Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
5
Nr 23.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om avskaffande av trafikskatten m. m.
(l:a avd.)
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:
1) motionen nr 162 i andra kammaren av herr Ljungberg, vari hemställts,
att riksdagen på sätt i motionen föreslagits måtte besluta att trafikskatt icke
skulle uttagas från och med den 1 juli 1947; samt
2) de likalydande motionerna nr 89 i första kammaren av herr Norling
m. fl. och nr 163 i andra kammaren av herr Jansson i Örebro m. fl., vari
hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta att avskaffa skatten av
den 19 juni 1942 för persontrafiken vid järnvägarna samt att taxorna för
denna trafik måtte sänkas med samma belopp, varmed de höjdes vid skattens
införande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna.
Genom beslut av 1942 års riksdag infördes en ny skatt, benämnd trafikskatt.
Skatten utgår enligt de grunder, som angivas i förordningen den 19 juni
1942 om trafikskatt (nr 375), vilken förordning trätt i kraft den 1 juli 1942.
Frånsett vissa från skattskyldighet undantagna avgifter (3 § nämnda förordning)
utgör trafikskatten 10 procent av befordringsavgiften för personer och
resgods, cyklar och sparkstöttingar däri inbegripna, samt hundar och andra
djur, för vilka frakt erlägges såsom för resande eller resgods.
Under budgetåret 1942/43 lämnade trafikskatten en behållen inkomst av
19,93 miljoner kronor, vilket belopp med hänsyn till de meddelade bestämmelserna
om skattens inlevererande till statsverket torde hava motsvarat
allenast omkring tre fjärdedelar av. skattebeloppet för helt år. Under budgetåret
1943/44 inflöt ett belopp av 28,17 miljoner kronor, under budgetåret
1944/45 ett belopp av 29,01 miljoner kronor och under budgetåret 1945/46
ett belopp av 28,89 miljoner kronor.
I riksstalen för budgetåret 1946/47 är trafikskatten upptagen med 28 miljoner
kronor och i årets statsverksproposition med 30 miljoner kronor.
I eu vid 1946 års riksdag väckt motion, II: 255 av herr Ljungberg, anfördes
bland annat följande. Bland inkomsterna å driftbudgeten hade i 1946
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
års statsverksproposition upptagits trafikskatt med ett belopp av 28 miljoner
kronor. Denna skatt hade uttagits från och med ingången av budgetåret 1942/
43 och drabbade genom sin konstruktion ensidigt järnvägstrafiken. Denna
konstruktion hade kunnat anses försvarlig under de förhållanden, som dittills
varit rådande. Sedan tillgången på flytande bränslen blivit så god, att
några nämnvärda restriktioner beträffande försäljningen därav icke längre
förekomme, hade förutsättningarna för upprätthållandet av den ensidiga
beskattningen av järnvägstrafiken i ett viktigt hänseende redan bortfallit.
Det framstode som en synnerligen viktig angelägenhet, att man inför den
utveckling, som redan skett och som inom den närmaste tiden vore att emotse,
snarast möjligt åstadkomme i skattehänseende likartade förhållanden för alla
slags trafikmedel. I all synnerhet vore det viktigt, att järnvägstrafiken, som
i den mån den icke vore elektrifierad vore hänvisad till så dyrbara eller
svåråtkomliga bränslen som ved och kol, icke under nu rådande förhållanden
särbeskattades. Det vore naturligtvis mest önskvärt, att nu utgående trafikskatt
helt och hållet kunde avskaffas. För den händelse emellertid att det
inkomstbortfall, detta skulle innebära, befunnes icke kunna på annat sätt
lämpligare täckas, syntes böra övervägas att införa en allmän trafikskatt, som
oavsett trafikmedlets art efter likformiga grunder uttoges vid befordran av
det slag, som nu vid järnvägstrafik vore föremål för särskild trafikskatt.
