Kungl. Majlis proposition nr 311.

Nr 311.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående utgifter å tillläggsstat
1 till riksstaten för budgetåret 1946/17; given
Stockholms slott den 4 oktober 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 4 oktober
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Statsregleringen har under senare år karakteriserats av att riksstatema,
sådana de ursprungligen fastställts av riksdagen, senare regelbundet kompletterats
med öppna tilläggsstater, över vilka reglerats uppkomna merkostnader
och överskridanden men även anvisats anslag för nya ändamål. I tidigare
sammanhang har anmärkts, att vissa olägenheter äro förenade med
detta system, och det har framhållits såsom önskvärt, att möjligheterna fölen
återgång till en sluten statsreglering av tidigare gängse typ komma under
omprövning.

Hiliana till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 311.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Jämväl under den tid som förflutit efter fastställandet av nu löpande statsreglering
lia från myndigheterna inkommit framställningar om äskande av
medel på tilläggsstat. Dessa utgifter betingas huvudsakligen av under mellantiden
inträffade händelser och avse i stor utsträckning merkostnader för pågående
arbeten o. d. Äskandena ha i stor utsträckning under rådande förhållanden
ansetts icke böra avvisas.

De anslagsäskanden, vilka ansetts böra föreläggas årets riksdag under dess
höstsession, böra sammanfattas på en tilläggsstat I till riksstaten för innevarande
budgetår. Dessa anslagsäskanden ha tidigare anmälts för Kungl.
Maj:t. Beträffande vissa anslagsäskanden har Kungl. Majit beslutat, att
de skola i särskilda propositioner underställas riksdagens prövning, övriga
äskanden, vilka av vederbörande föredragande anmälts tidigare denna dag,
böra i en sammanfattande proposition föreläggas riksdagen. En sammanställning
omfattande dels sistnämnda anslagsäskanden, varom Kungl. Majit på
hemställan av vederbörande föredragande enligt statsrådsprotokollet för
denna dag (bil. 1—15) fattat beslut, dels ock de anslagsäskanden å tilläggsstat
I, beträffande vilka Kungl. Majit beslutat avlåtande av särskilda propositioner,
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende (bihang).

Av sammanställningen framgår, att å tilläggsstaten äskas anslag å driftbudgeten
med sammanlagt 7,5 miljoner kronor och å kapitalbudgeten med
22 miljoner kronor. Av sistnämnda belopp avse 10 miljoner kronor investering
i statens affärsverkstonder och 6 miljoner kronor anslag under statens
allmänna fastighetsfond. Frågan örn anvisande av avskrivningsanslag svarande
mot vissa investeringar torde få anmälas senare under riksdagssessionen.

Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att godkänna de förslag, om vilka Kungl. Majit enligt bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—15) fattat beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro
position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Rolf Lahnhagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Bilaga 1.

Egentliga statsutgifter.

Andra huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler härefter
under justitiedepartementets handläggning hörande ärende angående egentliga
statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt
anför därvid följande.

E. Fångvården.

[1.] 15. Montering oell transport av baracker för fångkolonier, reservationsanslag.
Med ikraftträdandet den 1 juli 1946 av lagen örn verkställighet
av frihetsstraff m. m. har cellstraffet i princip avskaffats. I betydande utsträckning
skola de som dömts till frihetsstraff och därmed jämförliga åtgärder
omhändertagas pa öppna anstalter. Detta förutsätter en genomgripande
omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende. Därvid skola vissa slutna
anstalter antingen helt nedläggas eller ersättas med nyuppförda anstalter med
företrädesvis öppna platser. Vid sidan härav skall ett antal egendomar anskaffas
och därå inrättas kolonier för 20 å 30 intagna, sysselsatta med jordbruk
eller hantverk.

Något beslut örn uppförande av nya fangvardsanstalter föreligger ännu
icke. I propositionen nr 342 till 1945 års riksdag (s. 191) framhölls, att denna
fråga krävde ytterligare överväganden. Ansträngningarna lia därför hittills
imiklats pa att anskaffa nya kolonier. Enligt den plan för koloniväsendet,
som finnes intagen i propositionen nr 334 (s. 71—84) till nyssnämnda års

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

riksdag, skulle anskaffas sju kolonier för vanligt fångförvar och efter liand
intill den 1 juli 1947 fyra kolonier för förvarade och internerade. Sex av
kolonierna beräknades skola anskaffas genom inköp och de återstående
genom arrendering. I enlighet med denna plan har fångvårdsstyrelsen, ettel
Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, anskaffat följande kolonier
nämligen genom inköp kolonierna Orretorp i Värmlands län och Skogsgård
i Hallands län samt genom arrende eller unnat avtal kolonierna Smälteryd
och Ollestad i Älvsborgs län, Bogesund i Stockholms län och Svarttjärn i
Kopparbergs län. Ytterligare öppet platsutrymme har anskaffats genom omdisposition
av redan befintliga kolonier eller ökning av dessas platsantal.
Kolonierna å Bogesund och Svarttjärn äro att betrakta såsom provisorier.
Å förstnämnda koloni har inrättats en tillfällig förläggning, där de intagnas
arbetskraft omedelbart kunnat tagas i anspråk för väg-, skogs- och förbättringsarbeten
på den stora egendomen. Någon hyra för de av fångvården däi
disponerade byggnaderna utgår icke i detta fall, ej heller ersättning tor den
ål kolonien upplåtna marken. Kolonien a Svarttjärn utgöres av en på enskild
mark anlagd barackförläggning, som intill helt nyligen använts såsom utlänningslager.
Fångvårdsstyrelsen disponerar här haracker, möbler och inventarier
utan att utgiva någon ersättning. Ej heller utgår ersättning för upplåtelse
av marken. De intagna sysselsättas i skogsarbete.

I skrivelse den 24 augusti 1946 har fångvårdsstyrelsen hemställt örn anslag
å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår för montering och
transport av baracker till förevarande kolonier. Styrelsen har därvid framhållit,
att styrelsen vid anskaffandet av kolonier i möjligaste man sökt följa
de direktiv, som lämnats i propositionen nr 334/1945. Vid utväljandet av egendomar
hade styrelsen sålunda fäst särskilt avseende vid byggnadsbeståndet.
För de medel, som stått till förfogande för anskaffande av kolonier — i genomsnitt
75 000 kronor per koloni — vore emellertid i regel icke möjligt
att erhålla bostäder för såväl personal som intagna. En viss nybyggnadsverksamhet
måste i allmänhet komma till stånd. Även örn tillräckligt med hus
funnes, krävdes omdisposition av utrymmena. Så vore t. ex. fallet med kolonien
å Orretorp. Vad kolonien a Bogesund beträffade vöre tillgängen på
beboeliga byggnader liten, varför förläggningslokaler och andra lokaler för
de intagna måste ordnas provisoriskt.

I skrivelsen meddelar fångvårdsstyrelsen vidare, att styrelsen, med hänsyn
till att nybyggnader vore tidskrävande och att bristen pa byggnadsmaterial
m. m. troligen komme att medföra försening även av den statliga byggnadsverksamheten,
sökt skaffa erforderligt bostads- och annat utrymme för de
intagna i haracker. För detta ändamål hade styrelsen med statens arbetsmarknadskommission,
som disponerade ett stort antal för statens räkning
inköpta baracker, träffat en överenskommelse, innebärande att styrelsen
finge låna baracker av kommissionen utan ersättning men på villkor att
styrelsen svarade för kostnaderna för barackernas montering och transport
m. m. Rörande dessa haracker och behovet av dylika byggnader anföres:

Kunni. Maj.ts proposition nr 311. 0

Av barackerna har en särskild typ, en så kallad befälsbarack II, befunnits
särskilt lämplig såsom logement för intagna m. m. Den åsyftade baracken
har en längd av 24 m och en bredd av 7,B m samt är 2.40 m hög. Den
beräknas kunna inrymma 15 till 18 intagna. Styrelsen har emellertid funnit
bruk även för andra typer, exempelvis en såsom manskapsbarack nr 12 betecknad,
vilken inrymmer kök och matsal.

Ävenså finnas verkstadsbaracker, lämpliga såsom arbetslokaler, i något
fall även vid slutna anstalter.

Det erforderliga antalet baracker, företrädesvis av typ befälsbarack II,
har styrelsen för närvarande beräknat till 15. Hittills hava baracker uppsatts
vid Orretorp (2), Smälteryd (1) och Bogesund (3).

Efter samråd mellan fångvårdsstyrelsen och vederbörande statsdepartement
har avtalats, att arbetsmarknadskommissionen skulle för fångvårdens
räkning ombestyra barackernas flyttning och uppmontering samt förskottera
de på grund härav uppkommande kostnaderna. Dessa lia med stöd av upplysningar,
som lämnats av kommissionen, beräknats till 75 000 kronor.

För täckande av ifrågavarande kostnader hemställer fångvårdsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå innevarande års riksdag att till montering
och transport lii. m. av de från statens arbetsmarknadskommission lånade
barackerna å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 bevilja ett reservationsanslag
av 75 000 kronor.

Statskontoret har, efter remiss, förklarat sig icke ha något att erinra mot
bifall till fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställning.

Det av fångvårdsstyrelsen nu framlagda förslaget att tillgodose behovet av Departementsförläggningslokaler
m. m. vid de nya fångkoloniema är att betrakta såsom ett cMenprovisorium
i avbidan på ett gynnsammare läge på byggnadsmarknaden.

Enligt vad jag förvissat mig örn äro de baracker, som skulle tagas i anspråk
för fångvårdens räkning, i gott skick och i övrigt lämpliga för det föreslagna
ändamålet. Fångvårdsstyrelsens förslag innebär en praktisk och ur stats1''inansiell
synpunkt fördelaktig utväg ur svårigheterna att vid rådande brist
på byggnadsmaterial m. m. skaffa erforderliga bostadsutrymmen och andra
lokaler vid fångvårdens koloniegendomar. Jag tillstyrker alltså, att anslag
för ändamålet anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Mot storleken av det för ändamålet begärda anslagsbeloppet synes intet vara
alt erinra.

Jag hemställer, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Montering och transport av baracker för fångkolonier
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 75 060.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Åke Mossle!-.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Bilaga 2.

Egentliga statsutgifter.

Tredje huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 oktober 19U6.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Erigsson, Mossberg.

Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartemenlet
hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 samt anför därvid följande.

B. Sveriges representation i utlandet.

[1.] Avlöningar vid beskickningar oell konsulat: Diplomatisk och konsulär
personal m. m. I gällande riksstat upptages i avlöningsstaten under detta
anslag delposten 4: i Prisutjämning stillägg med ett belopp av 333 000 kronor.
Då den mycket markerade stegringen av prisnivån i olika länder nödvändiggjort
ökat utbetalande av prisutjämningstillägg till i utlandet placerade
tjänstemän erfordras ett ytterligare belopp av 75 000 kronor å den i avlöningsstaten
under särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän uppförda av riksdagen maximerade delposten prisutjämningstillägg.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för diplomatisk och konsulär personal
m. m. upptagna posten prisutjämningstillägg må för
budgetåret 1946/47 överskridas med högst 75 000 kronor

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

[2.] Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Attachéer. I gällande riksstat
upptages i avlöningsstaten under detta anslag anslagsposten 1. Avlöningar
till icke-ordinarie personal med ett belopp av 207 000 kronor, anslagsposten
3. Prisutjåmningstillägg 30 000 kronor och anslagsposten 4. Rörligt
tillägg med ett belopp av 33 000 kronor. Beloppen motsvara lön jämte prisutjämningstillägg
och rörligt tillägg för 46 attachéer. För jämkning i dessa
attachéers löneförmåner i samma mån som den, vilken provisoriskt genomförts
för statsverkets amanuenspersonal, erfordras för innevarande budgetår
ett belopp av 38 000 kronor, varav 33 000 kronor falla på anslagsposten
avlöningar och 5 000 kronor på anslagsposten rörligt tillägg. Av samma grunder,
som anförts under föregående punkt torde det bliva erforderligt att under
innevarande budgetår höja de utgående prisutjämningstilläggen för attachéer
med sammanlagt 12 000 kronor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att de i avlöningsstaten för attachéer upptagna anslagsposterna
avlöningar till icke-ordinarie personal och prisutjämningstillägg
må överskridas med högst 33 000 kronor respektive
högst 12 000 kronor.

[3.] 4. Avlöningar viel beskickningar och konsulat: Skrivbiträden, reservationsanslag.
I riksstaten för innevarande budgetår är för detta ändamål
uppfört ett reservationsanslag av 980 000 kronor.

Återupprättandet efter krigets slut av ett antal representationer utomlands
ävensom en ökad arbetsbelastning vid flertalet beskickningar och konsulat i
samband med övergången till fredsförhållanden har medfört en högst avsevärd
ansvällning av bl. a. kanslipersonalen. Härutöver tillkommer en mycket
markerad stegring av prisnivån i olika länder, som i betydande utsträckning
nödvändiggjort lönetillägg för att möta de förhöjda levnadskostnaderna. Ytterligare
löneförhöjningar torde under budgetårets lopp bliva ofrånkomliga
på ett flertal håll. Till följd härav kan anslaget redan nu förutses bliva helt
otillräckligt. På grundval av hittillsvarande utgifter kan det för ändamålet
behövliga tilläggsbeloppet icke beräknas till mindre än 500 000 kronor. Jag
får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Skrivbiträden
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 500 000.

[4.] 5. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra biträden och
vaktbetjänte, reservationsanslag. I riksstaten för innevarande budgetår är för
detta ändamål uppfört ett reservationsanslag av 364 000 kronor. Jämväl de
under detta anslag utgående avlöningarna måste av skäl, som under föregående
punkt anförts, uppräknas med icke obetydliga belopp, vilket medför en

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

opåräknad nierbelastning på anslaget med 50 C00 kronor. Jag hemställer, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,

alt till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra
biträden och vaktbetjänte å tilläggsslat I till riksstaten för
hudgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 50 000.

C. Internationella förhandlingar m, m.

[5.] 4. Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under år
1946, förslagsanslag. Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ärendet beviljade
1945 års riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 medel
för gäldande av Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under
åren 1940—1945. Sedermera har Nationernas förbunds församling vid sitt
tjugoförsta ordinarie möte, som avhölls i Genéve under tiden den 8—den 18
april 1946, godkänt en av förbundets kontrollkommitté uppgjord budget för
år 1946, vilken är avsedd att vara förbundets sista budget.

På samma möte beslöt nämligen församlingen att Nationernas förbunds
verksamhet skulle upphöra från och med den 19 april 1946. Beslutet härom
fattades under hänvisning till att genom Förenta Nationernas stadga skapats
en allmän internationell organisation med samma ändamål som förbundet
och med framhållande av att den nya organisationen övertagit förbundets
uppgifter. Från nämnda dag och så länge detta är erforderligt för en avveckling
snarast möjligt av förbundets angelägenheter, fungerar en särskild likvida
tionskommitté på nio medlemmar. Församlingen godkände vidare ett
förslag till överenskommelse med Förenta Nationerna om dess övertagande
av vissa av förbundets tillgångar. Enligt denna skola förbundets icke likvida
tillgångar, såsom fastigheter i Genéve, inventarier såväl där som vid den
lasta mellanfolkliga domstolen i Haag, lager av papper och publikationer
etc., övertagas av Förenta Nationerna för en summa något överstigande 45,7
miljoner schweiziska francs.

För likvidationen av förbundets tillgångar antogos följande riktlinjer. Likvidationsmassan
skall omfatta förbundets tillgångar den 31 december 1946
och medlemsstaterna skola före nämnda dag inbetala resterande bidrag. Rätt
till deltagande i likvidationen tillkommer endast stat, som är medlem vid tidpunkten
för förbundets upplösande. Medlemsstaternas andelar i likvidationsmassan
skola fastställas efter förhållandet mellan summan av en var stats
erlagda årliga bidrag och summan av samtliga till förbundet under åren in1
hilna årsbidrag. För stater, vilka häfta för oguldna bidrag, skall beloppet
därav frandragas vederbörande stats andel och gå till ny fördelning mellan
medlemsstaterna. För medlemsstater, vilka den 31 december 1946 äro medlemmar
av Förenta Nationerna, skola andelarna i likviden för de av denna
organisation övertagna tillgångarna krediteras vederbörande stats konto hos

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Förenta Nationerna. De sålunda krediterade beloppen skola hållas tillgängliga
för vederbörande stater på sätt och vid tidpunkt som Förenta Nationernas
generalförsamling skall avgöra, dock senast från den 31 december 1948. Nationernas
förbunds likvida tillgångar skola i första hand användas för utbetalning
av andelar till de medlemsstater, vilka vid nämnda tidpunkt icke
äro medlemmar av Förenta Nationerna. Återstående del av de likvida tillgångarna
skall därefter fördelas mellan förbundets medlemsstater.

Nationernas förbunds pensionskassor och -fonder skola övertagas och förvaltas
av den internationella arbetsorganisationen. På denna skall även överlåtas
förbundets som förskott redovisade rörelsekapital ehuru under bevarande
av de delägande staternas rätt att kräva återbetalning av på dem belöpande
delar.

Den av förbundsförsamlingen fastställda budgeten för år 1946 slutar på
ett belopp av 17 883 849 schweiziska francs. Detta fördelar sig på olika huvudposter
som följer:

Schweiziska francs.

I. Sekretariatet:

ordinarie utgifter .............................. 3 122 441

extra » .............................. 1 278 000

II. Den internationella arbetsorganisationen ............ 8 618 015

III. Den fasta mellanfolkliga domstolen:

ordinarie utgifter .............................. 746 462

extra utgifter .................................. 2 184 619

brist från år 1945 .............................. 85 343

IV. Den ständiga centrala opiumkommittén ............ 196 180

V. Internationellt bistånd åt flyktingar:

ordinarie utgifter .............................. 212 375

brist från år 1945 .............................. 67 000

VI. Pensioner ........................................ 1 373414

Summa 17 883 849

Av uppställningen framgår, att i det närmaste hälften av budgetens slutsumma
hänför sig till utgifter för den internationella arbetsorganisationen,
vilken avses komma att bestå även efter förbundets upplösning. I förhållande
till föregående års budget visar 1946 års en ökning av de beräknade utgifterna
med omkring 3 miljoner schweiziska francs. Denna ökning faller
närmast på de bägge huvudposterna I Sekretariatet och III Den fasta mellanfolkliga
domstolen, för vilka medel beräknats för extra utgifter med omkring
1,2 och 2,2 miljoner francs respektive. Dessa extra utgifter äro betingade
av förbundets upplösning och nödvändigheten av att inför denna
slutgiltigt infria förbundets kontraktsenliga förpliktelser mot sekretariatets
personal och mot domarna vid den fasta mellanfolkliga domstolen. Bland
utgifter av detta slag märkas särskild ersättning till sekretariatets personal
för uppsägning av anställningskontrakt och kostnader för personalens hemflyttning
från Genéve. De extra utgifterna för den fasta mellanfolkliga dom -

Kungl, Maj.ts proposition nr 311.

stolen föranledas av att under åren 1941—1945 till domarna utbetalats blott
en ringa del av dem tillkommande löneförmåner och de enligt en numera
träffad överenskommelse för dessa år skola få tillgodoräkna sig två tredjedelar
av de fastställda lönerna.

Enligt fastställda fördelningsgrunder uppgår Sveriges andel i budgeten
till 729 169: 81 schweiziska francs. Det må i detta sammanhang framhållas
att den andel, som vid det ovan angivna likvidationsförfarandet skall komma
att gottskrivas Sverige kan beräknas överstiga det belopp, som nu skall
gäldas. Till täckande av detta torde med hänsyn till nu gällande växelkurs
böra beräknas ett belopp av 611 000 kronor, vilket med hänsyn till möjligheten
av ändringar i växelkursen torde böra äskas som förslagsanslag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund
under år 1946 å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 611 000.

[6.] 5. Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag, förslagsanslag.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1945 års riksdag å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46 anslag till bestridande av
Sveriges kostnader för Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i
Haag för åren 1940—1944. Som skiljedomstolens administrativa råd sedermera
bestämt konventionsstaternas bidrag för år 1945, vilka skola gäldas
under loppet av år 1946, och därvid fastställt Sveriges bidrag till florine!-2 044: 50 torde motsvarande belopp få äskas på tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1946/47. Avsikten är att anslag för detta regelbundet återkommande
ändamål därefter skall, liksom fallet var före år 1940, upptagas i statsverkspropositionen
under tredje huvudtiteln.

Med ledning av gällande växelkurs bör det nu förfallande beloppet beräknas
till 2 800 kronor, och jag får hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Permanenta skiljedomstolens internationella byrå
i Haag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av................kronor 2 800.

Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Claes König.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Bilaga 3.

Egentliga statsutgifter.

Fjärde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, anmäler under försvarsdepartementets
handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 m. m. och anför
därvid följande.

C. Försvarskrafterna.

Försvarsstaben.

[1.] 5 a. Försvarsstaben: Krigskartor, reservationsanslag. I sina medelsäskanden
för budgetåret 1946/47 hemställde chefen för försvarsstaben om ett
anslag av 100 000 kronor för anskaffning av krigskarteumistning. Av dessa
medel avsågos 45 000 kronor för tryckning av eldledningskartor. Framställningen
föranledde icke något anslagsäskande till riksdagen. Frågan om organisationen
för framställning av specialkartor för försvaret har sedermera
efter förslag av Kungl. Majit i propositionen 1946: 106 blivit löst (riksdagens
skrivelse nr 298). En särskild personalorganisation har upprättats inom
rikets allmänna kartverk för framställning av de specialkartor, av vilka
försvarsväsendet har ett varaktigt behov. Kostnaderna för framställning av
underlaget till kartorna skola belasta kartverkets anslag. Kostnaderna för
tryckning av kartorna lia däremot förutsatts skola bestridas av försvarets
medel.

Under erinran härom har chefen för försvarsstaben i skrivelse den 8 augusti
1946 hemställt, alt medel måtte ställas till förfogande för bestridande

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements chefen.

av tryckningskostnader för eldledningskartor. Utöver det belopp örn 45 000
kronor, som för ändamålet upptoges i medelsäskandena för innevarande budgetår,
har chefen för försvarsstaben nu äskat 10 000 kronor för att möjliggöra
distribution av eldledningskartor även till andra förband än som enligt
de ursprungliga beräkningarna skulle utrustas med dylika kartor. Därjämte
har chefen för försvarsstaben äskat ytterligare 10 000 kronor för åtgärder
i syfte att vidmakthålla förberedelserna för tryckning av kartor under krigsförhållanden.

Såsom i det föregående framhållits innebär den beslutade organisationen
för framställning av vissa specialkartor för försvarets behov, att framställningen
av dylika specialkartor ombesörjes av kartverket, som även av sina
anslag svarar för framställningskostnaderna utom tryckningskostnaden. Sistnämnda
kostnad skall bestridas av försvarets medel. Av skäl som framgå
av försvarsstabschefens framställning bör tryckningen av kartorna ske kontinuerligt.
Jag vill därför tillstyrka, att medel för ändamålet äskas av riksdagen
å tilläggsstat för innevarande budetår. Mot det föreslagna beloppet,
55 000 kronor, synes anledning till erinran icke finnas. Jämväl äskandet å
10 000 kronor för särskilt ändamål finner jag mig böra tillstyrka. Beträffande
den närmare motiveringen för framställningen i denna del torde få hänvisas
till handlingarna i ärendet.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Försvarsstaben: Krigskartor å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................... kronor 65 000.

Armén.

Bidrag och understöd.

[2.] 56. Armén: Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservationsanslag.
Efter därom av Kungl. Majit i proposition 1942:316 (bilaga 2, punkten
9) framlagt förslag anvisade riksdagen (skrivelse nr 446, punkten 9) under
förevarande rubrik å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett
reservationsanslag av 1 600 000 kronor. Av statsrådsprotokollet i ärendet
framgår, att ifrågavarande anslag avsetts såsom bidrag för anskaffande åt
skytteföreningarna och deras medlemmar av 20 000 gevär till ett pris av 100
kronor per styck. Anslaget beräknades med utgångspunkt tran nämnda antal
vapen och en tillverkningskostnad av 180 kronor per gevär till [(180 — 100)
X 20 000 =] berörda belopp av 1 600 000 kronor.

Genom beslut den 30 juni 1943 föreskrev Kungl. Majit, att behållning, som
vid utgången av budgetåret 1942/43 kunde föreligga å det å riksstaten för

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

.samma budgetår uppförda reservationsanslaget till frivilliga skytteväsendets
befrämjande, skulle tillgodoföras det för budgetåret 1943/44 anvisade obetecknade
anslaget till samma ändamål. Genom beslut den 27 april 1945 medgav
Kungl. Majit, att icke ianspråklaget belopp av förenämnda anslag å
1 600 000 kronor, vilket vid utgången av budgetåret 1942/43 över det obetecknade
anslaget överförts till budgetutjämningsfonden, finge disponerar
jämväl under budgetåret 1945/46.

I skrivelse den 25 januari 1946 har skytteförbundens överstyrelse anfört
bland annat följande.

Tillverkningen av de 20 000 för skytteväsendets organisationer och dess enskilda
medlemmar avsedda gevären hade i juli 1943 påbörjats vid Husqvarna
vapenfabriks aktiebolag. Av dessa gevär hade 2 300 övertagits av kronan.
För att det frivilliga skytteväsendet skulle kunna lösa den i dess grundstadgar
givna uppgiften att befrämja skjutskickligheten hos svenska folket, vore
det oundgängligen nödvändigt, att skytteväsendet bereddes tillfälle att alltjämt
inköpa gevär till överkomligt pris. Erfarenheten hade visat, att varje
skytt, som önskade uppnå någon högre grad av skjutfärdighet, måste innehava
eget vapen.

Därest nytillverkning av 6,5 mm gevär m/96 icke vidare komme att äga
rum, syntes enda möjligheten vara, att ett antal dylika vapen, förslagsvis
10 000 stycken, finge övertagas från kronans förråd. Härvid borde gevären
förses med nya pipor och riktmedel samt undergå fullständig renovering.
Enär skyttarna i allmänhet tillhörde den i inkomsthänseende sämre lottade
delen av befolkningen, borde inköpspriset sättas så lågt som möjligt och helst
icke högre än det nu gällande eller 100 kronor per gevär.

Under åberopande av det anförda har överstyrelsen hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas i syfte att det frivilliga skytteväsendets organisationer och dess
enskilda medlemmar måtte beredas möjlighet att inköpa renoverade 6,5 mm
gevär m/96 från kronans förråd till ett pris icke överstigande 100 kronor
per styck.

Arméförvaltningens tygavdelning har, efter samråd med chefen för armén,
anfört bland annat följande.

De gevär, som kunde komma i fråga för försäljning, måste belt renoveras.
Med hänsyn till renoveringskapaciteten kunde försäljning icke beräknas
komma till stånd i större omfattning förrän efter den 1 juli 1947. Vid en försäljning
från kronans förråd borde ett belopp motsvarande vapnens nyanskaffningsvärde
— 180 kronor per gevär — få disponeras för återanskaffning
för arméns räkning av eldhandvapen av modernare typer. Då emellertid
skytterörelsen icke ansåge sig kunna betala mer än 100 kronor per gevär,
borde i likhet med vad som skett vid tidigare tillfällen ett särskilt anslag för
gäldande av mellanskillnaden ställas till förfogande.

Överstyrelsen, som bereus tillfälle att i ärendet avgiva förnyat yttrande, har
därvid anfört bland annat följande.

De gevär, som tygavdelningen efter renovering avsåge att försälja lill skytterörelsen,
hade tillverkats under åren närmast före och efter år 1900. Det
högsta pris, som någonsin åsatts dessa äldre gevär, utgjorde 100 kronor. Det
borde sålunda vara möjligt alt, utan anvisande av särskilt anslag till skytte -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements

chejem.

väsende!, fastställa ett för skytteväsendet överkomligt försäljningspris icke
överstigande 100 kronor per gevär.

Av de av Husqvarna vapenfabriks aktiebolag för skytteväsendet tillverkade
20 000 gevären hade 2 300 gevär m/38 övertagits av kronan. Återstående i
partiet ingående gevär hade samtliga numera försålts. Därest försäljning av
renoverade gevär först kunde äga rum efter den 1 juli 1947, komme detta att
verka synnerligen hämmande på skytteintresset och skytteverksamheten i
landet.

Av i arméns förråd befintliga gevär borde dock omedelbart kunna försäljas
2 300 gevär m/96 till ett pris av 100 kronor per styck, motsvarande det
parti, som tidigare övertagits av kronan.

Arméförvaltningens tygavdelning har i förnyat yttrande anfört, att möjligheter
förelåge att omedelbart påbörja försäljning av 2 300 gevär m/96 till ett
pris av 180 kronor per styck. Av detta belopp borde 80 kronor per gevär eller
(2 300 X 80 =) 184 000 kronor utgå av icke ianspråktagna medel å förenämnda
för budgetåret 1941/42 anvisade reservationsanslag av 1 600 000 kronor.

Riksräkenskapsverket har anfört, att medgivande att taga i anspråk förefintlig
behållning å ifrågavarande reservationsanslag under budgetåret 1946/47
syntes böra utverkas av riksdagen.

Chefen för armén har anfört, bland annat, att han — hur angeläget det ur
riksförsvarets synpunkt än vore att det frivilliga skytteväsendet understöddes
— för närvarande icke ansåge sig kunna tillstyrka en försäljning av gevär
m/96 till skytteförbundens överstyrelse på andra villkor än att en återanskaffning
av motsvarande antal handvapen möjliggjordes. Möjligen skulle ett antal
gevär kunna frigöras under senare hälften av år 1947. Då emellertid vissa
krav kunde förväntas rörande ställande av ytterligare vapen till hemvärnets
förfogande, borde beslut rörande försäljning av gevär till reducerat pris till
skytteväsendet icke för närvarande fattas.

Enligt skytteförbundens överstyrelses förslag skulle frivilliga skytteväsendets
organisationer och enskilda medlemmar erhålla tillfälle att, såsom tidigare
skett, från kronans förråd inköpa renoverade gevär m/96 till ett pris, icke
överstigande 100 kronor per styck. I första hand borde 2 300 gevär, motsvarande
det antal vapen, som av kronan övertagits av en för överstyrelsen avsedd
leverans av 20 000 gevär, ställas till skytteväsendets förfogande.

Arméförvaltningens tygavdelning har tillstyrkt en omedelbar försäljning av
2 300 gevär m/96 men har funnit, att någon försäljning i övrigt icke kunde
komma till stånd förrän efter den 1 juli 1947. Vid försäljning från kronans
förråd borde ett belopp, motsvarande vapnens nyanskaffningsvärde — 180
kronor per gevär — disponeras för återanskatfning för arméns räkning av
eldhandvapen av modernare typer. För att möjliggöra en försäljning av gevären
till skytteväsendet för ett pris av 100 kronor per styck borde beträffande
berörda parti av 2 300 gevär utnyttjas kvarstående behållning å det för budgetåret
1941/42 anvisade reservationsanslaget av 1 600 000 kronor, vilket anslag
avsetts såsom bidrag till anskaffning av förenämnda 20 000 gevär, me -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

dan beträffande eventuell framtida försäljning i övrigt ett särskilt anslag
borde ställas till förfogande.

Det synes angeläget, att åtgärder vidtagas för att tillföra skytteväsendet
gevär till överkomligt pris. Med hänsyn till vad chefen för armén och tygavdelningen
anfört anser jag mig emellertid för närvarande endast kunna tillstyrka
en försäljning från kronans förråd av 2 300 gevär m/96. Fråga om
försäljning av ytterligare gevär torde, sedan hemvärnets behov av ytterligare
vapen blivit slutligt utredd, få upptagas till prövning efter förnyad framställning
av överstyrelsen. Jag ingår därför icke nu på en av överstyrelsen behandlad
fråga rörande försäljning av gevär till ytterligare reducerat pris till
det ganska stora antal skyttar, som under beredskapstiden överlåtit sina gevär
till det allmänna.

För bestridande av det bidrag, som vid försäljning av berörda parti av
2 300 gevär bör — såsom tidigare skett — utgå av statsmedel, lärer till ersättning
för icke ianspråktaget belopp förenämnda för budgetåret 1941/42
anvisade reservationsanslag av 1 600 000 kronor, vilket numera överförts till
budget utjämningsfonden, böra anvisas ett särskilt anslag av (2 300 X 80 —)
i runt tal 185 000 kronor.

Då skytteväsendet är i trängande behov av de gevär, om vilka nu är fråga,
synes mig ärendet böra i detta sammanhang underställas riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Armén: Frivilliga skgtteväsendets befrämjande å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 185 000.

Marinen.

Undervisning och övningar.

[3.j 80. Marinen: Vissa kostnader för marinens uibildningsanstalter, särskilda
utbildningskurser lii. m., reservationsanslag. Anslaget är i riksstaten
för innevarande budgetår uppfört med 250 000 kronor och har fördelats enligt
en av Kungl. Majit den 24 maj 1946 fastställd stat. Av en i staten upplagen
anslagspost å 100 000 kronor till Vissa kurser ha tillhopa 23 400 kronor
fördelats mellan vissa angivna kurser och återstoden, 76 600 kronor,
avsetts för övriga skolor och utbildningskurser enligt chefens för marinen
bestämmande.

I skrivelse den 11 september 1946 har marinförvaltningen gjort framställning
om förstärkning av undervisningsanslaget för marinen och därvid anfört
i huvudsak följande.

Verkställd utredning hade visat, att förenämnda belopp örn 76 600 kronor
icke vöre tillräckligt, därest utbildningen skulle kunna bedrivas i erforderlig
omfattning. I medelsäskandena för budgetåret 1946/47 hade an Hihang

till riksdagens protokoll 19UG. 1 sami. Nr 311. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr lill.

slagsberäkningarna för undervisningsändamål baserats på lokalmyndigheternas
beräkningar och på under budgetåret 1944/45 förd statistik.
Vid denna tidpunkt hade 1945/46 års provisoriska skolreglementen för
flottans manskap, vilka utarbetats med hänsyn tagen till sjöförsvarets
utbildningskommissions betänkande, ännu ej kommit i tillämpning. Lokalmyndigheterna
hade sålunda till ledning vid sina anslagsberäkningar endast
haft erfarenheterna från dåvarande utbildning att gå efter. Det hade icke
varit möjligt att så lång tid i förväg bestämma alla specialkurser, som måste
anordnas, vilket bland annat vöre beroende på avgång av specialutbildad
personal, i stället för vilken annan dylik måste meddelas utbildning. Det
vore heller icke möjligt alt exempelvis under första hälften av år 1945 exakt
beräkna fartygsrustningarna under våren 1947. Rustningarna utövade emellertid
inflytande på utbildningskostnaderna så lill vida, att därest vissa fartyg
ej kunde rustas enligt fredsrustningsplanerna, de utbildningskurser, som
avsetts att äga rum ombord och i så fall belastat övningsanslaget, i stället
måste anordnas i land, med påföljd att kostnaderna måste bestridas av
anslaget lill särskilda utbildningskurser m. m. Enär samtliga dessa faktorer,
såsom innevarande år vore fallet, förorsakade ökade kostnader för utbildningsanslaget
och därtill, sedan anslaget äskats, ökade kostnader uppstode
på grund av marinverkstädernas inrättande, dit en stor del av utbildningen
vore förlagd, måste stora differenser uppstå mellan beviljade medel och kostnaderna
för utbildningens genomförande.

Kostnadsökningen folie till största delen på yrkeskurserna på örlogsvarven.
Dessa hade tidigare bedrivits helt i anslutning lill pågående översynsoch
nybyggnadsarbeten. Den undervisning, som bedrivits på detta sätt, hade
icke kunnat bliva av den varierande och instruktiva art. som hade varit önskvärd.
Kurserna hade också i olika sammanhang blivit utsatta för stark kritik
— bland annat från sjöförsvarets utbildningskommission. Kostnaderna för
yrkeskurserna hade emellertid varit ganska ringa och till följd härav kunnat
bäras av produktionen. Yrkeskurserna vore för närvarande under omorganisation
syftande till en effektivisering. Utbildningen skulle härvid förlöpa efter
ett på förhand uppgjort detaljerat program, som endast till en del kunde
inordnas i örlogsvarvens produktion. Den del av undervisningen, som folie
utanför produktionen, förorsakade extra kostnader dels för materiel och verktyg,
dels för avlöning till instruktörerna samt för särskilt utgående instruktörstillägg
jämte vissa driftpålägg. De uppkommande extra kostnaderna bleve
numera, sedan kurserna omlagts, av helt annan storleksordning än tidigare
och skulle förrycka själva kostnadsberäkningarna, örn de finge belasta produktionen.
De borde därför faktureras av örlogsvarven och bekostas av anslaget
för vederbörlig kurs. Kostnaderna för instruktörsarvoden jämte för undervisningen
erforderlig materiel m. m. beräknades till 121 000 kronor.

Kostnaderna för yrkeskurser enligt Skolreglemente för flottans manskap
med undantag för ovannämnda yrkeskurser å örlogsvarven beräknades till
ett belopp av sammanlagt 21 000 kronor.

Ett nytt provisoriskt reglemente för utbildning av officerare tillhörande
flottans stam hade tillkommit under innevarande år, vilket reglemente redan
börjat tillämpas. De sammanlagda kostnaderna på grund härav beräknas
till 26 870 kronor. Utöver kostnader enligt nämnda reglemente lillkomme utgifter
för övriga utbildningskurser, som icke vore upptagna i skolreglementen
men avsedda att anordnas under budgetåret 1946/47. Dessa kostnader uppginge
till ett sammanlagt belopp av .‘19 600 kronor. En annan stor kostnadsökning
på anslagsposten hänförde sig till personalutbildning för handhavandet
av den nyinköpta ekoradiomaterielen. Preliminära kostnadsberäkningar
gåve vid handen, att ett belopp av 123 000 kronor erfordrades för ändamålet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Största delen av denna utbildning måste på grund av minskade fartygsrustningar
förläggas i land och finge därför bekostas av utbildningsanslaget utom
för de värnpliktiga, vilkas utbildning betalades av övningsanslaget.

Sammanlagt erfordrades enligt det nu anförda ett belopp av (121 000 +

21 000 + 26 870 + 39 600 + 123 000 ==) 331 470 kronor. Enär för innevarande
budgetar endast ett belopp av 76 600 kronor vore anvisat å ifrågavarande
anslagspost, erfordrades alltså ytterligare (331 470 — 76 600=) 254 870
kronor eller i avrundat tal 255 000 kronor.

Chefen för sjökrigshögskolan hade till marinförvaltningen anmält, att de
medel, som för budgetåret 1946/47 ställts till förfogande å undervisningsanslaget
for sjokngshögskolan, nämligen 25 000 kronor, trots inskränkningar
i planerade övningar icke vöre tillräckliga för genomförande av de övningar
i stabstjänst och växeltjänstgöringar inom olika försvarsgrenar samt med andra
militära högskolor gemensamma övningar, som voro avsedda att äga rum
under sommaren 1946. För att studieresor skulle kunna utföras i erforderlig
utsträckning och de praktiska övningarna under budgetårets senare del givas
en effektiv xitformning, beräknades ett tillskott av 15 000 kronor vara nödvändigt.
Utgiftsökningen berodde på att merkostnader uppstått, som ej kunnat
förutses vid beräknandet av anslagsbehoven för budgetåret 1946/47 sår®sek°stnader
å järnväg till följd av att bestämmelserna om medelpris
för militära tjänsteresor ej längre tillämpades, för traktamenten på grund
av övergången från krigs- till fredsavlöningsbestämmelser m. m.

Marinförvaltningen har ifragasatt, att förenämnda merkostnader, tillhopa
(255 000 + 15 000 =) 270 000 kronor, skulle bestridas från flottans övningsanslag,
som med hänsyn till minskade fartygsrustningar beräknades lämna
tillgång därtill.

„I föreliggande framställning har marinförvaltningen begärt en väsentlig Departement*
förstärkning av det för innevarande budgetår anvisade anslaget till Vissa chefen.
kostnader för marinens utbildningsanstalter, särskilda utbildningskurser m. m.

Som anledning till det ökade medelsbehovet har marinförvaltningen angivit,
att utbildningen fått en omfattning och kommit att bedrivas under förhållanden,
som icke kunnat tagas i beräkning när anslagsberäkningarna verkställdes.
Merkostnaderna synas till stor del hänföra sig till den effektivisering av
utbildningen, som föranledes av ett genomförande av förslag framlagda av
sjöförsvarets utbildningskommission, men även till att ny materiel, ekoradiomateriel,
tillkommit i större omfattning och kräver speciell utbildning av
personalen. Även andra av marinförvaltningen berörda förhållanden ha verkat
fördyrande. Då befälsutbildningen icke bör eftersättas synes det nödvändigt,
att marinens undervisningsanslag för innevarande budgetår förstärkes.

Förstärkningsbeloppet torde dock utan större olägenheter kunna begränsas
till 250 000 kronor.

Marinförvaltningen har erinrat örn den förskjutning i utgifter från övnings-
till undervisningsanslaget, som uppkommer därigenom att utbildning
till följd av begränsningar i fartygsrustningarna måste äga rum i land i stället
för i form av övning till sjöss och som i själva verket torde vara en av anledningarna
lill de beräknade meintgifterna under det sistnämnda anslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Det kunde därlör vara berättigat att, såsom marinförvaltningen föreslagit,
anlita de besparingar, som av antydda skäl uppkomma å övningsanslaget,
för bestridande av kostnaderna för den utbildning, som av samma skäl
mäste bedrivas i land. Då det emellertid torde vara ogörligt att mer exakt
angiva förhållandet mellan besparingar och merkostnader i förevarande hänseende,
anser jag en förstärkning av undervisningsanslaget vara att föredraga.
Det bör i detta sammanhang anmärkas, att Kungl. Majit vid fastställandet
av stat för marinens övningsanslag för innevarande budgetår från
marinförvaltningens disposition undantagit ett belopp, motsvarande de besparingar,
som förväntats uppkomma till följd av bland annat begränsningarna
i fartygsrustningarna.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att lill Marinen: Vissa kostnader för marinens utbildningsanstalter,
särskilda utbildningskurser m. m. å tilläggsstac I
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 250 000.

[4.] 82. Marinen: Kustartilleriets övningar, reservationsanslag. Anslaget
för innevarande budgetår är uppfört med 2 150 000 kronor. Härav avses för
kustartilleriförbandens övningar i allmänhet 1 906 500 kronor, i sin under
näst föregående punkt omnämnda skrivelse den 11 september 1946 har marinförvaltningen
gjort framställning om förstärkning av jämväl detta anslag.
Ämbetsverket har hänvisat till en framställning av inspektören för kustartilleriet,
som anfört i huvudsak följande.

Till posten kustartilleriförbandens övningar i allmänhet kunde beräknas
komma att överföras ett belopp av 130 000 kronor, motsvarande vissa förrådsomkostnader
för drivmedel. Den för budgetåret 1946/47 beviljade medelstilldelningen
grundade sig på beräkningar gjorda under det den förstärkta
försvarsberedskapen ännu ratt och krigstitelbokföring tillämpats.
Härvid hade förelegat vare sig statistik eller erfarenheter från fredsmässiga
övningar enligt 1942 års försvarsordning.

Det belopp — tillhopa 2 036 500 kronor — som sålunda beräknades vara
disponibelt för kustartilleriförbandens övningar under innevarande budgetar
understege med omkring 413 000 kronor vad som av marinförvaltnmgen
äskats för sagda ändamål för budgetåret 1947/48. Den sålunda föreliggande
medelsbristen komme att allvarligt äventyra möjligheterna att bibringa kustartilleriets
personal en effektiv utbildning. I första hand kunde det. beräknas,
att skjututbildningen komme att bli lidande, men även annan för kustartilleriet
betydelsefull utbildning måste åsidosättas eller till sin omfattning
reduceras med en för marinens effektivitet skadlig påföljd. Med anledning
därav vore det oundgängligen nödvändigt, att anslaget till kustartilleriets
övningar under innevarande budgetaret förstärktes. Det härför erforderliga
beloppet beräknades i verkligheten uppgå till 514 000 kronor men borde
med hänsyn till nödvändigheten att nedbringa medelsäskandena begransas
till 413 000 kronor.

K nimi. Majlis proposition nr 311.

Mot vad sålunda anförts har marinförvaltningen förklarat sig intet lia att
erinra. Marinförvaltningen har därför hemställt örn förstärkning av anslaget
till kustartilleriets övningar med 413 000 kronor.

Frånvaron av kostnadsslatistiskt underlag för och erfarenheter av freds- Departements.
mässiga övningar för kustartilleriet har medfört, att anslaget för hilleva- chefenrande
budgetår beräknats för lågt. Med hänsyn till angelägenheten av att
personalen erhåller effektiv utbildning vill jag icke motsätta mig en förstärkning
av förevarande anslag. Jag förordar, att ett till 400 000 kronor
avjämnat anslag anvisas för ändamålet.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Marinen: Kustartilleriets övningar å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa eli reservationsanslag
av .............................. kronor 400 000.

Flygvapnet.

Flygmateriel m. ni.

[5.] Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel. I sin skrivelse 1945: 368
anmälde riksdagen, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts i propositionen
1945:45 framlagda förslag, bemyndigat Kungl. Majit att medgiva utläggande
av beställningar å flygmateriel, avseende tiden efter femårsperioden
1942/47, inom ramen för ett belopp av 47 miljoner kronor.

Det sålunda lämnade bemyndigandet bär i huvudsak utnyttjats genom den
i 1946 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, s. 255 f.) omnämnda,
av Kungl. Majit den 31 december 1945 beslutade jämkningen av en tidigare
fastställd plan för fortsatt konstruktionsverksamhet nied avseende å flygmateriel.
Jämkningen innebar i huvudsak, att inom den för femårsperioden
1942/47 fastställda kostnadsramen bereddes ökat utrymme för kostnader för
anskaffning av reaktionsflygplan och aggregat för reaktionsdrift, medan
vissa kostnader för tidigare utlagda beställningar å motorflygplan och flygmotorer
förskötos till tiden efter femårsperiodens slut.

I skrivelse den 14 juni 1946 har flyg förvaltningen gjort framställning örn
bemyndigande att under budgetåret 1946/47 intill ett belopp av ytterligare
26 miljoner kronor utlägga erforderliga beställningar å flygmateriel, för vars
anskaffning medel icke finnas disponibla under redan anvisade anslag och
för vilken likvid ej behöver erläggas förrän efter nämnda budgetår.

Överbefälhavaren har lämnat framställningen utan erinran.

Icke heller 19A5 års försvarskommitté har haft något alt erinra mot flygförvaltningens
framställning.

Det av 1945 års riksdag lämnade bemyndigandet för Kungl. Majit att Departement»-medgiva utläggande av flygmaterielbeställningar intill ett belopp av 47 mil- (''Ae/c7»-

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

joner kronor utöver de anslag, som för sådant ändamål stå till förfogande
under femårsperioden 1942/47, motiverades — liksom flygförvaltningens nu
föreliggande framställning — av dels den långa genomloppstiden vid tillverkning
av flygmateriel, dels ock lämpligheten av en någorlunda kontinuerlig
och jämn belastning av den inhemska flygindustrien. Vid anmälan
av propositionen 1945:45 anförde min företrädare i ämbetet, att det oavsett
den närmare utformningen av den försvarsorganisation, som kunde komma
att bliva bestående efter utgången av femårsperioden 1942/47, måste anses
säkert, att i densamma komme att erfordras flygplan och flygplansmateriel
av modern konstruktion. Det syntes därför icke behöva möta betänkligheter
att bemyndiga flygförvaltningen att utlägga beställningar inom den
angivna kostnadsramen. Det kunde, enligt vad vidare anfördes, förutses,
att fråga kunde uppkomma om ytterligare materielanskaffning av den art
som i ärendet angivits. I den mån så bleve fallet, syntes riksdagen böra
successivt underställas dylika ärenden.

Den nu föreliggande framställningen avser en utvidgning av det av 1945
års riksdag lämnade bemyndigandet, och de vid anmälan av 1945 års proposition
anförda synpunkterna äga härvid fortfarande tillämpning. Den materielanskaffning,
som avses med framställningen, utgör ett fullföljande av
det anskaffningsprogram, som av statsmakterna godtagits för tiden närmast
efter utgången av femårsperioden. Av det i framställningen angivna beloppet,
26 miljoner kronor, avses enligt framställningen omkring 10 miljoner kronor
för reservdelar till flygplan och motorer, som för närvarande åro under
leverans, 12,5 miljoner kronor belöpa på tillverkningen av reaktionsdrivna
svenska flygplan jämte tillbehör och återstoden avses för diverse andra
anskaffningar inom ramen för nyssberörda program.

Om en fortlöpande modernisering och komplettering av flygmaterielen
skall kunna genomföras utan störande avbrott, torde de av flygförvaltningen
avsedda beställningarna vara i huvudsak erforderliga. På senaste tiden
har uppkommit fråga örn anskaffning till ett mycket fördelaktigt pris av
ett antal moderna ekoradiostationer för komplettering av flygvapnets under
krigsåren uppbyggda ekoradioorganisation. Kostnaderna för anskaffningen
ha beräknats till 4,35 miljoner kronor, varav 0,9 miljon kronor beräknats
kunna rymmas inom flygvapnets anslag till anskaffning av flygmateriel för
innevarande budgetår. Den ifrågasatta materielanskaffningen måste anses
vara av synnerligen stor betydelse för flygvapnets effektivitet. Huruvida
densamma kan äga rum kan emellertid icke för närvarande med säkerhet
bedömas —- en närmare granskning av de salubjudna apparaterna har ännu
icke kunnat ske — och frågan örn anvisande av medel härför är med hänsyn
därtill icke nu aktuell. Det synes få ankomma på Kungl. Majit att, sedan
pågående undersökningar slutförts, besluta i ämnet, i den mån kostnaderna,
eventuellt med undanskjutande av andra anskaffningar, kunna bestridas
av tillgängliga medel under nyssberörda anslag. I den mån annan
planenlig anskaffning sålunda undanskjutes, kan en utvidgning av det av
flygförvaltningen begärda bemyndigandet att utlägga beställningar, avseende
tiden efter femårsperioden 1942/47, bliva erforderlig. Bemyndigandet sy -

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

nes emellertid kunna begränsas inom ramen för ett belopp av (26 + 4,35 —
0,9 —) i runt tal 29,5 miljoner kronor. Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t
hos riksdagen utverkar bemyndigande att medgiva utläggande av beställningar
å flygmateriel inom ramen för nyss angivna belopp, 29,5 miljoner
kronor. Vid bifall härtill lia statsmakterna för tid efter innevarande budgetårs
utgång bundit sig för sammanlagt (47 + 29,5 =) 76,5 miljoner kronor.
Till jämförelse må nämnas, att flygförvaltningen för budgetåret 1947/48 hemställt
örn ett reservationsanslag av drygt 130 miljoner kronor till anskaffning
av flygmateriel.

Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen kunna avvikelser från
det föreliggande programmet visa sig erforderliga. Jag förutsätter därför,
att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att — liksom hittills skett — närmare
pröva vilken flygmateriel som skall anskaffas.

Under erinran att anslag till bestridande av de av flygförvaltningen angivna
kostnaderna erfordras först under budgetåret 1947/48 får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att medgiva utläggande av angivna
beställningar å flygmateriel.

E. Diverse.

[6.] 20 a. Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet
m. m., förslagsanslag. Genom beslut den 19 juni 1942 har Kungl. Majit
meddelat bestämmelser angående decentralisering av beslutanderätten i vissa
försvaret berörande ersättningsärenden. Bestämmelserna, som begränsats att
gälla viss tid, ha sedermera erhållit förlängd giltighet senast genom beslut
den 22 juni 1945, avseende tiden tills vidare intill den 1 juli 1947. Enligt
dessa bestämmelser äger vederbörande centrala förvaltningsmyndighet gemensamt
med försvarets civilförvaltning pröva och avgöra vissa frågor örn
engångsersättningar för skador å person eller egendom, hänförliga till försvarets
verksamhet, i de fall då ersättningsanspråk antingen grundar sig på
kronan genom lagakraltägande dom eller utslag åliggande betalningsskyldighet
eller finnes kunna tillgodoses med visst högsta belopp. För gäldande
av sålunda beslutad ersättning må enligt bestämmelserna disponeras fjärde
huvudtitelns anslag till extra utgifter, där ej i fråga om ersättning för skada
i följd av trafik med motorfordon för dylika ersättningar särskilt anvisat
anslag skall lagas i anspråk.

I skrivelse den 23 juli 1946 har försvarets civilförvaltning gjort framställning
örn anvisande av särskilda medel för täckande av utgifter för ersättningar
av här ifrågavarande slag, som grunda sig på av domstol ålagd betalningsskyldighet
för kronan. Civilförvaltningen bar därvid anfört i huvudsak
följande.

Ifrågavarande ersättningar bade till en början uppgått till förhållandevis
obetydliga belopp, i regel högst omkring 1 000 kronor. Under senare delen av
beredskapstiden, i stort sett från och med ingången av budgetåret 1944/45,
hade emellertid i ett flertal fall kronan av domstol förpliktats utgiva skade -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements chefen.

stånd med betydande belopp. De åsyftade fallen avsåge till övervägande del
personskador, ofta ådragna vid sprängningsolyckor. Under tidigare skeden
av beredskapen, då hållpunkter saknats för bedömande av kronans civilrättsliga
ersättningsskyldighet gentemot i militärtjänst skadade, hade fråga därom
såsom regel blivit föremål för rättegång. Då rättegångarna ofta varit av
vidlyftig och tidsödande natur, hade lagakraftägande domar och utslag i
större omfattning förelegat först under budgetåret 1944/45. Med hänsyn till
den begränsade medelstillgången under fjärde huvudtitelns anslag till extra
utgifter hade civilförvaltningen under budgetåren 1944/45 och 1945/46 försträckningsvis
utbetalat ifrågavarande ersättningar. Sålunda utgivna ersättningar
uppginge enligt en skrivelsen hilagd specifikation till sammanlagt
270 392 kronor 40 öre. Odisponerad behållning å fjärde huvudtitelns anslag
till extra utgifter hade vid budgetårsskiftet den 30 juni 1946 uppgått till icke
fullt 5 000 kronor. Då sålunda någon behållning å nämnda anslag icke funnes
disponibel för täckning av ifrågavarande utgifter samt motsvarande
anslag för innevarande budgetår icke syntes kunna bära en belastning av
denna storleksordning, vore det enligt civilförvaltningens mening erforderligt,
att särskilda medel anvisades för ändamålet.

Försvarets civilförvaltning har fördenskull hemställt, att för täckning av
här ifrågavarande av ämbetsverket förskjutna utgifter ett belopp av 270 392
kronor 40 öre måtte anvisas från anslaget till oförutsedda utgifter.

Statskontoret har i utlåtande i ärendet förklarat sig med hänsyn till storleken
av anslaget till extra utgifter och det sammanlagda beloppet av de
utbetalade ersättningarna ävensom till arten av dessa ersättningar icke vilja
motsätta sig, att erforderliga medel anvisas från anslaget till oförutsedda
utgifter. Härvid förutsätter ämbetsverket, att ersättningar av detta slag framdeles
komma att belasta anslaget till extra utgifter.

Å riksstatens fjärde huvudtitel äro uppförda vissa anslag för reglering av
ersättningar för skador lii. m., hänförliga till försvarets verksamhet. Dessa
anslag reglera i huvudsak den ersättningsskyldighet som åligger kronan jämlikt
särskilda författningsbestämmelser. I andra fall, då kronan av domstol
ålägges betalningsskyldighet med stöd av allmänna skadeståndsregler eller
då ersättning utgår efter skälighetsprövning i administrativ ordning, stå andra
medel till ersättnings gäldande icke till buds än anslaget till extra utgifter
eller eventuellt anslaget till oförutsedda utgifter. Såsom framgår av civilförvaltningens
framställning ha utgifterna för gäldande av ersättningar av
sistnämnda slag visat sig uppgå till så stora belopp att anslaget till extra
utgifter icke ansetts lämna tillgång till deras gäldande. Civilförvaltningen
har därför å försträckningstitel redovisat vissa av dessa utgifter, nämligen
sådana som grundat sig på domstols utslag eller dom och avsett större belopp.
Övriga hithörande utgifter ha däremot avförts å anslaget till extra utgifter.

Civilförvaltningen har föreslagit, att de av förvaltningen förskjutna utgifterna
skulle bestridas av anslaget till oförutsedda utgifter, vilket förslag
statskontoret biträtt med hänsyn till att andra medel icke finnas disponibla.
Enligt min mening är det ur redovisningssynpunkt mest rationellt, att utgifter
av ifrågavarande slag redovisas under ett särskilt anslag. Jag vill därför före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

slå, att redan nu för ändamålet äskas ett anslag av riksdagen å tilläggisstat
till riksstaten för innevarande budgetår. Anslaget bör omfatta de utgifter
för ersättningar för skador m. m. till följd av försvarets verksamhet som icke
bestridas av andra anslag och bör lämpligen benämnas Vissa ersättningar
i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. Vid prövning av anslagsäskandena
för budgetåret 1947/48 bör möjligen övervägas att till ett anslag
sammanföra flertalet av de ersättningar av motsvarande slag som nu utgå
av skilda anslag under fjärde huvudtiteln.

Å det anslag, som enligt vad jag sålunda förordat nu bör äskas av riksdagen,
bör i första hand beräknas täckning för de av civilförvaltningen förskjutna
kostnaderna för utgivna ersättningar, i runt tal 270 000 kronor. Utgifterna
under anslaget under senare hälften av innevarande budgetår
uppskattar jag till 130 000 kronor. Anslaget bör därför upptagas till (270 000
+ 130 000 =) 400 000 kronor. Anslaget bör med hänsyn till utgifternas
karaktär betecknas såsom förslagsanslag. De besparingar sorn genom överflyttningen
av kostnader till det nya anslaget uppkomma å innevarande budgetårs
anslag till extra utgifter kunna beräknas uppgå till omkring 50 000
kronor.

Anmärkas må att de ersättningar örn vilka nu är fråga till stor del äro
hänförliga till den förstärkta försvarsberedskapen. Det är följaktligen att
emotse att anslagsbehovet kommer att framdeles successivt nedgå.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att till Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär
verksamhet m. m. å tilläggsstat I tilt riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 400 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Bilaga 4.

Egentliga statsutgifter.

Femte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 oktober
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och såvitt
angår rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker cheferna för försvars-
och ecklesiastikdepartementen samt t. f. chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Danielson, anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet
Möller, härefter under socialdepartementets handläggning hörande
ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 samt anför därvid följande.

B. Sociala verk och inrättningar.

[1.] 25 a. Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån för vissa
bostadsbyggnadsföretag, förslagsanslag. Enligt föreskrifterna i kungörelsen
den 28 juni 1941, nr 636, angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
kunde, under förutsättningar, varom stadgades i kungörelsen, beviljas
tertiärlån för ny- eller ombyggnadsföretag, avseende flerfamiljshus eller
enfamiljshus. Låneräntan fixerades till 4,5 procent och lånen skulle vara
amorteringsfria intill dag, sorn statens byggnadslånebyrå bestämde. Efter
denna dag skulle utgå en för olika fall på visst sätt beräknad annuitet. Sålunda
utgående ränte- och annuitetsbelopp kunde emellertid under vissa förutsättningar
helt eller delvis eftergivas. Bestämmelserna härom, vilka återfunnos
i kungörelsens 6 §, inneburo i korthet, att låntagaren i form av eftergift
å terliärlånekostnaderna erhöll gottgörelse för räntekostnaderna å primär-
och sekundärlånen — vilka alltfort skulle upptagas i öppna markna -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

deli — i deri män nämnda kostnader upplångö till mera än 3,5 procents ränta
å primärlånet respektive en däremot svarande ränta å sekundärlånet. Eftergiften,
som kunde utgå under tio år, maximerades för varje fall av byggnadslånebyrån
till visst belopp, bestämt efter det allmänna ränteläget vid fastighetens
belåning. Då eftergift beviljades beträffande ombyggnadslån, fick hänsyn
endast tagas till räntekostnaden å sådana lån, som upptagits eller omplacerats
i samband med ombyggnaden.

Nu nämnda kungörelse ersattes med kungörelsen den 30 juni 1942, nr
569, örn tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag, varvid
dock i övergångsbestämmelserna till den nya kungörelsen stadgades, att i
fråga örn statliga tertiärlån som — slutligt eller preliminärt — beviljats före
den 1 juli 1942 de äldre bestämmelserna fortfarande skulle äga tillämpning
dock med vissa möjligheter till jämkning. I 1942 års kungörelse upptogos de
i den äldre kungörelsen meddelade bestämmelserna rörande ränteeftergift i
en i huvudsak oförändrad form. Förändringar i det allmänna ränteläget föranledde
emellertid sedermera en nedsättning av räntesatsen och annuiteterna
för vissa av de av kungörelsen berörda byggnadsföretagen och i samband
därmed nedsattes jämväl rån tegarantien i viss avseenden. De nu gällande
bestämmelserna örn ränteeftergift återfinnas i 13 § av 1942 års kungörelse
i den lydelse denna paragraf erhållit genom ändringskungörelsen den 27
april 1945.

Ytterligare bör anmärkas, att ifrågavarande bestämmelser vad avser flerfamiljshus
numera utbrutits och återfinnas i kungörelsen den 29 juni 1946,
nr 551, om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus. Räntegarantien har
härvid anpassats till samma nivå som gällde för flerfamiljshus enligt 13 §
av 1942 års kungörelse i paragrafens nuvarande lydelse.

I skrivelse den 15 maj 1946 till statens byggnadslånebyrå har statskontoret
framhållit, att de med stöd av nämnda bestämmelser beviljade eftergifterna,
vilka tidigare kunnat helt täckas med det å vederbörande lån utgående
räntebeloppet, numera i vissa fall uppgått till så höga belopp, att
eftergiften omfattat jämväl en del av det i annuiteten ingående kapitalet. Då
medel till täckande av dylika kapitalmedelsförluster icke anvisats å riksstatens
driftbudget, hade statskontoret sett sig nödsakat att ersätta nämnda
förluster med räntemedel å andra tertiärlån. De eftergifter å kapitalmedel,
vilka täckts på detta sätt, utgjorde tillhopa 75 kronor 30 öre. Vidare hade
Kungl. Majit den 29 juni 1946 medgivit, att bostadsrättsföreningen Tanneforshus
finge, räknat från och med år 1943 under en tid av högst 10 år, beviljas
på visst sätt beräknat understöd till täckande av bränsleutgifter, vilket
finge gottgöras föreningen genom avdrag å de annuiteter, som föreningen
hade att erlägga å ett föreningen beviljat statligt tertiärlån. Ifrågavarande
eftergift, vilken likaledes måst täckas på nyssnämnda sätt, uppginge till
3 041 kronor 48 öre, varför det sammanlagda beloppet av de kapitalmedelsförluster,
vilka uppstått å lertiärlånen, uppginge till 3 116 kronor 78 öre.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Statens byyynadslänebyrå har i skrivelse den 8 juli 1940 — under hänvisning
till vad statskontoret i saken anfört — uttalat, att medel syntes böra
tillhandahållas för att täcka de uppkomna kapitalmedelsförlustema. Därutöver
ansåge byrån önskvärt, all särskilda medel anvisades i syfte att täcka
ränleeftergifterna. Såvitt byrån kunde bedöma borde genom ett dylikt förfarande
kunna vinnas en eftersträvansvärd klarhet i fråga örn redovisningen
av den verkliga kostnaden för dessa eftergifter. Tillräckliga skäl att i efterhand
skaffa täckning för tiden före den 1 juli 1946 förelåge dock icke. —
Totalbeloppet av eftergifter under budgetåret 1945/46 uppginge lill omkring
87 000 kronor och styrelsen beräknade motsvarande belopp för budgetåret
1946/47 med hänsyn tili den fortsatta långivningen till åtminstone den dubbla
summan eller 174 000 kronor. Då härtill komme kapitalmedelsförlustema,
uppskattade byrån det sammanlagda medelsbehovet med avrundning uppåt
till 180 000 kronor.

De rån teeftergifter, som medgivas å tertiärlån, hava i undantagsfall kom- Dcpartemenbmit
att uppgå till så höga belopp, att den lämnade eftergiften kommit att chefen.
omfatta jämväl en del av den i annuiteten ingående kapitalavbetalningen.

Samma förhållande har inträtt i ett särskilt fall, där Kungl. Majit medgivit,
att understöd till täckande av bränsleutgifter finge gottgöras genom avdrag å
annuiteterna på tertiärlån. De härigenom uppkomna kapitalmedelsförlusterna
hava provisoriskt täckts med räntemedel å andra tertiärlån. Särskilda
medel synas nu böra anvisas för att täcka förluster av ifrågavarande art.

Jag delar byggnadslånebyråns uppfattning att ökad klarhet skulle nås rörande
kostnaderna för ränteeftergiftema överhuvud, om särskilda medel för
täckande av dessa anvisades, och är beredd att biträda byråns förslag i detta
avseende.

Det sammanlagda medelsbehovet för nämnda ändamål torde, på grundval
av vad byggnadslånebyrån därom angivit, böra beräknas till 180 000 kronor.

Med hänsyn härtill får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån
för vissa bostadsbgggnadsföretag å lilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa eli förslagsanslag
av.......................... kronor 180 000.

[2.] 29 a. Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker, reservationsanslag.
För förläggningsändamål och förrådshållning har det varit nödvändigt
att under den förstärkta försvarsberedskapen för militära behov anskaffa
ett mycket stort antal monteringsfärdiga baracker eller att av lösvirke
iordningställa erforderliga lokaler. Under beredskapsåren lia baracker i betydande
omfattning anskaffats även inom andra förvaltningsområden. Sålunda
lia dylika byggnader anskaffats av statens arbetsmarknadskommission, statens
utlänningskommission och civilförsvarsstyrelsen för olika ändamål, vil -

Kungl. Maj.ts proposition rur 311.

kas tillgodoseende ankommit på dessa myndigheter. Vidare har ett betydande
antal baracker, vilka tidigare använts i den norska polisutbildningsverksamheten
i Sverige, inlösts av svenska staten och ställts under arbetsmarknadskommissionens
förvaltning. Försvarberedskapens upphörande samt avvecklingen
av flyktingverksamheten och andra verksamhetsgrenar, för vilkas
räkning baracker tidigare måst anskaffas, aktualiserade under hösten 1945
frågan om avyttring av en stor del av barackbeståndet.

Med stöd av Kungl. Majds bemyndigande den 7 december 1945 tillkallade
chefen för försvarsdepartementet den 27 samma månad utredningsmän1 för
att inom försvarsdepartementet biträda med utredning av vissa med avvecklingen
av övertaliga baracker sammanhängande frågor ävensom avgiva de
förslag till vilka utredningen kunde föranleda.

I de för utredningen till statsrådsprotokollet meddelade direktiven anförde
föredragande departementschefen bland annat följande.

Ett avsevärt antal av de övertaliga barackerna har på sistone överförts till
Danmark och ytterligare ett antal har försålts. Vid en kommande avveckling
av barackbeståndet framstår det som angeläget att åstadkomma en samordning
bland annat beträffande utnyttjandet av de baracker, vilka icke i fortsättningen
böra tagas i anspråk av statlig myndighet. En del av de baracker,
som härvid ifrågakomma, torde väl lämpa sig för tillgodoseende av lokalbehov
inom föreningslivet. Vidare kan man räkna med att utnyttja barackerna
såsom semestergårdar, för koloniändamål eller såsom sport- och sommarstugor
m. m. Man kan härvid ifrågasätta huruvida barackerna icke borde överlåtas
till reducerade priser för vissa ändamål. Med sikte på ett dylikt förfarande
bör utredningen klarlägga frågorna om värdering av barackerna samt
i vad mån på förhand kunna uppställas vissa regler för den inbördes företrädesrätten
olika intressen emellan. Vidare bör utredningen bland annat
ägna uppmärksamhet åt frågan om formerna för överlåtelse eller eventuellt
endast upplåtelse och därmed sammanhängande ekonomiska problem.

Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1946 års barackutredning,
hava den 25 maj 1946 överlämnat en promemoria rörande försäljning av staten
tillhöriga övertaliga baracker och andra därmed jämförliga byggnader.

I promemorian understryker utredningen önskvärdheten av att en del av
byggnadsbeståndet utnyttjas för att tillgodose vissa behov av lokaler för
föreningslivet o. d. Emellertid framhåller utredningen, att ett generellt anbudsförfarande
i vanlig ordning skulle leda till att föreningarna bleve utslagna
i konkurrensen med anbudsgivare, som kunde utnyttja byggnaderna för
mera kommersiellt betonade uppgifter. Utredningen anser sig därför icke
kunna förorda ett dylikt förfarande vid försäljning av baracker, som kunna
användas för allmännyttiga ändamål.

Prissättningen å dessa baracker måste, fortsätter utredningen, under dylika
omständigheter ske på så sätt, att först ett objektivt marknadspris
fastslås för varje barack. Trästommens inköpspris borde härvid läggas

1 Utredningsmännen hava varit ledamoten av riksdagens andra kammare N. \V. Sundström i
Skövde, ordförande, översten I. B. T. Carpelan, förste kanslisekreteraren L. Gabrielson, byråchefen
J. E. K. G. Jacobson, sektionschefen B. Johansson, kaptenen E. G. Thorsell samt sekreteraren
P. V. Åsbrink.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

till grund. Tillägg till respektive avdrag från detta pris borde göras med hänsyn
till å ena sidan särskilda anordningar beträffande baracken och å andra
sidan rivnings- och desinfektionskostnader, värdeminskning och vissa transportkostnader.
Då individuella uppskattningar av detta tillägg och avdrag
vore uteslutna, förordar utredningen följande generalisering av värderingsförfarandet.

