Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

1

Nr 39.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående prisutjämningsavgifter m. in., såvitt
propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

I en den 9 maj 1947 dagtecknad proposition, nr 285, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att lämna
Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande för liden till och med den 30 juni 1948
att, med iakttagande av vad i propositionen anförts, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift, att godkänna vad föredragande statsrådet
föreslagit beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter
samt att å kapitalbudgeten för budgetåret 1947/48 under fonden för låneunderstöd
till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet anvisa ett investeringsanslag
av 40 300 000 kronor.

Förevarande proposition har hänvisats, såvitt angår anvisande av ett investeringsanslag
till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, till
statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får
utskottet, såvitt redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I skrivelse den 23 maj 1945 (nr 287) bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t
att, med iakttagande av vad som anförts i propositionen nr 255(1945 samt
i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 41, när behov
därav ur prispolitiska synpunkter prövades föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande för tiden till och med den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift.
Med stöd av riksdagens bemyndigande utfärdade Kungl. Maj:t den
25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna
stadgas bland annat, alt Kungl. Maj:t må, när behov därav ur prispolitiska
synpunkter prövas föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift)
skall erläggas för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift
utgår enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer (2 §)
samt att medel som inflyta genom uttagande av prisutjämningsavgift skola
fonderas och användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). Förordningen innehåller
i övrigt föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter
samt vissa straff- och processrättsliga stadganden.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 39.

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

På därom i propositionen nr 237 framställt förslag lämnade 1946 års riksdag
genom skrivelse den 7 juni 1946 (nr 305) Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande
att för tiden till och med den 30 juni 1947 meddela föreskrifter om
uttagande av prisutjämningsavgift. Genom förordning den 14 juni 1946 (nr
282) förlängdes giltighetstiden för förordningen angående prisutjämningsavgift
för tiden till och med den 30 juni 1947, varvid jämväl vissa smärre
ändringar i förordningen vidtogos.

I den förevarande propositionen, i vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet,
behandlas dels vissa spörsmål rörande regleringsåtgärder beträffande
trävaror och andra skogsindustriella produkter ävensom frågan
om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgifter,
dels ock frågan om prisutjämningsavgifternas användning.

Vissa spörsmål rörande regleringsåtgärder beträffande trävaror oeh andra
skogsindustriella produkter ävensom frågan om fortsatt bemyndigande för
Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgifter.

Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande vissa sågade
och hyvlade trävaror samt beträffande props. I fråga om pappersmassa,
papp och papper har uttagande av prisutjämningsavgift jämväl varit under
övervägande.

Beträffande produktions- och konsumtionsförhållandenas utveckling, såvitt
angår berörda varuslag, ävensom de bestämmelser, som i regleringssyfte
hittills utfärdats, tillåter sig utskottet hänvisa till den redogörelse
härom, som finnes intagen i propositionen (s. 2—21).

Föredragande statsrådet har i detta ämne anfört följande:

»I den proposition om prisutjämningsavgifter (nr 237/1946), som avlämnades
till 1946 års riksdag, berörde föredragande departementschefen förhållandena
på trä varumarknaden och angav riktlinjerna för
den reglering, som härvid befanns nödvändig. I stort sett inneburo dessa
riktlinjer följande. Prisregleringen å sågtimmer av furu och gran m. m.
samt i anslutning därtill meddelade föreskrifter angående upplåtelse av
skogsavverkningsrätter skulle upphöra, medan normalpriserna å sågade och
hyvlade varor skulle bestå och göras så effektiva som möjligt. Beslag skulle
läggas, förutom å rundvirke av furu och gran, även å sågade och hyvlade
trävaror samt med stöd därav viss marknadsreglering beträffande dessa
varor genomföras. Regleringen borde handhavas av bränslekommissionen
med biträde av kristidsstyrelsernas bränslekontor. Den sammanlagda kvantiteten
av de trävaror av ifrågavarande slag, som under året finge exporteras,
borde fastställas av Kungl. Maj:t. Det borde ankomma på bränslekommissionen
under medverkan av representanter för industrien och han -

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

3

deln att fördeia denna kvantitet på de olika sågverken. Export till visst
land borde få ske först sedan under bränslekommissionens medverkan avtal
träffats om den trävarukvantitet, som från Sverige finge exporteras till
landet i fråga, samt om priser, leveransbestämmelser in. m.

De angivna grundlinjerna ha i stort sett följts i fortsättningen. Normalpriserna
å sågtimmer upphävdes sålunda med utgången av juni 1946, och
samtidigt upphävdes jämväl normalpriserna å massaveden. Produktionen
av gagnvirke fick en gynnsammare utveckling än man vågat räkna med,
vilket bland annat haft till följd att exporten av trävaror, vilken från början
beräknats till omkring 400 000 standards, under år 1946 kommit att uppgå
till över 450 000 standards.

