2
Riksdagens skrivelse nr 4,26.
Nr 426.
*
Godkänd av första kammaren den 26 juni 1946.
Godkänd av andra kammaren den 26 juni 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens
bosättningslånef ond jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 199.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för budgetåret
1946/47 anvisa dels under femte huvudtiteln (punkt 31) till Statens bosättningslån:
Ersättning åt ortsombud ett förslagsanslag av 50 000 kronor, dels ock under
statens utlåningsfonder (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkt 4) till Statens
bosättningslånefond ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor.
Därefter har Kungl. Majit i propositionen nr 272, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över soeialärenden för den 26 april 1946, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade ändringar i
grunderna för statens bosättningslån, dels ock anvisa nämnda båda anslag med
respektive 75 000 kronor och 8 600 000 kronor.
I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har riksdagen till behandling
förehaft dels de likalydande motionerna I: 350 och lii 532, i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att bosättningslånens maximibelopp sättes
till 1 800 kronor, när lånen avse inköp av möbler och annat bohag, men till
2 400 kronor, i den mån lånen skola användas även till anskaffande av yttre
inventarier i produktionens tjänst, ävensom att införsel i lön, pension eller livränta
må kunna tillgripas gentemot vissa försumliga låntagare, dels ock de
likalydande motionerna I: 352 och lii 535, i vilka hemställts, att riksdagen
måtte uttala önskvärdheten av att för statens bosättningslån fastställes en så
låg räntesats som möjligt.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att de statliga bosättningslånen
böra ingå såsom ett bestående led i befolkningspolitiken. De för dem
gällande bestämmelserna böra dock fortfarande liksom hittills tid efter annan
underkastas de jämkningar, till vilka erfarenheterna från lånerörelsen giva anledning.
Nu föreliggande förslag till dylika jämkningar avse bland annat det maximala
lånebeloppet, nu 1 250 kronor, vilket befolkningsutredningen föreslagit höjt till
2 000 kronor. I sitt utlåtande över förslaget ha bankofullmäktige anfört, att de
skulle ha ansett det motiverat att begränsa lånemaximum till förslagsvis 1 800
kronor, men att de likväl icke velat motsätta sig utredningens nämnda förslag.
Kungl. Majit föreslår en höjning till 2 400 kronor. Departementschefen har
vid sitt förordande av nämnda belopp erinrat örn den målsättning i bostadspolitiken
beträffande utrymmesstandarden, varom förslag numera framlagts av
Kungl. Majit i propositionen nr 279. Denna målsättning innebär, att familje
-
Riksdagens skrivelse nr 426.
3
bostaden skall omfatta minst två rum och kök. Departementschefen har framhållit,
att kostnaden för en något så när tillfredsställande bosättning i en dylik
lägenhet för närvarande knappast understiger det nämnda beloppet, 2 400 kronor.
Yrkandet i de likalydande motionerna I: 350 och II: 532 innebär, att bosättningslånens
maximibelopp bestämmes till 1 800 kronor, vilket dock skall
kunna höjas till 2 400 kronor i den mån lånen skola användas även till anskaffande
av yttre inventarier i produktionens tjänst.
Riksdagen, som finner det nuvarande maximibeloppet väl lågt, medgiver, att
detsamma höjes till det av befolkningsutredningen föreslagna beloppet, 2 000
kronor.
Departementschefens uttalande i fråga örn viss tids uppskov med amorteringarna
vid studiebosättningslån och i vissa andra fall, då låntagarens inkomster
kunna beräknas komma att avsevärt stiga några år efter äktenskapets in.
gående, föranleda ej erinran från riksdagens sida.
Motionsvis ha framställts önskemål örn nedsättning av räntan å bosättningslånen.
I anledning av motionerna I: 352 och II: 535 vill riksdagen framhålla,
att vid nuvarande allmänna ränteläge en räntesats på 4 procent förefaller hög.
Riksdagen är dock ej beredd att i detta sammanhang taga slutlig ställning i
räntefrågan, då denna bör bedömas i ett större sammanhang. Riksdagen förutsätter,
att Kungl. Maj:t vid första lämpliga tidpunkt förelägger riksdagen
förslag om sådan jämkning av räntan, som kan finnas påkallad.
