6

Bankoutskottets utlåtande nr 6.

Nr 6.

Utlåtande i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående livräntor
åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar.

I en den 17 januari 1947 dagtecknad proposition nr 16, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att järnvägsstyrelsen
ma i fall, da förhallandena äro likartade med dem för vilka
redogjorts i förevarande proposition eller i propositionerna 1945: 150 och
360, med befattningshavare och f. d. befattningshavare vid statens järnvägar
träffa överenskommelse om livräntor enligt grunderna i lagen den 5 juli
1901 angående ersättning till följd av olycksfall i arbete.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen

Föredragande departementschefen har anfört bl. a. följande.

Med bifall till propositionerna nr 150 och 360 har 1945 års riksdag (skrivelserna
nr 225 och 564) medgivit, att järnvägsstyrelsen finge med vissa
befattningshavare vid statens järnvägar m. fl. träffa överenskommelse om
livräntor enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete. Nu ifrågavarande fall äro av liknande
beskaffenhet som de i nämnda propositioner behandlade fallen, i det att
samtliga avse personer, som under tjänstgöring vid statens järnvägar skadats
under sådana förhållanden att nyssnämnda lag varit tillämplig å skadefallen.
Den rätt till ersättning, som kan ha tillkommit de skadade, har emellertid
i samtliga fall preskriberats, då ingen av de skadade framställt krav
mot statens järnvägar inom tid, som angives i 13 § nämnda lag. Detta oaktat
finner jag i likhet med vederbörande myndigheter skäligt, att livräntor
tillerkännas förenämnda personer enligt grunderna i 1901 års olycksfallsersättningslag.

Hittills har Kungl. Maj:t i fall av förevarande art hemställt om riksdagens
bemyndigande för järnvägsstyrelsen att med vederbörande träffa överenskommelse
om livräntor enligt grunderna i 1901 års olycksfallsersättningslag.
Sedan erfarenhet numera vunnits rörande de typer av skadefall, vid vilka utgivande
av livränta kan ifragakomma, synes ett generellt bemyndigande böra
inhämtas för järnvägsstyrelsen att träffa sådana överenskommelser, då förhallandena
äro likartade med dem, för vilka redogjorts i det föregående
eller i propositionerna 1945: 150 och 360.

Bankoutskottets utlåtande nr 6.

t

Med tillstyrkande av Kungl. Maj ds ifrågavarande förslag får utskottet
hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds förevarande proposition.

Stockholm den 25 februari 1947.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 4.