Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

9

Nr :»5.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning angående tullfri införsel från Danmark
av frö och plantor av skogsträd.

(1 :a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, I: 197 av
herr Bondeson m. fl. och II: 301 av herr Nilsson i Göingegården, har hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
av frågan om den utsträckning, i vilken frö och plantor av skogsträd må
tullfritt få införas från Danmark».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen
I: 197.

Tallfrö upptages i gällande tulltaxa under nr 96 (statistiskt nr 209) och är
belagt med en tull av 600 kronor för 100 kilogram; granfrö är särskilt nämnt
i tulltaxenr 97 (statistiskt nr 210), med tull av 150 kronor för 100 kilogram.
Tullen beräknas i båda fallen efter verkliga nettovikten. Frö av lövträd faller
under tulltaxenr 100 (statistiskt nr 225) och är fritt från tull.

Plantor av skogsträd tulltaxeras såsom levande växter, ej särskilt nämnda,
och hänföras således till tulltaxenr 40 (statistiska nr 94 och 95), med tull av
7 kronor för 100 kilogram. För plantorna utgår härjämte tilläggstull med
13 kronor för 100 kilogram enligt Kungl. Maj:ts förordning den 31 januari
1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa.

Nämnda tullar å frö hava varit gällande, tullen å tallfrö sedan den 1 december
1912 och tullen å granfrö sedan den 1 januari 1899. Frö av andra
skogsträd torde hava varit tullfritt sedan den 1 januari 1849. Grundtullen för
levande växter, hänförliga till tulltaxenr 40, har varit gällande sedan den 24
juni 1906, och tilläggstullen har utgått sedan den 1 februari 1932, då med
hänsyn till det statsfinansiella läget tilläggstullar infördes för ett stort antal
umbärliga varor.

Tallfrö, med undantag för frö av brödtall, samt granfrö må enligt Kungl.
Maj:ts kungörelse den 4 april 1910 (nr 27) icke i riket införas, med mindre
det är inneslutet i säckar, vilka på yttre sidan äro på tydligt och lätt i ögonen
fallande sätt märkta med orden »utländskt frö», och innan detsamma undergått
behandling med eosinlösning på sätt i kungörelsen sägs. Frö av skogsträd
må enligt kungörelse den 18 mars 1921 (nr 92) icke i riket införas utan
tillstånd av lantbruksstyrelsen.

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

Införseln till och utförseln från Sverige av tallfrö och oklängda kottar av
pinus silvestris (statistiskt nr 209) samt av granfrö och oklängda kottar av
abies excelsa eller abies pectinata (statistiskt nr 210) hava under åren 1938,
1939 och 1946 uppgått till följande kvantiteter och värden:

Införsel.

Statis-

tiskt

nr

Varuslag

1938

1939

1946

kg

kr.

kr. per
kg

kg

kr.

kr. per
kg

kg

kr.

kr. per
kg

209

Tallfrö; ävensom oklängda

kottar av pinus silvestris

44

850

19: 32

45

690

15: 33

22

691

31:41

Därav från Danmark ..

22

691

31: 41

210

Granfrö; ävensom oklängda

kottar av abies excelsa

eller abies pectinata....

238

2 583

10:85

1875

17 742

9: 46

38

1295

34:08

Därav från Danmark ..

238

2 583

10: 85

1016

9 083

8: 94

38

1295

34:08

Utförsel.

Statis-

Varuslag

1938

1939

194 6

tiskt

nr

kg

kr.

kr. per
kg

kg

kr.

kr. per
kg

kg

kr.

kr. per
kg

209

Tallfrö; ävensom oklängda

kottar av pinus silvestris

50

400

8:-

10

100

10: —

25

758

30:32

Därav till Finland.....

10

240

24: —

» U. S. A.....

5

161

32:20

» Chile........

10

357

35: 70

210

Granfrö; ävensom oklängda

kottar av abies excelsa
eller abies pectinata....

_

_

30

180

6: —

965

20076

20: 81

Därav till Danmark....

420

8 450

20:12

> Finland.....

15

360

24: —

> U. S. A.....

520

11041

21:23

> Chile........

