Bankoutskottets utlåtande nr 50.
11
Nr 50.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen
den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker, m. m.
I en den 6 juni 1947 dagtecknad proposition, nr 320, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till dels lag
angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 29 juni 1923 (nr 286)
om sparbanker, dels ock lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks
inlåning.
Berörda lagförslag äro av följande lydelse:
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 29 juni
1923 (nr 286) om sparbanker.
Härigenom förordnas, att 26 och 27 §§ lagen den 29 juni 1923 om spar -
banker1 skola erhålla ändrad lydelse
Nuvarande lydelse:
26 §.
Sparbanks utlåningsrörelse —--
sparbankens verksamhetsområde.
Sparbanks medel —--än skul
debrev.
Lån må,---sparbankens fon
der.
Är lån, för vilket kommun eller dylik
samfällighet ej är i egenskap av
huvudgäldenär eller löftesmän ansvarig,
icke ställt att betalas inom tre
pa sätt nedan angives.
Föreslagen lydelse:
26 §.
Sparbanks utlåningsrörelse---
sparbankens verksamhetsområde.
Sparbanks medel---än skul
debrev.
Lån må, — — — sparbankens fonder.
Är lån, fou vilket kommun eller
dylik samfällighet ej är i egenskap
av huvudgäldenär eller löftesmän ansvarig,
icke ställt att betalas inom tre
1 Senaste lydelse av 26 och 27 §§, se 1946: 398.
12
Bankoutskottets utlåtande nr 50-
Nuvarande lydelse:
månader eller, där fråga är om lån,
för vilket säkerheten utgöres av inteckning
i fast egendom, inom sex
månader, skall sparbanken förbehålla
sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning
senast inom tid, som nyss för
varje fall sagts. Sådan uppsägningsrätt
må icke av sparbanken i något
avseende inskränkas.
Lån, för — — — en gång.
Vad i — —- — jämförlig examen.
27 §.
Utan hinder av vad i 26 § sägs må
sparbank, där summan av insättarnas
behållning och sparbankens fonder
enligt senaste bokslut uppgår till
minst fem miljoner kronor, på sätt
och i den omfattning nedan stadgas
mot säkerhet av inteckning i fast
egendom utlämna lån, ställt på längre
återbetalningstid än sex månader,
utan att därvid förbehålla sig rätt att
uppsäga lånet till återbetalning inom
sagda tid.
Lån, som----tio år.
Innan lån, varom nu är fråga, beviljas,
skall sparbanken företaga uppskattning
av värdet å den fastighet,
vård lånet sökes.
Såsom säkerhet må godtagas allenast
inteckning i fastighet inom sparbankens
verksamhetsområde, vilken
är av beskaffenhet, som i 25 § sägs,
och ligger inom hälften av fastighetens
uppskattningsvärde. 1 den mån
Konungens befallningshavande, efter
sparbanksinspektionens hörande, det
medgiver, må dock inteckning inom
sex tiondelar av såväl taxeringsvärdet
som uppskattningsvärdet godtagas
såsom säkerhet; i taxeringsvärdet å
Föreslagen lydelse:
månader eller, där fråga är om lån,
för vilket säkerheten utgöres av inteckning
i fast egendom eller tomträtt,
inom sex månader, skall sparbanken
förbehålla sig rätt att uppsäga
lånet till återbetalning senast inom
tid, som nyss för varje fall sagts.
Sådan uppsägningsrätt må icke av
sparbanken i något avseende inskränkas.
Lån, för---en gång.
Vad i---- jämförlig examen.
27 §.
Utan hinder av vad i 26 § sägs må
sparbank, där summan av insättarnas
behållning och sparbankens fonder
enligt senaste bokslut uppgår till
minst fem miljoner kronor, på sätt
och i den omfattning nedan stadgas
mot säkerhet av inteckning i fast
egendom eller tomträtt utlämna lån,
ställt på längre återbetalningstid än
sex månader, utan att därvid förbehålla
sig rätt att uppsäga lånet till
återbetalning inom sagda tid.