Motionären hemställde, att vad han anfört i motionen måtte vinna beaktande
vid riksdagens beslut angående i statsverkspropositionen föreslagen trafikskatt.
1946 års bevillningsutskott, som upptog motionen till behandling i samband
med att utskottet avgav förslag till beräkning av de särskilda bevillningarnas
belopp för budgetåret 1946/47, anförde i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 50 i hithörande delar följande:
»I motionen 11:255 har yrkats införande av en allmän trafikskatt, vilken
oavsett trafikmedlets art skulle efter likformiga grunder uttagas vid befordran
av det slag som nu vid järnvägstrafik är föremål för beskattning genom
trafikskatt. Med anledning härav får utskottet framhålla, att det, sedan de
onormala förhållanden i trafikhänseende som rått under kriget numera lättat,
enligt utskottets mening måste anses önskvärt, att trafikskatten snarast
kunde helt avskaffas. Då detta emellertid i nu rådande statsfinansiella läge
icke låter sig göra, finner utskottet trafikskatten böra tills vidare bibehållas.
Att såsom i motionen ifrågasatts vidtaga en omläggning av denna skatteform
på sådant sätt, att densamma kommer att utgöra en allmän trafikskatt, kan
utskottet icke förorda.»
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 2 december 1946 rörande beräkningen
av trafikskattens avkastning för budgetåren 1946/47 och 1947/48 har
järnvägsstyrelsen anfört följande:
»Under förutsättning att en icke av alla kommunikationsmedel likformigt
uttagen utan liksom hittills endast järnvägarna pålagd trafikskatt överhuvud
taget anses böra bibehållas längre än till utgången av nu löpande budgetår
— en fråga som järnvägsstyrelsen dels av principiella skäl, dels ock med hänsyn
till det relativt svaga och mot en förräntning av statsbanekapitalet ej
fullt svarande överskott, som såvitt nu kan bedömas synes vara att motse för
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
7
budgetåret 1947/48, har för avsikt att snarast underställa Kungl. Maj:ts prövning
— torde inkomsten av trafikskatten jämväl för sistnämnda budgetår
kunna uppskattas till 29 miljoner kronor.»
I motionen II: 162 har anförts i huvudsak följande. I årets statsverksproposition
föresloges, att trafikskatt skulle uttagas jämväl under budgetåret
1947/48. Enligt vad statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt anförande
till statsrådsprotokollet angivit, hade emellertid järnvägsstyrelsen
anmält, att styrelsen hade för avsikt att underställa Kungl. Maj:t frågan om
trafikskattens avveckling. Motionären förutsatte att vid riksdagsbehandlingen
järnvägsstyrelsens i utsikt ställda framställning i saken komme att föreligga.
Redan i en vid 1946 års riksdag väckt motion hade motionären fäst
uppmärksamheten vid att en ensidig beskattning av järnvägstrafiken icke
vore försvarlig under normala förhållanden samt att sedan restriktionerna
för försäljning av flytande motorbränsle i allt väsentligt avskaffats, förutsättningarna
för upprätthållandet av den ensidiga beskattningen av järnvägstrafiken
i ett viktigt hänseende bortfallit. Sedan berörda motion skrivits
hade utvecklingen raskt fortgått i den i motionen angivna riktningen. Sålunda
hade restriktionerna beträffande flytande motorbränsle numera helt och
hållet upphört. Gummiförsörjningen hade förbättrats även om den ännu ej
vore helt tillfredsställande. Antalet personbilar i trafik år 1942 hade utgjort
endast omkring 36 800 stycken men vore den 1 november 1946 över 140 000
stycken. Busstrafiken hade väsentligt utökats, och tillstånd kimde nu lämnas
för busslinje att tillämpa lika utförlig tidtabell som före kriget. Den
järnvägsekonomiska utvecklingen torde för övrigt numera ha lett därhän,
att en höjning av taxorna framstode såsom synnerligen befogad. Om trafikskattens
avskaffande kompenserades genom att motsvarande belopp tillfördes
järnvägarna såsom ökade inkomster av trafiken skulle statens järnvägar
kunna beräknas lämna ett driftöverskott för budgetåret 1947/48 av 61 miljoner
kronor, vilket belopp skulle kunna anses motsvara en någorlunda rimlig
avkastning av det i statsjärnvägarna investerade kapitalet. Järnvägarnas
utgifter hade i stort sett sedan före kriget procentuellt ökat i högre grad än
trafikinkomsterna. Trafikskattens avskaffande i samband med bibehållande
av de taxehöjningar, som medgåvos vid införandet av denna skatteform, vore
ett medel att återställa balansen.
