Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
7
Nr 15.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om beredande av skattelindring för folkets hus- och
folkets parkföreningar.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 146 av herr Birger Andersson m. fl. och 11:231 av herr Odhe
m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om skyndsam utredning beträffande frågan, vilka ändringar
som behöva vidtagas i gällande skattelagar dels för att folkets hus- och folkets
parkföreningar skola i fråga om skattskyldighet och skatteberäkning
bliva hänförliga till sådana juridiska personer, som enligt nu gällande bestämmelser
ha att erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt
med 13,5 °/o av det beskattningsbara beloppet, dels för att dylika föreningar
tillhöriga byggnader skola bliva undantagna från skatteplikt till
fastighetsskatt».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 146.
Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen
genom att idka ekonomisk verksamhet må enligt 1 § första stycket lagen den
22 juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar kunna varda registrerad
såsom ekonomisk förening. I andra stycket av nämnda lagrum sägs vidare,
att vad sålunda stadgats skall ock gälla om förening, som genom idkande av
handel eller annan verksamhet, varmed följer skyldighet att föra handelsböcker,
vill vinna annat ändamål än främjande av medlemmarnas ekonomiska
intressen.
Enligt 18 § 1 och 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
utgår den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för flertalet
skattskyldiga juridiska personer efter visst årligen bestämt procenttal av ett
i nämnda författningsrum angivet grundbelopp (bottenskatt). Bottenskattens
grundbelopp utgör för svenska ekonomiska föreningar 10 procent av det beskattningsbara
beloppet samt för ideella föreningar 5 procent av det beskattningsbara
beloppet. Alltsedan budgetåret 1940/41 har hottenskatten uttagits
med 200 procent för ekonomiska föreningar och med 150 procent för ideella
föreningar. Inkomst- och förmögenhetsskatten har sålunda sedan sistnämnda
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
budgetår för ekonomiska föreningar utgjort 20 procent av det beskattningsbara
beloppet och för ideella föreningar 7,5 procent av samma belopp.
Förutom inkomst- och förmögenhetsskatt har under de senare åren till
staten utgått en särskild värnskatt. Denna skatt utgör för närvarande för
ekonomiska föreningar 12 procent av det beskattningsbara beloppet och för
ideella föreningar 6 procent av samma belopp.
Enligt nu gällande beskattningsgrunder utgör sålunda den sammanlagda
statsskatten för ekonomiska föreningar 32 procent och för ideella föreningar
13,5 procent av det beskattningsbara beloppet.
Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen undantagas från skatteplikt till
fastighetsskatt bl. a. nykterhetsföreningars byggnader, därest byggnaderna
äro avsedda för nämnda föreningars verksamhet såsom sådana.
I en den 20 januari 1944 till finansdepartementet inkommen framställning
har styrelsen för folkets husföreningarnas riksorganisation hemställt om
sådan ändring av gällande bestämmelser, att vid taxeringen till inkomstoch
förmögenhetsskatt bottenskattens grundbelopp för folkets husföreningarna
beräknas till 5 procent av det beskattningsbara beloppet. Enligt styrelsens
uppfattning skulle en sådan ändring enklast kunna åstadkommas genom
att i 18 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
uttrycket »svenska ekonomiska föreningar» utbytes mot en benämning,
varigenom »svenska föreningar med ändamål att åstadkomma allmänna
samlingslokaler och som för förverkligande av detta syfte idka ekonomisk
verksamhet» ej inbegripas i förstnämnda uttryck. Styrelsen anförde i anslutning
härtill, att bottenskattens grundbelopp därigenom komme att i fråga
om föreningar beräknas till 10 procent av det beskattningsbara beloppet endast
för sådana sammanslutningar som åsyftas i 1 § första stycket av lagen
om ekonomiska föreningar men ej för några andra. Vidare hemställdes, att
i 5 § 1 mom. kommunalskattelagen skulle tilläggas ett stadgande av innebörd,
att jämväl folkets husföreningars byggnader bleve undantagna från
skatteplikt till fastighetsskatt.
Över berörda framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten
samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Örebro och Västernorrlands län.
Kammarrätten har erinrat om att regeringsrätten genom utslag den 7 oktober
1942 (referat nr 51) med hänsyn till arten av en förenings verksamhet
bestämt att bottenskattens grundbelopp skulle beräknas som om föreningen
vore en ekonomisk förening, ändå att föreningen ej blivit registrerad såsom
sådan. Frågan huruvida en folkets husförening, som registrerats såsom ekonomisk
förening, skulle beskattas som ekonomisk eller ideell förening hade,
kammarrätten veterligt, icke varit föremål för prövning i högre instans. Riktigheten
av styrelsens uppgift att folkets husföreningarna allmänt beskattades
som ekonomiska föreningar saknades dock anledning ifrågasätta. Styrelsen
hade såsom skäl för sin framställning anfört bland annat, att folkets husföreningarna
hade till ändamål att tillhandahålla samlingslokaler för före
-
Bevillningsutskottets betänkande nr lo.