Som utgångspunkt för beräkningen lägges

a) inköpspriset å trästommen, ökat med

b) 125 kronor för värmeanordning och 30 kronor för elektriska ledningar.

Å det sålunda erhållna priset avdrages

c) för rivningskostnader 5 %,

d) för desinfektionskostnader 1 %,

e) för värdeminskning i anledning av förslitning och ålder 20, 30, 40 eller
50 % beroende på till vilken av fyra kvalitetsklasser baracken hänföres,

allt räknat å det enligt a) och b) beräknade priset.

För spikade baracker, vilka bereda svårigheter att nedmontera och härvid
ofta skadas, tillkommer ytterligare avdrag med 10 % av det med tillämpning
av under a) e) angivna beräkningsgrunder erhållna försäljningspriset. Slutligen
avdrages i förekommande fall å samma pris 1 % för varje hel mil, som
baracken mäste fraktas för att kunna lastas å järnväg.

För främjande av tidigare berörda allmännyttiga ändamål vid barackförsäljningen
förordar utredningen, att förtursrätt framför andra köpare
skall tillkomma

1) föreningar, som ämna bereda befolkningen å en ort tillgång till lokaler
för överläggningar och föredrag i allmänna frågor, för bedrivande av studieverksamhet
och folkbildning, för främjande av allmän folknykterhet eller
annan därmed jämförlig verksamhet,

2) kommuner, idrotts- och scoutorganisationer, yrkessammanslutningar,
religiösa sammanslutningar och ideella eller allmännyttiga ekonomiska föreningar,
vilka ämna använda barackerna för anordnande av semesterförläggningar,
lägerverksamhet och sommarkolonier av skiftande art samt till sportstugor
och andra ändamål, ägnade att främja sund fritidssysselsättning, fysisk
fostran, rekreation och semestervistelse.

Utredningen understryker i samband härmed, att de olika föreningsändamålens
angelägenhetsgrad skiftar från plats till plats. På en ort, där allmänna
samlingslokaler saknas, äro otillräckliga eller av undermålig beskaffenhet,
synes emellertid, anser utredningen, det under punkt 1) angivna behovet i
första rummet böra tillgodoses. Att därutöver uppställa någon inbördes rangordning
mellan behoven finner utredningen knappast erforderligt. Däremot
borde den spekulant givas företräde som vore villig till sambruk av baracken
med andra organisationer.

Utredningen anser vidare, att ifrågavarande sammanslutningar böra, utöver
angivna förtursrätt, beredas en särskild ekonomisk förmån i form av
en rabatt å det enligt tidigare angivna grunder erhållna försäljningspriset.
Härom anför utredningen följande.

Vid uträkningen av rabattens storlek erhålles viss vägledning av den
Praxis, som utbildats för bidrag och lån lill allmänna samlingslokaler. Denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

praxis anser utredningen dock icke tillämplig i dess helhet. Det är nämligen
varken möjligt eller erforderligt att här gå in på en detaljprövning i varje
enskilt fall. Utredningen förordar därför ett generellt förfaringssätt, som visserligen
i enskilda fall kan bli mindre rättvisande, men som dock i en situation
som denna kan anses försvarbar. En rabatt av 50 °/o å försäljningspriset
anser utredningen skälig, när försäljning äger rum för att tillgodose något
av de i det föregående angivna sammanslutningarnas lokalbehov. För att
komma i åtnjutande av särskild rabatt måste köpeförbindelsen åtföljas av
intyg från trovärdig person eller myndighet, att byggnaden skall användas för
uppgivet ändamål.

Vad hittills anförts har tagit sikte på den byggnadskategori, som i första
hand torde kunna utnyttjas till allmänna samlingslokaler och andra allmännyttiga
ändamål nämligen de monteringsbara bax-ackerna. Större delen av de
övertaliga barackerna torde emellertid utgöras av sådana, som iordningställts
på platsen av tillgängligt virke. Dessa baracker, varav somliga äro av
så enkel konstruktion, att de näppeligen uthärda att i-ivas eller flyttas, böra
eldigt utredningens mening göras till föremål för anbudsförfarande och i det
fåtal fall, där prioriterad sökande kan tänkas anmäla sig, förbehållas denne
i första försäljningsomgången. Rabattsyslemet skulle, enligt vad som under
hand meddelats mig, härvid icke tillämpas utan vederbörande 1''öi’säljningsmyndighet
skulle få pröva anbudets skälighet. För den händelse tillfredsställande
anbud från prioriterad köpare icke avgives, utbjudes bai-acken i den
allmänna marknaden.

Beträffande sättet för byggnadernas försäljning förordar
utredningen, att försäljningen av försvarsväsendet tillhöriga byggnader handhaves
av det militärförband, där byggnaderna äro i-edovisade. Civilförsvarets
och statens arbetsmarknadskommissions övertaliga byggnader böra försäljas
direkt av nämnda myndigheter var för sig. Utredningen föreslår vidare, att
en av utredningen utarbetad katalog över de tor föi''säljning avsedda barackerna
tryckes och tillhandahålles spekulanterna. Bindande ansökan örn
inköp skulle ingivas till den i katalogen angivna försäljningsmyndigheten å
i katalogen angiven sista anbudsdag, ej tidigare än två månader efter den
dag, då katalogen blivit färdig för distribution. Samtidigt skulle köpevillkoren
av sökanden godkännas. Vederbörande truppförband eller annat försäljningsorgan
skulle därefter upprätta förslag å köpare, med beaktande av de
i det föregående angivna reglerna rörande förköpsrätt, samt översända förslagen
till en för ändamålet tillsatt nämnd på tre personer, som hade att bestämma,
i vilken ordning köpare skulle utväljas.

Beträffande finansieringen av de i det föregående förordade rabatterna
framhåller utredningen, att två möjligheter stå till buds. Den ena
vöre att låta belopp motsvarande de beviljade rabatterna belasta femte huvudtitelns
reservationsanslag till bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler
respektive fonderna för friluftslivets och idrottens främjande. För det
fall åter att en bruttoredovisning av denna art icke ansåges böra genomföras
komme rabatterna att medföra en inkomstminskning å vederbörligt anslag.
Utredningen har icke ansett sig böra framlägga förslag i frågan.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 311.

1946 års barackutrednings promemoria har sedermera varit föremål för
sedvanlig remissbehandling, därvid utredningens förslag i princip tillstyrkts.

Sedan därjämte chefen för försvarsstaben inkommit med viss utredning
rörande avvecklingen av försvarets under beredskapstiden anskaffade ba-,
räcker, har Kungl. Maj:t den 28 juni 1946 på föredragning av chefen för
försvarsdepartementet meddelat vissa bestämmelser i ämnet. Härvid föreskrevs,
bland annat, att försvars väsendet tillhöriga 1 821 baracker ävensom
under statens arbetsmarknadskommissions förvaltning stående baracker till
ett antal av 52 skulle snarast möjligt försäljas genom försorg av arméns
fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen respektive arbetsmarknadskommissionen
samt att sammanlagt 2 232 baracker, vilka tillhörde armén och
tills vidare erfordrades för provisoriska förråd eller eljest vore i bruk, ävensom
315 under civilförsvarsstyrelsens förvaltning stående baracker skulle
genom fortifikationsförvaltningens resp. civilförsvarsstyrelsens försorg försäljas,
så snart de icke längre erfordrades för statliga ändamål. Vid försäljningarna
skulle de i barackutredningens promemoria angivna riktlinjerna
med avseende å prissättning, rabatter till vissa i promemorian angivna köpare
samt försäljningsförfarande och försäljningsvillkor i övrigt i huvudsak tilllämpas.
Vidare anbefalldes försäljningsmyndigheterna att senast den 1 oktober
1946 inkomma med uppgift rörande dittills beviljade rabatter och karaktären
av de sammanslutningar som kommit att åtnjuta rabatt. Därjämte förklarades,
att Kungl. Majit framdeles ville meddela beslut rörande bestridandet
av de mot rabatterna svarande kostnaderna. Med stöd av Kungl. Majits samtidigt
meddelade bemyndigande har sedermera utsetts en särskild nämnd,
bestående av tre ledamöter, med uppgift att med ledning av avgivna anbud
besluta till vilken anbudsgivare barack må försäljas.

Under beredskapsåren ha statliga myndigheter för lösande av de uppgifter, Departementssom
åvilat dem, anskaffat baracker i betydande omfattning. I den mån dessa chelenbaracker
icke längre äro erforderliga för statliga ändamål böra de försäljas.

Härvid har fråga uppkommit, örn icke sålunda övertaliga baracker skulle
kunna utnyttjas som samlingslokaler och lokaler för andra fritids- och
rekreationsändamål. Denna fråga bär ingått som en väsentlig del av det utredningsuppdrag,
som lämnats 1946 års barackutredning.

Utredningen har funnit stärka skäl tala för att dessa baracker i möjlig
omfattning komma till användning för tillgodoseende av det starka behovet
av samlingslokaler o. dyl. och föreslår därför, att särskilda åtgärder vidtagas,
ägnade att underlätta för kommuner och vissa sammanslutningar att av
det för försäljning avsedda barackbeståndet förvärva baracker för nämnda
ändamål. Sålunda har utredningen föreslagit, att förtursrätt vid inköp av baracker
skall tilläggas vissa grupper av köpare samt att sålunda prioriterade
köpare skola i vissa fall erhålla rabatt å barackens försäljningspris.

Förtursrätt skall enligt utredningens förslag tillkomma föreningar, som
ämna bereda allmänheten tillgång till lokaler för överläggningar och föredrag
i allmänna frågor, bedrivande av studieverksamhet och folkbildning och

Bihang till riksdagens protokoll IHÅG. t sami. Nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

främjande av nykterhet eller annan därmed jämförlig verksamhet, ävensom
kommuner och vissa sammanslutningar, vilka ämna använda barackerna för
främjande av sund fritidssysselsättning, fysisk fostran, rekreation och semestervistelse.
Utredningen har uppdelat barackerna i två grupper, nämligen
sådana monteringsbara haracker, som med hänsyn till typ, storlek m. m. i
första hand kunna ifrågakomma för detta ändamål, och övriga baracker, till
vilka hänföras sådana, vilka icke beräknas bli föremål för efterfrågan av
prioriterade köpare, exempelvis därför, att de icke äro flyttningsbara utan
måste komma till användning på den plats där de äro uppförda eller att de
eljest ha en för ifrågavarande ändamål mindre lämplig konstruktion. För att
förhindra att de prioriterade köparna bli utslagna i konkurrensen örn baracker,
som tillhöra förstnämnda kategori, har utredningen föreslagit, att vid
försäljning av dessa baracker eljest brukligt anbudsförfarande ersättes med
utbud av barackerna till ett pris, som bestämmes i förväg på grundval av
vissa objektivt konstaterbara fakta av betydelse för barackens värde. På detta
försäljningspris skall prioriterad köpare enligt utredningens förslag erhålla
en rabatt av 50 procent. I fråga om övriga baracker däremot finner utredningen,
att försäljning bör ske efter vanligt anbudsförfarande.

Vid ärendets fortsatta beredning har utredningens förslag befunnits godtagbart.
Det har vidare ansetts, att försäljningsförfarandet beträffande samtliga
övertaliga baracker bör igångsättas snarast möjligt, bland annat för att
möjliggöra för köpare att före vinterns ankomst bortforsla barackerna från
deras nuvarande uppställningsplatser — något som ansetts särskilt angeläget
i fråga örn det stora antalet baracker i Norrland — samt för att begränsa de
kostnader, som kronan åsamkas för barackinnehavet, främst i form av markhyra.
Med hänsyn härtill har Kungl. Maj :t genom beslut den 28 juni 1946
förordnat, att försäljning av ett stort antal övertaliga baracker skall verkställas
i huvudsaklig enlighet med de av utredningen förordade riktlinjerna.
Samtidigt har förklarats, att Kungl. Majit framdeles vill meddela beslut rörande
bestridandet av de mot rabatterna svarande kostnaderna, varjämte
försäljningsmyndigheterna anbefallts att senast den 1 oktober 1946 inkomma
med uppgift rörande dittills beviljade rabatter och karaktären av de sammanslutningar
som kommit i åtnjutande av rabatt.

Den katalog å övertaliga baracker, som skall ligga till grund för föreäljningsförfarandet,
har först helt nyligen kunnat distribueras. Någon försäljning
av baracker har därför ännu icke kunnat komma till stånd. Katalogen
upptager, sedan vissa omdispositioner av barackbeståndet måst vidtagas,
1 231 baracker tillhöriga försvaret och 52 baracker under arbetsmarknadskommissionens
förvaltning eller tillhopa 1 283 baracker. Härav ha uttagits
336 baracker, vilka ansetts lämpliga som samlingslokaler o. dyl., och för
dessa har försäljningspriset, beräknat enligt de av utredningen förordade
grunderna, tillika med det rabatterade priset utsatts i katalogen, övriga i katalogen
upptagna, för ifrågavarande ändamål användbara baracker, äro som
regel icke monteringsbara och därför tämligen värdelösa i händelse av rivning.
1 det fåtal fall, då sådana baracker ändock kunna utnyttjas för ifrågavarande
ändamål, exempelvis då baracken icke behöver flyttas, torde kö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311. 35

paren böra få åtnjuta liknande förmån som örn fråga varit om prissatt barack.

Den sammanlagda rabatten vid rabatterad försäljning, av samtliga i katalogen
prissafta baracker uppgår till 565 625 kronor. Med hänsyn till sannolikheten
för att en del av dessa baracker kommer att försäljas till icke rabattberättigad
köpare beräknar jag emellertid värdet av de rabatter, som faktiskt
komma att utgå, till cirka 500 000 kronor. Häri torde de sannolikt obetydliga
belopp kunna inrymmas, som komma att belöpa på rabatter i samband
med försäljning av icke prissatta baracker.

Barackutredningen har diskuterat två utvägar att finansiera ifrågavarande
rabattering, nämligen dels att låta rabatterna belasta femte huvudtitelns reservationsanslag
till bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler
respektive fonderna för friluftslivets och idrottens främjande, dels att redovisa
rabatten såsom inkomstminskning å vederbörliga anslag. Vid ärendets fortsatta
beredning har även övervägts att för finansieringen taga lotterimedelsfonden
i anspråk. Att redovisa rabatterna såsom inkomstminskning å vederbörliga
anslag torde icke böra komma i fråga. En finansiering med anlitande
av en kombination av övriga angivna utvägar är visserligen möjlig men synes
icke lämplig främst därför, att ianspråktagande för ifrågavarande engångsanordning
av de olika fonderna kommer att innebära att tillgodoseendet av
ändamål, för vilka fonderna närmast äro avsedda, kommer att i motsvarande
omfattning ställas pa framtiden. Rabatterna synas i stället böra avföras från
ett särskilt anvisat anslag. Detta anslag, vilket torde upptagas med 500 000
kronor, bör betecknas Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker
och erhålla reservationsanslags karaktär.

Såsom av del föregående framgår aktualiseras framdeles frågan om försäljning
av ytterligare ett antal baracker. Det torde få förutsättas att beträffande
dessa baracker, i den mån så finnes erforderligt, böra tillämpas
samma rabatleringsprinciper som nyss angivits. Frågan om bestridande av
ifrågavarande framdeles uppkommande kostnader för rabatter torde få i
sinom lid underställas riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker
å tilläggsstat I till rjksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa
ett reservationsanslag av ................ kronor 500 000.

[3.] Pensionsstyrelscn: Avlöningar. Beräkningen av de för budgetåret
1946/47 anvisade förslagsanslagen .ill pensionsstyrelsen: avlöningar och pensionsstyrelsen:
omkostnader å 1 910 800 kronor respektive 414 300 kronor
skedde utan hänsyn till kostnaderna för de förberedande åtgärder, som inom
pensionsstyrelsen skola vidtagas för genomförande av den nya lagstiftningen
örn folkpensionering och vad därmed äger samband.

Den 31 maj 1946 fastställde Kungl. Maj:t avlöningsstat för pensionsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47. Staten upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

täger bl. a. en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal å
740 000 kronor. Samma dag fastställde Kungl. Maj:t även omkostnadsstat
för styrelsen, att tillämpas under budgetåret 1946/47. I sistnämnda stat finnes
bl. a. upptagen en förslagsvis beräknad anslagspost till expenser å 335 000
kronor, varav enligt av Kungl. Majit samtidigt meddelad föreskrift må tagas
i anspråk för bränsle, lyse och vatten förslagsvis 25 000 kronor, för ersättning
till postverket för tryckning av kvittenshäften till pensionsbrev förslagsvis
150 000 kronor och för övriga expenser högst 160 000 kronor.

Berörda förberedande åtgärder avse för närvarande dels åliggandet för
pensionsstyrelsen jämlikt 5 § lagen den 29 juni 1946 (nr 432) angående införande
av nya lagen om folkpensionering att före den 1 januari 1948, då
sistnämnda lag skall träda i kraft, omräkna utgående pensioner m. m., dels
omläggning i samband med nya folkpensioneringslagens genomförande av
systemet för utbetalning av folkpensionerna. Vad angår denna omläggning
av utbetalningssystemet må anföras följande. Socialvårdskommittén har i sitt
betänkande angående folkpensioneringens administrativa handhavande m. m.
(SOU 1946: 37) föreslagit, bland annat, att det nuvarande systemet med utbetalning
av pensioner medelst s. k. kvittenshäften skulle upphöra och att
pensionsstyrelsen skulle övergå till utbetalning av folkpension medelst ett
särskilt för ändamålet tillskapat anvisningsförfarande. Efter infordrande av
remissyttranden över betänkandet från pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen
och statens organisationsnämnd har Kungl. Majit den 21 juni 1946 förklarat
sig ämna lägga de i betänkandet framförda förslagen angående sättet
för utbetalningen av folkpensionerna, sett ur teknisk synpunkt, till grund
för omläggning av utbetalningssystemet ävensom bemyndigat pensionsstyrelsen
att efter samråd med generalpoststyrelsen och statens organisationsnämnd
träffa avtal i fråga om tillhandahållande åt pensionsstyrelsen av de maskiner,
som äro erforderliga för det nya betalningssystemets genomförande.

I skrivelse den 11 september 1946 har pensionsstyrelsen anmält behov att
för vidtagande av angivna förberedande åtgärder överskrida dels den i styrelsens
avlöningsstat upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal, dels det under anslagsposten till expenser a styrelsens omkostnadsstat
anvisade beloppet till övriga expenser.

I fråga örn verkställandet av förberedelsearbetet anför styrelsen i skrivelsen
huvudsakligen följande.

Arbetet med omräkning av pensioner m. m. är så omfattande, att styrelsen
måst organisera en särskild omräkningsavdelning, där det rutinmässiga arbetet
huvudsakligen utföres av biträdespersonal. Förberedelserna för det nya
utbetalningssystemets införande komma även att handhavas av omräkningsavdelningen
och komma att utgöra en mycket väsentlig del av dennas arbetsuppgifter.
Utöver det 50-tal biträden, som från andra avdelningar inom
■styrelsen kunnat tillföras omräkningsavdetningen, måste för denna avdelnings
räkning personal nyanställas i stor omfattning.

Omräkningsarbetet och förberedelserna för genomförandet av det nya utbetalningssystemet
komma att i huvudsak utföras på följande sätt. För samtliga
pensionstagare upprättas först s. k. huvudkort. Till dessa skola fran de
hos styrelsens registeravdelning förvarade ansökningsakterna overloras de
uppgifter, som för omräkningen och omläggningen av utbetalningssystemet

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

kunna vara av betydelse. Vid huvudkortens uppläggning skall för de grupper
pensionstagare, vilkas pensioner kunna bli beroende av inkomstens storlek,
sådan omräkning ske av inkomsten som betingas av ändrade regler för
inkomstens beräkning. Huvudkortens upprättande handhaves av omräkningsavdelningen.
Från denna skola dock till gransknings- respektive sjukvårdsbyrån
först överlämnas de ärenden, i vilka inkomstens omräkning är
av mera komplicerad natur. Sedan den nya pensionen uträknats och påförts
huvudkorten, skola med ledning av uppgifterna å dessa för varje pensionstagare
stansas ett antal hålkort, vilka skola användas vid utbetalning av
folkpensionerna.

Styrelsen framhåller vidare, att omräkningsarbetet endast pågått sedan
slutet av juli månad 1946. Tillräcklig erfarenhet hade därför icke hunnit
vinnas rörande behovet av arbetskraft. Stora svårigheter hade även uppkommit
att nyrekrytera personal i den mån detta visat sig erforderligt och
att erhålla utökade tjänstelokaler. Dylika och andra oförutsedda omständigheter
gjorde det vanskligt för styrelsen att redan nu framlägga detaljerade
beräkningar beträffande den förstärkning av styrelsens avlönings- och
omkostnadsanslag, som förberedelsearbetet nödvändiggjorde. Styrelsen framhåller,
att det framdeles kunde visa sig erforderligt förstärka även andra
anslagsposter än dem varom i detta sammanhang är fråga, såsom posterna
till reseersättningar och till publikationstryck.

Beträffande det ytterligare medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar
till övrig icke- ordinarie personal anför styrelsen
följande. lif

1 anslagsskrivelsen den 31 augusti 1945 beräknade styrelsen antalet amanuenser
för budgetåret 1946/47 till 30. För att kunna behandla dels det ökade
antal pensionsansökningar, som är att förvänta under övergångstiden till den
nya lagen, dels ock de mera komplicerade ärenden, som sammanhänga med
omräkningsarbetet och som icke kunna handläggas av mindre kvalificerad
personal, är det nödvändigt att styrelsen disponerar amanuenspersonal i erforderlig
omfattning. Styrelsen har därför sett sig nödsakad att anställa ett
ytterligare antal amanuenser. För närvarande uppgår antalet amanuenser,
inklusive dem som uppbära vikariatslön i 21 och 24 lönegraderna, till 39 och
styrelsen förutser ett behov av ytterligare minst 6. Merkostnaden för avlöningar
åt amanuenser kan för budgetåret 1946/47 beräknas uppgå till omkring
90 000 kronor.

För omräkningsarbetet disponeras för närvarande cirka 80 biträden, varav
cirka 50 rekryterats från den nuvarande fasta personalen, medan återstoden
nyanställts. Ytterligare ett antal biträden blir emellertid erforderligt under
hösten 1946. Vidare måste en betydande nyanställning ske från ingången av
år l947 för arbetet med det nya utbetalningssystemets genomförande. ''Trots
svårigheten att överblicka behovet av arbetskraft bär styrelsen nödgats räkna
med nyanställning av ytterligare minst eli 80-tal biträden. För avlöningar
under budgetåret 1946/47 åt den för omräkningsarbetet nyanställda biträdespersonalen
torde kunna räknas med en kostnad av cirka 320 000 kronor.

Genom de förut berörda svårigheterna att erhålla personal och erforderliga
lokalutrymmen kan styrelsen nödgas vidtaga särskilda åtgärder för att
säkra omräkningsarbetets utförande på föreskriven tid. För att få fram en
god arbetstakt och underlätta rekryteringen undersöker styrelsen möjligheterna
att tillämpa eli avlöningssystem med premietillägg eller ersättning efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements chefen.

ackord. Särskilt torde lönetillägg bliva erforderliga, därest styrelsen blir nödsakad
att låta utföra arbetet i skift. För den biträdespersonal, som handhar
omräkningen och upprättandet av huvudkorten, är det möjligt att premiesystem
är lämpligast. För arbete nied stansning av hålkort torde ersättning
efter ackord vara mera ändamålsenligt. Sistnämnda arbete måste utföras
med mycket stor noggrannhet men utgör samtidigt ett synnerligen enformigt
arbete. Merkostnaden för ersättningar efter ett premie- och ackordssystem
torde, örn ett sådant system mera allmänt skulle tillämpas å ifrågavarande
arbetsuppgifter, kunna uppskattas till omkring 50 000 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle alltså sammanlagda merkostnaden under
icke-ordinarieposten komma att uppgå till omkring 460 000 kronor.

Kostnadsökningen under rubriken övriga expenser uppskattas av
pensionsstyrelsen till omkring 310 000 kronor. De ökade kostnaderna äro till
större delen av engångsnatur, nämligen utgifter för frakt, tull m. m. beträffande
de förhyrda hålkortsmaskinerna samt utgifter för tryckning av huvudkort
och hålkort, för inköp av förvaringspärmar och förvaringsskåp och för
anskaffning av kontorsmaskiner och inventarier i anledning av förstärkningen
av personalen. Kostnadsökningen fördelar sig med 5 000 kronor på renhållning
och städning, 150 000 kronor på skrivmaterialier, papper, -blanketttryck
o. dyl., 5 000 kronor på telegram, telefon och annonsering, 140 000 kronor
på inköp och underhåll av möbler, skriv- och räknemaskiner m. fl. inventarier
och 10 000 kronor på bokinköp, bindning av böcker och handlingar
m. fl. ändamål.

Genomförandet den 1 januari 1948 av den nya lagen örn folkpensionering
förutsätter vissa förberedande arbeten. Sålunda skola dessförinnan omkring
700 000 pensioner omräknas. Vidare kommer i samband med lagens ikraftträdande
det nuvarande systemet för pensionsutbetalning medelst kvittenshäften
att ersättas med en central utbetalning genom pensionsstyrelsen medelst
ett särskilt slag av postanvisningar. Omräkningsarbetet och förberedelserna
för omläggningen av utbetalningssystemet, vilka båda arbetsuppgifter
komma att handläggas i anslutning till varandra, äro av så betydande omfattning,
att pensionsstyrelsen måst organisera en särskild avdelning för uppgifternas
fullgörande. Till denna avdelning bär ett 50-tal biträden kunnat
överföras från andra avdelningar inom styrelsen. Styrelsen finner, att härutöver
ett stort antal befattningshavare i amanuens- och biträdesställning
måste tillföras avdelningen genom nyanställning. Redan nu har styrelsen nyanställt
ett 10-tal amanuenser och ett 30-tal biträden. Beträffande det ytterligare
rekryteringsbehovet framhåller styrelsen, att det med hänsyn till den
begränsade erfarenhet som hittills vunnits i fråga örn dessa arbetsuppgifter
vore vanskligt att uppskatta detta behov. Styrelsen påpekar även, att nyrekryteringen
av personal och härav betingad utökning av tjänstelokalerna beredde
stora svårigheter. Såvitt nu kan bedömas förutser emellertid styrelsen,
att under innevarande budgetår ytterligare ett mindre antal amanuenser
och ett 80-tal biträden komma att nyanställas för ifrågavarande ändamål.
Styrelsen uppskattar kostnaderna för avlöning åt den nyanställda persona -

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

len och för vidtagande av vissa särskilda anordningar i avsikt att erhålla en
god arbetstakt och underlätta rekryteringen till cirka 460 000 kronor.

Vid beräkningen av den i pensionsstyrelsens avlöningsstat upptagna anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har hänsyn icke
tagits till nämnda kostnader. Mot styrelsens uppskattning av kostnaderna
har jag intet väsentligt att erinra. Emellertid vill jag understryka vad styrelsen
anför därom, att grunderna för uppskattningen äro mycket osäkra.
I avsikt att undvika eljest möjligen uppkommande behov av ytterligare medel
under styrelsens icke-ordinariepost längre fram under budgetåret förordar
jag, att det belopp, varmed överskridande av anslagsposten nu begäres,
avrundas uppåt till högst 500 000 kronor. Givet är att all möjlig återhållsamhet
beträffande medelsförbrukningen ändock skall iakttagas.

Pensionsstyrelsen anmäler vidare, att arbetet med omräkningen av pensionsbeloppen
och omläggningen av utbetalningssystemet föranleder en betydande
kostnadsökning även under rubriken övriga expenser å styrelsens
omkostnadsanslag för innevarande budgetår. Dessa ökade kostnader, vilka
av styrelsen uppskattas till 310 000 kronor, äro till större delen av engångsnatur.
Äyen örn denna kostnadsökning hänför sig till en av riksdagen icke
maximerad anslagspost, finner jag dock, att den såväl absolut som i förhållande
till det belopp till vilket utgifterna för övriga expenser vid bestämmande
av omkostnadsanslagets storlek för innevarande budgetår beräknats
— 160 000 kronor — är av den storleksordning, att den bör vara för riksdagen
känd.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva

att den i avlöningsstaten för pensionsstyrelsen upptagna
anslagsposten avlöningar lill övrig icke-ordinarie personal
må för budgetåret 1946/47 överskridas med högst 500 000
kronor.

[4.] 62 a. Utrustning av centraldepån för blindas arbeten, reservationsanslag.
För ändamålet bär för budgetåret 1941/42 anvisats ett reservationsanslag
av 60 000 kronor. Då byggnadsarbetena för centraldepån påbörjats
först under hösten 1945, har emellertid utrustningsanslaget i huvudsak icke
behövt tagas i anspråk förrän under innevarande budgetår.

Statens blinddepånämnd har i skrivelse den 6 februari 1946 hemställt, att
ett tilläggsanslag för utrustning av centraldepån för blindas arbeten av 9 000
kronor måtte anvisas, och motiverat framställningen sålunda.

Depåbyggnaden skall även inrymma en större lokal för tillverkning av
borstträ. I denna skola inmonteras ett flertal maskiner, såsom borrmaskiner,
planhyvel, rikthyvel, cirkelsåg, handsåg och slipmaskiner. När byggnaden
nu börjat uppföras och de hygieniska anordningarna granskats av statens
yrkesinspektör, har denne såsom ett oeftergivligt villkor påfordrat, att spånutsugning
från de olika maskinerna anordnas. Vid planeringen av träför -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements chefen.

ädlingen hade man utgått från att sådan anordning icke vore erforderlig. På
uppdrag av nämnden har konstruktionsfirman Harry Bränfors i Stockholm
utarbetat följande kostnadsförslag för anordningen:
Spånutsugningsanläggning, innefattande fläkt, cyklon, 10
stycken huvar för anslutning till maskinerna, plåttrummor

och elektriska kontaktanordningar...................... kronor 3 200

Varmluftsanläggning för utblåsning av den luft, som sugs in

vid spånintagningen .................................. » 5 000

Konstruktionsarvode .....................................»___800

Summa kronor 9 000.

Vid beräkningen av det för budgetåret 1941/42 anvisade anslaget till utrustning
av centraldepån för blindas arbeten bär hänsyn icke tagits till kostnaderna
för ifrågavarande, av statens yrkesinspektör numera påkallade arbetarskyddsåtgärder.
Jag biträder blinddepånämndens förslag, att för åtgärdernas
vidtagande ett tilläggsanslag av 9 000 kronor anvisas. Anslaget torde
rubriceras Utrustning av centraldepån för blindas arbeten och givas reservationsanslags
natur. Med hänsyn till att, enligt vad jag inhämtat, de maskiner,
vid vilka skyddsanordningarna skola anbringas, beräknas bliva inmonterade
under november 1946, torde ifrågavarande anslag böra äskas å tilläggsstat
för innevarande budgetår.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Utrustning av centraldepån för blindas arbeten å
tilläggsstat I till riksslaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
reservationsanslag av ..................... kronor 9 000.

C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.

[5.] 73 a. Bidrag till extra utbildningskurs för instruktionssköterskor.

Med bidrag av statsmedel anordnar svensk sjuksköterskeförening årligen utbildningskurser
för instruktionssköterskor och husmödrar vid sjukvårdsanstalter
m. fl. Kurserna, som utgöra en påbyggnad av den utbildning, vilken
meddelas vid de av staten godkända sjuksköterskeskoloma, äro uppdelade
på en längre kurs om sex månader för utbildning av husmödrar, föreståndarinnor
och instruktionssköterskor vid sjukvårdsanstalter (fortsättningskurs)
samt en kortare kurs örn fyra å sex veckor för utbildning av instruktionsavdelningssköterskor
vid sjukvårdsanstalter (kompletteringskurs). Såsom
villkor för statsbidrag gäller, att i vardera kursen minst tio elever, vilka
därav äro i behov, skola hefrias från erläggande av kursavgift samt att undervisningen
vid kurserna skall stå under medicinalstyrelsens överinseende
och bedrivas enligt en av medicinalstyrelsen godkänd plan. För budgetåret
1946/47 har för ifrågavarande ändamål anvisats ett anslag av 8 000 kronor.

I skrivelse den 11 juli 1946 har medicinalstyrelsen fyreslagit anordnande

Kungl. Maj:ts proposition nr 311. 41

under budgetåret 1946/47 av en parallellkurs till den ovannämnda längre
kursen.

I skrivelsen erinrar medicinalstyrelsen om den påtagliga brist på sjuksköterskor,
som för närvarande råder, samt framhåller betydelsen av att
väl kvalificerade befattningshavare i ledande ställning finnas i tillräckligt
antal framför allt vid sjuksköterskeskolorna. Härefter anför styrelsen.

Sjuksköterskeskolorna ha vid upprepade tillfällen uppmanats att utvidga
sin verksamhet. Redan nu äro instruktionsskötersketjänsterna knappt tilltagna
och trots detta stå flera vakanta. Då man torde kunna utgå ifrån att
befintliga sjuksköterskeskolor komma att utöka sin kapacitet och åtminstone
ett pär nya skolor komma att inrättas, kan situationen bli synnerligen brydsam
örn icke lärarinnor finnas i tillräckligt antal.

Då sjuksköterskeutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål för
närvarande äro föremål för utredning av en särskild, statlig kommitté, hade
medicinalstyrelsen trots frågans brådskande natur icke haft för avsikt att
inkomma med någon framställning angående utökade kurser för lärarinnor
förrän kommittén avgivit sitt utlåtande. Då emellertid svensk sjuksköterskeförening
meddelat, att till nästkommande kurs, vilken tager sin början den 1
september 1946, 32 fullgoda ansökningar inkommit till de 20 platser, som
med hänsyn till lokalernas storlek och lärarpersonalens antal maximalt kunna
ställas till förfogande, anser styrelsen sig föranlåten att redan nu vidtaga
åtgärder för föranstaltande av en extra kurs.

Kostnaderna för den extra kursen beräknar medicinalstyrelsen till ett belopp
av 5 380 kronor, varav 2 000 kronor till arvode till biträdande kurslärarinna,
1 880 kronor till lärararvoden och 1 500 kronor till lokalhyra.

Från nämnda belopp skulle elevernas kursavgifter avgå. Då avgiften vore
fastställd till 100 kronor per elev och halva antalet elever förutsattes skola
erhålla avgiftsbefrielse, skulle alltså inkomsterna uppgå till 600 kronor och
nettoutgiften till ca 4 800 kronor. Enär anordnandet av en helt fristående
kurs enligt styrelsens mening med säkerhet skulle draga dubbla kostnaden,
syntes det styrelsen ur både praktisk och ekonomisk synpunkt lämpligt, att
svensk sjuksköterskeförening, som förklarat sig villig därtill, finge i uppdrag
att anordna den ifrågasatta parallellkursen med ett statsbidrag av
4 800 kronor. Såsom villkor för statsbidraget skulle gälla, att minst sex elever,
som vore i behov därav, befriades från erläggande av kursavgift samt
att kursen skulle stå under medicinalstyrelsens överinseende och bedrivas
enligt samma plan, som av styrelsen godkänts för motsvarande ordinarie
kurs.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag behov föreligga att utan dröjs-Departementsmål
utbilda ett större antal lärarinnor inom sjukvården. Genom den av sty- chefenreisen
föreslagna tillfälliga utvidgningen av kursverksamheten för detta ändamål
torde icke ske något föregripande av de resultat, till vilka pågående utredning
rörande sjuksköterskeutbildningen kunna leda. Kostnaderna för den
extra kursen, vilken skulle pågå parallellt med den ordinarie kursen, skulle
bli jämförelsevis obetydliga. Jag tillstyrker därför, att anslag, motsvarande
den beräknade kostnaden för kursen i fråga, anvisas på tilläggsstat för inne -

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

varande budgetår. För statsbidraget torde böra gälla av medicinalstyrelsen
angivna villkor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till extra utbildningskurs för instruktionssköterskor
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett anslag av ...................... kronor 4 800.

[6.] 86 a. Odontologisk försöksverksamhet vid Vipeholins sjukhus i
Lund, reservationsanslag. Under denna rubrik anvisade 1945 års riksdag
(prop. nr 2, bil. 5, punkt 6; rd. skr. nr 30) å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av 55 000 kronor. Anslaget var
avsett för bestridande av kostnaderna för anordnande under ett års tid vid
Vipeholms sjukhus i Lund av undersökningar rörande sambandet mellan
kost och tandsjukdomar. Beträffande den närmare planläggningen av ifrågavarande
undersökningar tillåter jag mig hänvisa till den redogörelse härför,
som lämnats i förenämnda proposition.

Vid utförandet av undersökningarna visade sig, att vissa tidigare icke förutsedda
förberedande arbeten måste verkställas, innan de egentliga undersökningarna
kunde påbörjas. Med hänsyn till härav föranlett ökat medelsbehov
beviljade 1946 års riksdag under samma rubrik å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1945/46 ett reservationsanslag av 30 000 kronor
(prop. nr 2, bil. 5, punkt 10; rd. skr. nr 21).

I promemoria den 29 augusti 1946 har medicinalstyrelsen hemställt om
anvisande av ytterligare medel för ifrågavarande undersökningar. I skrivelsen
anföres.

Sedan de förberedande undersökningarna vid årsskiftet 1945/46 slutförts,
kunde det egentliga dietförsöket (huvudförsöket) planenligt igångsättas beträffande
614 patienter den 15 januari och beträffande 152 medlemmar av
personalen den 1 februari 1946. I samband med genomförandet av huvudförsöket
ha såväl patienter som personal avdelningsvis hänförts till statistiskt
sött representativa försöksgrupper, varvid givetvis även kontrollmaterial
avdelats, kostfördelning företagits med hänsyn till vissa bestämda tillägg till
grundkosten (vilaminer, kalcium, fosfor, fluor, benmjöl), kostens fysikaliska
beskaffenhet beaktats, liksom även inom vissa grupper försök insatts för
utrönande av sötsakers effekt på tänderna. Verksamheten, som bedrives i
intimt samarbete med professorn i statistik vid Lunds universitet, är, så vitt
man har sig bekant, upplagd efter ett noggrannare system än som tidigare
tillämpats vid undersökningar av ifrågavarande art och måste med hänsyn
till den ringa möjlighet, som gives att under en kort tidsperiod avläsa någon
förändring hos försöksmaterialet med nödvändighet bedrivas under längre
tid. För att säkerställa resultatet böra de nu pågående försöken fortsättas
i oförändrad eller i av omständigheterna betingad modifierad form under
ytterligare ett antal år. Det ligger i sakens natur, att resultat icke kunna förväntas
efter endast ett års försöksverksamhet, men det är sannolikt, att redan
vid denna tidpunkt vissa för det fortsatta arbetet värdefulla hållpunkter
kunna ernås. Att redan i januari 1947, då de disponibla medlen beräknas

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

vara förbrukade, avbryta undersökningen vore liktydigt med att det hittills
nedlagda arbetet äventyrades. Någon egentlig nytta av de för ändamålet hittills
beviljade anslagsmedlen skulle i sådant fall icke heller kunna påräknas.

Verksamheten torde sålunda med oförändrad personalstyrka böra fortgå
efter i huvudsak samma linjer som för närvarande under ytterligare ett antal
år, varför kostnaderna för undersökningen med säkerhet komma afl
kvarstå under hela budgetåret 1947/48.

Kostnaderna för verksamheten beräknar medicinalstyrelsen till 53 000 kronor
för helt år. Härvid avses för avlöningar ett belopp av 44 060 kronor,
fördelat på följande sätt: 2 halvtidsanställda tandläkare (6 000 + 6 000)

12 000 kronor, 2 tandsköterskor (3 600 + 3 600) 7 200 kronor, 1 kontrollant
(tandläkare) för de odontologiska undersökningarna 1 800 kronor, 1 läkare
för kliniska undersökningar 8 760 kronor, 1 laboratoriesköterska 4 000
kronor, 1 skrivbiträde 3 000 kronor och 1 läkare för kemiska blodanalyser
7 300 kronor. Återstående belopp, 8 940 kronor, skulle åtgå till inköp av förbrukningsmateriel.
För halvt år skulle kostnaderna enligt samma beräkningsgrunder
belöpa sig till 26 500 kronor.

I anslutning till det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att för ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1946/47 anvisas ett reservationsanslag av
26 500 kronor.

Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört torde man böra räkna med Departementsatt
ifrågavarande försöksverksamhet skall tills vidare pågå utan avbrott. chetenHärvid
förutsätter jag, att så snart hållpunkter för ett preliminärt bedömande
av verksamhetens värde föreligger, frågan om densammas fortsättande
utan dröjsmål underställes Kungl. Maj:t. Då de för verksamheten anvisade
medlen i enlighet med de ursprungliga beräkningarna kunna antagas vara
förbrukade under januari 1947, erfordras för ändamålet en medelsanvisning
å tilläggsstat för budgetåret 1946/47. Anvisningen torde kunna begränsas
till 25 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Odontologisk försöksverksamhet vid Vipeholms sjukhus
i Lund å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47 anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 25 000.

[7.] 90 a. Utrotning av råttor. Med bifall till två vid 1945 års riksdag
väckta likalydande motioner (I: 2 och II: 2) anvisade riksdagen (skr. nr 486)
å riksstaten för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln til’ Utrotning av
råttor ett obetecknat anslag av 40 000 kronor. Ifrågavarande verksamhet var
avsedd att ske försöksvis. Det anvisade beloppet skulle användas i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av livsmedelskommissionen framlagt förslag,
innefattande följande dispositionsplan:

Kungl. Majlis proposition nr 311.

anställande av en konsulent under ett år.................. kronor 10 000

expenser i samband med konsulentverksamheten.......... » 2 000

resekostnader för konsulenten .......................... » 3 500

försöksutro tning av råttor inom två områden.............. » 8 000

bidrag till råttsäkring av byggnader...................... » 10 000

upplysningsverksamhet ................................ » 0 500

Kungl. Majit skulle vara oförhindrad att vidtaga de jämkningar, som
kunde finnas påkallade.

På grund av svårighet att erhålla lämplig person för konsulentsysslan kunde
verksamheten icke påbörjas förrän den 1 oktober 1945. För att möjliggöra
försökens slutförande har Kungl. Majit på framställning av medicinalstyrelsen
medgivit att konsulenten finge vara anställd intill utgången av september
1946. Medel till bestridande av konsulentens avlöning och övriga med
verksamheten förenade kostnader under budgetåret 1946/47 lia av Kungl.
Majit anvisats från femte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.

I framställning den 26 augusti 1946 har medicinalstyrelsen hemställt örn
anvisande av ett belopp av 6 500 kronor för en annonskampanj i råtlutrotningsfrågan.

Departements- Av den lämnade redogörelsen framgår, att den ifrågavarande försöksverkchefen.
samheten för utrotande av råttor — vilken förutsatts skola pågå under ett år
med början den 1 juli 1945 -—- kunnat igångsättas först den 1 oktober sagda
år. För de avsedda arbetsuppgifternas slutförande måste därför även en del
av budgetåret 1946/47 tagas i anspråk. Till bestridande av utgifterna för verksamheten
under sistnämnda budgetår torde ett särskilt anslag å lilläggsstat
böra anvisas.

Enligt vad jag inhämtat har å det för budgetåret 1945/46 beviljade anslaget
till råttutrotning avförts utgifter å sammanlagt 12 806 kronor. Den av Kungl.
Majit för budgetåret 1946/47 medgivna medelsanvisningen från femte huvudtitelns
reservationsanslag till extra utgifter har ännu icke utnyttjats. Däremot
har medicinalstyrelsen förskottsvis utgivit sammanlagt 2 723 kronor.
Hos styrelsen inneligga dessutom räkningar å 3 664 kronor, varjämte konsulentens
månadsavlöning för september (833 kronor) återstår att utbetala.
Därjämte torde för resor och oförutsedda utgifter få räknas med ett medelsbehov
av ca 2 300 kronor. För täckning av kostnaderna för redan beslutade
åtgärder skulle alltså erfordras ett belopp av omkring (2 723 -+- 3 664 + 833
+ 2 300) 9 500 kronor.

Enligt den av riksdagen godkända planen för användningen av råttutrotningsanslaget
skulle ett belopp av 6 500 kronor disponeras för upplysningsverksamhet.
Någon propaganda av större omfattning har emellertid ännu icke
medhunnits. Jag tillstyrker, att av medicinalstyrelsen nu föreslagen annonskanpanj
i angivet syfte kommer till stånd och att för ändamålet ett belopp
av 6 500 kronor ställes till styrelsens förfogande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 311.

Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1946/47 skulle alltså uppgå
till (9 500 + 6 500) 16 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Utrotning av råttor å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag av .... kronor 16 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
J. O. Widman.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Bilaga 5.

Egentliga statsutgifter.

Sjunde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 oktober
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter under
finansdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt anför därvid följande.

B. Allmänna centrala ämbetsverk m. m.

[1.] 32. Statens avtalsnämnder, förslagsanslag. Antalet kollektivavtalsanställda
i statens tjänst uppgick vid senaste årsskiftet till mellan 70 000 och
80 000. Även vid de statliga bolagen finnas stora grupper kollektivavtalsanställda;
det sammanlagda antalet torde uppgå till över 15 000.

Regleringen av anställningsförhållandena för dessa personalgrupper är en
förvaltningsangelägenhet av väsentlig betydelse. Anställningshavarnas stora
antal medför, att även i och för sig obetydliga ändringar i avlöningsförhållandena
kunna få betydande ekonomiska konsekvenser, framför allt i den
mån de inom en förvaltningsgren åvägabragta förhandlingsresultaten få prejudicerande
verkningar inom andra förvaltningsgrenar. På grund av sambandet
med anställningsförhållandena inom den allmänna arbetsmarknaden
är också statens behandling av kollektivavtalsproblemen jämte löneregleringarna
för tjänstemännen att betrakta som ett icke oväsentligt led i den allmänna
ekonomiska politiken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Det är därför angeläget, att kollektivavtalsfrågorna inom de olika förvaltningsområdena
bli föremål för ett i möjligaste mån enhetligt bedömande.
Detta gäller såväl förhandlingarna om slutande av kollektivavtal som regleringen
av de tolknings- och tillämpningsfrågor, vilka uppkomma under avtalens
löptid. Inom vilken del av avtalsområdet dylika frågor än uppkomma
är det nödvändigt att de infogas i sitt rätta sammanhang och att vid deras
bedömande uppmärksammas förhållandena inom närstående områden, vare
sig dessa tillhöra den statliga förvaltningen eller allmänna arbetsmarknaden.
Härför erfordras en samlad överblick över avtalsfrågornas läge, vilket i sin
tur förutsätter en centraliserad handläggning av principfrågorna med ledningav
ett gemensamt, efter enhetliga grunder sammanställt uppgiftsmaterial.

Tanken på inrättande av ett centralt organ för behandlingen av avtalsfrågor
inom statsförvaltningen väcktes av besparingsberedningen i en år 1942
avgiven promemoria med förslag om inrättande av en statlig förhandlingsbyrå.
Enligt förslaget skulle byrån i huvudsak få till uppgift att förbereda
och medverka vid kollektivavtals upprättande; att i fråga om kollektivavtalens
tolkning och tillämpning biträda med råd och anvisningar; att lämna
den förhandlingshjälp, som vore erforderlig för slitande av tvister på grand
av avtalen; samt att uppsamla och sammanställa för löneförhandlingar erforderlig
lönestatistik.

Frågan örn ett samordnande organ på avtalsområdet har sedermera fått
en partiell lösning, i det att avtalsnämnder inrättats dels enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 3 september 1943 inom försvaret (försvarets avtalsnämnd) och
dels enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 februari 1945 för postverket, telegrafverket,
statens järnvägar, statens vattenfallsverk samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
(kommunikationsverkens avtalsnämnd). I fråga örn dessa
nämnder må följande uppgifter meddelas.

Försvarets avtalsnämnd består av ordförande, förordnad av Kungl. Majit,
samt åtta ledamöter, utsedda av respektive myndigheter. Sekretariat åt
nämnden tillhandahålles av försvarets fabriksstyrelse.

Kommunikationsverkens avtalsnämnd består av ordförande, förordnad av
Kungl. Majit, samt fem ledamöter, utsedda av verksstyrelserna. Denna
nämnds sekretariat tillhandahålles likaledes av försvarets fabriksstyrelse,
men kostnaderna därför bestridas av verken.

Avtalsnämnderna ha att beträffande den kollektivavtalsanställda personalen
dels taga befattning med tvister rörande kollektivavtalens tolkning under
löpande avtalsperiod, dels ock medverka vid slutandet av kollektivavtal.
Deras närmare befogenheter i dessa avseenden äro olika, i det att försvarets
avtalsnämnd har att i viss utsträckning fatta avgöranden för myndigheternas
räkning, varemot kommunikationsverkens avtalsnämnd mera är att betrakta
som ett rådgivande organ, vars verksamhet icke innebär att myndigheterna
avkopplas från ansvaret för avgörandena.

Vad angår de närmare befogenheterna för försvarets avtalsnämnd äro
myndigheterna inom försvaret skyldiga att hänskjuta alla tolkningsfrågor av
principiell vikt eller mera betydande ekonomisk räckvidd till avtalsnämnden.
Vederbörande verk är berättigat att utan egen prövning följa avtalsnämndens
beslut eller rekommendationer i sålunda hänskjuta tolkningsfrågor. Hyser
verket annan mening än nämnden, har verket att på nytt underställa frågan

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

nämndens bedömande, innan beslut fattas. Nämndens ordförande och sekreterare
äga rätt att närvara vid alla centrala förhandlingar i tolkningsfrågor
mellan myndighet och arbetarorganisation. Protokoll över dylika förhandlingar
skall tillställas nämnden. —- Vid förhandlingar om kollektivavtal är
avtalsnämnden myndigheternas förhandlingsorgan och äger att med för dem
bindande verkan träffa avgöranden i fråga om nya avtal. Kollektivavtalen
undertecknas av ordföranden i avtalsnämnden på vederbörande verks vägnar.

Vad härefter angar kommunikationsverkens avtalsnämnd är verksstyrelse
skyldig inhämta avtalsnämndens utlåtande, innan beslut meddelas i sådan
fråga örn tolkning av gällande kollektivavtal, som är av principiell natur eller
mera betydande ekonomisk räckvidd för verket eller som kan antagas lia
väsentlig betydelse även för annat verk. Ansvaret för frågans avgörande
kvarligger emellertid hos verksledningen. Nämndens ordförande och sekreterare
äga rätt att närvara vid alla centrala förhandlingar i tolkningsfrågor av
nyss angiven art samt att därvid deltaga i överläggningarna. I fall då tolkningsfrågor
avgöras utan nämndens medverkan skall meddelande till nämndens
kansli lämnas angående tolkningsfrågans innebörd och sättet för dess
losande. — Sådana förhandlingar om slutande av kollektivavtal, som äro av
större vikt antingen för det i varje särskilt fall ifrågavarande verket eller
med hänsyn till sannolika konsekvenser för annat här avsett verk, skola i
regel pa verkets vägnar föras av nämndens ordförande, den i nämnden ingående
representanten för det ifrågavarande verket samt en eller flera av
verksstyrelsen särskilt utsedda representanter. Till förhandlingarna äger avtalsnämndens
ordförande, örn han finner lämpligt, kalla en eller flera av
nämndens övriga ledamöter samt en eller flera tjänstemän i nämndens kansli,
i lall då nämndens ordförande sålunda deltagit i avtalsförhandlingarna må
kollektivavtal icke av vederbörande verksstyrelse träffas med mindre mellan
verksstyrelsen och nämndens ordförande enighet föreligger beträffande avtalets
innehåll.

Försvarets och kommunikationsverkens avtalsnämnder äro att betrakta
som provisoriska institutioner inrättade i avvaktan på en lösning av frågan
om samordnande av kollektivavtalsärendenas handläggning inom hela
det statliga avtalsområdet. Det har nu ansetts påkallat att till behandling
upptaga frågan om en utbyggnad av förhandlingsinstitutionen till att omfatta
hela statsförvaltningen. I samband härmed har man även att överväga
frågan om de motsvarande anordningar som böra vidtagas för de statliga
bolagens avtalsfrågor. Hithörande spörsmål lia förberedelsevis behandlats
i en inom finansdepartementet upprättad promemoria.

I promemorian har, vad först angår utbyggnaden av förhandlingsinstitutionen
inom den egentliga statsförvaltningen, uttalats att en sådan åtgärd
även borde innefatta tillskapande av ett organ för samordnande av avtalsveilcsamheten
inom hela förvaltningen. En dylik utbyggnad kunde tänkas
ske efter två linjer. Det kunde sålunda ifrågasättas att gå vidare på den inslagna
vägen med specialnämnder för olika förvaltningsområden och dessutom
inrätta eli särskilt centralt samarbo!sorgan. Alternativt kunde tänkas
alt sia ihop försvarets och kommunikationsverkens avtalsnämnder och bygga
ut den sammanslagna nämnden till ett gemensamt förhandlingsorgan för
hela förvaltningen. Beträffande dessa alternativa lösningar vltras i promemorian,
att del förefaller som örn en ensam avlalsnämnd skulle bli alltför

Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr,lil.

50 Kungl. Maj:ts> proposition nr 311.

stor och osmidig, om man — vilket i promemorian förutsattes såsom rimligt
— skall låta varje verk med ett större antal arbetare få åtminstone en
representant i förhandlingsinstitutionen. Det skulle därför enligt promemorian
ligga närmare till hands att bibehålla och bygga ut systemet med specialnämnder
-— varvid hinder icke borde möta att gemensam ordförande liksom
nu anlitas för olika nämnder — och därutöver inrätta ett centralt samarbetsorgan.

I promemorian ifrågasättes sålunda först inrättande av en ny avtalsnämnd
att fungera inom civilförvaltningen vid sidan av kommunikationsverlcens
avtalsnämnd. Härom anföres:

Inom den del av civilförvaltningen, som faller utom kommunikationsverkens
avtalsnämnds område, finnas omkring 13 000 kollektivavtalsanställda,
varav nära 10 000 tillhöra domänverket och återstoden ett flertal olika myndigheter
och institutioner. Dessa siffror omfatta icke städningspersonalen,
uppgående till över 5 000 för hela statsförvaltningen, därav flertalet kollektivavtalsanställda.
För ifrågavarande delar av den civila förvaltningen erfordras
en avtalsnämnd motsvarande de nu befintliga. Måhända kan det i
fortsättningen befinnas lämpligt att jämka gränsdragningen mellan de olika
nämndernas områden, men det förefaller under alla förhallanden, med hänsyn
bl. a. till det stora antalet myndigheter med kollektivavtalsanställd personal
inom civilförvaltningen, lämpligt att inrätta en ny avtalsnämnd som
får fungera inom civilförvaltningen vid sidan av kommunikationsverkens
avtalsnämnd. Den nya nämnden torde böra organiseras på ungefär samma
sätt som de nuvarande nämnderna. Således bör ordförande i nämnden utses
av Kungl. Majit. Vidare böra representanter för myndigheterna finnas i
nämnden. Såsom fasta ledamöter torde böra ingå representanter för verk
med större arbetarpersonal, medan representanter för andra hithörande verk
torde kunna inkallas av nämndens ordförande för överläggningar i frågor
som direkt beröra dessa verk.

Såsom förut berörts gälla olika principer i fråga om befogenheterna för
å ena sidan försvarets och å andra sidan kommunikationsverkens avtalsnämnder.
Vid den utbyggnad av förhandlingsinstitutionen, varom nu är
fråga, torde dessa principer böra omprövas för båda nämndernas del, varvid
ändringar i utjämnande riktning kunna komma i fråga. Om det emellertid
skulle visa sig lämpligt att upprätthålla skilda principer, förefaller det
för den nya civila avtalsnämndens del ligga närmast till hands att i fråga
om befogenheter likställa den med kommunikationsverkens avtalsnämnd.

För ett effektivt samordnande av förhandlingsverksamlieten skulle, enligt
vad i promemorian förutsättes, erfordras, att utöver de inom skilda förvaltningsområden
verksamma avtalsnämnderna finnes ett för hela det statliga
avtalsområdet avsett samarbetsorgan. Härom innehåller promemorian följande.

Det synes böra övervägas att anordna detta organ som en cential avtalsnämnd.
Ordföranden i den centrala nämnden bör utses av Kungl. Maj :t.
Han bör fungera som ledare av den samordnande verksamheten for hela
avtalsområdet. Om så finnes lämpligt, bör han samtidigt kunna vara ordförande
i någon av de speciella avtalsnämnderna. o „ ,

Som ledamöter i den centrala avtalsnämnden böra inga ordförandena och
eventuellt vissa därtill utsedda av specialnämndernas ledamöter. Vidare bor

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ordföranden i den centrala nämnden kunna tillkalla andra ledamöter i specialnämnderna
samt verksrepresentanter att deltaga i den centrala nämndens
överläggningar.

Beträffande handläggningen av sådana frågor om tolkning av gällande
avtal, som ha större ekonomisk eller principiell räckvidd, bör den centrala
nämnden lia befogenheter liknande dem som tillkomma de nuvarande avtalsnämnderna.
Den centrala nämnden bör lia att i dylika större frågor avge
utlåtande i stället för specialnämnden, och rätt att närvara vid förhandlingar
i sådana frågor bör tillkomma den centrala nämndens ordförande och
ledamöter samt andra funktionärer, allt enligt instruktionsbestämmelser som
meddelas av Kungl. Majit. I avtalsförhandlingar av större vikt böra ordföranden
och eventuellt även någon eller några ledamöter i den centrala nämnden
deltaga. Örn de närmare befogenheterna skola regleras efter förebild
fran försvaret eller från kommunikationsverken, bör bli beroende på resultatet
av de i det föregående berörda närmare övervägandena. Skulle skiljaktigheten
°i principer komma att vidmakthållas, kan det också komma i
fråga att låta den återspeglas i regleringen av den centrala nämndens befogenheter
inom respektive förvaltningsområden.

Den centrala nämnden bör utrustas med ett kansli, i vilket även torde
böra inordnas det nuvarande gemensamma sekretariatet för försvarets och
kommunikationsverkens avtalsnämnder. Kansliet bör biträda vid handläggningen
av tolkningsfrågor och avtalsförhandlingar inom hela avtalsområdet
samt svara för insamlandet och bearbetningen av lönestatistiska och andra
uppgifter för den statliga förhandlingsverksamhetens gemensamma räkning.
Kansliet bör stå under ledning av ordföranden i den centrala nämnden.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de uppgifter, som skulle vara
förenade med ordförandeskapet i den centrala nämnden, torde det kunna
ifrågasättas att för ändamålet inrättas en heltidsbefattning. En relativt hög
löneställning bör förenas med befattningen. Till jämförelse må erinras örn
avlönings villkoren för befattningarna som ordförande och chef för statens
sakrevision och för statens organisationsnämnd.

Beträffande kansliet är det vanskligt att på förhand bedöma personalbehovet
och de erforderliga anställningsvillkoren. Det må nämnas, att kommunikationsverkens
avtalsnämnd, som har det ojämförligt största avtalsområdet,
sysselsätter en sekreterare gemensamt med försvarets avtalsnämnd
samt att verkens ersättning åt försvarets fabriksstyrelse för det åt
kommunikationsverkens avtalsnämnd i övrigt tillhandahållna sekretariatet
är fastställd till 10 000 kronor för år, varav omkring 8 000 kronor avse
amanuens- och biträdespersonal samt återstoden expenser. I avvaktan på
närmare erfarenhet torde arvodesanställning böra tillämpas för kanslipersonalen.

Med det sätt för organisering av förhandlingsinstitutionen som ifrågasatts
bör enligt promemorian följa, att kostnaderna för institutionen, även till den
del de belöpa på affärsverken, bestridas från ett gemensamt anslag å riksstaten,
vilket skulle upptagas under sjunde huvudtiteln.

Vad härefter angår de statliga bolagens kollektivavtalsfrågor, framhålles
i promemorian angelägenheten av ali dessa bolags förhandlingsverksamhet
samordnas genom en för bolagen gemensam förliandlingsinstitution. Inrättandet
av en sådan institution bör enligt promemorian bli beroende på överenskommelse
mellan bolagen. I promemorian anföres härom vidare endast
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

På dylik överenskommelse bör bero i vad mån även de statliga monopolbolagen
skola deltaga i den gemensamma institutionen och vilka närmare
arbetsformer som böra antagas för denna. Formellt bör den anordnas fristående
från avtalsinstitutionen för den egentliga statsförvaltningen. Det är
emellertid angeläget att en reell anknytning mellan dessa institutioner åvägabringas.
Detta skulle kunna ske på det sätt att den statliga centrala nämndens
ordförande även finge fungera som ordförande i bolagens avtalsnämnd
eller erhölle en rådgivande ställning i förhållande till bolagsnämnden.
Det torde även kunna visa sig lämpligt, att bolagsnämnden får anlita
den statliga centrala nämndens kansli. Härav betingade ersättningar böra
bestridas av bolagen.

Över promemorian ha yttranden införskaffats fran försvarets och kommunikationsverkens
avtalsnämnder, de i nämnderna representerade centrala
verken samt försvarets civilförvaltning, statens arbetsmarknadskommission,
byggnadsstyrelsen, statskontoret, kontrollstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens
reproduktionsanstalt, domänstyrelsen och lotsstyrelsen. Vidare har tillfälle
beretts de av frågan närmare berörda statliga bolagen att yttra sig i
ärendet.

Vad först angår frågan om utbyggnad av förhandlingsinstitutionen inom
statsförvaltningen, gå yttrandena i allmänhet i tillstyrkande riktning. Två
av myndigheterna, nämligen byggnadsstyrelsen och domänstyrelsen, uttala
sig dock emot en anslutning till den föreslagna utvidgade förhandlingsinstitutionen.
Byggnadsstyrelsen har därvid åberopat, att kollektivavtalen på styrelsens
område anpassats efter dem, som träffats på den allmänna aibetsmarknaden
mellan vederbörande arbetsgivarorganisation och fackförbund.
Domänstyrelsen har för sin del hänvisat till att inom styrelsens område erfordras
samarbete med andra skogsarbetsgivare och att styrelsen under alla
förhållanden måste vara försedd med en egen förhandlingsorganisation. Beträffande
förhandlingsinstitutionens organisation föreslår krigsmaterielverket
en lösning efter helt andra linjer än de i promemorian uppdragna. Krigsmaterielverket
förordar, att inom Kungl. Maj:ts kansli inrättas en avtalsberedning,
vilken eventuellt även skulle fa till uppgift att handlägga tjänstemännens
anställningsfrågor. I yttrandet förutsättes en ingående direkt kontroll
från Kungl. Maj:ts sida över avtalsförhandlingarna; sålunda skulle av
beredningen ingångna avtal underställas Kungl. Majit för godkännande.

I det stora flertalet av statsmyndigheternas yttranden tillstyrkes emellertid
en utbyggnad av förhandlingsinstitutionen i närmare anslutning till vad som
ifrågasatts i departementspromemorian, om ock med vissa variationer av
ståndpunkterna beträffande institutionens närmare konstruktion, befogenheter
och arbetssätt.

De statliga bolag, som yttrat sig i ärendet, ha med något enstaka undantag
uttalat sig för åvägabringande av samarbete bolagen emellan på sätt i departementspromemorian
anförts.

Dejmrtements- Av skäl sorn inledningsvis anförts är det angeläget, att åtgärder vidtagas
chefen. ^ ytterligare samordnande av kollektivavtalsfrågornas handläggning

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

inom statsförvaltningen. Den utredning, som företagits med utgångspunkt
från departementspromemorian, visar också i den riktningen, att man bör
åstadkomma en utbyggnad av den nuvarande, provisoriska organisationen
och därvid även tillskapa ett organ för samordnande av förhandlingsverksamheten
inom hela förvaltningen. Myndigheternas yttranden och förslag
förete vissa skiftningar i uppfattning beträffande den närmare konstruktionen
av förhandlingsinstitutionen samt dennas befogenhet och arbetssätt. Den längst
gående avvikelsen från promemorians uppläggning innebär krigsmaterielverkets
förslag alt ställa statens kollektivavtalsförhandlingar under direkt kontroll
av Kungl. Majit och införliva avtalsorganisationen med Kungl. Majits
kansli. För egen del är jag icke beredd att förorda en så radikal omläggning
av ordningen för kollektivavtalsfrågomas handläggning, utan jag anser mig
med stöd av det stora flertalet remissyttranden böra tillstyrka en lösning av
frågan i närmare anslutning till departementspromemorians riktlinjer.

Såsom i promemorian föreslagits torde kostnaderna för den utbyggda förhandlingsinstitutionen,
även till den del de belöpa på affärsverken, böra bestridas
från anslag å riksstaten, vilket synes böra upptagas under sjunde
huvudtiteln. Jag torde nu få framlägga förslag om äskande hos riksdagen av
sådant anslag å tilläggsstat för det löpande budgetåret. Sedan anslagsfrågan
prövats, torde jag få återkomma till frågan örn instruktion och andra bestämmelser
för förhandlingsinstitutionen. Anledning torde därvid givas att upptaga
de i ärendet föreliggande detaljspörsmålen beträffande institutionens konstruktion,
den närmare avgränsningen av dess verksamhetsområde samt förhållandet
till de olika verken och arbetssättet. Dessa spörsmål böra under
tiden underkastas ytterligare utredning. Jag vill emellertid i detta sammanhang
förutskicka, att institutionen icke bör organiseras på sådant sätt, att
den kommer att innebära en onödigt tyngande instansbildning, och att den
icke heller får medföra hinder för att de många smärre tillämpningsfrågor,
som uppkomma inom de olika arbetsområdena, få lösas på arbetsplatserna
eller eljest inom respektive verk i huvudsakligen samma utsträckning och på
samma sätt som sker inom de nu förefintliga avtalsnämndernas områden.
Uppenbarligen måste även, när det gäller att pröva förhandlingsinstitutionens
och myndigheternas inbördes befogenheter, hänsyn tagas till myndigheternas,
och särskilt affärsverksstyrelsernas, driftsledande funktion och därmed
förenade ansvar. Alt hänsyn även tages till de bestående organisationsförhållandena
på den allmänna arbetsmarknaden — på såväl arbetarnas som
arbetsgivarnas sida — synes rimligt.

Vad angår den yttre organisationen, delar jag den i departementspromemorian
uttalade och i remissyttrandena understrukna uppfattningen, att förhandlingsinstitutionen
bör ställas under ledning av en ordförande, vilken
fungerar som ledare av den samordnande vei-ksamheten för hela avtalsområdet.
Denne bör även vara ledare för del kansli, som bör inrättas gemensamt
för hela avtalsområdet och i vilket det nuvarande sekretariatet för försvarets
och kommunikationsverkens avtalsnämnder bör inordnas. I departementspromemorian
bar förordats, all ordföranden erhåller en relativt hög löne -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 311.

ställning, varvid till jämförelse erinrats om avlöningsvillkoren för befattningarna
som ordförande och chef för statens sakrevision och för statens
organisationsnämnd. För egen del är jag icke beredd att nu framlägga slutligt
förslag örn ordförandens löneställning, då denna fråga behöver ytterligare
granskas i samband med detaljplaneringen av den nya institutionen
och även torde få göras i viss mån beroende på i vilken utsträckning och på
vilket sätt han kan komma att bli verksam även inom de statliga bolagens
avtalsområden. Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, torde
frågan få göras beroende på Kungl. Majits prövning. Vid denna böra de
i departementspromemorian angivna jämförelsefallen vara utgångspunkten.

För närvarande äro ordförandesysslorna i försvarets och kommunikationsverkens
avtalsnämnder förenade med årsarvoden jämte sammanträdesarvoden.
Vid kollektivavtalsförhandlingar utgå dagarvoden till nämndernas ledamöter.
Kostnaderna för ifrågavarande arvoden uppgingo under budgetåret
1946/47 till omkring 16 000 kronor. Det torde vara erforderligt att även
i fortsättningen räkna med sådana arvoden. Dessa torde likaledes få fastställas
av Kungl. Majit i samband med institutionens närmare utformning.

Vad angår sekretariatet torde som ledare av kansliarbetet närmast under
den centrala institutionens ordförande erfordras en erfaren och i övrigt väl
kvalificerad funktionär med heltidsanställning. Denne bör tills vidare avlönas
med arvode. Även i fråga örn detta arvode liksom beträffande anställningsvillkoren
för den i övrigt erforderliga personalen torde det böra ankomma
på Kungl. Majit att meddela föreskrifter.

Med hänsyn till svårigheten att nu närmare beräkna medelsbehovet under
olika avlönings- och omkostnadsposter torde de erforderliga anslagsmedlen
tills vidare böra anvisas under ett förslagsanslag upptagande både avlöningar
och omkostnader. Under förutsättning att institutionen kan träda i verksamhet
vid årsskiftet, torde anslagsbehovet för innevarande budgetår få uppskattas
tili 40 000 kronor. Ett förslagsanslag å detta belopp torde sålunda
böra äskas å tilläggsstat under sjunde huvudtiteln. Anslaget torde lämpligen
kunna rubriceras Statens avtalsnämnder.

