Bevillninasutskottets betänkande nr 28.
1
Nr 28.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående postverkets ensamrätt till brevbefordran
m. m.
I en den 28 februari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 180, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunilcationsärenden för samma
dag,
dels anhållit om riksdagens yttrande över följande vid propositionen fogade
Förslag
till
Kungörelse
angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Statens postverk äger ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift av
slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna
meddelanden.
2 §•
Den som driver regelbunden yrkesmässig trafik är skyldig att för postverkets
räkning mot skälig ersättning befordra post.
3 §•
För befordran med trafikmedel i regelbunden yrkesmässig trafik må den
som betjänar sådant trafikmedel icke mottaga försändelse som i 1 § avses annorledes
än för postverkets räkning eller för att avlämnas till postverket.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må dock med trafikmedel i regelbunden
yrkesmässig trafik befordras
a) öppna försändelser innehållande skrivna meddelanden, vilka uteslutande
avse uppdrag för trafikföretaget att å ort som beröres av trafiken uträtta
ärenden för uppdragsgivarnas räkning, samt
b) försändelser, vilka i tjänsten utväxlas mellan befattningshavare inom
trafikföretaget, mellan trafikföretag, vilka sinsemellan hava samtrafik, mel
Bihang
till riksdagens protokoll 19i7. 7 sand. Nr 28. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
lan trafikföretag och dess kommissionärer, agenter eller ombud eller mellan
militära myndigheter i samband med militärtransporter.
Å försändelse som i b) avses skall finnas anteckning om att den må befordras
utan postverkets anlitande, exempelvis genom anteckning å försändelsen
av ordet »tjänstesak» eller annat motsvarande uttryck, jämte avsändarens
namn.
4 §.
1 mom. Den som för annans räkning än postverkets bedriver sådan postbefordran
som avses i 1 § straffes med dagsböter, och vare dessutom pliktig
att till postverket utgiva ersättning med belopp motsvarande postavgiften för
försändelse, som obehörigen befordrats.
2 mom. Bryter någon mot förbud som i 3 § stadgas, straffes på sätt i 1
mom. sägs, och vare jämväl den som bedriver trafiken förfallen till enahanda
ansvar, såframt förseelsen begåtts med hans vetskap. Ersättningsskyldighet
varom i 1 mom. förmäles åvilar den som för befordran mottagit försändelse i
strid mot förbudet i 3 § samt, därest jämväl den som bedriver trafiken straffas,
denne och mottagaren en för båda och båda för en.
3 mom. Befinnes med anteckning enligt 3 § sista stycket försedd försändelse
vara av sådant innehåll, att den icke bort på sätt som skett fortskaffas,
är avsändaren förfallen till ansvar och ersättningsskyldighet som i 2 mom.
stadgas.
5 §•
Åtal för förseelse mot denna kungörelse anhängiggöres vid allmän domstol.
Böter tillfalla kronan.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1947, då kungörelsen den 21
december 1888 (nr 80) beträffande postverkets rätt i fråga om befordran av
brev och brevkort, ävensom angående postsändning å järnvägar, med ångfartyg
och med diligenser skall upphöra att gälla.
dels ock föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av § 1 förordningen den 22 april 1932 (nr 75)
angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra
periodiska skrifter.
Härigenom förordnas, att § 1 förordningen den 22 april 1932 angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter skall
erhålla följande ändrade lydelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
3
Gällande lydelse:
§ I
De
stadganden, som meddelas i
denna förordning, gälla endast periodiska
skrifter, som tryckas och utgivas
i Sverige, samt endast postbefordran
inom riket. Med benämningen
tidning avses i förordningen även
annan periodisk skrift.
Föreslagen lydelse:
§ 1.
De stadganden, som meddelas i
denna förordning, gälla periodiska
skrifter, som tryckas och utgivas i
Sverige, samt postbefordran inom riket;
aock att Kungl. Maj.t, då särskilda
omständigheter därtill föranleda,
äger medgiva, att stadgandena
md gälla även annan periodisk
skrift än nyss sagts.
Med benämningen tidning avses i
förordningen även annan periodisk
skrift.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådspi’otokoll.
Postverkets ensamrätt till brevbefordran.