Tiden efter den 1 juli 1946 har karakteriserats av en stark uppgång i priserna
på rotstående skog. Prisuppgången kan illustreras av följande av priskontrollnänmden
lämnade siffror på medelpriserna per kubikmeter, som
erhållits vid domänverkets försäljningar. Medan dessa priser år 1945 utgjorde
7 kronor 16 öre per m3 i Norrland—Dalarne och 16 kronor 90 öre i
de södra distrikten, blev motsvarande medeltal under år 1946 13 kronor
8 öre i Norrland—Dalarne och 27 kronor 85 öre i de södra distrikten, innebärande
alltså en ökning med 83 procent i Norrland—Dalarne och 71 procent
i de södra distrikten. De hösten 1945 betalade priserna för stämplingsposter
från enskilda skogar synas i genomsnitt ha legat betydligt över de
priser, som domänverket åsatt sina poster, och ökningen från förra året har
därför generellt taget icke varit så stor, som de anförda siffrorna visa. Å
andra sidan synes prisökningen vid försäljning från enskilda skogar i Norrland
ha varit större efter tiden för kronoskogsauktionerna, under det att i
södra Sverige priserna efter hand fallit tillbaka.

Prisstegringen på rotstående skog har medfört en stark pressning på
normalpriserna på sågade och hyvlade varor, och det uppgives att olovliga
överskridanden av dessa priser i stor utsträckning förekommit, åtminstone
beträffande vissa sortiment. Krav på ett hävande av prisregleringen på sågade
och hyvlade varor ha från många håll framställts. Priskontrollnämnden
har emellertid förklarat sig icke kunna tillstyrka en sådan åtgärd, då
ett hävande av normalpriserna skulle komma att medföra betydande prisökningar,
och prisregleringen måste skärpas å praktiskt taget hela trävarumarknaden.
Priskontrollnämnden förordar i stället en höjning av normalpriserna
med i genomsnitt 35 öre per kubikfot samt förordar i samband därmed
återinförande av prisreglering för sågtimmer och massaved samt för
skogsavverkningsrätter.

Utrikeshandeln har sedan föregående år undergått en väsentlig förskjutning.
Denna karakteriseras av en starkt tilltagande passiv handelsbalans,
vilken föranlett statsmakterna att vidtaga vittsyftande regleringsåtgärder.
Detta förändrade läge har haft betydande inverkan även på trävarumarknaden.
För ett år sedan framstod det som det väsentliga intresset att för -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

hindra, att den stora internationella efterfrågan på trävaror skulle medföra
en allvarlig knapphet på trävaror inom landet med därav följande starka
påfrestningar på de inhemska priserna på dessa varor. Detta intresse står
självfallet kvar, men härtill har kommit det i dagens situation ytterst skärpta
behovet av att så mycket som möjligt öka landets export och därigenom till
landet få in främmande valutor, främst pund och dollar. En avvägning
från dessa olika synpunkter måste här äga rum.

Inom folkhushållningsdepar tem entet och bränslekommissionen ha under
den senaste tiden förts ingående förhandlingar med berörda parter, särskilt
sågverksägarna, rörande hithörande frågor. Från sågverksägarna ha härunder
framförts krav på helt frigivande av priserna på trävaror såväl vid försäljningar
inom landet som på export och som följd därav jämväl slopande av
prisutjämningsavgifterna. Jag har emellertid ansett mig endast i begränsad
utsträckning kunna förorda ett tillmötesgående av dessa krav. Exportpriserna
anser jag kunna helt frigivas. Däremot synes det ur många synpunkter
angeläget, att någon väsentlig höjning av de inhemska priserna på trävaror
icke kommer till stånd. Ett tillräckligt utbud av trävaror på den inhemska
marknaden måste säkerställas. Den kvantitet, som får exporteras,
måste begränsas och på ett skäligt sätt fördelas mellan trävaruexportörerna,
vilka i sin tur måste förbinda sig att i viss utsträckning ställa trävaror av
ifrågavarande slag till den inhemska konsumtionens förfogande. Dessutom
måste — antingen genom uttagande av prisutjämningsavgift eller på annat
liknande sätt —■ viss del av de för trävaruexporten inflytande likviderna
steriliseras, för att på sådant sätt förhindra en alltför stark spänning mellan
hemmamarknadspriserna och exportpriserna. Jämväl rent penningpolitiska
synpunkter tala för en sådan sterilisering.

Med utgående från nu angivna synpunkter ha vissa åtgärder vidtagits.
Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t bemyndigat priskontrollnämnden
att höja nu gällande normalpriser på sågade eller hyvlade varor av furu
eller gran med i genomsnitt 20 öre för kubikfot (motsvarande 33 kronor
för standard). Vidare har Kungl. Maj:t denna dag godkänt en mellan
bränslekommissionen och Svenska trävaruexportföreningen träffad överenskommelse
av den 8 maj 1947. Beträffande denna överenskommelses
innebörd -— för vilken i det föregående redogjorts — vill jag här allenast
framhålla, att genom densamma nu utgående prisutjämningsavgift å de trävaror,
som avses i överenskommelsen, slopats och i stället ersatts med förpliktelse
för föreningens medlemmar att till en särskild stiftelse, benämnd
Stiftelsen trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, avsätta 100 kronor
per standard för exporterade trävaror. Genom att sålunda inbetalade medel
—• såvida icke avsevärt förändrade konjunkturer inträffa — icke förrän
efter flera års förlopp kunna disponeras av föreningens medlemmar bär
man ansett sig ha åstadkommit en sådan sterilisering av de höga exportpriserna,
varom nyss talats. Det är förutsatt, att jämväl annan än med -

