6
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
Nr 25.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utsträckning i vissa fall av i 8 § 1
mom. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för åtnjutande
av tullfrihet.
I en den 28 februari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 119, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att Kungl. Maj:t må för tiden 1 juli 1947—30 juni
1948 i särskilda fall medgiva utsträckning av tullfrihet, varom i 8 § 1 mom.
tulltaxeförordningen stadgas, utöver i nämnda författningsrum bestämd
längsta tid.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Enligt 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen må på särskild framställning tullfrihet
under viss tid medgivas bland annat för åtskilliga i nämnda författningsrum
angivna varor och emballage, vilka inkomma till riket men äro avsedda
att återutföras ävensom för instrument m. fl. föremål, vilka införas
under sådana omständigheter, som i 5 § f) tulltaxeförordningen avses, men
för vilka tullfrihet enligt sistnämnda stadgande icke medgives.
Sådan tullfrihet må icke medgivas för längre tid än ett år från införseln,
dock må tiden utsträckas till högst två år i avseende å varor, som inkomma
för att användas antingen såsom modeller eller mätverktyg eller för annat
dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara eller ock vid avprovning av
vara, som är avsedd att utföras.
Genom proposition den 2 februari 1945, nr 51, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t för tiden 1 juli 1945—30 juni 1947 att i
särskilda fall medgiva utsträckning av tullfrihet, varom i nyssnämnda författningsrum
stadgas, utöver däri bestämd längsta tid.
Sedan riksdagen i skrivelse den 10 mars 1945, nr 74, lämnat det begärda
bemyndigandet, har Kungl. Maj:t, efter framställning i varje särskilt fall av
vederbörande varuhavare, meddelat beslut, huruvida och i vad mån tullfrihet
fått åtnjutas utöver i omförmälda författningsrum stadgad längsta tid.
I skrivelse den 23 januari 1947 har generaltullstyrelsen anfört, att — även
om det finge anses önskvärt, att ifrågavarande undantagsbestämmelse numera
kunde upphöra —- skäl talade för att bemyndigandet förlängdes under
någon kortare övergångstid, samt förordat fortsatt giltighet under ytterligare
ett år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25. 7
Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har
departementschefen anfört följande:
»Såsom skäl för ifrågavarande bemyndigande att utsträcka tidsfristerna för
temporär tullfrihet i vissa fall angavs, då bemyndigandet första gången begärdes
genom proposition till 1941 års riksdag, den av de avspärrade eller
försvårade handelsförbindelserna utåt betingade svårigheten att återutföra
varor inom stadgad tid. Även om mera normala förhållanden numera ha inträtt,
förefinnas alltjämt vissa hinder för utrikeshandeln. Möjlighet torde
därför böra beredas Kungl. Maj:t att under någon kortare övergångstid medgiva
sådan utsträckning av tullfriheten, varom nu är fråga. Jag förordar därför,
att riksdagens bemyndigande härtill inhämtas. Såsom generaltullstyrelsen
ifrågasatt torde fullmakten endast böra gälla för tiden 1 juli 1947—30 juni
1948. Jag förutsätter, att den må tillämpas även i fråga om redan utgångna
tidsfrister i fall, då tull ännu icke erlagts.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 119.
Stockholm den 18 mars 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
ELON ANDERSSON.
Utskottet.
Närvarande: se under betänkandet nr 24.