Lån, som---tio år.
Innan lån, varom nu är fråga, beviljas,
skall sparbanken företaga uppskattning
av värdet å den fasta egendomen
eller å byggnad, som uppförts
å den med tomträtt upplåtna tomten.
Såsom säkerhet må godtagas allenast
inteckning i sådan fast egendom
inom sparbankens verksamhetsområde,
som i 25 § sägs, eller i tomträtt till
inom samma område belägen tomt,
dock endast om å tomten uppförd
byggnad är avsedd huvudsakligen för
bostadsändamål eller till affärslokaler.
Sådan inteckning skall ligga inom
hälften av taxeringsvärdet å den fasta
egendomen eller byggnaden och likaledes
inom hälften av det i nästföre
-
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
13
Nuvarande lydelse:
jordbruksfastighet md därvid icke i
något fall inräknas värdet av växande
skog.
Sparbank skall förbehålla sig rätt
att till betalning senast inom tre månader
uppsäga lån, varom nu är fråga,
därest den intecknade fastigheten
till följd av vanvård eller av annan
anledning undergår sådan värdeminskning,
att säkerheten i märklig
mån försvagas. Nedsättning av fastighetens
taxeringsvärde utgöre icke i
och för sig grund för uppsägning.
Föreslagen lydelse:
gående stycke omförmålda uppskattningsvärdet
eller, i den mån Konungens
befallningshavande, efter sparbanksinspektionens
hörande, det medgiver,
inom sex tiondelar av nämnda
taxerings- och uppskattning svärde;
dock att därvid i taxeringsvärdet å
jordbruksfastighet icke i något fall
må inräknas värdet av växande skog.
För beviljande av lån mot säkerhet
av inteckning i tomträtt erfordras vidare,
att avtal, varigenom tomträtten
upplåtits, upprättats i enlighet med
av sparbanksinspektionen godkänt
formulär eller eljest blivit av inspektionen
godtaget samt att återbetalningstiden
för lånet icke utgår senare
än fem år före tomträttsavtalets upphörande.
Sparbank skall förbehålla sig rätt
att till betalning senast inom tre månader
uppsäga lån, varom nu är fråga,
därest den intecknade fasta egendomen
eller tomträtten till följd av
vanvård av byggnad eller av annan
anledning undergår sådan värdeminskning,
att säkerheten i märklig
mån försvagas. Nedsättning av taxeringsvärdet
å den fasta egendomen eller
å byggnad, som uppförts å den
med tomträtt upplåtna tomten, utgöre
icke i och för sig grund för uppsägning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
Förslag
lill
lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks inlåning.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid bestämmande av den omfattning, i vilken sparbank på grund av stadgandet
i 25 § första stycket lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker
må inlåna penningar, skola under tiden intill utgången av år 1952 med fordringar,
som i nämnda lagrum avses, likställas fordringar på grund av lån,
vilka förfalla eller kunna av sparbanken uppsägas till betalning inom högst
sex månader och för vilka säkerheten utgöres av
1) inteckning som beviljats i fast egendom av beskaffenhet, varom i förenämnda
lagrum sägs, och som till förmånsrätten ligger över fem tiondelar
men inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärdet, därvid i taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för jordbrukets
drivande nödiga åbyggnader, icke må inräknas värdet av växande skog;
2) inteckning i fast egendom som är belägen annorstädes än i stad, köping
eller municipalsamhälle och å vilken finnes uppförd byggnad, som
är avsedd huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler, dock
endast i den mån inteckningen ligger inom hälften av senast fastställda taxeringsvärdet;
eller
3) inteckning i tomträtt därest å tomten finnes uppförd byggnad som är
avsedd huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler, dock endast
i den mån inteckningen ligger inom sex tiondelar av senast fastställda
taxeringsvärdet å byggnaden.
