Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
1
Nr 49.
Utlåtande i anledning av Kiingl. Maj:ts i statsverkspropositionen:
bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet under
punkten 10, Egnaliemslånefonden, gjorda framställningar
jämte i ämnet väckta motioner.
I årets statsverksproposition: bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet
har Kungl. Maj:t under punkten 10, Egnahemslånefonden, föreslagit
riksdagen att
1) medgiva, att för budgetåret 1947/48 må beviljas lån från egnahemslånefonden
intill ett belopp av 32 000 000 kronor, därav 20 000 000 kronor för
jordbruksfastigheter och 12 000 000 kronor för bostadsfastigheter, med rätt
dock för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle giva anledning därtill,
medgiva jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks- och bostadsfastigheter;
2)
medgiva, att för budgetåret 1947/48 må för viss försöksverksamhet för
åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland av egnahemslånefonden
disponeras ett belopp av högst 1 000 000 kronor;
3) till Egnahemslånefonden för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag
av 8 000 000 kronor.
Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan om egnahemsverksamheten
under budgetåret 1947/48 förklarade sig chefen för jordbruksdepartementet
ha för avsikt att senare återkomma med förslag rörande storleken
av räntan å nya egnahemslån.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 9 maj 1947 avlåten skrivelse, nr 264,
under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för samma dag, givit riksdagen tillkänna, att proposition
angående frågan om storleken av räntan å nya egnahemslån ej komme att
avlåtas till riksdagen.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen
I: 215 av herr Nilsson, Bror, in. fl. och II: 314 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att räntan å egnahemslån till
bostads- och jordbruksfastigheter på landsbygden skall från och med ingången
av budgetåret 1947/48 utgöra 3 procent.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna får utskottet hänvisa
till dessa.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 10 sand. Nr 49—50.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
Enligt gällande bestämmelser för egnahemslånerörelsen, vilka äro intagna
i kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten,
ändrad genom kungörelserna nr 578/1942 och 237/1946, skola
från egnahemslånefonden utlämnas jordbrukslån, skogslån, bostadslån, lån
till förstärkning av ofullständiga jordbruk ävensom egnahemsstalslån till
låneförmedlare. 1946 års riksdag har medgivit, att för budgetåret 1946/47 må
beviljas lån från egnahemslånefonden intill ett belopp av 32 000 000 kronor,
därav 20 000 000 kronor för jordbruksfastigheter och 12 000 000 kronor för
bostadsfastigheter, med rätt dock för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena
skulle giva anledning därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning mellan
jordbruks- och bostadsfastigheter. Samma års riksdag har tillika medgivit,
alt av fonden finge disponeras ett belopp av högst 1 000 000 kronor för åstadkommande
av bättre fastighetsarrondering i Norrland.
Jämlikt bestämmelserna i kungörelserna den 31 december 1943 angående
ränta å lån från statens utlåningsfonder (nr 936) och angående ändring av
bestämmelserna om lån från statens utlåningsfonder, i vad de avse räntans
fastställande (nr 937) gäller, att å lån från egnahemslånefonden skall utgå
fast ränta å 3,0 procent. Rörande egnahemslån, som beviljats efter ingången
av år 1920 men före den 1 juli 1940, stadgas i kungörelsen in 124/1934, att
räntan å den stående delen av lån, för vilka amorteringsskyldighet inträtt,
skall utgöra 4 procent för jordbrukslån och 4,5 procent för bostadslån. Emellertid
bär genom kungörelsen nr 238/1946 räntan å berörda lån för åren
1947 och 1948 nedsatts till 3,6 procent för såväl jordbrukslån som bostadslån.
Egnahemsstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1946 gjort framställning
rörande utlåningens storlek under budgetåret 1947/48 samt rörande behovet
av kapitalökning till fonden för nämnda budgetår ävensom beträffande nedsättning
för tiden efter den 1 juli 1947 av egnahemslåneräntan. över framställningen
ha remissutlåtanden avgivits av statskontoret samt fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret.
I fråga om egnahemslåneräntan har egnahemsstyrelsen erinrat, att styrelsen
i sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 uttalade, att efter den i
början av år 1945 vidtagna sänkningen av riksbankens diskonto den nuvarande
egnahemslåneräntan icke längre för den lånesökande allmänheten tedde
sig så förmånlig, som man ansåge sig skäligen kunna förvänta med hänsyn till
lånens speciella karaktär, samt att, därest det nuvarande låga ränteläget sannolikt
komme att bibehållas för någon längre tid, åtgärder borde vidtagas
för en sänkning av egnahemslåneräntan. I anslutning härtill har styrelsen
uttalat, att en sådan stabilitet i avseende å ränteläget nu finge anses vara
rådande, att en sänkning av egnahemslåneräntan syntes böra genomföras
från och med den 1 juli 1947.