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

5

lem av trävaruexportföreningen skall kunna ansluta sig till överenskommelsen
efter beslut av bränslekommissionen och föreningen i samförstånd.
Sannolikt komma emellertid icke samtliga exportörer av trävaror av ifrågavarande
slag att ansluta sig till överenskommelsen. Särskilt gäller detta
sådana företag, som äro anslutna till andra förefintliga sammanslutningar
av sågverksägare, Södra Sveriges trävaruexportförening, Svenska inlandssågverkens
centralförening, Nedre Norrlands och Bergslagernas sågverksägareföreningars
centralförbund och Övre Norrlands sågverksägareföreningars
centralförbund. Möjligheterna att för dessa mindre företag upprätta
en eller flera särskilda konjunklurutjämningsfonder av samma
slag som den, som kommer att upprättas av trävaruexportföreningen, ha
undersökts, men en sådan anordning har befunnits icke kunna genomföras.
Det har därför ansetts lämpligt med föreskrift om skyldighet för
dessa exportörer att erlägga motsvarande belopp till diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter. Uppbörd och redovisning synas därvid böra ske
på samma sätt som nu är stadgat i fråga om prisutjämningsavgifter. Sålunda
erlagda belopp ha dock ansetts böra inom fonden bokföras särskilt
och förutsättningar synts böra skapas att framdeles använda sålunda inbetalade
medel i konjunkturutjämnande syfte, särskilt till förmån för tillverkare
av de trävaror, för vilka avgifterna erlagts. Härigenom skulle paritet
erhållas mellan trävaruexportföreningens medlemmar och övriga tillverkare,
som arbeta på export.

Det har framför allt från sådana företag, som icke arbeta på export,
anmärkts, att en prishöjning av i genomsnitt 20 öre per kubikfot icke
skulle täcka de ökade produktionskostnaderna och att därför tillverkningen
för dessa sågverksägare, vilka icke kunna erhålla kompensation genom
ökade vinster på exporten, skulle bliva förlustbringande. Till detta kan anmärkas,
att ifrågavarande prishöjning är avsedd att vara allenast ett genomsnitt.
Jag anser denna genomsnittliga prishöjning vara tillräcklig. I detta
sammanhang har visserligen den tanken framförts, att man i stället för
höjning av normalpriserna skulle med stöd av influtna prisutjämningsavgifter
genomföra en prisclearing på hemmamarknaden. Verkställd utredning
har emellertid visat, att ett sådant clearingförfarande skulle medföra
en mycket omständlig och tungrodd kontrollapparat. Jag bär därför
icke ansett mig kunna tillstyrka en sådan anordning. Såsom kommer att
framgå av det följande, anser jag emellertid visst belopp ur prisutjämningsavgiftsfonden
böra få disponeras för att i viss mån kompensera den
höjning av kostnaderna för bostadsproduktionen, som normalprishöjningen
å trävaror kommer att medföra.

Det har vidare från de sågverksägare och andra företagare, som icke tillhöra
Svenska trävaruexportföreningen men exportera trävaror, gjorts gällande,
att den exportkvot, 80 procent, som tillerkänts berörda förenings medlemmar,
vore för hög och att denna därigenom obehörigen gynnats. I an -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

ledning härav må framhållas, att sågverksindustriens struktur alltid varit
sådan, att den väsentliga delen av exporten handhafts av de större kustsågverken,
vilka i allmänhet äro anslutna till föreningen. Föregående år
exempelvis kom cirka 88 procent av exporten att falla på dessa sågverk,
ehuru från början en exportkvot av endast 80 procent tilldelats dem. Att
nu rubba dessa förhållanden genom en ytterligare sänkning av föreningens
exportkvot till förmån för övriga sågverksägare har icke ansetts lämpligt.

Å vissa trävaror (bl. a. bjälkar, sparrar, syllar, lådämnen och monteringsfärdiga
trähus), för vilka avsättning till konjunkturutjämningsfonden icke
skall äga rum, har prisutjämningsavgift ansetts böra utgå enligt hittills gällande
regler, dock med avgiften bestämd med enhetligt belopp för alla sortiment,
21 kronor 50 öre per nr3 fast mått, motsvarande ungefär 100 kronor
för standard. Beträffande ett varuslag, profilerade lister, som tullbehandlas
efter vikt, har prisutjämningsavgiften bestämts till 4 kronor 25 öre för 100
kilogram.

