Riksdagens skrivelse nr 86i).

1

Xr 369.

Godkänd av första kammaren den 29 juni 1946.
Godkänd av andra kammaren den 29 juni 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande
av bostadsförsörjningen jämte i ämnet väckta
motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 238.)

Till Konungen.

I propositionen nr 1 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna följande anslag,
nämligen under femte huvudtiteln (punkterna 25—29) till Statens byggnadslånebyrå:
Avlöningar ett förslagsanslag av 1 130 000 kronor, till Statens
byggnadslånebyrå: Omkostnader ett förslagsanslag av 225 000 kronor, till
Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av
8 500 000 kronor, till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av 20 000 000 kronor och till Bidrag till inrättande
av pensionärshem ett reservationsanslag av 8 000 000 kronor samt under kapitalbudgeten
(bilaga 4, punkterna 2, 3 och 5—8) dels under statens utlåningsfonder
till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor och till Lånefonden
för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett investeringsanslag av
12 000 000 kronor, dels ock under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till
viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 150 000 000 kronor,
till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av
21 000 000 kronor, till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor och till Lån till bostadsförbättringsverksamhet
ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 279, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 10 maj 1946,
föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för tertiär-
och tilläggslåneverksamheten i avseende å flerfamiljshus,

dels medgiva, att räntefoten för förbättringslån och lantarbetarbostadslån,
vilka må komma att beviljas under budgetåret 1946/47, bestämmes till 3,25 %,
dels ock för budgetåret 1946/47 anvisa följande anslag, nämligen under
femte huvudtiteln till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 545 000 kronor, till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader ett
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 14 sami. Nr 369. ,33, 46

2

Riksdagens skrivelse nr 369.

förslagsanslag av 300 000 kronor, till Hyresrabatter för mindre bemedlade,
barnrika familjer ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor, till Bidrag till främjande
av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av 20 000 000
kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av 9 000 000 kronor ävensom å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer ett investeringsanslag av 70 000 000 kronor, till Lånefonden för främjande
av bostadsbyggande på landsbygden ett investeringsanslag av 15 000 000
kronor och till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
220 000 000 kronor samt under fonden för låneunderstöd till Tertiärlån till
viss bostadsbyggnadsverksamhet ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor,
till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag
av 6 000 000 kronor samt till Lån till bostadsförbättringsverksamhet
ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen till behandling
förehaft dels de likalydande motionerna I: 357 och II: 547, i vilka
hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition, i vad
avser grunderna för tertiärlåneverksamheten, måtte beakta de i motionerna
framförda synpunkterna vid fastställandet av grunder för utlämnandet av
tertiärlån, dels de likalydande motionerna I: 367 och II: 554, i vilka hemställts,
att riksdagen vid utformningen av grunderna för den statliga bostads
lånegivningen beaktar de i motionerna utvecklade synpunkterna, dels ock
motionen 11:202, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer örn sådan ändring av kungörelsen örn tertiär- och tilläggslånen att
fastigheter, vilka uppförts eller komma att uppföras med stöd av statliga
lån, erhålla en räntesänkning av minst en procent på det av staten investerade
kapitalet.

Under de senare åren har ett klarläggande av den allmänna bostadspolitiska
målsättningen och en översyn av de medel, som böra anlitas för de
uppställda målens förverkligande, blivit ett alltmer framträdande önskemål.
Särskilt inom riksdagen har avsaknaden av allmänna utgångspunkter för bedömande
av särskilda, från olika håll framställda, i och för sig behjärtansvärda
förslag till åtgärder inom detta område varit kännbar. För ett ställningstagande
i denna fråga har emellertid ansetts erforderligt att avvakta
bostadssociala utredningens arbetsresultat.

Den målsättning, till vilken departementschefen i förevarande proposition
givit sin anslutning, innebär i första rummet avveckling av den akuta bostadsbristen
samt vidare höjning av bostadsstandarden ävensom åstadkommande
av ett gynnsammare förhållande mellan bostadskostnad och inkomster.
I fråga örn bostadsstandarden innebär programmet, att ettrumslägenheten
underkännes såsom familjebostad, att produktionen inriktas på två- och trerumslägenheter
och att en utjämning åstadkommes av de standardskiljaktigheter,
som existera främst mellan städernas och landsbygdens bostadsbestånd
men även i avseende å lägenhetsutrustningen inom respektive samhällen.

