Bankoutskottets utlåtande nr 44-
1
Nr 44.
Utlåtande i anledning av ifrågasatta åtgärder för rationalisering
av riksdagstrycket m. m.
I anslutning till förslag av 1945 års statsrevisorer beslöt 1946 års riksdag,
med bifall till hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 5, uppdraga åt
fullmäktige i riksgäldskontoret att låta utreda frågan om en rationalisering
av riksdagstrycket i syfte att vinna förenkling och större överskådlighet
samt ett nedbringande av kostnaderna ävensom att för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Vid utredningen
borde beaktas de utav riksdagens revisorer i berättelsen om verkställd
granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning för budgetåret
1944/45 angivna synpunkterna på frågan.
För att verkställa den begärda utredningen tillsatte fullmäktige den 23
maj 1946 en kommitté med uppdrag att till fullmäktige inkomma med förslag
i ärendet.Till ledamöter av kommittén utsågos riksgäldsfullmäktigen A.
Lindqvist, tillika kommitténs ordförande, riksgäldsfullmäktigen E. G. E.
Eriksson, ledamoten av riksdagens första kammare direktören K. Wistrand,
ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören K. S. Ward,
överbibliotekarien E. H. Winge, kanslirådet O. A. Berger, riksgäldskommissarien
S. Widlund, byrådirektören O. Sandin samt redaktören T. Kjell.
Sedan kommittén som antog benämningen »1946 års kommitté för riksdagstrycket»,
den 24 april 1947 till fullmäktige avgivit betänkande med
förslag till rationalisering av riksdagstrycket, hava fullmäktige med skrivelse
den 29 i samma månad till bankoutskottet överlämnat nämnda betänkande.
Genom utskottets försorg utdelades nämnda betänkande till kamrarnas
ledamöter, varjämte exemplar av detsamma överlämnades till kamrarnas
och utskottens sekreterare. Utskottet beredde vidare kamrarnas herrar
talmän tillfälle att, efter hörande av riksdagens kanslideputerade, avgiva
yttrande över betänkandet.
Betänkandet kommer att såsom bilaga fogas vid detta utlåtande i det
bundna riksdagstrycket.
Sammanfattning av betänkandet.
Beträffande den föreliggande frågans tidigare behandling må hänvisas
till bankoutskottets utlåtande nr 5 vid 1946 års riksdag ävensom till betänkandet
s. 6—7.
1 — Bihan g till riksdagens ''protokoll 1047. 8 samt. Nr 44-
2
Bankoutskottets utlåtande nr 44-
Bestämmelser om tryckning av riksdagshandlingarna återfinnas i § 82
riksdagsordningen och § 14 reglementariska föreskrifter för riksdagen.
Riksdagstrycket består av riksdagens protokoll, det s. k. bihanget till detta
protokoll (innefattande propositioner, JO:s och MO:s samt statsrevisorernas
berättelser, motioner, utskottens utlåtanden, betänkanden och memorial,
riksdagens skrivelser, riksdagsbeslutet och riksstaten samt diverse
memorial) samt årsregister till samtliga riksdagshandlingar. Tryckningen
ombesörjes av riksdagens kansli. På kanslideputerade ankommer att tillse,
att riksdagstrycket färdigställes med största möjliga skyndsamhet.
Kostnaderna för riksdagstrycket bestridas från ett under fjortonde huvudtiteln
uppfört förslagsanslag och utgöras av kostnader för sättning,
tryckning och korrigering och dylikt, för tryckpapper samt för häftning
och bindning. Vid 1945 års riksdag uppgingo kostnaderna för riksdagstrycket
till sammanlagt 836 390 kronor, därav 648 628 kronor för sättning
och tryckning och dylikt, 80 264 kronor för papper samt 107 498 kronor
för häftning och bindning. Från kostnadssumman böra avräknas inkomster
genom försäljning m. m. av riksdagstrycket om tillhopa 23 501 kronor,
varför nettokostnaden för 1945 års riksdagstryck utgjorde 812 889 kronor
(jfr betänkandet s. 8—10).
I fråga om det utländska parlamentstrycket lämnas i betänkandet s.
10—12 en översiktlig framställning, till vilken utskottet får hänvisa.
Kommitténs uttalanden och rekommendationer i fråga om förenkling och
rationalisering av riksdagstrycket återfinnas å s. 13''—36 av betänkandet
och innebära sammanfattningsvis följande.
Den kritik, som riktats mot riksdagstrycket, har i huvudsak gått ut på
att detsamma är tungläst och svåröverskådligt, att skrivsättet är onödigt
omständligt samt att en sammanfattande översikt av innebörden av i en
proposition framlagda förslag eller av remissyttranden i allmänhet saknas.
Kommittén instämmer i stort sett i denna kritik men vitsordar samtidigt
de svårigheter att ernå en förenkling, som ofta föreligga, exempelvis då ett
omfattande problemkomplex skyndsamt skall föreläggas riksdagen i en
proposition eller då ett arbetstyngt utskott har att på kortast möjliga tid
avgiva utlåtande i en större fråga. Bortsett från angivna specialfall har
det emellertid synts kommittén, som om en viss slentrian vunnit insteg
vid avfattningen av såväl propositioner som utskottsutlåtanden. Propositionerna
framläggas sålunda stundom i ett icke fullt bearbetat skick; i
utskottsutlåtanden förekommer ofta en dubbelredovisning av materialet.
Kommittén framhåller i detta sammanhang, att avfattningen av kommittébetänkanden
och andra sakkunnigutredningar, vilka ligga till grund
för ett flertal propositioner, ofta få utslagsgivande betydelse för utarbetandet
av såväl propositioner som utskottsutlåtanden. Av denna anledning
finner kommittén det vara oundvikligt att söka ernå en allmän nedskärning
av kommittébetänkandena för att på denna väg åstadkomma en förenkling
av hela det offentliga trycket.
I anslutning till ovannämnda synpunkter förordar kommittén en allmän
koncentration i framställningssättet beträffande riksdagstrycket. Dubbel
-
3
Bankoutskottets utlåtande nr 44-
redovisning av en gång framlagt material samt upprepningar böra sålunda
undvikas. För överskådlighetens skull böra korta sammanfattningar lämnas
av propositioner och remissyttranden. Propositionerna böra i allmänhet
förses med en koncentrerad inledning, som i ett fåtal korta satser
snabbt ger läsaren en överblick över det ämne, som kommer att avhandlas,
ävensom en summarisk upplysning om de huvudsakliga nyheter eller
förändringar, som föreslås. I propositioner av ej alltför obetydlig omfattning
bör dessutom i departementschefsanförandet eller i omedelbar anslutning
till detsamma regelmässigt lämnas en sammanfattning av ärendet.
Sammanfattningen bör vara sådan, att den som vill få en uppfattning
av propositionens huvudsakliga innebörd skall kunna nöja sig med
att läsa inledningen och sammanfattningen. Vidare förordar kommittén
en avsevärd nedskärning av propositionernas reciter. Historiken bör begränsas
och icke gå längre tillbaka än som är absolut nödvändigt. Innehållet
i remissyttrandena bör i möjligaste mån refereras. — Även utskottsutlåtandenas
reciter böra kunna avsevärt förkortas. Dessa böra i förekommande
fall kunna ersättas med propositionens inledning och sammanfattning.
I vissa fall beräknas härigenom uppkomma en minskning av utlåtandets
omfång med cirka 75 procent. Utskottets eget yttrande bör i
möjligaste mån koncentreras. Särskilt gäller detta i sådana fall, då en proposition
tillstyrkes av utskottet.
Beträffande utskottsutlåtanden, som avse regleringen av anslagen under
huvudtitlarna, föreslår kommittén vissa förenklingar, avseende bland
annat att samtliga de punkter, i vilka utskottet senare ämnar avgiva utlåtande,
skola sammanföras till en punkt i utskottsutlåtandet. Samråd bör
ske mellan de tillfälliga utskottens presidier för undvikande av dubbelskrivning.
I fråga om kamrarnas föredragningslistor — vilka icke räknas till riksdagstrycket
— förordar kommittén en mera överskådlig och enhetlig uppställning
än för närvarande. — Till varje häfte av kammarprotokollen bör
fogas en innehållsförteckning, som i huvudsak upptager kortfattade rubriker
till dels sådana ärenden, som slutbehandlats av kammaren, dels ock
interpellationer och frågor m. m. jämte sidhänvisningar.
Med avseende å riksdagsskrivelserna föreslår kommittén såsom en allmän
regel, att riksdagens beslut meddelas Kungl. Maj:t i form av en kortfattad
anmälan eller, då så ej lämpligen kan ske, genom överlämnande av
vederbörande utskottsutlåtande med angivande av de avvikelser från utlåtandet,
som beslutet innebär. Statsutskottets utförliga skrivsätt i fråga om
riksdagsskrivelserna har sålunda ansetts böra vika för det av de övriga
utskotten tillämpade kortfattade skrivsättet.
Kommittén föreslår, att sakregistret till riksdagstrycket göres till föremål
för en översyn i syfte att ernå en nedskärning av dess omfång fr. o. m.
år 1951, då ny period för det s. k. tioårsregistret över riksdagens protokoll
med bihang börjar. Uppdraget skulle lämnas åt kanslideputerade.
Frågan om snabbare publicering av riksdagsprotokollen har undersökts
av kommittén, som emellertid funnit förutsättningar för närvarande saknas
för att effektivt lösa detta spörsmål. Med hänsyn till det intresse, som
otvivelaktigt finnes för saken, särskilt hos delar av pressen, anser kommittén
dock att frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Det skulle
härvid ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret att efter samråd med
4 Bankoutskottets utlåtande nr 44-
kanslideputerade taga de initiativ i frågan, som i ett ändrat läge kunna
finnas påkallade.
Kommittén har övervägt frågan om införande av s. k. aktsystem eller
dossierbildning beträffande riksdagstrycket. Fördelen med denna metod
— som innebär att de propositioner, motioner, utskottsutlåtanden, riksdagsprotokoll
och skrivelser, som gälla ett visst ärende, få bilda en särskild
samling — skulle vara att underlätta för läsaren att snabbt och i ett sammanhang
få tillgång till allt erforderligt material. Ett närmare studium
av hithörande spörsmål har emellertid övertygat kommittén om att systemet
icke lämpligen kan genomföras beträffande det svenska riksdagstrycket.
Beträffande riksdagstryckets typografi förordar kommittén i syfte att
göra kammarprotokollen mera lättlästa och överskådliga eu övergång till
spaltsättning av desamma senast fr. o. m. 1949 års riksdag. För bihangstrycket
bör en modernare, mera lättläst stil användas, så snart tryckerierna
kunnat anskaffa härför erforderligt material. En spaltsättning av detta
tryck bör jämväl övervägas. Det skulle ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret
att handlägga dessa frågor.
Under förutsättning att kommitténs förslag i fråga om rationalisering
av riksdagstrycket genomföres, skulle vid i huvudsak oförändrad arbetsvolym
för riksdagen uppkomma en årlig nettobesparing för statsverket
av i runt tal 60 000 kronor.
Vid betänkandet finnas fogade fyra bilagor, av vilka bilagorna A—C avse
att åskådliggöra de förenklingar och rationaliseringar, som enligt kommitténs
förslag kunna ernås vid uppställning och avfattning av kamrarnas föredragningslistor
och protokoll, samt bilaga D innefattar ett försök till positiv
kritik av det s. k. kanslispråket.
Fullmäktiges yttrande.
För egen del hava julimäktige i ärendet anfört följande.
Kommitténs förslag till förenkling och rationalisering av riksdagstrycket
finna fullmäktige välmotiverade och tillstyrka desamma.
Frågan om snabbare publicering av riksdagsprotokollen har bland annat
undersökts av kommittén, som emellertid funnit att förutsättningar för
närvarande saknas för att effektivt lösa detta spörsmål. Denna uppfattning
delas av fullmäktige, som dock i likhet med kommittén anser att
frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Fullmäktige komma härvid,
såsom kommittén förutsatt, att efter samråd med kanslideputerade taga de
initiativ i frågan, som i ett ändrat läge kunna finnas påkallade. Såvitt fullmäktige
nu kunna finna kommer emellertid att för en radikal lösning av
föreliggande fråga krävas en fullständig omläggning av anställnings- och
arbetsförhållandena för riksdagens stenograf- och korrekturläsarpersonal
jämte inrättande av en särskild maskinskrivningsavdelning i ungefärlig
överensstämmelse med 1937 års stenografkommittés förslag samt vidare
en ny ordning för kammarprotokollens justering. Beträffande frågan om
mekanisk upptagning av kamrarnas debatter, vilken enligt kommittén bör
framdeles ytterligare övervägas, sedan den därför erforderliga tekniska
apparaturen blivit i praktiken närmare utprovad, vilja fullmäktige erinra
5
Bankoutskottets utlåtande nr 44-
om att fullmäktige i anledning av ett uttalande i ämnet av 1937 års riksdag
fortfarande med uppmärksamhet följa den tekniska utvecklingen på hithörande
område.
Kommittén föreslår en övergång till spaltsättning beträffande kamrarnas
protokoll senast fr. o. m. 1949 års riksdag, varvid en därför lämpad stilsort
borde komma till användning; för bihangstrycket förordas en modernare,
mer lättläst stil än den nu använda, oavsett om spaltsättning av detsamma
kan komma att framdeles beslutas. För ändamålet föreslås, att den
genom kommittén sökta kontakten med de i riksdagstrycket deltagande
tryckerierna upprätthålles genom fullmäktige, så att vid planerade nybeställningar
av stilar och matriser de framkomna önskemålen om modernare
typer för riksdagstrycket, speciellt med tanke på en spaltsättning, bliva
beaktade. Fullmäktige finna detta förslag välbetänkt och komma att i
händelse av riksdagens bifall härtill vidtaga erforderliga åtgärder för förslagets
genomförande. I anslutning härtill och för den händelse spaltsättningen
av kammarprotokollen skulle slå väl ut, torde det böra ankomma
på fullmäktige att taga initiativ till spaltning även av bihangstrycket eller
delar av detsamma.
De av kommittén i övrigt framlagda förslagen torde, om de vinna riksdagens
godkännande, böra på lämpligt sätt delgivas vederbörande, nämligen
i fråga om propositionsskrivningen ............ Kungl. Maj:ts kansli
i fråga om utskottsutlåtanden och riksdagsskrivelser
..................................... utskottens kanslier
i fråga om kamrarnas föredragningslistor och kammarprotokollen
............................kamrarnas kanslier
i fråga om riksdagsregistret . . ................kanslideputerade.
Härjämte synes önskvärt, att den såsom bilaga D till kommitténs betänkande
fogade uppsatsen om kanslispråket m. m., vilken synes även
fullmäktige förtjäna beaktande, i separat tryck sprides bland tjänstemännen
såväl i Kungl. Maj:ts kansli som i kammar- och utskottskanslierna.
Herrar talmäns yttrande.
I skrivelse den 4 juni 1947 till utskottet hava kamrarnas talmän meddelat,
att de från kanslideputerade inhämtat yttrande, varjämte kamrarnas
sekreterare på deras anmodan till dem inkommit med en promemoria
i ärendet.
Kanslideputerade ha i sitt yttrande meddelat, att inom kanslideputerade
uttryckts tveksamhet särskilt om lämpligheten att utbyta den hittills i
riksdagstrycket huvudsakligast använda stilsorten korpus mot den i betänkandet
förordade borgisstilen. Med anmärkande härav hava kanslideputerade
icke funnit något att erinra mot det framställda förslaget.
Kamrarnas sekreterare ha i sin promemoria anfört följande.
Kommittén har förordat, att kamrarnas föredragningslistor
skola bringas i närmare överensstämmelse med varandra.
De nuvarande olikheterna i fråga om föredragningslistornas uppställning
ha den praktiska fördelen, att förväxling av listorna i stort sett undvikits.
Fall ha dock redan nu förekommit, då sådan förväxling skett. Skulle kom
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 44-
mittens förslag genomföras, skulle otvivelaktigt risken för förväxlingar
ökas. Ur sekretariatens synpunkt har frågan icke så stor betydelse, men
för ledamöterna torde det vara av vikt, att kamrarnas föredragningslistor
med lätthet kunna skiljas från varandra.
Därest någon ändring av föredragningslistorna befinnes vara av behovet
påkallad, synes den uppställning av listorna, som nu tillämpas av första
kammaren, avgjort vara att föredraga.
Något hinder att genomföra den ändrade uppställningen av föredragningslistorna,
som av kommittén förordats och som återgivits i bilaga A
vid betänkandet, torde emellertid icke finnas, om nu en sådan ändring
anses önskvärd.
Det bör emellertid anmärkas, att kommitténs förslag rent logiskt knappast
avser en föredragningslista utan snarare ett register över förekommande
ärenden. De särskilda punkterna kunna nämligen icke, såsom hittills
alltid skett, av talmännen direkt föredragas efter föredragningslistan,
utan talmännen måste ur registret på olika ställen plocka ut vad de vid
en viss punkt skola »föredraga» och därvid i förekommande fall förvandla
pluralformer till singularformer.
Även formen »Chefen för handelsdepartementet besvarar» hänför sig
snarare till ett register än till en föredragningslista och innebär dessutom
en »profetia» av det slag, som man i vårdat officiellt språk undviker,
emedan man ej säkert vet, om händelsen kommer att inträffa och man1
alltså far med osanning. Det har hänt, att vederbörande departementschef
fått förfall. Den nu använda formuleringen »N. N. har förklarat sig ämna
besvara» etc. är däremot alltid korrekt.
Vidare bör påpekas, att förslagets bilaga A icke räknar med det ofta
förekommande fallet, att en serie utlåtanden avbrytes av memorial eller
att en serie kungl. propositioner avbrytes av en kungl. skrivelse. Om den
hävdvunna skillnaden mellan sådana olika aktstycken skall bibehållas,
måste den rätta beteckningen användas å »föredragningslistan», varvid
vinsten med gemensamma överrubriker i viss mån elimineras.
Beträffande den föreslagna innehållsförteckningen till de olika häftena i
kamrarnas protokoll ifrågasättes, om densamma behöver upptaga alla frågor
som slutbehandlats av kammaren. För det praktiska behovet synes
det vara tillräckligt, om förteckningen begränsas till de ärenden, som föranlett
diskussion. Dessa ärenden rubriceras alltid i protokollen, och åtminstone
i viss utsträckning skulle samma rubriker kunna användas i innehållsförteckningen.
Att därutöver sätta rubriker på alla ärenden, som
»klubbas igenom» utan debatt, skulle föranleda en icke oväsentlig arbetsbörda
å kansliet. Rubriksättning är nämligen, såsom envar vet som försökt
sig därpå, ingalunda någon lätt sak: utskottsutlåtandenas rubriker
torde ofta icke giva tillräcklig vägledning och äro för övrigt mången gång
alltför utförliga. Rubrikerna måste vara koncisa och korrekta; med all
respekt för pressen måste det sägas, att tidningarnas rubriceringsmetoder
icke gärna kunna få tjäna till förebild. Det arbete, som kamrarnas kanslier
skulle behöva nedlägga på att formulera korrekta och koncisa rubriker
för alla ärenden, som under riksdagens lopp förekomma å föredragningslistorna,
skulle förvisso bliva mycket tidsödande och knappast kunna tjäna
något praktiskt behov. Arbetet skulle bliva självändamål. Det är ju för
övrigt ofta en tillfällighet, om en fråga framlägges för riksdagen i ett särskilt
utlåtande eller som en punkt i ett större utlåtande. Då väl innehålls
-
7
Bankoutskottets utlåtande nr 44-
förteckningen under inga förhållanden är avsedd att redovisa alla de olika
punkterna i större utlåtanden, kan det sägas vara lika opäkallat att redovisa
motsvarande frågor, när de läggas fram i särutlåtanden. Förslaget
i denna del synes innebära en av tillfälliga omständigheter beroende
»överorganisation», som synes böra bestämt avstyrkas.
Att få en innehållsförteckning över de ärenden, som debatterats i kamrarna,
synes däremot kunna tjäna ett förnuftigt ändamål och innebära en
fördel, som uppväger det med förteckningens uppgörande förenade merarbetet.
Slutligen torde det kunna övervägas, om tillräcklig anledning finnes att
intaga dessa förteckningar i det bundna riksdagstrycket.
Övriga frågor. Kommitténs allmänna önskemål om »koncentration
i framställningssättet» torde i princip icke möta gensaga från något
håll. Den påtalade »dubbelredovisning en av en gång framlagt material»
har dock ofta varit en förmån såväl för riksdagens ledamöter och tjänstemän
som för statstjänstemän och andra, som haft att sätta sig in i en vis3
fråga; hänvisningar och tidsödande forskningar i andra delar av riksdagstrycket
ha kunnat undvikas, när man i ett utskottsutlåtande kunnat finna
sammanfört allt som varit av relevans i frågan. Huru långt man skall gå i
avskaffande av en sådan dubbelredovisning blir därför beroende på i vilken
omfattning man är beredd att avstå från den bekvämlighet, som icke minst
för riksdagsledamöterna själva varit förenad med det hittillsvarande systemet.
Detta system kan ju också sägas på sitt sätt ha tjänat samma ändamål
som det av kommittén i princip gillade »aktsystemet» eller dossierbildningen.
Vad kommittén i övrigt anfört rörande uppställningen av utskottsutlåtanden
och reservationer föranleder i allt väsentligt ingen erinran.
Likaså instämmes i kommitténs slutsats beträffande förutsättningarna
för ett snabbare tillhandahållande av riksdagens protokoll. I detta sammanhang
må påpekas, att i kommitténs betänkande icke ens synes omnämnas
en av de åtgärder, som vid 1937 års riksdag på förslag av konstitutionsutskottet
vidtogs för en snabbare tryckning av protokollen. I
§ 12 2:o reglementariska föreskrifter infördes då en bestämmelse av innebörd,
att ledamöternas yttranden skulle ofördröjligen efter justeringstidens
slut (i regel tisdagar och fredagar kl. 12) överlämnas till riksdagens
kansli. Den härigenom uppkomna möjligheten till tidsvinst synes emellertid
i praktiken icke hava utnyttjats.
Den föreslagna övergången till spaltsättning beträffande kamrarnas
tryckta protokoll har av kamrarnas sekreterare varit föremål för särskilt
yttrande. De däri framhållna svårigheterna av teknisk natur hava i det
nu föreliggande kommittéförslaget icke föranlett annan ändring än att i
de fall, då två olika formuleringar av exempelvis ett lagförslag ställas mot
varandra, de olika texterna skulle sättas efter varandra. Fn dylik ordning
får anses vara en nödfallsutväg av föga tillfredsställande slag. Framhållas
må i detta sammanhang, att den med spaltsättningen åsyftade större
läsbarheten synes i viss mån motverkas av den i^amband därmed ifrågasatta
övergången till en mindre stilsort.
Innan den föreslagna förändringen av protokollen definitivt genomföres,
kan det måhända vara välbetänkt att provtryck företages av ett mera
omfattande protokoll, innefattande ärenden av den beskaffenhet, som angivits
i sekreterarnas ovanberörda yttrande. Därigenom skulle kamrarnas
8
Bankoutskottets utlåtande nr 44-
ledamöter få tillfälle att närmare överväga fördelarna och nackdelarna med
den nya uppställningen.
Kommitténs utredning av frågan om språkvård och förkortningar är synnerligen
förtjänstfull och de däri angivna förslagen i stor utsträckning
värda beaktande vid protokollens avfattning.
Herrar talmän hava såsom eget yttrande åberopat innehållet i nämnda
promemoria och därutöver tillagt, att de delade den av kanslideputerade
uttalade tveksamheten om lämpligheten av att utbyta den hittills i riksdagstrycket
huvudsakligast använda stilsorten korpus mot den i betänkandet
förordade borgisstilen.
Utskottets yttrande.
De förslag till rationalisering av riksdagstrycket, som framlagts av 1946 års
kommitté för riksdagstrycket, synas utskottet i allt väsentligt välbetänkta
och ägnade att, om de genomföras, göra riksdagstrycket mera lättläst och
överskådligt än för närvarande. Enligt utskottets uppfattning framstår det
såsom i hög grad önskvärt, att största möjliga förenkling av skrivsättet
särskilt i propositioner och utskottsutlåtanden kommer till stånd, så att
riksdagstryckets omfång kan nedbringas. Såsom kommittén framhållit
förekommer för närvarande i rätt stor utsträckning en dubbelredovisning
i utskottsutlåtandena av det i propositionerna framlagda materialet. Även
om detta förfarande understundom kan vara bekvämligt för riksdagens
ledamöter, torde fördelarna härav knappast uppväga den vinst, som i olika
hänseenden skulle ernås genom den föreslagna förkortningen av utskottsutlåtandena,
så mycket mindre som enligt kommittén regelmässigt skulle
i utlåtandena intagas en koncentrerad redogörelse för Kungl. Maj:ts förslag.
Det synes utskottet vara av stor vikt, att de rekommendationer och
anvisningar, som kommittén lämnat beträffande avfattningen av propositioner,
utskottsutlåtanden och riksdagsskrivelser, bliva vederbörligen beaktade.
Vad angår propositionerna synes riksdagen lämpligen böra i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla sitt
kansli att i möjligaste mån följa de av kommittén förordade riktlinjerna
beträffande propositionsskrivningen. Vad angår utskottsutlåtandena torde
det böra ankomma på utskottens presidier att övervaka, att den åsyftade
förenklingen blir genomförd.
De nu berörda spörsmålen utgöra kärnpunkten i kommitténs förslag.
Därutöver har kommittén emellertid framlagt en del andra rationaliseringsförslag.
Sålunda förordas, att kamrarnas föredragningslistor bringas i närmare
överensstämmelse med varandra och samtidigt göras mera överskådliga
än för närvarande. Utskottet vill för sin del uttala sin anslutning till
dessa synpunkter. Vid förslagets genomförande synas dock böra beaktas
de erinringar, som framförts av kamrarnas sekreterare.
9
Bankoutskottets utlåtande nr 44-
Den av kommittén föreslagna innehållsförteckningen till de olika protokollshäftena
synes utskottet tjäna ett praktiskt syfte. Kamrarnas sekreterare
ha framkastat den tanken, att i innehållsförteckningarna skulle —
för att minska det ofta invecklade arbetet med rubriceringen — redovisas
endast sådana ärenden av mera allmänt intresse, som debatterats i kamrarna.