2 §•
I fråga om sparbank, vars reglemente blivit stadfäst före den 1 juli 1937,
äger Konungen på ansökan av sparbanken medgiva utsträckning av giltighetstiden
för övergångsbestämmelsen i punkt 1) till lagen den 11 juni 1937
(nr 364) angående ändring i vissa delar av lagen om sparbanker, dock längst
intill utgången av år 1952.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
15
Fråga om rätt för sparbankerna att utlämna län mot säkerhet av inteckning
i tomträtt.
I lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker äro icke upptagna några
särskilda föreskrifter om rätt för sparbanker att utlämna lån mot säkerhet
av inteckning i tomträtt. Något hinder föreligger sålunda icke för sparbankerna
att lämna s. k. obundna lån mot säkerhet av nu angivet slag. I jämförelse
med obundna inteckningslån i fast egendom föreligger en skillnad
endast såtillvida, att sistnämnda lån jämlikt 26 § fjärde stycket kunna utlämnas
med högst sex månaders uppsägning, medan för tomträttslånen måste
tillämpas en uppsägningstid av högst tre månader. Den rätt till bindning av
inteckningslån på högst tio år, som i 27 § med vissa begränsningar medgivits
sparbanker med ett förvaltat kapital av minst 5 miljoner kronor, avser
endast inteckningar i fast egendom, icke tomträttsinteckningar.
I en den 19 september 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har
svenska sparbanksföreningen hemställt att sparbankerna skulle erhålla rätt
att lämna s. k. bundna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt.
Såsom närmare motivering för sin hemställan har sparbanksföreningen
anfört att med den utvidgning av tomträttsinstitutets användning, som redan
skett och som väl sannolikt fortsättningsvis komme att äga rum, det syntes
föreningen angeläget, att kreditförhållandena på detta område ordnades så,
att tomträttshavarna kunde få sina legitima behov i möjligaste mån tillgodosedda.
Då det vidare numera vore en allmän uppfattning, att tomträttsinteckningar
normalt vore belåningsbara i huvudsak på samma sätt som inteckningar
i fast egendom, ansåge föreningen att något principiellt hinder icke
borde föreligga mot att sparbankernas rätt att binda inteckningslån utvidgades
till att omfatta även tomträttsinteckningar.
Föredragande departementschefen har anfört:
»Vid framläggandet för innevarande års riksdag av propositionen (nr 154)
med förslag till ändrad lagstiftning angående stadshypoteks- och bostadskreditföreningar
i syfte att möjliggöra för dessa föreningar att utlämna lån mot
säkerhet av inteckning i tomträtt framhöll jag, att tomträttsinstitutet under
senare år erhållit ökad användning och att det syntes antagligt, att upplåtelser
av mark med tomträtt i stället för överlåtelser med äganderätt framdeles
komme att bliva vanligare än hittills; och i anslutning därtill underströk
jag, att frågan om införande av rätt för berörda föreningar att utlämna
lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt sålunda fått större praktisk
betydelse än tidigare. Dessa uttalanden äga full giltighet även vid bedömandet
av den nu föreliggande frågan om införande av rätt för sparbankerna
att utlämna bundna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt.
På sätt i nyssnämnda proposition understrukits föreligga vissa skiljaktigheter
mellan den säkerhet, som utgöres av inteckning i fast egendom, och
säkerhet bestående av inteckning i tomträtt. Emellertid torde det vara möjligt
att även för sparbankernas del i huvudsak eliminera de risker, som med
16
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
nuvarande lagstiftning äro förenade med ett utnyttjande av tomträtten såsom
kreditobjekt.
Den av sparbanksföreningen gjorda hemställan om rätt att utlämna bundna
lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt bär tillstyrkts av remissinstanserna,
vilka dock samtidigt understrukit vikten av att en dylik rätt utnyttjades
med försiktighet.
I enlighet med det nu anförda och då det synes rimligt, att sparbankerna
erhålla i stort sett samma utlåningsmöjligheter som övriga kreditinrättningar
med likartade uppgifter, anser jag mig i princip böra tillstyrka sparbanksföreningens
hemställan i nu förevarande hänseende.
