonferens ägde i Köpenhamn
under tiden 15 november—1 december 1945 rum en förberedande konferens,
vid vilken antogos preliminära texter att tjäna såsom underlag för den
blivande sjöfartskonferensens arbete.

Såsom Internationella arbetsorganisationens tjugoåttonde sammanträde
hölls den sjätte sjöfartskonferensen på inbjudan av Amerikas förenta staters
regering i Seattle i staten Washington under tiden 6—29 juni 1946. Vid konferensen
voro 32 länder representerade. Sverige deltog i sammanträdet med
en fullständig delegation bestående av regeringsombud och ombud från arbetar-
och arbetsgivarsidorna.

Konferensen har betecknats såsom den hittills viktigaste och mest omfattande
av sjöfartskonferenserna. Den antog sålunda ett stort antal konventioner
och rekommendationer, vilka omfatta flertalet av de viktigaste frågorna
angående sjöfolkets välfärd. Vid konferensen gjordes vidare för första gången
under Internationella arbetsorganisationens tillvaro ett försök att fastställa
en internationell minimilön. Konferensen beslöt därjämte, likaledes för första
gången, att i vissa konventioner införa en klausul, som möjliggör ratificering
på grundval av kollektivavtal. Ratificeringen förutsätter sålunda icke lagstiftningsåtgärder,
därest någon stat skulle finna det önskvärt att icke anlita
lagstiftningsvägen i något ämne, som reglerats genom kollektivavtal.

På konferensens dagordning hade följande ämnen upptagits: 1) direktörens
rapport; 2) social trygghet för sjömän; 3) besättningsbostäder ombord;
4) kosthåll och utspisning; 5) utbildning till sjötjänst m. m.; 6) semester;
7) stadigvarande sysselsättning för sjöfolk; 8) erkännande av sjöfolksorganisationer;
9) hyror, arbetstid och bemanning å fartyg. Därjämte hade konferensen
att taga ställning till ett antal före dess början i vederbörlig ordning
väckta förslag om resolutioner i vissa frågor, som icke upptagits på dagordningen.

Behandlingen av de på dagordningen uppförda frågorna ledde till antagande
av ovannämnda nio konventioner och fyra rekommendationer, vilka
enligt Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen.

Över konventionerna och rekommendationerna ha yttranden avgivits av
1946 års sjömanskommitté, kommerskollegium samt delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet. Kommerskollegium, som vid sin behandling
av ärendet haft tillfälle att taga del av sjömanskommitténs yttrande,
har i ärendet hört Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,
Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet, vilka organisationer
även äro representerade i sjömanskommittén. Kollegium har därjämte
inhämtat yttranden beträffande vissa konventioner från annan statlig
myndighet eller samrått med sådan vid yttrandets avgivande. Socialpolitiska
delegationen har vid avgivande av sitt yttrande haft tillgång till samtliga övriga
yttranden.

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

I propositionen lämnas å s. 4—21 en sammanfattande redogörelse för det
huvudsakliga innehållet i konventionerna och rekommendationerna, av gällande
svensk rätts stadganden i ämnet samt i avgivna yttranden. I dessa
stycken får utskottet, i den mån icke det följande giver tillräckliga upplysningar,
hänvisa till propositionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har beträffande
flertalet konventioner antingen icke kunnat tillstyrka deras ratifikation
eller uttalat sig för att med frågan om ratifikation av dem från svensk sida
av olika anledningar borde anstå. Delegationen har därvid dock understrukit
vikten av att de principer, som funnit uttryck i konventionerna och rekommendationerna,
beaktades vid det fortsatta lagstiftningsarbetet, i den utsträckning
så vore möjligt och lämpligt. Med hänsyn till intresset att internationellt
sett vinna enhetlighet i bestämmelserna för sjöfartsnäringen syntes det nämligen
vara ett starkt önskemål, att den svenska lagstiftningen på hithörande
områden utformades på ett sådant sätt, att konventionerna kunde för vårt
lands del ratificeras samt att de i rekommendationerna framförda förslagen
vunne tillämpning.