Kommitténs förslag på förevarande punkt utgår emellertid från att
rubriksättningen i propositioner och utskottsutlåtanden skall förenklas och
förkortas, varigenom rubriceringen i innehållsförteckningarna skulle underlättas.
Dessa skulle dessutom självfallet bli mera användbara, om i dem
redovisades samtliga i kamrarna avgjorda ärenden. Med hänsyn härtill
synas förteckningarna lämpligen böra upprättas i huvudsaklig överensstämmelse
med kommitténs förslag.
Bärande skäl synas ha av kommittén anförts för att riksdagsskrivelserna
generellt avfattas i enlighet med den av flertalet utskott sedan länge tilllämpade
kortfattade typen.
Utskottet tillstyrker vidare, att kanslideputerade erhålla uppdrag att
verkställa en översyn av sakregistret till riksdagstrycket i syfte att nedbringa
dess omfång och öka överskådligheten.
Kommittén har undersökt möjligheterna av en snabbare publicering av
riksdagsprotokollen men kommit till den slutsatsen, att förutsättningar
härför icke för närvarande föreligga. Förutom nu rådande tryckeritekniska
förhållanden har hindret härför ansetts ligga i att inom riksdagen principiellt
motstånd rests mot att ojusterade yttranden skulle få utlämnas. En omläggning
på förevarande område skulle dessutom förutsätta en omorganisation
av stenografkåren hos riksdagen. Kommittén har emellertid förordat,
att fullmäktige i riksgäldskontoret med uppmärksamhet följa frågan
och efter samråd med kanslideputerade taga de initiativ, som i ett ändrat
läge kunna finnas påkallade. Därvid skulle även ytterligare övervägas möjligheten
av att medelst upptagning på mekanisk väg av kamrarnas debatter
lösa den föreliggande frågan.
Enligt utskottets mening är det av betydelse för den politiska diskussionen,
att debatterna i riksdagens kamrar med minsta möjliga tidsutdräkt
bli i tryck tillgängliga för pressen. Hållbarheten av den tidigare inom
riksdagen företrädda uppfattningen, att yttrandena icke få i ojusterat
skick utlämnas, synes utskottet diskutabel icke minst med hänsyn till
att referat av eller andra redogörelser för riksdagsförhandlingarna, som
publiceras i olika pressorgan, icke sällan av skilda anledningar kunna
giva en skev bild av vad som verkligen förekommit. Ett utlämnande av de
på stenogrammen grundade utskrifterna synes mot bakgrunden härav icke
behöva möta större betänkligheter. Från denna utgångspunkt finner utskottet
det vaija önskvärt, att i anslutning till vad kommittén anfört
möjligheterna av ett snabbare tillhandahållande av debattinläggen göras
till föremål för fortsatta överväganden från fullmäktiges sida. I samband
2 — Bihang till riksdagens -protokoll 19^7. 8 samt. Nr i
10
Bankoutskottets utlåtande nr Jil+.
härmed böra jämväl undersökas förutsättningarna för en förkortning av
tiden för protokollens tryckning. Utskottet hemställer i det följande, att
fullmäktige i riksgäldskontoret erhålla uppdrag att så snart omständigheterna
det medgiva inkomma med förslag till lämpliga åtgärder i ovan
angivna hänseenden.
Herrar talmän och kanslideputerade ha uttalat tveksamhet gentemot
kommitténs förslag att i samband med övergång till spaltsättning beträffande
kamrarnas tryckta protokoll utbyta den hittills i riksdagstrycket
huvudsakligast använda stilsorten korpus mot stilsorten borgis. Tveksamheten
synes ha föranletts dels därav, att den föreslagna mindre stilsorten
(borgis) skulle vara mindre läsbar än korpus, ävensom av att sättning i
dubbelspalt av olika förslag till lagtexter i samma ämne icke skulle vara
genomförbar, varför de olika förslagen skulle få sättas efter varandra.
Utskottet kan icke dela den sålunda uttalade tveksamheten. Det provtryck
av ett protokoll från andra kammaren, som intagits såsom bilaga C
till kommitténs betänkande, synes utskottet i fråga om överskådlighet och
läsbarhet vara nuvarande protokollstryck överlägset. Det förtjänar i detta
sammanhang påpekas, att spaltsättning med större stilsort än borgis skulle
bli avsevärt mer utrymmeskrävande och dyrbar. Under hänvisning till
vad kommittén anfört på denna punkt får utskottet i likhet med fullmäktige
i riksgäldskontoret fördenskull tillstyrka kommitténs föreliggande förslag
om övergång till spaltsättning beträffande kamrarnas protokoll senast
fr. o. m. 1949 års riksdag, varvid stilsorten borgis skulle användas. Såsom
kommittén framhållit, bör frågan om en modernisering även av bihangstryckets
typografi upptagas till prövning, sedan erfarenhet vunnits av den
nya uppställningen av protokollen och de tryckeritekniska förhållandena
medgiva en omläggning.
Vad kommittén i övrigt i skilda sammanhang föreslagit, har icke givit
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
De riktlinjer i fråga om språkvård och användandet av förkortningar,
som uppdragits i den vid kommittébetänkandet fogade bilagan D, har utskottet
funnit vara beaktansvärda. En förenkling av det s. k. kanslispråket
framstår onekligen såsom önskvärd och skulle stå i god samklang med de
syften, som förslaget om rationalisering av riksdagstrycket avser att förverkliga.
Utskottet vill därför uttala sin anslutning till de synpunkter, som
innefattas i nämnda bilaga, samt förordar, att bilagan i separat tryck genom
fullmäktiges försorg utdelas till tjänstemännen i Kungl. Majrts kansli samt
till kammar- och utskottskanslierna.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga åtgärder i syfte att de av 1946 års kommitté
för riksdagstrycket uttalade synpunkterna i fråga om
11
Bankoutskottets utlåtande nr 44-
ernående av mer lättläst och överskådligt riksdagstryck
måtte beaktas vid avfattningen och utformningen av Kungl.
Maj:ts propositioner till riksdagen;
2) uppdraga åt kanslideputerade att i överensstämmelse
med vad kommittén förordat verkställa en översyn av sakregistret
till riksdagstrycket i syfte att nedbringa dess omfång
och öka dess överskådlighet;
3) uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att i enlighet
med vad utskottet ovan förordat undersöka möjligheterna
att ernå snabbare publicering av riksdagens protokoll;
4)
besluta, att vid tryckning av kamrarnas protokoll
skall senast fr. o. m. 1949 års riksdag användas spaltsättning
och stilsorten borgis; samt
5) godkänna av utskottet ovan förordat förslag om införande
av innehållsförteckningar till de olika protokollshäftena.
Stockholm den 12 juni 1947.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Andersson i Rossvik, Sundvik;
Leander, Edin, Andersson i Tidaholm, Annér och Persson i Vinslöv;
från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby,
Fröderberg, Sundberg, Svensson i Alingsås, Persson i Norrby och fru Humla.
Stockholm 1947 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
/__
47161b
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
RATIONALISERING AV
RIKSDAGSTRYCKET
AVGIVET AV
1946 ÅRS KOMMITTÉ FÖR
RIKSDAGSTRYCKET
DEN 24 APRIL 1947
STOCKHOLM
®
STOCKHOLM 1947
IVAR HjECGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.
INNEHALL
Skrivelse till riksgäldsfullmäktige ............................. 5
Historik .................................................... 6
Omfattningen av begreppet riksdagstrycket..................... 8
Kostnaderna för riksdagstrycket .............................. 8
Översikt över det utländska parlamentstrycket.................. 10
Kommittén:
Principuttalande .......................................... 13
Propositioner ............................................. 14
Motioner ................................................. 18
Utskottsutlåtanden ........................................ 17
Kamrarnas föredragningslistor .............................. 20
Kamrarnas protokoll....................................... 20
Ang. utformningen av klämmar m.m......................... 21
Riksdagsskrivelserna ....................................... 22
Riksdagsbeslutet .......................................... 24
Riksdagsregistret .......................................... 24
JO:s och MO:s samt statsrevisorernas berättelser..............25
Fråga om snabbare publicering av riksdagsprotokollen......... 25
Fråga om genomförande av aktsystem för riksdagstrycket...... 29
Riksdagstryckets typografi m. m............................ 32
Vissa smärre förslag....................................... 35
Språkvård och förkortningar................................ 35
Kostnadsberäkningar ...................................... 38
Sammanfattning .......................................... 37
Bilagor
39
»
Till
H er rar Fullmäktig e i riksgäldskontoret
1 anslutning till förslag av 1945 års statsrevisorer beslöt 1946 års riksdag, med
bifall till hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 5, uppdraga åt fullmäktige
i riksgäldskontoret att låta utreda frågan om en rationalisering av riksdagstrycket
i syfte att vinna förenkling och större överskådlighet samt ett nedbringande
av kostnaderna ävensom att för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning. Vid utredningen borde beaktas de utav riksdagens
revisorer i berättelsen om verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd och
förvaltning för budgetåret 1944/45 angivna synpunkterna på frågan.
För att verkställa den begärda utredningen tillsatte fullmäktige den 23 maj
1946 en kommitté med uppdrag att till fullmäktige inkomma med förslag i ärendet.
Till ledamöter av kommittén utsågos riksgäldsfullmäktigen A. Lindqvist, vilken
tillika skulle fungera såsom kommitténs ordförande, riksgäldsfullmäktigen E.
G. E. Eriksson, ledamoten av riksdagens första kammare direktören K. Wistrand,
ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören K. S. Ward, överbibliotekarien
E. H. Winge, kanslirådet O. A. Berger, riksgäldskommissarien S. Widlund,
byrådirektören O. Sandin samt redaktören T. Kjell.
Såsom kommitténs sekreterare har tjänstgjort byråsekreteraren i riksgäldskontoret
T. Bjerlöw.
Kommittén, som antagit benämningen *19£6 års kommitté för riksdagstryckett,
får efter verkställd utredning i ämnet härmed framlägga betänkande med förslag
till rationalisering av riksdagstrycket.
Stockholm den 24 april 1947.
Axel Lindqvist
Ernst Eriksson Karl Wistrand Karl Ward Erik Winge
O. A. Berger Sten Widlund O. Sandin Ture Kjell
Torsten Bjerlöw
HISTORIK
Den 20 maj 1921 framlade en av riksgäldsfullmäktige
på riksdagens uppdrag tillsatt
kommitté betänkande med förslag till åtgärder
för nedbringande av kostnaderna för riksdagstrycket,
vilka under de närmast föregående
åren visat en anmärkningsvärd stegring.
Kommittén fann en begränsning av riksdagstryckets
omfång önskvärd, särskilt i fråga
om propositioner och utskottsutlåtanden, men
nöjde sig med vissa allmänt avfattade rekommendationer
i frågan. Sålunda förordades
dels att i skrivelse till Kungl. Maj.t borde
fästas uppmärksamhet på önskvärdheten av
att minska omfattningen av särskilt statsverkspropositionen
men även övriga propositioner
i den utsträckning detta läte sig göra
utan att äventyra nödig fullständighet och
dels att till utskotten gjordes hemställan om
att vid utlåtandenas avfattning iakttaga all
den begränsning och varsamhet, som kunde
anses möjlig utan att medföra olägenhet för
riksdagsarbetet. I övrigt må nämnas, att
kommittén bl. a. föreslog ändring i de reglementariska
föreskrifterna för riksdagen i
syfte att ge kanslideputerade befogenhet att
bestämma om tryckning av bilagor till motioner
m. m. Kommittén förordade även förenkling
av riksdagsskrivelserna och ett mer
ekonomiskt förfaringssätt vid tryckningen av
utskottsutlåtanden genom samtidig tryckning
av flera smärre utlåtanden.
Frågan om att förbilliga riksdagstrycket
behandlades sedermera av riksdagens besparing
skommitté, som avgav sitt betänkande
den 20 december 1932. Såsom huvudsakliga
förutsättningar för att kunna nedbringa
tryckningskostnaderna angav kommittén
minskning av tryckets omfång genom ett
mera kortfattat skrivsätt och förenklingar i
tryckets uppställning m. m. I förstnämnda
hänseende hade kommittén i skrivelse till
statssekreteraren i finansdepartementet framlagt
vissa synpunkter beträffande möjliga
besparingar i kostnaderna för propositionstrycket
och därvid bl. a. framhållit möjligheten
av att begränsa de ofta onödigt omfattande
historikerna samt att endast i sam
-
mandrag och refererande återge remissyttranden
och sakkunnigutlåtanden.
Även i fråga om utskottsutlåtandena höll
besparingskommittén före, att dessa ej sällan
utan olägenhet kunde begränsas. I främsta
rummet gällde detta reciterna, vilka ofta
gjordes mer omfattande än som erfordrades
för att kunna tjäna såsom bakgrund för utskottets
yttrande. I allmänhet borde det ej
vara erforderligt, att i utlåtanden över propositioner
redogöra för den i propositionen
lämnade utredningen, utan det borde räcka
med en hänvisning till propositionen, särskilt
där någon meningsskiljaktighet icke förelegat
inom utskottet.
Beträffande förenklingar i riksdagstryckets
uppställning m. m. föreslog besparingskommittén
ett flertal åtgärder till tryckets förbilligande,
vilka i huvudsak blivit genomförda.
Bl. a. rekommenderade kommittén tryckning
av riksdagsskrivelserna i omedelbar följd
efter varandra, borttagande av de s. k. Bskrivelserna,
vilka utgjorde sammanfattande
register över de av riksdagen beviljade anslagen,
samt begränsad användning av marginalrubriker
i propositioner och utskottsutlåtanden.
1945 års statsrevisorer ha framhållit, att
orsaken till att riksdagstrycket tämligen allmänt
anses tungläst och svårtillgängligt är
bl. a., att rubriker och klämmar sällan ge läsaren
tillräcklig vägledning samt att trycket
blott undantagsvis lämnar en översikt av
propositionens innebörd eller av utskottets
ställning till det kungl. förslaget eller till motionerna
i ämnet. Denna brist avhjälpes enligt
revisorerna knappast av än så fullständiga
innehållsförteckningar eller av talrika
kantrubriker.
Om däremot, framhålla revisorerna vidare,
propositionerna och utskottsutlåtandena förses
med en sammanfattning, som i koncentrerad
form redovisar ärendets huvudpunkter,
kan läsaren utan onödigt letande i trycket
få ett klart besked om vad regeringsförslaget
eller utlåtandet innebär jämfört med
gällande bestämmelser på området.
6
Den överskådlighet och bekvämlighet, som
ett sådant arrangemang bjuder läsaren, blir
ännu större ifall sammanfattningen placeras
i början av trycket. En sådan ingress måste
te sig särskilt värdefull för den, som önskar
att så snabbt som möjligt få en tillförlitlig
uppfattning av frågans innebörd.
Behovet av en dylik sammanfattande ingress
värdar givetvis efter ärendenas art och
omfång, men statsrevisorerna finna det utan
överdrift kunna sägas, att den alldeles övervägande
delen av riksdagstrycket är av den
beskaffenhet, att en koncentrerad och enhetligt
placerad översikt skulle högst väsentligt
bidraga till att utan omgång skänka den
intresserade ett fast grepp om ämnet.
Statsrevisorerna anföra härefter följande:
Önskemålet om en vägledande ingress accentueras
av riksdagstryckets nuvarande uppställning
och omfång. Remissinstansers och andra myndigheters
yttranden och förslag samt övriga framställningar
återgivas i regel ytterst utförligt, ej
sällan in extenso.
Därtill kommer att trycket belastas med långa
och många upprepningar. Ofta lämnas först en
särskild redogörelse för de sakkunnigas och för
myndigheternas yttranden. Stora partier ur dessa
återfinnas sedan i departementschefens (föredragandens)
anförande. I utskottsutlåtandena framträda
dessa upprepningar ofta ännu starkare; de
förberedande instansernas synpunkter återgivas
först i ett särskilt avsnitt, återkomma därpå mer
eller mindre fullständigt i departementschefens
(föredragandens) anförande och redovisas slutligen
på nytt i utskottets motivering.
Revisorerna finna detta framställningssätt onödigt
utrymmeskrävande och hinderligt för överblicken.
Väl medvetna om att remissväsendet är
synnerligen värdefullt och nödvändigt för att frågorna
skola bli allsidigt belysta, anse revisorerna,
att detta viktiga syfte bör kunna nås på ett för
läsaren enklare och snabbare men lika tillförlitligt
sätt, nämligen genom en refererande framställning,
som konsekvent skiljer mellan huvudsak
och bisak, sållar bort oväsentligheterna och
ställer fram huvudpunkterna i klart ljus.
Principen för en dylik refererande framställningsmetod
bör vara: ju enklare och mindre omstridd
en fråga är, desto kortare referat. Om
exempelvis en myndighet eller en sammanslutning
ej har något att invända mot ett sakkunnig- eller
departementsförslag, bör det kunna räcka med
att konstatera att >NN ansluter sig helt till det
föreliggande förslaget». Har en remissinstans avvikande
mening på en eller flera punkter, bör
referatet koncentreras till dessa.
I de fall, då yttrandenas art gör en mera ingående
redovisning önskvärd, bör det övervägas,
om icke materialet skulle kunna delas upp på så
sätt, att endast de väsentliga synpunkterna återgivas
i huvudtrycket och de övriga redovisas i
bilageform. Därigenom skulle trycket i större
frågor komma att bestå av två delar, en huvudoch
en bilageavdelning.
Överblicken främjas vidare, om en sammanfattning
gives av remissvarens innehål], helst redan
i ingressen. Denna översikt kan göras mycket
summarisk, t. ex.: »Flertalet av de hörda myndigheterna
ha tillstyrkt förslaget» eller »Av de
myndigheter och sammanslutningar, som hörts
i ärendet, ha alla, utom länsstyrelsen i X län,
tillstyrkt förslagets huvudgrunder».
Enligt statsrevisorerna bör ej blott eftersträvas
överskådligare uppställning av propositioner
och utskottsutlåtanden med undvikande
av onödiga upprepningar etc. utan
jämväl en förenkling av själva framställningssättet,
så att de många stereotypa men
sakligt ovidkommande fraser och partier, som
skrymma trycket, utrensas. I samband härmed
uttrycka revisorerna en önskan om genomförande
av ett enhetligt förkortningssystem
i riksdagstrycket. I detta syfte rekommenderas
de »Anvisningar vid sättning av
riksdagstryck», som riksdagens tryckeriexpedition
utfärdade i januari 1944. Revisorerna
anse emellertid praktiska skäl tala för att
anvisningarna kompletteras med några få
synnerligen vanliga förkortningar.
Revisorerna ha även berört frågan om riksdagstryckets
inbindning och anse, att det
bör övervägas en sådan förändring härvidlag,
att det s. k. aktsystemet kommer till
användning, vilket skulle innebära, att de
propositioner, motioner, utskottsutlåtanden
och skrivelser, som gälla en viss fråga, få
bilda en särskild samling.
7
OMFATTNINGEN AV BEGREPPET
RIKSDAGSTRYCKET
E nligt § 82 riksdagsordningen skola kamrarnas
protokoll och övriga riksdagshandlingar
på statens bekostnad, så tidigt ske
kan, utgivas av trycket, de senare fullständigt
och protokollen i den mån kamrarna var
för sig förordna. Bestämmelser angående
tryckning av riksdagshandlingarna återfinnas
vidare i § 14 av reglementariska föreskrifter
för riksdagen. Denna paragraf stadgar, att
riksdagens kansli skall ombesörja tryckning
av alla de handlingar vilka till kamrarna inkomma
eller från dem utgå, med undantag
av sådana som i annan ordning blivit på allmän
bekostnad tryckta, för att till kamrarnas
ledamöter utdelas samt att de ledamöter,
vilka hava inseende över riksdagens kansli
— kanslideputerade —, böra vaka däröver,
att kammarprotokollen samt övriga riksdagshandlingar
bliva med största möjliga skyndsamhet
tryckta och till kamrarnas ledamöter
utdelade.
KOSTNADERNA FÖR
ifrågavarande kostnader, vilka bestridas av
ett särskilt förslagsanslag under XIV huvudtiteln,
utgöras av:
1. Kostnader för sättning, tryckning och
övertidsersättning samt för korrigering och
förslagstryck. I fråga om propositionerna bestridas
dock kostnaderna för korrigering och
förslagstryck enligt en bestämmelse av år
1909 av vederbörande departement.
2. Kostnader för tryckpapper.
3. Kostnader för häftning och bindning.
Till kostnaderna för riksdagstrycket kunna
med visst fog även hänföras personalkostnader
för korrekturläsare vid riksdagens tryckeriexpedition
samt för de vaktmästare å samma
expedition, som äro anställda under riks
-
Riksdagstryckct består av riksdagens protokoll
och det s. k. bihanget till detta protokoll.
Bihanget åter utgöres av 15 samlingar,
av vilka några äro delade på avdelningar.
l:a samlingen innehåller Kungl. Maj:ts propositioner,
den 2:a JO:s, MO:s och statsrevisorernas
berättelser, den 3:e första och
den 4:e andra kammarens motioner, 5:e—13:e
samlingarna utskottens utlåtanden samt betänkanden
och memorial, den 14:e riksdagens
skrivelser och den 15:e riksdagsbeslutet och
riksstaten samt diverse memorial. Slutligen
hänföres till riksdagstrycket även årsregistret
till samtliga riksdagshandlingar, däremot
icke tioårsregistret. 2:a samlingen intager i
viss mån en särställning, i det att den icke
ingår i prenumerationen å riksdagstrycket.
Kamrarnas föredragningslistor räknas icke
till riksdagstrycket, ehuru de äga nära samband
därmed. Kommittén har emellertid funnit
lämpligt att även upptaga föredragningslistorna
till behandling.
RIKSDAGSTRYCKET
dagstid. Då ifrågavarande kostnader, för år
1945 beräknade till 71 340 kr., emellertid bestridas
av riksdagens avlöningsanslag, har
kommittén i förevarande sammanhang bortsett
från desamma.
Vissa övriga kostnader, som ej ansetts
skola påföras riksdagstrycket, äro en avsevärd
del av ekonomibyråns omkostnader,
kostnader för utarbetande av register, buntning,
utsändning och lagring av tryck. Ej
heller ingår kostnaden för den korrekturläsning
av propositioner, som sker inom departementen.
De i enlighet med ovanstående beräknade
kostnaderna för riksdagstrycket vid 1945 års
riksdag framgå av följande uppställning.
8
Kostnaden för sättning och tryckning av riksdagshandlingarna (utom 2:a samlingen) utgjorde
:
Sammanlagt belopp |
Härav utgjorde kostnader för |
Antal 16-sid. ark |
||||
tabeller |
förslagstryck |
korrigering |
övertid |
|||
Bihang .... |
517 399 |
19 243 |
21122 |
8 745 |
12 239 |
1715 |
Protokoll . . |
117 994 |
— |
— |
1710 |
1 |
419 |
636 393 |
19 243 |
21122 |
10 466 |
12 239 |
2134 |
|
Till jämförelse meddelas motsvarande |
siffror för år |
19U- |
||||
436 735 |
19 879 |
17 695 |
6 952 |
14 209 |
1428 |
|
Protokoll . . |
86 578 |
974 |
1 |
309 |
||
623313 |
19879 |
17 696 |
7 926 |
14209 |
1737 |
|
1 Enligt kontrakt får övertid ej debiteras för protokollen. |
Kostnaderna för 2:a samlingen, bestående av JO:s och MO:s samt statsrevisorernas berättelser,
utgjorde:
Sammanlagt belopp |
Härav utgjorde kostnader för |
Antal ark |
|||
tabeller |
förslagstryck |
korrigering |
övertid |
||
13 236 |
613 |
— |
1449 |
114 |
72 |
Om medeltalet för pappersåtgången under åren 194b—1945 samt nu gällande inköpspriser
läggas till grund för beräknande av kostnaderna för tryckpapperet, bliva dessa
89 230 kg. ordinärt träfritt papper å 0.80 kr. per kg...................kr. 71 384
3 455 » lumptryckpapper å kr. 2: 57 per kg....................... » 8 880
Kr. 80 264
Häftnings- och bindningskostnad utgjorde för det egentliga riksdagstrycket (utom 2:a
samlingen)............................................kr. 104 510
för 2:a samlingen ....................................... * 2 988
Kr. 107 498
Anm. Det konjunkturtillägg, som ingår i närmast ovanstående belopp, utgjorde under 1945 20 % men
har fr. o. m. 1946 ökat till 25 %.
Sammandrag.
Enligt ovanstående utgjorde kostnaderna för riksdagstrycket vid 1945 års riksdag:
sättning,korrigering, tryckningo. dyl.(635 393 + 13235=) kr. 648 628
papper.............................. * 80 264
häftning och bindning..................... > 107 498
Kr. 836 390
9
Från ovan angivna belopp, 836 390 kr., böra avräknas vissa inkomster av riksdagstrycket,
vilka för år 1945 utgjorde:
försäljning och prenumeration i tryckeriexpeditionen . . kr. 16 435
postprenumeration....................... » 6 774
försäljning av makulatur................... » 292
Kr. 23 501
Nettokostnaden för 1945 års riksdagstryck var alltså (836 390 — 23 501 =) 812 8 89 kr.
Antalet prenumeranter å riksdagstrycket utgjorde:
I kam. prot. |
II kam. prot. |
Bihang |
||||
Posten |
Tryckeriexp. |
Posten |
Tryckeriexp. |
Posten |
Tryckeriexp. |
|
1945 .... |
191 |
89 |
268 |
89 |
223 |
101 |
1946 .... |
219 |
91 |
334 |
91 |
257 |
106 |
ÖVERSIKT ÖVER DET UTLÄNDSKA
PARLAMENTSTRYCKET
Kommittén har under ledning av kommittéledamoten
överbibliotekarien E. Winge
tagit del av vissa europeiska länders parlamentstryck
dels för att erhålla ett vidgat
perspektiv på det ämne, som förelagts kommittén
för utredning, och dels för att om
möjligt få impulser och uppslag av värde
för kommitténs arbete. De erfarenheter och
rön, kommittén härvid kunnat göra, återgivas
i det följande.