10

225

22:50

Frö av andra skogsträd än tall och gran samt plantor av skogsträd äro
icke särskilt nämnda i den statistiska varuförteckningen, varför några uppgifter
om utrikeshandeln beträffande dessa varuslag icke kunna erhållas ur
den officiella statistiken.

över ifrågavarande motioner har utskottet efter därom i grundlagsenlig
ordning gjord framställning mottagit yttranden från generaltullstyrelsen, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens skogsforskningsinstitut,
statens centrala frökontrcllanstalt och statens växtskyddsanstalt.

Generaltullstyrelsen anför i sitt yttrande bland annat, att plantor av skogsträd
icke kunde räknas till umbärliga varor. Skäl syntes därför enligt styrelsens
mening tala för att tilläggstullen borttoges för dylika plantor. Såvitt

Bevillningsutskottets betänkande nr 36.

11

styrelsen kunde bedöma, hade dock såväl de tullar, som nu utginge för talloch
granfrö, som tullen och tilläggstullen å plantor av skogsträd jämförelsevis
liten betydelse ur de synpunkter, som framkommit i de väckta motionerna.
— Styrelsen framhåller vidare, att vid ändring av gällande tullbestämmelser
i föreslagen riktning tullfriheten icke, såsom motionärerna ifrågasatt,
borde begränsas till att avse endast varor, som infördes från Danmark, då en
sådan begränsning icke skulle stå i överensstämmelse med de principer, som
tillämpades inom handelspolitiken och tullagstiftningen i vårt land.

Styrelsen utginge från att det komme att bliva möjligt för tullmyndigheterna
att av fakturor och andra handlingar erhålla tillräckliga upplysningar
för bedömandet, huruvida till införsel förekommande frö och plantor härrörde
från skogsträd eller från andra träd.

Domänstyrelsen biträder de i motionerna anförda motiven för ett medgivande
av tullfrihet för plantor och frö av ädla lövträd och gran vid införsel
från Danmark. Styrelsen anser, att tullen å granfrö visserligen vore av ringa
ekonomisk betydelse, då det gällde produktion av plantskoleplantor, men att
tullen å skogsplantor vore så mycket mera betungande och ökade kostnaderna
per hektar vid plantering med 50 å 60 kronor och däröver.

Styrelsen tillstyrker, att den föreslagna utredningen måtte komma till stånd,
men framhåller i detta sammanhang, att utredningen icke borde begränsas till
införseln enbart från Danmark. Icke obetydliga kvantiteter frö och plantor av
olika trädslag hade nämligen tidigare importerats från Norge, Finland och
Sovjetunionen, och sådan import torde även i fortsättningen i viss utsträckning
kunna ifrågakomma för såväl praktiskt som vetenskapligt ändamål.
Enligt styrelsens mening borde utredningen omfatta jämväl utarbetandet av
förslag till föreskrifter angående uppgifter rörande härstamningen av importerade
partier frö och plantor. Det kunde, framhåller styrelsen slutligen,
ifrågasättas, om ej all import av frö och plantor av skogsträd borde göras
beroende av licens, utfärdad av statlig skoglig myndighet, varvid inskränkning
av deras användning till geografiskt och klimatologiskt lämpliga zoner
och höjdnivåer skulle kunna bestämmas.

Lantbruksstyrelsen anför i sitt yttrande, att tullen på tall- och granfrö torde
verka fullständigt prohibitivt, medan däremot annat frö för skogsbruk
finge införas utan annan avgift än lösen med 3 kronor 50 öre för införsellicens.
Av den sammanlagda kvantiteten frö av diverse träd- och buskslag, som
under importperioden 1942/43—1945/46 införts, i runt tal 5 600 kilogram,
torde enligt av styrelsen verkställd förteckning över fröinförseln högst tio
procent hava utgjorts av egentligt skogsfrö.

Styrelsen framhåller vidare, att den för skogsplantor utgående tullen enligt
styrelsens mening vore så obetydlig, att den icke torde kunna menligt inverka
på importpriset för småplantor. 1 fråga om större s. k. omskolade plantor
verkade däremot den i förhållande till vikten bestämda tullsatsen kraftigare
och kunde då bliva betungande, särskilt när det gällde plantering av större
arealer.