Fullmäktige i riksbanken ha anfört, att fullmäktige vore av den uppfattningen,
att frågan om egnahemslåneräntan icke borde behandlas isolerad
utan ses i större sammanhang samt att fullmäktige ansåge alt en utredning
snarast möjligt borde verkställas av spörsmålet i hela dess vidd. Tillika ha
Jordbruksutskottcts utlåtande nr 49.
3
fullmäktige uttalat, att någon mera betydande olägenhet av att avvakta resultatet
av en utredning knappast syntes föreligga.
Två reservanter i riksbanksfullmäktige (herrar Gränebo och Andersson i
Tungclsta) ha ansett, att fullmäktige i sitt yttrande bort upplaga räntefrågan
till realprövning och därvid tillstyrka en sänkning av egnahemslåneräntan
för såväl nya som äldre lån till tre procent. Enligt reservanternas mening skulle
vid eu rätenfot av tre procent systemet med fast ränta kunna bibehållas.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha uttalat bland annat.
Fullmäktige i riksgäldskontoret finna, att räntan å egnahemslånen under
nu rådande ränteläge i och för sig kan anses vara väl hög, varför en sänkning
skulle kunna ifrågakomma. Då fullmäktige emellertid utgå från att frågan
om statliga stödåtgärder för egnahemsverksamheten inom kort kommer
att upptagas till prövning, kunna fullmäktige ej finna lämpligt, att frågan
om eventuell sänkning av egnahemslåneräntan nu utbrytes och göres till föremål
för särskild behandling. Den omständigheten att, såsom egnahemsstyrelsen
framhållit, förtida återbetalning av egnahemslån äger rum i viss omfattning
på grund av möjligheterna att erhålla fördelaktigare lån hos andra
långivare än staten, kan ej utgöra tillräcklig anledning att omedelbart vidtaga
åtgärder för egnahemslåneräntans sänkande. Den statliga utlåningen
är icke något självändamål utan får anses ha till uppgift att täcka ett lånebehov,
som ej i annan ordning kan tillgodoses på minst lika fördelaktiga
villkor, som staten erbjuder. Vid sådant förhållande och då någon svårighet
för närvarande ej torde föreligga för egnahemsägare, som så önska, att på
förmånliga villkor täcka åtminstone större delen av sitt kreditbehov hos hypoteksföreningar
eller andra kreditinstitutioner, synes frågan om den statliga
egnahemslåneräntans sänkande icke vara av sådan angelägenhetsgrad,
att den ej skulle kunna anstå någon tid för att avgöras i större sammanhang.
Fullmäktige anse sig under sådana omständigheter icke kunna tillstyrka egnahemsstyrelsens
hemställan om räntesänkning från och med den 1 juli
1947 under annan förutsättning än att erforderlig ytterligare utredning kan
verkställas så snabbt, att förslag på grundval därav kan föreläggas 1947 års
riksdag.
Statskontoret har icke ansett sig kunna förorda någon sänkning av räntan
å lånen från egnahemslånefonden.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, har i statsverkspropositionen
i ärendet anfört och föreslagit följande.
»I likhet med egnahemsstyrelsen anser jag, att åtskilligt talar för en nedsättning
av egnahemslåneräntan. Emellertid är det uppenbart, att denna fråga
bör behandlas i samband med en omprövning av lånevillkoren för den övriga
statliga fastighetskrediten. Enligt vad jag inhämtat torde chefen för socialdepartementet
komma att framlägga förslag till nya former för låne- och
bidragsgivande till enfamiljshus och för bostadsbidrag till familjer med barn.
.lag avser därför att senare under innevarande år återkomma med förslag
rörande storleken av räntan å nya egnahemslån. Huruvida frågan om nedsättning
av räntan å utestående egnahemslån samtidigt kan upptagas till avgörande
torde vara mera tveksamt. Dessförinnan torde nämligen denna fråga
med hänsyn till dess konsekvenser böra göras till föremål för ytterligare utredning,
varvid även det vid 1946 års riksdag behandlade spörsmålet om
införande av rörlig räntefot å egnahemslån bör närmare utredas.
4
Jordbruksutskottcts utlåtande nr 49.
Utskottet.
Det högsta beloppet för utlåning från egnahemslånefonden torde i enlighet
med egnahemsstyrelsens förslag för nästa budgetår böra bestämmas till
•42 000 000 kronor, därav 20 000 000 kronor för jordbruksfastigheter och
12 000 000 kronor för bostadsfastigheter. Av nämnda belopp torde liksom
liir innevarande budgetår avses 1 000 000 kronor för viss försöksverksamhet
för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland. För att möjliggöra
en utlåning från egnahemslånefonden av den omfattning jag nu föreslagit
synes ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor böra anvisas.»