Vad slutligen angår frågan om en förhandlingsinstitution för de statliga
bolagen, är denna fråga icke av beskaffenhet att påkalla närmare behandling
i det nu förevarande sammanhanget. Jag far endast, under hänvisning
till vad i departementspromemorian därom anförts, erinra att örn den statliga
institutionens ledare och kansli anlitas även för bolagens avtalsinstitution,
härav betingade kostnader böra bestridas av bolagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Statens avtalsnämnder å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av ................................ kronor 40 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

C. Skatte- och kontrollväsendet.

[2.] 18 a. Upplysningsverksamhet i samband med uppbördsreformen,
förslagsanslag. 18 b. Vissa kostnader för uppbördsväsendet, förslagsanslag.
Den av riksdagen beslutade omläggningen av uppbördsförfarandet träder i
kraft den 1 januari 1947. Omläggningen innebär att under inkomståret för
inkomst och förmögenhet uttages preliminär skatt, vilken avräknas mot den
slutliga skatt, som påföres efter verkställd taxering. För skatt, som skall erläggas
av löntagare, skall i regel arbetsgivare göra avdrag å lönen.

Med hänsyn till att det nya uppbördssystemet bygger på medverkan av
den enskilde, främst envar arbetsgivare, torde det vara nödvändigt att förbereda
dess genomförande genom statlig upplysningsverksamhet. I första hand
synes härvid böra komma i fråga att av trycket utgiva två broschyrer, en
avsedd för arbetsgivare och en för övriga skattskyldiga, vilka i lättfattlig form
redogöra för vad uppbördsreformen innebär. Vidare synes det lämpligt att
genom radio och andra nyhetsförmedlande organ sprida kännedom om reformens
innebörd.

Förenämnda broschyrer torde böra tryckas i en upplaga å tillhopa omkring
2 000 000 ex. för att gratis utdelas till hushåll och arbetsgivare. Inom
departementet verkställda kostnadsberäkningar giva vid handen att kostnaderna
för tryckning och distribution kunna uppskattas till i runt tal 150 000
kronor. Med hänsyn till önskvärdheten att av dessa medel kunna bestrida
jämväl andra kostnader för publicitet i samband med uppbördsreformen torde
ett förslagsanslag å 100 000 kronor böra anvisas för ändamålet under rubriken
Upplysningsverksamhet i samband med uppbördsreformen.

För flertalet löntagare skall preliminärskatten beräknas enligt skattetabell.
Omkring 60 dylika tabeller ha upprättats och skola under innevarande höst
tryckas i en upplaga å cirka 3 miljoner exemplar för att utsändas till de lokala
skattemyndigheterna. De totala kostnaderna för upprättande, tryckning
och distribution av tabellerna ha uppskattats till i runt tal 200 000 kronor,
varav huvudparten utgör pappers- och tryckningskostnader. Dessa medel torde
böra utgå från ett nytt förslagsanslag under sjunde huvudtiteln med rubriken
Vissa kostnader för uppbördsväsendet. Från detta anslag torde jämväl
böra bestridas andra hithörande kostnader, såsom utgifter för den centrala
uppbördsnämndens verksamhet och kostnader för tryckning av blanketter för
preliminär självdeklaration, ansökan om preliminär B-skatt, befrielse från
löneavdrag m. fl. blanketter. Dessa kostnader torde icke böra beräknas lill
mindre belopp än i runt tal 100 000 kronor.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa
följande förslagsanslag, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

dels till Upplysningsverksamhet i samband med uppbörds reformen

.............................. kronor 160 000

dels ock till Vissa kostnader för uppbördsväsendet
.............................. kronor 300 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Rolf Lahnhagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Bilaga 6.

Egentliga statsutgifter.

Åttonde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Quensel, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angående
egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 m. m. samt anför därvid följande.

B. Arkiv, bibliotek och museer.

[1.] 16 a. Bidrag till uppförande av nybyggnad för Göteborgs stadsbibliotek,
reservationsanslag. I skrivelse den 16 juni 1939 hemställde styrelsen för
Göteborgs stadsbibliotek örn ett statsbidrag av Ib 000 kronor för budgetåret
1940/41 såsom bidrag till bibliotekets verksamhet. Framställningen tillstyrktes
i avgivna remissutlåtanden av kanslern för rikets universitet, styrelsen för
Göteborgs högskola, lärarrådet för nämnda högskola, skolöverstyrelsen samt
Göteborgs stadsfullmäktige, vilka instanser därvid samtliga underströko ifrågavarande
biblioteks stora betydelse såsom centralbibliotek för västra Sverige,
i vilket hänseende detsamma förklarades intaga en ställning motsvarande
universitetsbiblioteken och kungl, biblioteket för övriga delar av landet.
Liknande uttalanden gjordes av riksbibliotekarien, som emellertid — med
förklaring att han under normala förhållanden på det livligaste skulle lia förordat
bil all lill framställningen —- icke fann sig för det dåvarande kunna
tillstyrka densamma. Icke heller statskontoret ansåg sig kunna under rådande
förhållanden tillstyrka framställningen.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 311.

Sedermera hemställde styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek i skrivelse
den 21 oktober 1941 — med överlämnande av ritningar och beskrivning till
ett förslag till nybyggnad för biblioteket, vilken därvid beräknades draga
en sammanlagd kostnad av 1 600 000 kronor — örn ett statsbidrag för ändamålet
av 250 000 kronor. Härvid förutsattes jämväl statsbidrag genom anvisande
av anslag å beredskapsstat till ett sammanlagt belopp av ytterligare i
runt tal 480 000 kronor.

Vid remissbehandlingen av sistnämnda framställning anförde statskontoret,
att ämbetsverket ej ansåge sig kunna tillstyrka densamma, med hänsyn till
de restriktiva principer som då tillämpades vid prövningen av förslag örn
nya anläggningsarbeten. Riksbibliotekarien tillstyrkte framställningen under
framhållande av samma synpunkter som tidigare anförts med avseende å
stadsbibliotekets ställning och betydelse. Liknande uttalande gjordes av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län. Byggnadsstyrelsen ifrågasatte en minskning
av i byggnadsförslaget upptagna magasinsutrymmen ävensom en
begränsning av vissa andra lokalutrymmen men hade intet att erinra mot de
preliminärt beräknade byggnadskostnaderna, 1 600 000 kronor.

De båda nämnda framställningarna ha hittills ej föranlett något ställningstagande
från Kungl. Maj:ts sida.

I skrivelse den 7 juni 1945 har härefter styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek
■—- med överlämnande av ett omarbetat förslag till nybyggnad för biblioteket
jämte tillhörande ritningar m. m. — gjort framställning örn anvisande
av ett belopp av 750 000 kronor såsom statsbidrag till uppförandet av ifrågavarande
byggnad.

Till stöd för sin framställning har styrelsen med avseende å bibliotekets
utveckling och dess nuvarande ställning inom
vårt lands biblioteksväsen anfört i huvudsak följande.

Göteborgs stadsbibliotek grundades år 1890 genom en sammanslagning av
Göteborgs musei- och Göteborgs högskolas bibliotek. Av dessa kunde det förstnämnda
då blicka tillbaka på en nära trettioårig verksamhet, under vilken
det utvecklats till en betydande faktor i stadens kulturella liv. Dess storlek beräknades
vid museets 25-årsjubileum 1886 till inemot 50 000 nummer och
bokbeståndets beskaffenhet visar, att det i första hand avsåg att vara ett offentligt
studiebibliotek. Som sådant vann det erkännande, t. ex. därigenom
att det fick förmedla lån från kungl, biblioteket och att dess nyförvärv från
och med 1888 förtecknades i de svenska offentliga bibliotekens gemensamma,
tryckta accessionskatalog.

År 1886 gjorde dåvarande chefen för museibiblioteket ett programuttalande,
vari han sökte fastställa bibliotekets uppgifter och uppdraga riktlinjer för
dess framtida utveckling. Detta utmynnade i ett uttalande, att biblioteket med
särskild hänsyn till att staden redan då fått ett eget folkbibliotek, borde »allt
mera kunna koncentrera sin uppgift till att varda ett vetenskapligt och medborgerligt
stadsbibliotek . . . tillgängligt för en var som söker kunskap». Det
är detta program Göteborgs stadsbibliotek sökt förverkliga, och som fastslagits
i dess senast (1929) antagna reglementes första paragraf:

»Göteborgs stadsbibliotek har till uppgift att genom samlande och tillhandahållande
av erforderlig litteratur betjäna och främja vetenskaplig forskning
och undervisning samt tillgodose allmänhetens behov av upplysning i
skilda ämnen och av bildande läsning.»

Kungl. Majlis proposition nr 311.

Benämningen »stadsbibliotek» är emellertid numera vilseledande. Göteborgs
stadsbibliotek har nämligen en annan karaktär än de institutioner med detta
namn, som i senare tid vuxit upp i våra större städer, och vilkas närmaste
motsvarighet i Göteborg är Dicksonska folkbiblioteket. Stadsbiblioteket närmar
sig till hela sin läggning universitetsbibliotekens typ.

Vid uppbyggandet av,bibliotekets bokbestånd har huvudsynpunkten varit
tillgodoseendet av forskare och studerande vid stadens mångå kulturinstitutioner
och högre undervisningsanstalter, i första hand högskolan och museerna.
Högskolan har icke något eget bibliotek, utan stadsbiblioteket tjänstgör
såsom dess universitetsbibliotek. Under de första decennierna av sin tillvaro
lämnade också högskolan betydande anslag till biblioteket, såväl årliga
som extra för större bokinköp. Av största vikt för biblioteket är, att det
genom byte med högskolans årsskrift och doktorsavhandlingar erhåller stora
och värdefulla tillskott till sina samlingar.

Ett välförsett, övervägande humanistiskt forskare- och studiebibliotek har
å andra sidan vidsträckta möjligheter att bli till gagn även för en större
allmänhet. Så är även fallet med Göteborgs stadsbibliotek. Med hänsyn till
klientel torde biblioteket närmast böra jämföras med kungl, biblioteket, vilket
ju betjänar en synnerligen bred publik.

Tack vare frikostiga anslag av staden, stora donationer av enskilda, talrika,
delvis mycket dyrbara och omfattande bokgåvor samt utvidgade bytesförbindelser
har biblioteket tillvuxit och förkovrats med stor snabbhet. Sedan
länge står det som det fjärde i ordningen bland Sveriges offentliga bibliotek.
Bokbeståndet beräknades vid årsskiftet 1944/45 omfatta ca en halv miljon
band och ca 350 000 småskrifter; det upptog då 16 650 löpmeter. Härtill
kommo tidningar i stort format, handskrifter m. m. Biblioteket står i bytesförbindelse
med 495 institutioner, huvudsakligen utländska. Göteborgs Kungl,
vetenskaps- och vitterhetssamhälle, vars boksamling är deponerad i stadsbiblioteket,
står i bytesförbindelse med 356 institutioner.

Publikfrekvensen har befunnit sig i ständig tillväxt. Under tioårsperioden
1925—1934 steg den årliga besökssiffran med 100 °/o, eller från 26 000 till
52 000. År 1944 steg den till 57 000.

Göteborgs stadsbibliotek är numera att betrakta som en kommunal institution.
Dess tjänstemän, på vilka ställas samma kompetenskrav som på
kungl, bibliotekets och universitetsbibliotekens, liro uppförda å stadens löne-
och pensionsstater, och även i övrigt står staden som garant för dess
ekonomi. Biblioteket har visserligen egna fonder, men avkastningen av dessa,
för år 1945 beräknad lill 24 300 kronor, utgör ett relativt ringa belopp, jämfört
med årsanslaget av uttaxerade medel, vilket för 1945 uppgår till 322 690
kronor. Det bör å andra sidan beaktas, att de kulturinstitutioner, vilkas boksamlingar
utgjort grundstommen i stadsbiblioteket, alltjämt lia ett betydande
inflytande på dess ledning. Sålunda har styrelsen för högskolan att utse
2 ledamöter ,i dess styrelse, Göteborgs museum och Kungl, vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg 1 vardera; övriga 6 ledamöter utses av stadsfullmäktige
i Göteborg.

Göteborgs stadsbibliotek har emellertid icke endast att fylla uppgifter av
lokal göteborgsk karaktär. Dess verksamhet har i ständigt stigande gi’ad fått
betydelse för hela vårt lands kulturella och vetenskapliga liv.

De svenska vetenskapliga bibliotekens utlåningsverksamhet är, som bekant,
sedan lång tid tillbaka organiserad enligt samarbetets princip. Verk som saknas
i eli bibliotek kunna genom dettas förmedling få lånas från ett annat.
Göteborgs stadsbibliotek har allt ifrån sin tillkomst varit inlemmat i denna
organisation. Att det därvidlag är givande part långt mera än lagande framgår
av förd statistik.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Det framgår av statistiken, att Göteborgs stadsbibliotek i stor utsträckning
fungerar såsom långivare åt de stora statsbiblioteken. Det framgår ockå
att mindre bibliotek anlita stadsbiblioteket, och att detta gäller särskilt biblioteken
i västra Sverige. I själva verket fungerar Göteborgs stadsbibliotek
sedan länge såsom vetenskapligt centralbibliotek för västra Sverige.

Det är att märka, att denna utlåningsverksamhet från stadsbiblioteket
sker utan kostnad för vare sig statsverket eller den enskilde låntagaren. Eftersom
biblioteket icke har fribrevsrätt, måste det härför vidkännas icke obetydliga
utgifter.

Såsom riksgagnelig institution verkar Göteborgs stadsbibliotek icke minst
i sin egenskap av bibliotek för Göteborgs högskola, alltså såsom universitetsbibliotek.
Göteborgs högskolas betydelse är, liksom de statliga universitetens,
för visso icke inskränkt till den ort, där byggnaden är belägen och där de
anställda utöva sin undervisning och bedriva sin forskning. Högskolans elever
komma från olika delar av landet och efter avlagda examina verka de
på skilda orter, de flesta av dem i statstjänst. Vad beträffar den vid högskolan
bedrivna forskningen, så behöver det knappast särskilt framhållas, att
den kommer svenska folket i dess helhet till godo.

Stockholm och Göteborg äro de enda egentliga storstäderna i Sverige. Jämförelser
dem emellan ligga därför alltid nära till hands. I förevarande sammanhang
bör beaktas, att Göteborg i jämförelse med huvudstaden, dit så
många statliga kulturinstitutioner äro förlagda, alltid har haft en oproportionerligt
stor kulturbudget. Denna har under på senare år rådande ekonomiska
förhållanden blivit allt mera betungande. En del kulturella inrättningar,
vilka förut varit självförsörjande, lia måst söka understöd av staden. Och
avkastningen av de stora fonder för kulturella ändamål, över vilka staden
förfogar, är med nuvarande ränteläge starkt reducerad.

Den uppfattningen, att Göteborgs stadsbibliotek är en kulturinstitution,
som i stor utsträckning kommer hela landet till godo och därför bör understödjas
av statsmakterna, är styrelsen icke ensam om. Därom vittna bland
annat yttranden avgivna av universitetskanslern, riksbibliotekarien m. fl.
över av styrelsen i olika sammanhang gjorda framställningar om statsbidrag
till biblioteket.

Styrelsen bär vidare — under uttalande av att vad sålunda anförts syntes
motivera ett statsbidrag till bibliotekets nybyggnad — beträffande byggnads
frågan i huvudsak anfört:

Göteborgs stadsbiblioteks nuvarande byggnad invigdes år 1900. Den bekostades
till största delen av anslag ur en Göteborgs stad tillhörig s. k. utdelningsfond,
till en mindre del av gåvor från enskilda. En flygel uppfördes
åren 1924—1926. Kostnaden för denna bestreds dels av nyssnämnda fond,
dels av anslag av stadsfullmäktige. Trots utökningen uppkommo snart nya
lokalsvårigheter, orsakade av institutionens utomordentligt snabba utveckling.
År 1934 tillsatte bibliotekets styrelse en särskild beredning, vilken sedan dess
oavbrutet arbetat på lösningen av byggnadsfrågan.

Ursprungligen var det styrelsens avsikt att söka få till stånd en andra
tillbyggnad, vilken dock måste kombineras med en genomgripande ominredning
av stora partier av den ursprungliga byggnaden på grund av dennas
många bristfälligheter i tekniskt avseende. Det var därjämte nödvändigt att
företaga omfattande reparationer. En ingående undersökning gav emellertid
vid handen, att utvidgningen, moderniseringen och reparationerna tillsammantagna
skulle bliva ett synnerligen stort och dyrbart företag, som till råga

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

på allt i åtskilliga avseenden icke kunde giva tillfredsställande resultat. De
lokaler, som erhölles, skulle med andra ord icke fylla de krav, som numera
ställas på en förstklassig biblioteksbyggnad. Under sådana förhållanden beslöt
styrelsen övergiva tillbyggnadslinjen och i stället arbeta på att få till
stånd en helt ny byggnad.

Sedan år 1939 föreligger en av styrelsen antagen plan till nybyggnad. Den
är uppgjord av arkitekten Ärland Noreen, och en av samtidens främsta
auktoriteter, överbibliotekarien Wilhelm Munthe i Oslo, har örn den yttrat,
att den kommer att »gi Göteborg Nordens mest rasjonelle biblioteksbygning
innenfor den opptrukne ökonomiske ramme».

För uppförandet av byggnaden har drätselkammaren år 1941 anvisat en
inom stadsdelen Heden, öster om Skånegatan och norr om Örgrytevägen
belägen tomt. Ett förslag att förlägga byggnaden vid Viktor Rudbergsgatan
mellan Hvitfeldtska läroverket och landsarkivet har befunnits icke kunna
genomföras. Stadskollegiet har i stället i skrivelse till styrelsen den 9 maj
1945 förklarat sig ha för avsikt att för stadsfullmäktige framlägga förslag
om uppförande av byggnaden på den anvisade tomten.

Byggnadsritningarna ha upprepade gånger överarbetats. En sista, grundlig
omarbetning företogs hösten 1943. Den innebar, förutom vissa förenklingar,
att två av de ursprungligen nio magasinsvåningarna slopades, medan
till gengäld en fullständig källarvåning inreddes.

Enligt av styrelsen förebragt utredning ha kostnaderna för den
planerade nybyggnaden, utförd i huvudsaklig överensstämmelse
med arkitekt Noreens senaste förslag i september 1943 uppskattats till
1 805 000 kronor enligt följande sammanställning:

Byggnadskostnad exklusive yttre arbeten .............. kronor 1 302 000

Rörlednings- och ventilationsanläggning .............. » 142 000

Elektriska ledningar och hissar ...................... » 149 000

Yttre arbeten ................ » 54 000

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsedda

utgifter ........................................ » 158 000

Summa kronor 1 805 000.

Dessa kostnader beräknas motsvara, då byggnadsvolymen uppskattats till
23 600 kbm., ett pris per kbm., inräknat yttre arbeten, av 76 kronor 48 öre.
Till byggnadskostnaderna, 1 805 000 kronor, komma kostnader för hyllinredning
väsentligen av stål, vilka uppskattats till ett belopp av 325 000 kronor.
De totala kostnaderna för nybyggnaden beräknas sålunda till sammanlagt
(1 805 000 + 325 000 =) 2 130 000 kronor.

Med avseende å byggnadsföretagets finansiering har styrelsen
bland annat anfört:

För ändamålet finnes tillgänglig en nybyggnadsfond, till största delen bestående
av bidrag, som stadsfullmäktige vid två tillfällen anvisat ur utdelningsfonder.
Fonden uppgick vid årsskiftet 1944/45 till 665 000 kronor. Ett
betydande belopp återstår således att uppbringa. Vid bedömande av storleken
av det erforderliga statsbidraget har styrelsen samrått med representanter
för kommunalstyrelsen i Göteborg. Härvid har gjorts gällande, att de
kostnader för byggnadsföretaget inklusive all inredning, vilka överskjuta det

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements chefen.

belopp, som för närvarande står till förfogande såsom byggnadsfond, borde
delas lika mellan staten och Göteborgs stad. Dessa kostnader komma att
uppgå till minst 1 500 000 kronor.

Styrelsen och kommunalförvaltningen ha tidigare föreställt sig, att jämte
ordinärt statsanslag även s. k. beredskap sanslag skulle kunna erhållas. Styrelsen
har emellertid inhämtat, att så icke torde vara fallet Vid fixerandet av
det belopp av 750 000 kronor, varom styrelsen nu anhåller, har den tagit
denna omständighet i betraktande.

Göteborgs stadsbibliotek utgör en kommunal institution. Kostnaderna för
dess verksamhet bestridas till övervägande delen av Göteborgs stad. Enligt
vad i ärendet upplysts uppgick sålunda det av staden till biblioteket anvisade
anslaget för år 1945 till i runt tal 323 000 kronor, under det att avkastningen
av bibliotekets egna fonder beräknades till 24 300 kronor. Bibliotekets
bokbestånd uppskattades vid årsskiftet 1944/45 till omkring 500 000
band och dess handskrifter till 325 000. Härtill komma tidningar och tidskrifter
m. m. Till storleken är detta bibliotek det fjärde i ordningen av vårt
lands bibliotek och intager härigenom och genom sin verksamhet en framträdande
ställning inom vårt lands biblioteksväsen. Ehuru en kommunal institution
har detta bibliotek -— såsom ock av den i ärendet förebragta utredningen
framgår — en helt annan karaktär än övriga stadsbibliotek i vårt
land. Förutom att det tjänstgör som universitetsbibliotek för Göteborgs högskola,
har biblioteket sålunda genom en omfattande kostnadsfri utlåning fått en
central betydelse för såväl folkbildningsarbetet och de statliga undervisningsanstalterna
som det vetenskapliga och kulturella livet överhuvudtaget icke
blott i Göteborg utan i hela västra Sverige. I stor utsträckning fungerar biblioteket
vidare som långivare framför allt till de tre stora statliga biblioteken
-— kungl, biblioteket och universitetsbiblioteken — men även till andra bibliotek
i vårt land.

Göteborgs stadsbibliotek torde sålunda kunna sägas fylla ett statligt biblioteks
uppgifter inom vårt lands biblioteksväsen. Med hänsyn härtill synes
det mig motiverat, att staten nu stöder bibliotekets verksamhet genom att bidraga
till kostnaderna för en för biblioteket erforderlig nybyggnad. Jag erinrar
härvid, att — såsom av den föregående redogörelsen framgått biblioteksstyrelsen
tidigare gjort framställningar örn statligt understöd till biblioteket
dels år 1939 i form av ett bidrag till bibliotekets drift för budgetåret
1940/41, dels år 1941 i form av bidrag till nybyggnad till biblioteket. De
i dessa båda framställningar framförda förslagen synas emellertid icke ha ansetts
kunna genomföras i dåvarande statsfinansiella läge. Vad den förra framställningen
beträffar, så avser icke -— enligt vad jag under hand inhämtat
— biblioteket att för närvarande anhålla örn statsunderstöd till bibliotekets
årliga driftkostnader, därest staten i stället stöder biblioteket genom bidrag
till kostnaderna för dess nybyggnad. Det i den nu föreliggande framställningen
framlagda byggnadsförslaget utgör åter en överarbetning av det förslag,
som legat till grund för 1941 års framställning i ämnet. Mot byggnadsförslaget
och de verkställda beräkningarna av byggnads- och inredningskost -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311. 63

naderna (1 805 000 -f- 325 000 =) 2 130 000 kronor har jag ej funnit anledning
till erinran.

Vid bedömande av statsbidragets storlek har biblioteksstyrelsen med utgångspunkt
från att till bestridande av kostnaderna skulle disponeras en tillgänglig
byggnadsfond, sorn vid årsskiftet 1944/45 uppgick till 665 000 kronor,
efter samråd med vederbörande kommunala representanter funnit rimligt,
att staden och staten bidraga med hälften vardera av återstående kostnader
(2 130 000 — 665 000 =) 1 465 000 kronor eller i avrundat tal 1 500 000
kronor. En dylik avvägning av statsbidraget finner jag godtagbar. Jag tillstyrker
sålunda en medelsanvisning för ändamålet av 750 000 kronor. Framställning
härom synes mig böra göras redan vid riksdagens höstsession. Det
erforderliga anslaget, som synes böra erhålla reservationsanslags natur, torde
sålunda böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår
samt anvisas å driftbudgeten under rubriken Bidrag till uppförande av
nybyggnad för Göteborgs stadsbibliotek.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till uppförande av nybyggnad för Göteborgs
stadsbibliotek å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 750 000.

[2.] 22 a. Livrustkammaren: Återuppställning av samlingarna m. lii., reservationsanslag.
Föreståndaren för livrustkammaren har, med tillstyrkande
av nordiska museets nämnd, anhållit om ett anslag för ifrågavarande ändamål
av 33 500 kronor.

Föreståndaren har därvid anfört i huvudsak följande.

Efter den totalevakuering, som under kriget ägt rum i fråga om livrustkammarens
föremålsbestånd, har detta sedan början av år 1946 varit under
återuppställning. Härvid har med nödvändighet en modernare uppfattning
om det utställningstekniska förfarandet fått göra sig gällande, främst beträffande
föremålsurval, belysningsförhållanden och montertypernas ändamålsenlighet.
De principer, som vörö utslagsgivande vid skådesamlingens
mer än 30 år gamla förkrigsuppställning, äro i dag naturligt nog föråldrade
och ha fått lämna plats för nyare synpunkter. En total återuppställning i
förening med en modernisering i här nämnd riktning medför emellertid ofrånkomliga
utgifter. I samband med återuppställningen ha även framkommit
vissa konserveringsbehov, som ej längre kunna åsidosättas och som äro av
den arten, att institutionens egna möjligheter ej förslå för dess täckande.
Främst avses den lossnande förgyllningen och målningen på de historiska
statsvagnarna. Om denna defekt ej snarast elimineras, kan en obotlig skada
uppstå.

Beträffande kostnaderna har föreståndaren för livrustkammaren gjort
följande beräkning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Snickeriarbeten ......................................

måleriarbeten ........................................

elektrisk installation ..................................

konservering av 4 st. hästmannekänger..................

nyanskaffning av 78 st. mannekänger för historiska dräkter

diverse ..............................................

hyllinredning till biblioteket ............................

tillfällig medarbetare ..................................

fästande av förgyllning på två statsvagnar................

oförutsedda utgifter ..................................

kronor 10 200

» 5 500

» 3 800

» 700

» 2 580

» 1 200

» 3 650

» 1 500

» 500

» 3 870

Summa kronor 33 500.

Departements- Jag tillstyrker att för ifrågavarande ändamål anvisas det äskade beloppet,
chefen. 33 599 kronor, samt att anslaget anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår.
Anslaget torde böra givas reservationsanslags karaktär. Jag hemställer,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Livrustkammaren: Återuppställning av samlingarna
m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett reservationsanslag av .......... kronor 33 500.

E. Universiteten, den medicinska undervisningen m. m.

[3.] 54 a. Gemensamma universiteisändamål: Studieresa till utländska vetenskapliga
institutioner, reservationsanslag. I skrivelse den 13 juli 1946 har
byggnadsstyrelsen anfört följande.

Under de närmaste åren torde ett betydande antal vetenskapliga institutioner
och undervisningsanstalter komma att planläggas och utföras vid rikets
universitet och högskolor. Erfarenheten har visat, att planläggningsarbetet för
dessa byggnader förutsätter ett synnerligen intimt samarbete mellan byggnadsstyrelsen
i dess egenskap av projekterande och byggande myndighet samt
sakkunniga experter för de olika institutionerna. Det har även visat sig i hög
grad önskvärt, att genom byggnadsstyrelsens förmedling samarbete mellan
företrädare för olika vetenskapsgrenar kommer till stånd vid planläggningsarbetena,
så att olika synpunkter och erfarenheter må kunna i tillämpliga delar
komma det allmänna planeringsarbetet tillgodo.

Tidigare har styrelsen i allmänhet för varje sådan byggnadsfråga efter hörande
av kanslern för rikets universitet tillkallat särskilda sakkunniga i syfte
att klarlägga den lämpligaste planläggningen av byggnaden ävensom skäligheten
av begärd utrymmesstandard m. m.

Emellertid skulle det vara av stort värde örn ett visst mindre antal sådana
sakkunniga kontinuerligt kunde stå till förfogande för samråd med byggnadsstyrelsen
i olika byggnadsfrågor, som beröra vetenskapliga institutioner.
Därigenom skulle en samlad sakkunskap kunna göra sig gällande redan vid
uppgörandet av det lokalprogram och förberedande projekteringsarbete, som
erfordras för varje byggnadsföretag liksom också vid de fortsatta planeringsoch
inredningsarbetena.

Särskilt med hänsyn till det stora antal vetenskapliga institutioner och
undervisningsanstalter av olika slag som äro avsedda att planeras inom den

Kungl. Majlis proposition nr 311.

narmaste framtiden, anser byggnadsstyrelsen det skulle vara i hög grad angeläget
och gagnande att någon representant för styrelsen jämte sådana sakkunniga,
som här ovan avsetts, bereddes tillfälle att i andra länder studera
liknande byggnadsföretag. På de byggnader som här skola komma till utförande
vid våra universitet och högskolor måste givetvis ställas mycket höga
fordringar beträffande såväl planering som inredning, så att den svenska
forskningen beredes sa fördelaktiga arbetsförhållanden, som överhuvud stå
att åstadkomma inom ramen för tillgängliga medel. Det vore därför av stort
värde att på ort och ställe lå taga del av hur motsvarande problem lösts i utlandet.
Den största samlade erfarenheten inom dessa verksamhetsområden
torde, i den mån den kan antagas vara tillgänglig, finnas i Nordamerikas
Förenta Stater och England.

För tillvaratagande av de rön och erfarenheter som vunnits, får byggnadsstyrelsen
föreslå, att en studiedelegation, inrymmande representanter för
byggnadsstyrelsen samt de lärdomsanstalter Kungl. Maj:t finner lämpligt, herodes
tillfälle att under omkring 10 veckor instundande höst studera utformning
och planläggning av vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter
i nämnda länder.

Delegationen bör icke endast ägna sin uppmärksamhet åt byggnadernas
planläggning utan även åt frågor rörande instrumentanskaffning samt övrig
utrustning och inredning. Av betydelse i detta senare avseende torde även
vara, att förbindelser sökas med lämpliga leverantörfirmor samt att uppgifter
införskaffas rörande priser och leveranstider m. m.

Kostnaderna per delegat torde med ledning av inhämtade uppgifter från
nyligen gjorda studieresor till de nämnda länderna kunna beräknas till
10 000 kronor.

Utlåtanden över byggnadsstyrelsens framställning ha avgivits av de mindre
akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund, lärarkollegiet vid karolinska
institutet samt kanslern för rikets universitet. Av utlåtandena inhämtas bland
annat följande.

Mindre konsistoriet i Uppsala finner det vara av allra största betydelse att
representanter för de vetenskapliga institutionerna beredas tillfälle att i England
och Amerika studera utformningen och planläggningen av institutioner
och undervisningsanstalter och tillstyrker därför livligt byggnadsstyrelsens
ifrågavarande framställning. Konsistoriet ifrågasätter emellertid, huruvida
icke liknande studier jämväl i andra länder exempelvis Ryssland skulle vara
av värde. Konsistoriet erinrar jämväl om att inom de humanistiska sektionerna
behov av nya institutionsbyggnader inom kort torde framkomma och att
därför representanter för de humanistiska läroämnena borde beredas tillfälle
till liknande studier. Med hänsyn till nu mest aktuella behov anser konsistoriet
emellertid att i den nu planerade studieresan bör från Uppsala universitet
deltaga representanter för de naturvetenskapliga ämnesområdena.

Mindre konsistoriet i Lund erinrar, att vid Lunds universitet för närvarande
pågår arbete med uppgörande av plan för universitetets framtida byggnadsverksamhet.
Det hade därvid visat sig, att behovet av nya institutionsbyggnadei
voie stort. Det vore därför av stort intresse att vid uttormningen
av institutionsbyggnaderna största möjliga erfarenhet kunde ställas till förfogande.
Konsistoriet tillstyrker därför på det livligaste byggnadsstyrelsens
förslag.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anför följande. Kollegiet vill framhålla,
att byggnadsstyrelsens initiativ i oell för sig är mycket glädjande och

nilian!/ lill riksilnr/cns protokoll IDAG. / saint. /Yr till.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

förtjänt att noggrant övervägas. Kollegiet kan dock icke underlåta att framhålla
de vetenskapliga institutionernas mycket skiftande karaktär. Denna
medför — örn kollegiet begränsar sig till sitt eget verksamhetsområde — att
en person icke kan tänkas fungera såsom sakkunnig för alla medicinska institutioner.
Lokalbehov och utrustning för t. ex. en anatomisk eller patologisk
institution avviker högst betydligt från den på en fysiologisk eller kemisk och
dessa måste i sin tur utformas helt annorlunda än en klinisk. Skulle byggnadsstyrelsens
initiativ verkligen bliva till nytta, mäste därför ett flertal delegerade
utses, för de medicinska institutionernas vidkommande minst tre.

Vad institutionernas utrustning beträffar kunna erfarenheter fran ett hall
vara mycket värdefulla på ett annat, framförallt när det gäller undervisningens
behov. När det åter gäller utrustning för forskning gestalta sig förhållandena
högst olika t. o. m. inom likartade institutioner. Inom ett visst forskningsområde
kunna forskningsuppgifterna vara mycket växlande. Varje forskare
måste därför i stor utsträckning hava möjlighet att anskaffa den apparatur,
som är nödvändig just för hans problemställning.^ Detta hindrar dock
icke att ett studium av den vetenskapliga utrustningen på kända institutioner
i länder, där vetenskapen är så livaktig som i England och Förenta staterna

kan bliva mycket givande. . .. ..

Under förutsättning, att den utsända studiedelegationen gores tillräckligt
stor och mångsidig, får kollegiet därför tillstyrka kungl, byggnadsstyrelsens
förslag.

Kanslern har anfört följande.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag det vara av den
största betydelse att representanter för universiteten beredas tillfälle att i utlandet
— närmast Nordamerikas förenta stater och England — studera planläggning
och utrustning av vetenskapliga institutioner därstädes. Jag lar
därför tillstyrka att en studiedelegation i enlighet med byggnadsstyrelsens
förslag utses för att innevarande höst företaga den av ämbetsverket llragasatta
studieresan. I delegationen synes mig i första hand böra inga iepiesentanter
för aktuella byggnadsföretag vid universiteten i Uppsala och Lund
och får jag förorda att ifrågavarande uppdrag anförtros åt de av konsistorierna
föreslagna akademiska lärarna.

Vad karolinska institutet beträffar vill jag erinra darom, att Kungl. Majit
genom särskilda beslut den 8 och den 30 augusti 1946 beviljat dels professorn
U. S. von Euler resebidrag för att bland annat i Nordamerika studera
inredning och utrustning av flygmedicinska och fysiologiska laboratorier,
dels ock laboratorn E. Jorpes resebidrag för att i Nordamerika och England
studera frågor av vikt för inredning och utrustning av den blivande nybyggnaden
för den kemiska institutionen vid karolinska institutet. Härigenom
torde institutets synpunkter för tillfället kunna anses tillgodosedda, varför
jag icke finner det nödvändigt att någon representant för detta lärosäte ingår
i omförmälda studiedelegation.

Departements. Då i våras naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag rörande den
chefen. natUrvetenskapliga forskningens behov av personal, anslag och lokaler underställdes
riksdagen (propositionen 1946:273) framhölls såsom självklart,
att vetenskapliga institutioner för att kunna rationellt utnyttjas måste ha
tillgång till förstklassig instrument- och annan utrustning samt rymliga och
ändamålsenliga lokaler. Vidare erinrades örn att Kungl. Majit genom beslut

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

den 26 april 1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i samråd med vederbörande
myndigheter vid universiteten i Uppsala och Lund verkställa utredning
rörande byggnadsplaner för nämnda universitet. För att den upprustning
av universiteten i personellt och materiellt hänseende, vartill avslutade
och pågående utredningar rörande universitetens förhållande syfta,
skall kunna genomföras på ändamålsenligaste sätt, är det givetvis av största
vikt att de som ha planläggningsarbetet om hand sättas i tillfälle att studera
moderna vetenskapliga institutioner i utlandet. Det förslag om utsändande av
en studiedelegation till USA och England, som byggnadsstyrelsen framlagt,
synes därför förtjäna att förverkligas och jag är för egen del beredd att medverka
därtill. Tillfälle att deltaga i denna studieresa, vilken är avsedd att
taga sin början i november 1946, torde böra beredas två representanter för
byggnadsstyrelsen och två representanter från vartdera av våra två statsuniversitet.
Resekostnaderna torde i anslutning till byggnadsstyrelsens beräkningar
böra beräknas till sammanlagt 60 000 kronor. För oförutsedda utgifter
synes böra beräknas ett belopp av ytterligare 10 000 kronor, varför
för ändamålet torde böra anvisas ett belopp av tillhopa 70 000 kronor. Ett
särskilt anslag å nyssnämnda belopp synes böra uppföras på tilläggsstat I
för innevarande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Gemensamma universitetsändamål: Studieresa till
utländska vetenskapliga institutioner å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 70 000.

[4.] 71 a. Farmaceutislta institutet: Extra undervisningskurs för farmacie
kandidatexamen, reservationsanslag. År 1945 anordnades vid farmaceutiska
institutet en extra undervisningskurs för farmacie kandidatexamen. För ändamålet
anvisades å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett
reservationsanslag av 21 000 kronor. Dubbleringskursen var föranledd av
bristen på utbildade farmaceuter.

I skrivelse den 29 mars 1946 har styrelsen för institutet anhållit om ett
anslag å 21 000 kronor för anordnande även under år 1947 av en dylik extra
undervisningskurs.

Styrelsens hemställan har föranletts av en utav medicinalstyrelsen i skrivelse
den 5 december 1945 gjord framställning i ämnet, varav inhämtas, att
apotekens behov av farmaceutiskt utbildad personal trots alla vidtagna åtgärder
alltjämt är större än tillgången. Med hänsyn till de uppenbara vådorna
av att personaltillgången vid rikets apoteksinrättningar vore otillräcklig
hade medicinalstyrelsen funnit det påkallat, att såsom fallet varit under
år 1945 en extra lärokurs för farmacie kandidatexamen anordnades vid institutet
år 1947.

Departements chefen.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Med hänsyn till den vid apoteken alltjämt rådande personalbristen synes
det lämpligt att även under år 1947 anordnas en extra lärokurs för farmacie
kandidatexamen, vilken kurs liksom den föregående torde böra omfatta omkring
80 elever. Mot beräkningen av kostnaderna för kursen har jag icke
funnit anledning till erinran. Det för ändamålet erforderliga beloppet, 21 000
kronor, synes böra anvisas på tilläggsstat I till riksstaten för innevarande
budgetår. På grund av kursens förläggning under tiden mars—oktober bör
anslaget även denna gång givas reservationsanslags karaktär.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen

att till Farmaceutiska institutet: Extra undervisningskurs
för farmacie kandidatexamen å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av................................kronor 21 000.

F. Tekniska högskolor.

[5.] 12 a. Chalmers tekniska högskola: Inköp av ett elektronmikroskop,
reservationsanslag. Den 16 februari 1945 föreskrev Kungl. Majit, att vid
slutreglering av förhållandet mellan staten och aktiebolaget Scientia av ett
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisat reservationsanslag
av 1 700 000 kronor till Inköp i utlandet av litteratur och instrument
m. m. för tekniskt och vetenskapligt bruk skulle beräknas ett belopp
av 56 000 kronor såsom bidrag till inköp av ett elektronmikroskop för Chalmers
tekniska högskola enligt avtal mellan aktiebolaget Scientia och Elektriska
aktiebolaget Siemens. Priset för elektronmikroskopet skulle utgöra
136 000 kronor. Från skilda håll hade bidrag till ett sammanlagt belopp
av 80 000 kronor ställts till förfogande för inköpet.

Enligt vad i ärendet upplysts har genom av kriget föranledda förhållanden
ifrågavarande köp icke kommit till stånd och avtalet därom mellan
nämnda bolag hävts. Det för ändamålet avsedda beloppet av omförmälda
reservationsanslag har med utgången av budgetåret 1945/46 tillförts budgetutjämningsfonden.

I skrivelse den 29 juni 1946 har styrelsen för Chalmers tekniska högskola
gjort framställning örn anvisande av ett belopp av 56 000 kronor för inköp
av ett elektronmikroskop från annat håll, därvid styrelsen i huvudsak anfört:

Genom svenska textilforskningsinstitutet, inom vilket elektronmikroskopet
avsetts skola uppställas, ha nu undersökningar gjorts om inköp av ett elektronmikroskop
från annat håll. Det bästa och fördelaktigaste anbudet har
erhållits från Radio Corporation of America, som erbjuder ett mikroskop
till ett pris av 13 350 dollars. Mikroskop av denna modell ha setts i verksamhet
av professor The Svedberg, Uppsala universitet, och professor Olof
Rydbeck, Chalmers tekniska högskola, vid studieresa i Amerika, samt av
föreståndaren för Svenska textilforskningsinstitutet, docent Nils Gralén, vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

studieresa i England, samtliga under maj månad 1946. Dessa sakkunniga ha
givit modellen sitt förord och anse den vara i kvalitet och användbarhet jämförlig
med det tidigare beställda Siemens-mikroskopet.

Under det att de vanliga optiska mikroskopen kunna förstora högst 2 000 Departementsgånger,
möjliggöra elektronmikroskopen förstoringar mellan 20 000 och chefen40
000 gånger. Det elektronmikroskop, varom nu är fråga, ger enligt vad
jag under hand inhämtat en förstoring av 20 000 gånger. Härtill komma
möjligheterna att förstora genom elektronmikroskop tagna fotografiska bilder
5—10 gånger. Användningen av elektronmikroskop har härigenom blivit
av största betydelse för forskningen inom skilda områden av naturvetenskapen.
För närvarande finnas i vårt land endast två elektronmikroskop, det
ena vid Uppsala universitet och det andra vid vetenskapsakademiens nobelinstitut.
Då elektronmikroskopet kommit att bli ett allt mera nödvändigt
hjälpmedel för ett framgångsrikt bedrivande av studier beträffande materialstrukturer,
torde anskaffandet av ett dylikt med placering i Göteborg komma
att bli i hög grad värdefullt för materialforskningen inom de olika avdelningarna
vid Chalmers tekniska högskola, särskilt för den silikatkemiska
forskningen, ävensom för fiberforskningen vid svenska textilforskningsinstitutet.
Jag har därför funnit vägande skäl tala för att högskolan beredes
tillfälle att anskaffa ett mikroskop av här ifrågavarande art. Jag erinrar
härvid, att Kungl. Majit även tidigare i annat sammanhang ställt ett belopp
av 56 000 kronor till högskolans förfogande såsom bidrag till inköp av
dylikt mikroskop.

Såsom förut berörts har det tidigare planerade inköpet av ett elektronmikroskop
till ett pris av 136 000 kronor, därvid från olika enskildas sida
utfästelser gjorts om bidrag till ett sammanlagt belopp av 80 000 kronor,
aldrig kommit till stånd och det för ändamålet anvisade statsbidraget har
numera tillförts budgetutjämningsfonden. Det mikroskop, som nu avses skola
inköpas från Amerika, skulle enligt högskolestyrelsen betinga ett pris, vilket
efter dagens dollarkurs uppgår till i runt tal 48 000 kronor. Detta är sålunda
avsevärt lägre än priset för det förra mikroskopet. Enligt vad jag under
hand inhämtat kunna de bidrag till ett sammanlagt belopp av 80 000 kronor,
som från enskilt håll tidigare utfästs, alltjämt påräknas under förutsättning
av att ett statsanslag av 48 000 kronor kan erhållas för mikroskopets
inköp. De enskilda bidragen avses då i första hand skola användas dels till
inköp av en s. k. vakuumkammare (en apparat för preparering av prover,
avsedda att insättas i elektronmikroskopet) från Amerika för ett pris efter
gällande dollarkurs av 13 000 kronor, dels till bestridande av kostnaderna
för tull, försäkring m. m., vilka beräknas till 14 000 kronor, dels till montering
och elektrisk utrustning m. m. av mikroskopet till ett belopp av 10 000
kronor, dels ock lill uppövning av för mikroskopets skötsel erforderlig personal
(en vetenskapligt utbildad assistent och ett prepareringsbiträde med
lön under tre månader) för en beräknad kostnad av 3 000 kronor. Här angivna
kostnader skulle sålunda uppgå till ett belopp av sammanlagt 40 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

kronor. Återstående bidragsbelopp å tillhopa 40 000 kronor äro avsedda till
bestridande av kostnaderna för elektronmikroskopets drift under en tid av
omkring tre år framåt. Beträffande sistnämnda kostnader har framhållits,
att utgifterna för mikroskopets användande eljest skulle komma att bli avsevärda
för vederbörande forskare, då det inom ett nytt forskningsfält ofta
krävdes långvariga försök, innan ett fullgott resultat kunde erhållas. Det
anses därför vara av stor betydelse för forskningen, örn elektronmikroskopet
kunde ställas gratis till förfogande för kvalificerade forskare, så att även
arbetskraft och förbrukningsmateriel tillhandahölles utan ersättning.

Den sålunda planerade dispositionen av de enskilda bidragen synes mig
ändamålsenlig, och jag finner det rimligt, att staten under föreliggande omständigheter
ensam svarar för kostnaderna för inköpet av mikroskopet på
sätt de enskilda bidragsgivarna förutsatt. Då den typ, som nu avses skola
inköpas, av sakkunniga befunnits lämplig och priset, i runt tal 48 000 kronor,
ej givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag en medelsanvisning
för ändamålet med nämnda belopp. Härför erforderligt anslag, vilket synes
böra erhålla reservationsanslags natur, torde böra äskas å tilläggsstat till
riksstaten för innevarande budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att framdeles efter förslag av styrelsen för Chalmers tekniska högskola meddela
närmare bestämmelser angående vården och dispositionen av ifrågavarande
elektronmikroskop.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Chalmers tekniska högskola: Inköp av ett elektronmikroskop
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47 anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 48 000.

H. Allmänna läroverken m. m.

[6.] 32 a. Vissa psykologisk-pedagogiska undersökningar, reservationsanslag.
I skrivelse den 1 mars 1946 bär 19A6 års skolkommission hemställt om
anvisande av 84 000 kronor för genomförande av vissa psykologisk-pedagogiska
undersökningar. Kommissionen har därvid anfört i huvudsak följande.

Inom kommissionen hade i samband med planläggningen av kommissionens
arbete behandlats frågan örn behovet av en systematisk inventering av
den pedagogiska forskningens rön rörande olika för skola och undervisning
aktuella spörsmål liksom örn behovet av att på vissa områden av central
betydelse för utformningen av vårt framtida skolväsen en sådan psykologiskpedagogisk
primärforskning snarast upptoges, som kunde förväntas giva
resultat av omedelbart värde för kommissionens arbete. Kommissionen hade
uppdragit åt professorn vid Göteborgs högskola John Elmgren att utarbeta
och inkomma med yttrande och närmare utformade förslag rörande uppläggningen
och genomförandet av ifrågavarande utrednings- och forskningsarbete.
Med anledning härav hade Elmgren framlagt förslag till vissa vetenskapliga
undersökningar, avseende bland annat att giva en grundval för kursplanernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

revision med hänsyn till de olika ålderstadiernas intellektuella mognad, att
klarlägga språkmognaden med särskild hänsyn till den för begynnelsestadiet
av undervisningen i främmande språk lämpliga åldern samt att belysa utvecklingen
av barnens intellektuella kapacitet och intresseriktning. Kommissionen
hade funnit, att de föreslagna undersökningarna skulle vara av ett
mycket stort värde för kommissionens fortsatta arbete. Desamma borde enligt
kommissionens mening genomföras av psykologisk-pedagogiska institutet
under samarbete med kommissionen. Den omedelbara ledningen av undersökningarna
borde uppdragas åt Elmgren. De sammanlagda kostnaderna för

genomförandet av undersökningarna beräknades sålunda:

Undersökningar rörande kursplanernas revision .......... kronor 20 000

Undersökningar rörande språkmognaden ................ » 10 000

Undersökningar rörande utvecklingen av barnens intellektuella
kapacitet och intresseriktning .................. » 44 000

Ersättning till professorn Elmgren för mistade löneförmåner

under tjänstledighet för ledandet av undersökningarna . ■ » 10 000

Summa kronor 84 000.

Skolöverstyrelsen och styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet ha
båda tillstyrkt bifall till framställningen.

Genom beslut den 12 april 1946 har Kungl. Majit föreskrivit, att ifrågava-Departementsrande
undersökningar skola verkställas av psykologisk-pedagogiska institutet chefen''
i samarbete med 1946 års skolkommission, samt förordnat, att den närmaste
ledningen av undersökningarna skall handhavas av professorn vid Göteborgs
högskola John Elmgren. Samtidigt har Kungl. Maj :t, som förklarat Sig
vilja framdeles meddela beslut rörande anvisande av medel till gäldande av
kostnaderna för undersökningarna, föreskrivit, att av desamma föranledda
utgifter skola tills vidare bestridas av det under åttonde huvudtiteln uppförda
reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

Ifrågavarande undersökningar beröra problem av väsenlig betydelse för
reformsträvandena på undervisningens område och samtidigt frågor, om vilka
våra nuvarande kunskaper äro synnerligen begränsade. Även om på sina
håll i utlandet vissa likartade undersökningar genomförts, sakna vi praktiskt
taget helt inhemska, på svenska förhållanden och svenska skolelever byggda
och tillämpliga undersökningar. Det synes därför otvivelaktigt, att här ifrågavarande
undersökningar komma att bliva av stort värde för skolkommissionens
fortsatta arbete. Den gjorda kostnadsberäkningen torde kunna godtagas.
Det för ändamålet erforderliga beloppet, 84 000 kronor, synes böra anvisas
såsom särskilt reservationsanslag på tilliiggsstat I till riksstaten för innevarande
budgetår.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa psykologisk-pedagogiska undersökningar å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
reservationsanslag av .................... kronor 84 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

J. Yrkesundervisningen.

[7.] Yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m. Till omförmälda ändamål
har för budgetåret 1946/47 anvisats ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor,
vilket jämlikt av Kungl. Maj:t genom brev den 14 juni 1946 meddelade
föreskrifter må av överstyrelsen för yrkesutbildning disponeras på följande

sätt:

1. Anordnande i begränsad omfattning vid behov av yr kesutbildningskurser

för arbetslösa, förslagsvis .... kronor 1 500 000

2. Yrkesutbildning för f. d. fast anställt manskap vid för svaret,

förslagsvis .............................. » 250 000

3. Yrkesutbildning för långtidsinkallad beredskapsperso nal,

förslagsvis ................................ » 50 000

Summa kronor 1 800 000.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har nu hemställt örn medgivande för
överstyrelsen, dels att från och med budgetåret 1946/47 tills vidare i den omfattning,
som efter samråd med statens arbetsmarknadskommission, svenska
byggnadsindustriförbundet och svenska murareförbundet kan befinnas lämplig
och möjlig, anordna förberedande kurser för murarlärlingar i syfte att
underlätta ökad lärlingsutbildning inom murarfacket, dels att bestrida kostnaderna
för denna kursverksamhet från förenämnda anslag. Överstyrelsen
har härutinnan anfört i huvudsak följande.

Från statens arbetsmarknadskommission har till överstyrelsen för yrkesutbildning
framförts önskemål om vidtagande av åtgärder för att få till stånd
ökad utbildning av murare, överstyrelsen har på grund härav i samråd med
kommissionen haft överläggningar med svenska byggnadsindustriförbundet
och svenska murareförbundet angående de åtgärder, som lämpligen kunna
komma i fråga.

Behovet av ökad rekrytering inom muraryrket har i olika sammanhang
understrukits. Sålunda har den av huvudorganisationerna på arbetsmarknaden
tillsatta arbetsmarknadsorganisationernas yrkesutbildningskommitté i ett
betänkande med förslag till åtgärder för lärlingsutbildningens främjande anfört,
att enligt en verkställd beräkning antalet lärlingar under utbildning inom
byggnadsindustrien motsvarade endast 13 procent av det beräknade behovet.
Kommittén exemplifierar därvid svårigheterna att inom byggnadsindustrien
ordna en tillfredsställande yrkesutbildning på arbetsplatserna och
framhåller, att det mot bakgrunden härav framstode som särskilt angeläget,
att den skolmässiga utbildningen av yrkesarbetare för byggnadsindustrien
hade tillräcklig omfattning. Så vore emellertid icke fallet. Efter att ha anfört
vissa uppgifter örn antalet elever inom byggnadsfacken vid verkstadsskolor
fortsätter kommittén: »Särskilt inom murarfacket har skolutbildningen visat
sig ge goda resultat. Materialfrågan medför här inga större svårigheter, då
material spilles i mycket begränsad omfattning. Den praktiska utbildningen
i skolorna bör emellertid fortgå relativt kort tid, exempelvis ett par månader,
varefter eleverna skola ut i produktivt arbete för att lära sig arbetstakten ute
på byggena och få kännedom om de speciella förhållanden som där råda.»

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Frågan beröres även av investeringsutredningen i dess betänkande den 2
januari 1946 med utredning rörande personal- och materialresurser m. m. för
genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt
förslag (SOU 1946:13). Utredningen framhåller, att investeringsreserven i
vad gäller husbyggnader beräknas komma att utnyttjas endast i den mån
härigenom icke åstadkommes någon nämnvärd ansvällning av landets totala
husbyggnadsverksamhet utöver dess normalt största omfattning och att om
tillgången på yrkesarbetare är tillräcklig för normal husbyggnadsverksamhet,
den också bör förutsättas vara tillräcklig för investeringsreservens utnyttjande
i nämnd grad. Det framhålles emellertid, att knapphet på byggnadsarbetare
av vissa slag och inom vissa geografiska områden förelegat den senaste
tiden. Tillgången på yrkesarbetare, särskilt när det gäller murare, har
på vissa håll varit otillräcklig för att tillgodose efterfrågan konstaterar utredningen.

Med de berörda intresseorganisationerna har överstyrelsen övervägt olika
möjligheter för att söka åstadkomma ökad lärlingsutbildning. Såsom en provisorisk
åtgärd för att i nu rådande läge snarast åstadkomma ökad lärlingsrekrytering
har man därvid ansett sig böra förorda anordnandet genom
överstyrelsens försorg i viss omfattning av korta förberedande kurser för murarlärlingar.
Kurstiden har försöksvis tills vidare ansetts böra omfatta en tid
av 14 veckor med 48 timmars undervisning per vecka, varav 42 timmar yrkesarbete
och 6 timmar teori. Den fortsatta utbildningen skall sedan i vanlig
ordning ske genom anställning som lärling, och svenska byggnadsindustriförbundet
har förbundit sig tillse att kursdeltagare, som fullföljt utbildningen,
anställes såsom lärling hos till förbundet ansluten medlem. Byggnadsindustriförbundet
har vidare förbundit sig att till förfogande för överstyrelsen
ställa ett belopp av 400 kronor för varje kursdeltagare att utdelas som
stipendium.

Överstyrelsen anser det påtagligt, att behov av särskilda åtgärder för att
åstadkomma ökad lärlingsutbildning inom murarfacket föreligger. Åtgärderna
torde snarast böra sättas in. Anordnandet av särskilda förberedande kurser
för lärlingar i enlighet med vad ovan angivits synes vara en utväg, som bör
prövas i syfte att i nuvarande läge söka främja ökad tillströmning av lärlingar.
De relativt höga stipendier, som kursdeltagarna skulle komma att
erhålla av medel, vilka ställas till förfogande av byggnadsindustriförbundet,
samt den korta kurstiden torde underlätta möjligheterna att få kursdeltagare.
En provisorisk kursverksamhet av denna natur synes närmast kunna i huvudsak
likställas med de tidigare för tillgodoseende av verkstadsindustriens
behov av viss arbetskraft anordnade beredskapskurserna. Överstyrelsen anser
därför alt, frånsett kostnaderna för ersättningar åt eleverna, som i detta fall
skulle komma att bäras av byggnadsindustriförbundet, samtliga kostnader för
kursverksamheten böra bestridas av statsverket och utgå från det under
åttonde huvudtiteln för budgetåret 1946/47 uppförda förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser
för arbetslösa m. m.

Omfattningen av denna kursverksamhet kan icke nu med säkerhet bestämmas.
Den torde emellertid redan av praktiska skäl icke kunna få någon mera
avsevärd omfattning. Det har ansetts, alt kurser borde komma till stånd å
orter, där mera betydande byggnadsverksamhet förekommer. Eleverna böra
i regel rekryteras i orten och där få fortsätta sin lärlingsutbildning, då stipendiet
under kurstiden och lönen under den första lärlingstiden icke torde
möjliggöra självförsörjning ulan all vederbörande kan bo i sill hem. Vid val
av korsört kommer överstyrelsen alt .samråda med byggnadsindustri förbundet
och murareförbundet samt med arbetsmarknadskommissionen. Kurser

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements chefen.

torde närmast komma i fråga i ett antal av de större städerna, i den mån
lokal- och lärarfrågan kan lösas. I varje kurs avses intagas intill ett 15-tal
elever. Kostnaden för en kurs beräknas approximativt till omkring 6 000
kronor.

Statskontoret har — under uttalande av att behovet av den avsedda kursverksamheten
undandroge sig statskontorets bedömande -— med avseende å
anslagsfrågan förklarat sig icke kunna tillstyrka, att för ändamålet erforderliga
medel tagas från anslaget till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m.,
enär detta vore avsett att tagas i anspråk för att motverka genom en arbetsmarknadskris
förorsakad arbetslöshet. Därest de föreslagna kurserna ansåges
böra genomföras syntes till bestridande av kostnaderna därför böra begäras
ett särskilt anslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47.

Av den i ärendet förebragta utredningen synes framgå, att ett påtagligt
behov av ökad lärlingsutbildning inom murarfacket föreligger. Jag är därför
beredd att förorda, att för tillgodoseende av detta behov provisoriska åtgärder
vidtagas genom anordnande av förberedande kurser för murarlärlingar i huvudsaklig
överensstämmelse med vad överstyrelsen för yrkesutbildning därutinnan
föreslagit. Kostnaderna för den avsedda kursverksamheten ha av
överstyrelsen approximativt uppskattats till 6 000 kronor för varje kurs, varjämte
svenska byggnadsindustriförbundet utfäst sig att till envar kursdeltagare
utbetala ett stipendiebelopp av 400 kronor. De sålunda verkställda
kostnadsberäkningarna ha icke givit mig anledning till erinran. I likhet med
överstyrelsen finner jag det lämpligt, att kostnaderna för ifrågavarande kursverksamhet,
i den mån de avses skola utgå av statsmedel, bestridas från förslagsanslaget
till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m. Då emellertid
detta anslag — såsom statskontoret framhållit — icke är avsett för ändamål
av här avsedd natur, torde härför riksdagens medgivande böra inhämtas.
Enär det synes föreligga anledning att räkna med behov av anordnande av
motsvarande utbildning jämväl för andra fack redan under innevarande budgetår,
lärer tillika böra av riksdagen utverkas, att även i sådana fall få disponera
omförmälda anslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förslagsanslaget till Yrkesutbildningskurser för arbetslösa
m. m. måtte få disponeras jämväl till bestridande av
kostnader för anordnande av förberedande kurser för murarlärlingar
och andra därmed jämförliga ändamål i enlighet
med vad jag i det föregående anfört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

M. Understöd åt vetenskap, vitterhet och konst m. m.

[8.] 9. Vetenskapliga observationer under den totala solförmörkelsen år
1947, reservationsanslag. Såsom bidrag till vetenskapliga observationer under
den totala solförmörkelsen i Sverige år 1945 anvisades å riksstaten för
budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av 34 700 kronor och för budgetåret
1945/46 ett reservationsanslag av 20 600 kronor.

Baltisk-geodetiska kommissionen har nu hemställt, att genom Kungl.
Maj:ts försorg expeditioner måtte utsändas till Brasilien och engelska kolonien
Guldkusten för iakttagelse av den totala solförmörkelsen den 20 maj
1947 i geodetiskt-astronomiskt forskningssyfte.

Kommissionen yttrar i huvudsak följande.

Vid den totala solförmörkelsen den 9 juli 1945 utfördes, på initiativ av
kommissionen, i Norrland och Finland observationer i syfte att pröva en ny
metod för bestämmande av geodetiska linjer på jordytan. Resultaten av dessa
mätningar ha visat sig synnerligen tillfredsställande.

Denna nya metod — eklipsmetoden — är i korthet följande. En gradmätning
består i astronomiskt ortsbestämda punkters förbindande genom triangulering.
Då punkterna äro belägna på centrallinjen för en total eller ringformig
solförmörkelse och avståndet mellan punkterna är avsevärt, kan eklipsmetoden
ge ersättning för trianguleringen. Därvid erfordras observation av
kontakttiderna och fotografiska mätningar enbart på de båda ändpunkterna
av den geodetiska linjen, och alla mätningar på mellanpunkter — nödvändiga
vid triangulering -— bortfalla. Ur skillnaden mellan de observerade
tiderna och de med hjälp av teorien för månens rörelse beräknade kan den
geodetiska linjen evalveras. En triangulering är nu i avseende på såväl tidsutdräkt
som kostnad mycket krävande, under det att när en solförmörkelse
kan utnyttjas, både tid och kostnad väsentligt minskas. I förhållande till
jordens yta äro emellertid de totala solförmörkelselinjerna under ett århundrade
mycket glesa; av så mycket större vikt är det därför att begagna varje
sådan celest tilldragelse för vetenskapligt ändamål. — Gradmätning med
triangulering har en begränsad användning så tillvida, som ödemarker erbjuda
svåra samt breda sund och haven oöverstigliga hinder. Här skänker
eklipsmetoden möjligheter, som man hittills ansett uteslutna: kontinenterna
kunna förbindas över haven, isolerade oceanöar inmätas och härigenom en
väsentligt vidgad kunskap vinnas örn vår jord.

Den totala solförmörkelselinjen den 20 maj 1947 är särskilt gynnsamt utstakad
för att nå ett första geodetiskt samband mellan gamla och nya världen
— en verkligt stor uppgift. Månskuggan löper från Chile genom Brasilien
över Atlanten, når Afrika i kustbältet norr örn Guineabukten och fortsätter
nära ekvatorn österut. De lämpligaste observationsortema ligga i Brasilien
norr örn Rio de Janeiro och i Afrika inom Guldkusten. Järnvägskommunikationer
finnas på båda hållen.

Emellertid är det av stor vikt att på båda sidor av Atlanten flera observationsorter
upprättas fördelade längs centrallinjen. Detta förfaringssätt är det
medel som står till buds för att minska den risk för negativt resultat, som
ogynnsam väderlek och andra hindrande tillfälligheter kunna erbjuda. Samarbete
avses med danska och finska expeditioner, vilket ej minst i dessa avseenden
har betydelse.

Till uppläggning och genomförande föreligger här en vetenskaplig uppgift
av nordisk art.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Då svenska vetenskapsmän på det geodetiskt-astronomiska gebitet genom
erfarenhet, vunnen vid 1945 års solförmörkelse i Norrland, äro väl förberedda
att tillämpa eklipsmetoden, synes det vara en hederssak för Sverige att
deltaga i utforskningen av jordens gestalt genom det utmärkta medel, som
erbjudes den 20 maj 1947.

Vid sammanträde i Stockholm den 28 februari 1946 mellan representanter
för Baltisk-geodetiska kommissionen, rikets allmänna kartverk samt Stockholms
och Uppsala astronomiska observatorier har en gemensam plan för
expeditioner till Brasilien och Guldkusten diskuterats, på grundval av genom
skriftväxling inkomna upplysningar. Personal, utrustning, färdvägar och ej
minst kostnader voro föremål för överläggning.

Rikets allmänna kartverk har, med tillstyrkande av den av kommissionen
gjorda framställningen, föreslagit, dels att två expeditioner för eklipsbestämningar
skulle utsändas, den ena till Sydamerika och den andra till Afrika,
dels att för detta ändamål av statsmedel skulle anvisas ett belopp av 120 000
kronor.

Kartverket anför bland annat.

Kartverket ansluter sig helt till i kommissionens skrivelse framförda synpunkter
och önskemål. Det vore sålunda synnerligen värdefullt att genom
observationer vid nästa totala solförmörkelse möjliggöra sammanknytandet
av gamla och nya världens lodavvikelsesystem. Att månskuggan denna gång
går fram över ekvatoriala trakter ökar ytterligare värdet. Det är nämligen
för beräkningen av jordens form betydelsefullt att erhålla närmare kännedom
om ekvatorlinjens krökningsförhållanden — för närvarande vet man
föga härom — och ett viktigt bidrag till denna kännedom skulle erhållas
genom bestämningen till längd och läge av månskuggans väg å låga latituder
över Atlanten med angränsande fastland. Finlands geodetiska institut
avser att för ändamålet utsända en expedition till vardera av de två berörda
världsdelarna. Eventuella svenska expeditioner skulle samarbeta med de
finska; de båda ländernas expeditioner skulle på ett lyckligt sätt komplettera
varandra. Enligt kartverkets mening böra för Sveriges del minst två expeditioner
utsändas, den ena med fem observatörer till Afrika och den andra
med sex observatörer till Sydamerika. Härjämte bör vardera expeditionen
medföra en mekaniker eller ett vid fältarbete vant och i övrigt lämpligt
handräckningsbiträde. Bland observatörerna böra finnas både geodeter och
astronomer. Kartverket har för sin del möjlighet att utsända 4—5 av sina
geodetiska tjänstemän. Medverkan av astronomer är av väsentlig betydelse
för programmets lyckliga genomförande. Önskvärt är dessutom, att tillfälle
gives till sådant rent astronomiskt forskningsarbete som endast kan ifrågakomma
vid total solförmörkelse. Det är med hänsyn härtill, som här ovan
föreslagits 6 observatörer i stället för 5 i den sydamerikanska expeditionen.
Utöver det för eklipsbestämningarna behövliga antalet observatörer skulle
sålunda minst en astronom medfölja för att utföra dylika vetenskapliga rent
astronomiska undersökningar, för vilka ifrågavarande område av Brasilien
är bäst lämpat.

För de föreslagna expeditionerna har rikets allmänna kartverk uppgjort
en kostnadsberäkning, slutande å 120 710 kronor, vilken sammanfattningsvis
innebär följande.

Kungl. Majlis proposition nr 311.

Dagtraktam euten:

a) brasilianska expeditionen (50 dagar i land å 50 kronor

per vetenskapsman och 35 kronor per mekaniker, 40

dagar till sjöss å 13 kronor per person) ............ kronor 20 390

b) afrikanska expeditionen (50 dagar i land å 35 kronor
per vetenskapsman och 25 kronor per mekaniker, 40
dagar till sjöss å 13 kronor per person) ............ » 13 120

Sjöresor:

a) brasilianska expeditionen ........................ » 31 200

b) afrikanska expeditionen ........................ » 17 000

Godstransporter m. m................................. » 29 000

Instrumentanskaffning ........................ »_10 000

Summa kronor 120 710

Vetenskapsakademien, som hört sina sakkunniga ledamöter, professorerna
Östen Bergstrand och Hans W:son Ahlmann, har livligt förordat bifall
till kartverkets förslag.

De för all kartläggning grundläggande geodetiska mätningsmetoder, som Departementshittills
kommit till användning — i främsta rummet triangelmätningar — chefen.
ha lidit av den bristen, att de praktiskt taget varit bundna till de fasta delarna
av jordskorpan, kontinenterna. Någon exakt mätning av avstånd över
oceanerna har sålunda hittills icke kunnat ske. Vid fjolårets totala solförmörkelse
i Sverige prövades av svenska och finska vetenskapsmän för första
gången en helt ny geodetisk mätningsmetod, varvid man betjänade sig av
astronomiska observationer av månskuggans rörelse. Denna s. k. eklipsmetod
möjliggör för första gången en vetenskapligt fullvärdig metod för
avståndsmätning tvärsöver oceaner och kan därför få en revolutionerande
betydelse för geodesien och därmed för kartläggningen. Mätningarna kunna
emellertid utföras endast vid total eller ringformig solförmörkelse. Det
är därför naturligt, att den geodetiska vetenskapens målsmän söka få till
stånd expeditioner till de trakter, där i maj nästa år en total solförmörkelse
inträder och möjliggör exakt bestämning av en geodetisk linje tvärsöver
Sydatlanten. Det synes mig vara av stort intresse att statsmakterna genom
ekonomiskt stöd möjliggöra förverkligandet av de uppgjorda planerna och
jag är beredd att för egen del tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning.
De av rikets allmänna kartverk gjorda kostnadsberäkningarna lia icke
givit mig anledning till erinran. För ändamålet torde å tilläggsstat I till
riksstaten för innevarande budgetår böra uppföras ett reservationsanslag av
120 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

till Vetenskapliga observationer under den totala solförmörkelsen
dr 1947 å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av

kronor 120 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

N. Diverse.

[9.] 11 a. Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska avdelningen av S:te
Geneviévebiblioteket i Paris. Såsom bidrag till avlöning åt en dylik bibliotekarie
har riksdagen under en lång följd av år beviljat anslag, senast för
budgetåret 1940/41 med 1 500 kronor. Från och med budgetåret 1941/42 har
anslaget utgått från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.