9
ningslivet. Enligt kammarrättens mening förtjänade förverkligandet av detta
ändamål förvisso statsmakternas stöd. Att delta vore av dem erkänt framginge
för övrigt av kungörelsen den 11 december 1942 (nr 913) om bidrag
och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler. Kammarrätten
kunde emellertid icke tillstyrka, att sådant stöd lämnades även i
den av styrelsen föreslagna formen. Det kunde nämligen med fog invändas,
att en undantagslagstiftning sådan som den föreslagna icke borde tillskapas
allenast med tanke på folkets liusföreningarna. Även annan verksamhet avideell
art än tillhandahållandet av samlingslokaler torde med lika goda skäl
kunna påkalla motsvarande skattelindring. Därtill komme att det måste
anses irrationellt att meddela understöd på föreslaget sätt. Föreningar med
små inkomster och därför med sannolikt stort behov av understöd skulle —
om den föreslagna lagstiftningen genomfördes — få ringa hjälp, medan de
föreningar, som åtnjöte stora inkomster och förty kunde förmodas vara i
mindre behov av hjälp, skulle erhålla ett icke obetydligt understöd.
Kammarrätten avstyrkte även framställningen, i vad densamma avsåg undantagande
av folkets husföreningarna tillhöriga byggnader från skatteplikt
till fastighetsskatt, men ifrågasatte, huruvida icke framställningen i denna
del borde överlämnas till de sakkunniga för utredning rörande inadvertenser
i nuvarande skattesystem (1944 års allmänna skattekommitté) att av dessa
tagas i beaktande.
Länsstyrelsen i Stockholms län ansåg, att, om en förenings verksamhet
icke syftade till främjande av enskildas ekonomiska intressen, ändamålet,
sådant det framträdde i den bedrivna verksamheten, borde vara avgörande
för föreningens ställning i skattehänseende, oberoende av om föreningen blivit
registrerad såsom ekonomisk förening eller icke. Länsstyrelsen tillstyrkte
därför bifall till framställningen i detta hänseende. Däremot fann länsstyrelsen
icke tillräckliga skäl föreligga att medgiva ifrågavarande föreningar
skattefrihet till fastighetsskatt.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vitsordade i princip det skäliga
i att föreningarnas verksamhet med tillhandahållande av samlingslokaler
icke väsentligt hämmades genom beskattning. Länsstyrelsen fann det motiverat,
att utredning skedde av frågan om och i vad mån befrielse från
fastighetsskatt och skattefrihet vid inkomsttaxeringen för hyresinkomst borde
ske i sådana fall, där en förening faktiskt tillhandahölle allmän samlingslokal
för uthyrning till ideella eller eljest allmännyttiga ändamål. Länsstyrelsen
ansåg det angeläget att uppdela »svenska ekonomiska föreningar» enligt
skattelagarnas terminologi, så alt därifrån avskildes till lindrigare beskattning
icke blott folkets husföreningar utan även andra föreningar, vilkas
verksamhet huvudsakligen avsåge annat än ekonomiska syften.
Även länsstyrelsen i Västernorrlands län förordade, att en utredning i ämnet
skulle vidtagas för vinnande av mera ändamålsenliga bestämmelser än
de nu gällande.
Länsstyrelserna i Malmöhus och Örebro län avstyrkte bifall till framställningen.
Därvid anfördes av förstnämnda länsstyrelse, att det väl knappast
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
torde gå för sig att karakterisera folkets husföreningarna såsom enbart ideella
sammanslutningar. I det allmänna medvetandet torde dessa föreningar
snarast ha tillkommit för att säkerställa lokalbehovet för en viss kategori
medborgares fackliga och politiska korporationer. Endast rent undantagsvis
torde väl ifrågavarande lokaler upplåtas åt andra sammanslutningar än de
nämnda. Enligt länsstyrelsens förmenande kunde således dessa föreningar,
även om de i viss utsträckning gagnade ideella syften, knappast anses fylla
ett samhälleligt behov. Styrelsen hade icke ifrågasatt annat än att lokalföreningarna
i allmänhet dreve sådan ekonomisk verksamhet att därmed följde
skyldighet att föra handelsböcker. I följd härav vore de också enligt gällande
lag att anse såsom ekonomiska föreningar. Att under sådana förhållanden
bevilja dem den skattelindring, som ett hänförande till c) av 2 mom. 18 §
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt innebure, finge nog
betecknas som ett alltför väsentligt frångående av hittills gällande principer
för beskattningen. Sannolikt skulle också åtskilliga andra sammanslutningar
på liknande grunder kunna göra anspråk på att komma i åtnjutande av samma
förmåner och bleve det för taxeringsmyndigheterna otvivelaktigt förknippat
med icke obetydliga svårigheter att göra en tillfredsställande och
rättvis gränsdragning. Det kunde också allvarligen befaras att en lagändring
som den ifrågasatta skulle kunna bliva föremål för missbruk.