Riksdagens skrivelse nr 369. o

Riksdagen, som ansluter sig till huvuddragen i detta program, har i fråga
örn dess enskildheter bland annat uppmärksammat, att den för utrymmesstandarden
angivna normen högst två boende per boningsrum i och för sig
icke säkerställer skälig lägenhetsyta. Beträffande denna norm har inom riksdagen
ifrågasatts, huruvida densamma bör upprätthållas för familjer med
mycket stort barnantal. Bet har också ifrågasatts, huruvida icke den nämnda
normen även i vissa andra fall skulle innebära en alltför genomgripande omändring
av bostadsvanorna. Dessa frågor lia emellertid ej omedelbar betydelse
för bedömande av de konkreta förslag, till vilka riksdagen i anledning
av propositionen haft att taga ställning. De sammanhänga däremot med utformningen
av bestämmelserna rörande de statssubventioner, beträffande vilka
förslag komma att framläggas först senare, sedan bostadssociala utredningen
hunnit färdigställa andra delen av sitt slutbetänkande. Riksdagen har därför
funnit ett mera definitivt ställningstagande till dessa särskilda frågor böra
tills vidare anstå.

I fråga om utrustningsstandarden har målsättningen i propositionen i korthet
formulerats så, att huvudparten av alla lägenheter bör uppfylla de anspråk,
som för närvarande uppställas vid nybyggnad i städerna. Programmets
genomförande i denna del är enligt riksdagens mening ett angeläget önskemål.
Emellertid bör framhållas, att viss utrustning, som på landsbygden ofta blir
förhållandevis kostsam, såsom anordning för automatiskt tryck i vattenledning
och installation av wc, icke bör utgöra oeftergivligt villkor för lån och
bidrag till ny- eller ombyggnad av bostäder på landsbygden.

Utredningen har räknat med att dess bostadsprogram skall kunna förverkligas
under en tidrymd av 15 år. Såsom departementschefen framhållit ter
det sig knappast realistiskt att redan vid programmets uppgörande räkna med
en inknappning av detta tidsschema, hur önskvärt detta än i och för sig skulle
vara. Inom riksdagen har uttalats en tvekan i motsatt riktning, nämligen om
utvecklingen på andra områden inom samhället kan antagas medgiva programmets
förverkligande inom 15 år. Någon meningsskiljaktighet föreligger emellertid
icke i fråga om bostadsbyggnadsprogrammets omfattning under nästa
budgetår. På längre sikt synes målsättningen i fråga örn tidsschemat icke nu
böra fastlåsas, utan utrymme lämnas för en viss smidighet. Riksdagen ansluter
sig härutinnan till konjunkturinstitutets mening, att bostadsproduktionens
framtida omfattning bör bliva beroende av sysselsättningspolitiska
överväganden, utvecklingen av våra totala produktiva resurser samt den angelägenhetsgrad,
som kommer att tillmätas bostadsbehoven i förhållande till
övriga behov. Såsom institutet framhållit, kan den framtida konjunkturutvecklingen
bli sådan, att det kan te sig befogat att påskynda saneringsverksamheten,
i vilket fall det uppställda målet skulle kunna uppnås snabbare än
vad utredningen räknat med. Möjligheten av en utveckling i motsatt riktning
bör vid nuvarande tidpunkt — särskilt med hänsyn till de senaste erfarenheterna
i fråga örn tillgång på material och arbetskraft — icke helt uteslutas.

Förbättringen i relationen mellan bostadskostnader och inkomster bör,
såsom förutsättes i Kungl. Majlis förslag, i första rummet åstadkommas genom

4

Riksdagens skrivelse nr 369.

en fortskridande rationalisering av bostadsproduktionen och ett bevarande
och förbilligande av den statliga långivningen. Därutöver räknas i propositionen
med att åtgärder skola vara erforderliga för utsanering av ett stort
antal äldre smålägenheter ävensom att vissa subventioner, bland annat i form
av familjebostadsbidrag, skola bliva erforderliga,

I sistnämnda hänseenden avses förslag först framdeles skola föreläggas
riksdagen. Icke heller de av utredningen framlagda förslagen i avseende å
den statliga stödverksamheten till förmån för egnahemsproduktionen ha ansetts
kunna upptagas till prövning i detta sammanhang. Dessa förslag syfta
dels till att ersätta nuvarande starkt differentierade bestämmelser å förevarande
område med enhetliga låne- och bidragsregler och dels till att införa sådana
subventioner, att en allmän kraftig höjning av utrymmes- och utrustningsstandarden
för enfamiljshus kan genomföras under 15-årsperioden.