Bibliotekariebefattningen, som tillsättes av de franska myndigheterna, skall
enligt träffad överenskommelse i tur och ordning för en tid av tre år innehavas
av en biblioteksman från ett vart av de nordiska länderna Danmark,
Finland, Norge och Sverige. Sedan turen i år kommit till Sverige, har förste
amanuensen vid kungl, biblioteket U. Willers från och med den 1 juli 1946
tjänstgjort såsom bibliotekarie. Willers har i anledning härav erhållit tjänstledigt
från sin befattning vid kungl, biblioteket och uppbär icke någon lön
därstädes.

Riksbibliotekarien har i sin framställning om anslag till ifrågavarande
ändamål för budgetåret 1946/47 anfört bland annat följande.

Den nordiska avdelningen av S:te Geneviévebiblioteket, som både kvantitativt
och kvalitativt är mycket betydande, har under årens lopp alltmer utvecklat
sig till att bli den givna medelpunkten för studiet av de skandinaviska
ländernas kultur, språk, litteratur och historia i Paris, och det bär därför
inom alla vetenskapligt intresserade kretsar ansetts som ett i högsta grad
vitalt intresse att bibehålla denna betydelsefulla kontakt med det franska
forskningsväsendet. Kostnaderna för bibliotekariebefattningen ha utgått med
vissa, av de skandinaviska länderna och Finland gemensamt bestridda årsbidrag,
vilka sammanlagda utgjort bibliotekariens avlöning.

Önskvärdheten av att en kompetent svensk biblioteksman beredes tillfälle
att under den nästkommande treårsperioden fungera som ledare av den skandinaviska
biblioteksavdelningen behöver knappast särskilt påpekas. Då nu de
internationella förbindelserna inom forskningens område skola återuppbyggas
och det genom kriget avbrutna samarbetet återknytas är det för vårt
lands vetenskapliga arbete av högsta värde att äga en ständig kontaktman i
Paris och därtill i ett så vetenskapligt betydelsefullt forskningscentrum som
Bibliothéque Sainte Geneviéve. Också för spridandet av kännedomen om vårt
lands egna vetenskapliga arbeten, dess litterära produktion m. m. kan hans
insats bliva av synnerligen högt värde. Beträffande finansieringen av hans
verksamhet måste emellertid för närvarande betonas att utsikterna för att
kunna bibehålla det hittillsvarande systemet förefalla att vara ganska små.
örn de hittillsvarande bidragen från de övriga länderna kunna påräknas synes
ovisst, och även om detta skulle visa sig vara förhållandet, så är den avlöning,
som på sådant sätt skulle kunna åstadkommas med nu rådande högt
uppdrivna levnadskostnader alldeles otillräcklig. Det synes därför vara den
enda tänkbara lösningen att Sverige, som nu har att tillsätta befattningen,
också åtager sig att under den nästkommande treårsperioden ansvara för
befattningshavarens avlöning.

Med hänsyn till befattningens betydelse och de avsevärda krav den ställer
på innehavarens vetenskapliga och administrativa förmåga, syntes enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

riksbibliotekariens mening motiverat att jämställa befattningens innehavare
med en förste legationssekreterare, vilken vore placerad i lönegraden A 26.

Något ortstillägg syntes icke böra utgå.

Kungl. Majit har genom beslut den 14 juni 1946 från åttonde huvudtitelns
reservationsanslag till extra utgifter anvisat ett belopp av 2 775 kronor, avseende
lönebidrag åt ifrågavarande bibliotekarie för tiden den 1 juli—den
30 september 1946 med 925 kronor i månaden.

Det synes mig vara av vikt, att våra kulturella förbindelser med Frank- Departementsrike
upprätthållas och såvitt möjligt stärkas. Då nu Sverige traktatsenligt chefenstår
i tur att hålla ifrågavarande bibliotekariebefattning besatt under en treårsperiod,
är det därför angeläget, att det svenska ekonomiska bidraget till
bibliotekariens lön utmätes så, att befattningen kan uppehållas med fullt
kompetent innehavare. Från våra nordiska grannländer kunna icke några
större bidrag påräknas, varför jag funnit skäligt att det svenska bidraget
fastställes till 925 kronor i månaden, d. v. s. 11 100 kronor för helt budgetår.

Då sistnämnda belopp med hänsyn till sin storlek och karaktär icke torde
böra belasta åttonde huvudtitelns anslag till extra utgifter, synes ett obetecknat
anslag för ändamålet böra under åttonde huvudtiteln uppföras på tillläggsstat
I till riksstaten för innevarande budgetår. Anslaget torde böra uppföras
med 11 100 kronor, varvid jag förutsätter, att från anslaget till extra
utgifter förskotterade medel skola återföras till sistnämnda anslag.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska avdelningen
av S:te Geneviévebiblioteket i Paris å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag
av................................. kronor 11 100.

[10 ] 13 a. Undervisning i svenska vid folkskolor i de nordiska grannländerna,
reservationsanslag. I skrivelse den 30 april 1946 har skolöverstyrelsen
hemställt, att ett belopp av 15 500 kronor måtte ställas till överstyrelsens
disposition för att användas till bekostande av grammofonkurser i svenska,
avsedda att såsom gåva överlämnas till folkskolor i de övriga nordiska länderna.
överstyrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

M Det danske Selskab i Köpenhamn hade i början av år 1945 såsom gåva
överlämnat ett antal grammofonskivor jämte tillhörande textböcker avsedda
för svenska folkskolor, varvid förutsatts, att från svensk sida en motsvarande
gåva skulle överlämnas, överstyrelsen hade nu låtit utarbeta förslag till
svenska språkskivor och tex(böcker, avsedda för fördelning bland folkskolor
saval i Danmark som i Finland och Norge samt eventuellt Island. För ändamålet
beräknades 600 serier grammofonskivor oell 12 500 textböcker bliva
erforderliga. Kostnaderna härför syntes komma alt uppgå till 15 500 kronor.

Genom beslut den 6 september 1946 har Kungl. Majit för ifrågavarande Departement».
ändamål anvisat högst 15 500 kronor att förskottsvis utgå från det under che,en•

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till extra utgifter. Då
emellertid kostnaderna icke synas böra slutligt belasta detta anslag, torde i
stället ett särskilt reservationsanslag för ändamålet böra anvisas å tilläggsstat
I till riksstaten för innevarande budgetår.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Undervisning i svenska vid folkskolor i de nordiska
grannländerna å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 15 500.

[11.] Provisoriskt lönetillägg åt lärare vid folkhögskolor m. m. Det beslut
rörande provisorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl., som fattades av 1946 års riksdag under dess vårsession
(prop. nr 3, rd. skr. nr 43), avsåg icke lärare vid folkhögskolor.
Riksdagen förklarade sig emellertid ha kommit till den uppfattningen, att
skäl talade för löneförbättring i anslutning till den statliga lönetilläggsregleringen.
Riksdagen förutsatte, att Kungl. Majit ägnade denna fråga uppmärksamhet
och snarast möjligt framlade de förslag i ämnet, som funnes påkallade.

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 3 september 1946 framlagt förslag
i ämnet, vari hemställes, att samtliga lärare vid folkhögskolor skola tillerkännas
förmåner, motsvarande tillfälligt lönetillägg för budgetåret 1945/
46 och provisoriskt lönetillägg för innevarande budgetår. Kostnaderna härför
ha beräknats till 129 600 kronor för tillfälligt lönetillägg och 245 700
kronor för provisoriskt lönetillägg, tillhopa i runt tal 37 5 000 kronor.

Överstyrelsen har utgått ifrån, att tillfälligt lönetillägg med 300 kronor
i ett för allt och provisoriskt lönetillägg med 660 kronor för år skulle tillkomma
rektorer samt ämneslärare med fast anställning, såväl de som äro
anställda vid både vinter- och sommarkurs, för vilka läsåret alltså uppgår
till (21 + 13 —) 34 veckor, som de som äro anställda vid enbart vinterkurs
(21 eller 24 veckor). Extra ordinarie och vikarierande ämneslärare med full
tjänstgöring (dessa kunna anställas endast vid vinterkurs) skulle erhålla
tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg med 24/34 av förutnämnda
belopp, d. v. s. i runda tal 200 kronor respektive 450 kronor, där vinterkursens
längd utgjorde 24 veckor, och med 21/34, d. v. s. i avrundade tal 175
kronor respektive 380 kronor, där vinterkursens längd utgjorde 21 veckor.
Timlärare i läsämnen samt Övningslärare (dessa äro tim- eller dagavlönade)
skulle erhålla provisoriskt arvodestillägg för innevarande budgetår med i
runt tal 11 %> av sina nuvarande arvoden, d. v. s. i stort sett samma arvodesuppräkning,
som kommit timlärare vid andra skolformer till del, samt tillfälligt
arvodestillägg, beräknat efter likartade grunder.

Innebörden av skolöverstyrelsens förslag framgår närmare av följande
sammanställning:

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Befattningshavare	Kurstidens längd minst	Tillfälligt lönetillägg kronor	Provisoriskt lönetillägg kronor
Rektor..................	34 veckor	300	660
Ämneslärare med fast anställn.
a) vid både vinter- och sommarkurs.....	34 >	300	660
b) > enbart vinterkurs.................	21 el. 24 >	300	660
Eo och vik. ämneslärare
a) vid huvudkurs örn 24 veckor .........	24 >	200	450
b) » > >21 > .........	21 >	175	380
Timlärare i läsämne (6: 50/tim.).........		0: 70/tim.	0: 70/tim.
Övningslärare i
a) slöjd (2: 50/tim. + 64 %) ........		0: 45/tim.	0:45/tim.
b) hushållsgöromål (10/dag + 64%).......		1: 80/dag	1: 80/dag
c) gymn. och sång (3: 50/tim. + 64%).....		0: 65/tim.	0: 65/tim.

Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Den sänkning av lönenivån i förhållande till andra grupper av befattningshavare,
som ett uteslutande av ifrågavarande lärargrupper från såväl
tillfälligt som provisoriskt lönetillägg skulle innebära, skulle komma att medföra
allvarliga olägenheter för folkhögskolorna. Ett sådant uteslutande skulle
innebära, att lärarnas löner komme att ligga icke oväsentligt lägre än lönerna
för lärare vid saväl de statliga läroverken som vid t. ex. kommunala
mellanskolor och högre folkskolor. Detta skulle medföra att folkhögskolans
lärare komme att känna sig intaga en särställning till deras nackdel vid
statsmakternas behandling av deras löneförhållanden och på ett påtagligt
sätt komma att försvåra folkhögskolans lärarrekrytering. Skäl tala därför
enligt överstyrelsens mening för att folkhögskolans lärare tillerkännas såväl
tillfälligt lönetillägg, utgående för budgetåret 1945/46 som provisoriskt lönetillägg
för budgetåret 1946/47.

De bestämmelser beträffande tillfälligt lönetillägg, som äro givna i kungörelsen
den 15 mars 1946 (nr 74) böra bliva gällande också beträffande fast
anställda rektorer och ämneslärare med full tjänstgöring vid folkhögskolorna,
med den ändring, att kungörelsens villkor örn minst 150 dagars tjänstgöring
under tiden 1 juli 1945—15 mars 1946 i sådan anställning, som berättigar
till erhållande av tillägg, med hänsyn till kursernas utsträckning
i stället sättes till minst 115 dagars tjänstgöring under tiden 1 november
1945—30 juni 1946, varjämte tillägget bör utgå i proportion till det antal
kursveckor per år, anställningen avser. Den sammanlagda kurstiden per år i
dagar räknat har därvid av överstyrelsen upptagits till 230 dagar, d. v. s.
8 dagar mindre än det sammanlagda daganlalet för huvudkurs och sommarkurs
(21 + 13 = 34 veckor = 238 dagar). För dem, vilka lia denna
tjänstgöringstid, föreslås 300 kronor. I det fall anställningshavaren ägt åtnjuta
lön för mindre än 115 dagar av ifrågavarande tidsperiod har lönetilllägget
beräknats till kronor 2:65 pr dag, om anställningen utgör del av 24
veckors kurs, dock med sammanlagt högst 200 kronor, och till kronor 2:80
pr dag, örn anställningen utgör del av 21 veckors kurs, dock med sammanlagt
högst 175 kronor.

Propositionen 1946: 3 upptar som provisoriskt lönetillägg för löner, vilka
icke äro dyrortsgraderade, ett tillägg på 660 kronor. Då lärarlönerna vid folkhögskolorna
icke äro dyrortsgraderade, synes det nämnda tillägget av 660
kronor beträffande dem böra tillämpas. Det torde böra utgå i samma form

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311. 6

Kungl. Majlis proposition nr 311.

och på samma villkor för fast anställda rektorer och ämneslärare vid folkhögskolorna,
som för befattningshavare, vilka redan tillerkänts provisoriskt
lönetillägg. För icke fast anställda och vik. ämneslärare med full tjänstgöring,
vilka ha lönebeloppen bestämda i viss överensstämmelse med i löneplan
L i folkskolans avlöningsreglemente upptagna extra lärare, synes provisoriskt
lönetillägg böra utgå omräknat till lämpligt avrundat belopp per kurs.

Vad slutligen angår arvodena till timlärarna i läsämnen vid folkhögskolorna
ha motsvarande arvoden för timlärare vid flertalet statliga och kommunala
undervisningsanstalter uppjusterats fr. o. m. den 1 juli 1946, varjämte
timlärarnas arvoden även för budgetåret 1945/46 retroaktivt uppjusterats
genom ett särskilt tillägg, s. k. avlönings tillägg, under villkor att de
haft en minimitjänstgöring av 150 dagar och minst 10 veckotimmars undervisning
under tiden 1 juli 1945—15 mars 1946 samt innehade anställning
såsom timlärare den 15 mars 1946. För folkhögskolans lärare utgå dessa
arvoden oförändrade med kronor 6: 50 i ett för allt per undervisningstimme.
Det synes skäligt, att även folkhögskolans timlärare erhålla en motsvarande
uppjustering av arvodena.

Timlärararvodena vid allmänna läroverk och därmed jämförliga läroanstalter
ha fr. o. m. innevarande budgetår uppräknats med 10 å 11 %>. överstyrelsen
föreslår, att arvodet till timlärare i läsänme vid folkhögskolorna
uppräknas med i runt tal 70 öre (d. v. s. med cirka 11 %>) till (6:50 +
0: 70=) kronor 7: 20 fr. o. m. den 1 juli 1946. Dessutom bör ett avlönmgstillägg,
motsvarande det som tillerkänts timlärarna vid flertalet statliga och
kommunala skolor såsom tillfälligt lönetillägg för budgetåret 1945/46 utgå
med 70 öre per undervisningstimme till timlärare, vilken under tiden 1 november
1945—30 juni 1946 fullgjort minst 115 dagars tjänstgöring med ett
minimiantal timmar per vecka av 10, dock med sammanlagt högst 300 kronor.

I fråga om folkhögskolans timlärare i övningsämnen föreslås, att ett provisoriskt
arvodestillägg från och med den 1 november 1945 måtte utgå med
11 % å det belopp, som inkluderar dyrtids- och kristillägg med f. n. sammanlagt
64 %>.

Beträffande statsbidragsfrågan har överstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Enligt överstyrelsens uppfattning torde anslag för beredande av provisorisk
förbättring av löneställningen för fast anställda rektorer och ämneslärare
samt icke fast anställda och vik. ämneslärare icke lämpligen böra utgå
till folkhögskolorna i form av procentuellt tillägg på utgående anslag utan
böra tilldelas varje skola i förhållande till vid skolan anställda befattningshavare,
som uppfylla för erhållande av lönetillägget föreskrivna villkor,
samt i förhållande till arten och omfattningen av deras tjänstgöring, i fråga
örn vilket hänvisas till vad som föreslagits angående beloppen för provisorisk
löneförbättring. Ang. sättet för rekvisition och utbetalande av provisoriskt
lönetillägg för budgetåret 1946/47 och tillfälligt lönetillägg för budgetåret
1945/46 torde närmare bestämmelser efter förslag av skolöverstyrelsen
böra utfärdas av Kungl. Majit.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret vill icke motsätta sig, att här ifrågavarande lärare erhålla cn
förbättring av sina löneförmåner. Denna förbättring synes emellertid böra begränsas
till att motsvara det provisoriska lönetillägg, som utgår till statstjänstemannen
för budgetåret 1946/47. Statskontoret kan således icke tillstyrka
överstyrelsens förslag, att folkhögskolornas lärare skulle erhålla även en mot
det tillfälliga lönetillägget svarande avlöningsförstärkning. Ämbetsverket vill

Kungl. Maj.ts proposition nr 311. 83

till stöd hal lor åberopa, att, då frågan om provisorisk förbättring av distriktsbarnmorskornas
löneförmåner var föremål för prövning vid innevarande års
riksdag, statsmakterna icke biföllo förslag om utbetalande till dessa befattningshavare
av ett engångsbelopp, motsvarande det tillfälliga lönetillägget
(se prop. 227/1946, s. 11 och riksdagsskrivelse 318). Statskontoret har därför
icke till närmare övervägande upptagit överstyrelsens förslag, mot vilket för
övrigt åtskilliga allvarliga invändningar kunna riktas.

Mot detaljerna i överstyrelsens förslag rörande det provisoriska lönetillägget
har statskontoret icke funnit anledning till andra erinringar än att tilllagget
för fast anställd ämneslärare, som icke har 34 veckors tjänstgöring
tor läsår, givetvis bör utgå nied ett i förhållande till den kortare tjänstgörin»-ea avy_ä§d del av maximibeloppet, 660 kronor. Erinras må, att sådan jämkning
föreslagits beträffande motsvarande lärare vid de lägre lantbruksundervismngsanstalterna.
Då enhetlighet icke föreligger mellan minimilönerna vid
dessa skolor och folkhögskolorna, synes anledning icke förefinnas att på sätt
toreslagits avrunda de tillägg, som skola utgå vid 24-, respektive 21-veckorskurserna.
Statskontoret får således föreslå, att dessa tillägg vid folkhögskolorna
fastställas till (24_X_660 465> respektive [21_X_660 \ 4Q5 kronor

34 I icspcjvuvc ^-gj

Jämväl timlärarna böra såsom överstyrelsen föreslagit komma i åtnjutande
av en provisorisk förbättring av nu utgående ersättning. Denna förbättring
hora ,ske * iorm av tillägg till de i avlöningsförfattningen (SFS 801/
1942) faststallda arvodesbeloppen. Någon ändring av dessa belopp torde således
icke nu bora vidtagas. Vidkommande tilläggens storlek har överstyrelsen
föreslagit 11 procent av grundarvodena, vilket skulle motsvara den förhöjning
per veckotimme, som i medeltal medgivits timlärare vid de allmänna
läroverken m. fl. läroanstalter enligt kungörelsen nr 403/1946.

, i anledning härav vill statskontoret fästa uppmärksamheten vid att beröra
höjning av timlärararvodena procentuellt sett varierar högst betydligt Å
medeldyrort föreligga höjningar på mellan 10 och 16 procent. En tillämp uV,

Mr pnyic^Per’.so.m kommit till uttryck i sagda kungörelse, synes leda
till att tillägget för timlarare i lasämnen och i gymnastik och sång bör bestammas
till 65 ore och för timlarare i slöjd till 55 öre för undervisningstimme,
medan tillägget for lärarinna i hushållsgöromål torde böra utgå med två
kronor 25 ore for undervisningsdag.

Vad slutligen angår formerna för statens bidrag till lönetillägget i fråga
föreslagit, att anslag skulle tilldelas varje folkhögskola i
.... Fallande till vid skolan anställda befattningshavare, som anses uppfylla
föreskrivna villköl- samt i förhållande till arten och omfattningen av deras
j mist gorm g. En detaljgranskning av varje lärares anställnings- och avlöningsforhallanden
skulle således bliva erforderlig för utanordnande av medel
för andamalet och detta skulle givetvis medföra ett avsevärt arbete för
överstyrelsen eller statskontoret.

•arn,''? dy/ik ??1,nin?..för “»betalande av medel till dessa tilläggsförmåner kan
, : m. "i" 1C, ,Comr°rda,- Amb

i samband nied 1942 ars lönereglering för folkhögskolornas lärarpersonal en
lationahsering genomiordes helratfande lil bela lande av rörliga tilläggsförmå da

att u,«å 1 1<,rm av en procentuell förhö j1
l t‘> '' ■ >d 7°n,c dV?l!ka kurserna sa,,,t.“ ålderstilläggen (se prop. 274/
1.14- s. 39 och 46 saini kungörelsen nr 801/1942 10 g 11 moni 5 mmkteni
1 analogi härmed lar statskontoret föreslå, att slatens bidrag jämväl för nu
ifrågavarande lonetilhigg av praktiska skäl faslställes all utgå i form av proccnlueU
loihöjning av samma stalsbidragsbclopp, som avser rörligt tillä»"

S iörS n^;n::dCt aV VrOlTISa,S0n "lä .heaklas'' :,lt do ^räknade kostnader-''
na lor nu i!ug,ivarande lilla»» uppgå lill i runt tal 245 000 kronor eller vid

Departementschefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

bifall till statskontorets förslag till 248 000 kronor, motsvarande 12,1, respektive
12,2 procent av anslagsposten till understöd åt folkhögskolor för innevarande
budgetår (2 028 000 kronor).

En approximativ beräkning av kostnaderna för tillägget i enlighet med
statskontorets förslag i förhållande till de sammanlagda minimilönerna för
den i framställningen beräknade lärarpersonalen giver vid handen, att kostnaderna
för tillägget utgöra 11,6 procent av minimilönerna. Under sådana
omständigheter synes det procentuella tillägget böra bestämmas till 12 procent
av grundunderstöden.

I likhet med skolöverstyrelsen har jag funnit skäligt, att även folkhögskolornas
lärare tillerkännas en provisorisk löneförbättring motsvarande den,
som statstjänstemännen m. fl. befattningshavare genom beslut innevarande
år kommit i åtnjutande av, samt att löneförbättringen får karaktär av såväl
ett provisoriskt lönetillägg för innevarande budgetår som ock ett tillfälligt lönetillägg
för första halvåret 1946.

Skolöverstyrelsens förslag beträffande provisoriskt och tillfälligt lönetillägg
innebär, att för erhållande av fullt lönetillägg (660 kronor resp. 300 kronor)
skulle krävas anställning med full tjänstgöring vid såväl vinterkurs som sommarkurs
samt att vid kortare anställningstid lönetilläggen skulle reduceras i
förhållande till anställningstidens längd. Mot denna princip och dess av skolöverstyrelsen
förordade tillämpning har jag icke funnit anledning till annan
erinran, än att reducerade belopp givetvis böra utgå även för det fall att
fast anställd ämneslärares anställning endast avser huvudkurs. Även i övrigt
synes skolöverstyrelsens förslag i fråga örn principerna för bestämmandet
av lönetilläggens storlek, exempelvis såvitt angår timlärare i läsämnen
och lärare i övningsämnen, i huvudsak kunna godtagas, dock med beaktande
av de av statskontoret ifrågasatta jämkningarna av de för sådana lärare
föreslagna tilläggen.

Statsverket har i princip att bära kostnaderna för folkhögskollärarnas löner.
I överensstämmelse med denna princip torde statsbidrag böra utgå till
bestridande av huvudmännens utgifter för ifrågavarande lönetillägg. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att med beaktande av de av statskontoret
anförda synpunkterna meddela närmare bestämmelser rörande formen för
statsbidragets utgående.

Kostnaderna för statsbidrag till ifrågavarande lönetillägg torde i anslutning
till skolöverstyrelsens beräkningar kunna uppskattas till i runt tal
375 000 kronor, därav för tillfälligt lönetillägg omkring 130 000 kronor. Utgifterna
torde böra bestridas från det för innevarande budgetår uppförda
förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att statsbidrag i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer
må utgå till bestridande av kostnaderna för utbetalande
av tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg åt
lärare vid folkhögskolor i huvudsaklig överensstämmelse med
vad jag i det föregående förordat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

[12.] Provisoriskt lönetillägg lii. m. åt lärare vid centrala verkstadsskolor
ra. fl. läroanstalter. Det beslut rörande provisorisk förbättring av löneställningen
för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl., som fattades av
1946 års riksdag under dess vårsession, avsåg icke lärarpersonalen vid de
centrala verkstadsskolorna, yrkesskolorna för viss arbetslös ungdom och
flygmekanikerskolan i Mölndal. Sedan propositionen i ämnet (1946: 3) avlämnats
till riksdagen, inkom emellertid överstyrelsen för yrkesutbildning
med framställning om att den ifrågasatta löneförbättringen måtte utsträckas
till att omfatta även nyssnämnda lärarpersonal, överstyrelsen anförde därvid
i huvudsak följande.

I skrivelse till överstyrelsen den 15 januari 1946 har slöjd- och yrkeslärarnas
riksförbund hemställt, att överstyrelsen måtte föreslå Kungl. Maj:t, att
lärare vid central verkstadsskola skulle erhålla lönetillägg i likhet med statsanställda
och lärare vid folk- och småskolor. Vidare har svenska yrkesskolföreningen
i skrivelse den 16 i samma månad gjort framställning i ämnet.

Med överlämnande av berörda skrivelser får överstyrelsen anföra följande,
överstyrelsen anser, att rektorer och övriga lärare vid såväl centrala verkstadsskolor
som skolor för viss arbetslös ungdom och flygmekanikerskolan
i Mölndal böra komma i åtnjutande av den i propositionen föreslagna löneförbättringen.
Lärarna vid ifrågavarande skolor äro anställda av skolornas
huvudmän, landsting eller primärkommuner, samt avlönas med statsbidrag.
Bidragen till avlöning åt lärare vid centrala verkstadsskolor utgår med de
belopp, som angivas i § 5 mom. 2 och 3 kungörelsen 1942: 596. Statsbidrag
till lärarlöner vid övriga nu berörda skolor utgår med belopp, som i huvudsak
överensstämma med de författningsenligt bestämda bidragen till lärare
vid centrala verkstadsskolor.

I fråga om den ställning lärare vid centrala verkstadsskolor och skolor
för arbetslös ungdom torde få anses intaga i lönehänseende, har riksdagen
i sin skrivelse nr 315 vid 1942 års riksdag (s. 4) gjort följande uttalande:
»För egen del vill riksdagen framhålla, att de för rektorer och övriga lärare
vid centrala verkstadsskolor fastställda avlöningsförmånerna visserligen äro
summariskt bestämda, men likväl icke synas böra likställas med arvodesbelopp
i vedertagen mening utan snarare med löner, som utgå till .statens
tjänstemän». Med detta uttalande har riksdagen motiverat sitt då fattade
beslut, att, enär de grundläggande lönebestämmelserna för lärarna i fråga
vore beräknade i huvudsak på grundval av 1937 års lönenivå, en förhöjning
av statsbidragen till lärarlöner borde utgå nied i runt tal 25 procent för att
bereda dessa kompensation för stegrade levnadskostnader efter grunder, som
närmare anknöte sig till vad som gäller för lönegradsplacerade statstjänstemän.
Genom riksdagens samtidigt gjorda uttalande örn att vad riksdagen sålunda
beslutat borde äga motsvarande tillämpning beträffande rektorer och
övriga liirare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom, torde dessa i lönehänseende
få anses intaga samma .ställning som lärare vid centrala verkstadsskolor.
Vid tidpunkten för riksdagens nu nämnda beslut hade Mölndals
stads verkstadsskolor för arbetslös ungdom ännu icke omorganiserats till
flygmekanikerskolan i Mölndal. Denna omorganisation medförde icke någon
förändring i statsbidragen lill avlöning av skolans rektor och övriga lärare,
i följd varav dessa lärares löneställning loide vara alt betrakta såsom motsvarande
den för liirare vid centrala verkstadsskolor och skolor för arbetslös
ungdom.

En ytterligare anledning till att överstyrelsen anser sig böra tillstyrka ökade
statsbidrag för avlöning åt nu berörda rektorer och övriga lärare finner

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements chefen.

överstyrelsen i den omständigheten, att, medan statliga civila befattningshavare
och lärare vid det statsunderstödda skolväsendet, anslutna till nu gällande
löneplanssystem, erhållit kompensation för de stegrade levnadskostnaderna
med 31 procent av till dem utgående grundlöner intill ett belopp av
900 kronor i månaden, lärarna vid centrala verkstadsskolor samt skolor för
arbetslös ungdom och därmed även vid flygmekanikerskolan i Mölndal erhållit
sådan kompensation med allenast 25 procent.

Enligt överstyrelsens mening synes den nu föreslagna löneförbättringen
endast böra avse rektorer och yrkeslärare vid berörda skolor. Frågan om
förbättring av avlöningsförhållandena för skolornas timlärare torde böra
upptagas i annat sammanhang.

I händelse av bifall till föreliggande framställning torde statsverkets ökade
kostnader härför, med hänsynstagande till att statsbidrag till lärares avlöning
beräknas för år och yrkesavdelning, kunna uppskattas såsom följer
för tillfälligt lönetillägg under budgetåret 1945fU>

åt rektorer och övriga lärare vid centrala verkstadsskolor (14 rektorer och
övriga lärare i 136 yrkesavdelningar, därav 2/3 tillägg åt lärare i 7 avdelningar
till vilkas avlöning statsbidrag utgår efter av Kungl. Maj:t fastställda
jämkade grunder) 44 300 kronor,

åt rektorer och övriga lärare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom
(1 rektor, 6 yrkesavdelningar) 2 100 kronor samt
åt rektor och övriga lärare vid flygmekanikerskolan i Mölndal (1 rektor,
15 yrkesavdelningar) 4 800 kronor;

för provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1946fA7

åt rektorer och övriga lärare vid centrala verkstadsskolor (15 rektorer och
övriga lärare i 161 yrkesavdelningar, därav 2/3 tillägg åt lärare i 9 avdelningar,
till vilkas avlöning statsbidrag utgår eller kommer att utgå efter av
Kungl. Majit fastställda jämkade grunder) 118 600 kronor,

åt rektorer och övriga lärare vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom
(1 rektor, 6 yrkesavdelningar) 4 830 kronor samt

åt rektor och övriga lärare vid flygmekanikerskolan i Mölndal (1 rektor,
15 yrkesavdelningar) 11 040 kronor.

Statsbidragen till avlöning åt rektorer och övriga lärare vid centrala verkstadsskolor,
de s. k. arbetslöshetsskoloma samt flygmekanikerskolan i Mölndal
äro avsedda att helt täcka lönekostnaderna. Statsbidragen utgå dock med
högst vissa i kungörelsen 1942: 596 angivna belopp. Dessa äro, såvitt angår
rektorslönerna, dyrortsgraderade och uppdelade i 4 s. k. avlöningsgrupper.
Lönekostnaderna beräknas sålunda exempelvis för A-ort till i avlöningsgrupp
IV 10 630 kronor och i avlöningsgrupp I 12 310 kronor samt för I-ort i avlöningsgrupp
IV 13 110 kronor och i avlöningsgrupp I 14 550 kronor. Bidraget
till grundavlöning åt lärare beräknas för år och yrkesavdelning till nedan angivna
belopp: I ti

Ortsgrupp A - B C D E F G H I

kronor.... 6 185 6 375 6 565 6 755 6 945 7 135 7 325 7 515 7 705

Omkring 90 %> av dessa lönebelopp torde belöpa å huvudläraren och i genomsnitt
cirka 10 % å timlärare.

De i författningen angivna belopp, vartill statsbidragen högst må uppgå,
äro fastställda med hänsyn till 1937 års lönenivå, varefter år 1942 vidtagits
en förhöjning med i runt tal 25 %>.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

I likhet med överstyrelsen för yrkesutbildning finner jag det skäligt, att
rektorer och övriga lärare vid ifrågavarande yrkesskolor må komma i åtnjutande
av en provisorisk löneförbättring av samma storleksordning som den,
vilken genom beslut innevarande år kommit statstjänstemän m. fl. befattningshavare
till del. För att detta skall bli möjligt, torde statsbidragsbeloppen
för avlöning åt rektorer och övriga lärare böra höjas med motsvarande
belopp.

Vad först angår det provisoriska lönetillägget för budgetåret 1946/47 synes
den tekniskt sett enklaste anordningen vara den, att de i kungörelsen
1942:596 angivna beloppen, räknat från och med den 1 juli 1946, provisoriskt
höjas med 720 kronor för ortsgrupperna A—C, 690 kronor för ortsgruppema
D—F och 660 kronor för ortsgrupperna G—I. Nämnda belopp äro
desamma som för samma budgetår tillerkänts statstjänstemän i jämförliga
lönelägen. Då emellertid förutnämnda statsbidragsbelopp, som må utgå för
varje yrkesavdelning, beräknats med hänsyn även till kostnaderna för arvoden
åt vissa timlärare, vilka likaledes synas böra komma i åtnjutande av
provisoriskt lönetillägg, förordar jag, att beloppen 720, 690 respektive 660
kronor, så vitt gäller andra lärarlönekostnader än rektorslöner, höjas med
ytterligare 80 kronor såsom bidrag till viss förhöjning av timlärararvodena
och att sålunda förhöjningen i detta fall bestämmes till 800, 770 respektive
740 kronor.

Ifrågavarande rektorer och övriga lärare synas även böra komma i åtnjutande
av tillfälligt lönetillägg för första halvåret 1946 enligt samma grunder
som fastställts för statstjänstemän. Det för ändamålet erforderliga statsbidraget
torde böra utgå med 300 kronor per rektor och 340 kronor per yrkesavdelning.

I de fall, då statsbidrag jämlikt vederbörligt beslut av Kungl. Majit utgår
med reducerat belopp, bör givetvis ifrågavarande statsbidrag undergå en motsvarande
reduktion.

I fråga om såväl tillfälligt som provisoriskt lönetillägg torde överstyrelsen
för yrkesutbildning böra erhålla bemyndigande att meddela de tillämpningsbestämmelser
som må befinnas erforderliga.

Kostnaderna för det av mig tillstyrkta statsbidraget beräknar jag i anslutning
till överstyrelsens kalkyler till i runt tal 196 000 kronor, därav omkring
56 000 kronor för tillfälligt lönetillägg. Utgifterna för ändamålet torde få
bestridas från vederbörande, för innevarande budgetår anvisade bidragsanslag,
vilka äi-o av förslagsanslags natur och torde vara beräknade med sådan
marginal, att något väsentligt anslagsöverskridande icke behöver uppkomma.

Åberopande det anförda hemställer jag, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att statsbidrag till provisoriskt lönetillägg och
tillfälligt lönetillägg åt rektorer och övriga lärare vid centrala
verkstadsskolor, verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom
samt flygmekanikerskolan i Mölndal må utgå i huvudsaklig
enlighet med av mig i det föregående angivna grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

[13.] 23 a. Bidrag till provisoriskt lönetillägg m. m. åt vissa institutioner.

Med anledning av den provisoriska löneförbättring, som innevarande år
kommit vissa statligt anställda m. fl. befattningshavare till del (proposition
1946: 3 och riksdagens skrivelse 1946: 43) ha framställningar om statsbidrag
till bekostande av motsvarande löneförbättringar inkommit från ett antal
statsunderstödda institutioner inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.
I detta sammanhang torde framställningar i ämnet från följande
institutioner få anmälas, nämligen
nordiska museet,
kulturhistoriska museet i Lund,
socialinstituten i Stockholm och Göteborg,
handelsgymnasierna samt
bergsskolan i Filipstad.

Beträffande samtliga dessa institutioner gäller, att de äro skyldiga att till
sina befattningshavare utbetala löner av den storleksordning som tillkommer
statstjänstemän med motsvarande arbetsuppgifter.

Nordiska museet. Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag till
avlöningar åt museets tjänstemän, för närvarande 178 000 kronor, gäller,
bland annat, att såväl de i museets tjänst anställda tjänstemän, vilka tillhöra
den grupp befattningshavare, som uppehåller museets verksamhet som
museiinstitution, som ock den vaktmästar- och eldarpersonal, vilken tjänstgör
i museibyggnaden, av museet avlönas efter samma grunder, som gälla
för motsvarande tjänstemän vid de statliga museerna. Under åberopande av
nämnda statsbidragsvillkor har nordiska museets nämnd i skrivelse den 5
februari 1946 hemställt om anvisande av ett anslag av 65 000 kronor, vilket
belopp skulle komma att täcka kostnaderna för museets utgifter under budgetåren
1945/46 och 1946/47 för tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg
åt samtliga de befattningshavare vid museet, som avlönades enligt
de civila avlöningsreglementena. Sedermera har museet i skrivelse den 28
juni 1946 inskränkt sin framställning om anslag till att avse kostnaderna för
tillfälligt lönetillägg och provisoriskt lönetillägg åt de befattningshavare vid
museet, till vilkas avlöning statsbidrag utgår. Dessa kostnader ha beräknats
uppgå till i runt tal 36 200 kronor, varav 9 800 kronor för tillfälligt lönetillägg
under budgetåret 1945/46 och 26 400 kronor för provisoriskt lönetilllägg
under budgetåret 1946/47. I detta sammanhang har museet därjämte
hemställt om anslag till de merkostnader för budgetåren 1945/46 och 1946/47,
som uppkommit genom de beslut som fattats rörande intendentsgradens höjning
från A 21 till A 23 och örn en reglerad befordringsgång för amanuensen
(7 446 + 7 973 =) i runt tal 15 400 kronor ävensom angående provisoriskt
lönetillägg och tillfälligt barntillägg under budgetåret 1945/46 åt vissa
befattningshavare (omkring 2 300 kronor). Museinämnden hemställer alltså

1 sin senare skrivelse örn ett tilläggsanslag av inalles (36 200 + 15 400 +

2 300 =) i runt tal 54 000 kronor.

Till stöd för sin framställning har museinämnden anfört bland annat följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

I utlåtande över museinämndens riksdagspetita för innevarande budgetår
(se 1946 års åttonde huvudtitel, s. 74 f.) hade statskontoret till en början erinrat
om de allmänna grunder, enligt vilka staten lämnade ekonomiskt understöd
åt museet, varvid bland annat hänsyn också ansetts böra tagas till
museets ekonomiska läge och föreliggande behov. Med hänsyn till att museet
för sin ekonomi i betydande omfattning är beroende av verksamheten på
Skansen, hade jämväl tidigare förutsatts, att en nedgång av Skansens inkomster
och en stegring av dess utgifter kunde förväntas minska möjligheterna
för museet att erhålla tillskott för sin rörelse från Skansen. Nu hade
statskontoret emellertid vid en granskning av museets styrelseberättelser för
de senaste åren tyckt sig finna, att det jämförelsevis svaga ekonomiska resultatet
åren 1940 och 1941 undergått en väsentlig förbättring under tiden
därefter.

Statskontoret har tyvärr därvid misstagit sig. För att belysa detta vill
nämnden framlägga följande tablå över nettoresultatet för institutionen före
och efter de avskrivningar som kunnat finansieras med egna medel och påförts
driftskostnaderna. Det är förstnämnda resultat, som i detta sammanhang
äro de avgörande. Tablån återspeglar tydligt den ansträngda ekonomi,
som för institutionen blivit en följd främst av lönebudgetens ökning under
krigsåren.

År

1935

1936

1937

1938

1939

1940

1941

1942

1943

1944

1 Redovisade resultat kronor	II Avskrivningar finansierade nied egna drifts-inkomster kronor	lil Resultat före avskrivningar finansierade med egna drifts-inkomster kronor
-83 000	20 000	- 63 000
+ 48 000	37 000	+ 85 000
+ 48 000	lil 000	+159 000
+ 52 000	330 000	+ 382 000
+ 7 700	316 000	+ 323 700
-63 000	23 500	_ 39 500
-44 000	43 000	- 1000
+ 7 000	8 500	+ 15 500
+ 44 000	102 500	+146 500
-69 000	21 500	- 47 500

De avskrivningsobjekt som ifrågakomma för museets del omfatta uteslutande
anläggningar på Skansen. Efter 1944 års bokslut kvarstår å dessa ett
ännu icke avskrivet belopp av 487 000 kronor.

Det dr ofrånkomligt, att ett ständigt ökat överförande av årliga inkomstmedel
från Skansen till den rent museala verksamheten i längden icke är
möjligt med hänsyn till friluftsavdelningens egen utveckling. På en punkt
kan detta utan vidare exemplifieras. Av de båda på Skansen belägna restaurangerna,
som äro nödvändiga för publikens trivsel och som dessutom tillföra
museet en icke obetydlig del av de inkomster som finansiera den museala
verksamheten, utdömdes redan 1937 av hälsovårdsnämnden i Stockholm
den ena — Sollidenrestaurangen — och har den sedan dess endast
med hänsyn till av kriget orsakade förhållanden fått tagas i bruk för en
sommar i sänder. Museet är nu ålagt att bygga en ny restaurang, vilket
kommer att kräva en kapitalinsats av över en million kronor, nödvändiggörande
att betydande belopp i boksluten under en lång följd av år avsättas
för avskrivningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Givetvis skulle man kunna söka en utväg genom att på nytt höja inträdesavgifterna
till Skansen. En dylik åtgärd anser emellertid nämnden ur Gera
synpunkter olämplig, bland annat,därför att därigenom riskeras en nedgång
i besökareantalet. En sådan höjning av avgifterna kräver dessutom dispens
från prisregleringsbestämmelserna.

Nämnden har särskild anledning att nu framlägga dessa synpunkter, da
ett beslut örn provisorisk löneförbättring kommer att medföra en ytterligare
avsevärd höjning av museets lönekostnader. Det är uppenbart, att en sådan
belastning av den redan före årsskiftet fastställda staten kommer att försätta
museet i verkliga svårigheter, särskilt som nämnden förutser avsevärda
höjningar under innevarande år också beträffande de avlöningar som utgå
till den del av personalen som är anställd nied kollektivavtal.

Statskontoret har avstyrkt museinämndens framställning men ifrågasatt,
huruvida icke i stället anslaget borde höjas för nästa budgetår. Ämbetsverket
anför.

Förutom med egna driftsinkomster finansierar museet avskrivningar med
»gåvomedel», vilka avskrivningars karaktär undandrager sig statskontorets
bedömande. Såsom framgår av tablån visar verksamheten under åren 1942—
1944 före avskrivningar ett överskott å 115 000 kronor. Skulle »gåvomedlen»
icke disponerats för avskrivningar hade överskottet uppgått till (72 000 +
198 000 —• 20 000 =) 250 000 kronor. Av styrelseberättelsen för år 1945
framgår, att för år 1945 uppstått ett överskott å 64 000 kronor, överskottet
före avskrivningarna uppgår till 150 000 kronor och för hela tidsperioden
1942—1945 sålunda till icke mindre än 400 000 kronor. Statskontoret kan,
mot bakgrunden av vad här anförts, icke finna annat än att en väsentlig ekonomisk
förbättring måste ha inträtt. Beträffande avskrivningsprinciperna
vill ämbetsverket dessutom erinra, att de kapitaltillgångar, som äro aktuella,
för år 1945 representera ett bokfört värde av 458 000 kronor. Motsvarande
värde för år 1941 var 579 000 kronor. Ämbetsverket kan icke finna annat
än att bokföringsvärdet är mycket blygsamt i förhållande till realvärdet.

Av det anförda torde framgå, att enligt statskontorets mening nordiska
museets ekonomi icke är så ansträngd, att omedelbara åtgärder måste vidtagas
för att tillföra museet ytterligare statsbidrag för innevarande budgetår.
Stegringen av lönekostnaderna är emellertid så betydande, att det finns anledning
överväga, om icke en höjning av statsbidraget bör ifrågakomma fran
och med nästa budgetår.

Med anledning av vad statskontoret anfört har museinämnden förklarat sig
icke kunna dela ämbetsverkets uppfattning om att institutionens ekonomiska
ställning väsentligt förbättrats sedan 1941. Under treårsperioderna 1936/38,
1939/41 och 1942/44 hade de genomsnittliga årsöverskotten före gjorda avskrivningar
uppgått till 208 600 kronor, 94 400 kronor respektive 38 100 kronor
och sålunda successivt sjunkit avsevärt. Nämnden anför vidare följande.

De gåvomedel vilka under respektive perioder hava tillförts museet förändra
icke det driftsekonomiska resultatet, då donationerna i regel och till allra
största delen gjorts för vissa byggnadsändamål och därför icke kunnat disponeras
för annat än avskrivningar å vissa fasta anläggningar.

Vad kapitaltillgångarnas bokföringsvärde beträffar, är detta visserligen
lågt, men det bör erinras om att det verkliga värdet i huvudsak betingas av
möjligheten att kunna ekonomiskt utnyttja dem. I detta hänseende utgör redan
den omständigheten att alla fasta anläggningar äro belägna på ofri grund
och sålunda icke äro inteckningsbara ett bestämt hinder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kulturhistoriska museet i Lund. Såsom villkor för åtnjutande
av statsbidraget till denna museiinstitution, för närvarande 27 000 kronor,
gäller bland annat, att vissa befattningshavare skola åtnjuta minst de
avlöningsförmåner, som skulle tillkomma dem, örn de vore befattningshavare

1 statens tjänst med placering i begynnelselöneklasser av vissa angivna lönegrader.
Under åberopande härav har kulturhistoriska föreningen för södra
Sverige, med förmälan att föreningen på grund av sin svaga ekonomi icke
kunde utbetala de av 1946 års riksdag beslutade tilläggsförmånerna utan särskilt
statsbidrag, anhållit om tilläggsanslag för ändamålet.

Kostnaderna för tillfälligt lönetillägg kunna beräknas till 2 100 kronor och
för provisoriskt lönetillägg till i runt tal 4 800 kronor, tillhopa alltså 6 900
kronor.

Socialinstituten i Stockholm och Göteborg. Statens bidrag
till dessa institut utgå för närvarande nied 153 000 kronor respektive
86 000 kronor. Såsom villkor härför gäller bland annat, att fast anställda
befattningshavare skola tillförsäkras de avlöningsförmåner som tillkomma
befattningshavare i statens tjänst med motsvarande uppgifter. Styrelserna
för socialinstituten ha gjort framställning om tilläggsanslag med belopp motsvarande
utgifterna för provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1946/47,
d. v. s. för institutet i Stockholm 8 460 kronor och för institutet i Göteborg

2 640 kronor, tillhopa alltså 11 100 kronor. Instituten saknade egna medel
att gälda dessa kostnader.

Handelsgymnasierna. Statsbidraget till handelsgymnasierna är
för innevarande budgetår uppfört med 430 000 kronor.

I skrivelse den 12 februari 1946 ha rektorerna vid handelsgymnasierna i
Stockholm, Göteborg och Norrköping anhållit örn höjning av statsbidraget till
handelsgymnasierna med 30 600 kronor, därav 9 000 kronor avseende tillfälligt
lönetillägg för budgetåret 1945/46 och 21 600 kronor avseende provisoriskt
lönetillägg för budgetåret 1946/47. I skrivelsen erinras, att ordinarie
ämneslärare författningsenligt skall avlönas med minst samma belopp som
tillkommer adjunkt vid allmänt läroverk samt att extra ordinarie ämneslärares
och ordinarie övningslärares avlöningsförmåner skola bestämmas i samband
med reglering för pension i statens pensionsanstalt; lönerna syntes i
samtliga fall av vederbörande statsmyndighet ha bestämts skola utgå efter
viss lönegrad i de statliga avlöningsreglementena.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har sedermera likaledes gjort framställning
i ämnet och därvid beräknat anslagsbehovet till 29 500 kronor. Överstyrelsen
framhåller, att gymnasierna torde bli nödsakade att ytterligare
höja de redan alltför höga terminsavgifterna, därest statsmakterna icke anvisade
medel för ifrågavarande utgifter.

Bergsskolan i Filipstad. Statsbidraget till denna skola, för
innevarande budgetår 37 000 kronor, utgår under viltkor, bland annat, att
skolans rektor, ordinarie lärare och ordinarie vaktmästare åtnjuta avlöning

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departements chefen.

till minst samma belopp som de ordinarie avlöningsförmåner, vilka enligt
gällande bestämmelser tillkomma de tekniska fackskolomas rektorer, lektorer
och ordinarie vaktmästare.

Fullmäktige i Jernkontoret ha framhållit, att Jernkontoret under budgetåren
1945/46 och 1946/47 till följd av statsmakternas beslut åsamkats

följande merkostnader, nämligen
under budgetåret 1945146:

provisoriskt lönetillägg åt vaktmästaren ................ kronor 420

barntillägg åt vaktmästaren .......................... » 200

ändrad dyrortsgruppering ............................ » 501

tillfälligt lönetillägg .................................. * 1 500

kronor 2 621

under budgetåret 1946147:

ändrad dyrortsgruppering ............................ kronor 1 002

provisoriskt lönetillägg ................................ > 3 450

kronor 4 452

Fullmäktige framhålla vidare, att med tillämpande av den av överstyrelsen
för yrkesutbildning såsom fullt rimlig betecknade fördelningsgrunden,
nämligen cirka 40 % på statsverket och cirka 60 % på Jernkontoret,
skulle statsbidraget till dessa kostnader komma att uppgå till 2 829 kronor.
Det syntes skäligt att statskontortet ersatte Jernkontoret för dessa utlägg.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har tillstyrkt, att ett till 2 800 kronor
avrundat anslagsbelopp anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Gemensamt för ifrågavarande institutioner är att de av statsmakterna
ålagts att till sina befattningshavare utbetala samma löneförmåner som tillkomma
statstjänstemän med motsvarande arbetsuppgifter. Den provisoriska
reglering av statstjänstemännens löneförmåner, som på förslag av Kungl.
Majit beslöts av 1946 års riksdag under vårsessionen, har sålunda automatiskt
blivit gällande för dem. Vidare är att märka, att institutionerna i fråga
i väsentlig grad äro beroende av statsbidrag för upprätthållande av sin
verksamhet. Det synes mig därför skäligt att staten lämnar vederbörande
institutioner bidrag till gäldande av de merkostnader, som förutnämnda
provisoriska lönereglering förorsakat dem. Jag tillstyrker för egen del, att
statsbidrag till dessa merkostnader anvisas med följande belopp, nämligen
till nordiska museet 35 000 kronor, därav 10 000 kronor för tillfälligt lönetillägg
under första halvåret 1946, till kulturhistoriska museet i Lund 6 000
kronor, varav 2 000 kronor för tillfälligt lönetillägg, till socialinstitutet i
Stockholm 8 400 kronor och socialinstitutet i Göteborg 2 600 kronor, till
handelsgymnasierna 29 500 kronor samt till bergsskolan i Filipstad 2 800
kronor. Bidragen synas böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår
under gemensam rubrik. Anslaget i fråga torde alltså böra uppföras med
tillhopa (35 000 + 6 000 + 8 400 + 2 600 + 29 500 + 2 800 =) 84 300
kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

att till Bidrag till provisoriskt lönetillägg m. m. dt vissa
institutioner å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47 anvisa ett anslag av .................. kronor 84 300.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Gösta Bäck.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Bilaga 7.

Egentliga statsutgifter.

Nionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterrerg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, och statsrådet Sträng
anmäla härefter under jordbruksdepartementets handläggning hörande ärenden
angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47, statsrådet Sköld beträffande punkterna 1—4, 6 och 9 samt
statsrådet Sträng beträffande punkterna 5, 7 och 8. Föredragandena yttra
därvid följande.

B. Lantbruksstyrelsen in. m.

[1.] Lantbruksattachéer: Avlöningar. Detta anslag är för innevarande
budgetår uppfört med 86 400 kronor, varav 26 000 kronor avsetts för arvode,
inklusive ortstillägg och utomeuropeiskt tillägg, till en lantbruksrepresentant
i Washington. Nämnda befattning inrättades genom beslut av 1945 års riksdag
(IX H. T. p. 7; r. skr. nr 9) och är sedan den 1 juli 1945 tillsatt å förordnande.

Lantbruksrepresentanten i Washington bär i skrivelse den 25 augusti 1946
gjort framställning örn ett årligt hyresbidrag av 6 500 kronor att utgå från
och med den 1 juli 1945, då han tillträdde sin befattning.

Till stöd för framställningen har lantbruksrepresentanten i Washington
anfört att han, med hänsyn till att befattningen endast vore tillsatt tills vidare,
för att icke belasta statsverket med kostnader för överförande av hans
bohag lill Washington förhyrt en möblerad bostad därstädes om 4 rum jämte

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements chefen.

bostad för tjänare och kök. Trots alla försök att finna billigast möjliga bostad
hade hyran uppgått till 13 000 kronor för år eller till hälften av hans sammanlagda
avlöningsförmåner. Genom beslut av innevarande års riksdag hade
lantbruksattachén i London i överensstämmelse med de grunder, vilka tilllämpades
för dem av utrikesförvaltningens tjänstemän som hyrde egen bostad
i London, tillerkänts ett särskilt hyresbidrag, motsvarande det belopp,
varmed hans kostnader för bostad överskrede en fjärdedel av hans sammanlagda
avlöningsförmåner. I anslutning till vad sålunda anförts har lantbruksrepresentanten
i Washington hemställt om ett särskilt hyresbidrag efter liknande
grunder som utginge till lantbruksattachén i London.

Enligt de grunder, som för närvarande tillämpas beträffande befattningshavare
inom utrikesförvaltningen med placering å utrikes ort, utgår särskilt
hyresbidrag med ungefärligen det belopp, varmed kostnaderna för bostad
överskrida en fjärdedel av vederbörandes sammanlagda löneförmåner. Med
hänsyn härtill och då, såsom i ärendet framhållits, hyresbidrag enligt angivna
grunder redan tillerkänts lantbruksattachén i London, vill jag icke
motsätta mig att jämväl lantbruksrepresentanten i Washington medgives
rätt att, räknat från och med den 1 juli 1945, uppbära sådant särskilt hyresbidrag.
Riksdagens medgivande härtill synes emellertid böra inhämtas.
Det för tiden intill den 1 juli 1947 erforderliga beloppet, 13 000 kronor, torde
böra bestridas från förevarande anslag. Någon förstärkning av anslaget i anledning
härav synes icke erforderlig. Under åberopande av det anförda
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att lantbruksrepresentanten i Washington må, läknat från
och med den 1 juli 1945, tillerkännas särskilt hyresbidrag
enligt samma grunder, som tillämpas i fråga om utrikesförvaltningens
tjänstemän.

D. Undervisningsanstalter för jordbruk och
lantmannanäringar m. m.

[2.] Lantbrukshögskolan: Avlöningar. För innevarande budgetår har 1946
års riksdag (IX H. T. 1946 p. 17, 19 och 21; r. skr. nr 9) anvisat dels till Lantbrukshögskolan:
Avlöningar ett förslagsanslag av 1 049 500 kronor, dels till
Lantbrukshögskolan: Materiel m. m. ett reservationsanslag av 218 000 kronor
och dels till Lantbrukshögskolan: Stipendier ett anslag av 10 600 kronor.
Kungl. Maj :t har den 31 maj 1946 fastställt personalförteckning och avlöningsstat
för lantbrukshögskolan ävensom meddelat föreskrifter rörande dispositionen
av förenämnda anslag (statsliggaren s. 739 741 och 746).

I skrivelse den 12 juli 1946 har styrelsen för lantbrukshögskolan, under
framhållande av att ett ökat behov av utbildade agronomer förelage, fram -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

lagt förslag om provisoriska åtgärder för möjliggörande av en utökning av
det årliga antalet studerande vid högskolan. Förslaget innebär i huvudsak,
att tills vidare från och med hösten 1946 vid högskolan skulle mottagas 50 i
stället för såsom under de senaste åren 30 studerande om året. Styrelsen har
beräknat, att för förslagets genomförande under innevarande budgetår skulle
erfordras en ytterligare medelsanvisning till lantbrukshögskolan av i runt
tal 171 600 kronor. Av detta belopp ha 61 620 kronor avsetts för avlönande
av ytterligare personal, 107 535 kronor för anskaffande av viss materiel m. m.
och 2 400 kronor för ytterligare tre stipendier. I anslutning härtill har styrelsen
hemställt, att ett belopp av 171 600 kronor måtte anvisas å tilläggsstat
till riksstaten för löpande budgetår. Styrelsen har tillika anhållit, att
då de sålunda föreslagna provisoriska anstalterna snarast borde ersättas med
definitiva anordningar, Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande
den utbyggnad av lantbrukshögskolans forskningsmöjligheter, lärarkrafter
och lokaliteter, som vöre erforderlig för tillgodoseende av det ökade behovet
av agronomer. I ärendet ha utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen, statens
livsmedelskommission, allmänna lönenämnden och statskontoret.

Till stöd för sin framställning har högskolestyrelsen åberopat dels en utredning
angående behovet av agronomer under den närmaste framtiden, dels
ock en utredning rörande möjligheterna att redan från och med hösten 1946
antaga ett större antal studerande till första årskursen vid högskolan än 30.
Den förra utredningen har utförts av särskilda kommittérade inom högskolans
lärarråd, medan den senare verkställts av en kommitté, som tillsatts
av högskolestyrelsen. Jag torde här få i korthet redogöra för innehållet i dessa
utredningar.

I utredningen angående behovet av agronomer ha
kommitterade inledningsvis redogjort för de allmänna principerna för utredningen
och därom anfört i huvudsak följande.

Behovet av agronomer kan uppdelas i dels ett rekryteringsbehov, grundat
på den naturliga avgången genom pensionering och dödsfall samt övergången
till icke-agronomisk verksamhet, dels ett behov för fyllande av de nyinrättade
befattningar, som följa med jordbruksnäringens utveckling. En beräkning
av rekryteringsbehovet förutsätter främst kännedom om det nuvarande
agronombeståndets storlek och fördelning på olika åldersklasser, och denna
beräkning kan utföras ganska exakt. Ökningen av antalet tjänster sammanhänger
med jordbrukets framtida utveckling och är betydligt vanskligare att
bedöma.

Undersökningen har emellertid inskränkts till att omfatta befattningar, för
vilka studierna vid lantbrukshögskolan avse att utbilda tjänstemän, d. v. s.
tjänster där agronomexamen antingen är ett kompetensvillkor eller en betydande
merit. Någon totalinventering av det svenska agronombeståndet har
icke åsyftats. Alla inom det praktiska jordbruket sysselsatta agronomer, egna
företagare eller driftsledare lia sålunda lämnats utanför undersökningen och
likaså alla agronomer, som övergått till annan verksamhet. Utredningen har
vidare i huvudsak begränsats till att omfatta de närmaste 10 åren.

Med utgångspunkt från dessa principer ha kommitterade införskaffat
uppgifter från de verk, skolor, institutioner, företag och organisationer, vid

Mimny till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Agronomer i allmän och enskild

Anställda agronomer	Plane-
	Åldersfördelning	befatt-

		31—	36-	41 —	46—	51—	56—	61	1946—
	—30	35	40	45	50	55	60		50
37	i	5	7	4	2	8	1	9	4
32	2	1	6	6	7	6	2	2
25	8	4	3	1	4	2	1	2	2
3	1	—	—	—	—	1	1	—
21	_	3	3	5	2	4	3	1	—
10	2	2	2	1	1	—	2	—	—
100	_	2	13	21	4	29	13	18	19
34	7	16	7	4	—	—	—	—	14
9	1	1	1	1	4	—	1	—	2
29	1	—	3	3	5	8	5	4	1
39	2	3	8	7	10	4	5	—	10
17	—	—	4	4	4	3	1	1	1
31	2	3	4	2	3	9	3	5	1
95		4	20	15	14	15	17	10	—
21	3	6	4	1	6	—	1	—	8
40	1	4	4	6	8	8	6	O O	—
9	_	_	—	2	1	4	2	—	—
15	_	_	3	4	4	1	2	l	2
33	_	4	7	10	4	5	2	l	—
10	1	1	1	3	2	2	—	—	5
5	—	1	1	2	—	—	1	—
15			5	9	1	—	—	—	i
38	—	3	7	9	7	7	3	2	2
668	32	63	113	120	93	116	72	59	72

1. Central förvaltning........

2. Kommissioner.............

3. Högskolor och universitet

a) Lantbrukshögskolans un dervisningsinstitut.

.....

b) Övriga.................

4. Lantbruksskolor + Alnarp

a) Rektorer + ord. lärare . ..

b) Övriga.................

5. Lantmannaskolor

a) Rektorer + ord. lärare...

b) Extra lärare............

6. Andra jordbruksskolor.....

7. Folkhögskolor.............

8. Stath försöksverksamhet och

forskning..................

9. Stath kontroll- och upplysningsverksamhet
...........

10. Halvstatlig forskningsverksamhet
....................

11. Hushållningssällskapen

a) Sekr. + konsulenter (ordinarie)
..................

b) Övriga befattningshavare

12. Egnahemsorganisationen
Direktörer + assistenter ...

13. Lantbruksingenjörsbiträden

14. Avelsföreningar m. fl......

15. Ekonomiska föreningar----

16. Fackliga föreningar.......

17. Kommunala verk m. m—

18. Merkantila företag

a) Konsulenter...........

b) Övriga................

Summa 1

1 Det är dock att förvänta, att en ny

lantbruksskola inom kort kommer att inrättas i

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

tjänst (utom praktiskt Jordbruk).

Ev.

bef.

Befattning med högre
examen

Befattningar
som troligen
ej återbe-sättas med

Antal

vikarier

Antal

vakanser

Befintliga

Planerade

Anm.

Agr.

Övr.

Agr.

Övr.

agronomer

5
3

6 agr. stud.

1 agr. stud.

Ulvhäll 3 st. upphör.1

3 agr. stud.
1 agr. stud.

1 agr. stud.

12 agr. stud.

Södermanland.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

vilka agronomer för närvarande äro verksamma eller kunna tänkas fa anställning
i framtiden. Enligt denna undersökning skulle anta et nuvarande
och planerade befattningar och tjänster för agronomer uppgå till sammanlagt
668 Vill belysning av fördelningen av antalet agronomer pa olika verksamhetsgrenar
och åldersgrupper har utarbetats följande sammanställning över

agronomer i allmän och enskild tjänst (s. 98—99). . . , .

Kommitterade ha härefter företagit en beräkning av rekryteringsbehovet
beträffande agronomer under 5-årsperioderna 1946-50 och 1961-^6, varvid
hänsyn bland annat tagits till avgangen pa grund av dödsfall och pensionering
samt övergång till annan verksamhet. Såsom resultat av beräkningen
har erhållits ett genomsnittligt behov under bada 5-arsperio erna av
ungefär 40 agronomer per år.

Kommitterade ha understrukit de osäkerhetsmoment, som av naturliga
skäl måste vidlåda ifrågavarande beräkning av rekryteringsbehovet, och
vwä ”tamhet at, 40 agronomer per år närmast torde tä betraktas såsom
mått på minimibehovet. Antalet årligen utexaminerade agronomer syntes

därför snarare böra hållas vid 50 än 40.

Beträffande sättet för tillgodoseende av behovet av agronomer ha kommitterade
till slut framfört följande allmänna synpunkter.

4vhiälnandet av den nu rådande agronombristen bör ej ske genom att hosten
1946 Vtö ver det ordinarie antalet studerande antaga ett antal studerande
för en extra årskurs En sådan dubblering av utbildningen skulle nämligen

Säsää;-

oförutsedda behov i viss omfattning kunna tillgodoses utan nya omedelbara
åtgärder i varje särskilt fall.

I utredningen rörande möjligheterna att redan från
och med hösten 1946 antaga ett större antal studeran

till första årskursen än 30 har kommittén utgått fran att fran och

med hösten 1946 borde antagas omkring 50 studerande vid högskolan
att definitiva åtgärder för möjliggörande härav icke skulle kunna genomföras
förrän efter flera år. Kommittén har därför räknat med provasonska
anordningar under minst 3 år och har grundat sm utredning pa denna f

UtSn1uUföljande av utredningsuppdraget har kommittén från samtliga lärare
vid lantbrukshögskolan infordrat svar på följande frågor, nämligen
huruvida det ifrågasatta ökade elevantalet medförde behov av ytterligare
biträden och laboratorieutrustning vid undervisningen samt i sa fall kostnaderna
härför, ävensom huruvida dubblering av i undervisningen ingående
övningskurser erfordrades. Härvid har förutsatts att elevantalets utoknm*
°Z Ange inkräkta på forskningsarbetet vid högskolans inshtuboner man

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

101

att kompensation för den ökade undervisningsbördan skulle erhållas i form
av ytterligare biträden vid institutionerna.

Kommittén har härefter — jämte en redogörelse för gällande program
för undervisningen i de olika ämnena för agronomexamen — lämnat en
sammanfattning av vad i de erhållna svaren anförts. Av denna sammanfattning
framgår, att vederbörande lärare i ett icke ringa antal fall funnit
sig vara i behov av ytterligare biträde vid undervisningen. Såsom motivering
härför har vanligen anförts, att i undervisningen ingående övningskurser
måste dubbleras eller i varje fall utvidgas, eller att forskningsarbetet
eljest skulle bliva lidande. I vissa fall ha härvid rent tekniska svårigheter
spelat in i det att de tillgängliga lokalerna ansetts för små för att kunna
samtidigt rymma så många elever som nu ifrågasatts. 1 sina svar har det
övervägande antalet lärare vidare funnit nödvändigt att nvanskaffa ytterligare
undervisningsmateriel svarande mot det ökade antalet elever. Denna
materiel utgöres så gott som uteslutande av olika vetenskapliga instrument,
nödvändiga vid undervisningen, komplettering av möbelbeslåndet i vissa
laboratorier samt en del förbrukningsmateriel. Ifrågavarande materiel har
närmare angivits i kommitténs utredning eller vid utredningen fogade bilagor.
Beträffande de sålunda framställda önskemålen ävensom de härav betingade
kostnaderna torde jag i övrigt få hänvisa till i det följande omförmälda
tabell.

Enligt kommitténs mening borde ett genomförande av ifrågavarande förslag
jämväl medföra ökade årsanslag till högskolans institutioner samt en
ökning av antalet stipendier vid högskolan. Tillika erfordrades i detta sammanhang
medel till vissa för flera institutioner gemensamma kostnader.''
I nämnda hänseenden har kommittén yttrat följande.

Beträffande årsanslaget anser kommittén att detta hör höjas med 4 000
kronor för första årskursen, med 5 000 kronor för andra årskursen och med
1 000 kronor för tredje årskursen.

Det utökade antalet studerande medför, att behovet av statsstipendier
starkt växer. Antalet studerande har redan nu ökats avsevärt från den tid
då antalet stipendier fastställdes. Kommittén förordar att antalet kontantstipendier,
vilka nu utgå med 800 kronor, ökas från och med budgetåret 1946/
47 med 3 till 13. Budgetåret 1947/48 bör antalet ökas till 16 och budgetåret
1948/49 till 20.

Till kostnader för förbättring av akustiken i lärosal A beräknas 2 000 kronor.
Då de lärosalar, som finnas vid kemiska institutionen och institutionen
för avels- och raslära och som utnyttjas för undervisningen i åtskilliga ämnen,
rymma endast 37 åhörare, torde till vardera föreläsningssalen böra
anskaffas ytterligare 13 stolar med skrivstöd för en kostnad av (26 X 60=)

1 560 kronor. De föreslagna dubbleringarna medföra att för övningskurserna
eri ordras 50 mikroskop. Därutöver böra finnas 10 mikroskop för specialarbeten
m. m. Enär högskolans bestånd av kursmikroskop för närvarande blott
uppgår till 30, måste ytterligare 30 dylika mikroskop sålunda anskaffas.
Kostnaderna härför kunna beräknas till 37 300 kronor.

Kommittén har slutligen sammanfattat sina förslag och de i anslutning
därtill gjorda kostnadsberäkningarna i följande tabell.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Förteckning över beräknade kostnader tör ett till 50 utökat antal studerande
i samtliga årskurser vid lantbrukshögskolan.

	Avlönings- anslaget	Materielanslaget
Ämne	Årsanslag m. m.	Engångs- anslag	anslaget
Årskurs I Fysik, meteorologi och matematik:	3 600
			20 000
			1225
Lantbrukskemi:	6 000
	3 600
	1500
			4 900
Lantbruksbotanik (växtfysiologi, växtanatomi):	12 000
	3 600
	3 500
			10 000
Systematisk botanik och ärftlig hetslära:	12 000
	3 600		800
			1
Husdjurens anatomi och fysiologi:	3 500		12 000	1

Morklara:	6 000
Geologi:	600
Fältmätningslära:	870
	1250
		4000 4 000	13 750
Gemensamt: Summa Årskurs II Växtodlingslära:	61 620 6 000	62 675	Z 4UU 2 400
			1900
Bokföring:	900
Mikrobiologi:	6 000
Husby ggnadslåra:	1 200
	2 200
		1000
Jordbrukson:	9 400
	1	5 000

Kungl. Majlis proposition nr 311.

103

Ämne

Avlönings anslaget -

Materielanslaget

Arsanslag

Engångs anslag -

Stipendie anslaget -

Växtsjukdomslära:

Speciallärararvode......

Avels- och raslära:

Assistent...............

Räknemaskiner.........

Maskinlära:

Assistent ..............

Biträdande lärare m. m.
Hydroteknik:

Assistent...............

Lantbruksekonomi:

Förste assistent.........

Ulfodringslära:

Laborator..............

Utrustning.............

Sjukvårdslära:

Exkursion..............

Lantbrukszoologi:

Utrustning..............

Gemensamt:

Årskurs lil

Mjölkhushållning:

Speciallärararvode.........

Laboratorieutrustning .....

Marknadslära:

Speciallärararvode..........

Pedagogik:

Speciallärararvode..........

Gemensamt:

Summa

Gemensamma ändamål:
Förbättring av aulans akustik

30 kursmikroskop............

26 stolar med skrivstöd......

