Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
1
Nr 31.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt för av kommun valt ombud för de skattskyldiga
att deltaga i förhandsgranskning av deklarationer.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 142 av herrar Petersson och Annér och II: 230 av herr
Svensson i Ljungskile m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om sådan ändring av taxeringsförordningen,
att ett av respektive kommun valt ombud för de skattskyldiga
får deltaga i förhandsgranskningen av deklarationerna».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 230.
Enligt 109 § taxeringsförordningen skola beskattningsnämnderna vid fullgörandet
av sina uppdrag ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter,
skatte- och taxeringsförfattningarna innehålla, samt, efter samvetsgrann
prövning av meddelade uppgifter och för övrigt kända förhållanden,
efter bästa förstånd åsätta taxering, så att densamma varder i möjligaste
måtto likformig och rättvis.
Beträffande kommunvald ledamots i taxeringsnämnd rätt till granskning
av självdeklarationer gälla vissa inskränkningar enligt 56 § 1 mom. taxeringsförordningen.
Där stadgas, att dylik granskning må verkställas av den
kommunvalda eller landstingsvalda ledamot i taxeringsnämnd, som nämnden
därtill utser, ävensom att i särskilda fall må vid granskningen biträda
ytterligare en ledamot, som nämnden därtill utser. Vidare stadgas i sistnämnda
författningsrum, att sådan jämlikt 8 § 4 mom. taxeringsförordningen
vald ledamot i taxeringsnämnd, som har till uppgift att granska virkesdeklarationer,
äger verkställa granskning av självdeklaration, i den mån så
erfordras vid fullgörande av ledamotens ifrågavarande åliggande. Angående
motiven till berörda bestämmelser, som tillkommo år 1928, må här erinras
om följande.
Första särskilda utskottet vid 7.927 års riksdag anförde i sitt utlåtande
nr 1 (s. 86):
»Såsom i taxeringssakkunnigas betänkande framhålles, har inom riksdagen
vid flera tillfällen väckts förslag om vidgad rätt för kommunvalda le
Bihanq
till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 31. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
damöter i taxeringsnämnden att taga del av deklarationsmaterialet. Utskottet
finner väl, att de skäl, som tidigare anförts mot en dylik utvidgning av
granskningsrätten och vilka i huvudsak grundats a farhagor för deklarationshemlighetens
äventyrande, icke kunna frånkännas giltighet. Men om
rätten för de kommunvalda ledamöterna att taga del av deklarationsmaterialet
begränsas till två sådana ledamöter, därav allenast en självständigt
må utöva granskningen, torde någon fara för deklarationshemlighetens brytande
ej finnas, och på dylikt sätt kan det behov av utvidgad granskningsrätt,
som otvivelaktigt föreligger på vissa håll, tillgodoses.»
Den år 1928 antagna författningstexten anslöt sig emellertid endast delvis
till nämnda uppfattning utan omformulerades enligt följande uttalande
av särskilda utskottet vid 1928 års riksdag i utlåtande nr 1 (s. 92):
»Såsom följd av vad utskottet föreslår beträffande 81 § bör ur 1 mom.
i denna paragraf uteslutas stadgandet om ovillkorlig rätt för den kommunvalda
ledamot, varom förmäles i 8 § 4 mom., att granska självdeklarationer.
Sådan rätt synes böra tilläggas dylik ledamot endast i den mån så erfordras
för fullgörande av ledamotens särskilda åligganden beträffande
virkestaxeringen; förslag härom framlägges nu av utskottet.
Däremot har utskottet ansett sig böra upptaga ett av första särskilda utskottet
år 1927 framställt förslag, att självständig granskningsrätt beträffande
självdeklarationer må tillkomma en av taxeringsnämnden utsedd ledamot.
Genom en sådan anordning torde det behov av utvidgad granskningsrätt,
som lärer förefinnas på vissa håll, kunna tillgodoses utan äventyrande
av deklarationshemligheten.»
I de föreliggande motionerna har anförts bl. a., att de personer, som underkastade
deklarationerna en ingående granskning i våra taxeringsnämnder,
torde i väsentlig grad vara inställda på att bevaka samhällets rätt gentemot
den enskilde skattebetalaren. Det vore visst inte så, att den skattskyldiges
deklaration — i den mån den avveke från vad som vore riktigt — alltid
vore till hans egen fördel. Bristande kunskap om avdragsbestämmelser och
annat kunde ofta leda till för hög slutsumma. I praktiken torde det ofta vara
så, att man godtoge den skattskyldiges uppgifter, även om en granskning borde
leda till justeringar. Det bleve alltmera nödvändigt, att förhandsgranskningen
finge en mera allsidig karaktär. Detta skulle kunna ske på så sätt att
kommunerna finge välja ett ombud att deltaga i förhandsgranskningen med
uppgift att beakta den skattskyldiges intresse genom att i förekommande fall
göra vederbörande deklarant uppmärksam på eventuella fel och inhämta
sådana upplysningar, som kunde leda till deras avhjälpande.