Ä pappersmassa har prisutjämningsavgift hittills icke utgått. Man
har beträffande detta varuslag hittills nöjt sig med att via exportlicensema
och viss kontroll över prissättningen tillförsäkra den svenska marknaden
ett tillräckligt utbud utan väsentliga prishöjningar. I nuvarande läge har
det emellertid av samma skäl som nyss anförts beträffande trävarorna
ansetts lämpligt att helt frigiva exportpriserna. Beslut därom bär även
meddelats. Förutsättningar för uttagande av prisutjämningsavgift kunna
med hänsyn till den synnerligen höga exportprisnivån i och för sig anses
vara för handen och införande av en sådan avgift å pappersmassa har
därför även varit under övervägande. Efter förhandlingar med Svenska
cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen har emellertid bränslekommissionen,
såsom förut nämnts, i stället träffat avtal med föreningarna
om inrättande av konjunkturutjämningsfonder enligt i huvudsak samma
principer som enligt överenskommelsen med trävaruexportföreningen.
Dessa avtal äro definitiva och ha godkänts av Kungl. Maj:t. Avsättningarna
till dessa fonder äro bestämda till 50 kronor för ton för kemisk massa
och 20 kronor för ton för mekanisk massa. Jämsides härmed har överenskommelse
slutits mellan nu ifrågavarande båda föreningar och Svenska
pappersbruksföreningen om tillhandahållande av vissa kvantiteter pappersmassa
för tillverkning av papper för hemmamarknadens behov. Priserna
på dessa kvantiteter understiga avsevärt exportpriserna. Enligt denna
överenskommelse skola vidare vissa kvantiteter pappersmassa tillhandahållas
pappersbruken för tillverkning för export. I sistnämnda fall stå de överenskomna
priserna mera i paritet med exportpriserna. Genom dessa anordningar
synas de inhemska pappersbrukens råvarubehov ha blivit behörigen
tillgodosett.

I fråga om papp och papper ha tidigare gällt vissa riktpriser för
exporten, men även dessa ha av samma skäl som de förut anförda upp -

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

7

hävts. Pappersbruksföreningen har emellertid åtagit sig att tillse, att den
inhemska försörjningen med papper och papp av olika sortiment blir tillfredsställande.
Genom att tillverkarna av pappersmassa garanterat leverans
till pappersbruken av vissa kvantiteter pappersmassa till pris, avsevärt understigande
exportpriserna, kunna priserna å papp och papper i huvudsak
hållas vid sin nuvarande nivå. Med hänsyn härtill har det trots riktprisernas
upphävande icke ansetts erforderligt att införa prisutjämningsavgift å papp
och papper.

Såsom bränslekommissionen framhållit har den inhemska konsumtionen
av papper och papp under de senaste åren stigit avsevärt. På grund av
angelägenheten av att öka exporten ha statsmakterna genom olika åtgärder
sökt begränsa den inhemska konsumtionen av dessa varor, framförallt genom
att söka råda bot på det slöseri med papp och papper, som på många områden
förefinnes. Såsom mål har satts att nedbringa förbrukningen under
år 1947 i första hand till 465 000 ton och om möjligt sedermera till 440 000
ton mot cirka 530 000 ton år 1946. För detta ändamål har beslag lagts å
papper och papp samt vissa därav tillverkade varor. Med stöd av beslaget
ha föreskrifter om vissa inskränkningar i förbrukningen av papp och papper
meddelats. Överenskommelse har ingåtts med pappersbruken om begränsning
av leveranserna till köparna, och man har även genom andra överenskommelser
och föreskrifter sökt uppnå besparingar, såsom genom minskning
av pappersåtgången för tidningar och tidskrifter, minskning av gramvikten
i papper m. m. Slutligen har man sökt tillföra pappersindustrien
råvara genom insamling av pappersavfall för att därigenom erhålla produktionsökning.

För andra varuslag än de nu omförmälda har uttagande av prisutjämningsavgift
hittills icke ifrågasatts. Uteslutet är emellertid icke att ur prisstabiliseringssvnpunkt
sådana åtgärder kunna befinnas nödvändiga.

Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgifter, förslagsvis till utgången
av budgetåret 1947/48. Samma regler beträffande förutsättning för prisutjämningsavgifts
uttagande samt bestämmande av dess belopp, som tidigare
godkänts av riksdagen, torde alltjämt böra gälla.»

Prisutjämningsavgifternas användning.

Influtna prisutjämningsavgifter tillföras en inom statskontoret upprättad
diversemedelsfond. Denna fond har enligt uppgift från statskontoret tillförts
under budgetåret 1945/46 18 355 000 kronor och under budgetåret
1946/47 under tiden till och med den 10 april 1947 cirka 26 500 000 kronor.
För olika ändamål ha disponerats sammanlagt 17 653 000 kronor, varför
för närvarande skulle finnas omkring 27 200 000 kronor att disponera.

Beträffande dispositionen av prisutjämningsavgifterna angavs i proposi -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b.

tionen nr 255/1945, att avgifterna icke borde inflyta till den allmänna budgeten
utan fonderas för att användas för sådana gemensamma ändamål, som
lämpligen borde tillgodoses av intäkter av detta slag. I vissa fall kunde
det vara lämpligt, att avgifterna disponerades för prisreduktion på återuppbyggnadskrediter.
I andra fall syntes en reduktion av vissa importpriser
kunna ifrågakomma. I åter andra fall —- exempelvis för träindustriens del
— syntes i första hand böra övervägas att disponera medlen för allmänna
åtgärder i syfte att bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar.