Summa

Totalsumma

150

9 400

6 000

1500

6 000

9 400

12 000

70 150

240

120

240

800

250

5 000

6 250

1000

132 370 i 11250

2 450

1000

5 348

15 698

1000

2 000
37 300
1560

40 860

120233

2 400
2 400

3 200

8 000

Lantbruksstyrelsen har förordat bifall till framställningen under framhållande
av den stora brist på agronomer, som för närvarande förefunnes,
samt det väntade stegrade behovet av personer med sådan utbildning.

Statens livsmedelskommission, som likaledes tillstyrkt framställningen,
har anfört i huvudsak följande.

Utan att ingå på de beräkningar angående det framtida behovet av agronomer,
som lantbrukshögskolans lärarråd och styrelse låtit verkställa, vill
kommissionen för sin del starkt understryka, att för närvarande knapphet
lia utbildade agronomer föreligger. Det torde också med säkerhet kunna
väntas, att behovet av personer med denna utbildning under de närmaste

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

åren kommer att öka. Bland annat kommer genomförandet av de förslag
som framlagts av 1942 års jordbrukskommitté, att medföra ett betydligt
ökat behov av agronomer. Livsmedelskommissionen delar den av högskolans
styrelse uttalade uppfattningen, att detta ökade behov icke bor föranleda intagande
vid lantbrukshögskolan av en extra arskurs utan att i stallet en
successiv ökning av antalet vid högskolan intagna studerande bor aga rum.
Med hänsyn till det anförda synes det av styrelsen beraknade antalet stu
derande — 50 i varje årskurs — icke vara för högt tilltaget.

En ökning av antalet studerande från 30 till oO i forsta årskursen mäste,
såsom högskolans styrelse framhållit, medföra en icke obetydlig kostnadsökning
i det att ett flertal övningskurser mäste dubbleras, varigenom behov
uppkommer av ytterligare biträden vid undervisningen samt av utvidgad aboratorieutrustning.
Då ökningen av antalet studerande erne,lertid under alla
omständigheter kommer att medföra en okad arbetsborda för professorer
och laboratorer, torde härutöver för institutionsarbetets behöriga fortgång erfordras
ett ökat antal biträden även vid högskolans institutioner. Livsmedelskommissionen,
som icke varit i tillfälle att närmare granska de av styrelsen
åberopade kostnadsberäkningarna, far i princip tillstyrka styrelsens
framställning om anslag för dessa ändamål. Kommissionen vill ävenledes
tillstyrka bifall till styrelsens förslag om inrättande fran och med lasaiet 1 J4b/
47 av tre nya kontantstipendier å 800 kronor.

De anordningar, som nu erfordras för mottagande av ett okat antal studerande,
måste med nödvändighet få en i viss mån provisorisk karaktar. Det
synes emellertid angeläget, att en mot det ökade utbildningsbehovet svarande
utbyggnad av högskolans forskningsmöjligheter, lararkrafter och lokaler
av mera slutgiltig natur kommer till stånd. Kommissionen far darfor
tillstyrka den av högskolans styrelse gjorda framställningen örn utredning
rörande en dylik utbyggnad.

Allmänna lönenämnden, som endast yttrat sig över lönespörsmål och därmed
sammanhängande frågor, har uttalat följande.

Nämnden har icke funnit anledning till erinran mot de föreslagna ersättningsbeloppen
till de tjänstemän, som erfordras for läsart* 1946/47. De
förordade assistenttjänsterna med ett årligt arvode av 6 000 kronor synas
dock böra förbindas med de förmåner, som enligt bestämmelserna i Kling .
Majds brev den 31 maj 1946 fastställts för assistenttjänster a detta arvodesbelopp.
Vad angår förstärkningen av personalen avseende årskurserna 11
och III, vartill jämväl förslag avgivits, anser lönenämnden, att da det okade
personalbehovet för dessa årskurser kommer att gora sig gillande torst
läsåren 1947/48 och 1948/49 ställning icke nu bör tågås till de i ärendet
föreslagna befattningarna för dessa årskurser. I stallet torde hithörande
frågor böra upptagas till prövning i samband med behandlingen av styrelsens
anslagsäskanden för kommande budgetår.

Statskontoret har anfört följande.

Statskontoret har icke något att erinra mot den begärda utredningen
genom Kungl. Maj ds försorg rörande den utbyggnad av lantbrukshogskolans
forskningsmöjligheter, lärarkrafter och lokaliteter, som kan vara erforderlig
för tillgodoseende av ökat behov av agronomer. Det vill emellertid
synas ämbetsverket, som om denna utredning även borde innefatta en
omprövning av frågan örn det antal agronomer, som ärligen kan behova
utbildas vid högskolan. Vidare måste statskontoret ifrågasatta, örn behovet
av en utökad utbildningsverksamhet på förevarande område kan vara sa

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

105

trängande, att provisoriska åtgärder behöva vidtagas utan avvaktan på
resultatet av en dylik utredning. I detta sammanhang bör framhållas, att
en viss lättnad i den nu rådande bristen på agronomutbildad personal torde
komma att inträda, allteftersom de olika krisorganen upphöra med sin
verksamhet.

Därest emellertid provisoriska anordningar skulle anses ofrånkomliga,
torde de uppgjorda beräkningarna böra underkastas en närmare granskning
i syfte att nedbringa kostnaderna. I vissa fall vill det nämligen synas, som
om de beräknade merkostnaderna för det utökade elevantalet blivit väl
högt tilltagna. Ämbetsverket tilltror sig dock icke att ingå på detaljkritik
i detta avseende.

Jag torde här även få anmäla en den 10 juli 1946 dagtecknad framställning
från styrelsen för lantbrukshögskolan, däri styrelsen hemställt örn
medgivande att överskrida den i avlöningsstaten upptagna anslagsposten till
övrig icke-ordinarie personal med högst 3 300 kronor för att möjliggöra anställande
från och med den 1 augusti 1946 till och med den 30 juni 1947
av ett kontorsbiträde med 300 kronor i månaden vid högskolans bibliotek.

Till stöd för framställningen har styrelsen framhållit, att verksamheten vid
biblioteket kraftigt ökat på grund av större lånefrekvens samt till följd av
att de internationella bytesförbindelserna numera återupptagits i full utsträckning.
I remissutlåtande den 31 juli 1946 över framställningen har
statskontoret uttalat, att statskontoret på grundval av denna icke kunde bedöma
om ytterligare personal erfordrades för bibliotekets skötsel och att
ämbetsverket under sådana omständigheter icke kunde biträda framställningen.

Såsom framgår av det förut anförda har till följd av utvecklingen under Departementsde
senaste åren på jordbruksnäringens område behovet av utbildade agro- cftefennorner
starkt ökat. Någon motsvarande ökning av antalet årligen vid lantbrukshögskolan
utbildade agronomer har emellertid icke kommit till stånd.

Följden härav har blivit, att tillgången på dylik personal visat sig vara otillräcklig
för att fylla behovet och att det för närvarande råder en kännbar
brist på agronomer i landet. Den i ärendet förebragta utredningen tyder även
på, att denna brist i framtiden ingalunda torde komma att minska utan
att behovet av agronomer tvärtom säkerligen kan väntas bliva än mer
framträdande. Jag vill i detta sammanhang också erinra, att ett genomförande
av de åtgärder som kunna komma att föranledas av dc av 1942 års
jordbrukskommitté framlagda förslagen i hög grad kommer alt vara beroende
av tillgången på agronomutbildad personal. På grund härav finner jag angeläget,
att åtgärder snarast vidtagas för att möjliggöra ulbildning vid lantbrukshögskolan
av elt väsentligt större antal agronomer än vad nu kan ske.

Ehuru frågan om härför erforderlig utbyggnad av lantbrukshögskolan icke
torde kunna avgöras omedelbart utan, som högskolestyrelsen anfört, torde
böra bliva föremål för en närmare utredning, synas likväl åtgärder för en
ökning av elevantalet vid högskolan icke utan betydande olägenhet kunna
uppskjutas. Med hänsyn härtill torde vissa provisoriska anordningar böra
vidtagas redan under innevarande läsår. I ärendet har högskolestyrelsen

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

framlagt förslag till dylika anordningar, vilket förslag omfattar de närmaste
tre åren ävensom därav föranledda anslagsäskanden för innevarande budgetår.
Anledning synes icke föreligga att nu taga ståndpunkt till förslaget i
vidare mån än detsamma avser innevarande budgetår. Förslaget i övrigt torde
sålunda få upptagas till prövning först i samband med behandlingen av
lantbrukshögskolans anslagsäskanden för kommande budgetår.

Högskolestyrelsens förslag att innevarande höst vid högskolan skall antagas
ett till 50 utökat antal studerande i första årskursen torde böra godtagas.
Vad angår beräkningarna av det härav betingade ytterligare personalbehovet
synas mig dock dessa ligga i överkant. Enligt min mening torde sålunda de
föreslagna tre förste amanuensbefattningarna vid institutionerna för lantbrukskemi,
lantbruksbotanik samt systematisk botanik och ärftlighetslära
ävensom befattningen såsom tekniskt biträde vid institutionen för lantbruksbotanik
kunna undvaras. Härigenom skulle det för avlöningar till ytterligare
personal erforderliga beloppet kunna minskas med 14 300 kronor till i runt
tal 47 300 kronor. Med hänsyn till att en utökning av elevantalet vid högskolan
uppenbarligen även kommer att medföra större arbete vid högskolans
bibliotek bär jag icke något att erinra mot att personalen därstädes förstärkes
med ett kontorsbiträde med ett arvode å 300 kronor i månaden. Sagda
biträde torde böra anställas från och med den 1 november 1946, varför
medelsbehovet för ändamålet skulle komma att uppgå till 2 400 kronor. Någon
särskild medelsanvisning i anledning av vad jag sålunda förordat synes
icke vara erforderlig, utan lantbrukshögskolan torde böra medgivas rätt att
överskrida de i högskolans avlöningsstat upptagna anslagsposterna arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, samt avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal med högst nyssnämnda belopp, eller 47 300
respektive 2 400 kronor. Emellertid torde riksdagens medgivande böra inhämtas
till den av mig sålunda förordade utvidgningen av verksamheten vid
Ian tbrukshögskolan.

Mot de i ärendet gjorda beräkningarna av medelsbehovet under innevarande
budgetår för anskaffande av viss ytterligare materiel m. m., vilka beräkningar
sluta å i runt tal 107 500 kronor, har jag intet att invända. Med
hänsyn till den ifrågasatta ökningen av antalet studerande vid högskolan
torde såsom högskolestyrelsen föreslagit för detta budgetår ytterligare tre
stipendier, ett vart å 800 kronor, böra inrättas. Till frågan örn anvisande
av erforderliga medel för nu nämnda båda ändamål torde jag få återkomma
under följande punkter.

Därest riksdagen skulle bifalla vad jag i det föregående förordat, torde
det få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter som
på grund därav må finnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag under förevarande punkt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i
det föregående förordat må vidtagas för en omedelbar ökning
av elevantalet vid lantbrukshögskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

107

[3.] 3. Lantbrukshögskolan: Materiel m. ra., reservationsanslag. Under
åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört hemställer jag,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Lantbrukshögskolan: Materiel m. m. å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 107 500.

[4.] 5. Lantbrukshögskolan: Stipendier. Under åberopande av vad jag
under punkt 2 anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

till Lantbrukshögskolan: Stipendier å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag
av .................................. kronor 2 400.

G. Lanthushållning i allmänhet.

[5.] 12 a. Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset
å hamphalm, reservationsanslag. Beträffande tidigare åtgärder för stödjande
av odlingen av hampa torde jag få hänvisa till den redogörelse, som lämnats
därför i propositionen nr 108 till 1946 års riksdag. Jag torde vidare få
erinra därom, att Kungl. Majit genom beslut den 4 maj 1945 anbefallt lantbruksstyrelsen
och kommerskollegium att gemensamt verkställa utredning
rörande den omfattning, i vilken inhemsk hampodling och hampberedning
framdeles borde bedrivas.

I förenämnda proposition nr 108 anmäldes bland annat en framställning
från statens linnämnd, däri nämnden hemställt dels att till bidrag till stödjande
av priset å hamphalm av 1945 års skörd måtte anvisas ett anslag av
690 000 kronor, dels ock att, därest så ansåges nödvändigt, Sveriges hampodlareförening
u. p. a. och Aktiebolaget hampberedning skulle beviljas anstånd
med erläggandet av intill den 1 juli 1947 förfallande amorteringar å
från hemslöjdslånefonden erhållna lån. Med anledning av framställningen
uttalade jag, att i avbidan på resultatet av förut omförmälda utredning hampberedningsföretagen
syntes vid behov böra medgivas det begärda anståndet,
men att frågan om anvisande av medel till täckande av eventuell förlust å
företagens rörelse produktionsåret 1945/46 borde upptagas till behandling
först då förhållandena bättre kunde överblickas. Mot vad jag sålunda uttalat
framställde riksdagen icke någon erinran (r. skr. nr 109). Jag torde nu ånyo
få anmäla sistnämnda fråga för Kungl. Majit.

Med utlåtande den 20 september 1946 har statens livsmedelskommission
överlämnat en den 29 augusti 1946 dagtecknad framställning från statens
linnämnd, däri nämnden hemställt örn anvisande å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår av ett reservationsanslag av 580 000 kronor till

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

bidrag till stödjande av priset å hamphalm av 1945 års skörd. Vid nämndens
framställning ha fogats ansökningar i ämnet från Sveriges hampodlareförening
u. p. a. och Aktiebolaget hampberedning.

Statens linnämncl har i sin sistnämnda framställning anfört i huvudsak
följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att de håda hampberedningsföretagen
ha olika bokföringsår, nämligen för Sveriges hampodlareförenings u. p. a. del
tiden 1 juli—30 juni, medan Aktiebolaget hampberedning har sin bokföring
baserad på kalenderår. Sistnämnda företag har emellertid framfört sina räkenskaper
till den 30 juni 1946.1 enlighet med gällande grunder för erhållande
av statsbidrag till stödjande av priset på hamphalm ha företagen i sina räkenskaper
upptagit samtliga kostnader, även avskrivningar på byggnader och
maskiner, med belopp motsvarande för erhållna statslån gällande korttidsamortering
på 5 år. På grund härav redovisa hampberedningsföretagen och
Sveriges hampodlareförening u. p. a. förluster under ifrågavarande verksamhetsår
med respektive 261 000 kronor och 316 912 kronor eller med tillhopa i
runt tal 580 000 kronor. Härvid är att märka, att några nämnvärda, förluster
icke uppstått på företagens egentliga verksamhet under produktionsåret 1945/
1946, enär någon sänkning av fiberpriset icke förekommit, utan förlusterna
ha i huvudsak förorsakats av de på grund av den korta amorteringstiden höga
amorteringarna. Såsom närmare framgår av räkenskaperna lia emellertid
avskrivningarna skett utan att amortering av statslånen företagits.

Så länge hittills gällande priser på hampfiber kunna bibehållas, bär det
för åren 1942—1944 redan erhållna och det för 1945 års skörd i föreliggande
framställning begärda statsbidraget beräknats kunna användas till nedskrivning
av anläggningskapitalet och betalning av företagens skulder utöver statslånen.
Nuvarande prisutveckling på hampfiber i utlandet^ tyder emellertid
på att prissänkning är nära förestående. Härför talar också den omständigheten,
att båda beredningsföretagen för närvarande icke kunna finna avsättning
för betydande partier fiber. I fortsättningen torde sannolikt statsstödet
erfordras helt för att ersätta en av prissänkning förorsakad förlust på beredningsverksamheten,
varför några medel till avskrivning och amortering av
statslånen icke torde kunna påräknas. Enligt linnämndens uppfattning torde
därför en avskrivning av statslånen bliva nödvändig. Då detta spörsmål sannolikt
kommer att närmare beröras i den inom lantbruksstyrelsen och kommerskollegium
pågående utredningen rörande hampodlingens framtida omfattning
m. m., anser sig linnämnden dock icke i detta sammanhang böra
framlägga förslag i ämnet.

Om företagen beviljas de sökta bidragen, få de möjlighet att verkställa
vissa förbättringar av maskinutrustningen och genomföra erforderliga rationaliseringsåtgärder,
vilket sannolikt icke blir möjligt i samma utsträckning,
sedan prissänkning på fiber blivit nödvändig.

Statens livsmedelskommission har i sitt utlåtande yttrat följande.

Enligt vad kommissionen under hand erfarit synas importmöjligheterna
för hampa icke vara säkrade i sådan omfattning, att den inhemska hampberedningen
ännu skulle kunna avvecklas. Med hänsyn härtill vill kommissionen
icke motsätta sig, att ytterligare medel anvisas till stödjande av priset
på hamphalm. Kommissionen finner det emellertid tveksamt, huruvida det
kan vara lämpligt att —■ innan resultatet av den inom lantbruksstyrelsen och
kommerskollegium pågående utredningen rörande hampodlingens framtida
omfattning m. m. föreligger — beredningsverken nu investera medel för för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

109

bättringar av maskinutrustningen och för genomförande av rationaliseringsåtgärder
på sätt linnämnden förutsätter, örn de sökta bidragen beviljas företagen.

Såsom jag i propositionen nr 108 till årets riksdag framhöll borde frågan
om anvisande av medel till stödjande av priset å hamphalm av 1945 års skörd
prövas först då förhållandena å hampodlingens område bättre kunde överblickas.
Sedan detta numera blivit möjligt, såsom framgår av förevarande
framställning i ärendet, torde frågan nu böra upptagas till behandling. Det
synes mig sålunda ofrånkomligt, att den liampodlingen lämnade statsgarantien
infrias såvitt avser 1945 års hampskörd. Enligt linnämndens beräkningar,
som torde få godtagas, skulle härför erfordras ett belopp av i runt
tal 580 000 kronor. Såsom livsmedelskommisisonen erinrat synes det emellertid
tveksamt, huruvida här berörda medel även böra användas för investeringar
i företagen på sätt linnämnden ifrågasatt, innan resultatet av förenämnda
utredning rörande hampodlingens framtida omfattning m. m. föreligger.
Snarare torde det böra övervägas huruvida icke anslaget lämpligen
bör kunna tagas i anspråk för avbetalningar å lån. Det torde emellertid i
sista hand få ankomma å Kungl. Majit att meddela närmare föreskrifter
beträffande medlens disposition. I anslutning till det anförda förordar jag,
att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår anvisas ett reservationsanslag
av 580 000 kronor till ifrågavarande ändamål. Anslaget torde
böra benämnas Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av
priset å hamphalm.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande
av priset å hamphalm å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 580 000.

[6.] 14. Befrämjande av fröodlingen m. m,: Bidrag till Sveriges utsädesförening.
Från och med år 1905 har riksdagen årligen anvisat anslag till
Sveriges utsädesförening. För budgetåret 1944/45 anvisades såsom bidrag till
föreningen 294 000 kronor. För budgetåret 1945/46 var anslaget uppfört med
322 700 kronor. Anslagsökningen föranleddes av genomförandet av viss lönereglering
för föreningens befattningshavare samt av en höjning av till dem
utgående dyrtidstillägg från 25 till 30 procent. För innevarande budgetår är
anslaget uppfört med ett oförändrat belopp av 322 700 kronor. Beträffande
användningen av anslaget hänvisas till statsliggaren s. 793—795.

I proposition nr 3 till årets riksdag framlade Kungl. Majit förslag till provisorisk
förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens
tjänst m. fl. Riksdagen biföll i skrivelse den 5 mars 1946, nr 43, propositionen.
Bestämmelser i ämnet lia utfärdats genom kungörelser dels den 15 mars 1946

Föredrag
anden.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

(nr 74) angående tillfälligt lönetillägg åt vissa befattningshavare i statens
tjänst m. fl., dels ock den 28 juni 1946 (nr 356) angående provisoriskt lönetillägg
under budgetåret 1946/47 åt vissa befattningshavare i statens tjänst
m. fl. Ifrågavarande löneförbättringar beröra emellertid icke tjänstemännen
vid Sveriges utsädesförening.

I en den 11 juli 1946 dagtecknad, av lantbruksstyrelsen med utlåtande den
15 augusti 1946 överlämnad skrivelse har Sveriges utsädesförening hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å tilläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår anvisa ett belopp å 49 214 kronor för utbetalande av
tillfälligt och provisoriskt avlöningstillägg åt föreningens tjänstemän samt för
täckande av vissa kostnader i anledning av höjda löner åt föreningens arbetare.
I ärendet har statskontoret den 25 september 1946 avgivit infordrat
utlåtande.

Såsom motivering till framställningen i vad den avser lönetillägg åt föreningens
tjänstemän har anförts i huvudsak följande.

Enligt den år 1945 genomförda löneregleringen för samtliga tjänstemän
vid utsädesföreningen bringades lönerna upp i en nivå, som i det närmaste
motsvarade den enligt 1939 års civila lönereglemente för motsvarande befattningar
i statens tjänst gällande, varjämte kompensation i huvudsak erhölls
för sedan senaste lönereglering inträffade förskjutningar i penningvärde och
levnadskostnader. Genom denna lönereglering, vilken skett efter beslut av
1944 års riksdag, får principen om tjänstemännens vid föreningen jämställdhet
i lönehänseende med motsvarande befattningshavare inom den statliga förvaltningen
anses ha blivit godkänd av statsmakterna. Innevarande års riksdags
beslut, att 1945 års lönereglering för föreningens tjänstemän skall anses
ha tillkommit på sådant sätt att av löneregleringen föranledd höjning av pensionsunderlagen
för tjänstemännen skall bliva gällande utan att föreningen
erlägger sådan engångsavgift, som avses i § 9 mom. 4 reglementet för statens
pensionsanstalt, måste enligt föreningens mening utgöra ett ytterligare bevis
på statsmakternas uppfattning, att lönevillkoren för föreningens tjänstemän i
görligaste mån skola ansluta sig till de för motsvarande befattningshavare
i statens tjänst gällande.

Sedan nämnda lönereglering genomfördes, ha emellertid vissa förbättringar
av löneställningen för befattningshavare i statens tjänst genomförts,
varigenom likställigheten i lönehänseende mellan föreningens tjänstemän och
innehavare av statliga befattningar i motsvarande lönegrader åter rubbats.
Genom statsmakternas beslut innevarande år har sålunda beslutats utbetalning
till vissa befattningshavare i statens tjänst av dels ett tillfälligt lönetilllägg
örn 300 kronor, avseende budgetåret 1945/46, dels ett provisoriskt lönetillägg
avseende budgetåret 1946/47, vilket i ortsgrupp B (till vilken Svalöv
hör) utgör 720 kronor för befattningshavare i löneklass 4 och högre. Då den
ökning av levnadsomkostnaderna, vilken utgjort motiveringen för beslutet
om nämnda lönetillägg, i lika hög grad gjort sig gällande för utsädesföreningens
befattningshavare, hemställer föreningen att medel måtte ställas till
förfogande för möjliggörande av motsvarande löneförbättringar för utsädesföreningens
befattningshavare.

Ifrågavarande lönetillägg bör enligt föreningens mening utgå ej blott å
de 23 befattningar, som innefattas i 1945 års lönereglering utan även å sex
arvodesavlönade assistentbefattningar hos föreningen. Såsom motivering härför
må anföras, att ifrågavarande assistentbefattningar måste anses såsom

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

varaktiga. Av de ordinarie befattningarna äro för närvarande tre vakanta och
uppehållas av tillförordnade tjänstemän. Då innehavarna av dessa befattningar
äro väl meriterade för de tjänster de nu inneha på förordnande, har
styrelsen funnit skäligt att en eventuellt medgiven löneförbättring utgår även
till dem. Kostnaderna för utbetalande av tillfälligt lönetillägg och provisoriskt
lönetillägg ha beräknats tor ordinarie befattningshavare och på ordinarie
tjänst förordnade till 23 460 kronor och för assistenterna till 5 754 kronor
eller tillhopa 29 214 kronor.

Beträffande höjning av lönerna för föreningens arbetare och arbetsbiträden
har föreningen uttalat.

Lönerna åt de vid föreningens huvudanstalt och filialer anställda timavlönade
arbetare och manadsavlönade avdelningsbiträden, vilkas löner äro reglerade
genom kollektivavtal som nära ansluta sig till det för jordbruket gällande
allmänna löneavtalet, lia under senare år undergått högst betydande
ökningar. Genom 1945 ars löneavtal höjdes arbetslönerna för berörda grupper
anställda med i genomsnitt 12 procent, innebärande en ökning av föreningens
totalutgifter med drygt 9 procent. Att nämnda merutgift för föreningen, vilken
icke kunde förutses vid uppgörande av statförslagen, kunde bäras utan
att oförmånligt inverka på föreningens ekonomiska ställning berodde på
att föreningen erhöll oberäknat stora inkomster på grund av sin verksamhet.
Då statförslag för budgetåret 1946/47 uppgjordes, räknades visserligen med,
att en viss ytterligare höjning av arbetslönerna kunde komma att genomföras
även innevarande år. Någon motsvarande ökning av statsanslaget begärdes
dock icke, då man hoppades att föreningens inkomster även detta
år skulle bliva så stora, att de genom en eventuell mindre löneökning förorsakade
omkostnadsstegringama skulle kunna kompenseras härigenom. Det
i år träffade löneavtalet för föreningens timavlönade arbetare och månadsanställda
avdelningsbiträden, vilket skall gälla till och med den 31 december
1947, har emellertid medfört betydligt mera omfattande löneökningar, än
som 1945 kunde förutses. Sålunda utgör den procentuella ökningen av de
i avtalet fastställda lönerna i medeltal av alla lönegrupper närmare 18 procent
av de undei 1945 tillämpade lönerna, vilket innebär en ökning av totalkostnaderna
för utsädesföreningens försöksverksamhet med cirka 13 4 procent.
’

Nämnda löneökningar innebära med samma antal dagsverken som under
1945 en total kostnadsökning för huvudanstalten och filialerna med 57 000
kronor. Vissa verksamhetsgrenar vid föreningen bekostas emellertid icke av
statsmedel. Av nyssnämnda belopp ha sålunda endast 42 000 kronor beräknats
motsvara kostnadsökningen genom lönestegringar vid den egentliga förädlingsverksamheten
och den med statsmedel bedrivna laboratorieverksamheten.
Några merinkomster, som skulle kunna täcka de ovan nämnda löneutgiftsstegringarna,
äro ej att påräkna för innevarande år. Från Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget har under de sist förflutna två åren erhållits en
särskild tilläggsavgift, motsvarande leveranser till Norge efter landets befrielse.
Av dessa särskilda tilläggsavgifter, vilka på grund av vissa förbehåll
vid utbetalningen vid 1944 och 1945 års bokslut reserverats till följande år,
kvarstår till 1946 ett reserverat belopp av 38 753 kronor 44 öre. Då av detta
belopp 17 000 kronor medtagits i statförslaget för innevarande budgetår
återstår 21 753 kronor 44 öre som kan tagas i anspråk för täckande av ifrågavarande
löneökningar. Emellertid kvarstår alltjämt ett belopp å cirka 20 000
kronor, för vars täckande föreningen saknar medel.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande tillstyrkt föreningens framställning
om statsbidrag med 20 000 kronor för täckande av föreningens merutgifter
till följd av löneökningar åt arbetare och avdelningsbiträden. Vad angår bidrag
för utbetalande av provisoriskt och tillfälligt lönetillägg åt föreningens
tjänstemän har styrelsen framhållit, att i princip intet torde vara att erinra
mot vad föreningen härvid ifrågasatt. Styrelsen har vidare yttrat.

Såsom föreningens framställning giver vid handen, äro föreningens befattningshavare
på grund av den år 1945 för desamma genomförda löner egleringen
i lönehänseende närmast jämförbara med å dyrortsgrupp B placerade
statstjänstemän med lön enligt civila avlöningsreglementet. Därest a\ sikten
nied berörda lönereglering icke skall bliva förfelad, synes det lantbruksstyrelsen
följaktligen nödvändigt, att föreningens tjänstemän komma i åtnjutande
av tillfälligt och provisoriskt lönetillägg enligt de grunder, som fastställts
för motsvarande kategorier statstjänstemän. En annan inställning från statsmakternas
sida till detta spörsmål skulle innebära, att principen for 1945 års
lönereglering bleve bruten och att föreningens möjligheter att konkurrera
om särskilt den vetenskapligt kvalificerade arbetskraften skulle i avsevärd
grad beskäras. Då lantbruksstyrelsen anser det oundgängligen nödvändigt,
att avsikten med 1945 års lönereglering fullföljes, får styrelsen tillstyrka, att
föreningen tilldelas statsbidrag för utbetalande av tillfälligt och provisoriskt
lönetillägg åt föreningens tjänstemän i huvudsaklig överensstämmelse med
vad föreningen ifrågasatt.

Ifrågavarande lönetillägg skulle enligt utsädesföremngens framställning
utgå ej blott å de 23 befattningar, som innefattades i 1945 års lönereglering,
utan även å sex arvodesavlönade assistentbefattningar hos föreningen. Lantbruksstyrelsen
håller emellertid före, att av principiella skäl starka betänkligheter
måste resas mot att anvisa statsbidrag för tillägg av ifrågavarande
slag å andra befattningar hos föreningen än de 23 förstberörda befattningarna.
Nyssnämnda sex assistentbefattningar böra enligt lantbruksstyrelsens
mening icke medtagas bland de befattningar, för vilka nu ifrågasatt statsbidrag
beräknas.

Statskontoret har i sitt utlåtande erinrat, att statskontoret i ett samma dag
avgivet remissutlåtande angående provisoriskt lönetillägg till lärarpersonalen
vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna icke ansett sig kunna förorda,
att ifrågavarande tillägg till denna personal anknötes till de statliga lönetilläggsbestämmelserna
utan borde medgivas utgå i form av en särskild provisorisk
löneförbättring: från och med den 1 juli 1946 till ett belopp av 660
kronor för år räknat. Då det enligt ämbetsverkets mening icke syntes böra
ifrågakomma att i förevarande avseende sätta befattningshavarna hos Sveriges
utsädesförening i en bättre ställning än lärarpersonalen inom den statsunderstödda
lantbruksundervisningen, har statskontoret ansett sig böra föreslå
sådan ändring i lantbruksstyrelsens föreliggande förslag, att däri angivna
befattningshavare från och med den 1 juli 1946 erhölle löneförbättring
till samma belopp för år räknat, som kunde komma att utgå till de lärare vid
lantbruksundervisningsanstalter, vilka hade heltidsanställning.

Departements- Genom den år 1945 genomförda löneregleringen för befattningshavare vid
chefen. Sveriges utsädesförening ha dessa, såsom i ärendet anförts, i lönehänseende
jämställts med tjänstemän, vilka innehava ungefär motsvarande ställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 311. 113

inom den statliga förvaltningen. Med hänsyn härtill synes det skäligt att
innehavare av lönereglerade befattningar vid föreningen tillerkännas motsvarande
lönetillägg, som genom kungörelserna nr 74 och 356/1946 bestämts
för vissa befattningshavare i statens tjänst. Däremot finner jag mig i likhet
med lantbruksstyrelsen icke kunna tillstyrka att de arvodesavlönade assistenterna
vid föreningen må erhålla föreslagna lönetillägg. Beräkningen av
lönetilläggens storlek ävensom förutsättningarna för desammas utbetalande
torde i övrigt böra ske i anslutning till bestämmelserna i förenämnda kungörelser.
Vid beräkningen av kostnaderna för utbetalningen av ifrågavarande
lönetillägg enligt nu angivna grunder torde man kunna utgå ifrån det av
föreningen angivna beloppet av 23 500 kronor.

Såsom föreningens framställning vidare giver vid handen har föreningen
på grund av att de genom kollektivavtal reglerade lönerna till föreningens
arbetare och avdelningsbiträden år 1946 undergått viss höjning åsamkats
betydligt större utgifter för sin verksamhet under innevarande budgetår än
som beräknats av föreningen i dess anslagsäskanden. De sålunda uppkomna
merutgifterna ha av föreningen i den mån de belöpa på dess statsunderstödda
verksamhet beräknats till 42 000 kronor. Emellertid disponerar föreningen
för täckande av dessa utgifter vissa särskilda medel till ett belopp av 22 000
kronor. Jag vill förorda, att föreningen för bestridande av återstoden av ifrågavarande
merutgifter tilldelas statsbidrag med 20 000 kronor.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle sålunda å tilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår behöva anvisas (23 500 + 20 000
==) 43 500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till Sveriges
utsädesförening å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett anslag av ...... kronor 43 500.

K. Lantmäteriväsendet.

[7 ] 20. Kostnader för utbildningskurs för lantmätcritekniska biträden,

reservationsanslag. I en den 27 november 1945 dagtecknad framställning har
styrelsen för Sveriges lantmätareförening — med överlämnande av ett inom
styrelsen utarbetat förslag till provisoriska kurser för utbildning av lantmäteritekniska
biträden — hemställt, att Kungl. Majit måtte anvisa ett belopp
av 74 000 kronor för anordnande av sådan kursverksamhet under åren 1947
och 1948. över framställningen lia remissutlåtanden avgivits den 27 december
1945 av lantmäteristyrelsen, den 15 januari 1946 av 1945 års lantmäteriutredning,
den 25 januari 1946 av överstyrelsen för yrkesutbildning och den
4 februari 1946 av statskontoret.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 311. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Sedan lantmäteristyrelsen därefter anbefallts att företaga närmare utredning
i anledning av förevarande framställning, har styrelsen i skrivelse den 1
augusti 1946, med överlämnande av ett av inom lantmäteristyrelsen särskilt
tillkallade utredningsmän avgivet förslag rörande anordnande av tillfälliga
kurser för utbildning av tekniska biträden inom lantmäteristaten, hemställt
om bemyndigande att anordna särskilda kurser för utbildning av tekniska biträden
i enlighet med det sålunda framlagda förslaget ävensom att Kungl.
Majit måtte till styrelsens förfogande ställa ett belopp av 156 000 kronor för
budgetåret 1946/47 och ett belopp av 199 000 kronor för budgetåret 1947/48.
Över lantmäteristyrelsens framställning ha remissutlåtanden avgivits av 1945
års lantmäteriutredning och allmänna lönenämnden den 9 september 1946,
styrelsen för Sveriges lantmätareförening den 10 september 1946 samt statskontoret
den 16 september 1946.

Det av Sveriges lantmätareförening framlagda förslaget innebär i huvudsak,
att genom lantmäteristyrelsens försorg skulle anordnas två kurser för
utbildning av personer vilka ämnade söka anställning såsom tekniska biträden
hos lantmätare. Enligt utbildningsplanen skulle för deltagande i dessa
kurser fordras bland annat fullgjord praktikanttjänstgöring om minst 6 månader.
Kurserna, som borde vara avgiftsfria, skulle uppdelas på två avdelningar
om 51/2 och 4 månader, åtskilda av ett tidsmellanrum om 7 månader
avsett att utnyttjas till ytterligare praktisk utbildning. De skulle äga rum under
tiden januari 1947—maj 1948 och januari 1948—maj 1949. Vid vardera
kursen skulle mottagas 30 elever.

Till närmare motivering av sitt förslag har föreningens styrelse, efter att
ha erinrat om att biträdesfrågan för närvarande vore ett av lantmätarnas
svåraste problem, anfört i huvudsak följande.

Frågan om biträdespersonalens framtida uppgifter och utbildning är ett
av de spörsmål, som torde komma att upptagas till behandling av 1945 års
lantmäteriutredning. En nyligen av föreningen verkställd utredning, grundad
på inkomna uppgifter från 190 av landets 210 lantmäteridistrikt, utvisar
emellertid att redan för närvarande föreligger ett behov av ytterligare minst
100 tekniska biträden. Då en rationalisering av lantmäteriverksamheten enligt
föreningsstyrelsens mening med nödvändighet måste medföra ett avlastande
av en betydande arbetsmängd från den högskoleutbildade personalen
till biträdespersonalen, framstår det klart att en ny organisation ej kan träda
i tillämpning, om icke en någorlunda tillräcklig och kvalificerad biträdeskår
finnes disponibel. För att vinna detta syfte torde det vara nödvändigt att
åtgärder vidtagas i god tid.

Utbildningen av tekniska biträden har helt åvilat lantmätarna vid sidan
av tjänsten, bortsett från två fortbildningskurser, som med visst statsbidrag
anordnats av föreningen under lantmäteristyrelsens överinseende under åren
1943 och 1944. Lantmätarnas arbetsbörda är emellertid nu så stor att denna
form för utbildning icke längre är tänkbar. I möjligaste mån bör därför lantmätarnas
medverkan till utbildningen av tekniska biträden inskränkas till
beredande av lämplig praktik för personer med sådan utbildning att teoretisk
undervisning icke behöver komma i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

115

I sitt utlåtande över föreningens framställning har lantmäteristyrelsen anfört
bland annat följande.

Vid utgången av år 1944 funnos å lantmäteridistrikten 163 tekniska biträden.
För att hålla arbetsbalansen inom rimliga gränser föreligger behov av
ytterligare minst ett hundratal dylika biträden, nöjaktigt utbildade för de
arbetsuppgifter, som icke med nödvändighet behöva utföras av lantmätarna
själva eller kunna anförtros rit- och skrivbiträden. Då verksamheten för
rationalisering av jordbruk och skogsbruk fullt kommer igång, blir emellertid
med säkerhet ett större antal tekniska biträden behövligt.

I avvaktan på resultatet av 1945 års lantmäteriutredning tillstyrker lantmäteristyrelsen
livligt att, i avbidan på en slutlig lösning av biträdesfrågan,
en provisorisk utbildning snarast möjligt kommer lill stånd, därvid den av
föreningen föreslagna utbildningsplanen synes kunna godtagas att läggas till
grund för fortsatt utredning.

Styrelsen vill framhålla att, om föreningens förslag till utbildningsplan
godtages, utbildningen kommer att taga närmare två år i anspråk. För arbetsförhållandena
i distrikten är det emellertid en angelägenhet av betydelse,
att det provisorium, som kan bliva bestämt, kan tillämpas så tidigt som möjligt.
Ävenledes bör enligt styrelsens mening övervägas möjligheterna att till
kurserna antaga ett större antal elever än som föreslagits.

1945 års lantmäteriutredning har i sitt yttrande över föreningens framställning
uttalat bland annat följande.

Ehuru utredningen vid behandlingen av lantmäteriets organisation ännu
icke kunnat taga slutlig ståndpunkt till frågan om de tekniska biträdenas
uppgifter inom organisationen samt om de krav som böra uppställas på biträdenas
utbildning, synes det dock utredningen redan nu ofrånkomligt såväl
att en viss utökning av den tekniska biträdespersonalen genomföres som att
en rationell och enhetlig utbildning av biträdena anordnas. Med hänsyn till
den förhållandevis långa tid, som måste beräknas för de tekniska biträdenas,
utbildning, anser utredningen det angeläget, att provisoriska utbildningskurser
anordnas utan att organisationsfrågans definitiva lösande dessförinnan
avvaktas. En utbildning på sätt lantmätareföreningen förslagit torde icke föregripa
utredningens slutliga förslag i ämnet.

överstyrelsen för yrkesutbildning har ansett det i hög grad önskvärt, att
utbildningskurser av här ifrågavarande slag snarast komme till stånd, varvid
de lämpligen syntes böra anordnas genom lantmäteristyrelsens försorg.

Statskontoret bär i sitt remissutlåtande den 4 februari 1946 ifrågasatt, huruvida
det icke skulle kunna anstå med anordnandet av den nu föreslagna
utbildningen av de tekniska biträdena till dess 1945 års lantmäteriutredning
avgivit sitt förslag. Skulle någon ytterligare kursverksamhet dessförinnan
vara erforderlig borde denna enligt ämbetsverkets mening anordnas i nära
överensstämmelse med av lantmätareföreningen tidigare anordnade kurser.

Det förslag, som framlagts av de inom lantmäteristyrelsen särskilt tillkallade
utredningsmännen, innebär i huvudsak följande. För alf utöka den tekniska
biträdeskåren med ytterligare 80 biträden med nöjaktig teknisk utbildning
borde två kurser örn vardera 8 månaders längd nied likartade program
anordnas. Kurserna skulle pågå i ett sammanhang utan avbrott för någon

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

praktisk tjänstgöring. Den ena kursen borde anordnas under tiden 1 december
1946_31 juli 1947 och den andra kursen under tiden 1 november 1947—

30 juni 1948. För fortsatt utbildning av 40 i tjänst varande tekniska biträden
skulle anordnas en fortbildningskurs om tre månader under tiden 1
augusti —31 oktober 1947.

Ur utredningsmännens förslag må här i övrigt återgivas följande.

Inträdesfordringar. Såsom fordran för deltagande i utbildningskurs Ilar
föreslagits att sökande skall ha uppnått en ålder av minst 18 ar, samt att
han, med hänsyn till det stundom fysiskt krävande fättarbetet genomgå arintyg
styrker sig icke vara behäftad med sjukdom eller lyte, som kan utgo a
hinder för statstjänst. Såsom allmän regel har vidare föreslagits, att sökande
skall ha avlagt realexamen. Undantag därifrån Ilar dock ansetts kunna göras
för den händelse icke tillräckligt antal elever med minst aviagd realexamer
skulle anmäla sig, varvid dock fordran pa kunskaper i matematik och fysik,
motsvarande realexamen, ej ansetts böra eftersattas. Vidare har f°reslagits,
att vid armén stamanställda och andra värnpliktiga, som genomgått godkänd
kurs vid arméns fältmätarskola, skulle vara berättigade till mtrade> vid^kurserna.
Slutligen har ansetts att praktisk tjänstgöring hos lantmätare unde
minst 5 månader bör lia fullgjorts före kursens början. ,. ••

För deltagande i fortbildningskurs ha utredningsmannen foresla-,it, att so
kande skall lia tjänstgjort såsom tekniskt biträde under en tid av sammanlagt
1 år samt ha avlagt realexamen eller styrkt sig aga motsvarande ku

skaDer i ämnena matematik och fysik. . , . , . . . ..

Kurs- och läroplaner. De två kurserna för utbildning av tekniska biträden
skola vardera omfatta 600 lektions- och övningstimmar fördelade pa 4 /*
månader samt fältövningar i mätningsteknik med bearbetningi £V resulltalen
från dessa under 33A månader. I kurserna inga laroamnena matematik, mätningsteknik,
lantmäterikunskap, mark- och skogslara samt fornlll''nnesvard.

Kursen för fortsatt utbildning av tekniska biträden ®kall omfatta 280 lektions-
och övningstimmar, fördelade på 7 veckor, och efterföljande fältövningar
i mätningsteknik med bearbetningar av dessa under 6 veckor. I kurten
Tngå läroämnena matematik, mätningsteknik, lantmaterikunskap och

^Över avlagda kunskapsprov i de olika kursämnena skall utfärdas betyg
och för godkänd examen skall erfordras minst betyget godkänd i alla ämnen.
Betygssättningen beräknas kunna Miva av betydelse vid framtida beford ^Arvoden

och reseersättningar till kursdeltagare. Med hänsyn till de nuvarande
förhållandena å arbetsmarknaden samt de för närvarande jämföra -sevis oförmånliga avlönings- och befordringsförhållandena för tekniska biträden
inom lantmäteristaten har ansetts att «dorxlerhgnyrakiTermgav
tekniska biträdeskåren i den omfattning och med den utbildning, som nu
föreslagits, ej torde kunna ske utan direkta stödåtgärder. Utredningsmannen
föreslå^ enlighet härmed, att elever vid här avsedda kurser skola erbjud
kostnadsfri utbildning ävensom löneförmåner, vilka kunna tacka levnadsom TÄÄ™

i stockholm Vid en kurs

Kursdeltagare böra därjämte i förekommande fall behålla redan utgående
avlöningsförbättring och provisorisk avlöningsforbattrmg. Formanen

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

117

vode skall emellertid vara förknippad med villkoret, att elev efter genomgången
kurs skall tjänstgöra såsom tekniskt biträde i lantmäteristaten oavbrutet
under minst tre år. Såsom garanti för att detta villkor skall uppfyllas
föreslås, att elev vid kursens början får underteckna en skuldförbindelse
å ett belopp, motsvarande under kursen utbetalat arvode. Under anställningstiden
skulle denna skuld löpa utan amortering och ränta och efter tre
års anställning anses som betald. Därest vederbörande före nämnda tids
utgång skulle lämna kursen eller tjänsten av annan orsak än dödsfall eller
sjukdom, vore skulden däremot förfallen till omedelbar betalning. Uppställandet
av detta villkor har, även om effektiviteten av skuldförbindelsen kan
anses såsom tvivelaktig, synts utredningsmännen nödigt på grund av att
under de senaste åren ett stort antal tekniska biträden övergått till kommunal
eller annan icke statlig tjänst. Utredningsmännen lia emellertid förutsatt,
att vid blivande omorganisation av lantmäteristaten de tekniska biträdena
skola erhålla sådana anställningsförmåner, som kunna motverka denna
tendens. Till elev vid kurserna har dessutom föreslagits utgå ersättning
för havda resekostnader vid exkursioner och fältövningar under kurserna.
Dessa resekostnader ha per elev uppskattats maximalt kunna uppgå till sammanlagt
100 kronor.

Tekniskt biträde uppbär för närvarande lön av den lantmätare, hos vilken
han är anställd. Härjämte uppbär tekniskt biträde efter viss anställningstid
från statsverket utgående avlöningsförbättring med lägst 270 och högst
1 350 kronor per år och från den 1 januari 1946 även provisorisk avlöningsförbättring
örn normalt 600 kronor per år. Vid genomgående av fortbildningskurs
kommer tekniskt biträde att gå miste om den från lantmätaren utgående
avlöningen. Utredningsmännen ha på grund härav och med hänsyn
dels till de ökade levnadsomkostnaderna under kursen och dels till att tekniskt
biträde måste anses jämställd med kartassistent vid kartverket i lägst
lönegrad Ex 12 föreslagit, att tekniskt biträde under fortbildningskursen
skall äga uppbära såväl avlöningsförbättring som provisorisk avlöningsförbättring
och därjämte kursarvode, så stort att sammanlagda löneförmånerna
i det närmaste motsvara vad som i Stockholm utgår i lönegrad Ex 12. Dessutom
skall biträde vid resa till och från kursen äga uppbära resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt klass lil E allmänna resereglemente!. Därjämte
har föreslagits att ersättning skall utgå för havda resekostnader i samband
med exkursioner och fältövningar under kursen beräknade till 40 kronor
per elev. Till tekniskt biträde utgående avlöningsförbättring och provisorisk
avlöningsförbättring torde i genomsnitt uppgå till sammanlagt 100 kronor
per månad. Månadsavlöningen i lönegrad Ex 12 och i ortsgrupp I uppgår
för närvarande till omkring 525 kronor, inklusive samtliga tillägg. Med ledning
härav har det föreslagna kursarvodet beräknats till 425 kronor per
månad.

Lurarkrafter och lärararvoden. Undervisningen vid kurserna skall handhavas
av fyra lärare, varav en skall förestå undervisningen i matematik och
mätningsteknik och de tre övriga vart och ett av ämnena lantmäterikunskap,
mark- och skogslära samt fornminnesvård. Samtliga lärare skola vara lantmätare
med undantag för läraren i fornminnesvård. Läraren i matematik
och mätningsteknik skall vara heltidsanställd vid kurserna och föreslås jämväl
vara föreståndare för dessa. Annan lärare beräknas kunna handhava undervisningen
vid sidan av egen tjänst.

Vid undervisningen skola, med undantag för ämnet fornminnesvård, biträda
tre heltidsanställda assistenter, vilka skola lia avlagt lantmäteriexamen.
Med hänsyn till det beräknade stora antalet deltagare i varje kurs ha

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

tre assistenter ansetts såsom absolut erforderliga för att övningarna skola
giva önskat resultat. Utredningsmännen ha i detta sammanhang framhållit
angelägenheten av att till lärare och assistenter förvärvas därtill särskilt lämpade
och kvalificerade befattningshavare. .

Ersättning till de vid kurserna verksamma lärarna har föreslagits skola utgå
med 15 kronor per lektions- och övningstimme samt med 40 kronor per
fältövningsdag. För assistenterna har ansetts att deras sammanlagda scöning
under tjänstgöringen vid kurserna bör uppgå till belopp motsvarande
minst vad som utgår till amanuens i lantmäteristyrelsen, varför assistentarvodet
föreslagits till 675 kronor per månad. Assistent skall därjämte aga
uppbära honom tillkommande extra lantmätare- eller aspirantarvode.

Arvoden till lärarpersonal vid de olika kurserna lia beräknats till följande

belopp:

vid utbildningskurs för tekniska biträden

till lärare i matematik och mätningsteknik

» » » lantmäterikunskap..............

» » » mark och skogslära............

» » » fornminnesvård................

> föreståndare..........................

» assistenter (3x8x675)..................

kronor

9 600
1 650
750
300
800
16 200

Summa kronor 29 300;

samt vid fortbildningskursen för tekniska biträden

till lärare i matematik och mätningsteknik.........

» » » lantmäterikunskap.....................

> » » fornminnesvård.......................

» föreståndare .................................

» assistenter (3x3x675).........................

kronor 3 600
» 500

» 300

> 300

> 6 075

Summa kronor 10 775.

Kurslokaler och utrustning. Lokaler för kursverksamheten torde kunna
påräknas i en av Svea Livgardes kasemflyglar, där chefen för^ fortifikationskåren
ställt i utsikt att för kursverksamheten skulle kunna få disponeras 3
logement nied tillhörande dagrum och angränsande 3 mindre rum. Någon
hyra för dessa lokaler torde ej behöva beräknas. Lokalerna tarva dock istandsättning,
vilken kostnadsberäknats till 5 500 kronor.

Kostnaderna för inredning av kurslokalerna ha beräknas till 9 000 kronor.
Av nämnda belopp avse 2 000 kronor anskaffande av bord i föreläsningssalarna,
4 000 kronor inredning av övningssalarna med ritbord samt 2 500
kronor möblering av ett lärarrum och ett assistentrum. För oförutsedda utgifter
lia beräknats 500 kronor. Utredningsmännen ha vid beräkningen av
inredningskostnaderna utgått från att möbler, där så kan ske, skola väljas ur
statens kontorsmöbelsserie och att dessa möbler efter kursverksamhetens avveckling
skola kunna användas inom lantmäteristaten.

För kursverksamheten erforderlig utrustning har beträffande större och
dyrbarare instrument beräknats kunna tillgodoses genom lån från ° statliga
verk och institutioner. Övrig utrustning torde däremot ej kunna erhållas genom
lån utan måste särskilt inköpas. Kostnaderna härför ha upptagits till
15 000 kronor. Utredningsmännen lia även här räknat med att ifrågavarande
material efter kursverksamhetens slut torde komma att erfordras och kunna
utnyttjas inom lantmäteristaten.

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kostnadsförslag. Enligt det av utredningsmännen framlagda förslaget uppgå
kostnaderna för en kurs för utbildning av tekniska biträden till 126 000
kronor samt kostnaderna för en fortbildningskurs för tekniska biträden till
73 000 kronor. Härtill kommer ett engångsbelopp å 30 000 kronor till inredning
och utrustning av kurslokaler.

Kostnaderna för de olika kurserna fördela sig sålunda.

1. Värme, lyse och städning ...................... kronor

2. Telefon, transporter o. d.......................

3. Undervisningsmaterial (papper, blanketter o. d.) ..

4. Reseersättningar till elever vid exkursioner och fält övningar

....................................

5. Kursarvoden ..................................

6. Rese- och traktamentsersättningar till elever för

resa till och från kursen......................

7. Arvoden till lärarpersonal ......................

8. Rese- och traktamentsersättningar till lärare......

9. Oförutsedda utgifter............................

	Ut-	Fort-
	bildnings-	bildnings-
	kurs	kurs
kronor	4 000	1 500
3>	800	300
:>	2 000	1 600
»	4 000	2 000
»	80 000	51000
»	_	4 000
»	29 300	10 775
»	3 500	1 500
»	2 400	325

Summa kronor 126 000 73 000.

Lantmäteristgrelsen har i sin framställning förklarat sig i alla delar ansluta
sig till de av utredningsmännen framlagda kursförslagen. Styrelsen har
i anslutning härtill särskilt framhållit önskvärdheten av att en fortbildningskurs
för tekniska biträden komme till stånd. Beträffande de föreslagna arvodena
till kursdeltagare har styrelsen anfört.

Då de tekniska biträdena äro att anse såsom anställda av den lantmätare,
hos vilken de tjänstgöra, är det för närvarande ej möjligt att beordra dem
att genomgå någon fortbildningskurs. Vid en eventuell omorganisation av
lantmäteristaten, då det torde komma att avses att all personal skall bliva
helt statsanställd och statsavlönad, torde sådant beordrande däremot bliva
möjligt, varvM dock ej torde kunna undgås att till dylikt biträde under kurstiden
skall utgå oavkortad lön och i förekommande fall jämväl resekostnadsoch
traktamentsersättning. Det torde därför kunna antagas, att, örn genomgående
av fortbildningskurs bleve förenad med allt för tyngande ekonomiska
uppoffringar, de tekniska biträdena skulle föredraga att avvakta en omorganisation.
För att säkra tillströmningen av elever till den föreslagna fortbildningskursen
torde det därför vara nödvändigt att tillförsäkra deltagarna i
densamma föreslagna kursarvoden. Likaså torde det på de i utredningen anförda
skälen vara ofrånkomligt, att till elever i kurserna för utbildning av
nya tekniska biträden skola utgå föreslagna kursarvoden, detta i synnerhet
som vid den nuvarande utbildningsformen biträdeseleverna under utbildningstiden
som regel ha haft anställning hos och åtnjutit avlöning av den
lantmätare, som meddelat utbildningen.

Beträffande de föreslagna lokalerna för kursverksamhetens bedrivande har
lantmäteristyrelsen erinrat, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26 juli 1946
bemyndigat byggnadsstyrelsen att förhyra viss del av Svea Livgardes kasernetablissement
för upplåtelse till bland andra lantmäteristyrelsen ävensom föreskrivit
att ofrånkomliga kostnader för iordningställande av ifrågavarande
lokaler skulle tills vidare förskjutas av fortifikationsförvaltningen. Då medel

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

sålunda redan funnes för iståndsättningsarbeten för de lokaler, som skulle
kunna anvisas för kursverksamheten, har styrelsen ansett det belopp örn
5 500 kronor, som i kostnadsberäkningen upptagits härför, eventuellt kunna
inbesparas.

Ur de över lantmäteristyrelsens framställning avgivna remissyttrandena
må här återgivas följande.

Styrelsen för Sveriges lantmätareförening har förklarat, att styrelsen för
sin del holle före att dess förslag till utbildningskurser på ett avgjort bättre
sätt än lantmäteristyrelsens förslag tillgodosåge behovet av nödig rutin hos
eleverna. Med hänsyn till den knappa tid som stöde till buds syntes det emellertid
icke vara möjligt att finna en lämpligare lösning av utbildningsfrågan
än det nu föreliggande förslaget och styrelsen har därför utan reservation
tillstyrkt att ifrågavarande kursverksamhet komme till stånd på sätt lantmäteristyrelsen
föreslagit. Styrelsen har tillika framhållit, att det föreliggande
förslaget måste betraktas såsom ett av den akuta arbetskraftstbristen nödvändiggjort
provisorium.

1945 års lantmäteriutredning har i huvudsak lämnat det framlagda förslaget
till utbildningskurser utan erinran. Utredningen har anfört.

Beträffande inträdesfordringama har i förslaget uppställts krav på realexamen
eller motsvarande kunskaper i matematik och fysik eller ock godkänd
utbildning såsom fältmätare vid arméns centrala fältmätarskola. Utredningen
finner dessa fordringar i stort sett lämpliga men vill möjligen ifrågasätta
huruvida icke även med realexamen jämförliga kunskaper i svenska
borde uppställas bland minimikraven. Vissa uttalanden i den vid förslaget
fogade motiveringen tyder på att företräde ansetts böra givas sökande med
avlagd realexamen. Utredningen håller emellertid före att den bästa rekryteringen
torde erhållas om med realexamen jämförliga kunskaper i de för utbildningen
viktigaste ämnena helt jämställes med avlagd realexamen. De
föreslagna ersättningarna till kursdeltagarna och villkoren därför ha icke
givit utredningen anledning till erinran.

Vad beträffar den föreslagna fortbildningskursen får utredningen vitsorda
behovet av att även en sådan utbildning kommer till stånd. Med avseende å
de föreslagna inträdesfordringama till kursen och beträffande kursens utformning
har utredningen icke något att erinra. Vad angår ersättningarna
till kursdeltagare synas emellertid dessa i jämförelse med de avlöningsförmåner,
som tekniskt biträde för närvarande åtnjuter under tjänstgöring, högt
beräknade. Med hänsyn till önskvärdheten ur det allmännas synpunkt att
befordra rekryteringen till kursen och med beaktande av att vistelsen i Stockholm
för deltagande i kursen för flertalet av kursdeltagarna, i synnerhet de
som äro familjeförsörjare, torde medföra icke obetydligt ökade levnadsomkostnader
vill utredningen emellertid för sin del icke framställa någon invändning
mot förslaget i denna del.

Allmänna lönenämnden har uttalat bland annat följande.

Vad angår frågan om gottgörelse till eleverna i de föreslagna utbildningskursema
vill allmänna lönenämnden bringa i erinran, att ersättningen till
elever vid av statens järnvägar anordnad trafikelevkurs, vilka icke inneha
ordinarie eller extra ordinarie anställningar vid verket, utgår med högst 5
kronor för dag under tiden för den teoretiska utbildningen; dock att elev,

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

121

som är bosatt i Stockholm eller dess närhet och som under sådan tid lämpligen
kan bo i hemmet, må uppbära ersättning med högst 2 kronor 50 öre
per dag. Enahanda ersättningsbelopp lia genom Kungl. Maj:ts beslut den 26
april 1946 fastställts för elever i förberedande undervisningskurs för utbildning
till befattning såsom kammarskrivare i tullverket. Även örn ersättningar
efter nu angivna grunder torde få anses otillräckliga för deltagare i de i ärendet
föreslagna utbildningskurserna, vill det dock förefalla lönenämnden, som
om den av lantmäteristyrelsen förordade ersättningen till elev — 250 kronor
i månaden —- är väl hög och att den bör kunna något reduceras. Då utbildningskurserna
äro avsedda för aspiranter till tekniska biträdestjänster, kan
lönenämnden icke finna anledning föreligga, att — såsom föreslagits — tekniskt
biträde, som genomgår kursen, skall äga uppbära avlöningsförbättring
och provisorisk avlöningsförbättring. Vidkommande förslaget, att kursdeltagare
genom utfärdande av skuldförbindelse skulle utfästa sig att tjänstgöra
viss tid inom lantmäteristaten efter genomgående av kursen, anser lönenämnden
det föga tilltalande, att en befattningshavare skall kunna kvarhållas i
tjänst inför hotet av att statsverket eljest kommer att verkställa indrivning
av till honom av statsmedel utbetalat arvode. Lönenämnden håller fördenskull
före, att det av lantmäteristyrelsen föreslagna villkoret för ersättnings
utfående bör bortfalla eller att det i varje fall bör vara tillfyllest med en utfästelse
— utan skuldförbindelse — från elevs sida att viss tid inneha anställning
inom lantmäteristaten efter kursens avslutande.

Ersättningen till elever i fortbildningskurser har föreslagits utgå med 425
kronor i månaden, därvid till grund för ersättningens bestämmande lagts avlöningen
i Ex 12, vilken avlöning angivits till omkring 525 kronor i månaden.
Med anledning härav må framhållas, att avlöningsförmånerna i begynnelselöneklassen
av angivna lönegrad å Stockholms dyrort uppgå till 494 kronor
10 öre i månaden med samtliga tillägg. Lönenämnden vill emellertid erinra,
att 1944 års riksdag (prop. nr 163, s. 85—87, r. skr. nr 313) anvisat
medel för bestridande av kostnaderna för deltagande i en kompletteringskurs
för lantmäteritekniska biträden. Ersättningen, som endast utgick till
utom Stockholm boende biträden, gavs den formen, att vederbörande erhöll
resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass
III E pnder tiden för sitt deltagande i kursen. Lönenämnden anser, att beträffande
nu ifrågavarande fortbildningskurs ersättning bör utgå i form dels
av ett mindre arvode, dels ock av tjänstgöringstraktamente åt de kursdeltagare,
vilka äro bosatta utom Stockholm. Såsom i ärendet föreslagits torde
kursdeltagare böra äga behålla till honom i egenskap av tekniskt biträde utgående
avlöningsförbättring och provisorisk avlöningsförbättring.

Mot de förordade ersättningsgrunderna till lärare och assistenter vid kurserna
har lönenämnden icke funnit anledning framställa erinran.

Statskontoret har erinrat, alt statskontoret i sitt tidigare remissutlåtande i
anledning av Sveriges lantmätareförenings förenämnda framställning ifrågasatt,
huruvida det icke skulle kunna anstå tills vidare med den föreslagna utbildningen
av lantmäteritekniska biträden. Statskontoret har därefter anfort.

De betänkligheter, statskontoret då hyste, göra sig än starkare gällande inför
förslaget alt nu igångsätta en kursverksamhet i den omfattning som föreslås
av lantmäteristyrelsen. En dylik åtgärd skulle vara i liög grad ägnad att
föregripa prövningen av lantmäleriulredningcns blivande förslag. Särskilt
ma framhallas att kursdeltagarna skulle av statsmedel erhålla avlöning, som
biekle vederbörandes levnadskostnader under kurstiden, liven om de tidigare
icke ägnat sig åt bär avsedd verksamhet. En åtgärd i dylik riktning torde,
enligt statskontorets mening, förutsätta, att de tekniska biträdenas anställ -

122

Före draganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

nings- och avlöningsförhållanden ordnats, helst som lantmäteristyrelsens utredningsmän
uttryckligen förutsatt, att vid en blivande omorganisation av
lantmäteristaten ifrågavarande biträden skola erhålla sådana anställningsförmåner,
som kunna motverka biträdenas övergång till kommunal eller annan
icke statlig tjänst. Den föreslagna anordningen med skyldighet för deltagarna
att aviämna särskild skuldförbindelse å belopp, motsvarande under
kursen utbetalat arvode, torde icke komma att i praktiken visa sig vara effektivt
medel mot övergången i enskild tjänst. I detta avseende delar statskontoret
utredningsmännens betänkligheter.

I anslutning till vad sålunda anförts anser sig ämbetsverket bora avstyrka
bifall till lantmäteristyrelsens framställning.

Under de senaste åren har verksamheten på lantmäteriväsendets område
antagit en allt större omfattning. En följd härav har blivit att svårigheter
uppstått för lantmäteripersonalen att bemästra den ökade arbetsbördan. För
närvarande föreligger sålunda, enligt vad som upplysts, en betydande arbetsbalans
på de olika lantmäteridistrikten. Till stor del torde detta bero^ på att
lantmätarna i brist på tillgång på tekniskt utbildad biträdespersonal mäste utföra
åtskilligt rutinarbete, som eljest kunnat avlastas å biträdespersonalen.
En dylik ordning måste uppenbarligen anses otillfredsställande. För att avhjälpa
bristen å biträdespersonal med teknisk utbildning erfordras enligt
lantmäteristyrelsens beräkningar redan nu ytterligare cirka 100 biträden. Enligt
vad jag inhämtat skulle ett genomförande av det förslag rörande lantmäteripersonalens
organisation, som 1945 ars lantmäteriutredning i början av
1947 ämnar avgiva, komma att medföra ett ökat behov av teknisk biträdespersonal.
Med hänsyn härtill och då det är att förvänta, att lantmäteriväsendet
under de kommande åren bland annat till följd av rationaliseringsåtgärder
inom jordbruket och skogsbruket torde komma att ställas inför mera omfattande
arbetsuppgifter, är det enligt min mening angeläget, att från statsmakternas
sida åtgärder nu vidtagas för att genom anordnande av särskilda
kurser för utbildning av tekniska biträden tillgodose det förefintliga behovet
av sådana biträden. I lantmäteristyrelsens förevarande framställning hai
förslag framlagts till två utbildningskurser och en fortbildningskurs för tekniska
biträden under innevarande och nästföljande budgetår. Anledning torde
emellertid icke föreligga att nu taga ståndpunkt till styrelsens förslag i
vidare mån än i vad detsamma avser anordnandet av den utbildningskuis,
som föreslagits skola hållas under tiden 1 december 1946—31 juli 1947. Förslaget
i övrigt torde sålunda få upptagas till prövning i samband med behandling
av lantmäteristyrelsens anslagsäskanden för kommande budgetår.

Mot lantmäteristyrelsens förslag och kostnadsberäkningar i vad desamma
avse anordnandet av den första utbildningskursen har jag i stort sett intet att
erinra. I likhet med 1945 års lantmäteriutredning anser jag dock att vid bedömandet
av de inträdessökandes kvalifikationer med realexamen jämförliga
kunskaper i de för utbildningen viktigaste ämnena böra helt jämställas med
avlagd realexamen. Undervisningen bör i överensstämmelse med lantmäteristyrelsens
förslag vara kostnadsfri och eleverna böra under kurstiden erhålla
ett mindre arvode. Enligt min mening bör dock arvodesbeloppet reduceras

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

till 200 kronor för elev och månad. Med hänsyn till att kursen är avsedd för
aspiranter till tekniska biträdestjänster synes anledning icke föreligga att tekniska
biträden, som genomgå kursen, skola äga uppbära av statsmedel utgående
avlöningsförbättring och provisorisk avlöningsförbättring. Till följd av
vad jag sålunda föreslagit torde det för kursen erforderliga beloppet i förhållande
till vad lantmäteristyrelsen beräknat kunna minskas med 16 000
kronor till 110 000 kronor. I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden
finner jag det knappast lämpligt, att eleverna avfordras skuldförbindelse
å belopp, motsvarande under kursen utbetalat arvode, för att motverka
deras övergång till annan verksamhet.

Mot de i ärendet gjorda beräkningarna av medelsbehovet för kurslokaler
och uti ustning, vilka beräkningar sluta a 30 000 kronor, har jag intet annat
att erinra än att posten a 5 500 kronor för iståndsättande av de föreslagna
kurslokalerna med hänsyn till vad lantmäteristyrelsen anfört synes böra utgå.

Å tilläggsstat för innevarande budgetår torde sålunda böra anvisas ett belopp
av (110 000 + 24 500=) 134 500 kronor. Då kursen är avsedd att avslutas
först under följande budgetår, torde anslaget böra anvisas i form av
ett reservationsanslag.

Därest riksdagen bifaller vad jag i det föregående förordat, torde det senare
få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter i ämnet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Kostnader för utbildningskurs för lantmäteritekniska
biträden å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av .... kronor 134 500.

L. Rikets allmänna kartverk.

[8.] 5. Rikets allmänna kartverk: Anskaffning av flygplan in. lii., reservationsanslag.
I skrivelse den 17 september 1946 har rikets allmänna kartverk
hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 måtte
anvisas ett belopp av 965 000 kronor till bestridande av kostnaderna för inköp
av två flygplan jämte kamerautrustningar. Till stöd för framställningen
har kartverket anfört i huvudsak följande.

Under flygfotografering sommaren 1946 totalhavererade elt av kartverkets
tre flygplan, då det på grund av propellerfel måste nödlanda i Stora Lule
alv. Planet bar sedermera icke kunnat återfinnas. Vid tillfället förlorades
samtidigt en av kartverkets kamerautrustningar.

Kartverket vill framhålla, alt det är nödvändigt för genomförandet av det
vid 1946 års riksdag beslutade arbetsprogrammet att det förlorade flygplanet
jamte därtill hörande kamerautrustning snarast möjligt ersättes. Härförutan
skulle icke under sommaren 1947 erforderlig flygfotografering kunna utföras
till underlag för såväl den ekonomiska kartläggningen som de militära kartarbetena
enligt arbetsplanen. För alt kunna i tid erhålla flygplan och kamera
till nasta års flygfotografering erfordras anslag på tilläggsstat för ändamålet
redan vid höstriksdagen 1946.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Före draganden.

Kartverkets hittillsvarande flygplan och kamerautrustning ha varit av tyskt
fabrikat. Då emellertid något inköp av sådan materiel från Tyskland av
kända förhållanden icke kan komma till stånd, har kartverket undersökt möjligheterna
att erhålla någon lämplig amerikansk flygplantyp. Efter samråd
under hand med flygförvaltningen har inhämtats att typen Beechcraft,
D 18 C, som under kriget använts mycket för fotograferingsändamål, torde
vara den lämpligaste för ändamålet. Kostnaderna för ett dylikt tvåmotorigt
flygplan lia preliminärt beräknats till följande belopp.

1. Flygplanet, vid fabriken i Amerika, 68 390 dollars...... kronor 246 204

2. Transport till Stockholm, omkring 7 000 dollars........ » 25 200

3. Montering, provflygningar m. m., omkring............ » 3 000

4. Tull, 15 procent............................ » 36 931

5. Kompletteringar i utrustningen och oförutsett, förslagsvis » 10 000

6. Reservmotor med reservdelar, tull m. m., omkring .... » 50 000

7. Reservdelar till flygplan, omkring 25 procent av flyg planskostnaden

................................ _ 1 _®1. 551.

Summa kronor 432 886.