Ovannämnda framställning har hittills icke föranlett lagstiftningsåtgärd.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1945 har statsrådet
och chefen för justitiedepartementet tillkallat revisionssekreteraren C.
E. Hagbergh att såsom utredningsman med biträde av vissa sakkunniga
verkställa utredning för översyn av lagstiftningen om ekonomiska föreningar.
Enligt direktiven skola vid utredningen övervägas bland annat frågan
om ändamålsenligheten av det nuvarande systemet för de ekonomiska föreningarnas
registrering samt frågan om införande av möjlighet för föreningar,
som icke falla under 1911 års lag, att om de så önska vinna registrering.
I direktiven har vidare uttalats, att det från skattesynpunkt är önskvärt att
åstadkomma en gränsdragning mellan de egentliga ekonomiska föreningarna
samt övriga föreningar.
Enligt uppgift i riksdagsberättelsen till årets riksdag beräknas uppdraget
bliva slutfört under år 1947.
I de nu ifrågavarande motionerna har anförts bland annat, att folkets
husföreningama hade till ändamål att genom köp eller uppförande av byggnader
tillhandahålla samlingslokaler för tillgodoseende av såväl olika fackliga
och politiska organisationers som ock andra ideella föreningars med
skilda folkbildningsuppgifter intressen. Folkets parkföreningarna hade till
ändamål att efter sunda principer arbeta för nöjeslivets höjande. Icke minst
verkade de för god scenisk konst. Medlemmar i folkets hus- och folkets parkföreningar
voro ideella organisationer och enskilda personer. I regel vore
medlemmarna också andelsägare. På andelskapitalet betalades så gott som
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
11
undantagslöst icke ränta. Ej heller vore utdelning vanlig. Det vore säkerligen
riktigare att betrakta medlemmarnas andelsteckning icke såsom kapitalplacering
utan såsom bidrag till ett ändamål av gemensamt intresse.
Folkets husföreningar måste för att bereda de i de flesta fall ekonomiskt
svaga föreningarna på orten tillgång till lokaler till lägsta möjliga kostnad
tillämpa låga lokalhyror. Hyresinkomsterna försloge därför ofta icke till
täckande av föreningarnas utgifter för räntor och amorteringar. Ytterligare
medel måste i stort sett anskaffas genom festers anordnande. Med folkets
husföreningarnas egentliga verksamhet, d. v. s. fastighetsförvaltning, förenades
ej sällan verksamhet, som i förstone kunde te sig såsom självständig
förvärvsverksamhet, t. ex. drivandet av biograf, bageri och konditori,
buffé och tobaksaffär. Denna verksamhet hörde emellertid naturligt samman
med föreningarnas egentliga verksamhet. Folkets parkföreningarnas verksamhet
hade ej heller karaktär av näringsfång. Flertalet folkets hus- och
folkets parkföreningar torde vara registrerade såsom ekonomiska föreningar.
Uppenbarligen kunde ifrågavarande föreningar icke hänföras under första
stycket av 1 § i lagen om ekonomiska föreningar. Deras verksamhet åsyftade
ju icke att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Däremot vore
de föreningar, som förutom den rena förvaltningen av en folkets husfastighet
eller en folkets park dreve verksamhet, varmed följd skyldighet att föra
handelsböcker, hänförliga under andra stycket av samma paragraf och kunde
alltså registreras såsom ekonomiska föreningar. Den omständigheten att
folkets hus- och folkets parkföreningar, vilkas ändamål obestridligen vore
rent ideellt, valt att bliva registrerade såsom ekonomiska föreningar hade
för dem medfört synnerligen ofördelaktiga konsekvenser i skattehänseende.
De hade nämligen därigenom blivit beskattade såsom ekonomiska föreningar
med en sammanlagd statsskatt av 32 procent av det beskattningsbara beloppet,
under det att en ideell förening haft att erlägga sådan skatt med 13,5
procent av samma belopp. En betydelsefull förbättring av ifrågavarande föreningars
ekonomiska villkor skulle inträda, om statsskatten även för dem
beräknades efter de grunder, som gällde för ideella föreningar. Det vore vidare
rimligt, att folkets hus- och folkets parkföreningars byggnader, i likhet
med nykterhetsföreningars byggnader, undantoges från skatteplikt till
fastighetsskatt.