Själva den systematiska indelningen eller
uppställningen av trycket är med oväsentliga
variationer densamma i alla de europeiska
staterna, med undantag dock för Finland.
Trycket är uppdelat i två huvudgrupper:
Protokoll och Handlingar. Protokollen
innehålla i regel samtliga förhandlingsakter
och yttranden och överensstämma i stort med
svenska riksdagens protokoll. Undantag härifrån
utgöra England och Finland. Hur därmed
förhåller sig i Finland kommer att klargöras
i ett följande avsnitt om ifrågasatt införande
av aktsystem för det svenska riks
-
dagstrycket. I England tryckas och utgivas
debatterna enbart för sig som en fristående
publikation The Parliamentary Debates
(House of Lords och House of Commons)
och samtliga övriga plenarhandlingar enbart
för sig som en annan publikation: Journals
of The House of Lords och Journals of The
House of Commons.
Den andra huvudgruppen — Handlingar
— svarar mot det svenska tryckets Bihang.
Beteckningen på denna grupp varierar givetvis
i olika länder; den benämnes sålunda
Handlingar, Documents, Papers, Beilagen
etc., men innehållet utgöres överallt av framställningar
från regering, myndigheter och
enskilda ledamöter, vidare av utskottsutlåtanden
och oftast av beslut och skrivelser.
Dessa beståndsdelar äro emellertid varandra
i hög grad olika, framför allt skilja sig initiativen
och utlåtandena avsevärt från varandra
vad beträffar utförlighet och utveckling av
motiv och historik, referat av remissyttranden
m. m.
10
Att såväl uppställningen, inledningen och
utformningen som själva innehållet i dessa
handlingar ovillkorligen måste bli olika i
olika länder, är uppenbart, eftersom parlamentens
arbetsformer äro väsentligen divergerande.
Det för engelskt parlamentsarbete
mest ändamålsenliga lämpar sig mindre väl
för exempelvis Frankrikes eller de nordiska
ländernas parlament. Riksdagsordningar
samt inre organisation och praxis skänka
varje paTlamentstryck dess speciella byggnad
och prägel. Det är mycket litet som i detta
hänseende går att omplantera från ett lands
tryck till ett annat lands.
Serien Papers (= Bihang) i det engelska
underhustrycket, för att ge ett markant
exempel på vad nyss sagts, uppgår årligen
till 35 ä 40 volymer. Rapporter och årsberättelser
av allehanda slag bilda huvudparten,
Public Bills (motsvarande ungefärligen både
våra propositioner och motioner) uppgå endast
till 1 ä 5 volymer och Reports from
Committees (motsvarande ungefärligen våra
utskottsutlåtanden) endast till i regel 2 ä 4
volymer. Motsvarande siffror för Sveriges
del äro: för propositioner och motioner 20 ä
25 volymer samt för utskottsutlåtanden 10 ä
11 volymer. Denna oerhörda skillnad i omfång
mellan Englands och Sveriges ifrågavarande
tryck beror givetvis främst därpå,
att det engelska parlamentets funktionsformer
äro i flera avseenden väsentligt olika den
svenska riksdagens på många punkter. Det
beror vidare på att engelsmännen icke trycka
allt, som kommer inför parlamentet. Det beror
dessutom och i icke obetydlig grad på,
att någon motivering eller historisk översikt
ytterst sällan lämnas i dessa framställningar:
sådant sker under ärendets fortsatta vandring
i husen och utskotten. Denna restriktiva
publiccringspolitik och denna sparsamhet beträffande
tryckta informationer kan icke utgöra
förebild för parlament med helt annat
kammar- och utskottsförfarande.
Det förtjänar framhållas, att en restriktiv
publiceringspraxis liknande den engelsmännen
använda men långt hårdare och mera
vittgående tillämpas av det schweiziska parlamentet
vid tryckningen av propositioner
och motioner. Parlamentet beslutar nämligen
för varje särskild proposition eller mo
-
tion, huruvida den skall tryckas eller icke
tryckas. Tidigare tillämpades en ännu mera
restriktiv politik än som nu är fallet, och
blott ett mindre antal av nämnda handlingar
gingo till tryckning. Men ännu torde till
exempel av väckta motioner närmare hälften
icke medgivas tryekningstillstånd.
Vad angår det franska parlamentstrycket,
finner man även här en märkbar återhållsamhet
i avfattningen såväl av initiativ som utlåtanden.
Förklaringen därpå får närmast
sökas i det franska parlamentets arbetsmetoder.
Går man till det norska stortingets motsvarande
handlingar finner man ett framställningssätt
om möjligt ännu knapphändigare.
I stor utsträckning fogas emellertid till
utlåtandena icke blott statliga kommittébetänkanden
och remissuttalanden utan även
till utskotten ingivna framställningar och
förklaringar från enskilda personer och sammanslutningar,
vilka äga rätt att direkt till
stortinget göra framställningar, förslag och
uttalanden.
Det mest kortfattade skrivsättet i fråga
om parlamentariskt tryck begagnas av den
danska riksdagen. Detta gäller framför allt
om utskottsutlåtanden, men i hög grad även
om propositioner och motioner. De senare,
som alltid ha formen av lagförslag, bindas
i en enda följd utan åtskillnad mellan de
båda grupperna av handlingar. Rubriken är
ständigt samma: »Förslag til Lov om ...»
Därpå följer uppgift om vem som framlagt
förslaget och omedelbart efteråt själva texten
till den nya lagen eller lagändringen.
Motsvarigheten till det svenska tryckets
motivering och historik ersättes med den lagtexten
vidfogade, fristående avdelningen med.
titeln Bemaerkninger til foranstaaende Lovforslag;
dessa »Bemscrkninger» äro dock ytterst
summariska. Regeringsförslagen äro likväl
stundom försedda med bilagor i form av
kommittebetänkanden och officiella utlåtanden
m. m. Karakteristiskt både för de norska
och danska regcringsframställningarna är
med andra ord, att sakkunnigeutredningar,
ibland även mycket utförliga sådana, i stor
utsträckning bifogas desamma och icke som
i Sverige som regel endast refereras. Största
olikheten mellan svenskt och danskt riksdags
-
11
tryck finner man emellertid i utformningen
av utskottsutlåtanden. Här är det kortfattade
skrivsättet drivet till sin spets. Har man
icke uppnått enighet i utskottet, så redogör
man på en tredjedels eller en halv, i besvärligare
fall på en eller ett par sidor — endast
1 fråga om mycket omfattande och betydelsefulla
frågor förekommer ännu större utförlighet
— först för majoritetens och sedan för
minoritetens eller minoriteternas uppfattning
och hemställan. Några särskilda reservationer
förekomma alltså icke. Är utskottet åter
enigt, är skrivsättet ännu mer kortfattat.
Långt ifrån ovanligt är det, att hela utskottsutlåtandet
får följande sammanpressade
form:
»Udvalget har afholdt to Möder og er her
enedes om åt indstille Lovforslaget til Vedtagelse
uforandret.»
Utlåtanden över förslag rörande exempelvis
nya civillagar, betydelsefulla grundlagsändringar
m. m. erhålla en annan, något
längre och mera detaljerad utformning. Ofta
fogas även till utskottsutlåtandena såsom
särskilda bilagor i oavkortat skick remisssvar,
kompletterande yttranden eller ändringsförslag
från departementschefer m. m.
Det finska riksdagstrycket kännetecknas i
likhet med det danska och norska av kärv
ordknapphet och saklig rättframhet. Propositionerna
begränsas i regel till ett ytterst
ringa antal sidor, särskilt vad motiveringen
angår, och om motionerna och utlåtandena
gäller samma sak, fast i än högre grad. Som
belysande exempel härpå kan nämnas, att
vid 1943 års riksdag de flesta motioner krävde
av utrymme vardera endast 1 sida, ingen
mer än 3 sidor, utom 2 stycken lagmotioner,
som togo i anspråk den ena 3 ''A sidor för
motiv och 4/ sidor för lagtext, den andra
2 sidor för motiv och 8 sidor för lagtext.
Övriga mera betydande eller oss närstående
europeiska länders riksdagstryck erbjuda i
ännu mindre grad än ovan citerade något
stoff användbart för en sådan rationalisering
av det svenska riksdagstrycket, varom nu
är fråga. Det torde därför icke finnas anledning
att här ingå på arten av dessa
publikationer.
Som en sammanfattning av ovan gjorda
översikt av vissa länders parlamentstryck
vill kommittén framhålla, att i samtliga otvivelaktigt
kan spåras en klar tendens till
sammanfattande enkelhet såväl i stilistisk
formulering som beträffande motiveringens
omfång och vidare en strävan att undvika
dels tyngande, för sammanhanget icke behövliga
detaljspecifikationer samt all icke
oundgänglig upprepning av exempelvis lagtext,
yttranden, referat och annat sådant.
Enligt kommitténs uppfattning kan emellertid
intet av nämnda parlamentstryck i något
bestämt avsnitt enbart för sig tjäna som
förebild för en rationalisering av det svenska
riksdagstrycket, men däremot torde utan
tvivel ovan påpekade för dem alla gemensamma
strävan efter enkelhet, begränsning
och koncentration vara värd beaktande såsom
ett eftersträvansvärt allmänt mål.
Det må till sist i detta sammanhang understrykas,
att man svårligen kan göra gällande,
att det ena landets parlamentstryck står
på ett högre plan eller är av högre värde
än det andra landets. Det rör sig här helt
enkelt om icke jämförbara förhållanden. Möjligen
kan det sägas, att ett lands parlamentstryck
utgör ett bättre eller sämre hjälpmedel
för parlamentsledamöterna i deras arbete, att
det lämnar ett mer eller mindre klart och
fullständigt vittnesbörd om parlamentets arbete
och funktioner samt att det innehåller
ett mer eller mindre detaljerat material för
framtida administrativt arbete och statsvetenskaplig
och historisk forskning. Värdesätter
man vårt riksdagstryck efter dessa tre
synpunkter, torde det omdömet med fog
kunna uttalas, att detta tryck i alla tre avseenden
intar en rangplats.
12
KOMMITTÉN
Principuttalande.
Va tidigare utredningar rörande förenkling
av riksdagstrycket har huvudsyftet varit att
så långt som möjligt nedbringa kostnaderna;
däremot har spörsmålet om tryckets överskådlighet
och möjligheterna att göra detsamma
mer lättläst kommit att skjutas i
bakgrunden. Även 1945 års statsrevisorer ha
av naturliga skäl i första hand betonat kostnadsfrågan
och anse, att kostnaderna för
riksdagstrycket torde kunna nedbringas genom
förenklingar vid utarbetandet av propositioner
och utskottsutlåtanden samt att en
rationalisering synes kunna genomföras utan
att skada berättigade anspråk på tryckets
utförlighet och korrekthet. Revisorerna lämna
emellertid samtidigt möjligheten öppen
att beakta även den andra synpunkten genom
att föreslå en utredning av frågan om
riksdagstryckets omläggning i syfte att vinna
förenkling och större överskådlighet, och
bankoutskottet har i sitt förenämnda utlåtande
nr 5 funnit de åtgärder statsrevisorerna
i sistnämnda hänseende föreslagit i allt
väsentligt välmotiverade. I riksdagens utredningsuppdrag
samordnas de båda synpunkterna.
Kommittén har tagit fasta härpå men vill
betona att frågan om att göra riksdagstrycket
mer lättläst och överskådligt framstått
som det väsentliga för kommittén. I allmänhet
torde emellertid åtgärder, som äro ägnade
att främja överskådligheten, även innebära
en förenkling och rationalisering av riksdagstrycket
och därmed också en direkt kostnadsbesparing,
såsom närmare kommer att
framgå av de i anslutning till kommitténs
förslag verkställda kostnadsberäkningarna,
men då så ej varit fallet har kommittén lagt
mindre vikt vid kostnadssynpunkten. Enligt
kommitténs uppfattning har man nämligen
på grund av anhopningen av riksdagsfrågor,
ofta rätt invecklade, kommit i det läget, att
en rationalisering, en större sovring av materialet,
ter sig i hög grad önskvärd, även om
en sådan i och för sig skulle kräva mer arbete
och kostnad. Vinsten kommer ändock
att visa sig påtaglig genom den avsevärda
sammanlagda tidsbesparing, som otvivelaktigt
skulle vinnas för riksdagens ledamöter
och för alla dem som i övrigt skola taga del
av riksdagstrycket. Kommittén har emellertid
givetvis funnit angeläget föreslå de besparingsåtgärder
som kunna vara möjliga
utan att inkräkta på tryckets lättillgänglighet.
Den kritik, som riktats mot riksdagstrycket,
har i huvudsak gått ut på att det är
tungläst och svåröverskådligt, att skrivsättet
är onödigt omständligt med understundom
förekommande upprepningar av redan en
gång redovisat material samt att en sammanfattande
översikt av den huvudsakliga
innebörden av i en proposition framlagda
förslag eller av remissyttranden i allmänhet
saknas.
Kommittén kan i stort sett instämma i
denna kritik, ehuru kommittén väl inser de
stora svårigheter att ernå en förenkling, som
ofta föreligga, exempelvis då ett omfattande
problemkomplex hastigt skall framläggas för
riksdagen i en proposition eller då ett arbetstyngt
utskott har att på kortast möjliga
tid avgiva sitt utlåtande i en större fråga.
Härvid bli bristande tid och otillräcklig arbetskraft
ofta avgörande för skrivsättet, i det
någon bearbetning av materialet i syfte att
förkorta och sammanfatta detsamma i regel
icke medhinnes. Här tangeras frågan om
riksdagens arbetsformer, vilken emellertid
ligger utanför området för denna kommittés
behörighet.
Bortsett från angivna specialfall synes det
dock, som om en viss slentrian vunnit insteg
vid avfattningen såväl av propositioner som
av utskottsutlåtanden. Propositionerna framläggas
sålunda ibland i ett icke fullt bearbetat
skick, onödigt mycket skrymmande
och för sammanhanget mindre viktigt material
medtages och försvårar överblicken och
icke alltid finner man en klar och logisk dis
-
13
position av ämnet. I jämförelse med det utländska
tryeket är särskilt det detaljerade
framställningssättet påfallande. Samma anmärkningar
kunna även riktas mot utskottsutlåtandena,
vilka till sin allmänna uppläggning
oftast ge bilden av en förkortad proposition.
Här förekommer sålunda i viss utsträckning
en dubbelredovisning av material,
som är både kostsam och onödig. Beträffande
sådana utlåtanden, som avges i anledning
av en proposition, har för övrigt kunnat göras
iakttagelsen, att den allmänna karaktären
hos propositionen återfinnes i utlåtandet.
Är propositionen omständlig och mindre väl
disponerad, blir detta lätt även förhållandet
med utskottsutlåtandet. Propositionerna äro
det grundläggande: ett klart, kortfattat och
enkelt skrivsätt i propositionerna med en
koncentrerad redogörelse för det väsentliga
utan onödig utbrodering av stoffet är sålunda
av största betydelse för utskottens
skrivsätt. Man kan gå ett steg längre och
säga, att avfattningen av kommittébetänkanden
och andra sakkunnigutredningar, vilka
ligga till grund för ett flertal propositioner,
blir av utslagsgivande betydelse för utarbetandet
av såväl propositioner som utskottsutlåtanden.
Vill man gå till grunden med det
hela, torde det bli oundvikligt att vidtaga
särskilda åtgärder i syfte att åstadkomma en
allmän nedskärning och förenkling av kommittébetänkandena.
Kommittén vill i detta
sammanhang erinra om den av borgmästaren
K. E. Rosander på uppdrag av finansministern
verkställda översynen av det statliga
kommittéväsendet. I en promemoria av den
28 september 1946, vari resultatet av denna
översyn redovisas, föreslås inrättande av ett
särskilt organ för samordning och övervakning
av utredningsväsendet. Chefen för finansdepartementet
har i 1947 års statsverksproposition
under För flera huvudtitlar gemensamma
frågor förklarat sig anse, att ett
sådant organ skulle ha en uppgift att fylla
inom kommittéväsendet. Måhända kan på
denna väg skapas förutsättningar för en
även enligt kommitténs uppfattning nödvändig
förenkling av hela det offentliga trycket.
Sakkunniga för utredning om modernisering
m. m. av det statliga utredningstrycket tor
-
de i enlighet med de för utredningen lämnade
direktiven komma att uppmärksamma
även detta spörsmål.
Propositioner.
De ämnesområden, som kunna bli föremål
för propositionsskrivning, äro till sitt innehåll
synnerligen skiftande. Härav följer, att
några generella och för skrivningen bindande
regler icke kunna uppställas. Det gemensamma
för propositionerna blir i många fall
endast de dispositionsmässiga huvuddragen,
men många gånger bortfaller även denna
likhet. Som exempel på olika huvudgrupper
av propositioner kan nämnas dels statsverkspropositionen,
dels fristående anslagspropositioner.
En tredje huvudgrupp med sina
speciella särmärken bilda lag- och författningspropositionerna.
De synpunkter, som framläggas i det följande,
böra ses mot här angivna bakgrund.
Några allmängiltiga regler finnas icke; endast
målsättningen — överskådlighet och
klarhet — är och bör vara gemensam.
En proposition består i regel av 1) inledning,
2) redogörelse för föreliggande fakta
(recit), 3) föredragandens ställningstagande
(depaTtementschefsanförande) och 4) föredragandens
hemställan.
Innan kommittén övergår till en närmare
granskning av dessa propositionens huvudbeståndsdelar,
vill kommittén i fråga om propositionernas
rubricering framhålla angelägenheten
av att denna göres så kort men
samtidigt så »täckande» som möjligt. Korta
men upplysande rubriker på propositionerna
återverka på rubriceringen av ärendena i utskottsutlåtanden,
på föredragningslistor, i
kammarprotokoll och riksdagsskrivelser samt
över huvud i alla de övriga sammanhang, då
propositionerna åberopas med angivande av
rubriceringen.
1. Inledningen.
Denna är enligt gällande praxis i flertalet
fall mycket kort. Föredraganden anmäler
exempelvis ett betänkande angående viss
fråga, förslag om ändrade grunder för statsbidrag
till visst ändamål etc.
14
Kommittén förordar i anslutning till statsrevisorernas
uttalanden på denna punkt, att
inledningen, såvida fråga ej är om till omfånget
mycket begränsade propositioner, utbygges
så att den så kortfattat som möjligt
ger läsaren en överblick över det ämne, som
kommer att avhandlas, samt en summarisk
upplysning om de huvudsakliga nyheter eller
förändringar, som föreslås. Inledningen bör
sålunda utgöra en nyckel för studiet av propositionen
i dess helhet.
2. Redogörelsen för föreliggande
fakta (reciten).
Beträffande recitskrivningen finnas inom
propositionstekniken två tendenser. Den ena
delar upp materialet i flera avsnitt och redogör
under varje avsnitt uttömmande för vad
som förekommit. Den andra föredrar att i
ett sammanhang lämna en kronologisk redogörelse
för hela ämnet. Det är klart, att
varken det ena eller det andra av dessa
system kan generellt tillämpas. Valet dem
emellan måste bli beroende på beskaffenheten
och omfattningen av det ämne, som skall
bli föremål för propositionsskrivning. Ju mer
komplicerat ämnesområdet är, desto lämpligare
synes det vara att förfara enligt den
förstnämnda metoden.
Överhuvud taget bör koncentration eftersträvas,
ehuru självfallet kravet härpå icke
får drivas så långt, att det menligt inverkar
på överskådligheten. Erfordras historik, bör
den i möjligaste mån begränsas och icke
gå längre tillbaka än som är absolut nödvändigt.
Bygger propositionen på särskild utredning,
är det önskvärt, att redogörelsen för
utredningens förslag göres så överskådlig och
kortfattad som möjligt. Innehållet i remissutlåtandena
bör sorteras upp efter föreliggande
frågor i de fall, då reciten icke bygger
på den kronologiska metoden. I vissa fall kan
det vara lämpligt att ordagrant återge ett
remissvar helt eller delvis. Både av utrymmesskäl
och för att främja överskådligheten
är dock önskvärt, att remissinstansernas yttranden
i större utsträckning än som för närvarande
är fallet refereras. Härigenom kommer
många gånger det väsentliga i de anförda
synpunkterna bättre till synes och
onödiga upprepningar undvikas. Det förutsättes
härvid självfallet, att referatet blir
fullt objektivt och att såväl avvikande meningar
som tillstyrkanden klart och otvetydigt
återges. Beträffande tillstyrkande yttranden
torde understundom vara tillräckligt
att ange, vilka som biträtt förslaget, såvida ej
motiveringen innefattar några nya moment.
Föreligger i ett ärende ett flertal remissyttranden,
bör, innan cn närmare redogörelse
lämnas för de olika instansernas uttalanden,
lämnas en kort sammanfattning därav.
Det ligger i sakens natur, att några generella
regler i allmänhet icke kunna uppställas
för recitens disposition. För lag- och författningspropositionerna
är förhållandet dock
i viss mån annorlunda. En sådan proposition
bör i typiska fall bestå av en allmän del
och en speciell del. I den allmänna delen
upptagas ämnets huvudfrågor; den kan i
vissa fall bestå av flera kapitel genom att
olika huvudfrågor särskiljas. Den speciella
delen innehåller motiveringen till varje paragraf
för sig; möjligen sammanföras ibland
två eller flera paragrafer, som höra mycket
nära ihop, till en grupp. Det bör tillses, att
allmänna delen icke blir för kompakt; antingen
delas den i flera kapitel eller också
begränsas den till en eller ett par grundläggande
frågor, medan det mesta föres till
speciella delen. Varje sådant avsnitt — alltså
allmänna delen, om den är i ett kapitel, annars
varje kapitel däri för sig samt i speciella
delen paragraf eller paragrafgrupp — behandlar
sitt ämne kronologiskt: gällande rätt,
kommittén, yttrandena. Särskilt framträdande
och praktiskt värdefullt blir detta, om
det varit flera förberedande stadier, t. ex.
kommittébetänkande, yttrande över detta,
departementspromemoria och yttranden över
denna.
När fråga är om ändring av gällande lagar
eller författningar, bör dessas text och förslagets
alltid sättas jämsides i dubbelspalt.
3. Föredragandens ställningstagande
( departementschef sanförandet).
Detta kan variera från ett kortfattat tillstyrkande
av en myndighets förslag till en
ingående diskussion av skälen för och emot
15
en viss lösning med därav följande slutsats.
I större propositioner och speciellt i lag- och
författningspropositioner, där en uppdelning
av materialet i flera punkter ägt rum, böra
även departementschefsanförandena uppdelas
på de olika punkterna eller avsnitten.
Det torde vara anledning att i detta sammanhang
något observera statsverkspropositionen.
För denna utmärkande är dess punktindelning.
Varje punkt avslutas i regel av ett
departementschefsanförande. Önskvärt är att
framställningar om oförändrade anslag liksom
framställningar om smärre justeringar
av medelsanvisningen med hänsyn till senast
tillgängliga belastningssiffror göras i mera
koncentrerad form än som för närvarande
ofta är fallet. Det synes icke nödvändigt att
uppdela sådana enkla punkter i recit och
departementschefsanförande. Framhållas må
även följande. Det förekommer under kapitalbudgeten,
att anslag begäres till exempelvis
ett flertal posthusbyggnader. Varje bygge
får en punkt, och därom är icke något att
säga. Men varje punkt innehåller en motivering
för bygget, vilken kan vara tämligen
ensartad. Det torde vara tillfyllest att ange
motiven för samtliga byggen under den första
punkten eller såsom inledning till det
aktuella avsnittet av propositionen och därefter
med hänvisning härtill äska medel under
de olika punkterna.
Kommittén har tidigare förordat, att propositionerna
i allmänhet böra inledas med en
koncentrerad översikt över de förslag som
framläggas. I propositioner av ej alltför obetydlig
omfattning bör dessutom enligt kommitténs
mening i departementschefsanförandet
eller i omedelbar anslutning till detsamma
regelmässigt lämnas en sammanfattning
av ärendet, såsom redan nu ibland förekommer.
Sammanfattningen bör vara sådan, att
den som vill få en uppfattning av propositionens
huvudsakliga innebörd skall kunna
nöja sig med att läsa inledningen och sammanfattningen.
Om för överskådlighetens
skull olika avsnitt avslutas av ett uttalande
av departementschefen, är det än mer önskvärt,
att i propositionen lämnas en utförligare
sammanfattning av departementschefens
ståndpunktstagande än den som innefattas i
inledningen.
4- Föredragandens hemställan.
Propositionen avslutas med en hemställan,
vanligen benämnd kläm. Ofta är denna uppdelad
på olika moment. Klämmen bör vara
så kort och koncis som möjligt.
Innehåller propositionen flera departementschefsanföranden,
vilka var för sig resultera
i en kläm, bör denna följa omedelbart
på resp. anförande, såvida icke speciella skäl
tala för att propositionen avslutas med en
sammanfattande hemställan.
En säkerligen i många fall oundviklig men
icke dess mindre olycklig form av kläm är
den konturlösa kläm, som förekommer då
fråga är exempelvis om godkännande av vissa
av departementschefen förordade grunder
för någonting. Är fråga om statsbidrag till
visst ändamål, kan denna kläm undvikas
genom att ett utarbetat förslag till bidragskungörelse
fogas till propositionen. Klämmen
blir då: godkänna de grunder till statsbidrag,
som innefattas i härvid fogat förslag till bidragskungörelse.
Så långt ske kan, böra de
antydda konturlösa klämmarna undvikas.
Det synes slutligen icke nödvändigt, att i
de fall, då klämmen avser personalförteckning
eller avlöningsstat vid förslag till smärre
ändringar i dessa, intaga förteckningen eller
staten i sin helhet. Ett angivande av de
ifrågasatta förändringarna torde vara tillfyllest.
*
Motioner.
För inskränkning av motionernas omfång
ifrågasatte 1921 års kommitterade en ändring
i § 13 av de reglementariska föreskrifterna
för riksdagstrycket av innebörd, att kanslideputerade
skulle tilläggas befogenhet att
bestämma om tryckning av bilagor till motioner
m. m. Någon bestämmelse härom kom
visserligen icke att inflyta i de reglementariska
föreskrifterna, men kanslideputerade ha
det oaktat ansetts behöriga att utöva viss
kontrollerande verksamhet i angivna hänseende.
1932 års besparing skommitté uttalade i
fråga om motionerna bl. a. följande.