Beträffande ny flygkamerautrustning ha hittills inga mera exakta kostnadsuppgifter
kunnat anskaffas. Kartverkets nuvarande kamerautrustningar är o
av firman Zeiss’ tillverkning och utgöras av vidvinkelkameror med 20 centimeters
brännvidd och bildformat 30 X 30 cm (typ Zeiss 20/3030). Då hela
kartverkets instrumenlutrustning för bearbetning av fotobildmaterialet är avsett
för denna kamerautrustning, är det önskvärt att örn möjligt kunna anskaffa
kamera av samma eller åtminstone likartad typ. Kartverket har därför
vidtagit åtgärder för att söka inhämta i första hand örn möjligen i Tjeckoslovakiet
eller i de nordiska grannländerna kunna finnas tyska kameror av
berörd typ samt i andra hand om i England eller Amerika kan finnas någon
motsvarande kameratyp. Dessa undersökningar draga emellertid ytterligare
tid. Kartverket har därför icke kunnat annat än med ledning av kostnaden
för den senast (år 1945) inköpta zeisskameran preliminärt beräkna kostnaden
för en ny kamerautrustning till omkring 50 000 kronor, inberäknat tull och
frakt m. m.

Då kartverket sålunda nu måste övergå till en ny flygplantyp, böra örn
möjligt ur bland annat driftssynpunkt två flygplan av denna typ samtidigt
anskaffas. Ett ytterligare vägande skäl härför är, att för ett effektivt utnyttjande
av de korta perioderna av molnfritt, för flygfotografering lämpat väder
är erforderligt att vid uppkommande fel på flygplanen ha tillgång till
reservplan att omedelbart insätta vid arbetena.

Kartverket, som därest förevarande framställning beviljades, skulle komma
att förfoga över fyra flygplan, har slutligen anfört att fyra flygplan erfordrades
för att såväl kartverkets egna som av myndigheter och enskilda beställda
specialarbeten skulle kunna medhinnas under lämplig flygfotograferingsperiod
utan att denna utsträcktes in pa hösten med sämre ljusförhållanden
för fotografering och ofta dålig väderlek.

Statskontoret har i remissutlåtande den 25 september 1946 uttalat, att
framställningen icke föranledde någon erinran från ämbetsverkets sida.

Såsom i förevarande framställning anförts torde det för genomförande av
kartverkets arbetsuppgifter vara oundgängligen nödvändigt, att ifrågavarande
flygplan och kamerautrustning snarast möjligt ersättas. Jag vill i detta sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

125

“anhang erinra, att verkets arbetsprogram betydligt utvidgats till följd av
den forcering av kartläggningsarbetena, som beslutats vid 1946 års riksdag
(prop. nr 106; r. skr. nr 298). Såsom kartverket framhållit, torde det emellertid
bland annat ur driftssynpunkt vara förenat med betydande fördelar
om två flygplan jämte utrustning kunde anskaffas samtidigt. Härigenom
skulle också den flygfotografering, som kartverket har att ombesörja, kunna
lättare medhinnas under den för dessa arbeten lämpligaste årstiden. Med
hänsyn härtill tillstyrker jag, att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetar medel ställas till kartverkets förfogande för anskaffande av två nya
flygplan jämte kamerautrustning. Mot de i ärendet gjorda kostnadsberäkningarna,
vilka sluta å tillhopa 965 000 kronor, synes icke något vara att
erinra. Ett reservationsanslag av nämnda storlek torde sålunda böra anvisas
för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Rikets allmänna kartverk: Anskaffning av flygplan
m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett reservationsanslag av ..........kronor 965 000.

N. Diverse.

[9 ] Provisoriskt lönetillägg och tillfälligt lönetillägg till befattningshavare
vid vissa anstalter för lägre lantbruksundervisning m. fl. I proposition nr 3
till 1946 ars riksdag framlade Kungl. Majit förslag angående provisorisk förbättring
av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.
Riksdagen biföll i skrivelse nr 43 propositionen. Bestämmelser i ämnet ha
utfärdats dels genom kungörelsen den 15 mars 1946 (nr 74) angående tillfälligt
lönetillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl., dels ock
genom kungörelsen den 28 juni 1946 (nr 356) angående provisoriskt lönetilllägg
under budgetåret 1946/47 åt vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.
Lönetilläggsregleringen berörde emellertid icke lärarpersonalen vid de lägre
lantbruksundervisningsanstalterna.

Genom beslut den 22 mars 1946 har Kungl. Majit i överensstämmelse med
riksdagens uttalande uppdragit åt lantbruksstyrelsen och skolöverstyrelsen
gemensamt att verkställa utredning rörande provisorisk löneförbättring åt
lärare vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor, därvid även borde
uppmärksammas i vad mån lönebestämmelserna för jordbrukets yrkesskolor
och lanthushållningsseminariet å Rimforsa borde påverkas av en eventuell
förbättring av minimilönerna för ifrågavarande kategorier lärare.

I skrivelse den 3 september 1946 ha nu lantbruksstyrelsen och skolöverstyrelsen
framlagt utredning med förslag rörande provisoriskt lönetillägg för
budgetåret 1946/47 och tillfälligt lönetillägg för budgetåret 1945/46 till lärarpersonalen
vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna m. m. Under åbe -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ropande av vad i utredningen anförts ha ämbetsverken hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att å tilläggsslat till riksstaten för innevarande
budgetår till förevarande ändamål anvisa två förslagsanslag å respektive
202 400 och 90 400 kronor. Över utredningen har utlåtande avgivits den 25
september 1946 av statskontoret.

Sedermera har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 25 september 1946 hemställt,
att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 måtte anvisas ett
förslagsanslag av 5 300 kronor till provisoriskt lönetillägg för nämnda budgetår
åt lärarpersonalen vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna.

I skrivelsen den 3 september 1946 ha ämbetsverken inledningsvis erinrat,
att lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstaltema erhållit sin nuvarande
lönereglering så sent som år 1942 (prop. nr 313/1942; r. skr. nr 416/
1942). Då vid denna reglering en anknytning skedde till 1935 års levnadskostnadsnivå,
syntes vid bedömande av frågan huruvida tillfälligt lönetillägg
och provisoriskt lönetillägg borde utgå till ifrågavarande personalkategori
de för statens befattningshavare i detta hänseende gällande reglerna i stort
sett kunna läggas till grund. Emellertid hade ämbetsverken vid utredningen
beaktat, att de olikartade tjänstgöringsförhållandena — framför allt kurstidens
längd — syntes böra betinga vissa avvikelser.

I fråga örn provisoriskt lönetillägg för budgetåret 194 6/
4 7 ha ämbetsverken anfört i huvudsak följande.

Lantbruksskolor. Vid lantbruksskolorna äro huvudkurserna dels ettåriga,
dels ock tvååriga. Lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor är helårsanställd.
På grund härav och då det provisoriska lönetillägget för statens befattningshavare
med icke dyrortsgraderad Jon utgår med 660 kronor torde
även rektorer, ämneslärare, vikarierande ämneslärare, extra ordinarie arnneslärare
och vikarierande extra ordinarie ämneslärare vid lantbruksskolorna,
ehuru flertalet av dessa skolor äro belägna på de lägsta dyrorterna,
böra tillerkännas ett dylikt lönetillägg för budgetåret 1946/47 med samma
belopp, eller 660 kronor.

Lantmannaskolor. Vid lantmannaskolorna finnas följande huvudkurser,
nämligen helårskurs, vinterkurs eller sommarkurs örn minst 125 arbetsdagar,
vinterkurs om minst 150 arbetsdagar, fortsättningskurs örn minst 110
arbetsdagar samt längre kurs örn minst 230 arbetsdagar.

Lärare vid lantmannaskolor med helårskurs, eller med vinterkurs och
fortsättningskurs och (eller) längre kurs, där den sammanlagda undervisningstiden
uppgår till minst 230 arbetsdagar, äro helårsanställda och åtnjuta
samma grundlöner som lärarpersonalen vid lantbruksskolorna. Grundlönen
utgör för föreståndare 7 560 kronor, för ämneslärare 5 520 kronor och för
extra ordinarie ämneslärare 4 000 kronor för läsår. Ifrågavarande lärarpersonal
synes böra få uppbära provisoriskt lönetillägg med 660 kronor för
budgetåret 1946/47. Härjämte torde lärarpersonal, som jämlikt gällande bestämmelser
medgivits rätt att uppbära lön såsom föreståndare, ämneslärare
eller extra ordinarie ämneslärare samt vikarier för dessa vid lantmannaskola
med vinterkurs och fortsättningskurs, böra fa uppbära dylikt tillägg med
samma belopp.

Vid lantmannaskola med vinterkurs om minst 150 arbetsdagar utgör
grundlönen för föreståndare 6 030 kronor, för ämneslärare 4 500 kronor
och för extra ordinarie ämneslärare 3 300 kronor. Denna personal är sa -

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

lunda icke helårsanställd och grundlönen har avvägts med tillbörlig hänsyn
tagen till kursens längd. Det synes ämbetsverken lämpligt, att även det
provisoriska lönetillägget avväges efter liknande grunder. Det provisoriska

lönetillägget skulle då komma att uppgå till (—^''S660 = ) i ruut tal 430

kronor. För folkhögskolornas del, där den kortaste tiden för erhållande av
fullt provisoriskt lönetillägg utgör 34 veckor, skulle för vinterkurs örn 24
veckor, vilken närmast motsvarar lantmannaskolornas vinterkurs örn minst
150 arbetsdagar, det provisoriska lönetillägget, beräknat efter angivna grun /24

X 660 . , r

“34 ■ — I 1 runt tal 405 kronor. Då det enligt

der, komma att uppgå till

ämbetsverkens mening är önskvärt, att lärarpersonal vid vinterkurs om 24
veckor vid folkhögskola och vid vinterkurs örn minst 150 arbetsdagar vid
lantmannaskola erhåller samma provisoriska lönetillägg för budgetåret 1946/
47, anse ämbetsverken att en jämkning av ifrågavarande belopp bör ske till
i båda fallen 450 kronor.

Med tillämpning av samma principer bör lönetillägget för personal vid
lantmannaskolor med vinterkurs om minst 125 arbetsdagar — där grundlönen
utgör för föreståndare 5 580 kronor, ämneslärare 4 200 kronor och
extra ordinarie ämneslärare 3 100 kronor — samt lärarpersonal vid folkhögskola
med 21 veckors kurs bestämmas till 380 kronor.

Lanthushållsskolor. Vid lanthushållsskolorna äro kurstyperna huvudsakligen
två, nämligen dels årskurs om 308 dagar, dels ock halvårskurs om 154
dagar. Grundlönen för helårsanställd föreståndarinna utgör 4 752 kronor, för
ämneslärarinna 3 480 kronor och för extra ordinarie ämneslärarinna 2 600
kronor, medan samma lön vid lanthushållsskola med enbart halvårskurs
utgår med respektive 2 760 kronor, 2 100 kronor och 1 600 kronor.

För helårsanställd personal synes det provisoriska lönetillägget för budgetåret
1946/47 böra bestämmas till vad förut föreslagits för helårsanställd
lärarpersonal vid lantbruks- och lantmannaskolor eller 660 kronor. Samma
tillägg torde böra tillerkännas lärarpersonal, som enligt gällande bestämmelser
medgivits rätt att uppbära lön som föreståndarinna, ämneslärarinna eller
extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola med årskurs.

Vad angår föreståndarinnor, ämneslärarinnor, vikarierande ämneslärarinnor,
extra ordinarie ämneslärarinnor och vikarierande extra ordinarie ämneslärarinnor
vid lanthushållsskola med enbart halvårskurs synas dessa böra
tillerkännas provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 nied samma belopp,
som föreslagits för lärarpersonal vid lantmannaskola med vinterkurs
örn minst 150 arbetsdagar eller 450 kronor.

Lantliushållningsseminariet ä Rimforsa. I likhet med lärarpersonalen vid
lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna erhöll lärarpersonalen vid
lanthushållningsseminariet å Rimforsa sin nuvarande lönereglering vid 1942
års riksdag, varvid även i fråga örn seminariet anknöts till 1935 års levnadskostnadsnivå.
Grundlönerna komma härigenom att för år uppgå till 5 580
kronor för föreståndarinna, 4 200 kronor för envar av två lärarinnor och
3 480 kronor för envar av fyra lärarinnor. Enligt beslut av 1946 års riksdag
utgår statsbidrag lill avlönande av, förutom nämnda personal, ytterligare två
lärarinnor med envar 3 480 kronor. Då ifrågavarande lärarinnepersonal är
helårsanställd, synes provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 böra
utgå med 660 kronor lill föreståndarinna och ämneslärarinna eller vikarierande
ämneslärarinna.

Jordbrukets yrkesskolor. Vid jordbrukets yrkesskolor finnes för närvarande
anställd följande med statsmedel helt avlönad personal:

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Gålö

grundlön

kronor

Föreståndare................. 1 560

Yrkeslärare.................. 4 475

Föreståndarinna.............. —

Lanthushållslärarinna......... 3 480

Husmoder................... —

Biträdande husmoder......... —

Assistent..................... - 000

Sorsele grundlön	Vittjärvs- gården grundlön	Pålkem grundlön
kronor	kronor	kronor
7 560	7 560	4 536
4 475	4 475	—
4 752	—	—
_	3 480	—
_	—	3 393
3 480	—	2 925
—	2 600	—

Å ifrågavarande löner utgå rörligt tillägg och kristillägg med tillhopa 31
procent.

Lönerna för ifrågavarande lärarpersonal vid Gålö, Sorsele och Vittjärvsgården
äro i huvudsak avvägda efter för lantbruks-, lantmanna- och lanthushållningsskolor
gällande grunder och det synes skäligt, att denna lärarpersonal
erhåller provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 med 660 kronor.
Berörda lärarpersonal vid Pålkem har fått sina löner avvägda enligt loneplan
L för lärare vid folkskoleväsendet. Föreståndaren har lon enligt LO 15,
husmodem enligt LO 9 och biträdande husmodem enligt LO 6, samtliga i
ortsgrupp D. Då det av riksdagen beslutade provisoriska lönetillägget för
budgetåret 1946/47 även omfattar till ifrågavarande löneplan anslutna lönekategorier,
synes dylikt lönetillägg för budgetåret 1946/47 även böra utgå till
berörda lärarpersonal vid Pålkem. Lönerna äro som nyss angivits beraknade
efter ortsgrupp D och kunna sålunda sägas vara dyrortsgrupperade, vilket
skulle medföra ett lönetillägg av 690 kronor, men lämplighetsskal synas tala
för att lönetillägget för berörda personal fastställes till 660 kronor liksom tor

övriga här berörda lärarkategorier. .. „ .. . . ,

Däremot torde vid ifrågavarande skolor anställda trädgardsmästare, ladugård
sförmän, gårdshantverkare och arbetsförman icke böra erhålla provisoriskt
lönetillägg, enär lönerna till denna personal torde vara avvagda individuellt
efter läget på den allmänna arbetsmarknaden.

Lantbruksskolan vid Ultuna. Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie
ämneslärare vid nämnda skola åtnjuta samma löneförmåner som motsvarande
lärarpersonal vid de statsunderstödda lantbruksskolorna och synas
sålunda böra för budgetåret 1946/47 komma i åtnjutande av samma provisoriska
lönetillägg, som föreslagits för lärarpersonalen vid sistnämnda skolor,
eller 660 kronor.

Beträffande tillfälligt lönetillägg förbudgetåret 19 4 5/
4 6 ha ämbetsverken föreslagit en reglering efter liknande grunder som förordats
beträffande det provisoriska lönetillägget för lärarpersonalen vid ifrågavarande
undervisningsanstalter. Härom ha ämbetsverken anfört i huvudsak
följande.

Föreståndare, ämneslärare, vikarierande ämneslärare, extra ordinarie arnneslärare
samt vikarierande extra ordinarie ämneslärare vid de statsunderstödda
lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor^ samt vid lantbruksskolan
vid Ultuna böra erhålla tillfälligt lönetillägg för budgetaret 1945/46
och likaså föreståndarinnor och ämneslärarinnor eller vikarierande amneslärarinnor
vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa ävensom föreståndare,
yrkeslärare, föreståndarinna, lanthushållslärarinna, husmoder, biträdande
husmoder och assistent samt vikarier å någon av dessa befattningar vid jordbrukets
yrkesskolor.

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

„Med hänsyn lill att läsåret omfattar tiden 1 november—31 oktober synes
såsom förutsättning för åtnjutande av det tillfälliga lönetillägget böra bestammas,
att vederbörande skall lia innehaft sådan anställning, som nyss
sagts, den 30 juni 1946. Tillfälligt lönetillägg synes även böra utgå till sådana
befattningshavare, som under tiden 1 november 1945—30 juni 1946
avgått med pension från dylik anställning.

lill lärarpersonal med helarsanställning (minst 230 dagars tjänstgöring)
synes det tillfälliga lönetillägget böra utgå nied 300 kronor, örn anställningshavaren
för minst 115 dagar av tiden 1 november 1945—30 juni 1946 antingen
ägt uppbära lön i anställning som helårsanställd föreståndare, ämneslarare,
vikarierande ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare eller’vikarierande
extra ordinarie ämneslärare vid statsunderstödd lantbruks-, lantmannaeller
lanthushållsskola eller vid lantbruksskolan vid Ultuna, som föreståndarinna,
Ämneslärarinna eller vikarierande ämneslärarinna vid lanthushållningsseminariet
å^ Rimforsa eller som föreståndare, yrkeslärare, föreståndarinna,
lanthushållslärarinna, husmoder, biträdande husmoder eller assisteiii.
vid jordbiukets yrkesskolor samt vikarie a någon av dessa befattningar
vid sistnämnda slag av skolor, eller ock skulle ha ägt uppbära dylik lön,
därest han icke åtnjutit tjänstledighet för offentligt uppdrag eller för fullgörande
av militär tjänstgöring, vilken ålegat honom såsom innehavare av
bestallning på reservstat eller övergångsstat eller såsom tillhörande personal
i reserven, i fredstid till officers eller underofficers tjänsteställning konstituerad
(förordnad) personal vid sjövärnskåren eller rödakorskårerna eller
personal, som på grund av tidigare anställning såsom lands tormsofficer eller
till officers tjänsteställning konstituerad (förordnad) medlem av frivilliga
automobilkåren övergångsvis åtnjuter lön enligt militära avlöningsreelementet.
°

Har anstallmngshavaren ägt åtnjuta sådan lön eller tjänstledighet, som
förut sagts, för mindre än 115 dagar av ifrågavarande tidsperiod torde’lönetillägget
böra beräknas till 2 kronor 60 öre för varje dag.

För föreståndare, ämneslärare, vikarierande ämneslärare, extra ordinarie
ämneslärare och vikarierande extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola
med vinter- eller sommarkurs örn minst 150 arbetsdagar och för föreståndarinna,
ämneslärarinna, vikarierande ämneslärarinna, extra ordinarie
ämneslärarinna och vikarierande extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola
med halvårskurs örn minst 154 dagar synes det tillfälliga lönetillägget
för budgetåret 1945/46 böra utgå enligt i det föregående beträffande

provisoriskt lönetillägg angivna grunder med (—= ) i runt tal 200

kronor. Såsom villkor för åtnjutande av dvlikt lönetillägg synes böra bestämmas,
att befattningshavaren för minst 75 dagar av tiden 1 november 1945—
Juni,1946 ägt uppbära lön i nyss angiven befattning eller ägt åtnjuta
tjänstledighet tor offentligt uppdrag eller för fullgörande av militär tjänstgöring
på sätt angivits beträffande helårsanställd lärarpersonal

Örn befattningshavaren ägt åtnjuta lön eller tjänstledighet, som förut sagts,
tor mindre an 75 dagar av ifrågavarande tidsperiod, torde lönetillägget böra
beräknas till 2 kronor 65 öre för varje dag.

För föreståndare, ämneslärare, vikarierande ämneslärare extra ordinarie
ämneslärare och vikarierande extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola
med vinter- eller sommarkurs örn minst 125 arbetsdagar synes del tillfälliga
lönetillägget enligt förut använda beräkningssätt böra utgå med ett’till
175 kronor jämkat belopp.

Såsom villkor för åtnjutande av dylikt lönetillägg synes böra bestämmas

«ul het almin efsb a v a i en för minst 63 deinar av liden 1 november_30 juni 1946

Bihang tilt riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311. g

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ägt uppbära lön i nyss angiven befattning eller ägt åtnjuta tjänstledighet
för offentligt uppdrag eller för fullgörande av militär tjänstgöring pa satt
angivits beträffande helarsanstålld lärarpeisonal. ...

Om befattningshavaren ägt åtnjuta lön eller tjänstledighet, som förut sagts,
för mindre än 63 dagar av ifrågavarande tidsperiod, synes lönetillägget bora
beräknas till 2 kronor 80 öre för varje dag.

Ämbetsverken ha slutligen i sin utredning verkställt en beräkning av kostnaderna
för ett genomförande av förevarande förslag. Av denna beräkning
framgår, att för utbetalande av provisoriska lönetillägg för budgetåret 1946/
47 enligt angivna grunder skulle erfordras ett belopp av 202 350 kronor under
det medelsbehovet för utbetalande av tillfälligt lönetillägg för budgetåret
1945/46 kunde uppskattas till 90 375 kronor.

I skrivelsen den 25 september 1946 har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak
följande.

Då trädgårdsskolornas lärarpersonal i lönehänseende skall vara jämställd
med lärarpersonalen vid lantbruksskolorna, synes det lantbruksstyrelsen
skäligt att ifrågavarande lärare vid trädgårdsskolorna föreståndare, amneslärare,
vikarierande ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare samt vikarierande
extra ordinarie ämneslärare tillerkännas provisoriskt lönetillägg to
budgetåret 1946/47. Vid var och en av de tre statsunderstödda trädgårdsskolorna
vid Experimentalfältet, i Adelsnäs och i Soråker finnas ansta 1-da förutom föreståndare, tre lärare. Då ifrågavarande lärarpersonal kan
sägas vara helårsanställd och lönerna till densamma icke aro dyrortsgraderade
torde det provisoriska lönetillägget böra beraknas till 660 kroma
för helt budgetår. Lönetillägget synes dock böra utgå forst fran och med
den 1 november 1946 eller samma tidpunkt, då löneregleringen för ifrågavarande
lärarpersonal är avsedd att träda i tillämpning. Lantbruksstyrelsen
vill sålunda föreslå, att provisoriskt lönetillägg ma under innevarande
budgetår utgå till föreståndare och lärare vid statsunderstödd tradgardsskola
med I X 660 = 440 kronor. Kostnaden för berörda lönetillägg at lärarpersonalen
vid förevarande skolor skulle då komma att uppgå till (12 X 440 —)
5 280 kronor eller i avrundat tal 5 300 kronor.

Statskontoret bär i sitt remissutlåtande anfört i huvudsak följande.

I anslutning till vad 1946 års riksdag uttalat i samband med behandlingen
av proposition nr 3 angående provisorisk förbättring av lonestallnmgeniföl
vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. torde lärarpersonalen vid de
lägre lantbruksundervisningsanstalterna böra erhålla förbättring av avlöningsförmånerna.
Statskontoret anser sig emellertid bora framhålla att lönerna
för ifrågavarande lärargrupper är o reglerade pa etthelt annatsattmivacl
fallet är beträffande de befattningshavare, som innefattades i 1946 ars riks
daffs beslut örn provisorisk förstärkning av vissa befattningshavares löneförmåner.
I överensstämmelse med statsmakternas beslut vid nyssnämnda ars
riksdal i ett likartat fall, nämligen i fråga om förbättring av dislnktbainmorskornas
löneförmåner (prop. nr 227; r. skr. nr 318) synes vid sadant förhållande
löneförbättringen för lärarna mom lantbruksundervismngen icke bora
anknytas till den statliga lönetilläggsregleringen utan utgå endast i form av
en särskild provisorisk löneförbättring för budge (.året 1946/ . o

I fråga om löneförbättringens storlek har statskontoret icke naBot att erinra
mot att den från och med den 1 juli 1946 räknat medgives utgå med

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ett belopp av 660 kronor årligen till sådana lärare, som i enlighet med vad
ämbetsvei ken anfört kunna sägas ha heltidsanställning. För sådana lärare,
som endast ha anställning vid kortare kurser, skulle tilläggens storlek anpassas
efter kurstidens längd. Dessutom har emellertid föreslagits viss .jämkning
av beloppen i syfte att vinna överensstämmelse med de lönebelopp, som
föreslagits för motsvarande lärare vid folkhögskolorna. Statskontoret vill
för sin del ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl föreligga för en dylik jämkning.
Enligt ämbetsverkets mening synes det ligga närmast lill hand att låta
tillagget i har avsedda fall utgå i förhållande till kurstidens längd.

Såsom framgår av det förut anförda omfattar den vid 1946 års riksdag Departementsbeslutade
lönetillaggsregleringen icke lärarpersonalen vid lantbruks-, lant- ;''.

manna- och lanthushållsskolor^. Emellertid finner jag skäligt, att jämväl
berörda personal kommer i åtnjutande av såväl tillfälligt lönetillägg för
budgetåret 1945/46 som provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47. Jag
torde i detta sammanhang få erinra, att chefen för ecklesiastikdepartementet
denna dag framlagt förslag rörande dylika tillägg till bland andra folkhögskolornas
lärarpersonal, med vilken lärarpersonalen vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna
i lönehänseende är principiellt likställd. Det torde
även vara rimligt, att lärarpersonalen vid jordbrukets yrkesskolor — Gålö,

Sorsele, Vittjärvsgården och Pålkem — samt vid lantbruksskolan å Ultuna och
lanthushallningsseminariet a Rimforsa med hänsyn till deras nära anknytning
till de lägre lantbruksundervisningsanstalterna i fråga örn lärarnas avlöningsförhållanden
tillerkännes samma tillägg. Likaså torde lärarpersonalen
vid trädgårdsskolorna böra erhålla avlöningstilkigg. Då den lönereglering som
i enlighet med 1945 och 1946 års riksdagars beslut (prop. nr 142/1945;
r.skr. nr 407/1945 samt prop. nr 114/1946; r.skr. nr 266/1946) skall vidtagas
för sistnämnda lärarpersonal är avsedd att träda i kraft först från och med
den 1 november 1946, synes emellertid såsom lantbruksstyrelsen uttalat denna
lärarkategori böra få åtnjuta endast provisoriskt lönetillägg, räknat från
och med nyssnämnda dag. I fråga om avvägningen av tilläggens storlek kan
jag helt ansluta mig till lantbruksstyrelsen och skolöverstyrelsens förslag i
ämnet, som i stort sett bygger på den statliga lönetilläggsregleringen. Enligt
ämbetsverkens beräkningar skulle kostnaderna för utbetalande av de av
mig sålunda förordade tilläggen uppgå lill (202 400 + 5 300 =) 207 700 kronor
för provisoriskt lönetillägg och 90 400 kronor för tillfälligt lönetillägg.

Mot dessa beräkningar har jag icke någon erinran.

Med hänsyn till alt de anslag, fran vilka ifrågavarande befattningshavare
avlönas, i riksstaten äro upptagna såsom förslagsanslag, torde ett särskilt anslag
för ändamålet icke behöva anvisas. Riksdagens medgivande torde böra
inhämtas till att lönetillägg till ifrågavarande befattningshavare må utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående förordade grunder.

Däiest riksdagen icke har något att erinra mot vad jag i det föregående
föreslagit torde det få ankomma å Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter
som må finnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, all Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

att avlöningstillägg må utgå till befattningshavare vid vissa
anstalter för lägre lantbruksundervisning i huvudsaklig överensstämmelse
med i det föregående förordade grunder.

Vad föredragandena sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

C. W. Rhedin.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

133

Bilaga 8.

Egentliga statsutgifter.

Tionde huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholm slott den 4
oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler härefter
under handelsdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt anför därvid
följande.

A. Handelsdepartementet.

[1.] Handelsdepartementet: Avlöningar. De industriekonomiska problemen
ha kommit att intaga en allt större plats i handelsdepartementets arbete.
Under det senaste året har denna utvecklingstendens gjort sig i särskild
grad gällande. Sålunda må erinras örn den vid vårriksdagen beslutade stora
utbyggnaden av Norrbottens järnverk. Vidare må framhållas den pågående
omställningen till fredsdrift vid Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar
och den i samband därmed påbörjade övergången till ett utvidgat
och mera varierat produktionsprogram för bolaget. Även vad angår Aktiebolaget
Svensk torvförädling och Aktiebolaget Ceaverken lia invecklade problem
av industriekonomisk natur framträtt. Handelsdepartementet har vidare
att handlägga olika frågor, som avse tyskägda företags inordnande i det
svenska näringslivet. Dessutom framkomma tid efter annan förslag örn statlig
finansiell medverkan i industriella företag och anläggningar.

_ Frågor rörande de statsägda bolagens verksamhet handläggas självständigt
av vederbörande styrelser och verkställande direktörer, vilka bära fullt

134

Kungl. Majda proposition nr 311.

ansvar för bolagens verksamhet. Erfarenheten visar emellertid, att spörsmål
ständigt uppstå, vilka på grund av sin principiella betydelse eller av budgetära
skäl påkalla ställningstagande från statsmakternas sida. Vid handläggningen
av dylika ärenden inhämtar departementschefen i sedvanlig
ordning råd från de statliga myndigheter, som besitta sakkunskap i industriekonomiska
frågor. Sådant samråd äger rum även i de fall, då statlig
finansiell medverkan påkallas beträffande enskild industriell verksamhet.
Emellertid är det för en tillfredsställande handläggning av ifrågavarande
ärenden nödvändigt att departementschefen dessutom har tillgång till arbetskraft
med industriekonomisk kompetens i själva departementet. Inom departementets
normala organisation inrymmes icke personal med sådan kompetens.
Det har därför blivit nödvändigt att till departementet knyta särskild
arbetskraft med sakkunskap på det industriekonomiska området.

Ökningen av handelsdepartementets arbetsuppgifter av industriekonomisk
art har hittills delvis sammanhängt med övergången till fredsförhållanden.
Särskilt med hänsyn till att den under handelsdepartementet sorterande
industriella verksamheten är stadd i stark utveckling kan det förväntas, att
ifrågavarande arbetsuppgifter icke komma att minska i omfattning. Jag förordar
därför, att en särskild tjänst, lämpligen såsom byråchef, inrättas i
handelsdepartementet för handläggning av industriekonomiska frågor. Tjänsten
bör i likhet med jämförliga tjänster i andra departement placeras i lönegraden
C 6. Förordnande att inneha tjänsten bör meddelas tills vidare, varav
bland annat följer, att den icke blir pensionsgrundande.

Den nya tjänsten torde böra inrättas från och med den 1 januari 1947.
Någon medelsanvisning är icke erforderlig, då avlöningen enligt gällande
regler utgår av den förslagsvis anvisade posten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän.

Departementets ökade arbetsbörda gör det även nödvändigt att anställa
ytterligare amanuenspersonal. Kostnaden härför kan beräknas till 5 000 kronor
för innevarande budgetår. Enär den i gällande avlöningsstat för departementet
uppförda anslagsposten till icke-ordinarie personal icke lämnar tillgång
till denna kostnad, torde riksdagens bemyndigande böra utverkas att
medgiva överskridande av posten med nämnda belopp.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att i gällande personalförteckning
för handelsdepartementet från och med den 1 januari
1947 upptaga en befattning såsom byråchef i lönegraden
C 6,

dels ock medgiva att den i avlöningsstaten för handelsdepartementet
uppförda anslagsposten avlöningar till icke
ordinarie personal må under budgetåret 1946/47 överskridas
med högst 5 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

135

D. Sjöfart och handel.

[2.] Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. ni. Anslaget är i liksstaten
för innevarande budgetår upptaget med 370 000 kronor.

Beträffande av Kungl. Maj:t den 17 maj 1946 meddelat beslut angående
anslagets användning torde jag få hänvisa till statsliggaren s. 891.

I skrivelse den 16 augusti 1946 har marinförvaltningen hemställt örn bemyndigande
att från nämnda anslag bestrida kostnaderna för förbättring av
ventilationen och uppvärmningen å statsisbrytaren Ymer. Ämbetsverket har
härom anfört i huvudsak följande.

Sedan år 1939 lia upprepade klagomål framförts över ventilationen i hytter,
mässar, trossbottnar m. m. å isbrytaren. Ventilationen sker för närvarande
i huvudsak medelst självventilation genom rosettventiler i dörrarna
ut till korridorerna, vilka ventileras genom trummor till ventilatorhuvar
å däcken. En del smärre förbättringar lia vidtagits men äro ej tillfyllest.
Emellertid föreligger ett förslag om installerande av ett tidsenligt
ventilationssystem genom anordnande av luftkonditionering. Förslaget innebär,
att samtliga hytter och mässar skola förses med aggregat, vilka trycka
varmluft till dessa utrymmen. Även i manskapsköket behöver ventilationen
förbättras. Härjämte böra elektriska värmeelement insättas i styrhytt och
navigationshytt. Leveranstiden för den behövliga materielen uppgår till omkring
ett och ett halvt år, varför det är av vikt att materielen kan beställas
fortast möjligt.

Kostnaderna för förslagets genomförande skulle enligt marinförvaltningens
beräkningar belöpa sig till 35 000 kronor. Härvid skulle enligt ämbetsverkets
beräkning omkring 15 000 kronor bliva erforderliga under innevarande
budgetår samt återstoden vid slutleverans av materielen.

Marinförvaltningen har vidare i skrivelse den 26 september 1946 hemställt
att av förevarande anslag finge disponeras medel för inköp och installation
av ekoradio å Ymer. Härom har ämbetsverket anfört följande.

Bland de sjöfartstekniska uppfinningar, som efter senaste krig kommit
till allmän kännedom, intager ekoradio (Radar) en framskjuten plats. Med
hänsyn till önskvärdheten, att statsisbrytarfartygen äro försedda med den
bästa tänkbara navigatoriska utrustning, är det givetvis ett önskemål, att
dessa fartyg förses med ekoradio. Utom för navigeringsändamål kan ekoradio
komma att bli av stort värde då det gäller att i snötjocka eller dålig
sikt uppsöka assistensbehövande fartyg till sjöss. Det inträffar nämligen
ofta, att mindre i vintersjöfart använda fartyg icke äro försedda med vanlig
radio, varför under årens lopp en icke oväsentlig del av isbi-ytarnas arbete
till sjöss åtgått för sökning efter sådana fartyg, vilket orsakat staten betydande
kostnader. Genom anskaffning av ekoradio kunna dessa tider säkerligen
avsevärt nedbringas och besparingar i isbrytarnas driftkostnader erhållas.

Marinförval dungen, som förordar anskaffning av ekoradio för statens båda
isbrytarfartyg, föreslår att i första hand Ymer förses med ekoradio och i
andra hand — sedan erfarenheter vunnits — även statsisbrytaren Atle.
För Ymers del kan en apparat av typ Cossor från England erhållas under
instundande vinter. Denna typ, som demonstrerats i Sverige, synes för när -

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Departementschefen.

varande vara den bästa tillgängliga för de ändamål, som här avses. För apparatens
skötsel ombord kräves ingen särskild personal.

Enligt marinförvaltningens beräkningar uppgår kostnaden för inköp av
den för Ymer avsedda ekoradioapparaten till 27 000 kronor och kostnaden
för installation till 15 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså för detta ändamål
erfordras 42 000 kronor.

De av marinförvaltningen ifrågasatta åtgärderna till förbättring av utrustningen
å statsisbrytaren Ymer synas mig väl motiverade. Jag tillstyrker sålunda
ämbetsverkets förslag, att ventilations- och uppvärmningssystemet förbättras
samt att en ekoradioanläggning installeras å fartyget. Kostnaderna
för förbättring av ventilations- och uppvärmningssystemet belöpa sig till
35 000 kronor, varav 15 000 kronor äro erforderliga redan under innevarande
budgetår. För inköp och installation av ekoradioapparaten erfordras
under innevarande budgetår 42 000 kronor.

Ifrågavarande kostnader torde lämpligen böra bestridas ur förslagsanslaget
till Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. m. Härför torde emellertid
riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva

att av det för budgetåret 1946/47 anvisade förslagsanslaget
till Statens isbrytarverksamhet: Driftkostnader m. m. må användas
dels ett belopp av 15 000 kronor för bestridande av
kostnaderna för förbättring av ventilationen och uppvärmningen
å statsisbrytaren Ymer, dels ock ett belopp av 42 000
kronor för bestridande av kostnaderna för anskaffning och
installation av ekoradio å fartyget.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Lennart Kihlstrand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

137

Bilaga 9.

Egentliga statsutgifter.

Elfte huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden. hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den A oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden,
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler
härefter uppkommen fråga rörande överskridande av krisförvaltningens
anslag till avlöningar och omkostnader och anför därvid följande.

B. Krisförvaltningen.

[1.] Anslagen till krisförvaltningen. Vid anmälan i årets statsverksproposition
av utgifterna under elfte huvudtiteln berörde föredragande departementschefen
inledningsvis det av händelseutvecklingen aktualiserade spörsmålet
om avveckling av krisorganisationen. Departementschefen framhöll
därvid, att frågan hur snabbt denna avveckling skulle kunna ske givetvis
vore beroende av i vilken takt de olika restriktionerna och regleringarna
skulle komma att upphävas, samt att man i dåvarande läge syntes kunna
räkna med, att endast ett fåtal regleringar skulle komma att kvarstå den 1
juli 1946. Beträffande beräkningen av de skilda krisorganens medelsbehovför
avlöningar och omkostnader under budgetåret 1946/47 konstaterade departementschefen,
att man icke längre kunde följa den tidigare tillämpade
principen, enligt vilken anslagen i regel upptagits lill de vid beräkningstillfäHet
faktiskt utgående beloppen. Departementschefen hade vid sina bedömanden
i stället funnit lämpligt att för varje anslagspost göra en uppskattning
av hur stor månadskostnaden konnne att vara vid budgetårets ingång
samt däreiler räkna nied en successiv minskning av denna kostnad under
tiden lill dess avvecklingen kunde väntas vara genomförd. Departements -

138

Kungl. Maj:t.proposition nr 311.

chefen framhöll, att en sådan beräkningsgrund vore tämligen osäker och
kunde leda till föga exakta anslagsberäkningar, men påpekade samtidigt
att olägenheterna härav på ett smidigt sätt kunde undvikas genom att anslagen
gåves karaktär av förslagsanslag.

Vid de nyss angivna beräkningarna av anslagsbehovet för de olika krisorganen,
vilka beräkningar av riksdagen lämnades utan erinran, utgick departementschefen
från antagandet, att förbättringen av vårt försörjningsläge
skulle komma att fortskrida så snabbt, att industri- och trafikkommissionerna
skulle kunna upphöra med sin verksamhet redan omkring årsskiftet
1946/47 och att även de övriga krisorganens arbetsuppgifter skulle komma
att i väsentlig grad minska under innevarande budgetår.

Utvecklingen under de senaste månaderna har emellertid icke medfört
den förbättring i vårt försörjningsläge, som man i början av detta år kunde
ha anledning alt förvänta. I fråga om vissa varor ha krisregleringarna visserligen
kunnat avvecklas i en takt som i huvudsak stämt överens med den
man på förhand räknat med, men på många områden ha restriktionerna
måst bibehållas längre än beräknat och i enstaka fall till och med skärpas.

I sistnämnda hänseende ina särskilt erinras om den effektivisering av den
statliga priskontrollen som påbörjats och därmed sammanhängande åtgärder
beträffande kontroll över import och export.

Under dessa förhållanden har givetvis avvecklingen av krisförvaltningen
icke heller kunnat ske så snabbt, som man vid tiden för statsverkspropositionens
framläggande kunde ha anledning att räkna med. Detta har i sin tur
medfört, att de för innevarande budgetår anvisade anslagen till krisorganens
verksamhet så gott som över hela linjen visat sig vara för lågt beräknade.
Vid prövningen av behovet av avlönings- och omkostnadsmedel för budgetårets
första hälft, d. v. s. tiden 1 juli—31 december 1946, framgick det sålunda
av krisorganens egna beräkningar, att i allmänhet betydligt mera än
hälften av respektive anslag skulle komma att erfordras under nämnda tid,
i eli par fall till och med mera än anslagets hela belopp. Kungl. Maj:t har
emellertid vid medelsanvisningarna för krisorganen hittills hållit sig inom
anslagens ram. Detta innebär, att de anvisade medlen i vissa fall icke komma
att vara tillräckliga för bestridande av kostnaderna ens till 1946 års
slut, utan att ytterligare medel måste anvisas för verksamhetens uppehållande.

Av det anförda följer, att det blir nödvändigt att föreslå Kungl. Maj:t att
överskrida till krisorganens verksamhet anvisade anslag, i vissa fall tämligen
snart under innevarande kalenderår. Något formellt hinder mot en sådan
åtgärd föreligger givetvis icke med hänsyn till anslagens natur av förslagsanslag.
Då det emellertid torde bli fråga om anslagsöverskridanden av
betydande omfattning, synes förhållandet böra bringas till riksdagens kännedom.
Beträffande storleken av de belopp, örn vilka det kan röra sig i nu
förevarande hänseende, är det på grund av ovissheten örn den fortsatta utvecklingen
på området icke möjligt att nu göra något närmare uttalande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311. 139

När sedermera närmare uppgifter föreligga för en beräkning av överskridandets
storlek, synes en redogörelse härför böra lämnas riksdagen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte förordna,

att vad i detta ärende anförts skall genom utdrag av statsrådsprotokollet
delgivas riksdagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:
Sven Persson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

141

Bilaga 10.

Kapitalinvesteringar.

Försvarsdepartementet.

Utdrag av protokollet över jörsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler statsrådet Sköld i egenskap av särskilt förordnad föredragande
härefter under försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47.

Med förmälan tillika att ärendena under punkterna 2 och 3 vore av den
natur, att närmare redogörelse för deras innebörd än som av det följande
framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upplysningar
borde få inhämtas genom de handlingar, som komme att överlämnas
till riksdagens vederbörande utskott, anför statsrådet Sköld därvid
följande.

Försvarets fastighetsfond.

Arméns dclfond.

[1.] 7 a. Ordnande av tygkompaniernas förläggningar. Enligt 1942 års
försvarsbeslut skulle i fred organiseras särskilda tygtrupper, vid vilka personal
för tygtjänstens underliållsförband utbildades och vilka vid mobilisering
uppsatte dessa förband. Tygtruppema skulle omfatta tre tygkompanier,
Första tygkompaniet (Tyg 1) i Stockholm i anslutning till tygstationen å
Järvafältet, Andra tygkompaniet (Tyg 2) i Skövde (jfr prop. 1943:302, riksdagens
skrivelse nr 412) i anslutning lill Skaraborgs pansarregemente samt

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Tredje tygkompaniet (Tyg 3) i Boden i Norrbottens regementes kasernelablissement.
Frågor om tygkompaniemas förläggning ha i skilda sammanhang
förelagts riksdagen, och medel lia anvisats respektive beräknats för erforderliga
byggnadsarbeten. Sedan 1946 års riksdag (prop. nr 121 s. 38, riksdagens
skrivelse nr 206) beslutat, att byggnadsarbetena i Boden för Tyg 3 och verkstadsbyggnaden
för Tyg 2 skola ställas på framtiden, återstå anvisade för ordnande
av förläggningsfrågor för tygtrupperna 1 900 000 kronor för Tyg 1
(jfr prop. 1942:279 och 1943:1 samt riksdagens skrivelser 1942:377 och
1943:335) samt 223 000 kronor för förråd vid Tyg 2 och Skaraborgs pansarregemente
(prop. 1943:302, riksdagens skrivelse nr 412). I avvaktan på
iordningställande av erforderliga lokaler ha hittills endast uppsatts Tyg 1,
som disponerar förhyrda lokaler, huvudsakligen i Stockholm, samt Tyg 2
med huvuddelen i barackläger i Västerhaninge och övriga delar i förhyrda
lokaler i Stockholm och landsorten.

I skrivelse den 29 juni 1946 har chefen för armén gjort framställning örn
ändrad förläggning av Tyg 1 och Tyg 2 samt uppsättning av återstående delar
av tygtrupperna. Arméchefen har anfört, att de lokaler, som för närvarande
innehades av Tyg 1 och Tyg 2, vore ur flera synpunkter otillfredsställande.
Förläggningarna vore även ekonomiskt ofördelaktiga därigenom att
varje förband måste ha egen mobiliseringsavdelning och matinrättning m. m.,
vartill för Tyg 2 bomme extra kostnader för materiel- och livsmedelstransporter
samt för förhyrning av utrymmen för vissa försvarsområdens materiel,
som enligt förrådsplanerna skulle förvaras i baracklägret. Arméchefen
har vidare anfört, att den nuvarande förläggningen av Tyg 1 och Tyg 2
hade varit nödvändig, då under de gångna åren inga andra lokaler stått till
buds och då med uppsättandet av kompanierna icke kunnat anstå med hänsyn
till arméns ökade materieltilldelning. Sedan beredskapen i huvudsak avvecklats
och beläggningen i förbandens kaserner minskat, framstode det som
ett bestämt önskemål, att de båda nu befintliga kompanierna och eventuellt
även en nyuppsatt styrka, motsvarande det tredje kompaniet, snarast förlädes
till vissa arméns förband. En dylik omförläggning borde göras så, att
övergången till en eventuellt ändrad fredsorganisation av armén underlättades.

Arméchefen har erinrat, att i chefens för armén plan för arméns organisation
för tiden efter innevarande 5-årsperiod, som överlämnats till 1945 års
försvarskommitté, föreslagit en sammanslagning av träng-, tyg- och intendenturtrupper
till ett gemensamt truppslag, underhållstruppema. De nuvarande
trängkårerna skulle därvid var och en tilldelas ett tygkompani och
ombildas till underhållsregementen. Från nuvarande Norrlands trängkår
skulle — med hänsyn till förläggningsmöjligheterna — ett sjukvårdskompani
detacheras till Boden (ersätta Tyg 3).

Enligt arméchefens föreliggande förslag borde tygförbanden förläggas till
trängkårerna. Något föregripande av 1945 års försvarskommittés arbete
härigenom anser arméchefen icke behöva ske, da åtgärden vore att anse
som ett provisoriskt tillgodoseende av förläggningsutrymme för förband,

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

143

som för närvarande saknade kaserner. En undersökning hade givit vid handen,
att förläggningsutrymme kunde beredas tygtruppemas personal, örn
denna fördelades på de fyra trängkårerna (huvuddelen av den Göta trängkår
tilldelade kontingenten skulle dock förläggas vid Skaraborgs pansarregemenie).
En förutsättning härför vöre dock, att ett sjukvårdskompani från
Norrlands trängkår tillfälligt förlädes till Västernorrlands regemente och att
ett sjukvårdskompani från Skånska trängkåren tillfälligt förlädes till Norra
Skånska infanteriregementet.

Vidare skulle enligt förslaget de till trängkårerna (och Skaraborgs pansarregemente)
förlagda kontingenterna fördelas med hänsyn till utbildningsmöjligheterna
och tillsvidare bilda ett till varje trängkår anslutet tygkompani
(Tyg 1— Tyg 3 samt T 4 tygkompani). Genom omförläggningen skulle vinnas
följande fördelar :

utbildningen kunde samordnas träng—tyg,

förläggnings- och i vissa avseenden utbildningsförhållandena för tygtruppernas
personal bleve bättre,

betydande hyreskostnader kunde inbesparas; lokaler kunde frigöras för
civila ändamål.

Omflyttningen medförde vissa kostnader främst för tillgodoseende av utbildnings-
och förrådslokaler. Kostnaderna hade kunnat begränsas genom att
trängkårernas (P 4) verkstäder kunde utnyttjas såsom skolverkstäder, att
baracker m. m. toges i anspråk såsom utbildningslokaler och förråd samt att
vissa förhyrda fältdepåer m. m. tills vidare finge kvarligga.

Ett genomförande av arméchefens förevarande förslag medför kostnader
för i första hand byggnadsarbeten. Arbetena bestå huvudsakligen i flyttning
och ombyggnad av baracker och ha i samråd med arméns fortifikationsförvaltning
beräknats till i runt tal 300 000 kronor. För flyttning av materiel
ha beräknats 40 000 kronor.

I fråga örn personal innebär förslaget vissa omflyttningar. Omförläggningen
av tygkompanierna ökar personalbehovet för utbildning och minskar behovet
av personal i förvaltningstjänst. Behovet av ytterligare utbildningspersonal
avses skola tillgodoses genom kommenderingar. Före överföringen till
tygtruppema måste personalen utbildas i tygtjänst. Kökspersonalen kan minskas.
Viss personal för mobiliseringsavdelning har ansetts böra tills vidare behållas.
Då utökning av gällande stater icke borde ske, har föreslagits, att mobiliseringsförberedelserna
för tygtruppema tills vidare endast skulle åvila
de tre i försvarsbeslutet ingående tygkompanierna. Det föreslagna fjärde tygkompaniet
skulle därför tills vidare endast bli ett utbildningsförband.

Kostnaderna för omflyttning av personal samt för kommenderingar ha
beräknats till i runt tal 80 000 kronor.

Genom den föreslagna omflyttningen skulle uppkomma besparingar i form
av bortfallande hyreskostnader och personalbegränsningar. Dessa besparingar
ha beräknats till 180 000 kronor för år. Därjämte har framhållits, afl ett
flertal av de lokaler, som skulle iordningställas enligt förslaget, kunde nyttiggöras
därest tygkompanierna slutligt förlädes till trängkårerna samt att

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

materielflyttningar under alla förhållanden bleve nödvändiga vid utflyttning
av tygkompaniema även utan föreslagen omorganisation.

I fråga om övergången till den nya organisationen har framhållits att, med
hänsyn till nödvändigheten att omskola personal samt färdigställa erforderliga
byggnader, inflyttning kunde tidigast ske vid Göta trängkår den 1 april
och vid övriga förband den 1 oktober 1947.

Arméchefen har slutligen anfört, att här föreslagen lösning av tygtruppernas
förläggningsfråga innebure endast ett provisorium, som — trots stora
olägenheter på grund av bristande verkstadsutrymme — med hänsyn till beräknade
besparingar kunde godtagas, intill dess beslut fattades om underhållstruppernas
framtida organisation. Berörda förband bleve överbelagda
under den tid provisoriet varade. För tygtruppernas slutliga förläggning erfordrades
byggnadsarbeten avseende verkstads-, förläggnings- och förrådslokaler.

Med anledning av vad sålunda anförts har chefen för armén hemställt,
att tygtruppernas förläggningsfråga finge provisoriskt ordnas enligt de angivna
riktlinjerna samt att erforderliga medel måtte ställas till vederbörande
myndigheters förfogande för flyttning och iordningställande av byggnader
m. ni.

Förslaget hade underställts statens sakrevision som funnit sig med hänsyn
till därmed förenade fördelar böra tillstyrka detsamma.

Överbefälhavaren har i utlåtande i ärendet anfört i huvudsak följande.

Överbefälhavaren ansåge, att tygkompaniemas nuvarande provisoriska
förläggning icke vore tillfredsställande samt att en ändring snarast möjligt
borde komma till stånd. Det hade varit önskvärt, att frågan därvid fått sin
definitiva lösning. Det syntes icke försvarligt att i avvaktan å 1945 års försvarskommittés
förslag bibehålla nuvarande ordning i fråga om tygkompaniernas
förläggning. En ändring borde genomföras men ges endast begränsad
räckvidd, så att ett framtida beslut icke föregrepes. Arméchefens förslag,
som utformats från dessa utgångspunkter, tillstyrktes av överbefälhavaren.
Med hänsyn till önskvärdheten, från såväl utbildnings- som ekonomiska
synpunkter, att kunna hålla den för omflyttningen angivna tidsplanen,
hemställde överbefälhavaren, att ärendet måtte framläggas för årets
höstriksdag.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att det syntes angeläget med hänsyn
till de avsevärda hyreskostnaderna för tygkompaniernas nuvarande förläggningslokaler,
att åtgärder vidtoges i det syfte, som med framställningen
avsåges. Civilförvaltningen, som vitsordat riktigheten i huvudsak av de gjorda
beräkningarna av kostnaderna för omflyttning av personal, har föreslagit
vissa föreskrifter för nedbringande av dessa kostnader.

Arméns fortifikationsförv alt ning har tillstyrkt framställningen och framhållit,
att det vore növändigt, örn de av arméchefen angivna inflyttningstiderna
skulle kunna hållas, att de föreslagna byggnadsåtgärderna, främst
rörande Tyg 2, snarast möjligt bleve igångsatta. Förvaltningen har med
hänsyn härtill hemställt om bemyndigande att gå i författning om arbetenas
påbörjande.

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Såsom av det anförda framgår skola enligt 1942 års försvarsbeslut uppsättas
tre tygkompanier. I skilda sammanhang har riksdagen anvisat medel
för ordnande av förläggningar för dessa förband. Byggnadsarbetena för
tygkompanierna ha emellertid icke kommit till utförande. Sedan frågan om
förläggningslokaler för tygtruppema delvis ställts på framtiden och härför
avsedda medel reserverats för andra ändamål, återstå numera medel allenast
för ordnande av Första tygkompaniets förläggning på Järvafältet — för
avskrivning av anläggningskostnaderna härför ha s. k. Gärdesmedel avsetts
komma till användning — och för uppförande av förråd för Andra tygkompaniet
i Skövde. Då det med hänsyn till krigsorganisationen varit nödvändigt
att under beredskapstiden uppsätta delar av tygtruppema ha, i
avvaktan på att förläggningsfrågorna kunnat slutligt lösas, Första och Andra
tygkompanierna organiserats och provisoriskt förlagts huvudsakligen till
Stockholm respektive Västerhaninge.

De väsentliga hyreskostnader, som äro förenade med de uppsatta tygkompaniemas
nuvarande förläggningar, ha föranlett arméchefen att framlägga
förslag till omförläggning av dessa kompanier. I samband därmed föreslås
även uppsättande av återstående del av tygtruppema. Förläggningsfrågan
kan i nuvarande läge lösas endast provisoriskt; något föregripande
av den omprövning av frågan om krigsmaktens organisation, som utföres
genom 1945 års försvarskommitté, bör givetvis icke nu ske. Arméchefen har
därför föreslagit ett provisorium, som ansluter sig till vad i hans till försvarskommittén
överlämnade plan till arméns blivande organisation förutsatts
beträffande tygtrupperna, nämligen sammanförande av dessa förband med
träng- och intendenturtrupper till underhållstrupper. Tygkompanierna skulle
sålunda provisoriskt förläggas till trängkårerna och fördelas med en enhet
vid varje kår. Förslagets genomförande medför engångskostnader för byggnadsarbeten,
huvudsakligen flyttning och inredning av baracker, beräknade
till i runt tal 300 000 kronor, för flyttning av materiel, 40 000 kronor, samt
for omflyttning och utbildning av personal, uppskattade till omkring 80 000
kronor. Mot dessa engångskostnader svara årliga besparingar i form av
minskade hyreskostnader och personalinskränkningar, beräknade till 180 000
kronor.

Med hänsyn till de betydande kostnadsbesparingar som stå att vinna genom
en omflyttning av tygkompanierna har jag efter samråd med chefen
för försvarsdepartementet ansett mig kunna tillstyrka den föreslagna omtlysningen.
Förslaget innebär, att den nuvarande utbildningsstyrkan fördelas
på fyra enheter. Då de nuvarande personalstaterna beräknats för tre
kompanier, har det ansetts böra övervägas att även efter omflyttningen bibehålla
samma antal enheter. Det har därvid visat sig, att en uppdelning
på tre kompanier är möjlig och till och nied ur vissa synpunkter lämpligare
tills vidare. Jag föreslår därför, att tygkompanierna skola provisoriskt
förläggas, ett vid Svea trängkår i Linköping, ett vid Göta trängkår, med
huvuddelen vid Skaraborgs pansarregemente i Skövde och ett vid Skåns B

i hang lill riksdagens protokoll 194(1. 1 sami. Nr 311.

Före draganden.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ka trängkår»! i Hässleholm. En dylik förläggning medför begränsning av
de beräknade engångskostnaderna med omkring 20 000 kronor.

Kostnaderna för omflyttning av personal och materiel torde få bestridas
av vederbörliga anslag å riksstaten. Vad civilförvaltningen anfört rörande
begränsning av kostnaderna för personalförflyttningar bör beaktas.

Såsom framgår av en vid propositionen 1946: 121 såsom bilaga 2 fogad
sammanställning av byggnadsprogrammet för armén under femårsperioden
1942/47 har i den totala kostnadssumman för arméns byggnader m. m.
under nämnda period inräknats en reserv av omkring 360 000 kronor. De
byggnadskostnader som föranledas av här föreslagen omförläggnmg av tygkompanierna
skulle alltså kunna inrymmas i denna totalsumma.^ Denna reserv
bör dock i första hand disponeras för dess egentliga ändamål nämligen
till förstärkning av medelsanvisningar inom kostnadsramen. Jag vill därföi
förorda, att för bestridande av kostnaderna för här ifrågavarande byggnadsarbeten
anvisas ett särskilt anslag. Då det är angeläget att kunna snarast
tillvarataga de uppkommande besparingarna, bör ärendet föreläggas höstriksdagen.
Anslagsbehovet uppskattar jag till 285 000 kronor. Anslaget, som
bör tagas i beaktande vid beräkningen av kostnaderna för byggnadsarbeten
för armén under femårsperioden 1942/47, kan, evalverat till prisläget den
1 juli 1941, beräknas motsvara ett belopp av 246 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ordnande av tgg kompanier nas förläggningar å. tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av .................... kronor 285 000.

Marinens delfond.

[2 ] 14 a. Iordningställande av vissa bergrumsanläggningar för förrådsändamål.
I skrivelse den 25 april 1946 har marinförvaltningen framlagt förslag
till iordningställande av vissa bergrumsanläggningar för förrådsändamål
och i ärendet anfört bland annat följande.

De förrådsutrymmen, som vid försvarsberedskapens avveckling statt till
buds för förvaring av ammunition och materiel, hade utgjorts av förutom
permanenta förråd — baracker och vissa bergrumsanläggningar. Ammunition
och annan dyrbar och svårersättlig materiel bolde örn möjligt forvaras i
fullträffsäkra utrymmen. Förvaring av dylik materiel i baracker mäste anses
olämpligt ur såväl luftskydds- som eldfaresynpunkt. Marinforyaltningen
hade verkställt en inventering av befintliga för foyvarmgsandamal lampliga
bergsrumsanläggningar samt låtit undersöka, vilka åtgärder som bello vile -

tanås för att göra dessa utrymmen tjänliga såsom forradslokaler. Samtlig
bergrumsanläggningar vore försedda med uppvärmmngsanordmngar. enom
uppvärmning kunde emellertid luftens fuktighetshalt icke nedbringas
i tillräcklig grad utan erfordrades härfor inmontering av särskilda avfukt
ningsaggregat. Härjämte måste bergrummen förses med mkladnad. Därest
dessa åtgärder vidtoges, behövde bergrummen icke särskilt uppvarmas enar
bergets egen genomsnittliga temperatur vore tillräcklig tor den materiel, som

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

skulle förvaras i bergutrymmena. Kostnaderna för genomförande av de före- -slagna aviuktningsåtgärderna beräknades enligt nuprisläget uppgå till ett
sammanlagt belopp av 2 000 000 kronor enligt följande sammanställning.
Hemsö kustartilleriförsvar (inklusive anslutning av viss anläggning
till el. kraftnätet).............................. kronor

Stockholms kustartilleriförsvar (inklusive anslutning av viss

anläggning till el. kraftnätet) .......................... »

Gotlands kustartilleriförsvar........................’ s

Blekinge » .............................. »

Göteborgs »

Diverse .................

Summa kronor 2 000 000.

305 000

881 000
17 000
469 000
319 000
9 000

Efter genomförande av det föreslagna programmet beräknades de årliga

Sonnn^rdern^-ifi0r h?o-lfnr(^a,varande bergmmsanläggningar nedgå från ca
482 000 kionor till ca 125 000 kronor. Den årliga besparingen av vedbränsle

uppskattades till ca 11 000 kubikmeter.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att ett belopp av 2 000 000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets förfogande
för iordningsställande av i ärendet omförmälda bergrumsanläggningar
för förrådsändamål.

Under hand har från statens sakrevision överlämnats en den 26 september
1946 dagtecknad promemoria i ärendet, av vilken inhämtas bland annat
följande.

Genom särskilda utredningsmän hade en granskning av marinförvaltningens
nu ifrågavarande framställning verkställts. Granskningen omfattade
icke de av ämbetsverket föreslagna åtgärderna inom Stockholms kustartillerirEvw
EnbSt utredmngsmännens uppfattning borde inom Hemsö, Gotlands
Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar avfuktningsanläggningarna utfö kronrrn

Rhtet-ffe beloro av anlaf’gnVlgar for ,ett av marinförvaltningen beräknat

■rfit ,? 22-,;?5 kroimr borde vissa reduceringar i det föreslagna programna
V,d agas °C1 kostnaderna härigenom nedbringas. Återstående anaggnmgar
— av marmförvaltningen kostnadsberäknade till ca 372 000 krolior
borde icke alls komma till utförande.

Enligt manniförvaltningens förslag bör viss dyrbar och svårersättlig ma- Föreeriel
forvaras i befintliga fullträffsäkra bergrumsanläggningar. För att möj- dra,J,mderi■
liggom detta måste emellertid lokalerna förses med elektriska avfuktningsanordningar
och i viss utsträckning inklädas. Kostnaderna härför har marin
t orval tom gen beräknat till 2 000 000 kronor. Utredningen ger vid handen
att genom denna engångsutgift vinnes en högst betydande minskning
d.et ^bga dnftkostnaderna och en ej oväsentlig besparing av vedbränsle.

Fa ett fatal ar beräknas anläggningskostnaden vara amorterad. Med hänsyn
harull bär jag i princip intet att erinra mot förslagets genomförande.

De av statens sakrevision anlitade utredningsmännen lia ansett att kost
naderna för det av marinförvaltningen framlagda programmet för Hemsö
Gotlands, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar borde kunna minskas

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

till 740 000 kronor samt att även därutöver vissa besparingar bolde kunna
ernås. I anslutning härtill räknar jag med ett belopp av 700 000 kronor för
programmets genomförande i denna del. För motsvarande åtgärder inom
Stockholms kustartilleriförsvar — inom sakrevisionen pågår en motsvarande
granskning av det för detta kustartilleriförsvar framlagda programmet —
torde ett belopp av 600 000 kronor tills vidare böra beräknas. Jag förutsätter
därvid, att av marinförvaltningen föreslagna anslutningar av vissa anläggningar
till det elektriska kraftnätet icke för närvarande komma till utförande.
För bestridande av kostnaderna för här avsedda anordningar m. m.
bör således nu anvisas ett belopp av (700 000 + 600 000=) 1 300 000 kronor,
vilket belopp kan beräknas motsvara 1 130 000 kronor enligt prisläget
den 1 juli 1941. Kostnaderna för byggnadsarbeten för marinen under utbyggnadsperioden
1942/47 belastas sålunda för här ifrågavarande anläggningsföretag
med ett belopp av 1 130 000 kronor.

Med hänsyn till angelägenheten av att anläggningarna med det snaraste utföras
har jag funnit mig böra föreslå, att ärendet underställes riksdagens
prövning innevarande höst. Skulle den fortsatta prövningen av frågan ge vid
handen, att avfuktningsanläggningar böra utföras även vid andra förråd an
nu förutsatts, torde frågan örn anvisande av erforderliga medel få underställas
en följande riksdag. , t

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t mat e

föreslå riksdagen

att till Iordningställande av vissa bergrumsanläggningar
för förrådsändamål å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag

.......... kronor 1 300 000.

(3 1 14 b. Vissa markförvärv för marinen. I skrivelse den 19 september
1946 har marinförvaltningen — med erinran att i investeringsplanen for
budgetåret 1946/47 i grovarbetsreserven upptagits medel for anläggning av
Sunnar inom Öskaten, marinas**, - framst förslag till förvarv
av vissa markområden för förläggning av ifrågavarande tunnlar m. m. sam
i ärendet anfört bland annat följande.

T ämnlis plats för förläggning av tunnlarna hade av ämbetsverket rekognocerats
De områden, som i första hand borde förvärvas utgjordes av en
fastighet och delar av två särskilda fastigheter. Vederbörande fastighetsägare
hade8 Påbörjat exploatering av intilliggande markområden till tomter. Da
ytterligare exploatering vöre att förvänta, borde kronan redan nu tillförsäkra
sig äganderätten till nu ifrågavarande markområden. For utrönande av kostnadeSk
för förvärv av områdena hade ämbetsverket låtit två till expropnationsnämnd
valbara personer verkställa värdering Dessa ^de varderat d^
ena fastighetsdelen, vilken mneholle en areal av cirka 53 hektar, till
kronor Den andra fastighetsdelen, som omfattade cirka 34 hektar, had
.. A tc tili 000 kronor Sedermera hade förhandlingar med vederboranupS^
Cv?d hade ägaren till de till 42 000 kronor
värderade mafkområdena begärt en köpeskilling av 350 000 kronor, medan

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

ägaren till det till 68 000 kronor värderade området förklarat sig villig sälja
området till värderingssumman. Sammanlagda kostnaderna för förvärv av
ifrågavarande markområden uppginge enligt värderingen till (42 000 +
68 000=) 110 000 kronor. Marinförvaltningen beräknade emellertid, att —
enär expropriation måste tillgripas beträffande de till 42 000 kronor värderade
områdena — ett sammanlagt belopp av 135 000 kronor komme att bliva
erforderligt för markförvärven.

Under åberopande av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att för angivet ändamål ett belopp av 135 000 kronor måtte ställas
till ämbetsverkets förfogande.

Överbefälhavaren har tillstyrkt bifall till föreslaget.

Såsom av det föregående framgår har förutsatts, att ubåtstunnlar skola
komma till utförande, därest arbetsmarknadsläget påkallar ianspråktagande
av härför beräknade medel i den s. k. grovarbetsreserven. Marinförvaltningen
har föreslagit, att vissa härför erforderliga markområden redan nu skola
förvärvas. Under hand har upplysts, att de föreslagna områdena såväl med
hänsyn till belägenhet som med hänsyn till de å områdena befintliga bergens
beskaffenhet och storlek äro väl lämpade för det avsedda ändamålet. Då det
uppenbarligen är önskvärt, att mark står till förfogande, därest utförandet
av arbetena skulle aktualiseras, har jag i princip intet att erinra mot marinförvaltningens
förslag. Jag vill erinra, att särskilt investeringsanslag anvisats
pa riksstaten till markförvärv för flygfältsarbeten, vilka upptagits i investeringsreserv
och följaktligen skola komma till utförande under samma förutsättningar
som ubåtstunnlama (jfr prop. 1946: 229, riksdagens skrivelse 1946-243).

För närvarande anser jag mig emellertid blott kunna tillstyrka förvärv av
det till 68 000 kronor värderade området, vilket synes kunna överföras i
kronans hand genom frivillig uppgörelse på för kronan godtagbara villkor.
För förvärv av detta område om cirka 34 hektar bör beräknas ett belopp av
68 000 kronor jämte 2 000 kronor för vissa omkostnader i samband med
förvärvet, eller tillhopa 70 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Vissa markförvärv för marinen å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetaret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av ................................ kronor 70 000.

Vad föredraganden salunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Majit Konungen bifalla.

Före draganden.

Ur protokollet:
Lennart Österholm.

1 i si*

■f ; :J : '' • •.

. ,r4 0.W

tilt ,..! '' >. ''J i i;\i i

Ut vfi-i/O; il ai

i i • -

;o\;;

•’W ; ''-ii

. • i''Kl . *• ''-Ulft i * t»

i if?:

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

151

Bilaga 11.

Kapitalinvesteringar.

Socialdepartementet.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den A oktober
19A6.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller , Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under
socialdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt anför därvid
följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] a. Förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten. Till uppförande
av byggnader för en central depå för blindas arbeten anvisade riksdagen
medel redan för budgetåret 1939/40 men på grund av skilda med förhållandena
under krigsåren sammanhängande omständigheter har med påbörjandet
av byggnadsarbetena måst anstå till hösten 1945. Byggnaderna beräknas
stå färdiga på nyåret 1947, vid vilken tidpunkt centraldepån alltså kan börja
sin verksamhet. Avsikten med upprättandet av centraldepån är att erhålla
en för de blinda hantverkarna förmånlig centralisering av materialanskaffnigen
för och försäljningen av de blindas arbeten. Centraldepån skall sålunda
övertaga den anskaffning av råmaterial för blindarbeten, som hittills
omhänderhafts av en av de blindas förening anordnad materialdepå i Stockholm,
en på föranstaltande av blindinstitutets direktion likaledes i Stockholm
upprättad materialdepå för blinda kvinnor och en med hanlverksskolan i
Kristinehamn för blinda män förenad depå. Vidare skall centraldepån handhava
försäljningen av den produktion av blindalster, som icke genom den

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

blindes egen försorg eller de lokala blindorganisationernas förmedling finner
köpare. Ernående av fördelaktiga materialpriser förutsätter möjlighet att
mot kontant likvid införskaffa råvaror i större partier. För sådant ändamål
och med hänsyn till önskvärdheten av att blinda hantverkare vid leverans
till depån erhålla omedelbar betalning har det befunnits nödvändigt, att ett
relativt stort rörelsekapital ställes till centraldepåns förfogande.

1936 års utredning angående blinda och dövstumma, vars förslag ligger till
grund för statsmakternas beslut om inrättandet av centraldepån, anförde följande
beträffande storleken av det erforderliga förlagskapitalet.