I fråga om konventionen nr 72 angående semester med bibehållen hgra för
sjömän framhållcs i propositionen, att saklig överensstämmelse mellan konventionen
och de genom lag och avtal reglerade semesterförhållandena för
svenskt sjöfolk kunde anses i det väsentliga vara för handen. Konventionen
företedde emellertid påfallande avvikelser från den svenska ordningen. I konventionen
gåves sålunda regler om längre semester för befäl än för manskap,
medan den svenska lagstiftningen icke upptoge annan skillnad mellan olika
arbetstagargrupper än att vissa arbetstagare med särskilt påfrestande arbete
äga rätt till längre minimisemester än arbetstagare i övrigt. Därjämte förekomme
smärre avvikelser från konventionen, avseende huvudsakligen sättet
för beräkning av semesterns längd samt rätten till semester vid vissa avbrott
i anställningen.

Kommerskollegium utgår ifrån att det icke kan ifrågasättas att frångå
den svenska lagstiftningens enhetliga reglering med samma minimum för
samtliga semesterberättigade till förmån för ett system med differentierad
semester för skilda kategorier. Kollegium yttrar vidare, att kollegium icke
kunnat finna tillräcklig anledning föreligga att ställa ratifikationsfrågan på
framtiden i avvaktan på vad som eventuellt kunde komma att avtalas i fråga
om semester för befälets del. På grund härav och då, såvitt'' anginge menigt
sjöfolk, de svenska lagbestämmelserna i deras helhet betraktade enligt kollegii
bedömande innebure icke oväsentligt större förmåner än konventionen
avsåge, borde för Sveriges del anledning att ratificera konventionen icke vara
för handen.

Socialpolitiska delegationen har däremot funnit, att en närmare utredning
borde företagas angående Sveriges möjligheter att ansluta sig till konventionen.

Rörande innehållet i konventionen nr 75 angående besättningens bostäder å
fartgg torde följande få anföras.

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

Konventionen nr 75 gäller i huvudsak maskindrivna handelsfartyg med
en bruttodräktighet av 500 registerton eller mera. Dock skall konventionen,
där så är skäligt och lämpligt, tillämpas jämväl å fartyg med en bruttodräktighet
mellan 200 och 500 ton. Såsom huvudregel gäller att existerande
fartyg äro undantagna från konventionens tillämpning (art. 18). Beträffande
färdigställt fartyg, som omregistreras eller å vilket under vissa förutsättningar
vidtagas väsentliga konstruktiva förändringar eller större reparationer,
må dock vederbörande myndighet påfordra ändringar för att bringa
fartyget i överensstämmelse med konventionens fordringar. Motsvarande bestämmelse
gäller i visst fall även i fråga om fartyg under byggnad eller ombyggnad.
I samtliga fall bör myndigheten höra berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

Den bostadsstandard konventionen nr 75 åsyftar att genomföra motsvarar
i stort sett den, som å flertalet svenska handelsfartyg åstadkommits genom
tillämpning av kungörelsen den 30 juni 1943 angående bostäder m. m.
å fartyg för ombord anställda. Emellertid företer konventionen ett avsevärt
antal, ehuru mindre betydande avvikelser från bestämmelserna i bostadskungörelsen
i såväl skärpande som mildrande riktning. Bland skärpningarna
må särskilt framhållas fordringarna i följande avseenden (§-hänvisningarna
avse bestämmelserna i bostadskungörelsen): sovrums belägenhet (art. 10:
1—3, jämför 5 §); höjd i sovrum (art. 10: 7, jämför 6 § 3 mom.); kojstorlek
(art. 10: 16, jämför 7 § 1 mom.); storlek av klädskåp (art. 10:22, jämför
15 § 1 mom.); två mässrum för manskap (art. 11:3, jämför 16 § 1
mom.); rekreationsutrymmen (art. 12, jämförlig bestämmelse saknas); antalet
vattenklosetter (art. 13:1—5, jämför 19 § 1 och 3 inom.); antalet
duschar (art. 13:4, jämför 18 §); varmt färskt vatten (art. 13:6, jämför
18 §); anordningar för klädtvätt och klädtorkning (art. 13: 13 och 14, jämförlig
bestämmelse saknas); sjukrum å fartyg som ej går i oceanfart (art.
14:1, jämför 20 § 1 mom.); sjukrums vattentillförsel (art. 14:3, jämförlig
bestämmelse saknas); och klosett för sjukrum (art. 14:5, jämförlig bestämmelse
saknas).