I det skrivelsen nr 264 bilagda statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
har chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, erinrat, att chefen
för socialdepartementet i propositionen nr 235 till 1947 års riksdag framlagt
förslag till nya former för den statliga fastighetskrediten, innebärande
bland annat, att å lån till såväl nybyggnad som därmed likvärdig ombyggnad
av bostadsegnahem skall från och med den 1 juli 1948 utgå en fast ränta av
tre procent. Efter redogörelse för egnahemsstyrelsens förut omförmälda
framställning och de däröver avgivna yttrandena har departementschefen vidare
anfört följande.
»Såsom av det förut anförda framgår torde från och med den 1 juli 1948
komma att gälla nya bestämme''ser i fråga om lån till nybyggnad och därmed
likvärdig ombyggnad av egnahem. Å dessa lån har föreslagits skola
utgå en fast ränta av tre procent. Detta innebär sålunda, att vid nämnda
lidpunkt en nedsättning av den nuvarande egnahemslåneräntan kommer att
genomföras såvitt avser lån för bostadsändamål. Vad angår de egnahemslån,
som nu kunna erhållas för jordbruks- och liknande ändamål, avses dessa,
såsom i propositionen nr 75 närmare utvecklats, att ersättas bland annat av
förenämnda amorteringslån för genomförande av yttre och inre rationalisering.
Enligt vad jag i nämnda proposition antytt torde även frågan om storleken
och konstruktionen av räntan å dessa lån böra ses i samband med den
Övriga statliga fastighetskrediten. Jag har sålunda för avsikt att senare, sedan
i det följande omförmälda utredning slutförts, för Kungl. Maj:t framlägga
förslag i dessa hänseenden, vilka torde komma att innebära att jämväl
å ifrågavarande lån skall utgå fast ränta av tre procent. Förslag i ämnet torde
emellertid icke böra underställas riksdagen förrän nästa år.
Med hänsyn till nämnda förhållanden torde det icke vara lämpligt att vidtaga
någon ändring av räntan å sådana egnahemslån, som kunna komma att
utlämnas under budgetåret 1947/48. Något förslag i sådant syfte torde därför
icke böra föreläggas årets riksdag. Vad angår frågan om nedsättning av räntan
å utestående egnahemslån torde jag få erinra, att detta spörsmål kommer
att upptagas till behandling av de särskilda sakkunniga, vilka jämlikt
Kungl. Maj ds bemyndigande av chefen för finansdepartementet denna dag
tillkallats för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande villkoren för
erhållande av lån från statens utlåningsfonder. Vid denna utredning torde
även komma att beaktas det vid 1946 års riksdag behandlade spörsmålet om
införande av rörlig räntefot å egnahemslån.»
Mot Kungl. Maj ds framställningar under förevarande punkt i kapitalbudgeten,
avseende anslag till egnahemslånefonden, utlåningens storlek under
nästa budgetår och användande av medel från fonden för den pågående försöksverksamheten
i fråga om fastighetsarronderingen i Norrland, har utskottet
intet att erinra. •
Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.
5
Vad angår det i ärendet berörda spörsmålet om storleken av egnahemslåneräntan
anser utskottet i likhet med departementschefen och motionärerna,
att åtskilligt talar för en nedsättning av denna ränta Emellertid finner
sig utskottet icke i nuvarande läge böra tillstyrka, att räntan sänkes redan
från och med ingången av budgetåret 1947/48. Avgörande för utskottets
ståndpunktstagande härvidlag har främst varit, att frågan om storleken av
räntan å egnahemslån till jordbruksfastigheter enligt utskottets mening bör
ses i samband med den övriga statliga kreditgivningen å förevarande område
och att särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa en översyn av bestämmelserna
rörande villkoren för erhållande av lån från statens utlåningsfonder.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra, att sociala jordbrukskreditutredningen
enligt sina direktiv har att verkställa en omarbetning av
de gällande bestämmelserna om den sociala egnahemsverksamheten. Vid behandlingen
av förevarande spörsmål har utskottet emellertid förutsatt, att
förslag i ämnet skola framläggas för 1948 års riksdag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
1) medgiva, att för budgetåret 1947/48 må beviljas lån
från egnahemslånefonden intill ett belopp av 32 000 000 kronor,
därav 20 000 000 kronor för jordbruksfastigheter och
12 000 000 kronor för bostadsfastigheter, med rätt dock för
Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle giva anledning
därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks-
och bostadsfastigheter;
2) medgiva, att för budgetåret 1947/48 må för viss försöksverksamhet
för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering
i Norrland av egnahemslånefonden disponeras
ett belopp av högst 1 000 000 kronor;
3) till Egnahemslånefonden för budgetåret 1947/48 anvisa
ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor;
B. att motionerna 1:215 och 11:314, likalydande, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 juni 1947.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från f ö r s t a kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred
Andersson*, Anderberg*, Nils Olsson, Näslund* och Isaksson; samt
från andra kammaren: herrar Ericsson i Sörsjön*, Lundbom*, Gustafson
i Dädesjö* och Svensson i Vä, fru Eriksson samt herr Utbult*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.