16
I många fall torde dessa vara mera vidlyftigt
avfattade än som kan anses erforderligt. Härutinnan
kunna några förhållningsregler icke meddelas,
men kommittén vågar dock uttala den
förmodan, att riksdagens ledamöter skola med
beaktande av kostnadssynpunkten låta sig angeläget
vara att vid motionernas avfattande undvika
onödig vidlyftigliet. I åtskilliga fall pläga
motioner åtföljas av bilagor, som kunna vara
ganska omfattande utan att därför alltid äga
större betydelse för den föreliggande frågan. Med
hänsyn till att dessa bilagor städse föredragas hos
vederbörande utskott och dessutom äro tillgängliga
för samtliga riksdagsledamöter, torde bilagornas
tryckning endast i enstaka fall visa sig
vara nödvändig. Visserligen har under de senare
åren tryckningen av motionsbilagor inskränkts,
men ytterligare inskränkning torde vara möjlig.
Kommittén förutsätter också att kanslideputerade
och föreståndaren för riksdagens tryckeriexpedition
i fortsättningen liksom hittills söka genom
framställningar hos resp. motionärer åvägabringa,
att endast i sådana fall, där så oundgängligen erfordras,
bilagor till motioner befordras till trycket.
Inom kommittén ha samtliga motioner vid
1946 års riksdags vårsession genomgåtts. Härvid
har konstaterats, att motionärerna numera
i allmänhet synas bemöda sig om ett,
med hänsyn till det avhandlade ämnets art
och omfattning, tämligen kortfattat skrivsätt.
De flesta motionerna taga icke i anspråk
mer utrymme än omkring två sidor och endast
undantagsvis förekomma längre bilagor.
Motionernas kläm är dock icke sällan ganska
vagt formulerad. Med hänsyn till de sålunda
gjorda iakttagelserna har kommittén ifråga
om motionsskrivningen endast ansett sig
böra uttala, att det icke endast ur besparingssynpunkt
utan även med tanke på önskvärdheten
att underlätta motionernas utskottsbehandling
är angeläget, att framställningen
göres lättöverskådlig och koncentrerad
—- det sistnämnda i den mån icke en
utförligare motivering kan anses påkallad i
frågor av stor vikt — samt att motionerna
avslutas med en klar och koncis kläm.
Utskottsutlåtanden.
Såväl 1921 års kommitté som 1932 års
besparingskommitté har såsom huvudsakligt
medel för att nedbringa kostnaderna för ut
-
skottsutlåtandena förordat förenklingar i
skrivsättet, utan att närmare utformade direktiv
ansetts kunna lämnas för hur förenklingarna
lämpligen borde ske. På grund av
den växlande arten av de till behandling
förekommande ämnena är det naturligtvis
såsom redan framhållits beträffande propositionerna
mycket svårt att en gång för alla
fixera vissa regler för utskotten. De anmärkningar,
som riktats mot utskottsutlåtandena,
ha i stort sett gått ut på att de ofta varit
alltför utförliga och detaljerade, särskilt beträffande
reciterna; i dessa hänseenden råder
en väsentlig skillnad mellan det svenska och
det utländska riksdagstrycket. Även enligt
kommitténs uppfattning kunna utskottsutlåtandena
i flera fall te sig ganska svåröverskådliga
och vidlyftiga. Att en förenkling
av utlåtandena är önskvärd, torde vara otvivelaktigt;
en efterbildning av det utomlands
allmänt förekommande, synnerligen knapphändiga
skrivsättet synes dock icke lämpa
sig för svenska förhållanden. Utskotten ha
självfallet full frihet att göra de uttalanden,
utskotten kunna finna påkallade, liksom att
närmare utveckla och motivera de synpunkter,
utskotten anse vara av vikt för en frågas
bedömande, ehuru även här kravet på ett
kortfattat skrivsätt torde kunna ställas. Beträffande
historik och reciter, återgivande
av remissinstansernas yttranden m. m. böra
emellertid strängare principer kunna uppställas
såsom normgivande för utskottskanslierna.
Utskottsutlåtandena kunna sägas i huvudsak
vara av två slag, nämligen dels sådana
som föranledas av propositioner, dels sådana
som avgivas i anledning av motionsvis gjorda
framställningar. Till en särgrupp kunna
hänföras utlåtanden, som avse reglering av
anslagen under de olika huvudtitlarna, och
vidare förekomma naturligtvis blandformer.
Denna uppdelning av utskottsutlåtandena i
skilda kategorier måste beaktas, då man
söker komma fram till vissa riktlinjer för
utlåtandenas avfattning, i det att regler,
som låta sig uppställa för en grupp av utlåtanden,
icke i lika mån kunna anses tillämpliga
beträffande en annan grupp.
Vad angår utlåtanden i anledning av propositioner
anser kommittén, att historik, som
2 — 471118
17
tidigare förekommit i propositionen, i regel
ej ånyo bör intagas i utskottsutlåtandet.
Kortast möjliga redogörelse för ett ärende
bör vidare bliva regel; en utförligare framställning
liksom ett återgivande av den i
propositionen lämnade reciten bör endast
förekomma såsom bakgrund till av utskottet
förordad ändring eller till klarläggande av
motionsvis framställt yrkande. Finnes i propositionen
en koncentrerad inledning jämte
en sammanfattning av departementschefens
ståndpunktstagande, böra desamma intagas
i utskottets utlåtande i syfte att sätta läsaren
snabbt in i det ärende, varom fråga är, och
kunna då ersätta den nämnda kortfattade
redogörelsen för ärendet. Om och i vilken
omfattning departementschefens anförande i
övrigt skall medtagas, får bedömas från fall
till fall. Vad utskottets eget yttrande angår,
förekommer här ibland ett upprepande,
ehuru med någon ändring i ordvalet, av departementschefens
tidigare i utlåtandet återgivna
argumentering. Då slutet blir ett tillstyrkande
av departementschefens förslag
och då saken icke blivit allsidigare belyst
genom de av utskottet använda formuleringarna,
böra sådana omskrivningar undvikas,
så vida utskottet icke avser att stryka under
ett av departementschefen gjort uttalande.
Som regel bör med kortast möjliga
motivering anges utskottets ställningstagande
till Kungl. Maj:ts förslag samt i ämnet väckta
motioner. Då utskottet icke ifrågasätter
ändring i propositionen eller i delar därav
och ej heller motionsvis framställts yrkanden
därom, torde utskottet i de flesta fall
kunna begränsa sig till att utan särskild motivering
konstatera, att propositionen i dess
helhet eller i angivna delar icke föranlett
någon erinran från utskottets sida. Det må
här inskjutas, att kravet på ett kortfattat
skrivsätt naturligtvis icke får drivas så långt,
att svårigheter uppstå att med ledning av
utskottsutlåtandet få en i stora drag tillförlitlig
uppfattning av den föreliggande frågan.
I detta sammanhang torde även böra upptagas
en fråga av teknisk natur. Vid återgivande
av departementschefsanföranden
förfara vissa utskott, t. ex. bevillnings- och
lagutskotten så, att de överföra sättningen
oförändrad men inom citationstecken; andra
utskott, bland dem statsutskottet, låta däremot
omändra sättningen till packad. Denna
ändring medför i de flesta fall, att texten
måste sättas på nytt, emedan för närvarande
endast två av de i riksdagstrycket deltagande
tryckerierna kunna verkställa packningen
utan omsättning. En viss besparing skulle
därför uppnås, om överflyttningen skedde
med användande av stående stil utan ändring
av mellanslagningen. Ehuru vid bifall
till vad kommittén förordat departementschefens
uttalanden komma att intagas i utlåtandena
i betydligt mindre omfattning än
för närvarande, är det eldigt kommitténs
uppfattning önskvärt, att den packade stilen,
som för övrigt är mycket tungläst, undvikes
vid överflyttningen. Departementschefsanförandet
bör då på annat sätt utmärkas,
exempelvis genom fetstilsrubrik.
Andra från en proposition överförda partier,
i den mån en sådan överföring även i fortsättningen
kan tänkas förekomma, böra i besparingssyfte
på samma sätt intagas i utskottsutlåtandet
med oförändrad sättning.
Likaväl som en sammanfattning av departementschefens
förslag ansetts önskvärd i
fråga om omfångsrika propositioner, bör ett
kort sammandrag av utskottets ställningstagande
inflyta i utlåtanden av större omfattning,
särskilt då utskottets uttalanden
återfinnas under flera olika avsnitt.
Därest en proposition innefattar förslag
till ny lag eller förordning respektive ändring
av gällande författning, synes, under
förutsättning att förslaget i sin helhet antingen
tillstyrkes eller avstyrkes av ett enhälligt
utskott, författningstexten, som ofta
tager stort utrymme i anspråk (se exempelvis
konstitutionsutskottets utlåtande nr
27/45 och andra lagutskottets utlåtande nr
81/45), icke behöva återgivas i utskottsutlåtandet.
Det förutsättes dock givetvis härvid,
att en kort redogörelse lämnas för förslagets
innebörd.
Med den uppläggning av utskottsutlåtandena,
som här skisserats, blir det visserligen
nödvändigt för den som önskar erhålla en
utförlig information i viss fråga att gå till
propositionen, men detta är en konsekvens
som icke torde te sig avskräckande mot bakgrunden
av den förkortning och förenkling
18
av utskottsutlåtandena, som på den antydda
vägen torde stå att vinna.
Såsom ovan framhållits intaga de utskottsutlåtanden,
som avse regleringen av anslagen
under huvudtitlarna, i flera avseenden en särställning.
De flesta punkterna innefatta ju
här ett blott och bart tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag om anslagsanvisning till olika
ändamål och böra i större utsträckning än
som för närvarande förekommer kunna sammanföras
under en gemensam rubrik och
med en gemensam ingress, vilken alltså icke
skulle behöva upprepas för varje anslag.
Klämmarna skulle sedan upptagas under
skilda med a), b), c) o. s. v. betecknade moment.
I vissa fall förekommer en onödig upprepning,
då Kungl. Maj:t efter att ha bebådat
anslagsäskanden i statsverkspropositionen
senare framlägger slutligt förslag i särskild
proposition. Utskottsutlåtandet återger då
ibland ordagrant både de i statsverkspropositionen
bebådade och de sedermera i särskild
proposition framlagda anslagsäskandena,
vilka ofta helt överensstämma med varandra.
Kommittén förordar, att för enkelhetens
skull endast förslagen i den särskilda
propositionen återgivas ordagrant med en
antydan om att medel beräknats för ändamålet
även i statsverkspropositionen. En sådan
anordning tillämpas redan nu i icke
obetydlig utsträckning.
Såväl 1921 års kommitté som 1932 års besparingskommitté
har föreslagit, att samtliga
de punkter beträffande vilka utskottet
senare avgiva utlåtande sammanföras till en
punkt i utskottsutlåtandet i stället för att
som nu i allmänhet- sker återkomma i form
av en anmälan. Nämnda förslag bör enligt
kommitténs mening nu allmänt genomföras.
Därigenom skulle vinnas, förutom en viss
förkortning, att protokollsskrivningen i kamrarna
underlättas genom att avbrott för de
punkter, som innefatta anmälan om uppskjutna
ärenden, icke behövde förekomma.
I fråga om utlåtanden i anledning av motioner
föreligger ett i viss mån annat utgångsläge.
Den i motionen framlagda utredningen
är ibland ofullständig; utskottet kan
ha funnit nödigt att i ärendet införskaffa
yttranden från olika myndigheter, etc. Med
andra ord: primärmaterialet för frågans bedömande
kommer här att i stor utsträckning
föreligga först vid utskottsbehandlingen.
Det är naturligt och riktigt, att utskottsutlåtandet
då måste bli utförligare än som i
regel är nödvändigt, då en proposition behandlas.
I förevarande fall kunna i stort
sett samma principer sägas vara tillämpliga
som beträffande propositionsskrivningen;
bl. a. bör sålunda en sammanfattning av
ärendet regelmässigt inflyta i utlåtandet.
Kravet på utförlighet bör dock icke förhindra,
att av utskottet verkställd utredning
eller dess resultat endast i korthet återgivas,
och vidare bör det beträffande yttranden av
ämbetsverk och myndigheter ofta vara tillräckligt
att sammanfattningsvis återgiva det
viktigaste av innehållet i dessa yttranden.
Remissyttrandena böra sålunda icke fogas
vid utskottsutlåtandet såsom särskilda bilagor
i andra fall än där så påkallas av ärendets
vikt.
Beträffande utlåtanden av de tillfälliga utskotten
förekommer i rätt stor utsträckning
dubbelskrivning, då samma fråga behandlas
av tillfälligt utskott från båda kamrarna.
Det torde i sådant fall vara tillräckligt, att
allenast ett utskott redovisar den införskaffade
utredningen, under det medkammarens
tillfälliga utskott kan nöja sig med en hänvisning
till nämnda utredning. I fall då i
vardera kammaren väckts motion i en fråga,
torde få bero på omständigheterna i det särskilda
fallet, vilketdera utskottet en sådan
redovisning skall åligga. Samråd härom torde
böra äga rum mellan resp. utskottspresidier.
Då motion väckts endast i den ena
kammaren och delgivning skett enligt § 63
riksdagsordningen, bör på samma sätt i de
flesta fall vara tillfyllest, att det utskott
som sist handlägger ärendet allenast hänvisar
till den verkställda utredningen samt,
om de båda utskotten ha samma uppfattning
i ärendet, till det yttrande som avgivits av
medkammarens tillfälliga utskott.
Vad angår reservationer till utskottsutlåtandena
torde få framföras såsom ett önskemål,
att desamma göras så kortfattade som
möjligt. I fall cn reservation innehåller en
motivering, som i stora delar sammanfaller
med den av utskottsmajoriteten omfattade
19
meningen, bör skillnaden sålunda kort och
enkelt klargöras med undvikande av transumter,
som försvåra läsningen. Om ändringsyrkande
avser blott en detalj, bör även klämmen,
då så låter sig göra, avse enbart denna
detalj. Klämmen måste dock vara så utformad,
att densamma icke ur formella synpunkter
kan förvägras proposition i kamrarna.
Även här gäller, att avfattningen givetvis
måste avvägas med hänsyn till de i
de olika fallen föreliggande särskilda förhållandena.
Kamrarnas föredragningslistor.
Mellan första och andra kammarens föredragningslistor
föreligga vissa skiljaktigheter
i uppställning och typografi. Dessa skiljaktigheter
torde icke ha tillkommit i något
visst syfte, exempelvis för att undvika en förväxling
mellan de båda listorna. För detta
ändamål synes det överst å resp. listor anbragta
»huvudet» ha givits tillräcklig särprägel.
Då de nämnda skiljaktigheterna alltså
icke kunna sägas tjäna något praktiskt
ändamål men likväl vålla tryckerierna visst
besvär, förordar kommittén, att kamrarnas
föredragningslistor i fortsättningen bringas
i närmare överensstämmelse med varandra.
Vilkendera listan, som härvid bör bliva normgivande,
är givetvis en bedömningsfråga.
Kommittén har för sin del funnit första kammarens
föredragningslista enklare uppställd
och därför mera överskådlig och lättläst men
anser samtidigt önskvärt, att en ytterligare
förenkling i listornas uppställning vidtages.
Förslag till ändrad uppställning av föredragningslistorna
är bifogat detta betänkande
(bilaga A).
Kamrarnas protokoll.
Någon åtgärd för att minska omfattningen
av protokollen, som ju huvudsakligen bestå
av ledamöternas anföranden och i övrigt av
summariska anteckningar om förekommande
ärenden, bär kommittén icke ansett sig
kunna föreslå.
I anslutning till överläggningar inom kommittén
har överbibliotekarien Winge uppgjort
förslag till innehållsförteckning till kamrarnas
protokoll. Förslaget, som åskådliggöres
i bilaga B, innebär att de första två sidorna
av varje protokollshäfte reserveras för
en innehållsförteckning, upptagande i huvudsak
kortfattade rubriker till dels sådana ärenden,
som slutbehandlats av kammaren, dels
ock interpellationer och frågor m. m. jämte
sidhänvisningar. Denna innehållsförteckning
beräknas även för de mest omfattande protokollen
kunna rymmas på de båda första
sidorna.
Kommittén ansluter sig i princip till förslaget
om en kortfattad innehållsförteckning
till de olika protokollshäftena. En sådan anordning,
som bl. a. tillämpas i det engelska
riksdagstrycket, anser kommittén synnerligen
lämplig och ägnad att öka protokollens
användbarhet. Den föreslagna åtgärden skulle
visserligen kunna komma att förorsaka någon
försening vid protokollens färdigställande,
men i de flesta fall torde dock denna försening
icke få någon större betydelse.
Manuskript till innehållsförteckningarna
torde böra uppgöras av lämplig tjänsteman
å vardera kammarens kansli, varvid samarbete
mellan ifrågavarande tjänstemän bör
komma till stånd för att ernå likformighet
vid rubricering av ärendena. I sistnämnda
hänseende synes viktigt att rubriksättningen
sker på sådant sätt, att själva kärnfrågan
framhäves på bekostnad av en allenast formell
rubricering. De förenämnda tjänstemännen
böra även rådgöra med tryckeriexpeditionens
föreståndare beträffande sammanslagningen
av de olika plenidagarnas protokoll
till lämpliga häften. Mest praktiskt och
framför allt tidsbesparande torde vara, att
sidhänvisningarna ifyllas av tryckeriets korrekturläsare
och således inflyta i det korrektur,
som översändes till riksdagen.
Kostnaderna för utökning av varje protokollshäfte
med ett blad, inklusive ersättning
till tryckeriet för insättande av sidhänvisningar,
kunna uppskattas till i genomsnitt
50 kr. per häfte. För hel riksdag skulle, med
utgångspunkt från år 1915, då antalet pro
-
20
tokollshäften var sammanlagt 84, kostnaderna
komma att uppgå till ca 4 000 kr.
Inom riksdagen föras för närvarande på
olika håll — i kamrarnas och utskottens
kanslier, på riksdagsbibliotekets expedition
samt på ekonomibyrån och tryckeriexpeditionen
— smärre löpande register, varav dock
intet är fullständigt. Dessa register komplettera
emellertid varandra i olika hänseenden
och torde vara tillräckliga såväl för riksdagsorganens
eget behov som för att lämna svar
på allmänhetens förfrågningar. Intet av de
ifrågavarande löpande registren lämpa sig
emellertid i nuvarande form att mångfaldiga
till riksdagsledamöternas och allmänhetens
bruk.
Kommittén har närmare övervägt, huruvida
icke den av kommittén här ovan föreslagna
innehållsförteckningen till de olika
protokollshäftena lämpligen skulle kunna
kompletteras med ett särskilt register upptagande
dels alla erforderliga uppslagsord
och dels en talarförteckning, allt med sidhänvisningar.
Kommittén har för sin del, utom av kostnadshänsyn
även med tanke på den försening
vid protokollens tryckning, som därav
skulle vållas, icke funnit lämpligt, att ett
dylikt register tryckes tillsammans med varje
protokollshäfte. Däremot har ifrågasatts, huruvida
icke registret skulle kunna föras successivt,
gemensamt för båda kamrarna, och
tryckas separat med jämna mellanrum, exempelvis
månadsvis. Registret skulle härvid
kumuleras, d. v. s. i ett senare register skulle
inarbetas det eller de tidigare tryckta månadsregistren.
Vid sitt övervägande av denna fråga har
kommittén kommit till den uppfattningen,
att kostnaderna för ett register av ifrågasatt
slag skulle bliva så höga, att kommittén,
med hänsyn även till att den praktiska nyttan
av registret icke torde bli särskilt stor,
icke anser sig böra framlägga något förslag
i ämnet. I
I det följande komma att i särskilda avsnitt
till behandling upptagas dels frågan om
protokollens rent typografiska utformning
m. m., dels frågan om snabbare tillhandahållande
av protokollen.
Angående utformningen av
klämmar samt förhållandet mellan
motivering och kläm.
Under debatten i första kammaren angående
riksdagstryckets rationalisering berördes
av professor N. Herlitz frågan om
sambandet mellan motivering och kläm, vad
som med andra ord rätteligen kan anses beslutat
i visst ärende. Denna i huvudsak rent
konstitutionella fråga hade redan tidigare
uppmärksammats i en av professor Herlitz
vid 1940 års lagtima riksdag väckt motion
(1:2), vari hemställdes om »utredning angående
åtgärder ägnade att skapa större klarhet
med avseende å den rättsliga innebörden
av riksdagens beslut och uttalanden ävensom
om framläggande för riksdagen av de förslag
till stadganden, antingen i grundlag eller i
annan form, som av utredningen kunna föranledas».
I enlighet med hemställan av konstitutionsutskottet
i utlåtande nr 21 föranledde
motionen icke någon riksdagens åtgärd. Utskottet
hade emellertid funnit de av motionären
anförda synpunkterna i flera hänseenden
värda beaktande men ansett de flesta
av de i saken framställda önskemålen bäst
kunna tillgodoses om de vunne beaktande i
praxis. Vissa av olägenheterna med den nu
rådande ordningen hade synts utskottet sammanhänga
med att klämmarna stundom fått
en alltför snäv avfattning. Motionens syfte
skulle sålunda enligt utskottet främjas om
uttalanden, som avsåge att binda Kungl.
Maj:t, i större utsträckning än som nu vore
fallet från »motiveringen» överfördes till
klämmen.
Professor Herlitz har inför kommittén och
i närvaro av kamrarnas sekreterare muntligen
utvecklat sina synpunkter på ifrågavarande
spörsmål, som därefter varit föremål
för överläggningar inom kommittén.
Mot det nuvarande systemet med varandra
kompletterande motivering och kläm har
särskilt anförts, att detsamma skulle kunna
medföra allvarliga olägenheter för förvaltningsmyndigheter
och andra vid tolkningen
av ett riksdagens beslut. Å andra sidan har
gjorts gällande, att detta system, som be
-
21
tingats av utvecklingen, i många fall visat
sig innebära en smidig form för meddelande
av bindande föreskrifter samtidigt med anpassningisbara
tolkningsregler.
I det föregående har kommittén i skilda
sammanhang — rörande propositioner, motioner
och utskottsutlåtanden — berört frågan
om utformningen av den hemställan,
»kläm», som avslutar dessa handlingar. Härvid
har kommittén förordat, att klämmarna
böra erhålla en klar och otvetydig utformning.
Kommittén har härjämte pekat på
möjligheten att konkretisera de ofta förekommande
vaga klämmarna, i vilka hemställes
om riksdagens godkännande av nya
statsbidragsgrunder etc., genom en hänvisning
till ett vid propositionen fogat förslag
till bidragskungörelse. Utöver nämnda rekommendationer
vill kommittén endast framhålla,
att det i många fall i praktiken torde bli
ytterst svårt för att icke säga ogörligt att i
en kläm sammanföra allt det, som i ett visst
ärende avses skola innefatta riksdagens beslut.
Självfallet bör det emellertid eftersträvas
att utforma klämmarna så, att de så
fullständigt som möjligt ange — i propositioner
eller motioner —- vad som underställes
riksdagens prövning resp. — i utskottsutlåtanden
— vad som skall innefatta riksdagens
beslut. Det är också angeläget, att i
motiveringen särskilt framhäves, vad som är
avsett att bliva direkt bindande, ehuru det
av praktiska skäl icke kunnat återges i klämmen.
Riksdagsskrivelserna.
Bestämmelser om meddelande av riksdagens
beslut finnas i §§ 79 och 80 riksdagsordningen.
I § 79 stadgas, att de framställningar
till Konungen, vilka riksdagen beslutar,
liksom svaren på hans till riksdagen avlåtna
förslag skola genom skrivelser till Konungen
avlämnas. I § SO meddelas föreskrifter
om uppsättning och expediering av skrivelserna.
Sålunda skola riksdagens skrivelser
i mål, som blivit av ständigt eller i dess ställe
särskilt tillsatt utskott handlagda, uppsättas
och expedieras av kansliet hos det utskott,
som berett ärendet, medan uppsättandet
och expedierandet av andra för bägge kamrarna
gemensamma skrivelser ombesörjas genom
ett särskilt riksdagens kansli under inseende
av två inom första och två inom
andra kammaren därtill utsedda ledamöter
(kanslideputerade). Expedition över något
riksdagens beslut må ej utgå förr än den
blivit justerad inför kamrarna. Från riksdagen
utgående expeditioner undertecknas av
talmännen.
Redan 1921 års kommitté för riksdagstrycket
rekommenderade förenklingar beträffande
riksdagsskrivelsernas avfattning. Skrivelserna
hade, framhöll kommittén, dittills
i de flesta fall utgjort en ren avskrift av det
eller de utskottsutlåtanden, som avhandlades
i resp. skrivelser; förändringarna hade huvudsakligen
inskränkt sig till ett utbyte av
»utskottet föreslår» till »riksdagen har beslutat».
Det kunde ifrågasättas, huruvida
icke skrivelsen gjorde samma effekt, om blott
ärendet angåves, men i övrigt hänvisning
lämnades till det utskottsutlåtande, skrivelsen
åsyftade, med tillägg av en uppgift, att
sagda utskottsutlåtande godkänts av riksdagen.
Kommittén ansåg sig dock icke kunna
förorda en generell tillämpning av nämnda
förfaringssätt.
Uttalandet fick till resultat, att omfånget
av riksdagsskrivelserna under de följande
åren väsentligt minskade: 1920 omfattade
sålunda varje riksdagsskrivelse i medeltal
5.7 sidor medan år 1930 sidantalet per skrivelse
nedgått till 3.6.
1932 års besparing skommitté påpekade, att
minskningen i huvudsak åstadkommits genom
att själva skrivelsen endast kommit att
innefatta anmälan om riksdagens beslut med
hänvisning till ett vid skrivelsen fogat tryckt
exemplar av utskottsutlåtandet. Kommittén
rekommenderade en ökad användning av
detta förfaringssätt. Endast i de fall, då riksdagen
vidtagit ändringar i utskottsutlåtande,
borde riksdagsskrivelserna givas en mera
fullständig avfattning. Även beträffande skrivelserna
angående regleringen av utgifterna
under de olika huvudtitlarna ansåg kommittén
en expediering av riksdagens beslut, där
detta fattats helt i överensstämmelse med
utskottets förslag, kunna verkställas genom
en anmälan, att riksdagen upptagit anslagen
22
på sätt en i registerform gjord sammanställning
utvisade. Endast i den mån riksdagens
beslut avvikit från vad utskottet hemställt,
borde i skrivelsen, såsom dittills plägat ske,
under särskilda punkter inflyta beslutets motivering
och kläm.