I propositionen nr 237/1946 återupptogs frågan om disposition av prisutjämningsavgifterna.
Beträffande de under budgetåret 1945/46 influtna avgifterna
föreslogs här, att 11 miljoner kronor skulle avsättas till en fond för
skogsforskningsändamål, 5 miljoner kronor till sociala ändamål i samband
med skogsnäringen samt återstoden tillsvidare fonderas för att disponeras
tillsammans med de medel, som komme att inflyta efter den 1 juli 1946.
Beträffande sistnämnda medel anfördes, att några närmare riktlinjer för
medlens användning för det dåvarande icke borde uppdragas utan att det
borde vara tillräckligt att uttala, att medlen borde disponeras med beaktande
av medlens ursprung och särskilda karaktär. En mera utformad plan
för användningen borde underställas riksdagen. Hinder borde dock ej föreligga
för Kungl. Maj:t att redan innan detta skett, om så skulle visa sig påkallat
för att undvika en eljest ofrånkomlig höjning av priserna å sågade
trävaror, använda en större eller mindre del av avgiftsmedlen för utbetalande
av prisutjämningsbidrag å trävaror. Även för andra clearinganordningar
av prispolitiskt angelägen natur borde medlen, om så prövades nödvändigt,
kunna få komma till användning.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseende dock
med tillägg, att utöver angivna belopp erforderlig summa skulle ställas till
förfogande för föreningen för växtförädling av skogsträd, motsvarande vad
som erfordrades för täckning av vissa engångskostnader för nybyggnadsarbeten
m. m. för en beräknad kostnad av 553 000 kronor.

Genom beslut den 14 juni 1946 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att av de
medel, som under budgetåret 1945/46 influtit till diversemedelsfonden för
prisutjämningsavgifter 11 000 000 kronor skulle avsättas till en fond för
forskningsändamål samt 5 000 000 kronor reserveras för sociala ändamål,
varvid de avsatta medlen skulle bokföras för sig och disponeras i enlighet
med de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles ville meddela. Sedermera har
Kungl. Maj:t dels genom beslut den 5 juli 1946 förordnat styrelse för fonden
för forskningsändamål, dels ock genom beslut den 30 december 1946 fastställt
grundstadgar för fonden, i stadgarna benämnd Fonden för skoglig
forskning. Vidare har Kungl. Maj:t av de för sociala ändamål reserverade
medlen genom beslut den 18 oktober 1946 tillerkänt sågverksindustriarbetarnas
erkända arbetslöshetskassa ett bidrag av 1 500 000 kronor.

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

9

Föreningen för växtförädling av skogsträd har genom Kungl. Maj:ts beslut
den 22 november och den 20 december 1946 under vissa villkor tilldelats
det av riksdagen godkända beloppet av 553 000 kronor för vissa engångskostnader
för nybyggnadsarbeten m. m.

Slutligen har Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1946 — efter att hava
godkänt ett mellan Finska sågverksägareföreningen och bränslekommissionen
vid förhandlingar i Stockholm den 17—19 juni 1946 träffat avtal om
försäljning från föreningen till kommissionen av 10 000 standards sågade
trävaror — uppdragit åt statskontoret att, med anlitande av medel som
under budgetåret 1946/47 inflyta till diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
till kommissionen utbetala högst 1 050 000 kronor att av kommissionen
användas för utbetalning av de belopp av 105 kronor för standard,
som kommissionen jämlikt avtalet vore skyldig utgiva till Finlands
bank.

Såsom framgår av propositionen nr 237/1946 förelågo vid tidpunkten för
propositionens avlåtande framställningar om bidrag ur diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter dels från Svenska sågverksindustriarbetareförbundets
avdelning nr 165 Munksund, som hemställer om bidrag med 50 000
kronor för byggandet av en folkpark i Munksund, dels ock från Nederkalix
kommun, som hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva aktiebolaget Statens
skogsindustrier att för vissa allmänna ändamål inom kommunen, disponera
ett belopp av intill 2 000 000 kronor. Dessa framställningar ha ännu
icke slutbehandlats. En i propositionen omförmäld framställning från skogsvårdsstyrelsen
i Gävleborgs län om bidrag med 500 000 kronor för visst
skogligt växtförädlingsarbete har överlämnats till styrelsen för fonden för
skoglig forskning. Slutligen bör erinras därom att Norrlandskommittén i sitt
den 11 oktober 1945 framlagda förslag rörande disposition av intäkterna av
prisutjämningsavgifterna hemställt att vad som återstode av de under budgetåret
1945/46 influtna prisufjämningsavgifterna, sedan medel avsatts till
forsknings- och sociala ändamål, skulle användas till återuppbyggnad av
skogsbeståndet på vissa marker.

Sedermera ha framställningar rörande bidrag av ifrågavarande medel
gjorts av skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,
svenska skogsvårdsföreningen, föreningen för växtförädling
av skogsträd och statens bränslekommission.

Beträffande vad som anförts till stöd för ifrågavarande framställningar
ävensom i däröver avgivna remissyttranden tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 23—35).