I de likalydande motionerna I: 89 och II: 163 har anförts bland annat följande.
Trafikskattens införande resulterade i en förhöjning av den före taxeändringen
den 1 juli 1940 gällande ordinarie taxan med 25 procent per biljett
vid statens järnvägar. Tilläggsavgiften för tillträde till snälltåg och för
plats i sovvagn höjdes betydligt mera. I propositionen nr 346 vid 1942 års
riksdag yttrade departementschefen, att vad statens järnvägar beträffar eu
taxehöjning icke torde vara påkallad ur affärsmässig synpunkt utan betingad
uteslutande av nödvändigheten att i dåvarande hårt ansträngda statsfinansiella
läge tillvarataga varje möjlighet till ökning av statsinkomsterna. För
närvarande förelåge icke det statsfinansielta läge, som år 1942 utgjorde den
enda motiveringen för trafikskaltens införande. Däremot komme lättnaderna
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 23.
Utskottet.
✓
i de restriktiva bestämmelserna för motortrafiken att aktualisera den fara för
en trafikomflyttning, som icke förefunnes vid skattens införande. Järnvägarnas
persontrafik hade också på senare tid fått större betydelse för folket i
allmänhet än tidigare. Att även i fortsättningen fördyra järnvägsresorna med
en orättvis och onödig beskattning vore ur inga synpunkter ändamålsenligt.
I motionen II: 162 har yrkats att trafikskatten måtte avskaffas från och
med den 1 juli 1947. Motionären har därvid förutsatt att de taxehöjningar,
som medgåvos vid införandet av denna skatteform, skulle bibehållas oförändrade
och att mot trafikskatten svarande belopp sålunda i fortsättningen
skulle tillföras järnvägarna såsom ökade inkomster av trafiken.
I de likalydande motionerna I: 89 och II: 163 har hemställts att trafikskatten
vid järnvägarna måtte avskaffas samt att taxorna för denna trafik måtte
sänkas med samma belopp, varmed de höjdes vid skattens införande.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen uttalade 1946 års bevillningsutskott
i anledning av en inom andra kammaren väckt motion att det,
sedan de onormala förhållanden i trafikhänseende som rått under kriget numera
lättat, måste anses önskvärt att trafikskatten snarast kunde helt avskaffas.
I det statsfinansiella läge, som då rådde, ansåg emellertid berörda
utskott att trafikskatten tills vidare borde bibehållas. Enligt vad utskottet inhämtat
har järnvägsstyrelsens tidigare omnämnda framställning om trafikskattens
avskaffande numera ingivits till Kungl. Maj:t, och frågan härom är
sålunda föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Med hänvisning därtill
och med åberopande av vad 1946 års bevillningsutskott anfört om betingelserna
för trafikskattens avskaffande anser sig utskottet icke nu kunna tillstyrka
de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionen II: 162 av herr Ljungberg om avskaffande
av trafikskatten icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt
2) att de likalydande motionerna 1:89 av herr Norling m.
fl. och II: 163 av herr Jansson i Örebro m. fl. om avskaffande
av trafikskatten m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 18 mars 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkandet nr 22.
Reservation
av herrar Velander och Björklund.
477475. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.