Vad angår de närmare villkor, som sparbankerna böra ställa sig till efterrättelse
vid utlämnandet av bundna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt,
torde i främsta rummet böra gälla att vederbörande tomträttsavtal är
av betryggande innehåll ur sparbankens synpunkt sett. Då det kan antagas,
att åtskilliga sparbanker, vilka äro av den storleksordning att de äro oförhindrade
att bevilja bundna lån, icke äga tillgång till den speciella sakkunskap,
som är erforderlig för ett riktigt bedömande av tomträttens kreditvärde,
torde garantier böra skapas för att tomträttsavtalen underkastas speciell
granskning jämväl på annat håll än hos sparbankerna själva. I motsats
till stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna äro sparbankerna helt fristående
kreditinrättningar som icke äro underordnade någon central organisation.
Vid sådant förhållande synes det lämpligast att anförtro åt den
centrala tillsynsmyndigheten för sparbankerna eller alltså sparbanksinspektionen
att verkställa den granskning av tomträttsavtalen som kan bliva erforderlig.
Det kan härvid uppenbarligen icke komma i fråga, att varje särskilt
avtal skall insändas till inspektionen för granskning och godkännande, utan
inspektionen bör —- efter granskning av sådana formulär som vanligen användas
vid tomträttsupplåtelser —- meddela besked, i vilken utsträckning dylika
formulär må anses betryggande ur kreditsynpunkt. Jag förutsätter, att inspektionen
vid godkännande av formulär till tomträttsavtal kommer att tilllämpa
i huvudsak samma bedömningsgrunder som stadshypoteks- och bostadskreditkassorna
vid deras prövning av tomträttsavtalen.
I övrigt torde nu gällande bestämmelser om rätt för sparbankerna att lämna
bundna lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom böra i stort sett
äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana bundna lån där säkerheten
utgöres av inteckning i tomträtt. Uppenbart är att vid fastställandet av uppskattnings-
eller taxeringsvärdet i förevarande fall hänsyn skall tagas endast
till byggnadsvärdet och icke till markvärdet. Vissa ytterligare föreskrifter
torde dock vara erforderliga för lån av sist angivet slag. Sålunda torde böra
stadgas, att byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten,
skall vara avsedd huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler.
Slutligen bör av säkerhetshänsyn föreskrivas, att bundet lån varom nu är
fråga skall vara slutbetalt senast fem år före tomträttsavtalets upphörande.
De nu förordade nya bestämmelserna om rätt för sparbank att lämna
bundna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt torde böra införas i 27 §
sparbankslagen.»
Bankoutskottets utlåtande nr JO.
17
Fråga om ändring av längsta uppsägningstiden för lån mot säkerhet av inteckning
i tomträtt.
Såsom förut anmärkts är längsta uppsägningstiden för lån mot säkerhet
av inteckning i fast egendom sex. månader, medan motsvarande uppsägningstid
begränsas till tre månader då fråga är om lån mot säkerhet av inteckning
i tomträtt (26 § fjärde stycket sparbankslagen).
I den tidigare berörda framställningen från svenska sparbanksföreningen
har framhållits, att nyssnämnda skillnad i fråga om längsta uppsägningstiden
icke hade så stor betydelse från sparbankernas egen synpunkt; det
förekomme att även inteckningslån i fast egendom utlämnades med tre månaders
uppsägningstid. Låntagarna fäste däremot ofta stort avseende vid
uppsägningstidens längd. Då något särskilt motiv knappast kunde åberopas
till stöd för nämnda skillnad — särskilt icke om sparbankerna finge rätt att
bevilja bundna tomträttslån — vore det önskvärt att 26 § sparbankslagen
ändrades så att ifrågavarande båda typer av fastighetslån i förevarande avseende
bleve likställda. Sparbanksföreningen hemställde om sådana ändringar
i sparbankslagen, att dylik likställighet uppnåddes.
Föredragande departementschefen har icke haft något att erinra mot att
lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt med avseende å längsta tillåtna
uppsägningstid likställas med lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom.