Föredragande statsrådet har beträffande användningen av prisutjämningsavgifterna
anfört följande:

»I diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter föreligger, enligt vad i
det föregående framhållits, för närvarande en behållning av i runt tal

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

27 000 000 kronor. I enlighet med vad som angivits vid föregående års riksdagsbehandling
av frågan tillkommer det Kungl. Maj:t att för riksdagen
framlägga en mera utformad plan för användningen av dessa medel.

Anspråk på ifrågavarande medel ha framställts från olika håll.

För olika skogsvårdande åtgärder föreligga framställningar om bidrag
ur prisutjämningsavgiftsfonden med tillhopa omkring 17 000 000 kronor.
Jag finner dessa ändamål behjärtansvärda och i stort sett av sådan beskaffenhet
att medel ur fonden lämpligen kunna disponeras för ändamålet.
Dock är jag icke beredd att för närvarande taga slutlig ståndpunkt till de
olika förslagen i alla deras detaljer. Jag anser mig emellertid böra föreslå,
att ett belopp ur fonden av förslagsvis 12 000 000 kronor reserveras samt
att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att efter prövning av de olika ändamålen
disponera det reserverade beloppet för skogsvårdande ändamål. Möjlighet
bör därvid finnas för Kungl. Maj:t att låta beloppet eller del därav
fonderas hos skogsstyrelsen eller annan myndighet för att under en följd
av år i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter utdelas för
därmed avsedda ändamål.

Föreningen för växtförädling av skogsträd har begärt ett anslag ur ifrågavarande
fond med 290 000 kronor att användas till en ny institutionsbyggnad
och föreståndarbostad vid föreningens mellansvenska filial i Brunsberg
i Värmland. Det må här erinras, att föreningen tidigare erhållit anslag ur
fonden med 553 000 kronor såsom bidrag till vissa nybyggnadsarbeten m. m.
Därjämte skall enligt de direktiv, sorii lämnats fonden för skoglig forskning,
föreningen ur sistnämnda fond erhålla ett löpande årligt understöd med
belopp, som kan befinnas skäligt. Med hänsyn till vad som anförts till stöd
för den nu föreliggande framställningen, finner jag mig böra tillstyrka, att
Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att disponera högst nyss angivna belopp,
290 000 kronor, för bestridande av kostnaderna för berörda byggnadsföretag.

Enligt vad jag erfarit kommer Norrlandskommittén i ett betänkande, som
framlägges i dagarna, att föreslå inrättande av en utbildningsanstalt för
sågverksindustrien vid Strömnäs sågverk i Västernorrlands län, vilket sågverk
av Kramfors aktiebolag ställts till förfogande för ändamålet. Kostnaderna
för erforderliga reparationer å maskinutrustning och sågverksbyggnader
jämte ombyggnad av lokaler till undervisning och bostäder beräknas
till i runt tal 425 000 kronor. Dessa kostnader böra enligt Norrlandskommitténs
mening täckas av statsmedel, lämpligen genom anlitande av prisutjämningsavgiftsfonden.

Utan att taga ställning till Norrlandskommitténs ifrågavarande förslag
anser jag Kungl. Maj:t böra erhålla bemyndigande att, därest förslaget befinnes
böra genomföras, täcka nyss angivna engångskostnader med medel
ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Såsom i det föregående anförts har Kungl. Maj:t — med stöd av riksda -

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

11

gens bemyndigande att använda medel ur ifrågavarande diversemedelsfond
till prisutjämnande åtgärder — medgivit en subvention ur fonden med omkring
1 000 000 kronor för import av omkring 10 000 standards trävaror
från Finland. Denna subvention sammanhänger med att stockholmstrakten
sedan gammalt utgjort avsättningsområde för vissa i Finland tillverkade trävaror,
särskilt s. k. utskottsvirke och kvinta. Uppehållande av denna import
har varit möjlig endast med stöd av subventionen. Denna har emellertid
endast skenbart belastat fonden, enär på grund av denna import exportkvantiteten
kunnat höjas i motsvarande mån och prisutjämningsavgifter å
sålunda exporterade varor influtit till fonden. Förslag föreligger nu om en
motsvarande subvention av import från Finland av högst 35 000 standards
trävaror. Dessa äro avsedda att försäljas till trävaruhandlare för förbrukning
inom landet, särskilt i Stockholm med omnejd, och meningen är, att
importen skall omfatta vissa sortiment, på vilka här i landet, åtminstone i
vissa delar, råder knapphet. Genom att härigenom vissa lokala bristsituationer
i fråga om trävaror bliva avhjälpta, torde möjlighet finnas att höja
exportkvantiteten i motsvarande grad. Jag anser subventionen böra lämnas.
Dess storlek kan icke exakt angivas, enär importpriserna äro avhängiga av
pågående förhandlingar rörande priserna vid export till England. Enligt vad
jag erfarit, torde det sammanlagda subventionsbeloppet icke behöva överstiga
6 000 000 kronor.