Då det ur tullteknisk synpunkt torde vara särdeles svårt att under alla för -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

hållanden särskilja skogsplantor från plantor avsedda för parker och trädgårdar,
ställde styrelsen sig tveksam till lämpligheten av tullfrihet vid införsel
av plantor av skogsträd. Myckenheten av hittills införda, för stora delar
av vårt land olämpliga främmande växter hade särskilt under köldvintrama
1939/40—1941/42 medfört stora förluster, som kunnat undvikas, om
i stället träd och buskar av inhemska eller erkänt härdiga växtslag kommit
till användning. Styrelsen vore därför angelägen framhålla, att det kunde anses
föreligga risk att genom okontrollerad tullfri import av skogsplantor skador
kunde uppkomma av, bland annat, likartat slag som nämnts beträffande
växtimport för prydnadsändamål. För skogsbruket torde därjämte frågan
om plantornas ras och proveniens spela en ekonomiskt mycket stor roll.

Endast under förutsättning, att det visade sig tulltekniskt möjligt att särskilja
skogsplantor från plantor av andra växtslag, borde enligt styrelsens
mening tullfrihet för i motionen avsedda skogsplantor ifrågakomma.

Skogsstyrelsen åberopar såsom sitt yttrande en av styrelsen den 5 februari
1947 till Konungen avlåten skrivelse i anledning av en av skogsvårdsstyrelsen
i Malmöhus län gjord framställning om slopande av tullavgift å barrträdsplantor.
I nämnda skrivelse har skogsstyrelsen anfört, bland annat, följande.

»Skogsstyrelsen finner skogs vårdsstyrelsens strävan att ernå lägsta möjliga
plantpriser värd allt beaktande men måste likväl ställa sig tveksam inför förslaget
att omedelbart avskaffa nu utgående tullavgifter. Förekomsten av sådana
innebär nämligen i viss mån en garanti för att den svenska marknaden
icke blir föremål för avlastning av ett i utlandet befintligt överskott av skogsodlingsmaterial,
som måhända kunde vara till härkomst och kvalitet olämpligt
för svenska förhållanden. Den tidigare erfarenheten tyder visserligen ej
på någon sådan risk för skogsvårdsstyrelsemas del, men hänsyn torde icke
desto mindre böra tagas till möjligheten för enskilda exportörer, respektive
importörer att i merkantilt syfte utnyttja inom landet rådande, mindre god
balans mellan tillgång och efterfrågan på skogsodlingsmaterial. I dylika fall
föreligger viss risk för att material av olämplig härstamning och kvalitet kan
komma i handeln. Tullavgift på skogsplantor, vilken icke anses erforderlig
såsom skydd för enskilda näringsutövare — produktionen av skogsplantor
ombesörjes i huvudsak av skogsvårdsstyrelserna ■—- torde emellertid knappast
vara den rätta formen för att erhålla den garanti, som ovan omtalats, ehuru
avgiften givetvis verkar återhållande på importen. Ett borttagande av tullavgiften
torde dock ej böra ske, med mindre kontrollbestämmelser angående importerade
skogsplantors härstamning och kvalitet samtidigt införas. —- ---

Om sålunda importbehovet av granplantor kan väntas sjunka och därigenom
de påtalade olägenheterna få mindre omfattning, är därmed icke sagt.
att ett bibehållande av de nuvarande tullbestämmelserna får anses ändamålsenligt.
Redan jämställandet i tulltaxehänseende av skogsplantor med plantor
av prydnadsväxter av olika slag kan anses mindre befogat. För den svenska
skogsnäringen och den till gagn för densamma intensivt arbetande växtförädlingen
vore det däremot önskvärt, att ett fritt utbyte av skogsträdsplantor
kunde äga rum mellan i varje fall södra Sverige och Danmark, enär överensstämmelsen
i klimathänseende i stort sett icke lägger hinder i vägen för
ömsesidigt utnyttjande av materialet. För vårt land torde frågan vara av stor
betydelse för de södra delarnas utpräglade lövskogsskötsel. Beträffande de
många arter av skogsträd, som i nämnt hänseende kunna ifrågakomma, är
det givetvis ett starkt önskemål, att plantmaterialet överhuvud taget ej onö -

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

13

dig t vis fördyras. Däremot kvarstår under alla omständigheter kravet på garanti
för lämplig härstamning och kvalitet. Det synes i varje fall finnas anledning
att för importerat skogsodlingsmaterial ställa minst lika höga garantikrav,
som nu ifrågasättas vid den inhemska handeln med dylikt material.