Genomförandet av denna likställighet föranleder ändring av 26 § fjärde
stycket sparbankslagen.
Fråga om ändrade bestämmelser rörande sparbankernas inlåningsrått.
Enbgt 25 § första stycket sparbankslagen må sparbank inlåna penningar
dels till ett belopp, för vilket full täckning hos sparbanken finnes i kontanta
penningar, i medel, som för sparbankens räkning innestå hos riksbanken,
postsparbanken, inländskt bankbolag eller centralkassa för jordbrukskredit
eller å postgiro, i skattkammarväxlar eller andra skuldförbindelser utfärdade
av riksgäldskontoret, i statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks, konungariket
Sveriges stadshypotekskassas eller andra fullgoda inhemska obligationer,
i fordringar på grund av lån, för vilkas fulla gäldande kommun eller
dylik samfällighet är ansvarig eller för vilka säkerheten utgöres av sådana
obligationer, som nu nämnts, eller i fordringar på grund av lån, vilka förfalla
eller kunna av sparbanken uppsägas till betalning inom högst sex månader
och för vilka säkerheten utgöres av inteckning inom hälften av senast
fastställda taxeringsvärdet uti annan i stad, köping eller municipalsamhälle
belägen fastighet än industrifastighet eller uti jordbruksfastighet å landet,
därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för
jordbrukets bedrivande nödiga åbyggnader, icke må inräknas värdet av
växande skog, dels ock därutöver till ett belopp av högst tolv och en halv
gånger sparbankens fonder.
Därjämte stadgas i 25 § andra stycket, att i intet fall må dock inlåningen
—- med avdrag av ett belopp, motsvarande sparbankens kassa och de medel,
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 8 sand. Nr 49 - 50. 2
18
Uankoutskottets utlåtande nr 50.
som för sparbankens räkning innestå hos riksbanken, postsparbanken, inländskt
bankbolag eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgiro —
överstiga trettio gånger sparbankens fonder.
Nu ifrågavarande bestämmelser infördes i sparbankslagen genom lagen
den 11 juni 1937 (nr 364) om ändring i vissa delar av förstnämnda lag. I
fråga om sparbank, vars reglemente blivit fastställt före den 1 juli 1937,
skall enligt övergångsbestämmelserna till 1937 års lag bl. a. den föreskriften
lända till efterrättelse, att — utan hinder av stadgandet i 25 § andra stycket
— inlåning må, intill utgången av år 1949, med det avdrag, som i nämnda
lagrum sägs, uppgå till ett belopp av femtio gånger sparbankens fonder.
I en den 24 januari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har
svenska sparbanksföreningen gjort framställning om ändring av bestämmelserna
i 25 § sparbankslagen om sparbankernas inlåningsrätt i syfte att vidga
denna rätt. Enligt föreningens uppfattning vore en provisorisk lagstiftning
i ämnet nödvändig i avvaktan på en allmän översyn av sparbankslagen.
Föredragande departementschefen har anfört:
»Den starka inlåningsökningen under krigsåren har medfört, att sparbankernas
fonder minskat i förhållande till inlåningens omfattning, varigenom
frågan om sparbankernas inlåningsrätt kommit att aktualiseras. Jag vill erinra
om att detta icke är någon för sparbankerna speciell situation; redan
tidigare ha sålunda provisoriska lagbestämmelser tillkommit för att minska
affärsbankernas svårigheter i samma avseende.