Den 29 juni 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt generalpoststyrelsen att företaga
en översyn av de bestämmelser, som reglera postverkets ensamrätt till befordran
av brev och brevkort m. m. Samma dag förordnade dåvarande chefen
för kommunikationsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
justitierådet C. G. I. Hellquist samt ledamöterna av riksdagens andra kammare
redaktören G. A. Olsson i Gävle, chefredaktören E. R. Hagberg i Malmö
och hemmansägaren O. E. Werner i Höjen att såsom sakkunniga biträda
styrelsen vid denna översyn.
Enligt det till generalpoststyrelsen lämnade uppdraget hade styrelsen att
dels söka klarlägga frågan om det svenska postmonopolets omfattning enligt
gällande rätt och i samband därmed framlägga en kortfattad översikt
av motsvarande institut i vissa andra länder,
dels förutsättningslöst utreda om och i vad mån ändringar i fråga om
postmonopolets omfattning kunde vara påkallade, varvid även borde beaktas
frågornas betydelse för ett eventuellt införande av ett enlietsporto för brev,
dels ock framlägga förslag till de ändringar i kungörelsen den 21 decem
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
ber 1888 (nr 80) beträffande postverkets rätt i fråga om befordran av brev
och brevkort, ävensom angående postförsändning å järnvägar, med ångfartyg
och med diligenser, vilka ur postala och författningstekniska synpunkter
eller eljest kunde befinnas erforderliga.
I skrivelse den 28 augusti 1946 har styrelsen framlagt resultatet av den
verkställda översynen.
Rörande innehållet i nämnda skrivelse ävensom motiven för de föreslagna
bestämmelserna tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 6—15).
Postbefordran av periodiska skrifter.
I förordningen den 22 april 1932 (nr 75) angående villkoren för postbefordran
av tidningar och andra periodiska skrifter angivas de närmare förutsättningar,
under vilka periodiska skrifter må postbefordras mot nedsatt
avgift. Enligt § 1 gälla förordningens bestämmelser endast periodiska skrifter,
som tryckas och utgivas i Sverige. Förordningen har utfärdats i överensstämmelse
med riksdagens beslut.
Med skrivelse den 23 december 1946 har generalpoststyrelsen till Kungl.
Maj:t överlämnat framställningar från utgivarna av de periodiska skrifterna
Jordbruks-Journalen, Mål och Medel, organ för svenska livsmedelsarbetareförbundet,
samt Transportarbetaren, organ för svenska transportarbetareförbundet,
i vilka framställningar hemställan göres om tillämpning av
den nedsatta avgiften enligt förenämnda förordning, ehuru publikationerna
på grund av bristande kapacitet hos de svenska tryckerierna tills vidare komma
att tryckas i Finland. I skrivelsen anför styrelsen bland annat följande.
Ifrågavarande tre publikationer uppfylla för närvarande de villkor för
postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter, som angivas i 1932
års förordning. Utgivarna åtnjuta därför de i förhållande till trycksaksförsändelse
i allmänhet billigare avgifter, som utgå för utgivarkorsband. Därest
publikationerna komma att tryckas i Finland kunna de däremot icke befordras
såsom utgivarkorsband utan måste vid postbefordran taxeras som
vanliga trycksakskorsband eller i förekommande fall som masskorsband. I
bägge fallen blir befordringsavgiften avsevärt högre än den som utgivarna
haft att hittills vidkännas.
Med hänsyn till omständigheterna i föreliggande fall har styrelsen förklarat
sig icke vilja motsätta sig bifall till de gjorda framställningarna.
Utlåtande i ärendet har avgivits av statskontoret den 9 januari 1947. Ämbetsverket
har ej heller haft något att i sak erinra mot bifall till framställningarna.
Däremot har statskontoret efter närmare överväganden kommit
till den uppfattningen, att ett dispensärende av här ifrågavarande slag måste
underställas riksdagen för prövning och godkännande. Något precedensfall
i motsatt riktning föreligger icke, såvitt ämbetsverket kunnat finna.
Med hänsyn till nu rådande extraordinära arbetsbelastning vid tryckerierna
ifrågasätter statskontoret, huruvida Kungl. Maj:t icke borde föreslå riksdagen
sådan ändring av § 1 postbefordringsförordningen, att möjlighet be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
5
redes Kungl. Maj:t att för särskilt fall utan riksdagens hörande meddela
dispens från villkoret om tryckning i Sverige. I detta sammanhang anser
ämbetsverket vidare böra tagas under övervägande, om icke motsvarande
lättnader med avseende å postbefordran kunde medgivas även för tidskrifter
av internordisk karaktär, som tryckas och utgivas i något av de nordiska
länderna. En förutsättning för sådan portolättnad bör givetvis vara, att reciproka
bestämmelser bliva gällande i övriga nordiska länder.