Sjömanskommittén har uttalat, att kommittén icke kunde finna något hinder
för att Sverige ratificerade ifrågavarande konvention, enär å ena sidan
existerande fartyg principiellt vore undantagna från konventionens tilllämpning
och å andra sidan konventionens strängare bestämmelser icke
vore sådana att deras tillämpning med avseende å nya fartyg icke skulle
kunna godtagas. Kommittén förordade därför, att så måtte ske.

Sveriges redareförening har framfört anmärkningar gentemot vissa bestämmelser
i bostadskonventionen, vilka enligt föreningens mening innebure onödigt
långtgående fordringar. Föreningen framhåller därvid särskilt konventionens
föreskrifter om att sovrum endast få förläggas midskepps eller akterut,
att särskilt torkrum skall inredas i alla fartyg oavsett storleken, att sjukhytt
skall finnas, jämväl å fartyg som gör korta resor och att till denna hytt
skall höra separat klosettrum. Föreningen förklarar sig icke kunna finna
grundade skäl att vidtaga sådana utvidgningar av gällande svenska bestäm -

Andra lagutskottets utlåtande nr 49. 0

melser och betonar, att den höga bostadsstandarden i svenska faityg vore allmänt
erkänd bland alla sjöfarande nationer och ansedd som ett mål att eftersträva.
Det vore därför förklarligt, fortsätter föreningen, att man å svenskt
redarhåll icke funne det påkallat att införa längre gående föreskrifter, helst
som den nya bostadskungörelsen trätt i kraft så sent som den 1 januari 1944.
Om man likväl icke skulle motsätta sig en anslutning från vårt lands sida
till konventionen, måste enligt föreningens mening till undvikande av obilliga
konsekvenser den absoluta förutsättningen uppställas, att artikel 18 gåves en
sådan tillämpning, att redan existerande fartyg icke berördes av konventionen.

Föreningen framhåller slutligen, att ikraftträdandet av konventionens föreskrifter
för Sveriges del borde göras beroende av att länder, med vilka
svensk sjöfart i främsta rummet konkurrerade, nämligen Danmark, Finland,
Nederländerna, Norge, Storbritannien och Amerikas förenta stater, jämväl
anslöte sig till konventionen.

Kommerskollegium har för egen del uttalat, att kollegium — med hänsyn
till att konventionen lämnade en ratificerande stat fullt fria händer i fråga
om behandlingen av existerande fartyg, vilka sålunda principiellt vore^ undantagna
från konventionens tillämpningsområde —- icke kunde finna någon
av de bestämmelser, som innehölle strängare fordringar än gällande svenska
författningar, vara av beskaffenhet att böra avhalla Sverige från att ratificera
konventionen. Kollegium finge för den skull föreslå, att konventionen matte
ratificeras för vårt lands del. Därest så skulle ske, borde uppdrag snarast
möjligt lämnas kollegium att utarbeta förslag till författningar, som erfordrades
för att effektuera konventionens fordringar. Någon författning, som
nödvändiggjorde riksdagens medverkan, vore, såvitt kollegium kunnat finna,
ej erforderlig.

Socialpolitiska delegationen säger sig, under hänvisning till vad sjömanskommittén
och kommerskollegium yttrat, kunna tillstyrka ratificering av
konventionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Gjöres, har hl. a. uttalat
följande:

»Enligt Internationella arbetsorganisationens stadga skall envar medlemsstat
inom ett år eller i särskilda fall inom aderton månader från avslutandet
av ett konferenssammanträde underställa å sammanträdet antagna konventioner
och rekommendationer medlemsstatens lagstiftande församling. Med
hänsyn till denna bestämmelse höra de vid Internationella arbetskonferensens
tjugoåttonde sammanträde fattade besluten underställas den nu församlade
riksdagen.

Konventionerna angående kosthåll och utspisning, behörighetsbevis för
skeppskockar, social trygghet, läkarundersökning samt hyror, arbetstid och
bemanning beröra.i stor utsträckning ämnen, som nu utredas. Utredningarna
viintas inom en snar framtid resultera i förslag till författningsföreskrifter
eller andra åtgärder med syfte att förbättra sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden.
I yttrandena har på grund härav föreslagits, atl konventionerna

o Andra lagutskottets utlåtande nr 49-

för närvarande icke skulle ratificeras. Jag ansluter mig till denna mening.
Enär det framstår såsom önskvärt att skapa förutsättningar för ratifikation
vid en senare tidpunkt finner jag det dock angeläget, att de i konventionerna
uttryckta principerna beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet i den utsträckning
så kan befinnas möjligt och lämpligt.