För möjliggörande av ökad inlåning hos sparbankerna har sparbanksföreningen
i sin förevarande framställning hemställt om sådan ändring avspärreglerna
i 25 § sparbankslagen, att de däri angivna relationstalen skulle
ökas från 12 J/2 respektive 30 till 20 respektive 40. Detta förslag har emellertid
icke accepterats av remissinstanserna, vilka ansett att frågan om sparbankernas
inlåningsrätt icke bör iösas isolerad utan avgöras i samband med
en allmän prövning av de olika kreditinrättningarnas inlåningsröreise. Enligt
vad remissinstanserna vidare uttalade vore det ej heller lämpligt att genomföra
sådana ändringar i sparbankslagen, som kunde föregripa resultatet
av utredningarna inom 1945 års bankkommitté och inom den sparbankskommitté,
som kunde förväntas inom kort bliva tillsatt; i stället borde endast
sådana provisoriska ändringar vidtagas som vore erforderliga med hänsyn
till utvecklingen under den närmaste framtiden. I enlighet härmed förordade
remissinstanserna, att ändringarna skulle i huvudsak begränsas till en utvidgning
av begreppet »täckningsfria tillgångar» i 25 § första stycket sparbankslagen.
Enligt min mening är det angeläget, att även för sparbankernas del vidtagas
sådana ändringar i nu gällande inlåningsbestämmelser, att sparbankerna
erhålla ökade möjligheter att mottaga insättningar från allmänheten.
Detta framstår som särskilt motiverat i ett läge som det nuvarande, då ett
främjande av det enskilda sparandet är synnerligen önskvärt.
I avvaktan på resultatet av en mera allmän översyn av banklagstiftningen
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
19
överhuvud taget torde den nu aktuella utvidgningen av sparbankernas rätt
att mottaga inlåning böra regleras genom en särskild lagstiftning av provisorisk
natur. I vilken omfattning sparbankerna i nuvarande läge böra beredas
ökade inlåningsmöjligheter kan vara tveksamt; för egen del har jag
stannat för att — med vissa jämkningar — tillstyrka den utvidgning som
innefattas i det av sparbanksinspektionen framlagda förslaget härutinnan.
Jag förordar sålunda, att såsom täckningsfria tillgångar skola anses jämväl
fordringar på grund av lån mot säkerhet av inteckning i jordbruksfastighet
samt i annan fastighet än industrifastighet i stad, köping eller municipalsamhälle
intill sextio procent av taxeringsvärdet, dock att i taxeringsvärdet å
jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för jordbrukets bedrivande nödiga
åbyggnader, icke må inräknas värdet av växande skog. Genom denna utvidgning
skulle i fråga om jordbruksfastighet likställighet i inlåningsreglerna
ernås med bland andra centralkassorna för jordbrukskredit. Jämväl fordringar
på grund av lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt torde — i de fall där
byggnaden å tomten huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till affärslokaler
— kunna hänföras till täckningsfria tillgångar i den mån inteckningen
ligger inom sextio procent av senast fastställda taxeringsvärdet å byggnad
varom nu är fråga. Vidare bör bland täckningsfria tillgångar inräknas
fordran på grund av lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom i sådana
fall, där den intecknade fastigheten huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål
eller till affärslokaler och är belägen annorstädes än i stad, köping
eller municipalsamhälle, dock endast intill femtio procent av taxeringsvärdet.
Den nu förordade utvidgningen av begreppet »täckningsfria tillgångar»
torde böra erhålla begränsad giltighet, förslagsvis under tiden till utgången
av år 1952.
På sätt sparbanksinspektionen föreslagit torde därjämte spärregeln i 25 §
andra stycket sparbankslagen provisoriskt kunna ändras i så måtto, att
Kungl. Maj:t bemyndigas att i särskilda fall medgiva att den i samband med
1937 års ändringar i nyssnämnda paragraf införda övergångsbestämmelsen —
enligt vilken förhållandet mellan inlåningen och fondema för tiden till utgången
av år 1949 regleras med hänsyn till relationstalet 50 i stället för 30
— må utsträckas att gälla för tiden till utgången av år 1952.»
Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen
framlagda lagförslagen och får därför hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 19 juni 1947.
Utskottet.
HARALD ÅKERBERG.
20
Bankoutskottets utlåtande nr 50.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Friggeråker, Petersson i Karlskrona,
Fahlander, Andersson i Tidaholm, Nordenson, Grym och Persson i
Ålvdalsåsen;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkal
jungby, Mattsson, Fröderberg, Sundberg, von Seth och Nilsson i Landskrona.
477979. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.