Då skogsstyrelsen sålunda icke för närvarande kan förorda endast avskaffande
av ifrågavarande tullavgift, får styrelsen i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att i samband med utredning
angående lagbestämmelser för handeln med skogsfrö även frågan om handeln
med såväl inhemskt som utländskt plantmaterial av skogsträd upptages till
prövning.»

Statens skogsforskningsinstitut finner det önskvärt med hänsyn till betydelsen
för det svenska skogsbruket att vid förefallande behov kunna till lägsta
möjliga pris importera frö och plantor av skogsträd från de nordiska grannländerna,
att frågan om därvid lämpliga tullbestämmelser och övriga erforderliga
föreskrifter upptoges till prövning. Detta borde lämpligen ske i samband
med den utredning angående reglerande bestämmelser för handeln med
inhemskt skogsträdsfrö, som torde pågå.

Statens centrala frökontrollanstalt framhåller, att speciellt i fråga om frö
och plantor av gran den rådande bristen på material vore synnerligen allvarlig.
Möjligheter förelåge emellertid att få underskottet täckt genom inköp av
fullgott material från Danmark. Det vore, säger anstalten, ett vitalt intresse,
att anskaffandet av sådant material underlättades och förbilligades. Anstalten
anser i anledning därav en utredning vara synnerligen väl motiverad.

Statens våxtskyddsanstalt meddelar, att den icke har något att erinra mot
åtgärder i motionens syfte.

De tullar, som gälla för frö och plantor av här ifrågavarande slag, synas
hava sitt berättigande huvudsakligen såsom medel att hindra införsel av
skogsodlingsmaterial av underhaltig beskaffenhet. Det är emellertid uppenbart,
att en tullbeskattning av varorna icke kan utgöra den mest rationella
formen av skydd i nämnda avseende, varför åtgärder för vinnande av eu
kontroll i annan ordning över det inkommande materialets kvalitet måste
anses påkallade. Motionärerna förutsätta dock, att gällande tullar icke borttagas
med mindre samtidigt utfärdas sådana kontrollbestämmelser, som dels
föreskriva detaljerade uppgifter om materialets härstamning, dels inskränka
dess användning inom vårt land till lämpliga klimatzoner. Vissa ämbetsverk,
från vilka yttranden inhämtats, hava uttalat sig i samma riktning.

Såsom framgår av skogsstyrelsens förut återgivna yttrande, har styrelsen
på förekommen anledning hos Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande av åtgärder
för att i samband med utredning angående lagbestämmelser för handeln
med skogsfrö även frågan om handeln med såväl inhemskt som utländskt
plantmaterial av skogsträd måtte upptagas till prövning. Kungl. Maj:t
har visserligen ännu icke fattat beslut i frågan, men enligt vad utskottet inhämtat
finnes grundad anledning antaga, att framställningen kommer att föranleda
särskild utredning i ämnet och utarbetandet av förslag till föreskrifter
om kontroll över handeln på nu ifrågavarande område. Vissa förberedande

Uiikobtet.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

arbeten i detta syfte hava för övrigt redan påbörjats av sakkunnig. Vid en
sådan utredning bör enligt utskottets mening även frågan i vilken utsträckning
gällande tullar böra bibehållas, sedan en effektiv kvalitetskontroll för
importen införts genom nya bestämmelser, bliva föremål för behandling.

Då sålunda en utredning, som kan förutsättas komma att behandla även
den av motionärerna berörda frågan, torde komma till stånd utan särskild
anhållan därom från riksdagens sida, anser sig utskottet böra avstyrka motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 197 av herr Bondeson
m. fl. och II: 301 av herr Nilsson i Göingegården om utredning
angående tullfri införsel från Danmark av frö och plantor
av skogsträd icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

ELON ANDERSSON.

Närvarande: se under betänkande nr 34.