I överensstämmelse med vad som skett i ett flertal remissyttranden över befolkningsutredningens
förslag liksom även i departementschefens anförande
vill riksdagen understryka behovet av förbättrad rådgivningsverksamhet beträffande
bosättningslånen. Det är angeläget, att låntagarna genom en sådan
verksamhet erhålla möjlighet till bättre utbyte av den skuld de ikläda sig. Frågan
är under övervägande inom befolkningsutredningen. Riksdagen förutsätter,
att densamma snarast möjligt förelägges riksdagen.
I motionerna I: 350 och II: 532 har påyrkats beslut därom, att införsel i lorn
pension eller livränta skall kunna tillgripas gentemot vissa försumliga låntagare.
Yrkandet ansluter sig till ett förslag i ämnet av riksbanksfullmäktige. Erfaren
heterna lia enligt fullmäktige givit vid handen att det icke så sällan förekommer,
att låntagare, som bort äga möjligheter att fullgöra sin betalningsskyldighet,
underlåter detta. Framställning örn införsel förutsättes skola beslutas av riksbankens
direktion och först efter ingående utredning angående låntagarnas ekonomiska
förhållanden, försörjningsplikt m. m.
Riksdagen är väl medveten örn att inom den stora kretsen av låntagare finnas
åtskilliga, vilka icke visa tillbörlig skötsamhet i fråga om erläggande av förfallande
ränte- och amorteringsbelopp och mot vilka förefintliga indrivningsmedel
visat sig verkningslösa. I den mån ett verkligt behov därav föreligger synes det
riksdagen försvarligt, att mer effektiva tvångsmedel ställas till förfogande
därest garantier kunna skapas för att de komma att tillgripas endast i fall, då
försummelse beror på uppenbar tredska. Enligt riksdagens mening föreligga
därför skäl för ett övervägande av det i motionerna I: 350 och II: 532 framförda
förslaget i denna del. En utvidgning av införselinstitutets användningsområde
till att omfatta ett sådant gäldsförhållande som det nu ifrågavarande, vilket
grundats på avtal, skulle dock innebära en principiell nyhet. Frågan vilka
indrivningsåtgärder, som lämpligen böra vidtagas för att få ett bättre indrivni
ngsresul tat, förtjänar ett närmare övervägande, varvid behovet av dylika åtgärder
bör prövas med ledning av riksbankens erfarenheter från lånerörelsen.
4
Riksdagens skrivelse nr 426—427.
Riksdagen har ej ansett, att dess beslut om bosättningslånens maximibelopp
bör föranleda nedsättning i den av Kungl. Maj:t föreslagna investeringen i bosättningslånefonden.
Utöver det ovan anförda bar Kungl. Maj:ts förslag ej
heller i övrigt givit riksdagen anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen dels
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna I: 350 och II: 532, i vad
nämnda motioner avse bosättningslånens maximibelopp, beslutat av riksdagen
angiven höjning av nämnda belopp, dels ock med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
godkänt i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 26 april 1946 i
övrigt förordade ändringar i grunderna för statens bosättningslån samt för
budgetåret 1946/47 anvisat till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud
under femte huvudtiteln ett förslagsanslag av 75 000 kronor och till Statens
bosättningslånefond under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag av
8 600 000 kronor, ävensom i anledning av förenämnda motioner anhålla, att
Kungl. Maj:t ville överväga frågan örn vilka indrivningsåtgärder, som lämpligen
böra vidtagas för att få ett bättre indrivningsresultat.
Stockholm den 26 juni 1946.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 427.
Godkänd av första kammaren den 26 juni 1946.
Godkänd av andra kammaren den 26 juni 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till
värmeledning sanläggning m. m. vid rannsakningshäktet i
Halmstad.
(Statsutskottets utlåtande nr 202.)
Till Konungen.
I propositionen nr 1 har Kungl. Majit (kapitalbudgeten, bilaga 1, punkt 5)
föreslagit riksdagen att till Värmeledningsanläggning m. m. vid rannsakningshäktet
i Halmstad för budgetåret 1946/47 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 63 000 kronor.
I en på uppdrag av chefen för justitiedepartementet till riksdagens vederbörande
utskott överlämnad promemoria har framhållits, att anslag till ifrågavarande
ändamål icke numera vore erforderligt.
Riksdagen får anmäla, att Kungl. Maj:ts framställning örn anslag till värmeledningsanläggning
m. m. vid rannsakningshäktet i Halmstad icke bifallits.
Stockholm den 26 juni 1946.
Med undersåtlig vördnad.