Är 1945 omfattade riksdagsskrivelserna,
612 till antalet, sammanlagt 1 132 sidor,
d. v. s. blott ca 1.9 sidor per skrivelse. Denna
ytterligare minskning av skrivelsernas
omfattning har föranletts av att numera alla
utskotten utom statsutskottet övergått till
ett över lag synnerligen förkortat skrivsätt:
vederbörande utskottsutlåtande överlämnas
med en förklarande missivskrivelse, såvida
icke riksdagens beslut kan uttömmande beskrivas
genom en kortfattad anmälan. Man
har sålunda t. o. m. gått något längre än vad
1932 års kommitté rekommenderade.
Då som nämnt statsutskottet är det enda
utskott, som fortfarande tillämpar ett mera
utförligt skrivsätt vid riksdagsskrivelsernas
utformning, har kommittén ansett sig böra
redogöra för den praxis, som i förevarande
hänseende utbildats inom detta utskott. Av
lämplighetsskäl har redogörelsen begränsats
till de riksdagsskrivelser, som föranledas av
propositioner.
I de fall då riksdagens beslut innefattar
bifall till Kungl. Maj:ts förslag och riksdagen
icke fogat något uttalande till sitt beslut,
få riksdagsskrivelserna ■—• i likhet med
de av övriga utskott uppsatta —- formen av
ett kortfattat meddelande till Kungl. Maj:t
om beslutets innehåll, t. ex.: »riksdagen får
anmäla, att riksdagen med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag anvisat etc.». Har riksdagen
fogat något uttalande till sitt beslut, medtages
detta i skrivelsen. Härvid är dock att
märka, att de orienterande upplysningar rörande
Kungl. Maj:ts förslag, som understundom
ingå i utskottets uttalande, icke
vidarebefordras till Kungl. Maj:t. En tredje
variant utgöres av de riksdagsbeslut, som
innefatta bifall helt eller delvis till Kungl.
Maj:ts förslag och samtidigt avslag av eller
bifall till i anledning av förslaget väckta
motioner. I dessa fall renodlas riksdagsskrivelserna
så att motiveringarna för avslag å
motionerna utmönstras. Motiveringarna för
bifall medtagas däremot. Även andra varia
-
tioner kunna förekomma, men de anförda
exemplen utgöra prov på de vanligaste typfallen.
Avsikten med statsutskottets skrivsätt har
uppgivits vara att för Kungl. Maj:ts kansli
och förvaltningsmyndigheterna underlätta
verkställigheten av riksdagens beslut genom
att i en urkund ge ett uttömmande uttryck
för riksdagens vilja. Ett sådant skrivsätt
föranleder emellertid ett visst merarbete
inom utskottets kansli med därav följande
kostnader och ökad pappersåtgång men
framför allt ökade tryckningskostnader.
I sistnämnda hänseende må framhållas, att
år 1945 expedierades av statsutskottet inalles
276 skrivelser, varav ett 49-tal, vilka kunna
beteoknas såsom utförliga, omedelbart befordrades
till trycket hos stockholmstryckerier.
Dessa 40 skrivelser, vilka bl. a. omfattade
samtliga huvudtitlar med undantag av
IX, XII och XIV huvudtitlarna, upptogo
542 trycksidor eller i det närmaste lika
mycket som övriga i 1945 års riksdagstryck
ingående 572 skrivelser. Kostnaderna för
nämnda 40 skrivelser utgjorde, inklusive
kostnad för papper och bindning, 10 985 kr.
mot 7 267 kr. för övriga skrivelser, vilka
trycktes i landsorten. Överslagsvis skulle en
nedkortning av enbart de ifrågavarande från
statsutskottet expedierade utförliga skrivelserna
i överensstämmelse med de övriga utskottens
praxis ha medfört en minskning av
antalet trycksidor med 502 och därmed en
besparing ifråga om sättnings- och tryckningskostnader
med 7 850 kr. och beträffande
kostnader för häftning och bindning samt
papper med resp. 1 090 kr. och 1 195 kr.,
eller sålunda sammanlagt med ca 10 135 kr.,
varvid pappersåtgången skulle ha minskats
med ca 33 500 ark i format 68 X 100 cm.
Kommittén har vid sitt övervägande av
ändamålsenligheten med statsutskottets
praxis vid uppsättningen av riksdagsskrivelser
tillmätt den omständigheten betydelse,
att praktiskt taget alla skrivelser, som ombesörjas
av de övriga utskotten — även sådana
som avse de av dessa utskott behandlade
huvudtitlarna —, sedan länge, utan att
några olägenheter påvisats, äro av den förut
beskrivna kortfattade typen. På grund härav
och med hänsyn framför allt till de icke
23
obetydliga besparingar, som beträffande riksdagstrycket
skulle stå att vinna, om samtliga
utskott helt tillämpade det kortare skrivsättet,
förordar kommittén såsom en generell
regel, att riksdagens beslut meddelas
Kungl. Maj:t genom en kortfattad anmälan
eller, då så ej lämpligen kan ske, genom överlämnande
av vederbörande utskottsutlåtande
med angivande av de avvikelser från utlåtandet,
som beslutet innebär.
Riksdagsbeslutet.
Beträffande riksdagsbeslutet avgav fil.
doktor K. Hagman år 1920 ett yttrande, som
bilades 1921 års kommittébetänkande. Av
yttrandet framgick, att beslutet enligt Hagmans
uppfattning saknade betydelse och
utan olägenhet skulle kunna avskaffas. Till
denna uppfattning anslöt sig kommittén.
Hagman hade emellertid framhållit, att vissa
stadganden i riksdagsordningen förutsatte
utarbetandet av ett riksdagsbeslut, ehuru
ingenting funnes stadgat om vad beslutet
skulle innehålla. Då ett avskaffande av riksdagsbeslutet
sålunda skulle kräva grundlagsändring
och då kostnaden för beslutet vore
jämförelsevis ringa, hade kommittén icke
velat förorda åtgärder för riksdagsbeslutets
avskaffande.
Sedan på initiativ av konstitutionsutskottet
vid 1932 års riksdag ur riksdagsordningen
uteslutits de av fil. doktor Hagman åsyftade
bestämmelserna angående riksdagsbeslutet,
har ett av motiven för riksdagsbeslutets bibehållande
bortfallit. Vid angivna tillfälle
förelåg dock en stark opinion såväl inom
riksdagen som i pressen mot ett borttagande
av riksdagsbeslutet.
Framför allt av historiska skäl bör även
enligt kommitténs mening det textade exemplaret
av riksdagsbeslutet med samtliga riksdagsmännens
egenhändiga namnteckningar
bibehållas. Kommittén har emellertid övervägt,
om icke den tryckta upplagan av riksdagsbeslutet
lämpligen skulle kunna slopas,
då den icke synes fylla någon särskild funktion.
I det starkt förkortade skick, i vilket
riksdagsbeslutet numera utformas, skulle
härigenom uppkomma allenast en obetydlig
besparing, beräknad till 750 kr. Kommittén
ifrågasätter därför icke ett slopande ens av
den tryckta upplagan av riksdagsbeslutet.
Riksdagsregistret.
Riksdagsregistret består av ett sak- och ett
personregister jämte matrikel över riksdagsledamöterna
samt dessutom av ett provisoriskt
register, som utkommer kort tid efter
varje riksdagssessions avslutande — liggaren.
Härjämte utarbetas för varje tioårsperiod
ett sammanfattande register, det s. k.
tioårsregistret, vars uppställning väsentligen
ansluter sig till sakregistret.
Riksdagsregistrets uppställning och utformning
ha i stort sett varit oförändrade
sedan representationsreformens genomförande.
Som allmänt omdöme om detta register
kan sägas, att det i fråga om fullständighet
och reda fyller högt ställda anspråk. Vad
sakregistret beträffar må framhållas dess i
viss män egenartade karaktär av på en gång
register och handbok. Fn följd härav blir,
att denna del av registerverket blir synnerligen
detaljerad och får ett betydande omfång.
Med utgångspunkt från att registret
främst bör tjäna syftet att hänvisa läsaren
till själva riksdagshandlingarna, har kommittén
undersökt, huruvida möjlighet förefinnes
att utan att eftersätta kravet på överskådlighet
och fullständighet nedbringa sakregistrets
omfång. Olika registrerings- och redovisningsmetoder
ha därvid prövats. Inom kommittén
har bl. a. ifrågasatts, huruvida det är
erforderligt att i registret specifikt redovisa
samtliga av riksdagen anvisade anslag med
angivande av belopp och i vissa fall även för
anslagens disposition beslutade villkor. Möjligheten
att förkorta särskilt långa artiklar
har även övervägts. Eftersom emellertid en
mera omfattande omläggning av registrets
uppställning icke lämpligen kan genomföras
förrän fr. o. m. år 1951, då perioden för nästa
tioårsregister börjar, har kommittén icke ansett
sig böra närmare än som skett ingå på
denna fråga. Kommittén föreslår i stället, att
sakregistret göres till föremål för en översyn
i syfte att ernå en nedskärning av dess omfång
fr. o. m. år 1951. Det torde böra upp
-
24
dragas åt kanslideputerade att verkställa
denna översyn. Under mellantiden böra emellertid
förefintliga möjligheter till förkortningar
och förenklingar inom registrets nuvarande
ram tillvaratagas, varvid vissa av
kommittén med den nuvarande författaren
av riksdagsregistret diskuterade redaktionella
ändringar och tekniska anordningar böra
närmare övervägas.
I förevarande sammanhang får kommittén
ytterligare anföra följande.
Sedan de ordinarie tiderna för avlämnande
av propositioner och motioner gått till ända,
tryckas genom riksdagens ekonomibyrås försorg
förteckningar i nummerföljd för resp.
samlingar. Dessa förteckningar fullständigas
vid sessionens slut och tryckas då i ny
upplaga, varvid motionsförteckningarna
kompletteras med ett alfabetiskt register
över motionärerna. Efter de olika sessionernas
slut tryckes även en förteckning över
riksdagens skrivelser. Samtliga dessa förteckningar
drogo en ungefärlig kostnad avför
vårsessionen 1945 1 750 kr. och för höstsessionen
400 kr. för 92 resp. 18 sidor. I liggaren,
som i regel utkommer något över en
månad efter sessionernas avslutande, finnas
förteckningar i nummerföljd av såväl propositioner
som motioner med hänvisningar
till deras behandling i riksdagen, och i personregistret,
som kommer ut något senare, finnes
vid varje ledamot upptaget numret på
de motioner han undertecknat.
Då således en dubbeltryckning förekommer
i fråga om propositions- och motionsförteckningar
och då de förenämnda särskilda
förteckningarnas värde för riksdagens egna
ledamöter torde kunna dragas i tvivelsmål,
har inom kommittén övervägts, huruvida
icke de ifrågavarande förteckningarna lämpligen
borde slopas och i de bundna banden
hänvisning ske till liggaren och personregistret.
Med hänsyn till att förteckningarna uppgivits
vara av visst värde för allmänheten
och pressen har kommittén dock icke ansett
sig böra föreslå borttagandet av desamma
men ifrågasätter om icke förteckningarna i
stället för att tryckas kunde stencileras i en
begränsad upplaga för utdelning till de av
förteckningarna närmast intresserade.
Den särskilda skrivelseförteckningen, vilken
drager en kostnad av 6 å 700 kr., bör
enligt kommitténs mening kunna avskaffas,
trots att för denna någon dubblering ej finnes.
De forskare eller andra, som önska finna
numret på en viss skrivelse, torde ej i nämnvärd
utsträckning begagna sig av denna
förteckning utan använda sig säkerligen i
stället av liggaren eller sakregistret.
JO:s och MO:s samt statsrevisorernas
berättelser.
Beträffande justitieombudsmannens och
militieombudsmannens ämbetsberättelser
ifrågasätter kommittén icke någon ändring.
Vad angår statsrevisorernas berättelser
finner kommittén önskvärt, att reciterna,
med beaktande av vad kommittén härutinnan
anfört i fråga om propositionerna, göras
så kortfattade som möjligt utan att klarheten
blir lidande. En del tabeller, som äro
lätt tillgängliga på annat håll, böra uteslutas
och ersättas med erforderliga hänvisningar.
Givetvis är det i lika hög grad angeläget,
att myndigheterna i sina förklaringar till
statsrevisorernas uttalanden vinnlägga sig
om ett kortfattat skrivsätt, som endast medtager
det väsentliga i varje ärende.
Fråga om snabbare publicering
av riksdagsprotokollen.
Ifrågavarande spörsmål, som tid efter annan
kommit upp i den offentliga debatten,
behandlades senast av en av riksgäldsfullmäktige
enligt beslut av 1936 års riksdag
tillsatt kommitté, den s. k. stenograjkommitten,
som avgav sitt betänkande i januari
1937.
Av den av stenografkommiittén lämnade
redogörelsen för frågans tidigare behandling
framgick bl. a., att den nuvarande ordningen
för protokollens uppsättning, justering och
tryckning i huvudsak varit gällande sedan
1913 års riksdag. Nämnas må endast att på
förslag av 1930/31 års kommitté rörande
riksdagens arbetsformer infördes ett tillägg
25
till § 13 (numera § 11) i reglementariska
föreskrifterna av innehåll, att kanslideputerade
hade att vaka över att de i kamrarna
förda protokollen samt övriga riksdagshandlingar
bleve med största möjliga skyndsamhet
tryckta och utdelade till kamrarnas ledamöter.
Stenografkommittén fann vid sin utredning,
att om man på ett verkligt effektivt
sätt ville tillmötesgå de i frågan framkomna
önskemålen och på samma gång öka intresset
för riksdagsförhandlingarna, måste man sträva
efter att ernå en organisation, som kunde
möjliggöra en omedelbar utskrivning och
publicering av de stenografiska uppteckningarna
av riksdagsdebatterna, alltså medan
dessa ännu hade full aktualitet. Härigenom
skulle pressen erhålla material till en allsidigt
belysande behandling av riksdagsdebatterna
snarast möjligt efter det dessa ägt
rum.
Det förslag kommittén i angivna syfte
framlade innebar i huvudsak följande.
Endast två stenografer (en förste stenograf eller
kontrollstenograf och ytterligare en stenograf)
skulle samtidigt tjänstgöra i kammaren. Kontrollstenograferna
skulle tjänstgöra J4 timme för var
gång med ett uppehåll av 1J4 timme. Stenografernas
tjänstgöring i kammaren skulle omfatta
10 minuter för varje gång med uppehåll mellan
inställelserna av 70 min., varunder genomgång
av stenogrammen, kollationering med kontrollstenografer
och utskrivning på maskin skulle äga
rum. Utskriften av stenogrammen skulle överföras
till stencil, sedan den av kontrollstenografen
blivit reviderad, varefter stencilerade exemplar i
tillräckligt antal omedelbart skulle tillhandahållas
pressen samt kamrarnas kanslier, där de till tredje
dagen därefter kl. 11 f. m. skulle finnas tillgängliga
och inom vilken tid ledamot hade tillfälle
att justera sitt yttrande. Justeringstiden för kammarprotokollen
föreslogs förkortad till tredje dagen
efter ett plenum, om kammaren då sammanträdde.
Tryckningen (inklusive sättning och korrekturläsning),
som därefter omedelbart skulle
vidtaga, beräknades kunna avslutas redan efter
43 timmar. De tryckta protokollen för ett sammanträde
skulle sålunda enligt förslaget kunna
utdelas på femte eller sjätte dagen efter sammanträdet,
d. v. s. lördagsprotokollen påföljande torsdag
och onsdagsprotokollen, på grund av under
tryckningstiden infallande söndag, påföljande tisdag.
En ytterligare förkortning av tryckningstiden
med 24 timmar skulle visserligen vara möjlig men
till relativt hög kostnad.
Stenografkommitténs förslag förutsatte en
omorganisation av den vid riksdagen anställda
stenografkåren samt inrättande av ett för
båda kamrarna gemensamt stenografkansli
med en särskild riksdagens maskinskrivningsavdelning
i likhet med vad som förekommer
i utländska parlament, där en fortlöpande
utskrift av stenogrammen äger rum.
Merkostnaderna för förslagets genomförande
hade beräknats till sammanlagt 41576
kr. för varje riksdag exklusive merkostnad
för förkortning av tryckningstiden.
Den bärande tanken i stenografkommitténs
förslag var alltså, att det lades större vikt vid
ett tidigt tillhandahållande av kammardebatterna
i utskrift än vid ett påskyndande av
protokollens tryckning. Ett bifall till kommitténs
förslag skulle emellertid såsom framgått
av det föregående även ha inneburit en
avsevärd förkortning av tiden för färdigställande
av de tryckta protokollen.
Stenografkommitténs förslag, som behandlades
av sammansatt konstitutions- och
bankoutskott vid 1937 års riksdag (uti. nr 1)
föranledde icke någon riksdagens åtgärd. En
av huvudanledningarna härtill torde ha varit,
att förslaget förutsatte, att ojusterade yttranden
skulle få utlämnas.
Stenografkommittén hade även diskuterat
frågan om mekanisk upptagning av riksdagsdebatterna,
men då en anläggning för ljudupptagning
inom riksdagen skulle bliva synnerligen
dyrbar utan att därmed vunnes
garantier för ett fullgott resultat, hade kommittén
ansett, att denna fråga för det dåvarande
kunde avföras från diskussionen. I
detta sammanhang påpekades att det även
vid ett system med mekanisk ljudupptagning
skulle erfordras personal för utskrift och revidering
av de upptagna anförandena, och
likväl skulle man icke helt kunna avvara
stenograferna i händelse av uppkomna tekniska
fel i apparaturen etc.
Frågan om mekanisk ljudupptagning av
kamrarnas debatter upptogs sedermera i anledning
av uttalanden av 1937 års riksdag
till övervägande inom riksgäldsfullmäktige,
som framlade förslag i ämnet i skrivelse till
26
bankoutskottet den 26 januari 1939. Förslaget
ledde icke till någon åtgärd — enligt vad
bankoutskottet i skrivelse till fullmäktige
den 25 maj samma år meddelade i huvudsak
beroende på att något mera allmänt intresse
inom riksdagen icke då förelåge för ett slopande
av systemet med stenografisk upptagning
av riksdagens förhandlingar. Frågan
torde av flera skäl icke för närvarande vara
aktuell.
Kommittén har efter samråd med Publicistklubbens
ordförande berett de politiska
partiorganisationernas pressavdelningar tillfälle
att till kommittén framföra sina synpunkter
på frågan om snabbare tillhandahållande
av riksdagens protokoll i anslutning
till en inom kommittén upprättad promemoria
i ämnet. I anledning härav ha yttranden
inkommit från B onde förbundets pressförening,
Svenska högerpressens förening och
Sveriges vänsterpressförenings förtroenderåd
samt separat från två folkpartitidningar,
nämligen Västmanlands läns tidning (redaktör
Pers j:r) och Eskilstuna-Kurircn (redaktör
Wermelin).
De inkomna yttrandena ge vid handen,
att intresse förefinnes för en omedelbar utskrift
av de ojusterade kammarprotokollen,
varigenom tidningarna, särskilt i landsorten,
skulle erhålla material till en fylligare efterdebatt,
och att i varje fall en förkortning av
tiden för de tryckta protokollens utgivning
anses önskvärd. Medan Bondeförbundets
pressförening med hänsyn bl. a. till vad kommittén
i sin promemoria framhållit angående
det nuvarande ansträngda läget på arbetsmarknaden
och särskilt inom tryckeribranschen
icke ansett sig böra för närvarande
påyrka åtgärder för att främja en snabbare
publicering av riksdagsprotokollen, anser
Sveriges vänsterpressförenings förtroenderåd
önskvärt, att redan nu en rationalisering
i princip beslutas och planer i detalj
uppgöres för ett eller flera alternativ, varigenom
en försöksverksamhet skulle kunna
vara klar att igångsättas, så snart tryckerierna
å sin sida kunde genomföra den där
erforderliga tidsbesparingen.
Svenska högerpressens förening föreslår en
provisorisk lösning av innebörd, att ett
mindre antal stencilerade, ojusterade stenograim
omedelbart utskrives och hålles tillgängligt
för allmänheten genom riksdagsbiblioteket,
för Tidningarnas telegrambyrå,
för partiorganisationernas pressavdelningar
samt för huvudstadens dagliga tidningar. I
de delar av protokollsmaterialet, till vilka
uppmärksamheten särskilt knyter sig, skulle
partiorganisationernas pressavdelningar såväl
som Tidningarnas telegrambyrå genom det
föreslagna arrangemanget kunna stå till
tjänst såsom förmedlare till landsortspressen.
Det föreliggande spörsmålet om en snabbare
publicering av riksdagsdebatterna har
såvitt kommittén kunnat finna icke under de
senaste åren kommit i ett sådant ändrat
läge, att stenografkommitténs förslag, vilket
synes kommittén äga många förtjänster, nu
kan tänkas genomfört eller att en förnyad
utredning för närvarande kan anses påkallad.
Det kan i detta sammanhang förtjäna påpekas,
att den av Svenska högerpressens förening
föreslagna provisoriska anordningen
med omedelbar utskrift i ett mindre antal
stencilerade exemplar av de stenografiska
uppteckningarna av riksdagsdebatterna skulle
kräva i det närmaste samma radikala omläggning
av riksdagsstenografernas arbetsförhållanden
m. m., som förordas av stenografkommittén.
Kommittén har emellertid ansett sig böra
företaga en rent teknisk undersökning av
möjligheterna att inom ramen av nuvarande
organisation uppnå åtminstone någon tidsbesparing.
Denna undersökning har emellertid
visat, att även en obetydlig sammanpressning
av de olika tidsmomenten skulle
stöta på mycket stora svårigheter, och detta
av flera skäl, som här endast i korthet skola
beröras.
Enligt § 12 i reglementariska föreskrifter
för riksdagen skola utskrifter av de stenografiska
uppteckningarna av riksdagens debatter
sist å tredje dagen efter debatten kl.
10 f. m. avlämnas i vardera kammarens
kansli, där de skola finnas tillgängliga för
justering av riksdagsmännens yttranden.
Kommittén har efter samråd med riksdagens
kanslideputeradc och kamrarnas sekreterare
samt representanter för de vid riksdagen
27
tjänstgörande stenograferna kommit till den
uppfattningen, att någon nämnvärd förkortning
av angivna tid icke är möjlig att genomföra
med nuvarande anställnings- och
tjänstgöringsförhållanden för stenograferna,
men även om en sådan vore möjlig med
någon ändring av organisationen, skulle den
dock icke i och för sig få någon betydelse
— det förutsättes här, att riksdagens ledamöter
fortfarande i övervägande grad äro
emot ett utlämnande till allmänheten och
pressen av ojusterade anföranden — såvida
icke även tiden för protokollens justering i
kamrarna i motsvarande mån bleve förkortad,
exempelvis från femte till fjärde söckendagen
efter ett sammanträde. För onsdagsprotokollens
vidkommande skulle då justeringsdagen
infalla på en måndag, men denna
dag sammanträder riksdagen i allmänhet
icke. En utväg vore att införa en helt ny
ordning för protokollens justering i kamrarna;
denna fråga har kommittén emellertid
icke ansett sig böra upptaga till övervägande,
då den nära sammanhänger med frågan
om ändring av riksdagens arbetsformer.
Vad härefter beträffar själva tryckningen
av protokollen och vad därmed sammanhänger,
sker denna i stort sett i följande ordning
(avser onsdagsprotokollen):
1. Efter protokollsjustering vid eftermiddagssammanträdet
påföljande tisdag vidarebefordras
manuskriptet, om det i komplett
skick sänts till tryckeriexpeditionen, till
tryckeriet, där vissa förberedande arbeten utföras
tisdag kväll. Sättningen påbörjas tidigt
onsdag morgon och avslutas i regel torsdag
fm.
2. Korrektur läses successivt under loppet
av onsdagen och torsdagen.
3. Korrekturen sändas till kamrarnas sekreterare
för genomgång av »stommen», innan
tryckningstillstånd gives.
4. Korrigering verkställes och tryckningen
påbörjas under fredagen och avslutas (inklusive
häftning av 500 exemplar) på lördagen
(ev. först nästföljande måndag), då delningen
i kamrarna sker. Häftning och distribution
av återstående upplagan, som ombesörjes av
särskilt bokbinderi, taga ytterligare någon
dag i anspråk.
En förkortning skulle här kunna uppnås.
om justeringen av protokollen kunde ske tidigare
på tisdagarna, i det tryckeriet skulle
kunna påbörja sättningen redan samma dag;
då tisdagsförmiddagarna emellertid äro reserverade
för utskottssammanträden, torde
detta emellertid icke låta sig göra. I övrigt
synas försöken att uppnå förkortningar av
de olika tidsmomenten i huvudsak dömda att
stranda på nuvarande material- och personalförhållanden
inom tryckeribranschen. Aktiebolaget
P. A. Norstedt & Söner, som sedan
ett flertal år ombesörjer tryckningen av riksdagsprotokollen,
har sålunda av angivna skäl
nödgats successivt minska sina leveransåtaganden
från tio till sex 16-sidiga ark per dag.
Tryckning nattetid ställer sig mycket dyr
och är svår att ordna, emedan Norstedt &
Söner liksom övriga i riksdagstrycket deltagande
stockholmsfirmor äro civiltryckerier,
för vilka icke gälla samma undantagsbestämmelser
ifråga om nattarbete som för exempelvis
tidningstryckerierna.
Ytterligare några påpekanden torde i detta
sammanhang vara på sin plats. Ofta medverka
olika sammanstötande omständigheter
till att de viktigaste, de för pressen och allmänheten
intressantaste protokollen bliva
särskilt försenade. Protokollen från remissdebatten
sammanfalla sålunda vanligtvis med
motionsfloden med därav följande stora anhopning
av material för korrekturläsning och
tryckning. De stora debattprotokollen från
sammanträdena närmast före påsk justeras
icke förrän efter påskferiernas slut, varvid
tiden för protokollens utdelning i motsvarande
mån förskjuts, och liknande förhållanden
inträffa vid sessionernas slut. Övriga
helgdagar inverka på samma sätt försenande.
