Bankoutskottets utlåtande nr 24.

7

Nr 24.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december
1939 (nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa
fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv.

I en den 28 februari 1947 dagtecknad proposition nr 127, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december
1939 (nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

F örslag
till
Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939 (nr 850) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 december 1939 angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, vilken jämlikt lag den 24 maj 1946 (nr 209) gäller till
och med den 30 juni 1947, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1948.

Såsom ett led i de av 1937 års riksdag i valutavårdande syfte beslutade beredskapsåtgärderna
ingick bland annat ett bemyndigande för Konungen att,
om sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövades nödigt,
på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter bank- och fondinspektionens
hörande meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv. Stadgande härom innefattades i en den 4 juni 1937 utfärdad lag
(nr 305), vilken ursprungligen ägde giltighet till och med den 28 februari

8

Bankoutskottets utlåtande nr 24.

1938 men därefter successivt förlänades fortsatt giltighet, sista gången genom
lag den 26 maj 1939 (nr 196), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes
till och med den 31 maj 1940.

Genom beslut av 1939 års urtima riksdag (propositionen nr 30, riksdagens
skrivelse nr 80) ersattes emellertid 1937 års lag med en ny lag i ämnet, vilken
i vissa avseenden innefattade en uppmjukning av de ursprungliga bestämmelserna
med syfte att möjliggöra en smidigare tillämpning. Den nya lagen utfärdades
den 15 december 1939 (nr 850) och gällde ursprungligen till och
med den 31 maj 1940 men har därefter erhållit fortsatt giltighet, senast genom
lag den 24 maj 1946 (nr 209), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och
med den 30 juni 1947.

Några bestämmelser meddelades icke med stöd av 1937 års lag i ämnet och
ha hittills icke heller meddelats enligt den nya fullmaktslagen.

I skrivelse den 30 januari 1947 ha fullmäktige i riksbanken under hänvisning
till det rådande läget uttalat, att den beredskap, som skapats genom
ifragavarande lagstiftning, borde bibehållas tills vidare. På grund härav ha
fullmäktige hemställt, att lagen den 15 december 1939 måtte erhålla förlängd
giltighet, förslagsvis till och med den 30 juni 1948.

Över bankofullmäktiges framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits
av fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha förklarat sig icke ha något att erinra
mot bifall till bankofullmäktiges framställning.

Bank- och fondinspektionen har anfört att, då bankofullmäktige ur valutavårdssynpunkt
funnit skäl föreligga att förläna fortsatt tillämplighet till och
med den 30 juni 1948 åt ifrågavarande lag, inspektionen icke ansett sig böra
motsätta sig, att åtgärder i sådant syfte vidtoges.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 20 mars 1947.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Närvarande: se under utlåtande nr 23.

477528. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.