Uppskovet med omprövningen av de för bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden gällande bestämmelserna får icke innebära, att landsbygdens
bostadsfrågor eftersättas. Riksdagen förutsätter, att förslag skall kunna föreläggas
nästa riksdag. I avseende å såväl detta ämne som de övriga frågor
örn statliga subventioner, vilkas prövning likaledes uppskjutits, vill riksdagen
understryka angelägenheten av en samordning av de olika stödformerna samt
mellan dessa och socialpolitiken i övrigt.

Såsom departementschefen framhållit är en aktivisering av kommunernas
bostadspolitik erforderlig för genomförande av det uppställda programmet.
Frågan örn lagstiftning örn kommunernas skyldighet att vidtaga åtgärder till
bostadsförsörjningens tryggande har ansetts böra anstå till dess förslag
rörande den blivande bostadspolitiska organisationen framlägges. Departementschefen
har likväl framhållit, att det för rationaliseringen och förbilligandet
av bostadsproduktionen är av största betydelse att kommunerna uppgöra
långsiktiga bostadsförsörjningsplaner.

Riksdagen vill understryka vad departementschefen i sistnämnda hänseende
anfört.

Vad angår den för tertiärlåneverksamheten för hyreshus föreslagna revision
nen av belåningssystemet medgiver riksdagen — med viss anslutning till
motionen 11:202 — den av Kungl. Majit föreslagna räntenedsättningen till
3 %>, till vilken räntesats tertiärlån böra tillhandahållas jämväl enskilda
byggnaclsföretagare. Den sänkta ränta riksdagen medgivit innebär vid nuvarande
allmänna ränteläge en viss subvention, som blir mer framträdande,
därest ränteläget skulle stiga. Räntegarantierna för den under tertiärlånen
liggande krediten komma under samma förutsättning att föranleda subventioner
i form av ränteeftergifter. Den allmänna räntesättningen bindes alltså
ej vid den räntesats, som här föreslås, och bör ej heller underordnas hyrespolitiska
synpunkter.

Riksdagen bifaller jämväl förslaget, att tertiärlånets övre gräns för kommuner
och allmännyttiga företag — i avseende å vilka vederbörande kommun
ikläder sig skyldighet att gent emot statsverket i viss utsträckning ansvara för
förluster uppkomna vid fastighetsförvaltningen — bestämmes till 100 % av

5

Riksdagens skrivelse nr 369.

avkastningsvärdet.. Likaså medgiver riksdagen, att tertiärlån till kooperativt
organiserade företag, som arbeta utan enskilt vinstsyfte och under betryggande
kontroll utlämnas till högst 95 % av avkastningsvärdet.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att en företagarinsats
uppgående såsom för närvarande kan vara fallet till blott 10 % av fastighetsvärdet
i de allra flesta fall utgör en alltför ringa investering från den, som
bygger i enskilt vinstsyfte, helst örn lån tillhandahålles honom mot en ränta
av 3 %. Riksdagen anser därför, att tertiärlån till enskild företagare regelmässigt
skall säkerställas av inteckning inom högst 85 % av avkastningsvärdet.
Såsom departementschefen förordat, bör dock möjlighet hållas öppen för
byggnadslånebyrån att, då synnerliga skäl därtill föreligga, bevilja tertiärlån
uppi till 90 % av sagda värde.

I fråga örn sekundärkrediten har departementschefen hänvisat till, att de
enskilda kreditgivarna måhända icke skulle vara beredda att utlämna sådan
kredit mot en så låg ränta som 3 %. För allmännyttiga och kooperativa företag
har med hänsyn härtill föreslagits en »fördjupning» av tertiärlånen ned
till den föreslagna primärlånegränsen, 60 % av avkastningsvärdet. I motionerna
I: 357 och II: 547 ha uttalats betänkligheter mot detta förslag. Motionärerna
framhålla, att spörsmålet om fastighetskreditväsendets organisation
ligger under omprövning av 1945 års bankkommitté, och förorda ett uppskov
med den slutliga prövningen av Kungl. Maj:ts nämnda förslag.

Frågan örn de framlagda förslagens betydelse för räntan å sekundärlån
har behandlats även i motionerna 1:367 och 11:554, däri erinrats örn frågans
samband med de statliga räntegarantierna för lån, liggande under tertiärlånen.
I avbidan på de förslag, som 1945 års bankkommitté må komma att
framlägga, har Kungl. Maj:t föreslagit, att dessa garantier skola tills vidare,
i avseende å den tertiärlånegivning, som kan komma att äga rum under nästa
budgetår, utvidgas att gälla lånens hela löptid. "Vidare föreslår Kungl. Maj:t,
i avbidan på samma förslag, att extra lånekostnader betingade av räntebundenhet
skola tills vidare under en tioårsperiod få föranleda ränteeftergift,
som dock synes böra utgöra högst 0,i % per år räknat å primär- respektive
sekundärlånet.