I syfte att erhålla kännedom om i vilken utsträckning kommunvalda ledamöter
i taxeringsnämnd verkställa granskning av självdeklarationer har
utskottet framställt förfrågan under hand i förevarande avseende till styrelsen
för taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund. Enligt vad styrelsen i
anledning därav meddelat utskottet torde tämligen regelmässigt förfaras
så vid taxeringen, att nämnden utsåge en ledamot, eventuellt med biträde
av annan ledamot, att genomgå samtliga deklarationer. Det vore icke riktigt,
att nämnderna ej skulle vidtaga rättelser i avgivna deklarationer, vilka
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
3
kunde vara till den skattskyldiges förmån. Det vore tvärtom mycket vanligt
att så skedde. Det vore svårt att se huru de skattskyldigas intressen skulle
kunna effektivare tillgodoses, om nämnden utökades med ytterligare en ledamot
med, såvitt styrelsen kunde finna, precis samma befogenhet, som redan
nu tillkomme ledamot av nämnd. Motionerna avstyrktes därför såsom icke
ägnade att medföra åsyftad verkan. Då emellertid en annan metod för förhandsgranskning
av deklarationerna i viss utsträckning tillämpades, nämligen
den att deklarationsmaterialet delades upp på nämndens samtliga ledamöter,
vore det önskvärt, att ett sådant förfarande förklarades stå i full
överensstämmelse med gällande författning.
Taxeringsnämnd består enligt nuvarande bestämmelser av ordförande och
kronoombud, vilka utses av länsstyrelsen, samt ett antal kommunvalda eller
landstingsvalda ledamöter. Kronoombudets uppgift är särskilt att vid granskningen
tillse, att kronans intresse vid taxeringen varder behörigen iakttaget.
I förevarande motioner bär hemställts, att av respektive kommun valt
ombud för de skattskyldiga måtte få deltaga i förhandsgranskningen av
deklarationerna, varigenom denna granskning skulle få en mera allsidig karaktär
än som nu vore fallet.
Utskottet får i anledning av motionerna erinra om att taxeringsnämnd jämlikt
109 § taxeringsförordningen skall eftersträva, att taxeringen varder i
möjligaste måtto likformig och rättvis. För att på ett ändamålsenligt sätt fylla
denna uppgift åligger det sålunda nämnden att vidtaga rättelse i självdeklaration
även till vederbörande skattskyldiges förmån, då felaktighet i förevarande
avseende uppmärksammats. I till utskottet inkommet yttrande över
motionerna från styrelsen för taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
har framhållits, att rättelse till de skattskyldigas förmån sker i ett stort antal
fall vid taxeringsarbetet. På grund härav finner utskottet skäl icke föreligga
att låta en av kommun vald ledamot i taxeringsnämnd få till särskild uppgift
att vara ombud för de skattskyldiga.
Från styrelsen för taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har vidare
framhållits såsom önskvärt, att föreskriften i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen,
enligt vilken högst två kommun- eller landstingsvalda ledamöter i
taxeringsnämnd äger granskningsrätt beträffande deklarationsmaterialet, utvidgades
att omfatta samtliga ledamöter i nämnden. Utskottet vill i detta
hänseende påpeka, att den nuvarande begränsningen i fråga om taxeringsnämndsledamötemas
granskningsrätt i huvudsak grundats å omsorgen om att
deklarationshemligheten icke äventyras. Utskottet finner emellertid icke tillräckliga
skäl föreligga att förorda, att granskningsrätten utsträckes ytterligare.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
att de likalydande motionerna I: 142 av herrar Petersson
och Annér samt II: 230 av herr Svensson i Ljungskile m. fl.
om rätt för av kommun valt ombud för de skattskyldiga
att deltaga i förhandsgranskning av deklarationer icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 juni 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Velander, Sjödahl,
Gustaf Elofsson, Frans Ericson, Wehtje, Bjömsson och Robert Berg;
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund,
Hammarlund, Olsson i Gävle, Sandberg, Karlsson i Grängesberg, Andersson i
Dunker, Bladh och Jonsson i Malmgrava.
477997. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.