De blindas förenings materialdepå har under år 1936 levererat råvaror till
ett försäljningsvärde av nära 400 000 kronor, medan depån i Kristinehamn
för verksamhetsåret 1935/36 uppgivit försäljningsresultatet till över 85 000
kronor. Med ledning härav och på grund av de lägre materialpriser, som
den ifrågasatta centraldepån otvivelaktigt skall vara i stånd att erbjuda, synes
försiktigt räknat depåns försäljningssumma kunna antagas under första
verksamhetsåret uppgå till omkring 500 000 kronor för att senare ytterligare
öka. Det av de blindas förening för ändamålet disponerade förlagskapitalet
utgör 150 000 kronor. Motsvarande belopp synes vara tillfyllest även för centraldepåns
behov. Härutöver har utredningen funnit behovet av rörelsekapital
till den med försäljningen av färdiga arbeten avsedda verksamheten skäligen
kunna uppskattas till 100 000 kronor. Del sammanlagda förlagskapital,
varöver depån enligt utredningens uppskattning under den närmaste framtiden
behöver disponera, kan sålunda beräknas till 250 000 kronor.

Dessa beräkningar godtogos av statsmakterna i samband med medelsanvisning
för ändamålet. Då emellertid envar av blindinstitutets direktion, de
blindas förening och Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd ställt 20 000
kronor till förfogande, anvisade riksdagen (skrivelse nr 433/1941) — på därom
i 1941 års statsverksproposition framställt förslag — såsom kapitalinvestering
i fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag av 190 000
kronor till förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten. 1 statsverkspropositionen
uttalades i detta sammanhang, att de till 85 000 kronor beräknade
överskottsmedlen från materialdepån vid hantverksskolan i Kristinehamn
borde inlevereras till statsverket. Så har ännu icke skett, emedan
denna depå icke kan nedläggas förrän centraldepån träder i verksamhet.

I skrivelse den 4 mars 1946 har statens blinddepånämnd anmält, att centraldepån
vore i behov av ytterligare förlagsmedel, och härom anfört i huvudsak
följande.

Under den tid av nära 10 år, som förflutit sedan 1936 års utredning avgav
sitt förslag, ha stora prisförskjutningar förekommit.

Försäljningssumman beträffande de vid depåerna i Stockholm och Kristinehamn
försålda råvarorna har företett en jämn och kraftig stegring sedan
1936, då den uppgick till nära 500 000 kronor. Sålunda utgjorde försäljningssumman
åren 1942—1944 respektive 1 031 000, 1 045 000 och 1 498 000 kronor.
Tredubblingen från 1936 till 1944 förklaras med att under krigsåren
priserna på råvarorna, vilka nästan samtliga komma från transoceana länder,
stigit med 50—300 procent. Under de närmaste åren beräknas några
väsentliga sänkningar av råvaruprisen icke komma att ske.

Stegrade priser på råvaror i förening med höjda arbetslöner har självfallet
föranlett prisstegring även beträffande de färdiga arbetena. Denna har

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

uppgått till 100—200 procent. Om därför 1936 års utredning räknade med en
försäljning av färdiga arbeten till ett belopp av 490 000 kronor, måste man
nu räkna med mer än det dubbla beloppet eller 1 000 000 kronor.

Den sammanlagda försäljningssumman för råvaror och färdiga arbeten
uppgår alltså numera till 2 500 000 kronor. Med den av utredningen beräknade
försäljningssumman av 1 000 000 kronor torde det disponibla förlagskapitalet
av 250 000 kronor ha varit tillräckligt. Med en omsättning av
2 500 000 kronor kräves ett vida större belopp. En beräkning efter samma
grunder som tidigare visar, att behovet av förlagsmedel numera uppgår
till cirka 600 000 kronor. Det ytterligare medelsbehovet utgör sålunda 350 000
kronor.

Vid materialdepan i Kristinehamn ha under årens lopp överskottsmedel
samlats, vilka uppgå till 85 000 kronor. Om dessa medel överföras till centraldepån,
skulle återstoden erforderliga medel utgöra 265 000 kronor.

Med hänvisning till det sagda anhåller nämnden, dels att överskottsmedel
å 85 000 kronor vid materialdepån i Kristinehamn måtte som förlagskapital
få överföras till centraldepån, dels att ett ytterligare belopp av 265 000
kronor måtte anvisas för centraldepåns förlagskapital.

I yttrande över framställningen uttalar statskontoret, att ämbetsverket icke
ville motsätta sig, att blinddepånämnden för sin verksamhet erhölle ytterligare
förlagsmedel. Huruvida hela det av nämnden för ändamålet nu begärda beloppet,
350 000 kronor, kunde anses erforderligt, undandroge sig emellertid
statskontorets närmare bedömande. Ämbetsverket ville framhålla, att en
sänkning av prisnivån kunde förväntas inträda, varigenom behovet av förlagskapital
kunde komma att minskas. Vidare vore det icke uteslutet, att viss
del av beloppet skulle kunna ställas till förfogande från de blindas egna
organisationer. Förlagskapitalet i sin helhet borde enligt statskontorets mening
anvisas under fonden för förlag till statsverket.

Med anledning av statskontorets uttalande i ämnet har de blindas förening
undersökt möjligheterna för blindorganisationerna att ställa en del av det
erforderliga kapitaltillskottet till förfogande. Beträffande resultatet av undersökningen
anför föreningen följande.

Direktionen över blindinstitutet och Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd
ha pa förfrågan framhållit, att deras tillgångar huvudsakligen utgörs
av donationsmedel, av vilka endast avkastningen får användas. Någon
nämnvärd del av kapitalet torde sålunda icke kunna frigöras för ett ändamål,
som icke lämnar avkastning.

Även föreningens tillgångar utgöras till huvudsaklig del av donerade medel,
vilkas avkastning därjämte i stor utsträckning enligt donationsbestämmelserna
skall användas för speciellt angivna ändamål. Föreningens övriga
inkomster utnyttjas helt tör dess omfattande sociala och humanitära verksamhet.
De enda medel, som skulle kunna ifrågakomma såsom föreningens
tillskott till centraldepans förlagskapital, utgöras av det kapital, som frigöres
genom centraldepåns övertagande av föreningens materialdepå. Detta kapital
uppgår nominellt till 162 000 kronor. Av olika skäl är det för närvarande
svårt att bedöma kapitalets storlek vid tiden för upphörandet av materialdepåns
verksamhet. Föreningen har emellertid räknat med att detta kapital
genom centraldepåns upprättande skulle frigöras för andra uppgifter och
därför redan disponerat större delen av kapitalet genom investeringar i två

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements chefen.

för de blinda betydelsefulla företag, nämligen en fabrik för tillverkning av
borstträn för de blinda hantverkarnas behov och en teknisk fabrik, där huvudsakligen
blinda arbetare sysselsättas. Utöver de 20 000 kronor som redan
utlovats kan alltså icke heller föreningen lämna något bidrag till centraldepåns
rörelsekapital.

Centraldepån för blindas arbeten, vilken beräknas kunna påbörja sin verksamhet
när de för depån avsedda byggnaderna färdigställts på nyåret 1947,
har till ändamål att genom central upphandling i större partier tillhandahålla
de blinda hantverkarna råvaror till partipriser och att mot kontant betalning
övertaga och försälja den produktion av blindalster, för vilken den blinde
själv eller de lokala blindorganisationerna icke finna avsättning. För sin
verksamhet är centraldepån i behov av ett relativt betydande rörelsekapital.
Förmedlingsverksamheten beträffande råvaruinköpen har hittills omhänderhafts
av tre materialdepåer, vilka äro avsedda att nedläggas eller uppgå i
centraldepån, när denna träder i funktion. Med utgångspunkt från dels omfattningen
av denna förmedlingsverksamhet under år 1936, då försäljningssumman
för de tre materialdepåerna uppgick till nära 500 000 kronor, dels
den beräknade storleken av överskottsproduktionen och dennas värde enligt
1936 års priser — cirka 500 000 kronor — har behovet av rörelsekapital för
centraldepån uppskattats till 150 000 kronor för råmaterialförmedlingen och
100 000 kronor för övertagande av överskottsproduktionen eller tillhopa
250 000 kronor. Då vissa blindorganisationer förbundit sig ställa sammanlagt
60 000 kronor till förfogande, har riksdagen för budgetåret 1941/42 till
förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten anvisat ett reservationsanslag
av 190 000 kronor.

Inför igångsättandet av centraldepåns verksamhet har statens blinddepånämnd
anmält, att det numera föreliggande behovet av rörelsekapital är
väsentligt större än det tidigare beräknade. Nämnden påvisar, att försäljningssumman
för de tre materialdepåerna huvudsakligen på grund av prisstegring
kraftigt ökat sedan år 1936 och för år 1944 uppgått till 1 500 000
kronor eller cirka tre gånger försäljningssumman för år 1936. Då priserna
på de färdiga arbetena givetvis följt den sedan 1936 inträdda stegringen av
råvarupriser och arbetslöner, uppskattar nämnden värdet av den överskottsproduktion,
varmed centraldepån enligt det föregående skall taga befattning,
till cirka 1 000 000 kronor. Med hänsyn härtill finner nämnden, att centraldepåns
behov av rörelsekapital enligt de av statsmakterna godtagna beräkningsgrunderna
numera uppgår till cirka 600 000 kronor och således med
350 000 kronor överstiger det för ändamålet tillgängliga beloppet. Nämnden
förordar, att det ytterligare medelsbehovet tillgodoses så, att överskottsmedel
å 85 000 kronor vid materialdepån i Kristinehamn såsom förlagskapital överföras
till centraldepån och att 265 000 kronor anvisas för ytterligare förstärkning
av centraldepåns förlagskapital.

Sedan jag under hand inhämtat, att försäljningssumman för de tre materialdepåerna
under år 1945 uppgått till 1 296 000 kronor och att pnserna på
råmaterial, vilket i huvudsak importeras från transoceana länder, alltjämt

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

stiga trots den förändrade kronkursen, finner jag, att blinddepånämndens beräkning
av det för centraldepån erforderliga rörelsekapitalet bör godtagas.
Blindorganisationerna synas icke kunna ställa ytterligare medel till förfogande
för ändamålet, ökningen av rörelsekapitalet med 350 000 kronor bör
därför helt åvägabringas med statsmedel. Ur budgetteknisk synpunkt synes
det mest ändamålsenligt att överskottsmedlen vid materialdepån i Kristinehamn
— i enlighet med vad tidigare beslutats — tillföras statsregleringen såsom
inkomst och att hela ifrågavarande belopp anvisas såsom kapitalinvestering
i fonden för förlag till statsverket under rubriken förlagskapital åt centraldepån
för blindas arbeten.

Då det är av vikt, att centraldepån redan vid början av sin verksamhet
disponerar tillräckligt rörelsekapital, torde ifrågavarande anslag böra äskas
å tilläggsstat för budgetåret 1946/47.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Förlagskapital dt centraldepån för blindas arbeten
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av.................... kronor 350 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

J. O. Widman.

Kungl. Maj.ts proposition nr Sfi.

157

Bilaga 12.

Kapitalinvesteringar.

Kommunikationsdepartementet.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler
härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden
angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 samt anför därvid följande.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverket.

[1.] 8 a. Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm. Verksamheten
vid generalpoststyrelsens bankavdelning — postsparbanken, postgirokontoret
och statens intressekontor — har främst genom postsparbanks- och
postgirorörelsernas utveckling successivt undergått en kraftig ökning. I följd
härav har sedan slutet av 1920-talet bankavdelningens lokalfråga nästan
ständigt varit aktuell. Jag torde till en början i korthet få redogöra för de
åtgärder, som hittills vidtagits för frågans lösning.

Postsparbanken och postgirokontoret inrymdes ursprungligen i centralposthuset
i kvarteret Blåmannen vid Vasagatan i Stockholm. År 1927 förvärvade
postverket tomten nr 12—13 i kvarteret Blåmannen vid Klara Norra
Kyrkogata. Å denna tomt uppfördes sedermera en nybyggnad, vilken våren
1932 kunde tagas i bruk för postgirokontoret. Sedan jämväl tomterna nr 3
och 16 i samma kvarter förvärvats, uppfördes å dessa en för postgirot och
postsparbanken avsedd byggnad, vilken togs i bruk hösten 1939. Denna
byggnad utgör jämte det ursprungliga postgirohuset från år 1932 ett sammanhängande
komplex med huvudfasad åt Klara Norra Kyrkogata samt

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

sidofasader åt Mäster Samuelsgatan och Bryggargatan. Komplexet är med
två gatuövergångar, vardera i två våningar, förenat med centralposthuset.

I sin petitaskrivelse hösten 1941 anmälde generalpoststyrelsen, att postgiro-
och postsparbanksrörelserna utvecklats kraftigare än vad styrelsen
tidigare beräknat, samt hemställde, att medel måtte anvisas för uppförande
av en flygelbyggnad örn fem våningars höjd på postgirohusets gård. Vid anmälan
av anslagsfrågan (1942 års statsverksproposition, kapitalbudgeten, bil.
4, punkten 3) uttalade föredragande departementschefen bl. a., att styrelsens
förslag med hänsyn till det förhållandevis ringa utrymmestillskott, som
därmed skulle vinnas, knappast vore ägnat att på längre sikt erbjuda en fullt
tillfredsställande lösning av lokalfrågan. Härtill komme, att förslaget kunde
antagas försvåra ett rationellt utbyggande framdeles av postgirokontorets
lokaler. Departementschefen ville emellertid under förhandenvarande omständigheter
icke motsätta sig, att styrelsens förslag komme till utförande.
1942 års riksdag anvisade sedermera till ändamålet 325 000 kronor. Anslaget
kom emellertid icke att användas, enär vissa utrymmen i centralpostkontoret
år 1943 kunde tagas i anspråk för bankavdelningen i samband med
att postverkets blankettryckeri och bokbinderi överflyttades till postverkets
då färdigställda industrihus i Ulvsunda.

För budgetåret 1945/46 har slutligen anvisats ett investeringsanslag av
425 000 kronor till inredning av vindsvåningen i centralposthuset i Stockholm.
Inredningsföretaget har emellertid ej berört verksamheten vid postsparbanken
och postgirokontoret utan har endast tillfört generalpoststyrelsens
övriga avdelningar erforderligt lokalutrymme.

I skrivelser den 14 september 1945 och den 6 september 1946 har generalpoststyrelsen
ånyo upptagit frågan om bankavdelningens behov av ökade
lokaler till behandling samt framlagt förslag till frågans lösning av innebörd,
att fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm skulle förvärvas för postverkets
räkning för uppförande därå framdeles av en tillbyggnad till postgirohuset.

En närmare redogörelse för lokalbehovet och möjligheterna att tillgodose
detta har lämnats i skrivelsen den 14 september 1945.

Beträffande utvecklingen av rörelsen och personalstyrkans
omfattning vid bankavdelningen har styrelsen till en
början lämnat följande sifferuppgifter.

Postsparbanken

Postgirot

Statens intressekontor

År

Antal

Antal

Antal

Personal
vid årets

konton vid
årets slut

omsättningar

konton vid
årets slut

omsättningar

konton vid
årets slut

omsättningar

slut

1935

1 912 159

6 071000

80 632

43 560000

21829

572 000

873

1939

2 719 031

8 476 000

119 936

66 042 000

52122

1 616 000

1480

1943

3 591 993

17 163 000

163 453

98 397 000

85 340

2 505 000

2 678

1944

3 778 078

17163 000

177 838

104 748 000

93 126

2 760 000

2 857

159

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Styrelsen tillägger, att vid postgirokontoret för närvarande handlades ca
370 000 omsättningsposter per dag och att bankavdelningens personalstyrka
överstege 3 100, varav den vida övervägande delen utgjordes av kvinnor.

Om de nuvarande lokalutrymmena meddelar styrelsen,
att bankavdelningen för närvarande i centralposthuset och postgirohuset disponerade
sammanlagt 20 930 m2 golvyta, varav 7 300 m2 beiöpte å postsparbanken,
12 295 m2 å postgirokontoret och 1 355 m2 å statens intressekontor.
Av dessa utrymmen vore 3 445 m2 belägna i centralposthuset. Härutöver
disponerade bankavdelningen för arkivändamål vissa källarutrymmen om
ca 655 m2 vid Appelbergsgatan och Lilla Nygatan.

Styrelsen har vidare företagit en uppdelning av bankavdelningens lokalutrymmen,
sammanlagt 21 585 m2, efter användningssättet och därvid erhållit
följande sammanställning.

Arkiv- och förrådsrum (skyddsrum) o. d....................... 3 855

Maskinrum av olika slag och verkstad......................... 655

Postexpedition .......... 300

Kassaexpedition och övriga expeditionslokaler för allmänheten .... 625

Administrationslokaler ....................................... 630

Klädrum, toaletter, sjukrum, sop- och lagringsrum, plats för cykeluppställning,
städrum, vaktrum, lastkaj, entréer, korridorer, hallar,
hissar, trappor och andra förbindelser etc................. 5 325

Lunchrestaurang ............................................ 940

Kontorslokaler .............................................. 9 255

Summa 21 585.

Av dessa siffror framginge, anför styrelsen, att mycket stora utrymmen
erfordrades även för andra ändamål än den egentliga personalkrävande kontorsdriften.
Ändock vore dessa utrymmen för närvarande i vissa avseenden
otillräckliga. Arkiveringen beredde sålunda stora besvärligheter, enär huvudparten
av arkivmaterialet måste på ett mindre tillfredsställande sätt
förvaras i förhyrda källarlokaler. Från postsparbanken och postgirot expedierades
i genomsnitt per dag omkring 60 000 försändelser av olika slag,
för vilka erfordrades kuvert, brevpapper och blanketter av olika sorter.
Förrådet av blanketter och förbrukningsartiklar måste därför vara väl
tilltaget och krävde stora förvaringsutrymmen. Aven maskinverkstaden behövde
utökas. Kassaexpeditionen torde för närvarande få anses tillräcklig
men tålde icke några års fortsatt trafikökning.

Personalstyrkans storlek och sammansättning medförde, framhåller styrelsen,
behov av stora utrymmen för klädrum, toaletter, sjuk- och duschrum,
uppställning av cyklar m. m. samt för tillhandahållande av måltid eller
annan förtäring under arbetsrasterna. Klädrummen vore alldeles otillräckliga.
Förvaringen av ytterkläder m. m. byggde på systemet med klädskåp
(dubbelskåp). För närvarande saknades på grund av utrymmesbristen klädskåp
för 430 personer, vilka därför måste avlämna sina kläder i annan ordning.
Lunchrestaurangen med kök hade avsetts skola disponera hela översta
våningen i postgirohuset. Enär ett utrymme om 185 m2 i denna våning

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 311

måst tagas i anspråk för arbetsändamål, kunde för närvarande högst 500
personer samtidigt intaga måltid i restaurangen. Lunchserveringen hade därför
måst ordnas i 3 å 4 omgångar men skedde likväl under stor trängsel
och tidsspillan.

Beträffande kontorslokalernas storlek och kontorspersonalens
antal vid de olika avdelningarna har styrelsen lämnat

följande sifferuppgifter.

Golvyta Personal
ma

Postsparbankens medelsrevision....................... 625 160

» bokföringsavdelning................... 1175 420

» undersökningsavdelning............... 585 115

» eftergranskningsavdelning............. 350 150

» sparklubbsavdelning.................. 375 110

Postgirokontorets registrerings- och propagandaavdelning 525 125

» bokföringsavdelning.................. 2 885 1 100

» undersökningsavdelning.............. 635 165

» revisionsavdelning................... 550 155

Statens intressekontor................................. 975 330

Korrespondensavdelningen............................ 275 30

Kontrollavdelningen.......................... 300_60

Summa 9 255 2 920

Styrelsen meddelar även, att försök gjorts att uppskatta storleken av
den golvyta i postgirokontorets och postsparbankens bokföringsavdelningar,
som icke upptoges av det fasta inventariebeståndet (maskiner, bord, skåp,
sorteringsfack o. d. men ej stolar). Därvid hade det visat sig, att den fria
golvytan per person uppginge till i genomsnitt endast omkring 2 m2.

Det vore uppenbart, fortsätter styrelsen, att det för kontorsarbetet disponibla
utrymmet numera och sedan länge vore alldeles otillräckligt. Detta
förhållande vållade allvarliga arbetshinder. Sålunda förhindrades bland annat
en ytterst önskvärd utökning av maskinparken, vilket medförde, att
personalen i alltför stor omfattning måste arbeta i skift. Även de allmänt
hygieniska förhållandena bleve lidande av den rådande överbefolkningen.
Bland annat hade anordningarna för luftväxling m. m. samt övriga anordningar
för personalhygien och personaltrivsel ursprungligen planerats för
vida mindre personal än den nu befintliga. Från yrkesinspektionens sida
hade ändringar och förbättringar i olika hänseenden föreslagits, men dessa
hade ofta varit och vore mycket svåra att realisera inom den nuvarande
byggnadsramen. Vederbörande yrkesinspektris hade år 1945 erinrat örn att
inspektionen under flera år vid inspektioner av postgirots och postsparbankens
lokaler ständigt framhållit, att lokalförhållandena ur hälsosynpunkt
vore synnerligen olämpliga. Utökningen av arbetet hade enligt inspektionens
mening i hög grad bidragit till de svårartade förhållandena. Genom nybyggnader
och omflyttningar hade man visserligen försökt förbättra arbetsförhållandena,
men detta hade dock varit endast halvmesyrer, varför det
vore nödvändigt med en radikal förändring.

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Vid ett bedömande av de framtida lokalbehoven för bankavdelningen
torde man, yttrar styrelsen, böra utgå från att såväl postsparbanks-
som postgirorörelsen komme att visa en fortsalt tillväxt. Därest föreliggande
förslag örn ändrat skatteuppbördssätt genomfördes, torde statens
intressekontors verksamhet sannolikt bliva i viss mån begränsad. Enär emellertid
postgirokontoret samtidigt torde komma att tillföras ökat arbete i och
föi skattebetalningen och till följd därav behöva ökat utrymme, måste detta
nya lokalbehov tillgodoses genom ianspråk tagande av det utrymme inom
intressekontoret, som bleve eventuellt överflödigt för dess verksamhet. Att
arbetsökningen å bankavdelningen över lag alltjämt fortfore, framginge för
övrigt därav, att personalen å bankavdelningen under första halvåret 1945
ökats med 9 procent.

Det vore, uttalar styrelsen, i hög grad angeläget, att bankavdelningens
behov av ökade lokaler tryggades för längre tid framåt. Styrelsen hade under
de senaste femton åren haft ständiga bekymmer att tillgodose postsparbankens
och postgirokontorets befogade önskemål om ständigt större och mera
ändamålsenliga lokaler. Med den erfarenhet man numera förvärvat om postgirot
såsom vart lands största kontorsföretag och med dess utvecklingsmöjligheter
vore det för styrelsen tydligt, att stora ansträngningar måste göras
för en något så när hållbar lösning av lokalfrågan. Det framstode lika tydligt,
att denna lösning endast kunde sökas i en tillbyggnad av det
nuvarande postgiro huse t, möjliggjord genom förvärv av intillliggande
fastigheter.

En tillbyggnad av postgirohuset förutsatte, fortsätter styrelsen, att till den
nuvarande byggnaden angränsande fastigheter förvärvades för postverkets
räkning. Styrelsen hade sedan något år undersökt möjligheterna att inköpa
i första hand fastigheterna Blåmannen nr 4 och 11, belägna omedelbart öster
om postgirohuset utefter Mäster Samuelsgatan respektive Bryggargatan.
Eventuellt syntes ytterligare en mindre fastighet i samma kvarter böra förvärvas,
för att nybyggnadsprogrammet för bankavdelningen skulle kunna
helt genomföras, men med sådant förvärv kunde anstå ännu någon tid. Beträffande
fastigheten Blamannen nr 11 hade det visat sig, att
ägaren vore villig att avyttra densamma, örn han blott kunde erhålla annan
lämpligt belägen fastighet, där han även i fortsättningen kunde driva sin nuvarande
rörelse (möbelaffär). Underhandlingar härom pågingo.

I fråga örn fastigheten Blamannen nr 4 med adress Mäster Samuelsgatan
56 A och B hade, meddelar styrelsen, förda förhandlingar nu lett
till att ägaren, Förvaltningsaktiebolaget Westerdahl Intressenter, förklarat
sig kunna gå med på en försäljning av fastigheten för 2 250 000 kronor. Inom
fastigheten funnes bland annat inrymd en stor och givande bagerirörelse, som
icke kunde få kvarstanna, sedan postverket övertagit fastigheten. Stor hänsyn
vore tagen lil! detta förhållande vid fastställandet av köpeskillingsbeloppet,
vilket, enligt styrelsens mening, vore förhållandevis högt men likväl icke
kunde anses vara högre än det värde, som numera åsattes liknande fastigheter
i centrum av Stockholm.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

11

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Såvitt styrelsen kunnat utröna funnes i centralpostkontorets närhet för
närvarande icke någon annan fastighet som kunde ifrågakomma för att det
alltmera trängande behovet av väsentligt utvidgade lokaler för postgirokontoret
och postsparbanken skulle kunna tillgodoses. På grund härav och då
det nu måste anses oundgängligen nödvändigt att vidtaga erforderliga åtgärder
för tryggande av sagda lokalbehov, hade styrelsen icke sett sig någon
annan utväg än att föreslå inköp för postverkets räkning av fastigheten Blamannen
nr 4, trots det förhållandevis höga priset.

För att tillförsäkra statsverket dispositionsrätten till fastigheten hade styrelsen
avslutat ett på statsmakternas godkännande före den 1 januari 1946
beroende köpekontrakt. Köpeskillingen hade fastställts till 2 250 000 kronor.
Då tomtmarken omfattade en yta av 1 212 m2, motsvarade köpeskillingen ett
tomtpris av 1 856 kronor 44 öre per m2.

Under åberopande av det anförda hemställde generalpoststyrelsen i förenämnda
skrivelse den 14 september 1945, att Kungl. Maj:t matte föreslå
riksdagen medgiva, att ifrågavarande fastighet finge förvärvas för postverkets
räkning för en köpeskilling av 2 250 000 kronor.

I skrivelse till generalpoststyrelsen den 8 september 1945 uttalade byggnadsstyrelsen,
att byggnadsstyrelsen helt delade generalpoststyrelsens uppfattning
om angelägenheten av att anskaffa ytterligare tomtmark så belägen
att utvidgning av de till centralposthuset anknutna avdelningarna kunde ske.
De härmed förbundna kostnaderna bleve betydande, men byggnadsstyrelsen
funne det högst osannolikt att ett dröjsmål skulle medföra gynnsammare
ekonomiska villkor med hänsyn till fastigheternas belägenhet i den centrala
staden. Byggnadsstyrelsen ville till och med ifrågasätta om det icke vore
förenligt med klok ekonomisk förtänksamhet att förvärva ytterligare mark
inom samma kvarter. Härvid förtjänade framhållas att i den mån lokaler
inom staten tillhöriga byggnader i denna trakt icke bleve erforderliga för
postens del, de tills vidare med stor fördel kunde utnyttjas för andra statsändamål.

Efter prövning av generalpoststyrelsens framställning förklarade Kungl.
Majit genom beslut den 19 oktober 1945 densamma med hänsyn till storleken
av den avtalade köpeskillingen icke föranleda någon Kungl. Maj :ts
åtgärd.

Därefter har generalpoststyrelsen i skrivelse den 24 oktober 1945 hemställt,
att Kungl. Majit måtte medgiva postverket rätt till expropriation av fastigheten
Blåmannen nr 4.

över denna framställning har Överståthållarämbetet den 23 april 1946 avgivit
utlåtande. I detta anföres sammanfattningsvis dels att laga grund för
beviljande av rätt till expropriation för tillgodoseende av ifrågavarande behov
syntes föreligga, dels att annat område än den med ansökningen avsedda
fastigheten nr 4 i kvarteret Blåmannen funnes vara tjänligt för det avsedda
ändamålet och att avståendet av sistnämnda tomt medförde större olägenhet

163

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

un som nödigt vore, dels alt ändamalet kunde vinnas nied mindre olägenhet
för annan genom expropriation av antingen fastigheten nr 15 i kvarteret Lammet
eller fastigheterna nr 7, 8, 9 och 10 i kvarteret Gripen, dels ock att
ämbetet vid inbördes avvägning av dessa båda alternativ ansåge det sistnämnda
i första hand höra ifrågakomma.

I skrivelse den 14 maj 1940 har generalpoststyrelsen på grund av remiss
avgivit yttrande i anledning av överståthållarämbetets förenämnda utlåtande
och därvid framhållit bland annat följande. En lösning äv postsparbankens
och postgirots lokalfråga efter någon av de av Överståthållarämbetet förordade
linjerna skulle innebära, att dessa båda rörelsegrenar komme att inrymmas i
irislaende byggnader, skilda fran varandra genom Bryggargatan respektive
Mäster Samuelsgatan. Ett huvudvillkor för att en sådan fristående byggnad
överhuvud skulle kunna utnyttjas för avsett ändamål vore emellertid, att densamma
förbundes med postgirohuset genom en gatuöverbyggnad. Oavsett de
ur driftsynpunkt ytterst betänkliga olägenheter — bland annat betydande
tidsspillan och ökade driftkostnader — en sådan anordning komme att medföra,
ansåge sig styrelsen böra uttala sitt starka tvivel på möjligheten att erhålla
medgivande till utförande av ytterligare en gatuöverbyggnad förutom
de två, som redan nu förbunde postgirohuset och centralposthuset. Byggnadsifrågan
skulle dessutom icke därigenom bliva löst på längre sikt. Postgirots
oavbrutna utveckling, vilken med all sannolikhet komme att fortsätta
ännu många år, kunde nämligen göra det nödvändigt att sedermera uppföra
ännu en tillbyggnad, och man skulle då måhända finna sig försatt i tvångsläget
att nödgas uppföra ytterligare en friliggande byggnad. Även för allmänheten
skulle en uppdelning av rörelsen på flera fristående byggnader bliva
ofördelaktig genom den splittring av postgirokontorets kassaexpedition, som
måste bliva en nödvändig följd av uppdelningen. Generalpoststyrelsen ansåge
sig på dessa och tidigare anförda skäl icke kunna förorda någon annan lösning
av tillbyggnadsfrågan än förvärv av tomtmark inom kvarteret Blåmannen.
Styrelsen har vidare i detta sammanhang anfört:

Generalpoststyrelsen vill slutligen understryka angelägenheten av snar definitiv
åtgärd i positivt syfte i föreliggande byggnadsfråga. Lokalbehovet för
den verksamhet, varom nu är fråga, är redan för närvarande ytterst trängande
och postgirot — vars behov det ju här närmast gäller att tillgodose —
kommer sannolikt från och med årsskiftet att tillföras ett avsevärt merarbete
i och med ikraftträdandet av källskattesystemet. Postgirot kommer ju att direkt
medverka däri genom den s. k. postgirokontorets skatteavdelning. Det
är emellertid sannolikt, att postgirokontoret även får sig underställt postverkets
länsskatteavdelningar för Stockholms stad respektive Stockholms län.
Skattebokföringen å länsskatteavdelningama är avsedd att ske med användning
av hålkortssystem. Enär detta system redan försöksvis användes inom
postsparbanken och postgirot — såsom nyss erinrats — ändock kommer att
i viss omfattning anlitas för skattebetalningen, kan det tänkas vara förenat
med vissa fördelar ur rationaliseringssynpunkt att förlägga ovannämnda
skatteavdelningar till generalpoststyrelsens bankavdelning. Generalpoststyrelsen
skulle likvisst vid nuvarande lokalbesvärligheter icke våga ifrågasätta .sådan
anordning, därest icke visst konlorsutrymme kunde väntas bli tillgängligt

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

för ändamålet i och med att statens intressekontors verksamhet beräknas bli
väsentligt minskat från och med nästkommande årsskifte. Lokalfrågan kan
därför nödtorftigt lösas för de nya uppgifterna under den närmaste tiden.
Helt naturligt måste dock den omständigheten, att postgirot genom källskattesystemet
kommer att tilltöras ökat arbete och nya uppgifter, ytterligare understryka
angelägenheten att postgirots lokalfråga löses med det allra snaraste.
Förrän så sker, kan icke arbetet bedrivas så rationellt och föredömligt
som dock måste vara önskvärt beträffande landets största kontorsdriftsföretag.

I förenämnda skrivelse den 6 september 1946 har generalpoststyrelsen under
åberopande av den brådskande karaktären av förevarande lokalspörsmål
ånyo tagit upp frågan om inköp av fastigheten Blåmannen nr 4. Till styrelsens
beslut hade, uttalar styrelsen, jämväl den omständigheten bidragit, att
den ersättning, som vid en eventuell expropriation av fastigheten kunde beräknas
bliva fastställd, knappast kunde väntas understiga den ersättning, som
postverket enligt det med fastighetens ägare, Förvaltningsaktiebolaget Westerdahls
Intressenter, den 14 och 17 september 1945 träffade preliminära köpekontraktet
skulle erlägga för fastigheten. Till belysande härav anför styrelsen
följande.

Enligt förenämnda kontrakt .skulle köpeskillingen för fastigheten nr 4 i
kv Blåmannen utgöra 2 250 000 kronor. Då fastigheten omfattar en yta av
1 212 m2, motsvarar detta pris 1 856 kronor 44 öre per nr. Till jämförelse
må nämnas, att vid en av Stockholms stad nyligen företagen expropriation
av egendomen nr 14 örn 610 m2 i kvarteret Lammet d. v. s. det kvarter
inom vilket expropriation för postgirots nybyggnad enligt överståthallarämbetets
förmenande i andra hand ansågs böra ifrågakomma — tillerkändes
fastighetens ägare 800 000 kronor i löseskilling motsvarande 1311 kronor
47 öre per m2. Härutöver erhöll emellertid nämnde ägare 275 000 kronor i
ersättning för skada och intrång, häri inberäknad ersättning för flyttningskostnader
m. m., och dessutom gottgörelse för vad han visar sig ha fatt utgiva
nied anledning av för tidig inlösen av vissa lån. Den sammanlagda
ersättningen översteg alltså 1 075 000 kronor, motsvarande ett markvärde av
mer än 1 762 kronor 30 öre per m2. Skillnaden mellan det sålunda genom
expropriationen utdömda markvärdet och priset för fastigheten nr 4 i kv.
Blåmannen, eller cirka 94 kronor 14 öre per m2, är visserligen i och för sig
betydande, men då det väl med skäl kan ifragasättas, örn icke ersättningen
för intrång och flyttningskostnader måste, nied hänsyn till arten och omfattningen
av den rörelse som bedrives inom fastigheten, bliva proportionsvis
större för den sistnämnda fastigheten än för fastigheten i kv. Lammet synes
det knappast troligt, att priset för den Westerdahlska fastigheten skall kunna
genom expropriationsförfarande nedbringas under 2 250 000 kronoi.

Styrelsen framhåller, att fördelarna nied en frivillig överenskommelse om
fastighetens försäljning förefölle sa stora vid jämförelse nied expropriation,
att den förstnämnda utvägen för fastighetens förvärvande borde undersökas
ännu en gång. Styrelsen hade därför ånyo trätt i förbindelse nied Förvaltningsaktiebolaget
Westerdahl Intressenter för att efterhöra, huruvida bolaget
alltjämt vore benäget att överlåta fastigheten i fråga till postverket på
i stort sett de i köpekontraktet av den 14 och 17 september 1945 närmare angivna
villkoren. På denna hänvändelse hade jakande svar erhållits. Till följd

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

härav hade med bolaget den 26 juni 1946 träffats ett på Kungl. Maj:ts godkännande
före den 1 januari 1947 beroende nytt köpekontrakt. Enligt detta
skulle köpeskillingen alltjämt utgöra 2 250 000 kronor. Härav skulle 900 000
kronor erläggas den 2 januari 1947, medan betalningen av återstoden,

1 350 000 kronor, vore avsedd alt regleras vid tillträdet den 1 oktober 1948,
delvis genom övertagande av betalningsansvaret för ett inteckningslån å
400 000 kronor, löpande med 3,6 % ränta och förfallande till betalning tidigast
den 1 februari 1955. I fråga örn tillträdesdagen hade i köpekontraktet
stadgats, att densamma kunde framflyttas till senare tidpunkt, därest den i
fastigheten bedrivna bagerirörelsen icke till den 1 oktober 1948 kunde inflyttas
i avsedd nybyggnad.

Med hänsyn till att i köpekontraktet intagits bestämmelser, att kontraktet
å postverkets sida vore bindande endast under förutsättning att Kungl. Maj:t
före den 1 januari 1947 lämnat sitt medgivande till fastighetens förvärvande,
samt att av köpeskillingen ett belopp av 900 000 kronor skulle erläggas i
förskott den 2 januari 1947, vore det erforderligt, att ärendet gjordes till
föremål för beslut redan vid innevarande års riksdag under höstsessionen.

Under åberopande av vad i ämnet anförts hemställer generalpoststyrelsen

med förmälan att medel för slutlikvidation för fastighetsförvärvet behövde
anvisas först av 1948 års riksdag — att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1946
års riksdag, dels medgiva, att fastigheten nr 4 i kvarteret Blåmannen i
Stockholm må förvärvas för postverkets räkning för en köpeskilling av
2 250 000 kronor, dels ock för inköp av nämnda fastighet å tilläggsstat för
budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 900 000 kronor.

Generalpoststyrelsens bankavdelning har under tiden efter år 1939, då den Departements.
senaste nybyggnaden för postgirokontorets räkning togs i anspråk, utveck- chefen.
lats mycket kraftigt, ökningen i antalet omsättningar från år 1939 till år
1945 uppgick för postsparbanken till 103,4 °/o, för postgirot till 68,5 % och
för statens intressekontor till 84,4 °/o. Bankavdelningens personal har under
samma tid ökats med 107,2 °/o. Arbetsökningen på bankavdelningen pågår
alltjämt, och en fortsatt tillväxt kan förutses.

Vid planläggningen av bankavdelningens nuvarande lokaler hade man
icke räknat med en så kraftig utveckling av rörelsen som sedermera inträtt.
Utrymmena motsvara sedan flera år tillbaka icke behovet och äro med nuvarande
belastning ur arbets- och rationaliseringssynpunkt mindre goda. De
tillfredsställa icke heller moderna krav på sanitet och personalens trivsel.

Genom vissa omdispositioner inom centralpostkomplexet har situationen
dock hittills kunnat bemästras.

o kn hållbar lösning på längre sikt av bankavdelningens lokalfrågor torde,
såsom generalpoststyrelsen framhållit, kunna uppnås endast genom en tillbyggnad
av det nuvarande postgirohuset på angränsande tomtmark.

Det av generalpoststyrelsen framlagda förslaget går ut på inköp av den
öster örn postgirohuset vid Mäster Samuelsgatan belägna fastigheten Blåmannen
nr 4. Enligt ett av styrelsen under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkän -

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

nantie med ägaren träffat avtal skulle köpeskillingen uppgå till 2 2o0 000
kronor, vilket motsvarar ett tomtpris av omkring 1 850 kronor per kvadratmeter.
Ehuru jag vid den tidigare behandlingen av frågan funnit detta
pris alltför högt, anser jag mig med hänsyn till vad i ärendet sedermera
förekommit icke längre böra motsätta mig en uppgörelse enligt de av generalpoststyrelsen
avtalade villkoren.

Med hänsyn bland annat till att avtalets giltighet är beroende av Kungl.
Maj :ts godkännande före utgången av år 1946, torde framställning i ämnet
böra göras till 1946 års höstriksdag. För fullgörande av statsverkets förpliktelser
enligt avtalet lärer anslag första gången böra äskas redan för innevarande
budgetår med 900 000 kronor.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Inköp av fastigheten Blåmannen nr A i Stockholm
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av .................. kronor 900 000.

[2.] 8 b. Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10 i Stockholm. I anslutning
till vad jag under nästföregående punkt anfört beträffande beredande
av ytterligare lokaler åt generalpoststyrelsens bankavdelning torde jag bär
få anmäla ytterligare en tomtfråga, som därmed äger samband.

I skrivelse den 6 september 1946 har generalpoststyrelsen anfört, att genom
inköp av den under förenämnda punkt omförmälda fastigheten Blåmannen
nr 4 skulle en för de närmaste arén tillräcklig utrymmesökning för
såväl postgirokontoret som postsparbanken erhållas. Da dessa rörelsegrenar
beräknades även i fortsättningen vara stadda i stark utveckling skulle emellertid,
fortsätter styrelsen, det genom bebyggande av nyssnämnda tomt erhållna
lokaltillskottet icke komma att förslå, om lokalbehovet beräknades
på längre sikt. Styrelsen stödde sig härvid pa de erfarenheter, som vunnits
efter ianspråktagandet av de för rörelsegrenarna under varén 1932 och 1939
färdigställda nybyggnaderna inom kvarteret. På grund härav vore det nödvändigt
att redan nu planera för framtida, ytterligare tillbyggnader genom
förvärv av för ändamålet lämplig tomtmark. De fastigheter, som i första
hand syntes böra komma i fråga, vore dels den utefter Bryggargatan intill
postgirohuset belägna fastigheten nr 11 i kvarteret Blåmannen, dels ock den
intill denna fastighet gränsande fastigheten nr 10 i samma kvarter. Den närmare
belägenheten och storleken av de ifrågavarande fastigheterna framginge
av en vid styrelsens skrivelse fogad stadsplanekarta.

Samråd i förevarande fråga hade ägt rum med byggnadsstyrelsen som
jämväl vore av den meningen, att förvärv av ytterligare tomtmark i anslutning
till postverkets nuvarande byggnader borde ske. Generalpoststyrelsen
erinrar i detta sammanhang om byggnadsstyrelsens under nästföregående
punkt återgivna yttrande den 8 september 1945.

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Generalpoststyrelsen meddelar därefter, att styrelsen i samband med förhandlingarna
om inköp av fastigheten nr 4 jämväl undersökt möjligheterna
till ett förvärv av fastigheterna nr 10 och 11.

Beträffande den förra, närmast intill postgirohuset belägna fastigheten
hade därvid framkommit, att ägaren vore villig att försälja fastigheten till
postverket, under förutsättning att han kunde anskaffa annan lämpligt belägen
fastighet, inom vilken han även i fortsättningen kunde bedriva sin nuvarande,
till fastigheten förlagda rörelse i möbelbranschen. Undersökningar
i sådant syfte hade företagits, men dessa hade ännu icke lett till något definitivt
resultat. Huruvida så skulle kunna ske inom den närmaste tiden
kunde ännu icke avgöras.

I fråga örn fastigheten nr 10 hade, upplyser styrelsen vidare, förhandlingar
ägt rum med ägaren angående förvärv av fastigheten för postverkets räkning.
Dessa underhandlingar hade numera slutförts. Styrelsen hade upprättat
ett preliminärt köpekontrakt, som vore bindande under förutsättning att
Kungl. Maj:ts tillstånd till köpet erhölles före den 1 januari 1947. En avskrift
av detta kontrakt finnes fogat vid styrelsens skrivelse.

Enligt kontraktet skulle köpeskillingen utgöra 930 000 kronor. Då fastigheten
omfattade en yta av 956 m2, komme priset per m2 att uppgå till 972
kronor 80 öre. Detta pris finge visserligen i och för sig anses högt, men med
hänsyn till de priser, som för närvarande åsattes fastigheter med liknande
läge, kunde det icke anses oskäligt.

Förvärvandet av nu ifrågavarande fastighet skulle, framhåller styrelsen,
ske enbart för att säkerställa postverkets kommande behov av mark för
postgirots och postsparbankens räkning. Intill dess att sådant behov uppkomme,
vore det styrelsens avsikt att uthyra inom fastigheten befintliga lokaler.
Enligt av ägaren meddelade upplysningar inbringade fastigheten för
närvarande omkring 43 500 kronor i hyror, motsvarande 4,68 procent av den
för fastigheten begärda köpeskillingen. Större delen av huvudbyggnaden disponerades
av ett hotellföretag, Hotell Hellman. Hotellrörelsen skulle även
efter statens övertagande av fastigheien fortsättningsvis bedrivas tills vidare,
överenskommelse hade därvid träffats örn att hyresgästen skulle helt bekosta
erforderliga reparationer mot att hyresbeloppet bibehölles oförändrat. Tillträdet
av fastigheten skulle enligt det uppgjorda kontraktet ske den 1 januari
1947, då även köpeskillingen skulle erläggas. Medelsanvisning borde sålunda
ske redan vid 1946 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen,
att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga förslag örn inköp för postverkets
räkning av ifrågavarande fastighet till ett pris av 930 000 kronor.

Det av mig under nästföregående punkt förordade förvärvet av fastig-Departementsbeten
Blåmannen nr 4 torde vara ägnat att för de närmaste åren tillgodose chefengeneralpoststyrelsens
behov av lokalutvidgning för styrelsens bankavdelning.

Med hänsyn till de hittills vunna erfarenheterna anser jag emellertid i likhet
med generalpoststyrelsen, att grundad anledning finnes att räkna med

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

en sådan fortsatt expansion av avdelningens verksamhet, att i en framtid
ytterligare lokalutvidgning blir erforderlig för densamma. Under sådana förhållanden
synes det mig välbetänkt att i god tid säkerställa möjligheterna
för ytterligare utvidgning. Jag har därför funnit mig böra biträda styrelsens
förslag örn att nu även fastigheten nr 10 i kvarteret Blåmannen inköpes,
ehuru jämväl i detta fall den preliminärt avtalade köpeskillingen, 930 000
kronor, förefaller tämligen hög.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10 i Stockholm
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa
ett investeringsanslag av ................ kronor 930 000.

B. Telegrafverket.

[3 ] 1 a. Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren i
Stockholm. I skrivelse den 13 september 1946 har telegraf styrelsen hemställt
om anvisande av anslag till inköp av tomt i kvarteren Rutan och Krukmakaren
i Stockholm samt till uppförande därå av en telefonstationsbyggnad.

Telegrafstyrelsen anför i sin skrivelse till en början, att telegrafverkets
abonnenter på Södermalm i Stockholm, i vilken stadsdel nyssnämnda kvarter
äro belägna, för närvarande vore intagna till en telefonstation vid Björns
Trädgårdsgränd. Redan då denna station byggdes pa 1920-talet, planerades
en station på västra delen av Södermalm, men uppförandet av denna station
hade fått anstå i avvaktan på att utvecklingen av abonnentökningen närmare
skulle kunna överblickas.

Beträffande abonnentökningen vid Söderstationen under den senaste 10-årsperioden har styrelsen lämnat följande sifferuppgifter.

Vid ingång-

lokal-

Antal

huvud-

telefon-

en av år

ledningar

abonnemang

apparater

1937 ........

..... 27 618

27 540

30 519

1938 .......

..... 28 926

28 841

32 049

1939 .......

..... 31029

30 923

34 506

1940 .......

..... 32 418

32 244

36 017

1941.......

..... 33 396

33 202

37 090

1942 .......

..... 35 649

35 443

39 494

1943 .......

..... 36 935

36 738

41 163

1944 .......

..... 38 080

37 859

42 524

1945 .......

..... 39 458

39 195

44 390

1946 .......

..... 41 161

40 886

46 323

Den nuvarande stationen rymde, fortsätter styrelsen, 50 000 abonnentnummer,
varav för närvarande 41 546 nummer vore belagda. Enär 5 å 10 °/o av
abonnentnumren måste hållas i reserv för flyttningar och dylikt, måste en ny

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

169

station vara färdig alt tagas i bruk under år 1948, för att mottagandet av nya
abonnenter på Söder icke skulle omöjliggöras.

I den planerade nybyggnaden avses lokaler skola beredas jämväl för telegrafverkets
undervisningsanstalt och utländska konlrollavdelningen samt för
redaktionen av telefonkatalogen Telegrafstyrelsen anför härom.

Telegrafverkets undervisningsanstalt samt telegrafverkets utländska kontrollavdelning
äro för närvarande inrymda i förhyrda lokaler i fastigheten
Malmskillnadsgatan 23 i Stockholm. Denna faslighet är nyligen såld, och meningen
är att här i samband med regleringen av Nedre Norrmalm uppföra en
ny byggnad. Lokalerna äro gamla bostadslägenheter och fylla icke på något
sätt de krav, som ställas på undervisningslokaler. De äro trånga och omoderna.
De allt större krav, som ställas på telegrafverkets tjänstemän, kräva en
omfattande specialutbildning inom telegrafverkets olika områden, och redan
därför måste bättre och ändamålsenligare lokaler för undervisningsanstalten
anskaffas. Som denna icke nödvändigtvis behöver ligga å Norrmalm, har
styrelsen tänkt sig att i samband med anordnandet av lokaler för den nya
telefonstationen å Söder förlägga undervisningsanstalten dit. Avsikten är att
till samma byggnad även förlägga styrelsens ovannämnda utländska kontrollavdelning.

Redaktionen av telefonkatalogen är inrymd i telegrafverkets fastighet Malmskillnadsgatan
26—30. I samma fastighet ligga jämväl lokaler för en del av
telegrafstyrelsens övriga avdelningar, huvudsakligen tekniska byrån. Telegrafstyrelsen
är synnerligen trångbodd. En tillfällig lättnad skulle vinnas,
om de utrymmen, som katalogredaktionen för närvarande disponerar vid
Malmskillnadsgatan, kunde frigöras. Som katalogredaktionen icke måste vara
förlagd till samma lokaler som telegrafstyrelsen i övrigt, är det styrelsens
avsikt att jämväl flytta katalogredaktionen till den föreslagna nybyggnaden
på Södermalm.

Den för nybyggnaden avsedda tomten, som utgöres av ett obebyggt område
i kvarteren Rutan och Krukmakaren vid Hornsgatan, äges för närvarande
av Stockholms stad. Tomten har en areal av ca 2 800 m2 och är enligt
telegrafstyrelsens mening såsom plats för en telefonstation synnerligen välbelägen.
Ett området berörande förslag till stadsplanereglering kommer enligt
uppgift att inom den närmaste tiden underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Telegrafstyrelsen har med Stockholms stads fastighetsnämnd avslutat ett
på Kungl. Majds samt Stockholms stadsfullmäktiges godkännande före den
1 januari 1947 beroende köpekontrakt örn förvärv för telegrafverkets räkning
av tomten i fråga. Köpeskillingen har fastställts till 850 000 kronor,
motsvarande ett pris av 303 kronor 57 öre per m2.

Förslagsritningar till den nya telefonstationsbyggnaden ha på telegrafverkets
uppdrag upprättats av arkitekterna Brunnberg och Neumuller i Stockholm.
Beträffande utformningen och dispositionen av byggnaden anför styrelsen: Enligt

den föreslagna stadsplanen utföres byggnaden som ett höghus i tio
våningar åt Gubbhusgatan med en fasadlänga åt Hornsgatan i fem våningar
samt en flygel i fyra våningar och med överbyggd gård. I källarvåningen förläggas
pannrum, bränslerum, verkstadsrum m. m., i nedre bottenvåningen
entré, kapprum m. m., i gård«överbyggnaden ordnas telefonstationen med
korskoppling och väljarsal. Under gårdsplanen förlägges ett garage. I själva

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

höghuset, som förutom entrén blir nio våningar högt, förläggas lunchrum,
runi för katalogredaktionen samt utländska kontrollavdelningen. I huslängan
efter Hornsgatan disponerar undervisningsanstalten tre våningar samt katalogredaktionen
två våningar. Gårdsflygeln disponeras helt av undervisningsanstalten.

Kostnaderna för byggnadsföretagets utförande lia av byggnadsstyrelsen
beräknats till 3 800 000 kronor. Härtill kommer den förut berörda kostnaden
för tomten med 850 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen hade, meddelar telegrafstyrelsen, i yttrande över det
tillämnade hyggnadsföretaget förklarat, att byggnadsstyrelsen icke hade något
att erinra emot de föreliggande ritningarna. Samtidigt hade byggnadsstyrelsen,
som i denna fråga samrått med statens byggnadslånebyrå, uttalat, att
den uppgivna kostnaden för tomten skulle kunna godtagas.

Med hänsyn till behovet av att taga den nya telefonstationen i bruk redan
år 1948 är det enligt telegrafstyrelsens mening nödvändigt att byggnadsarbetet
snarast påbörjas samt att medel för en första etapp av arbetet anvisas
å tilläggsstat för innevarande budgetår. Styrelsen beräknar medelsbehovet
för denna etapp till 1 150 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer telegrafstyrelsen, dels att
för inköp av tomt i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm samt för
uppförande därå av en telefonstationsbyggnad måtte å tilläggsstat för budgetåret
1946/47 anvisas investeringsanslag av 850 000 kronor respektive
1 150 000 kronor, dels ock att det av styrelsen avslutade köpekontraktet angående
förvärv av nämnda tomt måtte godkännas.

Departements- Den telefonstation, som betjänar abonnenterna på Södermalm i Stockholm,
chefen. jjj. såsom framgår av den lämnade redogörelsen numera utnyttjad till nära
maximum av sin kapacitet. Med hänsyn härtill, och då ökningen av antalet
abonnenter lärer komma att fortsätta med oförminskad hastighet, synes det
nödvändigt att åtgärder nu omedelbart vidtagas för uppförande av ytterligare
en telefonstationsbyggnad inom nämnda stadsdel. I en dylik byggnad torde
såsom telegrafstyrelsen föreslagit lokaler böra beredas jämväl för vissa av styrelsens
avdelningar, varigenom en välbehövlig förbättring av styrelsens lokalförhållanden
skulle erhållas. Mot det av styrelsen för här ifrågavarande ändamål
föreslagna markförvärvet och de framlagda huvudritningarna för
byggnadsföretaget har jag icke funnit anledning till erinran. Kostnaderna
för företaget skulle enligt föreliggande beräkning, vilken synes få godtagas,
uppgå till 4 650 000 kronor, varav 850 000 kronor utgöra markkostnader.
Till arbetenas påbörjande torde nu böra anvisas det av telegrafstyrelsen äskade
beloppet 1 150 000 kronor. För markinköpet och byggnadsarbetena bör
beräknas ett gemensamt anslag av (850 000 + 1 150 000) 2 000 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och
Krukmakaren i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av .............................kronor 2 000 000.

171

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

[4.] 19 a. Verkstadsbyggnad i Sundsvall. I skrivelse den 28 september
1946 har telegraf styrelsen hemställt om anslag för inköp av tomt i Sundsvall
och för påbörjande av arbetet med uppförande av en verkstadsbyggnad å
nämnda tomt.

Inledningsvis erinrar telegrafstyrelsen, hurusom telegrafverkets behov av
utrustningar för automatiska och manuella telefonstationer för närvarande
tillgodosåges av telegrafverkets egen verkstads! örelse och av privata firmor.
Tillverkningsbehovet av stationsutrustningar ägde nära samband med ökningen
av antalet telefonabonnenter. Den årliga ökningen av antalet telefonapparater
hade visat en mycket kraftig stegring och framginge av följande siffror:

1925—1929 i genomsnitt per år........ 17 700

1930—1934 » » » » ........ 21400

1935—1939 » » » > ........ 48 600

1940—1944 > » » » ........ 60 200

1945 .......................... 75 100

1946 .....................cirka 92 000

Verkställda prognoser gåve vid handen, fortsätter styrelsen, att man även
framdeles hade att räkna med en betydande ökning av antalet telefonapparater.
Det förefölle sålunda sannolikt, att det nuvarande antalet, omkring 1,3
miljoner, skulle komma att fördubblas inom en tidrymd, som icke komme
att överstiga 20 år. Behovet av ny stationsutrustning ökades emellertid ytterligare
genom den pågående automatiseringen av landets telefonnät. För närvarande
funnes omkring 500 000 apparater anslutna till ett stort antal manuella
telefonstationer, vilka stationer successivt skulle ersättas med automatiska
stationer. Det årliga behovet av nya stationsutrustningar komme
därför icke att begränsas till enbart de utrustningar, som betingades av den
pågående apparatökningen, utan komme att ökas härutöver genom automatiseringen
av de manuella stationerna. Vidare ökades behovet därav, att det
icke enbart gällde automatisering av den lokala telefontrafiken utan även införande
av automatisk närtrafik och halvautomatisk rikstrafik.

Enligt en av telegrafstyrelsen verkställd utredning komme genomsnittsbehovet
av nya automatiska stationsutrustningar under den närmaste 20-årsperioden
att motsvara cirka 89 000 nummer per år. Enligt samma utredning
vore behovet störst under de första 10 åren av denna period. Då nu befintliga
leverantörer hade för liten leveranskapacitet, uppstode redan nu varje år ett
leveransunderskott. Behovet av automatiska stationsutrustningar ackumulerades
därför och nödvändiggjorde produktion i högre takt än som betingades
av det beräknade årliga genomsnittsbehovet. Under de närmaste åren vore
det årliga behovet av stationsnummer för automatstationer cirka 138 000 varav
60 000 nummer för stationer av Telefonaktiebolaget L. M. Ericssons system
och 78 000 nummer för stationer av telegrafverkets koordinatväljarsystem.
Den vid telegrafverkets verkstäder bedrivna tillverkningen av stationsutrustningar
för automatstationer avsåge uteslutande sistnämnda system.

Vid underhandlingar med representanter för telegrafverkets leverantörer

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

hade, meddelar styrelsen, upplysningar erhållits beträffande dessa leverantörers
leveranskapacitet. Det hade därvid framgått, att telegrafverket till stor
del vore hänvisat till sin egen verkstadsrörelse, då det gällde att täcka det
föreliggande stora behovet av telefonmateriel. Ehuru den egna verkstadsrörelsens
kapacitet ännu kunde ökas något på grund av att televerkstaden i
Vänersborg ännu icke tagits helt i anspråk, visade emellertid verkställda beräkningar,
att telegrafverkets verkstadsrörelse årligen endast förmådde leverera
automatiska stationsutrustningar för cirka 46 000 nummer. Eftersom
leveranserna från privatindustrien icke förväntades bli tillräckligt stora för
att kunna utfylla den återstående delen av behovet, komme årligen ett ganska
kraftigt leveransunderskott att uppstå. Även örn detta leveransunderskott
längre fram skulle minska något, beroende på att telegrafverkets utomstående
leverantörer kunde öka sin leveranskapacitet, komme ändock ett
betydande underskott att uppstå.

Om telegrafverket skulle kunna effektuera beställningar av nya telefonabonnemang
och lämna en tillfredsställande telefonbetjäning samt genomföra
den förbättring av landsbygdens telefonförhållanden, varom statsmakterna
fattat beslut, bleve det, framhåller styrelsen, på grund av nyss angivna
förhållanden nödvändigt att antingen utvidga de befintliga televerkstädema
eller anlägga en ny verkstad. Att utvidga de befintliga anläggningarna i
nämnvärd utsträckning, sedan nuvarande reserver tagits i anspråk, syntes
emellertid vara mindre lämpligt huvudsakligen av den anledningen, att det
icke torde bliva möjligt att på de orter, där televerkstäderna vore belägna,
anskaffa den för en utvidgad verkstadsrörelse erforderliga arbetskraften. Det
syntes styrelsen därför lämpligast att anlägga en helt ny televerkstad på annan
plats än där telegrafverket för närvarande dreve verkstadsrörelse.

För att tillverkningen av telefonmateriel inom en icke alltför avlägsen
framtid skulle kunna uppbringas till den nivå, som erfordrades för ett tillgodoseende
av det beräknade behovet av stationsutrustningar, vore det enligt
styrelsen nödvändigt, att den nya televerkstaden utbyggdes till sådan storlek,
att cirka 600 arbetare kunde sysselsättas vid densamma redan från
början med möjlighet att sedermera utöka anläggningen i sådan omfattning,
att ytterligare cirka 400 arbetare kunde intagas. Anläggningen komme att
planeras så, att arbetet med den andra byggnadsetappen lätt skulle kunna
utföras.

Angående anläggningens betydelse för prisbildningen å telemateriel har
styrelsen anfört följande.

Telegrafverkets verkstadsrörelse drives efter affärsmässiga principer i konkurrens
med privatindustrien. Den stora ökningen av telegrafverkets materielbehov
kommer — såsom förut framhållits — att medföra krav på ökade
leveranser. Om televerkstäderna i denna situation icke förmå böja sin leveranskapacitet,
kommer deras andel i de totala leveranserna till telegrafverket
att sjunka och deras inflytande såsom prisreglerande faktor att minska.
Det är därför betydelsefullt, att en ny televerkstad anlägges och att den
gives en sådan storlek, att dess leveranskapacitet blir betydande. Örn den
planerade nya televerkstaden icke kommer till stånd eller örn den endast blir
av förhållandevis blygsam storleksordning, kan telegrafverket löpa den

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

173

risken att behöva antaga ett högre anbud på grund av att televerkstäderna
— även om deras offerter skulle visa sig fördelaktigast — icke kunna inom
önskad tid effektuera eventuella order. Förutom de svårigheter ur konkurrenssynpunkt,
som härvid skulle uppstå, torde en dylik situation otvivelaktigt
medföra, att telegrafverkets egen verkstadsrörelse till stor del skulle
förlora sin betydelse såsom prisreglerande faktor.

Uppdraget alt utföra ritningar till den planerade nya televerkstaden hade,
meddelar styrelsen, lämnats till arkitekterna N. O. Ahrbom och H. Zimdahl i
Stockholm. Ritningarna vore ännu icke färdiga. Byggnadskostnaderna hade
emellertid preliminärt uppskattats till ca 4 miljoner kronor för första etappen
och omkring 2,5 miljoner kronor för andra etappen. För påbörjande av första
etappens byggnadsarbeten erfordrades för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag
av 1 500 000 kronor.

Beträffande frågan om plats för den föreslagna televerkstaden hade, anför
styrelsen vidare, olika alternativ övervägts. Företagna undersökningar hade
visat, att det torde vara lämpligast att förlägga verkstaden till någon plats i
Norrland. Enligt vad som nu kunde förutses, komme den planerade verkstaden
att till stor del kunna sysselsätta kvinnlig arbetskraft. Av inhämtade upplysningar
att döma syntes sundsvallstrakten lia relativt god tillgång på kvinnlig,
icke industrianställd arbetskraft, och styrelsen hade därför funnit Sundsvall
vara en lämplig plats för uppförande av den nya verkstaden. Även sociala
synpunkter hade varit avgörande vid bedömandet. Det torde nämligen vara
ett socialt intresse att i sundsvallstrakten få till stånd ett mera differentierat
näringsliv än för närvarande och att där erhålla större sysselsättningsmöjligheter
för kvinnlig arbetskraft än som hittills varit fallet.

Angående förvärv av lämplig tomt i Sundsvall har styrelsen anfört följande.

Vid förhandlingar med vederbörande myndigheter i Sundsvall har telegrafverket
erbjudits att till ett pris av 3 kronor per m2 inköpa stadsägan nr 220
i kvarteret Köpstaden. Tomten, som omfattar ca 34 000 m2 och har ett centralt
läge nära järnvägsspår, skulle således betinga ett pris av 102 000 kronor.
Stadens myndigheter lia ställt i utsikt att lämna en subvention på 50 000 kronor.

Frågan örn inköp av nämnda tomt för telegrafverkets räkning har under
hand förelagts byggnadsstyrelsen, som därvid förklarat sig icke hava något
att erinra.

Köpekontrakt angående tomtområdets förvärvande för telegrafverkets räkning
har upprättats att gälla under förutsättning att Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges
i Sundsvall tillstånd till köpet erhålles före den 1 april 1947.

På grund av det anförda hemställer telegrafstyrelsen, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att för inköp av nämnda tomt och för påbörjande
av arbetet med uppförande av en verkstadsbyggnad på tomten å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa investeringsanslag av 52 000
respektive 1 500 000 kronor.

Styrelsen hemställer slutligen örn godkännande av köpekontraktet angående
lomtförvärvet.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departementschefen.

Telegrafverkets behov av stationsutrustningar har under de senaste tio åren
kraftigt ökat, icke minst genom den fortgående automatiseringen av telefonnätet.
Materialbehovet har tillgodosetts genom leveranser från enskilda företag
och från telegrafverkets egen verkstadsrörelse, vilken under samma tid
undergått en betydande utveckling. På grund av den sedan några år otillräckliga
leveranskapaciteten hos nu befintliga leverantörer har ett leveransunderskott
på stationsutrustningar uppkommit. Fara synes föreligga för att detta
underskott skall ökas, särskilt som behovet av stationsutrustningar är nära
beroende av antalet telefonabonnenter i landet. Under de senaste åren har
behovet av telefonapparater kraftigt stigit, och telegrafstyrelsen väntar, att
antalet apparater kommer att fördubblas under en tidrymd som understiger
20 år. För att täcka det nyssnämnda underskottet samt på ett tillfredsställande
sätt tillgodose nya abonnenters behov av telefonförbindelser torde en ytterligare
utbyggnad av telegrafverkets verkstadsrörelse böra övervägas. Telegrafverkets
nya verkstad i Vänersborg är visserligen ännu icke helt utnyttjad
till sin kapacitet, men även sedan denna verkstad fullt utbyggts torde behovet
av stationsutrustningar härigenom icke kunna täckas, varför uppförande
av en ny verkstad synes erforderlig. Jag vill alitsa förorda att en sadan verkstad
snarast uppföres.

Mot telegrafstyrelsens förslag örn verkstadens förläggande till Sundsvall har
jag ingen erinran.

Kostnaderna för uppförande av verkstadsbyggnaden ha beräknats till sammanlagt
6 500 000 kronor, varav ca 4 000 000 kronor belöpa å en första etapp
och återstoden å en andra. För påbörjande av byggnadsarbetet har telegrafstyrelsen
nu äskat 1 500 000 kronor.

Med hänsyn till frågans brådskande beskaffenhet tillstyrker jag, att detta
belopp nu anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetar.

Sedan riksdagen anvisat medel till byggnadsföretagets påbörjande, torde
Kungl. Majit jämlikt tidigare erhållet bemyndigande få meddela beslut om
förvärv av den för verkstadsbyggnaden avsedda tomtmarken, vilken örn
hänsyn tages till den av Sundsvalls stad utlovade subventionen torde få anses
betinga ett pris av 52 000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen

att till Verkstadsbyggnad i Sundsvall å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
„„ '' .....................kronor 1 500 000.

[5.] 21 a. Inköp av tomt i Karlstad. I sin förenämnda skrivelse den 13
september 1946 har telegrafstyrelsen vidare hemställt om anvisande av medel
till inköp för telegrafverkets räkning av viss fastighet i Karlstad.

Styrelsen meddelar inledningsvis, att telegrafverkets olika anläggningar i
Karlstad vore förlagda inom fastigheten nummer 80 och 81 i kvarteret Björnen,
belägen i hörnet av Fredsgatan och Älvgatan. Fastigheten inköptes efter

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

bemyndigande av Kungl. Maj:! för en köpeskilling av 100 000 kronor och
tillträddes av telegrafverket år 1908. Åren 1937—1938 utfördes ganska genomgripande
omändringsarbeten, varvid påbyggnad av en våning kom till
utförande. Samtliga telegrafverkets olika avdelningar inom byggnaden vore
för närvarande i behov av ökat lokalutrymme.

Rötande det ökade lokalbehovet har styrelsen lämnat följande närmare
redogörelse.

För att bereda plats för nödvändiga utökningar av telefonstationens lokalavdeining
erfordras flyttning till helt nya lokaler av den automatiska närtrafikutrustningen,
som under alla förhållanden måste ombyggas. Karlstads
telefonstation planeras bliva närförmedlingsstation för nätgrupperna Säffle,
Grums, Kil, Sunne, Molkom, Kristinehamn och Visnum, varigenom kräves
en del teletekniska arrangemang, som fördra ökat utrymme. Riksstationens
nuvarande utrustning, som är av provisorisk karaktär och till stor del utgöres
av från raserade stationer nedtagen äldre materiel, måste ombyggas. Antalet
expeditionsplatser är dessutom helt otillräckligt. För närvarande betjänas
t. ex. stationens 185 riksledningar, som normalt skulle kräva 50 expeditionsplatser,
i 40 platser. Ytterligare provisoriska utökningar av platsantalet
måste tyvärr redan före ombyggnaden komma till stånd inom de till
trängsel utnyttjade lokalerna. För att på ett nöjaktigt sätt kunna upprätthålla
riksbanken kräves att ny riksstation får monteras inom för detta ändamål
speciellt avsedda och nya lokaler.

Icke endast de teletekniska avdelningarna äro i behov av ökade lokalutrymmen
utan även rikstelefonbyrån och ingenjörskontorets nuvarande lokaler
äro alltför knappa.

Lndersökning hade, anför styrelsen vidare, verkställts, huruvida erforderliga
lokalutrymmen för nyssnämnda behov skulle kunna beredas genom att
en flygelbyggnad uppfördes mot Fredsgatan på den nu befintliga tomten. Det
hade emellertid visat sig, att någon rationell lösning, som motsvarade framtida
behov, icke kunde erhallas inom en dylik byggnad. Det återstode därför
endast för telegrafverket att söka förvärva intilliggande tomt mot Fredsgatan,
så att en erforderlig tillbyggnad på en gång kunde uppföras. Den ifrågavarande
tomten, Björnen nr 2, hade en areal av 912 m2. Underhandlingar
hade i sådant syfte inletts med fastighetens ägare, vilken dock från början
förklarade sig icke vara benägen att sälja, då han inom fastigheten bedreve
pensionat- och hotellrörelse, som enligt uppgift lämnade god avkastning.