Ibland kan tryckningen av ett protokoll
även komma att skjutas åt sidan för att man
snabbt skall kunna få fram ett viktigt utskottsutlåtande.
Vissa tryckeritekniska detaljer,
som kommittén här ej kan gå närmare
in på, verka ytterligare i fördröjande riktning.
Kommittén finner alltså, att förutsättningar
för ett snabbare tillhandahållande av
riksdagens protokoll icke för närvarande föreligga.
28
Med hänsyn till det intresse, som otvivelaktigt
förefinnes för saken, särskilt hos delar
av pressen, bör dock frågan givetvis ägnas
fortsatt uppmärksamhet. Det torde härvid
böra ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret
att efter samråd med kanslideputerade
taga de initiativ i frågan, som i ett
ändrat läge kunna finnas påkallade. Sålunda
torde i varje fall vissa smärre förkortningar
av de olika i trycknings- och häftningsproceduren
ingående tidsmomenten kunna genomföras,
då personal- och materialförhållandena
inom tryckeribranschen lättat; för en radikal
lösning av frågan torde dock krävas en fullständig
omläggning av anställnings- och arbetsförhållandena
för riksdagens stenografoch
korrekturläsarpersonal jämte inrättande
av en särskild maskinskrivningsavdelning i
ungefärlig överensstämmelse med stenografkommitténs
förslag samt vidare en ny ordning
för protokollens justering. Möjligheterna
att medelst upptagning på mekanisk väg av
kamrarnas debatter nå fram till en lösning
av det föreliggande spörsmålet torde även
böra framdeles ytterligare övervägas, sedan
den därför erforderliga tekniska apparaturen
blivit i praktiken närmare utprovad.
Fråga om genomförande av aktsystem
för riksdagstrycket.
I anledning av statsrevisorernas uttalanden
har kommittén övervägt frågan om införande
av s. k. aktsystem eller dossierbildning beträffande
riksdagstrycket. Fördelen med
denna metod, som innebär, att de propositioner,
motioner, utskottsutlåtanden, riksdagsprotokoll
och skrivelser, som gälla ett
visst ärende, få bilda en särskild samling,
skulle givetvis vara att underlätta för den
som önskade taga del av riksdagsbehandlingen
av en fråga att snabbt och på en gång
få tillgång till allt erforderligt material. Tanken
på ett sådant aktsystem måste i förstone
te sig tilltalande, men ett närmare studium
av hithörande spörsmål har dock såsom framgår
av det följande övertygat kommittén om
att systemet icke lämpligen torde låta sig
genomföra beträffande det svenska riksdagstrycket.
I riksdagsbibliotekets samlingar ingår ett
trettiotal främmande länders parlamentstryck.
Av dessa är det blott ett enda, nämligen
det finska, som grupperas efter dossiereller
aktsystem. Huruvida även något i riksdagsbiblioteket
icke representerat parlament
skulle tillämpa ett liknande system, har kommittén
sig icke bekant. Med säkerhet kan
emellertid konstateras, att intet av de kulturellt
eller politiskt ledande länderna genomfört
en så radikal omgestaltning av sitt
parlamentstryck. Nämnas må i detta sammanhang,
att det norska parlamentet i vissa
frågor tillhandahåller ett band, som sträcker
sig över flera riksdagar och som alltså skulle
kunna sägas utgöra ett slags dossiering av det
norska stortingets handlingar. Det är emellertid
justitiedepartementet och icke stortinget,
som är utgivare av denna publikation,
och ehuru beståndsdelarna i varje dossier
utgöras av visst stortingstryck, har den ingen
anknytning i övrigt till stortingets publikationsserie.
Den omfattar en del antagna lagar,
bestämmelser och förordningar. 1940 års
publikation innehöll exempelvis 19 lagar, 15
bestämmelser och 6 förordningar. Varje dossier
består av proposition, utskottsutlåtande
och förhandlingar i odelstinget och lagtinget.
Publikationen är säkerligen av visst värde,
men utgör icke en dossierbildning av det
slag, varom nu är fråga.
Beträffande uppställning och dossiering av
det finska riksdagstrycket vill kommittén
framhålla följande. Riksdagens protokoll
tryckas och bindas i en separat serie. Därjämte
publiceras och bindes för sig en serie
kallad Protokoll i sammandrag, närmast att
likna vid ett stomprotokoll eller en journal
över plenarsammanträdena utan diskussionsinlägg.
Resten av det finska riksdagstrycket
bildar två serier: Handlingar och Bihang.
I Handlingarna ingå först regeringens propositioner,
ordnade i nummerföljd, därefter från
tidigare riksdagar överstående ärenden, en
rad statsrådsbeslut, berättelser och andra
framställningar från regeringen till riksdagen.
''Till samma serie fogas emellertid även två
andra samlingar: Riksdagsbeslut och Utlåtanden
över sådana motioner, vilka icke behandlats
av utskotten i samband med propositioner.
Serien Bihang slutligen — den
29
publiceras endast med titelblad på finska
»Liitteet» — innehåller samtliga avgivna
motioner, uppställda gruppvis efter de utskott,
till vilka de remitterats.
Dossieringen av det finska trycket omfattar
blott och bart en enda grupp, samlingen
propositioner och andra framställningar från
regeringen. Den berör med andra ord endast
en del av serien Handlingar. Icke heller är
den här restlöst genomförd. Varje dossier
innehåller nämligen endast regeringens framställning,
utskottsutlåtande och riksdagens
skrivelse, men icke motioner, som behandlats
i samband med en proposition, ej heller utdrag
ur vare sig Riksdagens protokoll eller
Protokoll i sammandrag. Ovanberörda, i samlingen
Handlingar ingående serie utskottsutlåtanden
över motioner utan samband med
propositioner beröres icke av dossieringen lika
litet som Bihang-serien (motioner). Dossieringen
av det finska riksdagstrycket måste
därför sägas vara en i dubbel mening begränsad
aktbildning: dels dossieras endast propositioner
men inga motioner, dels innehåller
varje dossier endast vissa av riksdagens
handlingar i ärendet.
I fråga om möjligheterna för en dossiering
av det svenska riksdagstrycket får kommittén
inledningsvis framhålla, att betydligt
större svårigheter att uppnå en tillfredsställande
lösning förefinnas, när det gäller det
svenska än det finska trycket. Två av dessa
svårigheter äro särskilt framträdande: den
som beror av tvåkammarsystemet och den
som följer av den för svenska riksdagen specifika
behandlingen av statsverkspropositionen
och dess följdpropositioner om anslag å
tilläggsstater och vissa anslag under IV huvudtiteln,
om slutlig reglering av riksstaten
och om anslag till allmän beredskapsstat
m. fl. Framför allt i sistnämnda hänseende
bli svårigheterna så markanta, att en godtagbar
dossiering på väsentliga punkter och i
stor utsträckning omöjliggöres eller göres ineffektiv,
såsom närmare torde framgå av det
följande.
Två alternativa utvägar stå till buds vid
en eventuell dossiering av det svenska riksdagstrycket.
Antingen låter man propositioner,
motioner, övriga till riksdagen ingivna
framställningar, interpellationer och enkla
frågor bilda lika många serier, efter vilka
hela riksdagstrycket grupperas och dossieras
(alt. I) eller också kan indelningsgrunden utgöras
av de nuvarande utskottssamlingarna,
vartill fogas en serie interpellationer och en
serie enkla frågor (alt. II). I båda fallen tillkommer
dessutom en serie protokoll i sammandrag
eller hellre de nuvarande kammarprotokollen
i oförändrat skick. Självfallet bör
slutligen en samling särtryck av kammarprotokollen
skapas, vilken samling dock icke
kommer att utgöra en integrerande del i en
bunden riksdagsårgång, eftersom särtrycken
där införlivats med resp. akter.
Stora olägenheter uppstå dock såsom redan
antytts, vilkendera av dessa vägar man än
väljer. En fullständig dossiering kan man icke
i någotdera fallet nå fram till. Som exempel
på vanskligheter, vilka möta vid en dossiering
efter alt. I, må nämnas följande. Det kan
visserligen förefalla enkelt att till statsverkspropositionens
olika delar, huvudtitlar m. m.,
vid en dossiering foga de propositioner och
motioner, som av utskottet behandlas i samband
med dessa olika delar, förutom givetvis
utlåtande, protokollsutdrag och riksdagsskrivelse.
Men på alla de punkter, och de äro
synnerligen många, i propositions- och motionsserierna,
som beröras av detta förhållande,
måste antingen uppstå luckor, vilket
vore otillfredsställande och förvirrande, eller
också måste särskilda meddelanden med hänvisningsuppgift
tryckas och inbindas på
samtliga berörda ställen, vilket bleve både
dyrbart och svårt att genomföra. Samma
svårbemästrade problem framträder dessutom
vid varje tillfälle, då två eller flera
propositioner behandlas i samma utlåtande,
och dessutom i alla de fall, då i samma utlåtande
behandlas en proposition och motioner
väckta i anledning av densamma eller
ägande samband därmed. Onekligen måste
man som mindre tillfredsställande karakterisera
en indelningsgrund, enligt vilken själva
huvudgrupperna, själva den bärande stommen
stympas i större eller mindre partier.
En dossiering av statsverkspropositionen
skulle sålunda ge ett föga uppmuntrande
resultat. Detta gäller för övrigt båda de
nämnda alternativen. Dossieringen av detta
ytterst betydelsefulla och omfattande parti
30
av riksdagstrycket kan i själva verket icke
praktiskt lösas. Den blir, vilken väg man än
försöker gå, mer eller mindre meningslös och
en avgjord försämring jämförd med nuvarande
uppställning. Orsaken härtill är den,
att statsverkspropositionen hos oss icke som
i Finland och för övrigt även i andra länder
utskottsbehandlas i ett enda utlåtande. Vore
så förhållandet skulle dossieringen av detta
avsnitt i och för sig icke möta större svårigheter
än beträffande varje annan proposition.
Men icke endast de olika huvudgrupperna
inom statsverkspropositionen (huvudtitlarna
m. m.) och större eller mindre partier av
dessa (närmast åsyftas härvid Utgifter för
statens kapitalfonder och kapitalbudgeten:
Kapitalinvestering) behandlas i särskilda utlåtanden;
även ett högst betydande antal
enstaka punkter inom dessa brytas ut varje
år och erhålla egna utlåtanden. Som exempel
härpå kan nämnas, att vid 1944 års riksdag
icke mindre än 4*7 punkter utbrötos och
specialbehandlades. Formellt sett möter visserligen
inget hinder mot att i en dossier
sammanföra dessa utlåtanden jämte motioner,
protokollsutdrag och skrivelser och ordna
dem efter respektive huvudtitel eller huvudgrupp.
Men ur praktisk synpunkt blir
resultatet mindre en arbetsbesparande dossier
än ett konglomerat, svårt både att handskas
med och finna sig till rätta i, alltså motsatsen
till syftet med dossiersystemet. Tager
man vidare i betraktande, att antalet ärenden,
som ingå i dessa Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande
framställningar till riksdagen,
överstiger summan av alla övriga propositioner
och samtliga motioner mer än tredubbelt,
så minskas ytterligare den eventuella
fördelen av en dossiering. Vid 1944 års
riksdag — som får anses avspegla rätt normala
statistiska proportioner av nu berörda
förhållanden — innehöll:
prop. nr 1 2 060 punkt., som krävde 50 utlåtanden
» 2 81 » » »15 »
> 163 38 » » »9 »
i 185 53 • » »2 »
» 275 36 » » »8 »
» 281 128 » » »10 »
Summa 2 396 punkt., som krävde 94 utlåtanden
Propositionerna 2, 163, 185, 275 och 281
utgöra ovan omnämnda följdpropositioner till
eller kompletteringar av statsverkspropositionen.
Antalet propositioner (minskat med de sex
anförda) jämte motioner uppgick endast till
1 178. Från denna summa bör dock dragas
hälften av sammanlagda antalet likalydande
motioner (= 518), d. v. s. 259, varför i realiteten
slutsumman av propositioner och motioner
reduceras till 819. Likväl är då ingen
hänsyn tagen till det förhållandet''; att ett
synnerligen stort antal motioner väckts i
anledning av propositioner, vilket rätteligen
borde ha skett, eftersom statistiken gäller
icke antalet framställningar utan ärenden.
Alt. II innebär visserligen i sig själv en
saklig gruppering, åtminstone i grova drag,
men den ifrågavarande indelningen existerar
redan nu och medför alltså intet plus för dossiersystemet.
En fördel framför alt. I ligger
däri, att vid alt. II icke uppkomma några
brutna serier. Å andra sidan kan man resa
befogade invändningar mot en indelningsgrund,
som gör utskottsutlåtandena till utgångspunkt
eller grundval för grupperingen,
med andra ord förvandlar ett led i mitten
av en riksdagsprocedur till det primära. Av
större vikt är likväl, att propositions- och
motionsserierna helt komme att försvinna.
Detta bleve nämligen till allvarligt men så
väl för kommande riksdags- och förvaltningsarbete
som för framtida forskning. Någon
godtagbar lösning av frågan om dossieringen
av statsverkspropositionen och hithörande
ting erbjuder det icke heller. Enligt alt. II
bleve det oundvikligt, att till varje utlåtande
över utbrutna mindre partier eller enstaka
punkter dossiera ett exemplar av motsvarande
huvudtitel eller proposition, vilket
naturligtvis skulle innebära ett oerhört slöseri,
frånsett att resultatet skulle bli ohanterliga
dossierband och en ansvällning av
riksdagstryckets totala volym. Skulle å andra
sidan dossiern icke innehålla själva den
grundläggande initiativakten, bleve den som
sådan icke mycket värd. En dossiers speciella
värde skulle ju bestå i att läsaren i
denna, på ett enda ställe, har tillgång till
samtliga handlingar i ärendet. Andra svårigheter
och nackdelar kunde jämväl fram
-
31
*
dragas; erinras må endast om de vanskligheter,
som inställa sig vid behandlingen av
ärenden, som remitteras till och växlas mellan
kamrarnas tillfälliga utskott.
Kommittén vill slutligen påpeka, att en
dossiering av svenskt riksdagstryck även förutsätter
en mindre men till sina verkningar
icke betydelselös typografisk förändring såväl
av propositioner och motioner som utskottsutlåtanden
och skrivelser. Vart och ett av
dessa aktstycken måste då nämligen i motsats
till vad som nu är fallet tryckas för sig.
Man kan exempelvis icke, som nu ofta händer,
på ett enda blad föra samman flera —
ibland ända till sex stycken — motioner betecknade
som likalydande med motioner i
den andra kammaren. Sex sådana korta motioner
måste — utom i de fall då samtliga
väckts i anledning av en och samma proposition
— vid en dossiering alltid komma
att bilda sex skilda tryckalster på lika många
blad vartdera med en mycket stor otryckt,
s. k. blank yta. Då vid 1944 års riksdag som
ovan sagts icke mindre än 259 sådana motioner
trycktes, ehuru givetvis icke alla uppdelades
i grupper om sex per blad, inses lätt,
att en icke betydelselös ökning av tryckalster
och tryckningskostnader måste framkallas
enbart i berörda hänseende. Men självfallet
inskränker sig icke förändringen enbart
till dessa särfall. Alla handlingar av angivet
slag (propositioner, motioner, utlåtanden och
skrivelser), som var för sig kräva mindre än
två trycksidor och som därför nu kunna
tryckas i löpande följd med nästföljande,
måste vid en dossiering hållas frigjorda som
separata tryck. Och om samtliga gäller vidare,
att i alla de fall, och de torde vara
många, då antalet trycksidor uppgår till ett
udda tal, kommer minst en hel blank sida
att uppstå och tryckningskostnaderna stiga
i proportion därmed. Genom att trycket på
detta sätt växer i omfång, stegras även bindningskostnaderna.
En annan konsekvens, som
icke heller bör undervärderas, är den, att då
trycket i stor utsträckning kommer att bestå
av lösa ett-bladstryck måste dessa vid bindningen
genomgå det dyrbarare klistringsförfarandet,
som dessutom icke besitter samma
hållbarhet som den sydda hophäftningen.
Som slutomdöme får kommittén uttala, att
en gruppering av det svenska riksdagstrycket
enligt aktsystemet endast är möjlig att genomföra
i mycket begränsad omfattning, att
denna partiella dossiering dessutom i flera
och betydelsefulla avsnitt måste bli otillfredsställande
samt slutligen att en sådan reform
skulle medföra icke obetydliga kostnadsökningar
i trycknings- och bindningshänseende.
Härjämte bör beaktas, att sakregistret till
riksdagstrycket är ett utmärkt hjälpmedel
för den, som önskar följa ett ärendes behandling,
och att den som i viss fråga önskar
sammanställa en dossier lätt kan göra detta
med ledning av sakregistret.
Riksdagstryckets typografi m. m.
Den stilgrad, som användes i riksdagstrycket,
är korpus, vilken i löpande text i regel
användes med mellanslag; i protokollen samt
till vissa bilagor och »inklippta» avsnitt användes
den däremot utan mellanslag
(packad). Endast undantagsvis förekommer
borgis eller petit och då i anmärkningar,
närvarandeförteckningar och dylikt.
Det har från tryckerisakkunnigt håll (statens
tryckerikonsulent och rektorn för Grafiska
institutet) framhållits, att riksdagstryckets
typografi är föråldrad. För egen del
har kommittén funnit särskilt debattprotokollen
tunglästa. Den här använda graden,
korpus utan mellanslag, ger ett kompakt och
för läsaren föga inbjudande intryck, till vilket
radernas längd i hög grad bidrager. Kommittén
kom därför tidigt in på tanken att
genom spaltning av till att börja med protokollstrycket
göra detta mera lättläst och lät
för ändamålet verkställa vissa undersökningar
dels genom ögonläkaren docenten G. Karpe
vid karolinska sjukhuset och dels genom
Kommittén för typografisk sats (KTS), varjämte
överläggningar i frågan ägt rum med
statens tryckerikonsulent samt representanter
för de större tryckerierna och KTS.
Docenten Karpes undersökning hade till
syftemål att utröna, huruvida läsbarheten av
riksdagens protokoll skulle underlättas genom
den ifrågasatta uppdelningen av texten på
två spalter. Till grund för undersökningen
låg ett häfte riksdagsprotokoll jämte ett
32
provtryck med samma storleksgrad på typerna
som i det nuvarande protokollstrycket.
Karpe påvisar med åberopande av vissa
angivna auktoriteter, att det ospaltade protokollstrycket
beträffande bl. a. radlängd
och radmellanrum avsevärt avviker från den
för ögat lämpligaste normen, men framhåller
samtidigt, att de normer, som angivits vara
optimala vid läsning, avse genomsnittsindividen,
vilket måste beaktas med hänsyn till
att stora individuella variationer förefinnas
i fråga om lässätt m. m.
Genom att använda en för ändamålet särskilt
konstruerad apparat har Karpe kunnat
fastställa, att ögonrörelsen då en ny rad uppsökes
är mera komplicerad och alltså mer
tröttande vid de långa raderna i det nuvarande
protokollstrycket än vid de korta i
det tvåspaltade trycket. Vid samtidigt anställda
jämförande läsprov med ett 40-tal
personer, kunde dock icke påvisas, att någon
ökning av läshastigheten eller säkert ökad
lättlästhet skulle erhållas genom en uppdelning
av protokollstrycket på två spalter med
bibehållande i övrigt av nuvarande typografiska
utformning. Karpe framhöll emellertid
såsom sannolikt, att en sådan förbättring
kunde erhållas genom en förändring av hela
den typografiska utstyrseln, omfattande format,
radlängd, bokstavsstorlek, bokstavs-,
ord- och radmellanrum.
Med anledning härav har sedermera ett
nytt provtryck med andra och något mindre
typer samt större radavstånd, upprättat efter
förslag av KTS, underställts docenten Karpe.
Efter granskning av detsamma har Karpe
såsom sin uppfattning uttalat, att det nya
provtrycket ger en större överskådlighet och
tydlighet och alltså innebär en förbättring.
Beträffande sistnämnda provtryck, vilket
såsom bilaga C fogats vid detta betänkande,
har KTS bl. a. gjort följande uttalanden:
1. Den tvåspaltade satsytan ger icke ett så
kompakt utseende. Mindre spaltbredd inbjuder
till läsning i högre grad än de stora
textblock, som användas i nuvarande riksdagstryck.
2. Den av KTS föreslagna spalten av ca
63 mm är i längden mindre tröttande än
nuvarande 128 mm spalt. Dr Karpe har
anfört ett medicinskt skäl härför: ögonrörelsen
då en ny rad uppsökes är svårare
att utföra vid de långa raderna än de
korta på grund av att läsaren icke alltid
genast hittar den nya raden.
3. För nuvarande enspaltade sats användes
en typgrad av 10 punkter (korpus). Genom
att sätta texten på två spalter per
sida kan 9 punkters grad användas utan
att läsbarheten försämras. Den föreslagna
typgraden och radlängden ligger mycket
nära den som användes i de dagliga tidningarna.
Storleken av typgraden kan
emellertid varieras något, vilket skulle
tillåta sådana differenser, som bl. a. kunna
uppkomma vid tryckning på ett flertal
officiner etc. Vidare kunna mindre
skillnader i satsbredd och satshöjd tilllåtas,
när de motiveras av skilda tekniska
framställningsförhållanden. Typografien
torde genom det av KTS föreslagna arrangemanget
ha blivit mera tillgänglig
och inbjudande.
4. Genom spaltningen åstadkommes utrymmesbesparing
även därigenom att fälten
mellan stycken, omkring paragraftecken
liksom vid rubriker kan göras smalare.
Mindre typgrad och smalare fria fält
åstadkommer tillsammans en utrymmesbesparing
av ca 15 %.
5. Tvåspaltad sats föreslås för samtliga
publikationer, såväl protokoll som bihangstrycket,
men det är givetvis icke
möjligt att använda tvåspaltsystemet vid
tabeller, uppställningar m. m. dylikt material,
som direkt fordra större bredd. I
likhet med vad som förekommer i andra
motsvarande fall måste anpassning ske,
så att både en- och tvåspaltsättning kommer
till användning.
Förslaget om spaltning av riksdagsprotokollen
har underställts kamrarnas sekreterare,
vilka till kommittén inkommit med särskilt
yttrande. I detta framhålles vissa svårigheter
av teknisk natur som skulle uppkomma,
om förslaget genomfördes; bl. a.
skulle det tvåspaltade trycket vara mindre
lämpligt i fall, då olika lydelser av lagtext
redovisas jämsides i protokollet, vid redovis
-
3 — 471118
33
ning av olika inom kamrarna förrättade val,
etc.
Enligt vad som framkommit vid de överläggningar,
som ägt rum med representanter
för de större tryckerierna, skulle en spaltning
av riksdagstrycket medföra ökade sättningskostnader
och möjligen någon försening,
åtminstone i fråga om bihangstrycket. Tryckerierna
sakna även för närvarande tillräcklig
uppsättning av för spaltning lämpliga stilar.
Å andra sidan har emellertid framhållits,
att tidpunkten nu är lämplig för en successiv
övergång till modernare och för spaltsättning
väl lämpade stilsorter, då tryckerierna efter
de gångna krisårens nedslitning av matriser
m. m. stå inför en period av nyanskaffningar.
En jämförande sammanställning mellan
nuvarande kostnader för protokollstrycket
och beräknade kostnader vid spaltsättning
lämnas i uppställningen härnedan. Beräkningsgrunden
är en upplaga av 2 000 ex., och
i priserna ha inräknats såväl sättnings- och
tryckningskostnader s
och bokbinderi.
Alternativ
Nuvarande uppställning
KTS förslag .........
utgifter för |
papper |
Antal bok- |
Pris per |
stäver |
16-s.ark |
per sida |
kr. |
4 104 |
334:52 |
4 400 |
366:39 |
Sistnämnda förslag innebär en minskning
av omfånget med 7.2 %, varigenom kostnadsökningen
begränsas till 2.5 %.
Kostnaderna för protokollen uppgingo vid
194-5 års riksdag till ca 150 000 kronor.
Såsom framgår av den verkställda utredningen
skulle en spaltning av riksdagstrycket
medföra något ökade sättningskostnader. A
andra sidan tenderar utvecklingen avgjort
mot en uppdelning av textytorna i spalter.
Exempel härpå finner man — utom i detta
betänkande -—- i det moderna tidskriftstrycket,
och enligt vad kommittén inhämtat
torde snart i tryck utkomma ytterligare ett
par offentliga utredningar med spaltad sättning.
Den nyligen tillsatta kommittén för
popularisering av det offentliga utredningstrycket
väntas även komma att överväga
detta spörsmål.
Fördelen med ett spaltat tryck skulle bestå
i ökad läsbarhet och överskådlighet. Den
tvåspaltade satsytan torde, såsom KTS
framhållit, inbjuda till läsning i högre grad
än de kompakta textblock, som nu förekomma
i riksdagstrycket, och synes därför kommittén
kunna bli ett icke oviktigt led i strävandena
att popularisera riksdagstrycket.
Kommittén har vid övervägande av det
föreliggande spörsmålet icke bortsett från de
ökade sättningskostnaderna vid en spaltsättning
av riksdagstrycket, men kommittén har
dock funnit övervägande skäl tala för en
övergång till sådan sättning — närmast med
avseende på kamrarnas protokoll — så snart
de tryckeritekniska förutsättningarna härför
föreligga, d. v. s. så snart tryckerierna hunnit
anskaffa lämpliga stilar i tillräcklig utsträckning.
Med nuvarande leveranstid kan
detta icke beräknas ske tidigare än att spaJtsättning
sannolikt kan börja tillämpas först
fr. o. m. 194-9 års riksdag.