Departementschefens yttrande.
Departementschefen har i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Det härvid fogade förslaget till kungörelse angående postverkets ensamrätt
till brevbefordran m. m. innefattar icke någon förändring av postmonopolets
innehåll. Den av generalpoststyrelsen verkställda utredningen rörande
monopolets omfattning har nämligen givit vid handen, att några förändringar
i detta hänseende icke äro av förhållandena påkallade. Då kungörelsen alltså
endast innebär en formell omarbetning av 1888 års kungörelse i ämnet, kan
ifrågasättas, huruvida anledning överhuvud taget förefinnes att underställa
ärendet riksdagens prövning. Att jag likväl anser att så bör ske, beror därpå,
att gällande kungörelse tillkommit på riksdagens initiativ. Jag anser emellertid,
att riksdagens medverkan icke bör krävas i vidare omfattning än att
riksdagens yttrande över kungörelseförslaget inhämtas.
Det av generalpoststyrelsen framlagda författningsförslaget har undergått
en formell överarbetning inom kommunikationsdepartementet. Därvid har
ifrågasatts huruvida även exempelvis mjölknotor och liknande meddelanden,
som medtagas i öppen försändelse vid transport av mjölkflaskor, falla in
under undantagsbestämmelserna i 3 § andra stycket. Enligt min mening är
detta förhållandet, och jag har därför ej ansett erforderligt att särskild
föreskrift meddelas härom. I övrigt föranleder vad i ärendet förekommit icke
annat uttalande från min sida än att jag i anslutning till vad styrelsen anfört
rörande nuvarande brevporton vill tillägga, att ej heller jag anser mig för
närvarande böra ifrågasätta någon ändring av de från och med den 1 juli
1944 gällande portosatserna. Möjligt är emellertid att utvecklingen kan ge anledning
till att detta spörsmål framdeles får upptagas till omprövning.
De skäl, som anförts för tillämpning i angivna fall av bestämmelserna i
1932 års förordning, synas mig överlygande. Såsom statskontoret framhållit
kräves emellertid riksdagens medgivande härtill. Jag delar också statskontorets
uppfattning, att den för tidningar och periodiska skrifter, som tryckas
och utgivas i Sverige, medgivna taxan för postbefordran bör kunna tillämpas
även för tidskrifter av internordisk karaktär, som tryckas och utgivas
i något av de nordiska länderna, under förutsättning självfallet att reciproka
bestämmelser utfärdas i övriga nordiska länder. Då även andra fall kunna
inträffa, då en tillämpning av bestämmelserna i 1932 års förordning kan
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 28.
vara befogad, synes mig praktiska skäl tala för att Kungl. Maj :t erhåller generellt
bemyndigande att, då särskilda omständigheter föreligga, dispensera
från villkoren i förordningen, att periodisk skrift skall vara tryckt och utgiven
i Sverige.
Därest riksdagen icke framställer någon erinran däremot, torde den lägre
taxan beträffande de i ärendet avgivna trenne publikationerna få tillämpas
retroaktivt från och med den 1 januari 1947.»
Utskottet. Utskottet, som delar departementschefens uppfattning om lämpligheten av
att förslaget till kungörelse angående postverkets ensamrätt till brevbefordran
m. m. underställes riksdagen för yttrande, har icke funnit anledning till erinran
mot förevarande proposition och får därför hemställa,
A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva,
att riksdagen icke har något att erinra mot det vid
propositionen nr 180 fogade förslaget till kungörelse angående
postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.; samt
B) att riksdagen måtte antaga det vid propositionen nr
180 fogade förslaget till förordning om ändrad* lydelse av § 1
förordningen den 22 april 1932 (nr 75) angående villkoren för
postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter.
Stockholm den 15 april 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark,
Sjödahl, Gustaf Elofsson, Ekman, Frans Ericson, Björnsson och Carl Eric
Ericsson, samt
från andra kammaren: herrar Björklund, Olsson i Gävle, Henriksson,
Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde, Kristensson och Vigelsbo.
477651. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947