Riksdagen anser för sin del, med viss anslutning till vad som anförts i
nämnda motioner, att med genomförande av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn
fördjupning av tertiärlånen, utsträckning av räntegarantiens giltighetstid och
maximering av ränteeftergift för viss extra lånekostnad bör anstå och att
denna fråga bör tagas under bedömande i samband med bankkommitténs bli
vande förslag.

Såsom departementschefen framhållit, bör tilläggslånesystemet ej bevaras
såsom subventionsform längre än nödvändigt; det synes dock ej lämpligen
böra helt avskaffas omedelbart. Riksdagen medgiver, att tilläggslån må i den
av departementschefen angivna, begränsade utsträckningen fortfarande utlämnas
under nästa budgetår. Riksdagen betraktar detta medgivande såsom
en förlängning av ett provisorium. Huruvida det sedan kan helt upphöra, bör
tagas under omprövning vid nästa riksdag.

6

Riksdagens skrivelse nr 369.

Bostadssociala utredningen har beträffande äldre tertiärlån framhållit, att
en omprövning av amorteringsplanen kan bliva erforderlig i fråga örn vissa
lån, som under kriget beviljats med fördröjd amortering, och för vilka annuiteten
efter 10 år sålunda skulle höjas. Frågan örn beslut i detta ämne är
ännu icke aktuell. Riksdagen förutsätter, att byggnadslånebyrån följer utvecklingen
och framlägger de förslag omständigheterna må komma att
föranleda.

I övrigt innebär Kungl. Majits förslag, att ändring icke göres i villkoren
för äldre lån. Förutsättningen för att de nya bestämmelserna må äga tilllämpning
är i allmänhet, att slutligt beslut i låneärendet ej meddelats av
byggnadslånebyrån före den 1 juli 1946. I undantagsfall, örn särskilda skäl
föreligga, kan jämkning i detta villkor medgivas, dock ej i fall, då statskontoret
dessförinnan utbetalat beviljade lån. Riksdagen bifaller vad härutinnan
föreslagits.

Vidkommande tertiärlåneverksamheten för enfamiljshus förutsättes densamma
tills vidare böra fortgå efter oförändrade grunder.

Riksdagen vill ifrågasätta, huruvida icke en viss räntenedsättning bör
kunna ifrågakomma i avseende å sådana äldre tertiärlån till enfamiljshus, som
löpa med högre ränta än 3,6 %. Kungl. Majit torde undersöka, huruvida förutsättningar
för en dylik eftergift kunna anses föreligga och i samband med
framläggande av förslag till stödåtgärder för egnahemsverksamheten jämväl
upptaga detta spörsmål till prövning.

Vad angår återstående, i propositionen behandlade men av riksdagen ej
särskilt berörda frågor, har Kungl. Majits förslag ej föranlett erinran från
riksdagens sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen dels

i anledning av Kungl. Majits förslag och motionerna I: 357 och II: 547,
I: 367 och II: 554 samt II: 202 beslutat i enlighet med vad ovan angivits
angående ändrade grunder för tertiär- och tilläggslåneverksamheten i avseende
å flerfamiljshus,

dels med bifall till Kungl. Majlis förslag medgivit, att räntefoten för förbättringslån
och lantarbetarbostadslån, vilka komma att beviljas under budgetåret
1946/47, bestämmes till 3,25 %,

dels ock med bifall till Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1946/47 anvisat,
under femte huvudtiteln, till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar ett
förslagsanslag av 1545 000 kronor, till Statens byggnadslånebyrå: Omkostnader
ett förslagsanslag av 300 000 kronor, till Hyresrabatter för mindre bémedlade,
barnrika familjer ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor, till Bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av
20 000 000 kronor och till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av 9 000 000 kronor, under statens utlåningsfonder, till Lånefonden
för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett investeringsanslag
av 70 000 000 kronor, till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden ett investeringsanslag av 15 000 000 kronor

Riksdagens skrivelse nr 369. •

och till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 220 000 000
kronor samt, under fonden för låneunderstöd, till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor, till Lån till
uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ett investeringsanslag av
6 000 000 kronor och till Lån till bostadsförbättringsverksamhet ett investeringsanslag
av 8 000 000 kronor.

Stockholm den 29 juni 1946.

Med undersåtlig vördnad.