Enligt de direktiv, som av 1946 års riksdag lämnats för disposition av prisutjämningsavgifter,
vilka inflyta under budgetåret 1946/47, kunna medlen
användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag å trävaror, i den mån
sådant bidrag erfordras för att undvika en eljest ofrånkomlig höjning av priserna
på sågade trävaror. Såsom förut angivits har Kungl. Maj:t nu medgivit
viss sådan höjning, och det synes angeläget att söka motverka, att densamma
föranleder höjda hyror i nybyggda bostadshus. En tänkbar utväg
att nå berörda syfte vore att med stöd av prisutjämningsavgiftsmedlen genomföra
en allmän prisrabattering å de trävaror, som användas för bostadsproduktionen.
En sådan åtgärd synes emellertid svår att genomföra på
grund av de stora administrativa svårigheter och den förhållandevis vidlyftiga
kontrollapparat, som skulle erfordras. Andra vägar måste därför sökas.
Man torde därvid utan större olägenhet kunna inskränka åtgärderna att avse
sådana hus, vilka uppföras med statligt stöd i form av lån eller bidrag. Det
står ju fritt för envar som vill underkasta sig härför stadgade villkor, att
erhålla-dylikt stöd. Vidare torde i detta sammanhang en- och tvåfamiljshus
kunna lämnas utom räkningen, eftersom enligt de förslag, som innefattas i
propositionen nr 235/1947 angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen,
till dessa hus i flertalet fall kommer att utgå eu fast kapitalsubvention
av 4 000 kronor för hus och någon böjning av detta subventionsbelopp
av nu förevarande anledning icke synes böra ifrågakomma.
Den föreslagna kapitalsubventionen är visserligen avsedd att utgå först från

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

och med den 1 juli 1948, men övergångsbestämmelserna äro så utformade,
att subventionen torde kunna tillgodoföras flertalet av de en- och tvåfamiljshus,
som tillkomma hädanefter. Åtgärderna torde därför böra avse endast
flerfamiljshus. Det kan emellertid knappast anses lämpligt att för dessa hus
vid sidan av eljest gällande eller föreslagna subventionsformer skapa en särskild
subventionsform på grund av träprishöjningen, helst som vissa undersökningar
giva vid handen, att jämväl andra byggnadskostnader under senare
tid ökats. Däremot komma vid en tillämpning av eljest gällande bestämmelser
för tilläggslån träprishöjningen i många fall att föranleda ökning
av tilläggslånebeloppen. Det synes rimligt, att dessa ökade tilläggslånebelopp
täckas med prisutjämningsavgiftsmedei.

Enligt vad statens byggnadslånebyrå meddelat beräknas under det närmaste
året omkring 30 000 lägenheter bliva färdigställda i flerfamiljshus,
som uppföras med lån eller bidrag av statsmedel. Virkesåtgången för dessa
lägenheter kan uppskattas till omkring 80 000 standards. Prishöjningen på
detta virke belöper sig till cirka 2 800 000 kronor. Det synes lämpligt, att
högst sistnämnda belopp får överföras från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter
till det å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
uppförda investeringsanslaget till Tilläggslån till viss bostadsbyggnads
verksamhet. I propositionen nr 235 har under nämnda anslag äskats ett
belopp av 37,5 miljoner kronor. Anslagsanyisningen torde i stället böra uppgå
till 40,3 miljoner kronor. Å inkomstsidan i investeringsstaten för vederbörande
fond torde samtidigt förenämnda bidrag å 2,8 miljoner kronor från
diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter böra redovisas såsom särskilda
avskrivningsmedel.

Såsom förut framhållits är det i nuvarande läge angeläget att söka åstadkomma
en så stor exportkvantitet av sågade och hyvlade trävaror, som är
möjlig utan att det inhemska behovet av dylika varor eftersättes. På grund
härav och då råvarutillgångarnas relativa knapphet under en avsevärd tid
framåt är att räkna med som eu begränsande faktor för utvecklingen av
vår träindustri är det önskvärt att inom byggnadsverksamheten införa sådana
konstruktioner och metoder som innebära ekonomisering med råvaran.
Härigenom skulle trävaruprishöjningens ogynnsamma verkningar åtminstone
i vissa fall kunna motverkas. Särskilt gäller detta en- och tvåfamiljshus, vilka
icke beröras av den i det föregående föreslagna åtgärden. Jag finner mig därför
böra förorda, alt av prisutjämningsavgiftsmedlen skäligt belopp, förslagsvis
100 000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts disposition att efter förslag av
byggnadslånebyrån eller annan myndighet användas för att stödja undersökningar
och experiment med syfte att befordra sådana åtgärder som nyss sagts.

För samtliga i det föregående angivna ändamål kan beräknas utgå ett
sammanlagt belopp av (12 000 000 + 290 000 + 425 000 + 6 000 000 +
+ 2 800 000 + 100 000 —) 21 615 000 kronor. Återstoden av hittills influtna
prisutjämningsavgifter liksom även de avgifter, som inflyta i fortsättningen,

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

13

torde tillsvidare böra reserveras samt disponeras på sätt varom förslag framdeles
kommer att underställas riksdagen. Det bemyndigande att använda
ifrågavarande medel till prisutjämnande åtgärder, som 1946 års riksdag
lämnade Kungl. Maj:t torde dock alltjämt böra beslå.»

