Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
3
Nr 42.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss ändring i gällande skattebestämmelser beträffande
livränta från ränte- och kapital försäkring sanstalt.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 145 av herrar Löthner och Anderberg samt II: 232 av herrar
Hermansson och Dickson har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj rf anhålla om förslag snarast möjligt till sådan ändring i gällande
skattebestämmelser beträffande livränta från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
att i motionerna påvisade olägenheter bleve undanröjda.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 145.
Bestämmelser om hur på grund av livränteförsäkring utfallande belopp
skola inkomstbeskattas och om avdrag för erlagda premier finnas i 32 § 2
mom., 33 § och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt förstnämnda lagrum
skall livränta från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt alltid inkomstbeskattas
med reducerat belopp enligt angiven skala. Avdrag må enligt 33 §,
som handlar om avdrag från intäkt av tjänst, ske för avgifter, som den skattskyldige
på grund av sin tjänst erlagt för egen eller efterlevande familjs pensionering.
Detta gäller enligt anvisningarna till samma paragraf vare sig avgifterna
erlagts till arbetsgivaren, till särskild för ändamålet bildad kassa
eller till försäkringsanstalt. Såsom s. k. allmänt avdrag får jämlikt 46 §
2 mom. tillgodoräknas avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig
pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften erlagts för den skattskyldige
själv eller, i förekommande fall, för hans make eller hans omyndiga
barn, dock ej om avgiften erlagts till ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
eller på grund av försäkring mot engångspremie.
Motsvarande bestämmelser gälla jämlikt 2 och 4 §§ förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt jämväl vid statlig taxering.
I nu förevarande motioner har framhållits bl. a., att beträffande livränteförsäkring
i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt — varav 14 funnos i landet
— finge beskattningen icke ske på det sättet att avdrag medgåves för
premier, medan hela den utfallande livräntan beskattades. Därigenom hade
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
dylik försäkringsanstalt betagits möjligheten att meddela livränteförsäkring
annorledes än mot engångspremie. Visserligen gjordes intet undantag för
ränte- och kapitalförsäkringsanstalt i 33 §, men regeringsrätten hade den 26
februari 1937 (R.Ä. 1937 ref. 10) meddelat ett utslag, som torde vara avgörande
för tolkningen av lagstiftningen i detta avseende, och den tolkningen
ledde till den angivna begränsningen i anstalternas verksamhet. Försäkringstagarna
hade praktiskt taget icke någon valrätt mellan olika försäkringsformer
utan måste välja engångspremien utan rätt till avdrag för den. Detta
vore så mycket mer anmärkningsvärt som deklarationsavdrag för engångspremie
vore medgivet för pensionsstyrelsens livränteförsäkring. 1944 års
allmänna skattekommitté hade visserligen tillkännagivit, att den hade för
avsikt att i början av detta år avgiva förslag till vissa ändringar angående
avdragsrätt för försäkringspremier m. m. Då de nuvarande skattebestämmelsema
vore i hög grad hinderliga, när det gällde dessa anstalters verksamhet,
borde emellertid förevarande fråga göras till föremål för omedelbart avgörande.
Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen gäller beträffande beskattning
av livränta, som utgår från ränte- eller kapitalförsäkringsanstalt
på grund av livränteförsäkring, att utfallande livränta skall upptagas såsom
skattepliktig intäkt med ett i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen angivet reducerat
belopp samt att avdrag för erlagda premier ej är medgivet. Beträffande
livränta, som utgår på grund av livränteförsäkring från annan försäkringsgivare
än sådan anstalt, kan däremot avdrag för premien medgivas, i
vilket fall hela den utfallande livräntan beskattas.
I de föreliggande motionerna har framhållits, att de nu gällande skattebestämmelserna
beträffande livränta från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
innebure ett missgynnande av dessa anstalter i förhållande till övriga
försäkringsgivare. Till undanröjande av dessa olägenheter, som vore i hög
grad hinderliga för anstalternas verksamhet, har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj:t med anhållan om ändring av gällande skattebestämmelser i förevarande
avseende.
Frågan om ändrad lagstiftning angående avdragsrätt för försäkringspremier
m. m. är, såsom i motionerna framhålles, för närvarande föremål för
utredning inom 1944 års allmänna skattekommitté. Utredningsarbetet i kommittén,
som till Kungl. Maj:t anmält sin avsikt att avgiva förslag till vissa
ändringar angående avdragsrätt för försäkringspremier m. m. i början av
1947, har enligt'' vad utskottet inhämtat något fördröjts men beräknas kunna
slutföras under mitten av innevarande år. Utskottet förutsätter sålunda, att
denna fråga inom kort blir föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn
härtill finner utskottet ej skäl föreslå riksdagen att avlåta en skrivelse till
Kungl. Maj:t i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
5
att de likalydande motionerna I: 145 av herrar Löthner och
Anderberg samt II: 232 av herrar Hermansson och Dickson
om viss ändring i gällande skattebestämmelser beträffande
livränta från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 juni 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkande nr 41.