I fråga om konventionen angående behörighetsbevis för matroser har i yttrandena
framhållits, att beslut om ratificering borde anstå i avvaktan på att
sjömansskolorganisationen hunnit utvecklas mera än som hittills skett. Jag
finner denna uppfattning befogad och förordar sålunda att frågan om ratificering
ställes på framtiden.

Konventionen angående semester med bibehållen hyra för sjömän visar
stora överensstämmelser med den svenska semesterlagstiftningen. Vissa påfallande
skillnader finnas dock. Den mest betydelsefulla olikheten är att
konventionen innehåller regler om längre semester för befäl än för manskap,
medan den svenska lagstiftningen icke upptager annan skillnad mellan olika
arbetstagargrupper än att vissa arbetstagare med särskilt påfrestande arbete
äga rätt till längre semester än arbetstagare i övrigt. På grund bland annat
av att konventionen och den svenska lagstiftningen sålunda i principiellt hänseende
avvika från varandra har kommerskollegium föreslagit, att konventionen
icke skulle ratificeras. Sjömanskommittén och socialpolitiska delegationen
ha däremot förordat, att frågan om ratifikation skulle ställas på framtiden.
Sjömanskommittén har därvid särskilt hänvisat till möjligheten av ratifikation
på grundval av kollektivavtal vid sidan av lagstiftningen. Med
hänsyn till att konventionens bestämmelser, såsom av det anförda framgår,
icke överensstämma med en grundläggande princip i vår semesterlagstiftning
finner jag, liksom kommerskollegium, att konventionen icke bör ratificeras.

Konventionen angående besättningens bostäder upptager icke väsentligt
strängare regler än gällande svenska bestämmelser i ämnet. Stadgandena i
konventionen gälla i främsta rummet fartyg, som nybyggas. Beträffande redan
existerande fartyg upptagas endast vissa regler, som envar medlemsstat
kan tillämpa efter gottfinnande. Med hänvisning huvudsakligen till dessa förhållanden
ha såväl sjömanskommittén som kommerskollegium och socialpolitiska
delegationen förordat att ratificering sker. För egen del biträder jag
denna uppfattning. Att såsom redareföreningen förordat göra särskilt förbehåll
för att även vissa andra länder ansluta sig till konventionen finner jag
icke påkallat.

Beträffande de föreliggande rekommendationerna finner jag för närvarande
icke skäl föreslå någon åtgärd från statsmakternas sida.»

Utskottet. Utskottet har redan tidigare vid denna riksdag givit uttryck för sin uppfattning
om vikten av det internationella socialpolitiska samarbetet. Det
måste därför hälsas med tillfredsställelse, att trots den av utskottet i nyssnämnda
sammanhang påtalade detaljrikedom, vilken utmärker även de nu
förevarande konventionerna, förutsättningar för ratificering av åtminstone

Andra lagutskottets utlåtande nr 49-

en av sistnämnda konventioner, nämligen konventionen nr 75 angående besättningens
bostäder å fartyg, bedömts vara för handen. Även utskottet finner
de skäl, som anförts för nämnda konventions ratificering från svensk sida,
övertygande och får därför tillstyrka, att riksdagen lämnar sitt samtycke
härtill.

Vad beträffar konventionerna nr 68—70, 72—74 samt 76 anser utskottet
på i propositionen angivna skäl, att med avgörandet av frågan om dessas
ratificering bör tills vidare anstå. I det fortsatta lagstiftningsarbetet på området
bör emellertid eftersträvas, att även dessa konventioner så småningom
skola kunna ratificeras.

I övrigt ansluter sig utskottet till vad departementschefen anfört'' i de delar,
propositionen hänvisats till lagutskott, och får därför hemställa,

A. att riksdagen måtte meddela Kungl. Maj:t samtycke till
att för Sveriges del ratificera Internationella arbetsorganisationens
konvention nr 75 angående besättningens bostäder å
fartyg; samt

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till
känna vad utskottet anfört beträffande organisationens konventioner
nr 68—70, 72—74 samt 76 och rekommendationer
nr 75—78.

Stockholm den 1 juli 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Forslund,
Hage, Nils Ekwsson, Wahlund* och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg, Holm*, Hå
stad, Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo och Lundberg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

478051. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.