Till utskottet har den 16 juni 1947 inkommit en inom folkhushållningsdepartementet
upprättad promemoria av i huvudsak följande innehåll. 1
skrivelse den 14 maj 1947 anmälde statens bränslekommission, att efter förhandlingar
med Finska sågverksägareföreningen en ny överenskommelse om
import av trävaror från Finland träffats av innebörd, att totalkvantiteten bestämdes
till 20 000 å 30 000 standards och att som basispris eif Stockholm
skulle gälla 1947 års finska fobpriser vid försäljning till England enligt en
överenskommelsen bifogad prislista med ett tillägg av 30/— per standard,
överenskommelsen gällde endast under förutsättning av svenska regeringens
godkännande senast den 24 maj 1947. Med hänsyn till angelägenheten ur
svensk synpunkt av att denna import komme till stånd och då ytterligare
uppskov med frågans avgörande icke kunde äga rum, hade Kungl. Maj:t
med stöd av riksdagens tidigare lämnade bemyndigande godkänt överenskommelsen
samt uppdragit åt statskontoret att, med anlitande av diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter, till bränslekommissionen utbetala
högst sex miljoner kronor att av kommissionen användas för ifrågavarande
ändamål.

I den förevarande propositionen, i vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet,
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen dels att lämna Kungl.
Maj:t fortsatt bemyndigande för tiden till och med den 30 juni 1948 att,
med iakttagande av vad i propositionen anförts, meddela föreskrifter om
uttagande av prisutjämningsavgift, dels ock att godkänna vad föredragande
statsrådet föreslagit beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Beträffande behovet av fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att uttagå
prisutjämningsavgifter anföres i propositionen bland annat följande. I syfte
att förhindra att de höga exportpriser å vissa produkter, som för närvarande
kunde erhållas på världsmarknaden, finge oförmånlig inverkan på
den inhemska prisnivån hade mellan statens bränslekommission för Kungl.
Maj:t och kronan, å ena, samt svenska trävaruexportföreningen, svenska
cellulosaföreningen och svenska trämasseföreningen, å andra sidan, träffats
överenskommelser om att vid export av trävaror eller pappersmassa
viss del av försäljningspriset skulle inlevereras till en särskild stiftelse. Den
mellan bränslekommissionen och svenska trävaruexportföreningen ingångna
överenskommelsen, vilken träffats den 8 maj 1947, innebure bland annat,
att föreningen förbunde sig att av sina medlemmar uppbära och till
en särskild stiftelse, benämnd stiftelsen trävaruindustriens konjunktur -

Vt skatt et.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

utjämningsfond, inleverera 100 kronor för varje nominell standard av den
export, som intill den 1 februari 1948 komme på föreningens medlemmar,
dock endast för vad som såldes efter den 8 maj 1947. De inbetalade medlen
skulle kunna disponeras för forsknings- och andra ändamål, som vore
av samfällt intresse för trävaruindustrien. I övrigt skulle medlen framdeles
fördelas mellan föreningens medlemmar. Sådan fördelning kunde med
Kungl. Maj:ts medgivande äga rum, när ändrade konjunkturförhållanden
därtill föranledde, men skulle eljest ske med en tredjedel under januari
1951, en tredjedel under januari 1952 och återstoden under januari 1953.
Överenskommelsen kunde biträdas jämväl av företag, som ej vore medlem
av trävaruexportföreningen. Avtalen med svenska cellulosaföreningen och
svenska trämasseföreningen hade träffats enligt i huvudsak samma principer
som enligt överenskommelsen med trävaruexportföreningen. Det vore
icke uteslutet att behov av uttagande av prisutjämningsavgift ur prisstabiliseringssynpunkt
skulle kunna uppkomma även beträffande andra varuslag,
än som omfattades av berörda överenskommelser.

Föredragande statsrådet har under erinran om att prisutjämningsavgifterna
äro avsedda såsom en ren övergångsanordning föreslagit, att samma
regler beträffande förutsättning för prisutjämningsavgifts uttagande samt
bestämmande av dess belopp, som tidigare godkänts av riksdagen, alltjämt
borde gälla.

Under behandlingen inom utskottet av förevarande proposition ha vissa
erinringar framställts beträffande åtskilliga i propositionen berörda detaljfrågor.
Med hänsyn till att uttagandet av prisutjämningsavgifter jämte
därmed sammanhängande åtgärder synas böra betraktas såsom speciella
anordningar, betingade av de exceptionella förhållanden, som för närvarande
råda, samt åtgärderna sålunda endast komma att omfatta en kortare
tidsperiod, har utskottet likväl ansett sig kunna tillstyrka bifall till propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 285, såvitt densamma hänvisats till
bevillningsutskottet,

1) lämna Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1948 att, med iakttagande av vad
i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande
av prisutjämningsavgift samt

2) godkänna vad föredragande statsrådet föreslagit beträffande
dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Stockholm den 19 juni 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. RÄRG.

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
Närvarande:

15

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson,* Velander,
Sjödahl, Wehtje, Björnsson, Heuman, Franzon, Näsgård och Ramberg* samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund,
Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg,* Sundström
i Skövde, Bladh och Vigelsbo.*

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

*

Reservation

av herrar Velander, Näsgård, Sandberg och Jonsson i Skedsbygd.