Bevillningsutskottets betänkande nr 9.
3
Nr 9.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
sådan ändring av rusdrgcksförsäljningsförordningen
att vid olaga försäljning av rusdrycker såväl säljare
som köpare underkastas straff.
(2:a avd.)
I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, li: 15, av herr Sundström i
Vikmanshyttan m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i rusdrycksförsäljningsförordningen, att vid olaga försäljning av rusdrycker
såväl säljare som köpare underkastas straffpåföljd».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
I 7 kap. förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av
rusdrycker finnas bestämmelser om straff för den som utan att äga rätt till
försäljning enligt denna förordning avyttrar rusdrycker ävensom för den som
mot de i förordningen givna föreskrifterna tillhandagår med anskaffande av
rusdrycker.
I den ifrågavarande motionen har framhållits, att enligt nuvarande bestämmelser
vid olaga försäljning av rusdrycker säljaren men däremot ej köparen
är underkastad straffpåföljd. Då det i regel vore köparen och ej säljaren som
toge initiativet till transaktioner av detta slag, måste det anses orättvist, att
köparen skall undgå straff.
Med anledning av det i motionen framställda yrkandet får utskottet erinra
om att för närvarande inom 1944 års nykterhetskommitté pågår utredning
angående den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning.
Då den i motionen berörda frågan måste anses ligga inom ramen
för denna utredning, anser sig utskottet icke nu böra taga ställning till densamma.
På grund härav avstyrker utskottet bifall till motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 11: 15 av herr Sundström i Vikmanshyttan
in. fl. om sådan ändring av iusdrycksförsäljningsförordningen
att vid olaga försäljning av rusdrycker såväl säljare som
köpare underkastas straff icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Utskottet.
Märvarande: se under betänkandet nr 8.