Bankoutskottets utlåtande nr 39.

1

Nr 39.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till arbetaren
K. E. F. Eriksson för sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring.

I en till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisad, inom andra
kammaren under nr 242 väckt motion hemställer herr Lundberg, »att riksdagen
måtte förklara arbetaren Kurt Erik Folke Eriksson, Lillvreta, Storvreta,
berättigad att komma i åtnjutande av ersättning från riksförsäkringsanstalten
för under militärtjänstgöring ådragen sjukdom med belopp, som
skall utgå enligt vanliga grunder».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson är född den 10 april 1913;

att han var inkallad til! militärtjänstgöring under tiderna 3 juli 1940—
22 mars 1941 samt 1—30 augusti 1941;

att han var sjukskriven under tiderna 17 december 1940—10 januari
1941 samt 6—30 augusti 1941;

samt att han den 6 augusti 1941 befanns lida av lungtuberkulos, varefter
han den 27 i samma månad överfördes till akademiska sjukhusets
centralsanatorium i Uppsala.

Riksförsäkringsanstalten, varest Eriksson anhöll om ersättning på grund
av berörda sjukdom, fann genom beslut den 24 november 1941 ersättning
jämlikt 1927 års militärersättningsförordning icke kunna tillerkännas
honom, enär skälig anledning funnes att antaga, att sjukdomens
framträdande föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen och
att denna icke väsentligen bidragit därtill. Sedan anstalten på förekommen
anledning förehaft ersättningsfrågan till ny behandling, förklarade anstalten
genom beslut den 22 januari 1942, att anstalten ej funne skäl föreligga
till ändring i sitt beslut den 24 november 1941.

Försäkringsrådet, varest Eriksson besvärade sig, fann enligt utslag den
29 maj 1942 ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens beslut.

I ett av överläkaren vid nämnda centralsanatorium E. Hedvall den 28 oktober
1946 avgivet utlåtande framhålles bl. a., att med hänsyn till förekomsten
av läkta rester efter ett vänstersidigt primärkomplex tidpunkten
för ett första nedsmittande med tuberkulos i detta fall uppenbarligen låge
långt tillbaka i tiden. Med hänsyn till under militärtjänstgöringen yppade
sjukdomstecken och till det röntgenologiska fyndet i övrigt vid sjukdomens

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 8 samt. Nr 39.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 39.

upptäckt kunde man emellertid icke med fog framföra något skäl mot antagandet,
att uppträdandet och den börjande utvecklingen av Erikssons lungsot
kunde ha ägt rum under hans tjänstgöring juli 1940—mars 1941.

Bataljonsläkaren vid Upplands regemente O. Månsson har vidare i ett den
5 september 1941 avgivet intyg såsom sin uppfattning uttalat, att Erikssons
militärtjänstgöring vintern 1941 eller hösten 1940 måste anses såsom bidragande
orsak till sjukdomens uppkomst, på vilken sjukdom manifesta
symtom först i augusti 1941 kunde konstateras.

tskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava riksförsäkringsanstalten
och försäkringsrådet funnit ersättning icke författningsenligt kunna
tillerkännas Eriksson, enär skälig anledning funnes till antagande, att omförmälda
sjukdoms framträdande föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen
och att denna icke väsentligen bidragit därtill. Vederbörande
sanatorielälrare har emellertid uttalat, att man icke med fog kunde framföra
något skäl mot antagandet, att uppträdandet och utvecklingen av
Erikssons sjukdom kunde ha ägt rum under militärtjänstgöringen. Bataljonsläkaren
vid det truppförband, varest Erikssons tjänstgöring fullgjorts,
har för sin del ansett, att militärtjänstgöringen finge anses såsom bidragande
orsak til! sjukdomens uppkomst. Utskottet har icke kunnat undgå
att taga intryck av de sålunda gjorda uttalandena och finner därför billighetsskäl
tala för att Eriksson tillerkännes någon ersättning i anledning av
sjukdomen. Riksdagen har också tidigare i några fall, vilka torde ha varit
i viss män jämförliga med det nu föreliggande, beviljat understöd från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. med belopp, som skolat
tillkomma vederbörande, därest militärersättningsförordningen varit tillämplig,
dock utan rätt för vederbörande att å understödet åtnjuta tilläggsförmåner.
I sådant hänseende må särskilt åberopas 1944 års riksdags beslut om
understöd åt Ernst Bertil Karlsson (bankoutsk. uti. nr 30, p. 3).

I anslutning till vad sålunda förekommit finner sig utskottet således böra
tillstyrka, att Eriksson tillerkännes ersättning med belopp, som skolat tillkomma
honom, därest 1927 års militärersättningsförordning varit tillämplig
å honom. Ersättningen torde böra utgå räknat från och med den 1 januari
1947. Å ersättningen böra emellertid icke utgå några tilläggsförmåner.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 242,
må medgiva, att till Kurt Erik Folke Eriksson må, räknat
från och med den 1 januari 1947, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. utbetalas den ersättning, som
skulle hava tillkommit honom, därest förordningen den
18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, varit å honom tillämplig,

Bankoutskottets utlåtande nr 39.

3

dock utan rätt för Eriksson att å sagda ersättning åtnjuta
några tilläggsförmåner.

Stockholm den 13 maj 1947.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Andersson i Rossvik, Leander*,
Petersson i Karlskrona*, Grym, Ljungdahl* och Johannesson*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,
Mattsson*, Fröderberg, von Seth, Nilsson i Landskrona* och Svensson
i Alingsås.

Ej närvarande vid justeringen.