I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t med
hemställan om skyndsam utredning i syfte att folkets hus- och folkets parkföreningar
bliva hänförliga till sådana juridiska personer som enligt nu gällande
bestämmelser ha att erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt värnskatt med 13,5 procent av det beskattningsbara beloppet. Motionärerna
ha därvid anfört, att den omständigheten att ifrågavarande föreningar,
vilkas ändamål vore ideellt, valt att bliva registrerade såsom ekonomiska föreningar,
för dem medfört, att de i beskattningshänseende betraktas såsom
ekonomiska föreningar och därvid få erlägga statlig skatt med 32 procent av
Utskottet.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
det beskattningsbara beloppet. Vidare har yrkats, att dylika föreningar- tillhöriga
byggnader skola bliva undantagna från skatteplikt till fastighetsskatt.
Vad först angår spörsmålet om skattelindring vid den statliga beskattningen
får utskottet framhålla, att — såsom jämväl uttalats i flera av de över
ovannämnda framställning avgivna remissyttrandena — även andra föreningar
än de nu ifrågavarande på lika goda grunder torde kunna kräva en
skattelindring av här avsett slag. Skall en lagstiftning med ändrade bestämmelser
i förevarande hänseende genomföras, bör densamma fördenskull icke
enbart taga sikte på folkets hus- och folkets parkföreningarna utan på alla
de föreningar med liknande ändamål och verksamhet, vilka nu beskattas såsom
ekonomiska föreningar.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen kan enligt 1 § lagen om
ekonomiska föreningar registrering såsom ekonomisk förening beviljas dels
förening med ändamal att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas
ekonomiska intressen, dels ock förening, som genom idkande av verksamhet
varmed följer skyldighet att föra handelsböcker främjar annat ändamål
än medlemmarnas ekonomiska intressen. Även en förening, som främjar
ett ideellt ändamål, kan således, om den bedriver verksamhet varmed följer
bokföringsplikt, enligt detta stadgande registreras såsom ekonomisk förening.
I beskattningshänseende torde enligt nu gällande bestämmelser en förening
av sistnämnda slag under angiven förutsättning behandlas såsom ekonomisk
förening. Detta gäller enligt praxis (RÅ 1942 ref. 51) även för det
fall, att föreningen underlåtit att söka registrering såsom ekonomisk förening,
ehuru så bort ske. Däremot synes icke genom något avgörande i högsta instans
vara klarlagt, hur en förening, som främjar ett ideellt syfte och som
ej bedriver sådan verksamhet varmed följer bokföringsplikt men det oaktat
blivit registrerad såsom ekonomisk förening, skall behandlas i beskattningshänseende.
Såvitt utskottet kan finna, bör emellertid icke enbart den
formella omständigheten, att en sådan förening blivit registrerad, föranleda
därtill att föreningen blir beskattad såsom ekonomisk förening. Utskottet håller
sålunda för sannolikt, att enligt nu gällande bestämmelser och praxis
exempelvis folkets hus- och folkets parkföreningar, även om de blivit registrerade
såsom ekonomiska föreningar, bliva i beskattningshänseende behandlade
såsom ideella föreningar, såvida de icke bedriva sådan verksamhet,
varmed följer bokföringsplikt. Är denna utskottets uppfattning riktig, begränsas
den föreliggande frågan om skattelindring vid den statliga beskattningen
till sådana föreningar med ideellt syfte, vilka bedriva verksamhet av
nyss angivet slag.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen pågår för närvarande
inom justitiedepartementet utredning för översyn av lagstiftningen om ekonomiska
föreningar. I direktiven för denna utredning ha även berörts de
skatterättsliga spörsmålen. Sålunda har i direktiven uttalats, att det från
skattesynpunkt vore önskvärt att åstadkomma en gränsdragning mellan de
egentliga ekonomiska föreningarna samt övriga föreningar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 15.
13
Enligt utskottets mening bör den nu föreliggande frågan tagas under närmare
övervägande. Då utskottet emellertid förutsätter, att så kommer att ske
vid den nu pågående utredningen, finner utskottet ej skäl förorda skrivelse
till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning i ämnet.
Beträffande spörsmålet om undantagande från skatteplikt till fastighetsskatt
för folkets hus- och folkets parkföreningar tillhöriga byggnader anser
sig utskottet i avbidan på resultatet av berörda utredning icke böra ingå på
ett närmare bedömande av detta spörsmål.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 146 av herr Birger Andersson
m. fl. och II: 231 av herr Odhe m. fl. om beredande av
skattelindring för folkets hus- och folkets parkföreningar icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bälg, Elon Andersson, Wahlmark,
Velander, Ekman, Frans Ericson, Robert Berg, Näsgård, Rosander och Isaksson
samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i
Gävle, Henriksson, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Kristensson,
Bladh och Norup.