Spaltsättningen bör som nämnts närmast
ifrågakomma för kamrarnas protokoll, vilkas
mestadels kompakta textytor göra en uppdelning
på spalter särskilt önskvärd. Skulle
denna anordning för protokollens vidkommande
utfalla lyckligt, bör övervägas, om
man skall gå vidare på den inslagna vägen
och successivt genomföra spaltsättningen
även för bihangstrycket, med undantag för
riksdagsregistret och riksdagsskrivelserna. Det
bör emellertid framhållas, att spaltsättning
icke lämpligen kan användas för all i riksdagstrycket
förekommande text, exempelvis
vid vissa uppställningar och tabeller etc.,
som fordra större bredd. Några särskilda svårigheter
torde lösningen av dessa spörsmål
icke komma att bereda i praktiken. Den av
kammarsekreterarna påtalade svårigheten att
i protokollen använda spaltad sättning i fall
då två olika formuleringar av exempelvis ett
lagförslag ställas mot varandra, torde sålunda
kunna bemästras genom att de olika
texterna sättas efter varandra.
Kommittén föreslår alltså en övergång till
spaltsättning beträffande kamrarnas protokoll
senast från och med 1949 års riksdag
samt att därvid en stilsort av väsentligen
samma utseende som den av KTS föreslagna
kommer till användning. För bihangstrycket
bör, oavsett om spaltsättning av detsamma
i fortsättningen kan komma att beslutas,
den nu använda stilgraden ersättas med en
34
modernare, mer lättläst stil. För ändamålet
bör den genom kommittén sökta kontakten
med de i riksdagstrycket deltagande tryckerierna
upprätthållas genom fullmäktige i
riksgäldskontoret, så att vid planerade nybeställningar
av stilar och matriser de framkomna
önskemålen om modernare typer för
riksdagstrycket, speciellt med tanke på en
spaltsättning, bliva beaktade.
Vad härefter beträffar riksdagstryckets
jormat bär detta varit oförändrat sedan år
1924, då det dittills något bredare formatet
för bihangstrycket minskades till samma som
det för protokollen sedan gammalt använda.
Sistnämnda format har visat sig praktiskt
lämpligt, och någon riksdagens egen önskan
att frångå detta format torde för närvarande
ej föreligga. KTS har dock med tanke på
den standardisering, som för närvarande pågår
inom den grafiska industrien, föreslagit
ett format betecknat AS5 såsom lämpligt för
riksdagstrycket. Detta format (168 X 237
mm) överensstämmer emellertid mycket nära
med det nuvarande (165 X 242 mm). Skulle
det föreslagna nya formatet slutgiltigt bliva
antaget som svensk standard, synes riksdagstryckets
format böra ändras i överensstämmelse
härmed.
Marginalrubriker användas numera betydligt
mer sparsamt än tidigare. Dock förekomma
ganska ofta i bihangstrycket rubrikerna
»Departementschefen» (eller »Föredraganden»)
och »Utskottet». Varje marginalrubrik
debiteras extra (55 öre + tillägg, för
närvarande 24 %) samt förorsakar såväl vid
sidombrytning som vid utbyggandet av
tryckformen ett betydligt merarbete och en
avsevärd tidsutdräkt. Därför föreslås, att
marginalrubrikerna i bihangstrycket utbytas
mot halvfeta rubriker i texten eller att erforderlig
markering sker endast genom 54
mellanslag. Vid en övergång till spaltsättning
blir uteslutandet av marginalrubrikerna nödvändigt.
Vissa smärre förslag.
På utskottsutlåtandena stod förut angivet:
»Ankom till riksdagens kansli den ......
kl.......». Denna uppgift saknade större
betydelse och måste ändras vid övergången
från förslags- till definitivt tryck och förorsakade
härigenom många korrigeringar.
Genom densamma fick man visserligen en
tydlig tidangivelse, men då sådan ändå finnes
i utlåtandets datering och årtalet dessutom
står nederst å första sidan av varje
häfte, har man ansett att ifrågavarande rad
skulle kunna utgå. — Förteckning över närvarande
vid utskottsutlåtandena har hittills
mestadels satts med petit eller någon gång
med borgis, varvid själva namnen ha satts
med kursiverad stil men övriga ord med rak
stil. Från tryckerihåll har föreslagits, att hela
närvarandeförteckningen skulle sättas med
packad korpus, vilket skulle innebära ett
mera rationellt förfarande. Samtidigt borde
en såvitt möjligt enhetlig uppställning för
samtliga utskott komma till stånd, och vidare
har ansetts, att hänvisning till närvarandeförteckning
bör ske från ett utlåtande till ett
annat inom samma häfte, då de närvarande
äro desamma, samt att närvarandeförteckningen
skall insättas vid det utlåtande, där
det ur utrymmessynpunkt bäst lämpar sig.
Vidare må nämnas att å riksdagens skrivelser
hittills vid tryckningen angivits, när skrivelserna
godkänts av de olika kamrarna. Då
någon egentlig nytta ej kunnat påvisas härav,
har förslag framkommit om uteslutande
av denna uppgift.
Samtliga här ifrågavarande förslag ha under
hand blivit genomförda.
Språkvård och förkortningar.
Med anledning av vissa av 1945 års statsrevisorer
gjorda uttalanden har frågan om
språkvård och användandet av förkortningar
i vad avser riksdagstrycket övervägts inom
kommittén. I nära samarbete med professorn
Erik Wellander har ledamoten av kommittén
redaktören T. Kjell i ämnet upprättat en
promemoria, vilken i fråga om språkvården
i allt väsentligt bygger på Wellanders arbete
»Riktig svenska». Den i promemorian lämnade
exemplifieringen tar dock särskilt sikte
på riksdagstrycket.
Kommittén, som funnit de i promemorian
framförda synpunkterna förtjäna beaktande,
35
har ansett lämpligt att foga promemorian vid
detta betänkande såsom särskild bilaga (bilaga
D).
Kostnadsberäkningar.
Kommittén har i sitt principuttalande
framhållit, att det väsentliga för kommittén
varit att få riksdagstrycket mera lättläst och
överskådligt men att likväl alla möjligheter
till besparingar skulle beaktas. I det föregående
bär kommittén redan i siffror angivit
en sådan besparing, nämligen i fråga om
riksdagsskrivelserna. För vissa av kommitténs
övriga förslag äro kostnadsberäkningar
möjliga att åtminstone med en viss grad av
säkerhet ange i siffror; för andra åter måste
en kalkyl grunda sig på alltför många osäkra
faktorer för att ens medge en mycket grov
uppskattning av kostnadsminskning resp.
-ökning. Den besparing, som kan förväntas
av kommitténs allmänna rekommendation av
ett kortfattat skrivsätt, låter sig sålunda ej
beräkna, åtminstone icke i fråga om motioner
och statsrevisorernas berättelser. Kommittén
har i dessa fall avstått från varje
kostnadskalkyl.
Vad propositionerna beträffar har kommittén
på grundval av vissa inom kommittén
framlagda exempel ansett sig kunna uppskatta
den möjliga besparingen vid oförändrad
typografisk utstyrsel till genomsnittligt
omkring 5 %, varvid särskild hänsyn tagits
till att statsverkspropositionen med dess speciella
uppställning erbjuder långt mindre
möjligheter till förkortningar än övriga propositioner.
Den största kostnadsbesparingen torde enligt
kommitténs mening stå att vinna i fråga
om sådana utskottsutlåtanden, som avges i
anledning av en proposition. I enlighet med
den av kommittén förordade principen om
kortast möjliga recitskrivning — i förekommande
fall tillämpad så att propositionens
inledning och sammanfattning ersätter reciten
— har man av exempel, som utarbetats
inom kommittén, kommit till den uppfattningen,
att en nedskärning av längre utlåtanden
med två tredjedelar är möjlig, medan
för utlåtanden av mindre omfattning samt
för utlåtanden, som avse regleringen av anslagen
under de olika huvudtitlarna, den genomsnittliga
minskningen icke kan förväntas
bliva lika stor. Från nämnda utgångspunkter
har kommittén kommit fram till ett medeltal
för kostnadsbesparingen, såvitt avser
nu ifrågavarande utskottsutlåtanden. Detta
medeltal har, med beaktande dessutom av
vissa på kostnadsberäkningen inverkande i
huvudsak tryckeri tekniska förhållanden, ansetts
ligga vid 25 %.
För utlåtanden, avgivna i anledning av
motioner, bär räknats med en besparing av
5 %.
I anslutning till det anförda meddelar
kommittén följande jämförande kostnadskalkyl
(kostnaderna avse sättning, korrigering,
tryckning, papper, häftning och bindning):
-
Kostnads- Kostnads -
Förslag |
minskning |
ökning |
kr. |
kr. |
|
Propositioner ......... |
19 000 |
|
Utskottsutlåtanden . .. . |
36 000 |
|
Riksdagsskrivelser ..... |
10 000 |
|
Spaltning av kammar-protokollen ......... |
3 800 |
|
Innehållsförteckning till |
4 000 |
|
Smärre förslag ........ |
2 000 |
|
67 000 |
7 800 |
Under förutsättning, att kommitténs i det
föregående framlagda förslag bliva genomförda,
skulle alltså vid i huvudsak oförändrad
arbetsvolym för riksdagen uppkomma en
årlig kostnadsbesparing i fråga om riksdagstrycket
av i runt tal 60 000 kronor.
36
SAMMANFATTNING
Kommittén förordar koncentration i
framställningssättet. Dubbelredovisning
av en gång framlagt material samt upprepningar
böra undvikas. För överskådlighetens
skull böra korta sammanfattningar
lämnas av propositioner och remissyttranden.
Propositionerna böra sålunda
i allmänhet förses med en koncentrerad
inledning, som i ett fåtal korta
satser snabbt ger läsaren en överblick
över det ämne, som kommer att avhandlas,
samt en summarisk upplysning
om de huvudsakliga nyheter eller förändringar,
som föreslås. I propositioner
av ej alltför obetydlig omfattning bör
dessutom i departemientschefsanförandet
eller i omedelbar anslutning till detsamma
regelmässigt lämnas en sammanfattning
av ärendet.
Härjämte förordas en avsevärd nedskärning
av utskottsutlåtandenas reciter.
Dessa böra i förekommande fall
kunna ersättas med propositionernas inledning
och sammanfattning.
Beträffande utskottsutlåtanden, som
avse regleringen av anslagen under huvudtitlarna,
föreslås bl. a., att samtliga
de punkter, i vilka utskottet senare ämnar
avge utlåtande, sammanföras till en
punkt i utskottsutlåtandet. Samråd bör
ske mellan de tillfälliga utskottens presidier
för undvikande av dubbelskrivning.
Kamrarnas föredragningslistor böra
uppställas mer överskådligt och enhetligt.
Kamrarnas protokoll förses med innehållsförteckning
i varje protokollshäfte.
I fråga om riksdagsskrivelserna föreslås
såsom en generell regel, att riksdagens
beslut meddelas Kungl. Maj :t
genom en kortfattad anmälan eller, då
så ej lämpligen kan ske, genom överlämnande
av vederbörande utskottsutlåtande
med angivande av de avvikelser
från utlåtandet, som beslutet innebär.
Frågan om snabbare publicering av
riksdagsprotokollen har undersökts; kommittén
har emellertid funnit förutsättningar
för närvarande saknas för att
effektivt lösa detta spörsmål. Frågan
bör dock ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Kommittén har funnit, att ett aktsystem
eller en dossierbildning för riksdagstrycket
icke lämpligen kan genomföras.
En modernisering av riksdagstryckets
typografi förordas: i första hand föreslås
spaltsättning av kamrarnas protokoll.
Om kommitténs förslag i fråga om
rationalisering av riksdagstrycket bli
genomförda, beräknas uppkomma en årlig
nettobesparing för statsverket av i
runt tal 60 000 kronor.
37
.. ; : ■
♦
Bilaga A
FÖREDRAGNINGSLISTA
hos
Andra kammaren
onsdagen den 5 februari 1947 kl. 11.
Chefen för handelsdepartementet besvaTar hr Fahlmans interpellation om färdigställandet
av en isbrytare, avsedd för trafiken i Öresund.
1 gång bordl.
Kungl. Maj:ts propositioner:
2. nr 27 ang. ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket.
3. nr 37 ang. godkännande av en mellan Sverige och Nederländerna träffad handelsöverenskommelse.
4. nr 38 ang. godkännande av en mellan Sverige och den belgisk-luxemburgiska ekonomiska
unionen träffad handelsöverenskommelse.
5. nr 39 ang. godkännande av tilläggsprotokoll till de mellan Sverige och Italien den
24 november 1945 träffade handels- och betalningsöverenskommelserna.
6. nr 40 ang. anslag till täckdikningsförsök m. m.
7. Hr Kempes anhållan att få interpellera chefen för kommunikationsdepartementet om
statens övertagande eller inlösen av de järnvägslån, som kommuner i västra Värmland
tagit upp för att bygga bandelarna Dal—Västra Värmland och Åmål—Årjäng.
2 gånger bordl.
Statsutskottets utlåtanden:
8. nr 1 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1947/48 under riksstatens första huvudtitel,
avseende anslagen till hov- och slottsstaterna.
9. nr 14 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde.
10. nr 15 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter å tilläggsstat n till
riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser socialdepartementets verksamhetsområde.
11. nr 18 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.
39
12. nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter ä tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde.
Jordbruksutskottets utlåtanden:
13. nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1946/47, såvitt propositionen avser jordbruksärenden.
14. nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. överlåtelse av visst område till
Dorotea kommun i Västerbottens län.
15. nr 4 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. försäljning av vissa kronoegendomar
m. m.
16. nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. befrielse från betalningsskyldighet
till kronan på grund av virkesköp.
17. nr 6 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. befrielse från betalningsskyldighet
till kronan på grund av virkesköp.
40
B ilag a B
RIKSDAGENS
1946
mm
■rr o t -
''MMEm
3C-1 i -
PROTOKOLL
Nr 29
Andra kammaren
Torsdagen den 27 juni
kl. 11 fm.
INNEHÅLL
Sid.
Svar på fråga av hr Håstad: Ang. behandlingen av de till Sovjetunionen
utlämnade baltiska krigsdeltagarna.................. 3
Sveriges anslutning till Förenta Nationerna .................... 4
Uttagande av värnskatt för senare hälften av budgetåret 1946/47 21
Allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena m. m........21
Familjepensionsreglementet för riksdagens verk och riksbankens
familjepensionsreglemente för arbetare m. m................. 25
Lagen om sparbanker ....................................... 25
Utgifter under huvudtiteln Riksdagen och dess verk............26
Semesterlagen m. m.........................................26
Lag om övervakning av konkurrensbegränsning................ 48
Folkbokföringsförordning .................................... 48
Revision av riksdagens arbetsformer........................... 51
Lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
.................................................... 71
41
Bilaga C
ANDRA KAMMAREN Nr 29
Torsdagen den 27 juni kl. 11 fm.
§ 1.
Justerades protokollet för den 20 innevarande
juni.
§2.
Herr talmannen lämnade på begäran ordet
till
Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena Undén, som anförde: Herr talman!
Herr Håstad har till mig riktat följande
fråga:
»Är Ers Excellens i tillfälle att lämna riksdagen
några upplysningar om hur de till
Sovjetunionen utlämnade baltiska krigsdeltagarna
där behandlats?»
Till svar på frågan får jag hänvisa till de
i pressen åtminstone delvis refererade radioutsändningarna
från Moskva den 17 februari
och följande dagar. I utsändning den
17 februari gjorde hallåmannen ett uttalande,
som innebar en dementi av antagandet
att de återvändande balterna skulle strängt
straffas vid sin återkomst. Jag har ingen anledning
att betvivla riktigheten av denna
dementi.
Vidare yttrade:
Herr Håstad: Herr talman! Jag ber att till
hans excellens utrikesministern få framföra
mitt tack för hans beredvillighet att svara
på min fråga. Många människor ha på sistone
undrat och frågat, om man haft någon
kännedom om hur de till Sovjetunionen utlämnade
160 balterna efter ankomsten dit
ha behandlats. Bakom denna undran och
bakom dessa frågor har jag i varje fall i de
allra flesta fall inte spårat något annat än
ett rent mänskligt intresse för det öde, som
har vederfarits eller kommer att vederfaras
dessa delvis oförskyllt i så olyckliga omständigheter
komna människor. Min egen
fråga har också en rent informatorisk karaktär.
Jag har, herr talman, känt ett behov av
att försöka såvitt möjligt få vetskap om detta
flyktingarnas öde och därigenom indirekt
Svar på fråga
bringa allmänheten den önskade upplysningen.
Jag är angelägen att betona, att jag har
framställt denna fråga helt oberoende av den
rent principiella diskussion, som fördes här
i vintras. Detta principiella bedömande av
asylrättens problem och asylrättens förpliktelser
är ju för övrigt alldeles oberoende av
den behandling, som vederbörande utlämnade
komma att få i Sovjetunionen. Det baserar
sig på rent allmänna grundsatser och på
svensk tradition. »Oppositionens» bedömande
har för övrigt inte heller försvagats utan
snarare förstärkts genom den behandling,
som likartade frågor ha rönt vid Londonkonferensen
i våras och FN senare.
Å ena sidan framstod i alla fall för oss i
vintras farhågan att Sovjetunionen enligt
vår, d. v. s. det utlämnande landets, uppfattning
orimligt stränga lagbud om desertörer
och förrädare skulle träda i tillämpning. Å
andra sidan hyste vi förhoppningen, att Sovjetunionen
skulle fästa vederbörligt avseende
vid den framställning, som den svenska
regeringen gjorde i höstas till förmån för en
välvillig behandling och med krav på att
Sovjetunionen skulle ta hänsyn till de alldeles
speciella förhållanden, som rådde i Baltikum.
Vad nu svaret på min fråga beträffar
måste jag, Ers excellens, konstatera att det
är föga klarläggande. Det innehåller i stort
sett ingenting annat än vad den svenska allmänheten
i februari fick vetskap om genom
pressen. Uppgifterna datera sig till en tidpunkt,
som ligger ungefär ett par veckor
efter dessa flyktingars ankomst till Sovjetunionen,
och i vår tekniska tid äro februarinyheter
nu gamla nyheter. Att Eichfuss uppträdde
i radio säger väl i detta fall inte så
mycket; snarare var det väl att vänta — det
gavs också på ett mycket tidigt stadium uttryck
för denna förmodan i svensk press —
att denne äventyrlige, överspände tysk-balt
skulle på ett eller annat sätt till sist upp
-
43
4
Nr 29
Torsdagen den 27 juni 1946.
Svar på fråga (Forts.)
träda mot vårt land. För egen del tycker jag
— om jag får vara fullt uppriktig — att
regeringen visat något för liten nyfikenhet i
denna fråga, som dock har intresserat svensk
allmänhet så mycket, detta både med tanke
på den framställning, som jag nyss talade om
och vid vilken den svenska regeringen då
med rätta fäste så stor vikt, och med hänsyn
till att det nyligen i Moskva har förts
förhandlingar mellan svenska delegerade och
Sovjetunionen, varvid färskare upplysningar
bort stå att vinna.
Jag har självfallet i och för sig ingen som
helst anledning att betvivla den utsaga, som
hans excellens här gjorde. Jag kan inte heller
lämna något bidrag till klarläggandet. Jag
tror mig dock ha rätt att omtala, att till
min kännedom har kommit en flyktingrapport
från Lettland, som hänför sig till mitten
av maj och som lämnar en skildring av
tillståndet där, för övrigt såvitt jag förstår
ganska objektivt. Enligt denna rapport skulle
man ännu inte, såvitt det var vederbörande
bekant, ha återsett någon av dessa flyktingar
i Lettland.
Ja, herr talman, med dessa ord har jag
kommenterat svaret. Jag vill sluta med att
uttala den verkligt uppriktiga förhoppningen,
att det må bli hans excellens förunnat att
senare kunna lämna riksdagen och den svenska
allmänheten mera klarläggande uppgifter
och då på ett eller annat sätt visa, att de
förhoppningar, han bär i dag uttryckt, blivit
bekräftade. Detta skulle glädja oss alla, oberoende
av meningsmotsättningarna i vintras,
och jag tror också att det skulle gynnsamt
påverka och bli ett led i utvecklandet av ett
gott och förtroendefullt förhållande mellan
Sverige och Sovjetunionen, vilket vi ju alla
åstunda.
Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena Undén: Herr talman! Jag ber att
få fästa herr Håstads uppmärksamhet vid att
jag inte refererade till Eichfuss’ uttalande
utan till hallåmannens, vilket som jag nämnde
innehöll en dementi av vissa svenska
kretsars antagande, att dessa personer skulle
bli strängt straffade. Eftersom den viktigaste
grunden för detta antagande var någon lokal
radioutsändning från Baltikum, borde det
vara av intresse för herr Håstad att veta,
att Moskvaradions mera auktoritativa representant
har dementerat denna uppgift om att
de skulle bli strängt straffade.
Herr Håstad ansåg, att jag inte hade visat
tillräcklig nyfikenhet i fråga om dessa personers
senare öden. Det verkar för mig påfallande,
att herr Håstad betraktar detta fall
som ett särfall. Han frågar inte om jag vet
någonting exempelvis om de tyskar, som
skickades till västra zonen i Tyskland. Jag
måste uppriktigt säga, att jag inte heller har
följt dessas öden.
Herr Håstad: Herr talman! Jag skulle inte
alls ha varit förvånad utan tvärtom funnit
det endast naturligt, om hans excellens utrikesministern
hade varit intresserad även
av dessa människors öden.
I övrigt vill jag endast upprepa, att jag
inte har någon anledning betvivla den upplysning
som lämnades i Moskvaradion, men
den hänför sig till en tidpunkt som endast
ligger ett par veckor efter flyktingarnas ankomst
till Sovjetunionen. Att döma av uppgifter
om den behandling, som vederfarits
de mest lojala flyktingar som förts till Ryssland,
veta vi att dessa ganska länge — inte
blott ett par veckor — bruka få vistas i
filtreringsläger, innan det avgöres, vilket deras
slutliga öde sedan kommer att bli.
Härmed var överläggningen slutad.
§3.
Föredrogs, men bordlädes åter utrikesutskottets
utlåtande och memorial nr 7 och 8,
statsutskottets utlåtanden nr 233—252, bevillningsutskottets
betänkanden och memorial
nr 4-9—51, första lagutskottets utlåtande
nr 49, första särskilda utskottets memorial
nr 3 samt budgetdeputerades memorial.
§ 4«.
Föredrogs utrikesutskottets utlåtande, nr
5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
44
Torsdagen den 27 juni 1946.
Nr 29
5
Sveriges anslutning till F. IN.
angående medgivande för Kungl. Maj:t att
vidtaga de åtgärder, som erfordras för Sveriges
anslutning till Förenta Nationerna.
Utskottets hemställan föredrogs; och anförde
därvid:
Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena Undén: Herr talman! Utrikesutskottet
har i det föreliggande utlåtandet tillstyrkt
Kungl. Maj:ts proposition, och om
riksdagen beslutar i överensstämmelse med
utskottets hemställan, skulle alltså regeringen
få fullmakt att begära inträde i den nya säkerhetsorganisationen
och att därvid avge en
förklaring i enlighet med Förenta Nationernas
stadgar art. 4, om att vi äro beredda
att fullgöra de förpliktelser som medlemskapet
medför. Det är självklart att denna förklaring
kommer att avges utan reservationer.
I fråga om tidpunkten för denna anslutning
har i propositionen förutsatts, att samråd
skall äga rum med utrikesnämnden, och det
har också utrikesutskottet för sin del anslutit
sig till.
Det är givetvis med stor tillfredsställelse
jag konstaterar, att inga meningsskiljaktigheter
ha gjort sig gällande inom utskottet i
denna viktiga fråga. Då Sverige 1920 hade
att ta ståndpunkt till frågan om inträde i
Nationernas förbund, rådde som bekant
starkt delade meningar. En av faktorerna
bakom denna meningsskiljaktighet var otvivelaktigt
den, att förbundet inte var tillräckligt
omfattande. Ett par stora makter
stodo utanför, både Amerikas förenta stater
och Sovjetunionen, och det var självfallet en
påtaglig svaghet redan från början. Möjligen
blev Nationernas förbunds verksamhet härigenom
mindre störd av meningsskiljaktigheter,
men detta förhållande var i själva verket
bara en skenbar styrka. Amerikas förenta
stater anslöto sig aldrig till Nationernas
förbund. Sovjetunionen inträdde, men då
hade redan den ödesdigra grupperingen av
staterna i två läger tagit sin början.
Ehuru Förenta Nationerna är en direkt
fortsättning av alliansen mot axelmakterna,
bör det räknas de ledande statsmännen i de
allierade länderna till förtjänst att de redan
tidigt planerade bildandet av en internationell
säkerhetsorganisation på den bredaste
grundval. Många befarade väl efter Nationernas
förbunds sammanbrott, att själva
idén om en universell organisation för fredens
bevarande hade fått en obotlig knäck
eller åtminstone för långa tider framåt skulle
visa sig orealiserbar. Den nya organisationen
har nu i alla fall grundats oberoende av
fredsuppgörelsen och fredstraktaterna, såsom
den mest angelägna uppgiften för de segrande
makterna.
Organisationen står enligt stadgans art. 4
öppen för alla fredsälskande stater, vilka
åtaga sig stadgans förpliktelser och enligt
organisationens uppfattning kunna och vilja
uppfylla dessa förpliktelser. Förenta Nationernas
ursprungliga karaktär av en allians
mellan de under kriget förbundna staterna
framträder dock i flera hänseenden. Bland
annat har detta ursprung lämnat spår i regeln
för sanktioner. Ett ingripande av rådet
med påbud om påtryckningsåtgärder mot
en stat, som hotar eller kränker freden, förutsätter
enighet bland samtliga permanenta
rådsmedlemmar. Man tar knappast fel, om
man utgår ifrån att det främst varit risken
för ett revanschkrig från Tysklands sida,
som man tänkt på vid utformandet av denna
bestämmelse.
Vid ett krigsfall, som föranleder beslut av
säkerhetsrådet om sanktioner, finns det för
medlemsstaterna ingen rätt att föra neutralitetspolitik.
Den konsekvensen tar alltså
Sverige genom att inträda. I själva verket
tog Sverige samma steg vid anslutningen till
Nationernas förbund. Vi godkände den solidaritetsförbindelse,
som medlemskapet enligt
stadgarna innebar. Någon reservation gjordes
inte vid inträdet, trots att den föreställningen
envist levat kvar här och där, att
de svenska statsmakterna tillfogat en sådan.
Den politiska utvecklingen i världen medförde
emellertid att den i förbundsakten
förutsatta och påbjudna solidariteten inte på
allvar upprätthölls av förbundets egna organ.
Talrika stater förklarade sig, inför för
-
45
Bilaga D
KANSLISPRÅKET
Ett försök till positiv kritik.
Det officiella språk som av ålder användes i riksdagens tryckta handlingar är i stort
sett det s. k. kanslispråket, sådant detta under århundraden utbildats främst inom Kungl.
Maj :ts kansli. Detta språk har utvecklats under inflytande av det latinska och det tyska
kanslispråket och visar ännu i vår tid många drag som vittnar om detta ursprung. Det
karakteriseras av professor Erik Wellander1 så:
»Det ligger i kanslispråkets natur, att det med sträng följdriktighet håller fast vid det
inom de olika ämbetsverken hävdvunna språkbruket. I denna riktning samverka många
omständigheter: den nära anslutningen till formuleringen i lagar och författningar, bruket
av formulär för skrivelser av skilda slag, fruktan att genom avvikelse i formen ge föreställning
om ändring i innehållet, gammal vana, slentrian. Också finner man inom kanslispråket
bevarade ord och uttryckstyper, som inom det levande talspråket för länge sedan
utträngts av nyare eller som kanske där aldrig vunnit insteg utan av kanslispråket skriftligen
ärvts från 1400-talets lågtyska kanslispråk.
Sin styrka har kanslispråket framför allt i den medvetna strävan till lugn saklighet,
logisk skärpa och obetingad tydlighet. Tankeinnehållet genomarbetas till fullkomlig klarhet
och bestämdhet, sovras och befrias från allt ovidkommande och överflödigt samt
ordnas efter logiska synpunkter. Det väsentliga framhäves, likställda led sidoordnas, det
mindre väsentliga underordnas. De olika delarna av ämnet grupperas gärna efter en hävdvunnen
plan, som för ett vant öga gör innehållet lätt överskådligt. Allt detta ger åt
kanslispråket, när det är som bäst, det behag som alltid är förenat med en planmässigt
ordnad och väl avvägd helhet.
Framträdande svagheter äro stelheten och omständligheten. Kanslispråket använder
gärna långa, invecklade meningar, vidlyftiga ordalag, tunga sammansättningar, oviga
omskrivningar, som med flera ord uttrycka vad som kan sägas i färre.»
Vill man nu göra kanslispråket enklare, smidigare och framför allt mera kortfattat, så
är det främst dessa svagheter som måste bortarbetas, dock utan att därvid klarheten och
den logiska skärpan kommer till skada.
Denna språkfråga har länge varit uppmärksammad, och beaktansvärda ansträngningar
att lätta på framställningens tyngd har gjorts, även av tongivande parlamentariker, Louis
de Geer, S. A. Hedin och andra. Till samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket utfärdade
Kungl. Maj:t den 22 mars 1907 ett cirkulär »angående avfattandet av utlåtanden,
skrivelser m. m. i ämbetsärenden», i vilket som första riktlinje för officiellt språk
framhölls denna regel:
»Enär det skrifsätt, som användes vid affattandet af framställningar och yttranden i
ämbetsärenden, ofta icke tillgodoser tillbörliga anspråk på enkelhet och tydlighet, vilje
Vi härigenom anbefalla samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket att affatta sina
skrifter i klara, korta meningar och således undvika invecklade satsbyggnader och onödiga
upprepningar samt att i öfrigt söka tillägna sig ett klart och enkelt skrifsätt.»
Kungl. Maj:t återkom till frågan i ett cirkulär av den 21 juni 1946 till statsmyndigheterna
angående sparsamhet med papper och kuvert. I cirkulärets första punkt hette
det: »Ett kortfattat skrivsätt skall eftersträvas».
1 »Riktig svenska», en handledning i svenska språkets vård, utarbetad på uppdrag av Svenska
akademien.
46
Men kanslispråksrutinen har i det hela förblivit orubbad. Skall någon verklig bättring
komma till stånd, torde det vara nödvändigt att rikta uppmärksamheten på bestämda
formuleringar och uttryckstyper som lätt kan göras enklare och kortare.
Substantivsjuka.
Kanslispråkets mest framträdande drag torde vara den s. k. substantivsjukan. Denna
yttrar sig framför allt i att man ratar det enkla verb, som ger satsen liv och spänst, och
i stället begagnar omskrivning med substantiv. Man skriver sålunda icke kort och enkelt
reda ut frågan utan verkställa utredning av frågan, man skriver icke frågan utredes utan
en utredning av frågan sker eller äger rum eller verkställes eller genomföres eller bringas
till utförande eller frågan göres till föremål för en utredning.
Konstruktioner av denna typ är naturligtvis stundom på sin plats. Om utskottet framlägger
förslag bokstavligen skall uttrycka den tanken att utskottet lägger fram ett förslag,
så är det ju något annat än som ligger i det enkla verbet föreslår. Och författaren kan
givetvis påstå att han åsyftat en viss skiftning i betydelsen. Men i de allra flesta fall kan
omskrivningen utan ändring av betydelsen bytas ut mot det enkla verbet; omskrivningen
har faktiskt blivit det normala uttryckssättet i kanslispråket.
Som mer eller mindre typiska fall av substantivsjuka kan anföras:1
anställa skadegörelse på |
skada |
avgiva yttrande |
yttra sig |
avlåta skrivelse |
skriva |
avlägga besök hos |
besöka |
bedriva studier |
studera |
bereda kompensation |
kompensera |
bestrida undervisning |
undervisa |
bringa i erinran |
erinra om |
draga en kostnad av |
kosta |
erhålla skärpning |
skärpas |
finna användning |
användas |
framkalla skadegörelse på |
skada |
framlägga förslag |
föreslå |
framställa förfrågan |
fråga |
få utformning |
utformas |
föreligga behov av |
behövas |
förläna bemyndigande åt |
bemyndiga |
genomföra en koncentration av |
koncentrera |
genomföra en omorganisation av |
omorganisera |
giva bekräftelse på |
bekräfta |
giva sin anslutning till |
ansluta sig till |
göra inköp av |
köpa |
göra till föremål för utredning |
utreda |
hava avseende på |
avse |
hava behov av |
behöva |
hava kännedom om |
känna till |
hava sin uppmärksamhet riktad på |
uppmärksamma |
hava under övervägande |
överväga |
hysa förhoppning om |
hoppas |
1 Här och i det följande anges det kortare uttrycket i högra spalten.
47
ingå avtal
ingå på en diskussion av
inlägga protest
komma till användning
lämna bemyndigande åt
lämna i uppdrag åt
lämna redogörelse för
meddela beslut
meddela undervisning
medföra ökning av
resa invändning
röna påverkan
skrida till verkställighet av
skänka beaktande åt
ställa uppmaning till
ställa sig till efterrättelse
taga i beaktande
taga sin början
taga under övervägande
träffa avgörande
undergå förstärkning
underkasta granskning
upptaga till behandling
uttala protest
utöva inverkan på
vara av följande lydelse
vara i avsaknad av
vara under prövning
verkställa inventering
verkställa utredning av
vidtaga en utökning av
vidtaga förberedande åtgärder
vinna sin lösning
vinna tillämpning
åstadkomma minskning av
åtnjuta vård
åvägabringa en utformning av
ägna besiktning åt
ägna uppmärksamhet åt
avtala
diskutera
protestera
användas
bemyndiga
uppdraga åt
redogöra för
besluta
undervisa
öka
invända
påverkas
verkställa
beakta
uppmana
rätta sig efter
beakta
börja
överväga
avgöra
förstärkas
granska
behandla
protestera
påverka
lyda så
sakna
prövas
inventera
utreda
öka
förbereda
lösas
tillämpas
minska
vårdas
utforma
besiktiga
uppmärksamma
Omskrivningar av andra slag.
Det är ytterst vanligt att kanslispråket använder verbalsubstantiv där ett naturligt
språk nyttjar infinitiv:
bolaget började tillverkning av möbler
förslaget innebär ett tillskapande av flera
hovrätter och dessas förläggande till olika
delar av landet
genomförandet av förslaget skulle kosta
byggandet av en tunnel ställer sig dyrt
tillverka
att flera hovrätter tillskapas och förläggas
till
att genomföra
att bygga
48
avsikten är vinnande av rörlighet att vinna
bildandet av en samlingsregering ansågs att bilda
en kontrollering hade varit lätt utförd det hade varit lätt att kontrollera
Även adjektivet omskrives gärna med motsvarande avledda substantiv:
en gallring erbjuder den största ändamålsenligheten
är ändamålsenligast
jordlagret har en tjocklek av två m är två m tjockt
svårigheter föreligga att det är svårt
På liknande sätt omskrives adverbet med substantiv:
på ett riktigt sätt riktigt
besöksfrekvensen har ökats med påfallande
snabbhet påfallande snabbt
verksamheten har bedrivits helt på frivillighetens
väg frivilligt
Ofta komprimeras hela satser till substantiviska block:
allmänna opinionen kräver dessa missförhållandens
upphörande
sedan tiden för statsverkspropositionens framläggande
har
läroverket ombesörjer förefintligheten av
lokaler
frågan om en höjning av bidragsprocenten
är ännu icke avgjord
att dessa missförhållanden upphöra
sedan statsverkspropositionen lades fram
sörjer för (att) lokaler (finns)
om bidragsprocenten skall höjas
Verbet omskrives ej sällan med presensparticip:
styrelsens uppfattning är överensstämmande
med
nedgången är beroende på
begränsningen skulle verka försvårande på
staten ställer sig stödjande av rörelsen
stämmer överens
beror
försvåra
stöder
Olika förlängningskonster gör satsen tung:
statens medverkan är nödvändig
statens medverkan är en nödvändighet
statens medverkan framstår som en nödvändighet
denna
paragraf är tillämplig på alla dessa
fall
denna paragraf äger tillämplighet på alla
dessa fall
anledningen torde vara att söka i det förhållandet
att kommunerna
ärendet har varit föremål för en enastående
långsamhet i handläggningen
staten måste medverka
kan tillämpas
torde vara att kommunerna
har handlagts enastående långsamt
41)
4, — 471118
Förtydligande uttryck.
I stället för enkla ord nyttjas s. k. förtydligande sammansättningar som i själva verket
icke säger annat eller mera ock i många fall endast fördunklar tanken:
sociala indikationer kunna i vissa fall anses
påkalla steriliseringsförfarande
mellan musikorganisationerna och radion råder
ett visst spänningsförhållande
åtgärden skulle innebära en höjning av skolans
målsättning
för sjukvården utgå betydande medelsbelopp
staden uppför en magasinsbyggnad
backarnas stigningsförhållande
göra stickprovsundersökningar
omröstning med uppresningsförf arande
vid eldsvådetillfället
skolhusbyggnader
sterilisering
spänning
mål
belopp
magasin
stigning
(ta) stickprov
uppresning
eldsvådan; branden
skolhus
Sammansatta verb.
Sammansatta verb gynnas på bekostnad av likabe ty dande enkla:
anförskaffa |
anskaffa; skaffa |
befrämja |
främja |
erfordras |
fordras |
ernå |
nå |
förefinnas |
finnas |
förhindra |
hindra |
förhyra |
hyra |
förmärka |
märka |
försälja |
sälja |
förvålla |
vålla |
införsatt (i förslaget) |
insatt |
inköpa |
köpa |
tillförbinda sig att |
förbinda sig att |
utnyttja |
nyttja |
utvidga |
vidga |
utöka |
öka |
I detta sammanhang märkes: |
|
aktivisera |
aktivera |
effektivisera |
effektivera |
funktionera |
fungera |
vitaminisera |
vitaminera |
Omskrivna prepositioner och konjunktioner.
Uttryck som angående, avseende, beträffande, vidkommande, rörande, i fråga om,
vad ... beträffar, vad... angår, vad ... gäller, på grund av, med hänsyn till, i anledning
av, från ... sida, i händelse att, under förutsättning att fyller en uppgift när det gäller
att få fram skiftningar i betydelsen. De bör dock ej få tränga ut de enkla småord som
har samma betydelse. Ibland kan de också undvaras.
50
kommissionen har icke yttrat sig angående
denna fråga
på grund av särskild hemställan
i enlighet med
i händelse av förfall för ordföranden
på grund av dessa skäl
med undantag av hr X
för landsbygdens vidkommande är detta en
fördel
åtgärd kan vidtas från barnavårdsnämndens
sida
till förmån för denna uppfattning talar
utskottets utlåtande i anledning av propositionen
angående anslag till
utskottet ger denna plan företräde i jämförelse
med länsstyrelsens
än mer växla priserna beträffande lantbruksprodukter
detta
förslag innebär en starkare försvarsorganisation
i förhållande till det förra förslaget
i syfte att
i händelse att
med hänsyn till att
med anledning av att
mot bakgrunden av att
vid det förhållande att
för departementets vidkommande föreligger
icke behov av dessa lokaler
vidkommande det i motionen framställda
yrkandet innebär det
vad beträffar frågan om upp flyttning en
sammanhänger denna fråga med
i fråga om detaljerna synes utskottet förslaget
jämväl böra godtagas
i; om
på
enligt
vid
av
utom
för landsbygden
av barnavårdsnämnden
för
över ... om
framför
på
än
för att
om; ifall
då; enär
då; enär
då; enär
då; enär
departementet behöver icke dessa lokaler
motionens yrkande innebär
frågan om uppflyttningen sammanhänger
med
utskottet godtar även förslagets detaljer
Onödiga ord.
Av rädsla för överdrifter »underdriver» kanslispråket. Hit hör de uppmjukande synes,
torde, lärer, i viss mån, åtminstone i vissa hänseenden, ur mer än en synpunkt, av avgörande
beskaffenhet, resultat av betydenhet.
Denna sansade och måttfulla ton är på sin plats när satsens innehåll så kräver. Men
försiktigheten drives onödigt långt, när ett utskott aldrig skriver Frågan bör uppskjutas
utan Frågan torde böra uppskjutas.
Ofta krånglas meningen till av dubbla negationer:
undantagsregeln bör icke tillämpas såvida
det icke är anledning antaga att bör tillämpas blott då det
Man kan naturligtvis invända att skillnaden mellan de båda uttrycken är den, att det
förra tar sikte på de fall då regeln icke bör användas, och det senare då den bör tilllämpas.
Där författaren verkligen åsyftat denna distinktion är den dubbla negationen
berättigad, men där så ej är fallet bör det kortare, positiva uttrycket begagnas.
51
Vanan att nyttja ord, som inte gör meningens innehåll rikare utan blott drygar ut
framställningen, leder till att dessa ord till slut mister sin egentliga betydelse. Ofta använt
är icke underlåta. Med rätta brukas detta uttryck om något oangenämt som man
är tvungen till, men kanslispråkets flitiga användning av frasen kan svårligen sägas ha
denna bakgrund. Utskottet har icke kunnat underlåta att finna betyder ofta ingenting
annat än Utskottet har funnit.
Ytterligare ett exempel:
det skulle vara förenat med svårigheter att svårt
Utskottet anser sig icke böra avstyrka bifall till propositionen. Denna försiktiga formulering
är riktig om utskottet därmed vill säga, att det tvekat men låtit övertyga sig. Om
emellertid ingenting i utskottets motivering visar att tvekan förelegat, bör satsen lyda
Utskottet tillstyrker propositionen.
Utskottet har icke kunnat befria sig från den uppfattningen att... Har utskottet verkligen
försökt att befria sig från en viss uppfattning? Sammanhanget berättigar i regel inte
ett sådant antagande.
Ytterst vanliga är följande stela konstruktioner:
det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget
den av skolöverstyrelsen förebragta utredningen
de
av departmentschefen gjorda beräkningarna
i
sitt över motionen avgivna yttrande framhåller -
medicinalstyrelsens förslag
skolöverstyrelsens utredning
departementschefens beräkningar
i sitt yttrande över motionen framhåller
Överdriven tydlighet.
Kanslispråkets strävan till noggrannhet och klarhet är i det hela väl grundad men
leder ej sällan till överdriven tydlighet och onödig längd. Om i en framställning blott en
skrivelse är nämnd bör den sedan omtalas som skrivelsen, icke som ovannämnda
skrivelse eller dylikt — den bestämda formen skrivelsen avser just att beteckna skrivelsen
som redan omtalad och känd.
Kommittén vill framhålla att kommittén
åt en kommission uppdrogs att... till ledamöter
av sagda kommission utsågos
den
till ledamöter utsågos
riksdagen hemställde att Kungl. Maj:t ville
föranstalta om att utredningen på kommunalbeskattningens
område återupptoges ...
uttalade jag min anslutning till den uppfattningen
att utredningsarbetet på förevarande
område borde återupptagas ... framhöll jag
att förhållandena på det kommunala skatteväsendets
område alltjämt företedde allvarliga
brister. En utredning på området borde .
dock... såsom sakkunniga att biträda med
undersökningar på kommunalbeskattningens
område... att låta en utredningskommitté
upptaga arbetet på förevarande område.
dessa områdesbestämningar kan utgå
52
Onödig tyngd vållas också av kanslispråkets önskan att genom omväxling i uttrycket
undvika upprepning av ord. Denna strävan ger sig till känna i en mängd karakteristiska
ord och uttryck: talrika för många, samtliga för alla, ovannämnda för denna, enahanda
för samma.
Attributked^a.
Kanslispråket hänger gärna det ena prepositionsattributet på det andra i en lång råd:
Utskottet avstyrker motionerna av herrar X
och Y om utredning av vissa förhållanden
beträffande erkända arbetslöshetskassor bland
annat avseende sänkning av de föreskrivna
veckoavgifterna och borttagande av maximigränsen
för statsunderstöds givande.
Denna omständighet borde föranleda ett
uppskjutande av det definitiva ställningstagandet
till förslaget om upprättande av högre
flickläroverk i sagda städer.
Vid sammanträdet tillsattes en delegation för
utrönande av möjligheterna för förhandenvaron
av förutsättningar för uppnående av
en enig samling kring en gemensam ståndpunkt
i problemet om anknytningen.
Utskottet avstyrker hrr X:s och Y:s motioner
om sådan utredning beträffande
erkända arbetslöshetskassor, att bl. a.
veckoavgifterna kunde sänkas och maximigränsen
för statsunderstödet borttagas.
Man borde därför vänta med att ta definitiv
ställning till förslaget att upprätta
högre flickläroverk i dessa städer.
... en delegation för att utröna om man
kunde enas om en ståndpunkt i anknytningsfrågan.
Satsbyggnaden.
Kanslispråket sammanför gärna ett omfattande tankeinnehåll i en enda mening, en
s. k. period, som består av en eller flera huvudsatser med tillhörande bisatser och kanske
bisatser till dessa. Härigenom får läsaren svårt att tillägna sig innehållet. Enklast är att
dela meningen i två eller flera.
Då emellertid, såsom skolöverstyrelsen i sitt
yttrande upplyser, de jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 1 december 1944 av statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga för utredning rörande
förhållandet mellan staten och skoldistrikten
m. m. i enlighet med av departementschefen
vid de sakkunnigas tillkallande
uttalat önskemål ämna verkställa en översyn
av folkskolestadgan, i vilken bestämmelserna
om rätt att i vissa fall tilldela elev
kroppslig aga ingå, och då utskottet har sig
bekant, att därvid alla på frågans bedömande
inverkande omständigheter komma att
bliva beaktade, har utskottet för sin del intet
annat yrkande, än att ifrågavarande motion
icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.
Emellertid upplyser skolöverstyrelsen att
de sakkunniga, som skall utreda förhållandet
mellan staten och skoldistrikten,
ämnar granska folkskolestadgan med
bl. a. dess bestämmelser om rätt att i
vissa fall tilldela elev kroppslig aga.
Då därvid alla omständigheter som inverkar
på frågan kommer att beaktas,
yrkar utskottet att motionen icke måtte
föranleda någon kammarens åtgärd.
En mening som den följande bör icke blott delas upp på flera; även tankeföljden bör
kastas om, så att det i tiden föregående även i meningen går före det som i tiden följer
efter:
53
De statsunderstödda högre flickskolorna ha
lämnats tillfälle att efter lärarpersonalens
hörande avge yttrande och förslag med anledning
av det riksdagens uttalande, i vilket
förutsattes, att vederbörande kommuner
låta sig angeläget vara att, i den mån så är
möjligt, bereda anställning vid kommunens
folkskoleväsen åt sådana lärarinnor, som bestrida
undervisningen i förberedande klasser
och som genom dessa klassers indragning
skulle bli utan anställning, samt med anledning
av riksdagens uttalade förväntan, att
regeringen skall förelägga riksdagen förslag
till åtgärder för skäligt tillgodoseende av
sådana lärarinnors intressen, som vid statsunderstödda
flickskolor haft undervisning i
övningsämnen i så stor omfattning, att den
kan sägas ha utgjort vederbörandes väsentliga
sysselsättning, och som på grund av omorganisationen
skulle bli utan anställning.
Riksdagen har förutsatt att kommunerna
såvitt möjligt kommer att vid sina
folkskolor anställa de lärarinnor som undervisa
i förberedande klasser och som
genom dessas indragning skulle bli utan
anställning. Vidare förväntar riksdagen
att regeringen föreslår åtgärder i syfte
att skäligt tillgodose de lärarinnor som
haft till väsentlig sysselsättning att vid
statsunderstödda flickskolor undervisa i
övningsämnen och som skulle bli utan
anställning till följd av omorganisationen.
De statsunderstödda högre flickskolorna
har beretts tillfälle att, efter lärarpersonalens
hörande, yttra sig i båda dessa
frågor.
Enkelhet och korthet i framställningen uppställer Wellander som viktiga mål för
språkvården.
I enkelhet är det talade språket avgjort överlägset skriftspråket:
»Vardagens okonstlade men ändå vårdade samtalsspråk använder ordalag, som äro
allmänt gängse och utan vidare begripliga för envar. Finner man icke genast det enkla,
naturliga, liksom självklara uttrycket för den tanke, som man vill ha fram, så gör man
klokt i att tänka efter, hur man i ett otvunget samtal med några bekanta skulle lägga
fram saken: i den riktningen är det rätta uttrycket att söka.
Skriftspråket kan naturligtvis icke helt stöpas om i talspråkets form, och bör det icke
heller. Framför allt måste skriftspråket bevara det drag av klarhet och reda, som kännetecknar
varje väl genomtänkt skriftlig framställning. Men det kan i andra avseenden
vinna genom att närma sig talspråket. Som allmän grundsats skulle kunna gälla: där
skriftspråket kan välja mellan två uttryck för samma tanke, är i vanliga fall det uttryck
att föredraga, som nyttjas även i talspråk.»
Vad åter kortheten beträffar framhåller Wellander:
»Böjelsen för onödig och onyttig längd i framställningen är säkerligen den största fara,
som för närvarande hotar vårt modersmål. Svenskan har varit ett kärnfullt och kraftigt
språk men är nu på väg att bli en urvattnad skrivarrotvälska, utan kärna och must.
Den angelägnaste uppgiften för svensk språkvård just nu är att söka stävja denna
olyckliga utveckling.
Om detta skall bli möjligt, fordras det av oss alla, som skriva svenska, något av en
verklig sinnesändring. De tomma orden och de innehållslösa fraserna måste bort. Stilviljan
måste inriktas icke på att dryga ut framställningen med många och långa ord
utan på att samla tankeinnehållet i få och korta ord.
Den som har något värdefullt att säga behöver ej kläda detta i omständliga ordalag.
En klok och redig tanke, som har sakligt värde, gör sig lika bra, ja bättre i en anspråkslösare
och knappare dräkt.»
54
Förkortningar.
Varken i den pedagogiska, tekniska eller allmänna diskussionen har man kunnat enas
om bruket av förkortningar. Å ena sidan understrykes att ett konsekvent utformat och
tillämpat system som upptar de vanligaste förkortningarna, erbjuder stora praktiska fördelar.
Å andra sidan framhålles att förkortningar gör ett oroligt intryck, »bryter stilen»
och ofta är svåra att förstå. De kallas mången gång även onödiga.
Vissa särskilt angivna förkortningar rekommenderas i de »Anvisningar vid sättning
av riksdagstryck» som riksdagens tryckeriexpedition utfärdade år 1944.1 Någon allmän
och konsekvent tillämpning har anvisningarna dock icke fått.
Praktiska och ekonomiska skäl talar för att vissa mycket vanliga förkortningar införes
och nyttjas enhetligt i riksdagens tryckta handlingar, i huvudsak enligt tryckeriexpeditionens
»Anvisningar». Härvid bör skillnad göras mellan å ena sidan vanlig, löpande
text och å andra sidan sammanträngd och speciell text, såsom i tabeller och tekniska
framställningar, sifferuttryck samt person- eller firmanamn.
För löpande text förordas dessa förkortningar:
bland annat |
bl. a. |
med mera |
m. m. |
|
det vill säga |
dvs. |
observera! |
obs! |
|
et cetera |
etc. |
och så vidare |
osv. |
|
från och med |
fr. o. m. |
respektive |
resp. |
|
för närvarande |
f. n. |
så kallad |
s. k. |
|
för övrigt |
f. ö. |
till exempel |
t. ex. |
|
med flera |
m. fl. |
till och med |
t. o. m. |
|
I sammanträngd |
och speciell text |
bör, utöver ovannämnda |
förkortningar, följande |
|
kunna användas: |
||||
aktiebolag |
AB |
klockan |
kl. |
|
bilaga, bilagor |
bil. |
krona, kronor |
kr. |
|
cirka |
ca |
miljon, miljoner |
milj. |
|
dennes |
ds |
nummer |
nr (även i |
|
dito |
do |
pluralis) |
||
doktor |
dr |
och dylikt |
o. d. |
|
eftermiddagen |
em. |
procent |
% |
|
eventuell (t) |
ev. |
promemoria |
PM |
|
exemplar |
cx. |
rad, rader |
r. |
|
förmiddagen |
fm. |
sida, sidor |
s. |
|
herr, herrar |
hr, hrr |
summa |
sa |
|
i stället för |
i st. f. |
tabell |
tab. |
|
jämför |
jfr |
statens offentliga |
utredningar |
SOU |
kapitel |
kap. |
svensk författningssamling |
SFS |
Ture Kjell
1 Dessa anvisningar ansluter sig nära till Tekniska nomenklaturcentralens »Skrivregler för ordförkortningar,
sifferuttryck m. m.», utgivna efter samråd med Svenska akademien.