Efter upprepade förhandlingar och undersökningar har telegrafstyrelsen
emellertid med nämnda fastighetsägare träffat ett av Kungl. Ma.j:ts godkännande
föle den 1 april 1947 beroende avtal örn förvärv för telegrafverkets
räkning av här ifrågavarande fastighet för en köpeskilling av 170 000 kronor.
Köpeskillingen motsvarar ett pris av 186 kronor 40 öre per m.2

Fastighetsköpet hade, meddelar telegrafstyrelsen vidare, för yttrande förelagts
byggnadsstyrelsen, som i skrivelse förklarat, att den efter samråd med
statens byggnadslånebyrå funnit, att det begärda priset måste ur de beräkningsgi
under, sorn tillämpades vid den .statliga tertiärlåneverksamheten, betecknas
sorn exceptionellt högt även i betraktande av tomtens centrala läge.
Enligt byggnadsstyrelsens mening syntes det. då styrelsen ansett sig icke

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

kunna godtaga det uppgivna priset, få ankomma pa telegrafstyrelsen att avgöra,
huruvida tillräckliga skäl av teknisk och ekonomisk art förelåge för
att icke desto mindre tomten skulle inköpas för avsett ändamål.

Telegrafstyrelsen säger sig med anledning av byggnadsstyrelsens yttrande
vilja ifrågasätta, örn de beräkningsgrunder som tillämpades vid statens tertiärlåneverksamhet
i förevarande fall kunde anses tillämpningsbara. Som tidigare
framhållits vore fastighetsägaren icke särskilt angelägen att sälja.
De nu befintliga byggnaderna å tomten finge anses vara i gott skick, och
dessutom måste den inom fastigheten bedrivna rörelsen nedläggas. Allt detta
medförde givetvis, att priset bleve högre än vad som i genomsnitt betalades
för tomtmark i Karlstad. Med hänsyn tagen härtill och vid jämförelse med
vad som för närvarande betalades för centralt belägen tomtmark därstädes,
hade styrelsen förståelse för det pris som begärdes för fastigheten. Med beaktande
jämväl av de stora tekniska och ekonomiska fördelar, som vunnes
därigenom att fastighetsförvärvet medgåve uppförande på en gång av en
tillräckligt stor byggnadskropp, anser telegrafstyrelsen, att köpet trots det
höga priset bör komma till stånd.

För att nya lokaler i tid skulle hinna färdigställas, måste, fortsätter styrelsen,
tillbyggnaden påbörjas nästkommande år och medel för densamma begäras
för budgetåret 1947/48. Enär arbetet med uppgörande av ritningar och
övriga erforderliga handlingar för bygget således snarast måste igångsättas,
och då ägaren till den till inköp föreslagna fastigheten i god tid måste ordna
för att erhålla annan bostad, bör enligt styrelsens mening frågan om
fastighetsköpet föreläggas innevarande års höstriksdag.

Styrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för
inköp av fastigheten nr 2 i kvarteret Björnen i Karlstad å tilläggsstat för
budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 170 000 kronor.

Departements. Av telegrafstyrelsens redogörelse framgår, att telefonstationen i Karlstad är
chefen. • pe]10v av ytterligare lokaler. Då erforderlig tillbyggnad icke lärer kunna
företagas på den nuvarande tomten, synes det lämpligt att statsverket för sådant
ändamål förvärvar den intilliggande fastigheten Björnen nr 2.

Kostnaden för tomtförvärvet förefaller hög. Jag anser mig emellertid med
hänsyn till vad telegrafstyrelsen anfört i ärendet icke böra motsätta mig bifall
till styrelsens förslag örn inköp av fastigheten i fråga. Det för förvärvet
erforderliga beloppet, 170 000 kronor, torde böra äskas å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1946/47.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att till Inköp av tomt i Karlstad å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

kronor 170 000.

av

Kungl. Muj:ts proposition nr 311.

177

C. Statens järnvägar.

[6.] 21 a. Omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra
del. Järnvägen Riksgränsen—Luleå (malmbanan), vilken var den först
elektrifierade statsbanan i landet, erhåller den för bandriften erforderliga enfaskraflen
med periodtalet 15 från enfasaggregat i Porjus kraftstation. Vattenbyggnader
och turbiner äro därvid statens vattenfallsverks egendom, under
det att statens järnvägar äga generatorer, transformatorer och ställverk
for enfaskraften liksom även anordningarna för kraftens överföring fram till
banan; Sistnämnda anordningar bestå av dubbla 80 kV enfaslinjer, som
framgå först från Porjus till Kuossakåbbo, därifrån dels till Linaälv, dels till
Gällivare och sedan utmed banan norr ut till Riksgränsen och söderut till
Notviken. Från denna ledning nedtransformeras kraften i 13 transformatorstationer
till kontaktledningsspänningen 16 000 V.

För de elektrifierade statsbanorna i övrigt tillämpas ett annat matningssystem,
i det att kratten uttages från det allmänna distributionsnätet för 50-periodig trefaskraft och i omformarestationer med roterande maskineri omformas
till enfaskraft med periodtalet 162/». Den nordligaste enligt detta
system matade elektrifierade banan är Boden—Änge. De båda matningssystemen
ha sålunda numera en beröringspunkt, nämligen i Boden.

I skrivelse den 21 augusti 1946 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande
omläggning av matningen av malmbanans södra del till det för de övriga
elektrifierade statsbanorna tillämpade systemet.

Den ifrågasatta omläggningen har tidigare varit föremål för utredning.
Järnvägsstyrelsen anför härom:

År 1943 undersökte järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen gemensamt
förutsättningarna för en omläggning. Det ansågs då vara ur försvarsberedskapssynpunkt
angeläget, att malmbanan för krafttillförseln icke skulle vara
helt beroende av Porjus kraftstation utan få anslutning till det allmänna 50-penodiga kraftnätet med de därmed förbundna reservmatningsmöjligheterna
tran alla samkörande kraftverk. Vidare räknades det med, att vissa materialkvantiteter,
särskilt av koppar och transformatorolja, skulle bliva frigjorda
för användning vid nya banelektrifieringar. Utredningarna gåvo emellertid
till resultat, att det i dåvarande läge var ekonomiskt mindre förmånligt för
statsverket i dess helhet att genomföra en omläggning, trots att det på grund
av den uppnaeliga effekten ur beredskapssynpunkt skulle ha varit mntivnraj;

----.vl,«.xun«iöon1at 1U1 V711 Vcisciilllj'' lid av UG CriOrCierllC

livori loi-» l -

medlen.

skaffning av ett antal transformatorer och omformare, iordningställande av
reservuppställningsplatser för dessa och utförande av en mindre lednings
sträcka för 130 kV trefasström. Samtliga åtgärder och anläggningar utom
möjligen sistnämnda ledningssträcka kunde förutses komma till nytta därest
en ma t n ingsomi äggnin g för nämnda del av malmbanan sedermera bleve Honom
förd. Järnvägsstyrelsen framlade förslag angående de nämnda beredskapsatgarderna
i skrivelse den 3 januari 1944. Valtenfallsstyrelsen yttrade
sig tillstyrkande örn forslaget den 19 i samma månad. Detta förelädes sedan

Därjämte visade det sig, alt godtagbar reservmatning från trefasnätet kunde
anordnas tor södra delen av malmbanan (Gällivare—Luleå) genom anskaffning
av ett antal transformatorer och omformare, iordningställande av

sig tillstyrkande örn förslaget den 19 i samma
/tillång lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

12

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

1944 års riksdag i proposition nr 79. Riksdagen godkände förslaget och anvisade
erforderligt investeringsanslag samt sedermera motsvarande avskrivningsanslag.
Ifrågavarande beredskapsåtgärder inklusive anskaffning av
transformatorer och omformare äro numera i det närmaste genomförda.

Vid undersökningen av omläggningens ekonomiska konsekvenser beaktades,
att kapitalutlägget för nya anläggningar och apparater i viss grad skulle
uppvägas av fördelar. För järnvägsstyrelsens del skulle dessa väsentligen
bestå i bortfallande av behov att förnya en hel del nu mer än 40-årig enfasutrustning,
såsom generator och transformator i Porjus och transformatorer
vid banan, samt i personalbesparing. Det sistnämnda skulle ernås genom att
sju transformatorstationer skulle bliva ersatta med tre omtormarstationer.
För vattenfailsstvrelsen skulle omläggningen medföra viss energivinst, bland
annat därför att "det åtföljande utbytet av en enfasig generator i Porjus mot
en trefasig skulle giva större möjlighet att utnyttja det vid Porjus tillgängliga
vattnet. Vidare räknades det med, att statens järnvägars enfaslinje Kuossakåbbo_Gällivare—Notviken,
när den icke längre behövdes för krafttillför seln

till malmbanan, skulle efter ombyggnad kunna utnyttjas för förstärkning
av större delen av den trefasiga 150 kV linjen mellan Porjus och kustlandet,
varav behov förutsågs uppkomma efter viss tid. Därjämte räknade
man nied vissa kvalitativa fördelar, vilka icke direkt kunde värderas i pengar.
Vid 1943 års undersökning ansåges dessa emellertid icke uppväga det underskott,
som då beräknades uppkomma.

Under hösten 1945 igångsatte järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen en
förnyad undersökning rörande en eventuell omläggning av matningen för
malmbanans södra del. Såsom resultat härav hade, meddelar järnvägsstyrelsen.
framkommit, att en sådan åtgärd nu vore ekonomiskt lönande även
utan beaktande av de kvalitativa fördelarna, för vattenfallsstyrelsen dock endast
under förutsättning att den beslutades omedelbart och genomfördes så
snabbt som möjligt. Järnvägsstyrelsen har lämnat följande närmare ledogörelse
för de ändrade förutsättningarna för omläggningen.

Förskjutningen relativt av den föregående undersökningens resultat har
främst åstadkommits av den omständigheten, att statens järnvägars kraftledning
Kuossakåbbo—Gällivare—Notviken, örn den frigöres från malmbanematningen,
kommer att kunna nyttiggöras för vattenfallsstyrelsens ändamål
betydligt tidigare än som förut antogs. För vattenfallsstyrelsen erfordras
nämligen inom kort vissa kraftledningar, vilka delvis ersättas och förbilligas
genom disposition av statens järnvägars ovannämnda ledning. Närmast erfordras
en 130 kV ledning Boden—Notviken och en 70 kV ledning Porjus—
Gällivare. Beträffande den förra har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den
behövs som dubblering av befintlig 130 kV linje Bredåker—Notviken på
grund av ökad kraftförbrukning hos Norrbottens järnverk och övriga industrier
inom Norrbottens kustland samt hos samhällen och landsbygden därstädes
och därjämte med hänsyn till driftsäkerheten. Ifrågavarande förstärkning
kan få dröja högst ett par år. Behovet av ledningen Porjus—Gällivare
behandlas i det följande. Såsom därvid angives, erfordras nämnda ledning
till den 1 oktober 1948.

Även beslutet örn utbyggnad av kraftstation vid Harsprånget är av betydelse,
i det att visshet nu föreligger om att en 130 kV kraftledning Harsprånget_Boden,
för vilken en stor del av järnvägsstyrelsens enfasledning

kan nyttiggöras, behövs .senast år 1950, då det första aggregatet i Harsprånget
avses bli driftfärdigt.

179

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

rats ''sedan förutsättningarna för omläggningen änd jämvägsstyrelsens

enl''asutru.stnfng°för krnni"]IföIselT^MH''Vn1”!11 ‘ rTllare’„ dä

randet^HrT mati!higsomläggningen^Mrträffas ^snaras^möjligt^^ ^ ^

Murjek, dels möjliggöm leSs avIS^criX Tlora,‘”''^--i

S&t&SäS&ä&äSr

läggningar i Kiruna och Gällivare utför?fö?’periödfaÄä IMde»?^3 “JT

är det^ns^c^-t^^t^ådanabdiTpositLn er1^ v'' dt fGr ° ^ kmis"mea ternaå
fintliga 25-periodiga generator- och iron f !<^fa®as’ att a ,ena sidan den bebehöver
utökas, vilket blir fallet om deri°g?1‘‘,0?ll‘rilsf,?lnSen : Porjus icke
öka i viss omfattning utöver den nuvarande^ f ^inilr S* .^e as,n nSen tillätes

rnmmsmm

delen % SSÄTttK älSSÄT?

d eFr,rbt» Sr*" beräW ~ *-« « r.

Gransjö,1 Lakaträ^k^^Polcirkeln^Nuortilcon1^!!0 Gällivare^°V"d

faskraft, anordnas i Boden, Murjek och G il vme F, 5.? 50Peia°dig trejamte
tillhörande transformator och ställverk bortta«is iSr''Br“t°r

säääääSS??

Sää raft ÄÄÄÄlrf

I orgis och Gällivare anordnas en 70 kV IedninasförhindoTse föV ”o M ,an
genom nybyggnad av en linje Porjus—Kuossakåbho «rh , ^ - fF .50 Per,/)der
vägsstyrelsens cnfaslinje på^.räclLn Äl&tu™ MeSc^ 2''
svarande ombyggnad pa sträckan Gällivare—Murjek samt mo,t_

av transformering mellan lött och 70 kV i Murjek erhålla?dubh]ån0”!n?nde
mojligheter lur omformarestationerna i Gällivare och Murjek På snäckan

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Boden—Notviken ombygges järnvägsstyrelsens enfaslinje omedelbart till 130
kV trefaslinje. Sedermera, men senast till år 1950, örn an dräs enfaslin.ien pa
sträckan Murjek—Boden på motsvarande sätt for att inga i en ny 130 kV ledning
från Porjus eller Harsprånget till Boden.

Beträffande omläggningens ekonomiska innebörd framhåller
järnvägsstyrelsen till en början, att styrelsen förutsatt att de för beredskapsändamål
till malmbanan anskaffade transformatorerna och omformarna hnge
stå till förfogande utan förräntningsskyldighet. För järnvägsstyrelsens
del medförde omläggningen ett medelsbehov av sammanlagt 3 730 000
kronor för utförande av de nya omformarestationerna samt matningsledningen
mellan Boden och Svartön. Medelsanvisningen borde fördelas på tva
år sålunda att 1 700 000 kronor anvisades för budgetåret 1946/47 och återstoden,
2 030 000 kronor, för budgetåret 1947/48.

Vattenfallsstyrelsen behövde, enligt vad järnvägsstyrelsen inhämtat,
ett anslag av 825 000 kronor för ny trefasgenerator i Porjus och
komme att göra särskild framställning därom. Ytterligare erfordrades för
transformatorstationer samt ny- och ombyggnad av kraftledningar 750 00''
kronor av anslaget till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk. Den sammanlagda medelsåtgången uppvägdes
av ett nästan exakt lika stort belopp besparingar genom användning
av enfaslinjen Kuossakåbbo-Gällivare-Notviken för ändamål, som
eljest måste tillgodoses på annat sätt. Därvid hade beträffande enfaslmjens
del Murjek—Boden räknats med nuvärdet år 1948 för den besparing, som inträdde,
när linjedelen sedermera nyttiggjordes för den nya 130 kV linjen

Harsprånget—Boden. .. .....

Omläggningens inverkan på årskostnaderna hade, fortsätter järnvägsstyrelsen,
primärt undersökts under förutsättningar, som godtagits av saval
järnvägsstyrelsen som vattenfallsstyrelsen. Följande resultat hade därvid framkommit.
För statens järnvägar beräknades inträda en kostnadsminskning
med ungefär 50 000 kronor per år, vilket belopp framkomme som
resulterande netto av ränte- och avskrivningskostnademas förskjutningar,
nedgång i driftkostnaderna till följd av personalbesparing, tillkommande underhållskostnader
för nya anläggningar, bortfallande sådana for slopade oc
till vattenfallsverket överlämnade anläggningar m. m. För vat ten t altsverket
beräknades omläggningen resultera i oforandrad årskostnad ansyn
hade därvid tagits till såväl förbättrad kraftproduktion vid Porjus kraftstation
som ändrade kraftförlustförhållanden i ledningsnätet.

Av anledning, som angives i det följande, och även för att de bada verkens
bokföring skall bli rättvisande, bör enligt järnvägsstyrelsens mening överföringen
av linjen Kuossakåbbo-Gällivare-Notviken till vattenfallsstyrelsens
förvaltning åtföljas av en bokföringsmässig överföring av anläggningens
nettovärde till sistnämnda styrelse. Såsom lämplig tidpunkt for överflyttningen
föreslås den 1 juli 1948, och nettovärdet beräkna* da utgöra 2 -41^872
kronor För att förutsättningarna i årskostnadshanseende icke skulle rubbas
härigenom, bör enligt den verkställda utredningen kraftavgiften for malm -

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

banan samtidigt ökas med 100 000 kronor per år, varigenom ökningen av
vattenfallsstyrelsens kapitalkostnader till följd av linjeöverflyttningen kommer
att kompenseras.

Järnvägsstyrelsen framhåller vidare, att styrelsen hade att jämväl
beakta omläggningens inverkan för Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, vilket till följd av de förpliktelser, som enligt
1927 års malmavtal påvilade bolaget i fråga om förräntningen, vore tredje
intressent i malmbanan. Den reellt kostnadsminskande omläggningen vore
i och för sig förmånlig för gruvbolaget, men med hänsyn till att dess
garanti enligt malmavtalet vore baserad på en räntefot av 6 %, borde formellt
den bokförda anläggningskostnaden för malmbanan icke stiga. Detta
ernåddes genom nyssnämnda överföring lill vattenfallsstyrelsen av det nettovärde,
vartill ledningen Kuossakabbo—Gällivare—Notviken vore bokförd hos
järnvägsstyrelsen, i förening med normal nedskrivning av värdet på slopade
anläggningar.

Beträffande de fördelar i fråga örn driftsäkerhet och syste mförenkling,
som omläggningen beräknas medföra, anför järnvägsstyrelsen
slutligen:

Med en övergång till matning av malmbanan från det allmänna trefasnätet
äro förknippade väsentliga kvalitativa fördelar, vilka icke kommit till
uttryck i de ekonomiska kalkylerna. Delvis göra sig dessa fördelar gällande
i full utsträckning även vid en partiell omläggning som den nu för södra
delen av banan ifrågasatta, och i den mån de skulle komma bättre till sin
rätt vid omläggning för hela banan, får beaktas, att en sådan kan tänkas
komma till stånd senare, men att det för närvarande synes nödvändigt att
ga fram etappvis.

Med hänsyn lill såväl försvarsberedskap som den civila trafiken innebär
omläggningen till trefasmatning en förbättring ur driftsäkerhetssynpunkt,
aven jämfört med nuvarande anordning med viss alternativ möjlighet för
sadan matning. Bandelen blir i fråga om krafttillförseln icke beroende av de
enfasiga maskinaggregaten i Porjus kraftstation utan får anslutning till hela
det samkörande trefasiga kraftsystemet och detta, liksom så gott som över
allt vid de sydligare banorna, med dubbla matningsmöjligheter för omformarestationerna.

För både järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen innebär omläggningen
en ur drift- och organisationssynpunkt förmånlig utveckling i riktning mot
enklare och enhetligare system för kraftalstring och kraftöverföring. Särskilt
tor Poijus kraftstation år den större enhetligheten i fråga om ströinsystem
ett angeläget önskemål.

Järnvägsstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte dels föreslå 1946 års
riksdag att vid höstsessionen lill omläggning av matningssystemet vid malmbanan
pa tilläggsstat för budgetaret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av
1 700 000 kronor, dels ock godkänna, alt järnvägsstyrelsen den 30 juni 1948

lill vattenfallsstyrelsen överlämnar enfasledningen Kuossakåbbo—Gällivare_

Notviken, varvid statens järnvägars fond nedskrives och .statens vattenfallsverks
fond uppskrives med 2 241 872 kronor, dock att ledningen må tågås
i bruk av vattenfallsstyrelsen vid tidpunkt, varom de fläda verken enas.

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Vattenfallsstyrelsen bär med anledning av järnvägsstyrelsens framställning
i skrivelse den 21 augusti 1946 meddelat, att denna framställning gjorts efter
ingående samråd med vattenfallsstyrelsen. Styrelsen ansåge det vara av
största vikt, alt den föreslagna åtgärden nu bleve beslutad, och styrelsen godtoge
för sin del överföringen av ifrågavarande enfasledning jämte det angivna
nettovärdebeloppet.

Statens industrilco,mmission har i avgivet utlåtande den 11 september 1946
meddelat, att nettobehovet av material för den ifrågasatta omläggningen utgjordes
av 8 Ion koppar, 565 ton järn, 16 ton bly och 550 ton cement. Kommissionen
funne dessa kvantiteter, som vore avsedda att till största delen
tagas i anspråk under år 1947, vara relativt obetydliga och hade därför intet
att erinra mot att omläggningen bomme till stånd.

Slutligen har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i utlåtande dan 11 september
1946 på anförda skäl förklarat sig icke hava några erinringar att göra
emot förslaget.

Departements- Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan en ur drift- och enhetligchefen.
hetssynpunkt önskvärd systemomläggning beträffande krafttillförseln till
malmbanans södra del nu genomföras utan ekonomisk uppoffring för vare
sig järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen eller Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag; man kan tvärtom räkna med en viss resulterande årskostnadsminskning.
Detta ernås till följd av att enfasledningen Kuossakåbbo—Gällivare—Notviken,
vilken vid en sådan omläggning icke längre erfordras för
sin ursprungliga uppgift, kan nyttiggöras av statens vattenfallsverk för ändamål,
som eljest skulle kräva helt nya anläggningar. Med tillgodoseendet av
nämnda ändamål kan emellertid icke anstå mer än högst den tid, som omläggningen
kräver, örn den beslutas och igångsattes omedelbart. I annat fall
måste nyanläggningar utföras i sådan omfattning, att enfasledningen vid en
framtida omläggning av malmbanans matningssystem näppeligen kan utnyttjas
och de ekonomiska förutsättningarna för omläggningen bortfalla. Avgörandet
angående omläggningen måste därför träffas nu. I likhet med järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen anser jag, att det föreliggande gynnsamma
tillfället bör begagnas, och jag biträder därför det framlagda föislaget.

Omläggningen kräver för statens järnvägars del en kapitalinvestering av
sammanlagt 3 730 000 kronor för utförande av tre nya omformarestationer
och en matningsledning mellan Boden och Svartön. Utgiften torde i enlighet
med järnvägsstyrelsens förslag böra uppdelas med 1 700 000 kronor på budgetåret
1946/47 och återstoden, 2 030 000 kronor, på budgetåret 1947/48.

Vidare innebär omläggningen, att kraftledningen Kuossakåbbo—Gällivare—
Notviken överföres från statens järnvägars till statens vattenfallsverks förvaltning.
Mot de härav betingade bokföringsåtgärder, som föreslagits av järnvägsstyrelsen,
har jag icke funnit anledning till erinran.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, alt omläggningen icke bör föranleda
någon ändring i bokföringshänseende beträffande de för beredskaps -

183

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

ändamål till malmbanan anskaliade transformatorer och omformare, vilka
efter omläggningens genomförande icke längre erfordras för sin ursprungliga
uppgift.

I fråga örn den kapitalinvestering, som i förevarande sammanhang blir
erforderlig för statens vattenfallsverks del, kommer jag att framlägga förslag
i det följande.

Under denna punkt hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen -

att till Omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans
södra del å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 1 700 000.

D. Statens vattenfallsverk.

[7.] 8 a. Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation. I anslutning till järnvägsstyrelsens
förenämnda under punkten 6 anmälda framställning angående
omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra del har vattenfallsstyrelsen
i skrivelse den 21 augusti 1946 hemställt om medel till viss
i samband med denna omläggning erforderlig investering.

Styrelsen erinrar om att omläggningen komme att medföra kapitalkrävande
åtgärder även för vattenfallsverkets del, nämligen dels anskaffning av
en trefasgenerator för Porjus kraftstation som ersättning för en nu befintlig
enfasgenerator, dels ny- och ombyggnader av kraftledningar och transformatorstationer.
De senare åtgärderna borde enligt styrelsens mening finansieras
med anlitande av investeringsanslaget till Distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. De beräknades betinga
en kostnad av 750 000 kronor. Detta belopp uppvägdes dock, påpekar styrelsen,
i det närmaste av kostnader, som omedelbart eller framdeles måste nedläggas
på överföringarna mellan Porjus och malmfälten och mellan Porjus
och Norrbottens kustland, därest omläggningen nu icke komme till stånd.

Den nya trefasgeneratorn i Porjus kraftstation beräknades jämte tillhörande
ställverk kosta 825 000 kronor. Därvid hade styrelsen räknat med en
belastningsförmaga av 20 000 kVA på generatorn, vilket möjliggjorde en ökning
av produktionsförmågan till lag kostnad, när turbinen om någon tid
måste utbytas. Då den ersatta enfasgeneratorn tillhörde järnvägsstyrelsen,
komme den av slopningen betingade avskrivningen att ske i järnvägsstyrelsens
räkenskaper.

Med hänsyn till storleken av anskaffningskostnaden för den nya generatorn
anser vattenfallsstyrelsen, att vattenfallsverkets dispositionsanslag icke
bör belastas med denna kostnad. Av det beräknade beloppet, 825 000 kronor,
erfordrades 250 000 kronor under budgetaret 1946/47. Då det vore nödvändigt
att göra maskinbeställningarna inom kort tid, ifall det av utvidgningar
vid malmfälten betingade tidsschemat skulle kunna hållas, ville vattenfallsstyrelsen
i likhet med järnvägsstyrelsen föreslå, att frågan örn matningsom -

184

Departements

chefen.

Kartol. Mcijtts proposition nr 311.

läggningen vid malmbanans södra del jämte därtill hörande anslagsfragor
förelädes riksdagen redan vid den kommande höstsessionen. Därest omläggningsförslaget
bifölles, torde ett mindre anslagstillskott erfordras för budgetåret
1947/48, men en huvudpart av totalkostnaden komme att falla under
det därpå följande budgetåret. Vattenfallsstyrelsen komme att medtaga medelsbehovet
för budgetåret 1947/48 bland övriga anslagsäskanden för nämnda
budgetår.

På grund av vad sålunda anförts hemställer vattenfallsstyrelsen, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att på lillägsstat för budgetåret 1946/47 anvisa
ett investeringsanslag av 250 000 kronor till ny trefasgenerator i Porjus kraftstation.

Genomförandet av den av mig under punkten 6 förordade omläggningen
av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra del nödvändiggör för
statens vattenfallsverks vidkommande bland annat anskaffning av en ny
trefasgenerator i Porjus kraftstation. Kostnaden härför beräknas till 825 000
kronor. Av detta belopp torde i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag
250 000 kronor böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Under hänvisning i övrigt till vad jag under punkten 6 anfört hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett investeringsanslag av .......... kronor 250 000.

[8.] 11 a. Förvärv av enskilda företag för elektrisk distribuiionsverksamhet.
Med bifall till Kungl. Majits i propositionen nr 16 framlagda förslag
bemyndigade 1943 års riksdag Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 22 januari 1943 förordat, medgiva förvärv för statens
vattenfallsverks räkning av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet.
Samtidigt medgav riksdagen, att ett belopp av högst 3 000 000 kronor
finge för nämnda ändamål disponeras av till vattenfallsstyrelsens förfogande
stående likvida medel, som uppkommit genom avsättning till statens
vattenfallsverks förnyelsefond. Sedan till följd av kapitalbudgetens omläggning
den 1 juli 1944 likvida fondmedel icke vidare stå till förfogande,
bär riksdagsbemyndigandet fått karaktären av investeringsanslag. Genom
beslut den 12 januari 1946 har Kungl. Majit medgivit, att den 30 juni 1946
förefintlig behållning å anslaget får disponeras av vattenfallsstyrelsen till
utgången av budgetåret 1946/47.

Rörande förutsättningarna för anslagets användning anfördes i förenämnda
departementschefsuttalande i huvudsak följande.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen närmare utvecklat finnas i landet vissa
elektriska distributionsföretag, vilka på grund av otillräckliga kapital- och
krafttillgångar eller andra särskilda förhållanden ha svart att fullgöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

185

sill uppgift på ett sätt, som svarar mot de krav utvecklingen på kraftförsörjningsområdet
medfört. Otvivelaktigt är det ett allmänt intresse, att de
olika distributionsföretagen äro i stånd att, vart och ett inom sitt område,
bedriva sin verksamhet på ett för konsumenterna tillfredsställande sätt och
att i möjligaste mån tillgodose uppkommande nya konsumtionsbehov. Det
kan därför enligt min mening vara befogat att staten, där tillfälle erbjuder
sig samt betingelserna därför äro gynnsamma, i lämplig form förskaffar
sig bestämmanderätten i företag av nyss avsedd art i syfte att vidmakthålla,
rationalisera och i mån av behov vidareutveckla verksamheten. Härför
tala också i vissa fall statens intressen såsom långivare. Ofta ha nämligen
distributionsföretagen erhållit ekonomiskt stöd av staten i form av lån
från kraftledningslånefonden. I den mån på grund av företagens begränsade
möjligheter deras fortsatta verksamhet kan förutses utveckla sig ogynnsamt,
kunna svårigheter uppkomma för staten att erhålla full betalning för
de beviljade lånen.

Vad beträffar de olika former, som kunna komma i fråga för statens
inträdande i företagen, har jag intet att erinra mot vad vattenfallsstyrelsen
därutinnan yttrat. På sätt styrelsen antytt och redan tidigare vunnen erfarenhet
givit vid handen, kan det stundom vara erforderligt att övertaga icke
blott ledningsnät utan även kraftanläggning, till vilken distributionsrörelsen
är anknuten. I likhet med vattenfallsstyrelsen förutsätter jag, att ett övertagande
bör ske blott i den mån distributionsverksamheten bedrives inom eller
i närheten av styrelsens tidigare distributionsområden och endast under förutsättning,
att tillfredsställande förräntning inom rimlig tid beräknas kunna
erhållas å det kapital, som insättes.

För ett distributionsföretag, som — efter det staten förvärvat bestämmanderätten
i detsamma — under längre eller kortare tid lämpligen bör fortsätta
sin verksamhet i samma former som tidigare, kan behov uppstå av
lån från staten för rörelsens fortbestånd och utveckling. I det ifrågasatta
bemyndigandet bör därför inbegripas rätt för Kungl. Majit att inom ramen
av det angivna maximibeloppet medgiva utlämnande av dylika lån.

Anslaget har hittills använts för följande ändamål:

För förvärv av aktier i Råneå elektriska kvarnaktiebolag

enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 april 1943 ........

kronor

137 000

För förvärv av anläggningar tillhöriga Aktiebolaget Assme-bro elektricitetsverk enligt Kungl. Majlis beslut den 10
mars 1944 ...........................

575 000

För förvärv av Vilhelmina östra kraftverksförenings an-läggningar enligt Kungl. Maj.ts beslut den 18 maj 1945

»

240 000

För förvärv av aktier i Omne elektriska kraftaktiebolag
enligt Kungl. Majlis beslut den 18 maj 1945 ........

»

71 850

För förvärv av aktier i Gottne-Yttersels elektriska aktie-bolag enligt Kungl. Majlis beslut den 8 augusti 1946..

»

1 020 000

Summa

kronor

2 643 850.

Det för närvarande odisponerade beloppet är sålunda (3 000 000 —
2 043 850) 356 150 kronor.

I skrivelse den 21 augusti lilio har vattenfallsstyrelsen gjort framställning
örn ytterligare medel för här ifrågavarande ändamål. Styrelsen anför bland
annat följande.

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements chefen.

Frågan om inköp av aktier i Gottne-Yttersel elektriska aktiebolag uppkom
tämligen oväntat och krävde snabb behandling. Medelsbehovet blev
förhållandevis stort. Detta visar enligt vattenfallsstyrelsens mening önskvärdheten
av att medel för här ifrågavarande ändamål finnas tillgängliga

1 någorlunda omfattning, så att ingripanden, som bliva aktuella, kunna göras
utan tidsutdräkt för avvaktande av särskilt riksdagsbeslut. Då den odisponerade
behållningen efter den senaste anvisningen av Kungl. Ma.j:t är mycket
begränsad, anser styrelsen det nödvändigt, att ett tillskott till anslaget
erhålles så fort ske kan. Beloppet bör lämpligen vara 2 500 000^ kronor. Erhålles
ett anslag av angiven storlek på tilläggsstat för budgetåret 1946/47,
kommer styrelsen icke att begära något belopp för ändamålet på ordinarie
stat för budgetåret 1947/48.

Den användning av bemyndigandet, som hittills skett, har i allt väsentligt
bekräftat den i propositionen 1943: 16 anförda motiveringen. Därmed har
sålunda emåtts en rationalisering och utveckling av kraftdistributionen inom
berörda områden med undanröjande av finansieringssvårigheter och svårigheter
att få kompetent ledning av verksamheten och jämväl en förmånlig
verkan på det allmänna kraftförsörjningssystemets utformning. Ett par
av förvärven ha varit gynnsamma med hänsyn till statens intressen som
långivare.

Vattenfallsstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på tilläggsstat för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av

2 500 000 kronor till förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet.

Medel till förvärv för vattenfallsstyrelsens räkning av enskilda företag för
elektrisk distributionsverksamhet ställdes till förfogande av 1943 års riksdag.
Det härför avsedda beloppet bestämdes till 3 000 000 kronor.

De hittills vunna erfarenheterna på förevarande område synas giva vid
handen, att statsförvärv av lämpliga enskilda distributionsföretag kunna
verksamt bidrag till en rationalisering och utveckling av kraftdistributionen
i landet. På grund härav, och då större delen av de för ändamålet ursprungligen
anvisade medlen numera tagits i anspråk, anser jag, att ytterligare
medel snarast möjligt böra ställas till vattenfallsstyrelsens förfogande
för fortsättande av verksamheten. Mot storleken av det av styrelsen beräknade
beloppet, 2 500 000 kronor, har jag icke funnit anledning till erinran.
För anslagets användning synas böra gälla de i förenämnda departementschefsuttalande
den 22 januari 1943 angivna principerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av., kronor 2 500 000-

t

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

187

lil. Statens allmänna fastighetsfond.

[9.] 13 a. Om- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets äinbeisbyggnad.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i 1945 års statsverksproposition
(kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 102) framlagda förslag anvisade riksdagen
till Om- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets ämbetsbyggnad
för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av 1 200 000 kronor.

Genom beslut den 23 mars 1945 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att i samråd med patent- och registreringsverket låta utföra om- och tillbyggnaden
samt ställde till styrelsens förfogande förevarande anslag för bestridande
av kostnaderna för byggnadsföretaget.

Den beslutade utbyggnaden avsåg tillbyggnad av ämbetsbyggnaden med
tva flyglar utefter Valhallavägen och i samband därmed vissa smärre omändringsarbeten
i nämnda byggnad. Härigenom skulle för ämbetsverkets behov
tillkomma 61 tjänsterum samt arkiv, skyddsrum och vissa kökslokaler,
varjämte två hissar skulle installeras. Sedan de för byggnadsarbetena erforderliga
arbets- och konstruktionsritningarna upprättats och byggnadstillstånd
meddelats, igångsattes arbetena i maj månad 1945.

I skrivelse den 26 augusti 1945 har byggnadsstyrelsen anmält, att ytterligare
medel erfordrades för byggnadsarbetenas slutförande.

Styrelsen meddelar, alt arbetena numera fortskridit så långt, att stommarna
till de båda tillbyggnaderna längs Valhallavägen å ämbetsbyggnadens
östra och västra sidor uppförts under tak, inredning av dessa med mellanväggar
i huvudsak slutförts och de invändiga putsningsarbetena påbörjats.
Vissa ombyggnadsarbeten inom huvudbyggnaden hade jämväl verkställts.

Enligt den arbetsplan, som upprättats i samband med igångsättandet av
byggnadsföretaget, skulle, fortsätter styrelsen, samtliga arbeten vara avslutade
senast den 1 juli 1946. Detta hade emellertid icke kunnat ske, främst enär
cement- och armeringsjäm samt fönster- orh dörrsnickerier på grund av leveranssvårigheter
icke kunnat erhållas i rätt tid. Snickerileveransemas försening
vore i viss mån beroende av eldsolycka vid leverantörens fabrik. Svårigheten
att erhålla byggnadsarbetare i tillräckligt antal hade även bidragit
till förseningen. Byggnadsförbud för tomten hade därjämte förelegat, vilket
under några veckor hindrat arbetenas fullföljande, sedan grundschaktningen
verkställts. Byggnadsföretaget beräknades emellertid vara fullbordat vid utgången
av innevarande år.

Genom ökade grundförstärknings- och byggnadskonstruktiva arbeten, genom
omläggning av strömsystem inom viss del av den äldre byggnaden samt
genom ökade arbeten med avseende på hissanläggningen hade, framhåller
styrelsen, icke oväsentliga merkostnader uppstått. Styrelsen anför härutinnan
följande.

Marken har vid de verkställda gnindschaktningsarbetena befunnits bestå
av utfylld matjord eller dylikt med inblandning av storsten. Vid de markundersökningar
i form av borrningar, som loregingo byggnadsföretagets planerande,
stannade berret mot sådana stenar, vilket hade lill följd, att pålarna
icke beräknades så långa, som sedan i verkligheten visade sig vara er -

188

Kungl Maj.ts proposition nr 311.

forderlig!. Grundforstärkningsarbetena lia därjämte visat sig kräva ett större
antal betongpålar än det, som från början ansågs behövligt för att upptaga
belastningarna av byggnaderna. Den relativt täta pålning, som sålunda visat
sig behövlig, har även blivit väsentligt försvårad genom inblandningen av
storsten i den utfyllda marken.

De av Kungl. Majit godkända planerna för tillbyggnaderna hava i huvudsak
blivit följda vid utarbetandet av arbetsritningarna^ för byggnadsföretaget.
Emellertid hava vissa avvikelser varit nödvändiga. Sålunda hava vindsarkiven
ansetts böra göras brandsäkra genom en överbyggnad av armerad betong
och vissa väggkonstruktioner i övrigt böra utföras av samma material.

Den elektriska anläggningen inom tillbyggnaderna utföres för växelström.
Omläggning av den elektriska installationen inom den äldre byggnaden från
likström till växelström i samband med den successiva omläggningen av
strömsystem, som sker inom stadens olika delar enligt plan av stadens elektricitetsverk,
har ansetts böra vidtagas inom byggnadens norra del i anslutning
till tillbyggnaderna, under det att samma åtgärd beträffande byggnadens
södra del av tekniska och ekonomiska .skäl synes böra anstå, till dess
en tilltänkt utbyggnad av flyglar även vid ämhetsbyggnadens södra del kommer
till stånd. Genom åtgärder från elektricitetsverkets sida har vid förenämnda
omläggning bland annat servisledningens intag flyttats, vilket föranlett,
att nya förbindelsekablar inom byggnaden måst inläggas.

Genom ökade materialpriser, sedan de under september månad 1944 till
grund för anslagsäskandet liggande kostnadsberäkningar uppgjordes, hade
vidare, fortsätter styrelsen, de verkliga byggnadskostnaderna icke oväsentligt
stegrats. Liknande vore i viss män förhållandet beträffande arbetslöner, för
vilka indextillägg och semesterersättningar förhöjts. Genom den förlängda
byggnadstiden hade jämväl utgifterna för administiution, inklusive arbetsledning,
blivit ökade utöver de ursprungligen beräknade. Kostnadsökningarna
franninge av följande sammanställning, däri den första kolumnen utvisade

de i september 1944 beräknade, i 1945 års statsverksproposition

upptagna

kostnadsposterna samt den andra kolumnen de numera beräknade.

Kronor

Kronor

Byggnadsarbeten ...............................

Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning

865 000

964 000

samt utbyte av pannor..........................

169 000

169 000

Elektriska installationer..........................

25 000

34 000

Elektriska hissar, 2 stycken ......................

28 000

36 000

Arkivhyllor ....................................

Ritningar, kontroll och administration samt oförutsed-

20 000

22 000

da utgifter ..................................

93 000

120 000

Summa

1 200 000

1 345 000.

Kostnadsstegringen uppginge följaktligen, yttrar styrelsen, till 145 000 kronor.
Härutöver erfordrades medel för återställandet och kompletteringen av
de utvändiga trädgårdsanläggningarna m. m. Kostnaden för dessa arbeten
hade uppskattats till 15 000 kronor. För byggnadsföretagets slutförande erfordrades
sålunda 160 000 kronor. Enär arbetena med undantag för trädgårdsanläggningarna
avsåges bliva avslutade med utgången av innevarande
år, borde dessa medel ställas till styrelsens disposition så snart ske kunde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

189

På grund av det anförda hemställer byggnadsstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att till slutförande av örn- och tillbyggnaden av
patent- och registreringsverkets ämbetsbyggnad anvisa ett investeringsanslag
av 1 (50 000 kronor.

De för budgetåret 1945/46 till Om- och tillbyggnad av patent- och registre- -Departementringsverkets
ämbetsbyggnad anvisade medlen av 1 200 000 kronor ha visat ch(lensig
otillräckliga för byggnadsarbetets genomförande. Byggnadsstyrelsen har
nu anmält ett ytterligare medelsbehov av 160 000 kronor, varav 145 000 kronor
hänföra sig till byggnads- och installationsarbeten m. m. samt 15 000
kronor till yttre planering och vissa trädgårdsanläggningar.

Till de ökade kostnaderna ha svårigheterna att erhålla material och arbetskraft
samt stegringen av materialpriser och arbetslöner bidragit. Markförhållandena
ha även visat sig besvärligare än väntat, varjämte vissa ursprungligen
ej beräknade väggkonstruktioner och elektriska arbeten m. m. måst
utföras.

Med hänsyn till önskvärdheten av att snarast möjligt slutföra arbetena
förordar jag, att av byggnadsstyrelsen äskade ytterligare medel för ändamålet
nu anvisas.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Örn- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets
ämbetsbyggnad å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av .................................... kronor 160 000.

[10.] 13 b. Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm.

Jämlikt 1940 års markavtal mellan kronan och Stockholms stad skall fastigheten
nr 1 i kvarteret Nemesis i Stockholm (Gamla rådhuset) överlämnas
till kronan, som äger tillträda fastigheten ett år efter det kronan till staden
överlämnat fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket (Karolinska
institutet).

Gamla rådhuset skall jämlikt beslut av 1944 års riksdag användas bland
annat för att bereda högsta domstolen de lokaler, som bliva erforderliga
vid genomförandet av rättegångsreformen den 1 januari 1948. För ombyggnadsarbeten
i fastigheten har riksdagen anvisat investeringsanslag för budgetåren
1944/45—1946/47.

I skrivelse den 20 augusti 1946 har byggnadsstyrelsen meddelat, att överlämnandet
av fastigheterna i kvarteret Glasbruket till Stockholms stad beräknades
kunna ske den t juli 1948, varför kronan vid sådant förhållande
icke skulle lia rätt ali tillträda Gamla rådhuset förrän lidigast den 1 juli 1949.

Då de erforderliga ombyggnadsarbetena i Gamla rådhuset beräknades taga
omkring V/, år i anspråk, måste emellertid kronans tillträde till fastigheten

190

Kungl. Maj.ts proposition, nr 311.

äga ruin redan hösten 1946 för att styrelsen skulle hinna slutföra arbetena
till den 1 januari 1948. Byggnadsstyrelsen hade för den skull förhandlat
nied stadens vederbörande myndigheter om omedelbart överlåtande till kronan
av Gamla rådhuset. Från stadens sida hade härvid framhållits, att byggnaden
för närvarande användes för gatukontoret, varjämte i densamma
funnes en del smärre kontors- och förrådsutrymmen för gatunämnden och
stadsingenjörskontoret samt en vaktmästarebostad, och att staden för närvarande
saknade möjligheter att på annat håll bereda lokaler för dessa
ändamål. På grund härav hade staden sett sig nödsakad att för ett tidigare
avträdande av rådhuset uppställa som villkor, att staten ställde andra lokaler
av motsvarande storleksordning och med belägenhet nära stadens centrum
till stadens förfogande.

Lokaler av för ändamålet erforderlig omfattning funnes emellertid, förklarar
byggnadsstyrelsen, icke disponibla inom någon kronan tillhörig byggnad
och kunde ej heller anskaffas genom förhyrning. Under sådana förhållanden
hade styrelsen icke kunnat finna annan lösning av frågan, än
att en provisorisk byggnad uppfördes för ändamålet. Staden hade erbjudit
sig att upplåta plats för en sådan byggnad på Bolinders plan. Denna omedelbart
norr om Serafimerlasarettet belägna plats komme framdeles att beröras
av framdragandet av en ny trafikled, varvid den provisoriska byggnaden
måste rivas. Detta beräknades emellertid komma att ske först om cirka
10 år.

Byggnadsstyrelsen har i samråd med gatukontoret i Stockholm genom arkitekten
J. A. Stark låtit utarbeta ritningar till en byggnad av här avsett
slag. Ritningarna finnas fogade vid styrelsens skrivelse. Kostnaderna för
byggnaden ha av styrelsen beräknats till 1 000 000 kronor. Stockholms stad
bär förklarat sig villig att medverka till byggnadsföretagets genomförande.
Mellan representanter för byggnadsstyrelsen och staden har härutinnan
träffats en preliminär skriftlig överenskommelse av följande lydelse:

Efter förda förhandlingar få undertecknade, byggnadsrådet David Dahl
och byrådirektör Åke Tengelin såsom representanter för Kungl, byggnadsstyrelsen,
gatudirektör David Anger som representant för Stockholms stads
gatuförvaltning, fastighetsdirektör Jarl Berg som representant för stadens
fastighetskontor samt finanssekreterare Helge Berglund såsom representant
för stadens finansförvaltning härmed bekräfta, att vi enats örn att tillstyrka
nedanstående förslag till uppgörelse mellan kronan och staden angående de
ekonomiska villkoren för uppförande av en provisorisk kontorsbyggnad vid
Bolinders plan på Kungsholmen.

1. Mot att staden utrymmer Gamla rådhuset vid Riddarhustorget uppför
och förvaltar kronan en provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan efter
av staden godkända ritningar, vilken upplåtes åt staden Kronan anskaffar
vidare andra lokaler för i Gamla rådhuset inrymda fastighetskontorets verkmästarkontor,
stadsingenjörskontorets mätningsavdelning samt förrådslokaler
av samma omfattning som de nuvarande. Kostnaderna för kontorsbyggnaden
delas lika mellan kronan och staden. Staden medverkar även till att
den provisoriska kontorsbyggnaden får kvarstå under minst 10 år.

2. Staden disponerar den provisoriska kontorsbyggnaden samt övriga av
kronan anskaffade lokaler hyresfritt under så lång tid, som staden enligt
markavtalet har rätt att kvarstanna i Gamla rådhuset.

191

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

0 Vid den tidpunkt, då staden enligt markavtalet skall utrymma Gamla
radhuset, äger staden lösenrätt till den provisoriska kontorsbyggnaden. Vid
lösensummans bestämmande skall räknas med en avskrivningstid för byggnaden
av tio år, och lösensumman skall utgöra så stor del av byggnadskostnaden,
som motsvarar antalet vid lösentillfället kvarvarande år av tioårsperioden.
Från lösensumman avräknas den av staden inbetalda andelen
i byggnadskostnaden.

Önskar staden icke begagna sig av sin ovannämnda lösenrätt skall kronan
till staden återbetala vad staden erlagt av byggnadskostnaderna för kontorsbyggnaden.

4. Markhyra för kontorsbyggnaden utgår med formell avgift, så länge
staden disponerar samtliga lokaler i densamma. Därest kronan därefter bibehåller
byggnaden för annat bruk utgår eif markarrende av 10 000 kronor
per år.

David Dahl Åke Tengelin

Helge Berglund David Anger Jarl Berg, med förbe håll

enl. skriv, till finanssekr.
d. 17/s-46.

överenskommelsen har den 29 augusti 1946 godkänts av stadskollegiet i
Stockholm såsom utgångspunkt för en blivande definitiv uppgörelse i frågan.

Byggnadsstyrelsen anser, att vid sådan medverkan från stadens sida, som
avses i överenskommelsen, uppförandet av en provisorisk byggnad på Bolinders
plan kan anses vara en godtagbar utväg för att kunna bereda högsta
domstolen lokaler till den 1 januari 1948.

Styrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå 1946 års höstriksdag
att för uppförande för ifrågvarande ändamål av en provisorisk byggnad på
Bolinders plan å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa
ett investeringsanslag under statens allmänna fastighetsfond av 500 000
kronor.

En förutsättning för att högsta domstolen skall kunna få de lokalutrymmen,
som domstolen behöver i samband med processreformens genomförande
den 1 januari 1948, är att möjlighet öppnas att omedelbart påbörja
ombyggnadsarbetena i Gamla rådhuset, vilken fastighet enligt 1940 års markavtal
mellan kronan och Stockholms stad skall tillfalla kronan samt därvid
jämlikt riksdagens beslut tagas i anspråk för högsta domstolens räkning.
Emellertid torde kronan pa grund av särskilda omständigheter icke
bliva berättigad att med tillämpning av markavtalets bestämmelser taga
nämnda fastighet i besittning förrän tidigast den 1 juli 1949. Kronans tillträde
till fastigheten är nämligen beroende av den tidpunkt, då de av markavtalet
berörda fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket (Karolinska
institutet) kunna upplatas till staden, och denna tidpunkt bär blivit uppskjuten
på grund av att färdigställandet av Karolinska institutets nya byggnad
blivit försenat.

En möjlighet finnes dock för kronan att det oaktat redan nu få disponera
Gamla rådhuset, nämligen örn kronan hyresfritt ställer andra lämpliga loka -

DepartemenU chefen.

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

ler till förfogande för de till staden hörande myndigheter, vilka för närvarande
äro placerade i byggnaden. Sådana lokaler kunna emellertid enligt vad
byggnadsstyrelsen meddelat icke för närvarande anskaffas på annat sätt än
genom uppförande av en provisorisk byggnad för ändamålet. Underhandlingar,
som av byggnadsstyrelsen förts med representanter för staden, lia givit
till resultat, att staden förklarat sig villig att mot en formell avgift ställa
erforderlig mark för en dylik byggnad till förfogande samt att även i övrigt
lämna viss ekonomisk medverkan till byggnadsföretagets genomförande.
Byggnaden skulle härvid förläggas till Bolinders plan, där tomtmark beräknas
kunna disponeras för ändamålet under en tidrymd av minst tio år. Enligt
den i ämnet träffade preliminära överenskommelsen med staden skulle
byggnadskostnaderna, vilka beräknats till 1 000 000 kronor, lördelas lika mellan
kronan och staden. Därest staden bomme att begagna sig av den lösenrätt
till byggnaden, som enligt överenskommelsen förutsatts skola inträda
sedan den hyresfria upplåtelsen av byggnaden till staden upphört, skulle staden
erlägga en lösensumma motsvarande den verkliga byggnadskostnaden,
minskad dels med en tiondel därav för varje år, som staden hyresfritt disponerat
byggnaden, dels ock med den av staden inbetalda andelen i byggnadskostnaden.
Om staden däremot icke skulle begagna sig av sin lösenrätt,
skulle kronan till staden återbetala nyssnämnda andel och därjämte erlägga
ett markarrende av 10 000 kronor per år för tid, varunder kronan bibehölle
fastigheten för annat ändamål.

Även vid den sålunda anvisade lösningen av förevarande fråga lärer det
vara uteslutet att ombyggnadsarbetena i Gamla rådhuset skola hinna slutföras
till den 1 januari 1948. Det skulle därför bliva nödvändigt att försöka
bedriva arbetena så, att i första hand en sessionssal jämte nödiga biutrymmen
iordningställdes för högsta domstolen till nämnda tidpunkt eller strax
därefter. Framhållas må, att för högsta domstolen såsom tredje instans i
flertalet där handlagda mål behovet av lokaler lämpade för muntlig handläggning
kommer att göra sig gällande något senare efter processreformens
genomförande än vad fallet blir beträffande hovrätterna. Emellertid lära
dylika lokaler i viss omfattning bliva erforderliga för högsta domstolen redan
en eller annan månad efter den 1 januari 1948.

Någon möjlighet att på annat sätt än här angivits i tid lösa lokalfrågan för
högsta domstolen synes icke föreligga. På grund härav, och då ett av denna
fråga föranlett uppskov med processreformens genomförande icke bör ifrågakomma,
torde byggnadsstyrelsens förslag böra godtagas, under förutsättning
att stadskollegiets i Stockholm beslut om godkännande av förenämnda
preliminära överenskommelse fastställes av stadsfullmäktige. I avvaktan
härpå synes förslag böra avlatas till riksdagen dels örn bemyndigande för
Kungl. Maj:t att träffa avtal med Stockholms stad i huvudsaklig enlighet
med vad här anförts, dels ock örn anvisande av medel till byggnadsföretaget.
Den av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaden, i 000 000 kronor, torde härvid
böra läggas till grund för anslagsberäkningen. Beloppet synes i sin helhet
böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetar. Stock -

193

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

holms stads bidrag, beräknat till 500 000 kronor, bör i sinom tid tillföras den
å investeringsstaten för statens allmänna fastighetsfond uppförda titeln Bidrag
från kommuner.

För det fall att Stockholms stad framdeles skulle komma att inlösa byggnaden,
torde Kungl. Majit i samband därmed få meddela beslut beträffande
dispositionen av lösensumman.

Under framhållande av angelägenheten av skyndsam behandling av förevarande
fråga hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att i förevarande fråga med
Stockholms stad träffa avtal i huvudsaklig enlighet med den
nyss återgivna överenskommelsen,

dels ock till Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan
i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av kronor 1 000 000.

[11.] 13 c. Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd och
statens bränslekommission. I skrivelse den 23 juli 1946 har byggnadsstyrelsen
framlagt förslag örn beredande av nya lokaler åt statens priskontrollnämnd
och statens bränslekommission. Vissa kompletterande uppgifter i
ärendet ha därjämte lämnats i en inom styrelsen upprättad, den 16 september
1946 dagtecknad promemoria.

Priskontrollnämnden disponerar för närvarande lokaler i tre olika
fastigheter i Stockholm. Lokalerna äro i samtliga fall förhyrda. Beträffande
rumsantal, ytinnehåll, hyreskostnad m. m. har byggnadsstyrelsen lämna!
följande uppgifter:

Fastighet

Antal

rum

Ytinne-håll mJ

Drottninggatan 42—44..

51

1282

Hamngatan 5 A och 5 B

37

832

Klarabergsgatan 31.....

17

412

Summa

105

2 526

Årshyra u

kronor Hyresvärd

76 500 Hotell Regina

31 700 Aktiebolaget Nordiska

Kompaniet

12 500 Stockholms stads folksko ledirektion 120

700

Den sammanlagda årliga hyreskostnaden för nämndens lokaler om 105
rum uppgår således till 120 700 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas om ifrågavarande förhyrningar bland
annat följande.

Aktiebolaget Nordiska Kompaniet har till upphörande den 1 oktober 1946
uppsagt hyreskontraktet rörande lokalerna i fastigheten Hamngatan 5 A och
B. Sedan uppsägningen av byggnadsstyrelsen hänskjuta till vederbörande
hyresnämnds prövning, har hyresnämnden förordnat örn förlängning av
avtalet till den 1 april 1947.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 samt. Nr 311.

13

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Folkskoledirektionen har under hand hemställt, att lokalerna i stadens
fastighet Klarabergsgatan 31 måtte snarast möjligt överlåtas till direktionen,
som nämligen dels upplåtit lokaler för det provisoriska folkskoleseminariet
samt dels utfäst sig att bereda lokaler i Jakobs folkskola för det provisoriska
småskoleseminariet på villkor att nämnda lokaler i fastigheten Klarabergsgatan
31 i stället överlätes på direktionen. Därest sistnämnda lokaler icke
kunna ställas till direktionens förfogande, synes det bli omöjligt att nu lösa
småskoleseminariets lokalfråga, då direktionen i så fall måste för egen räkning
taga i bruk de rum i Jakobs folkskola, som ställts i utsikt för småskoleseminariets
del.

Enligt vad byggnadsstyrelsen sedermera under hand meddelat har folkskoledirektionen
nu upplåtit nyssnämnda lokaler i Jakobs folkskola åt det
provisoriska småskoleseminariet, dock med vidhållande av sitt krav på att
återfå lokalerna i fastigheten Klarabergsgatan 31.

De i Hotell Regina förhyrda rummen böra enligt byggnadsstyrelsens mening
utrymmas snarast möjligt, dels med hänsyn till den höga hyreskostnaden
och dels för att lätta bristen på hotellrum i Stockholm.

För bränslekommissionens del förhyr byggnadsstyrelsen för
närvarande lokaler enligt följande sammanställning.

Fastighet

Antal

rum

Ytinne-håll m2

Årshyra

kronor

Anmärkningar

Sveavägen 61 ........

. *32

1230

41000

1 Därjämte vissa utställ-

ningslokaler

Sveavägen 63 ........

1

—

308

Telefonväxel

» 82........

5

145

3 800

Regeringsgatan 50----

. 30

552

21000

Luntmakargatan 29...

. 18

448

15 200

Drottninggatan 89....

. 10

260

6 750

Odengatan 26.......

Stureplan 1 (Hotell

. 6

164

4 200

Tjänsterumsyta 41 m2

Anglais)...........

. 4

76

Hyran ännu
ej fastslälld

Summa 106

2 875

92 258

Bränslekommissionen disponerade tidigare ett större antal rum i fastigheten
Sveavägen 63, där kommissionen hade sin huvudlokal. Dessa lokaler ha
emellertid till följd av uppsägning av vederbörande hyreskontrakt successivt
måst avträdas. Såsom ersättning härför har i olika delar av staden förhyrts
ett antal mindre lokaler, vilka finnas upptagna bland de nyss redovisade
lokalutrymmena.

De av kommissionen nu disponerade lokalerna äro enligt vad byggnadsstyrelsen
uppgivit otillräckliga. Splittringen av lokalerna på ett flertal ställen
anses därjämte otillfredsställande.

På grund av här angivna förhållanden är det enligt byggnadsstyrelsens
mening nödvändigt att bereda nya tjänstelokaler åt såväl priskontrollnämn -

195

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

den som bränslekommissionen. Sådana lokaler kunde emellertid icke anskaffas
vare sig i någon statsverket tillhörig byggnad eller genom förhyrning.
Uen enda lösning av frågan som styrelsen såge sig i stånd att framlägga vore
uppförande av barackbyggnader.

Med den rumsdisposition, som hittills tillämpats vid uppförandet av sådana
byggnader, erfordrades, fortsätter styrelsen, för vardera institutionen
omkring 130 ram, som lämpligen borde fördelas på två baracker i två våningar
för en beräknad byggnadskostnad av omkring 400 000 kronor per
styck. Genom en sådan lösning skulle dels erhållas bättre samlade tjänstelokaler
med de fördelar, som detta innebure i fråga örn personalens antal
och effektiva utnyttjande, och dels statsverket befrias från ansenliga hyresutgifter.

För tillgodoseende av båda institutionernas lokalbehov erfordrades således
yra barackbyggnader för en sammanlagd byggnadskostnad av 1 600 000
kronor. Av barackerna kunde två lämpligen uppföras i kvarteret Kasernberget
vid Valhallavägen, där redan en sådan funnes uppförd för utlänmiigskomnnssmnens
räkning, och två förslagsvis inom Mariebergsområdet
pa därför lämpad plats.

Under framhållande av ärendets brådskande natur hemställer byggnadsstyrelsen,
att Kungl. Majit måtte föreslå innevarande års riksdag att för

uppförande av fyra barackbyggnader i Stockholm anvisa ett investeringsanslag
av 1 600 000 kronor.

Av en inom statens priskontrollnämnd upprättad, den 12 augusti 1946
dagtecknad promemoria inhämtas, att nämndens lokaler omfatta 51 enmans-,
36 tvåmans- och 13 tremansrum jämte 2 särskilda sammanträdesrum
oc 4 såsom arkiv använda förhallar och korridorer samt att personalen
utgöres av, förutom vissa kontrollanter, 153 personer, därav 9 nämndledamoter,
80 tjänstemän, 57 skrivbiträden och 7 vaktmästare.

Beträffande nämndens lokalbehov anföres vidare i promemorian:

Det kan beräknas att personalbeståndet under den närmaste tiden kommer
att behova utökas med omkring 20 tjänstemän och 10 skrivbiträden
(därav 4 tjänstemän och 2 skrivbiträden vid monopolkontrollbyrån) Utökningen
torde komma att bestå under lång tid y '' K

Då kontorsrummen redan nu äro alltför hårt utnyttjade, torde behovet av
kontorsrum efter personalutökning böra beräknas till omkring 125 rum
oR enmans"’ 44 tvamans- och 16 tremansrum. Eventuellt kan man
utbyta 8 enmansrum mot 4 tvåmansrum. Summan skulle i sådant fall sjun uiymmeTa^1118

12°’ Jamt6 de särskilda sammanträdessalarna och arkiv beSÄI°Ser

koncentreras till en byggnad, torde en avsevärd rumsbesparing
kunna ske i samband med inrättande av en s. k. skrivcentral Där
vid skid e omkring 15 skrivbiträden från de olika sektionerna kunna’ överoras
till skrivcentralen och således 15 rumsplatser frigöras, exempelvis
renians-, 4 tvamans- och 1 enmansrum. Antalet kontorsrum skulle i sådant
fall bh omkring 118, därav 65 enmans-, 40 tvåmans- och H tremansrum
jj™‘oförändrat56111™1'' Bch°Vet av sa™manträdessalar oell arkivutrymmen

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Antalet stenografer och skrivbiträden i skrivcentralen torde kunna inskränkas
till omkring 10. Därav skulle följa en avsevard lönebesparing, säkerligen
överstigande 20 000 kronor om året, vilket torde motsvara hyreskostnaden
för minst 15 kontorsrum.

Sedan byggnadsstyrelsen för priskontrollnämnden uppgivit, att nämndens
lokalfråga från och med årsskiftet 1946/47 icke kunde lösas på annat satt
än genom en barackbyggnad, försåvitt nämndens lokaler ej skulle ytterligare
splittras på flera fastigheter, har från nämndens sida förklarats, att
under sådana förhållandena en barackbyggnad vid Valhallavägen mitt emot
patentverkets byggnad vore att föredraga framför en alltför stor lokalsplitt -

Nämnden framhåller emellertid i detta sammanhang, att central belägenhet
av nämndens lokaler vore av väsentlig betydelse. Till närmare belysande
härav anföres i promemorian följande.

I sin verksamhet står nämnden i ständig personlig förbindelse med representanter
för näringslivet genom dagliga konferenser, ofta i samband med
olika branschorganisationers sammanträden i Stockholm Tilder sådana fo -hållanden är det av stor betydelse att nämndens lokaler aro centralt be la§För

samarbetet med departement och andra myndigheter ar det aven av
vikt att nämndens tjänstemän utan tidsspillan kunna infinna sig t 1 -

redningar och konferenser. Då i många fall en och samma befattningshavare
under en dag kan ha att inställa sig på flera sammantraden pa skilda tider
skulle förlängda spårvägsresor innebära mycket kannbara mskranknmga

av den effektiva arbetstiden. f °

Även den redan nu mycket svårlösta rekryteringsfrågan, särskilt i fra»a
örn det stora antalet deltidsanställda och beträffande skrivbdraciespersonalen,
skulle genom en icke central belägenhet av nämndens lokaler ytterliga

k°Priskontrollnämndens arbetsuppgifter torde under nu radande förhållanden
vara betydelsefullare men också mera svårlöst:! an någonsin. Varje
omständighet, som kan underlätta dess verksamhet, bor darfor beaktas.

I en den 7 augusti 1946 dagtecknad promemoria framhåller statens bränslekommission,
under hänvisning till att kommissionen för det dåvarande hade
sina lokaler förlagda till sex olika fastigheter, att detta medförde att den
kontakt mellan de olika avdelningarna och byråerna, som vore oundgänglig
för arbetets behöriga gång, icke längre kunde upprätthållas. För kommissionen
framstode det såsom en tvingande nödvändighet, att kommissionens lokalfråga
ordnades så, att avdelningarna och byråerna åter sammanfördes.
Det vore för övrigt icke nog med, att avdelningar och byråer mast spridas
ut- det hade gått så långt, att delar av olika avdelningar i och för utnyttjande
av de till buds stående lokaliteterna måst förläggas till olika stallen.

Enligt en den 17 juni 1946 gjord beräkning erfordrades 120 rum för kommissionen
Emellertid hade därefter skogsindustribyrån till följd av okade
arbetsuppgifter utvidgats. I stället för 10 rum borde man nu för denna byra
räkna med 12 rum, nämligen 6 enmansrum, 4 tvåmansrum, och 2 tremansrum.
Dessutom hade nu bestämts, att kommissionen skulle utökas med en
utrikeshandelsbyrå. För denna byrå torde erfordras 4 rum, nämligen 1 en -

Kungl. Majlis proposition nr 311.

197

mansrum och 3 tvåmansrum. Det sammanlagda rumsantalet för kommissionen
skulle, såvitt kunde bedömas, komma att uppgå till 126.

Kommissionen uttalar slutligen, att det för kommissionen vore i hög grad
angeläget att lokalfrågan snarast vunne sin lösning. Hur länge å andra sidan
kommissionen komme att behöva dessa lokaler vore beroende på bränslesituationens
framtida utveckling. Någon beräkning av tidpunkten för
kommissionens avveckling ansåge sig kommissionen icke för närvarande
kunna göra.

De alltjämt tilltagande svårigheterna att bereda tillräckliga tjänstelokaler Departementsåt
de statliga myndigheterna i Stockholm ha, såsom framgår av den lärn- chelennade
redogörelsen, ytterligare tillspetsats till följd av att hyresavtalen för en
del av priskontrollnämndens och bränslekommissionens lokaler icke längre
kunnat förlängas. Enligt de av byggnadsstyrelsen lämnade uppgifterna skulle
priskontrollnämnden inom en nära framtid behöva avträda sina lokaler i
fastigheterna Hamngatan 5 och Klarabergsgatan 31 om sammanlagt 54 rum.
Bränslekommissionen har nödgats återlämna sin huvudlokal i fastigheten
Sveavägen 63. De lokaler kommissionen erhållit i stället utgöra icke någon
fullständig kompensation för de avstådda utrymmena och äro därjämte förenade
med den olägenheten, att de äro spridda på ett flertal håll i staden.

Till detta kommer att båda myndigheterna nu anmält behov av ytterligare
lokaler på grund av vissa utvidgningar av verksamheten.

Någon möjlighet att genom ianspråktagande av befintliga utrymmen i kronans
fastigheter eller genom förhyrning på ett tillfredsställande sätt tillgodose
här ifrågavarande lokalbehov torde icke för närvarande stå till buds.

Under sådana förhallanden och då en minskning av de nämnda myndigheternas
verksamhet icke nu kan förutses, synes någon annan utväg att lösa
frågan ej återstå än den av byggnadsstyrelsen anvisade, nämligen att uppföra
provisoriska byggnader för ändamålet, och jag vill därför förorda att
så sker. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att lokalbehovet
bland annat för utlänningskommissionen delvis tillgodosetts på liknande sätt.

Vid den här angivna lösningen vinnes den fördelen att såväl bränslekommissionen
som priskontrollnämnden, vilka för närvarande i lokalhänseende
äro uppdelade, bränslekommissionen på sju och priskontrollnämnden på
tre olika fastigheter, skulle få sina lokaler samlade på ett håll. Detta bör
vara ägnat att skänka ökad effektivitet åt verksamheten och sannolikt även
medföra en viss omedelbar personalbesparing. Vidare skulle det, såsom byggnadsstyrelsen
framhållit, bliva möjligt att avveckla den jämförelsevis dyra
förhyrningen för priskontrollnämnden i Hotell Regina och därigenom samtidigt
i någon mån minska den rådande bristen på hotellrum i huvudstaden.
Det torde i detta sammanhang böra nämnas, alt Svenska turisttrafikförbundet
och Överståthållarämbetet i skrivelser lill Kungl. Majit uttalat
önskvärdheten av att kronan genom alt avveckla sina förhyrningar av hotell-
och pensionatslokaler matie bidraga lill att avhjälpa hotellrumsbristen.

Slutligen bör framhållas, att de av bränslekommissionen för närvarande dis -

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ponerade lokalerna kunna, möjligen med något undantag, tagas i anspråk
för att täcka en del av de angelägna lokalbehov, som föreligga för vissa
andra statliga myndigheter. Beträffande dessa behov torde jag få hänvisa
till vad därom anföres i det följande under punkten 12.

Även om de båda krisorganens verksamhet framdeles skulle komma att
helt eller delvis avvecklas, torde de ifrågasatta investeringarna icke därmed
bliva onyttiga. Med hänsyn till det stora antal statliga verk och myndigheter
i Stockholm, som icke nu och sannolikt ej heller inom en överskådlig framtid
kan beredas utrymme i kronan tillhöriga fastigheter, synes det nämligen
icke erbjuda några svårigheter att finna en lämplig användning för byggnaderna
även för det fall, att de ej längre skulle behövas för sitt ursprungliga
ändamål.

Byggnadsstyrelsen har beräknat att fyra byggnader, innehållande totalt
omkring 260 rum, skulle erfordras. Byggnadskostnaden uppskattas till sammanlagt
1 600 000 kronor. Byggnaderna skulle uppföras på kronans mark
vid Valhallavägen och inom Mariebergsområdet. Mot vad sålunda föreslagits
har jag icke funnit anledning till erinran.

I likhet med vad jag i sådant hänseende anfört under nästföregående punkt
torde jag även beträffande förevarande anslagsfråga få framhålla angelägenheten
av skyndsam behandling.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd
och statens bränslekommission å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av .............................. kronor 1 600 000.

[12.] 13 d. Anordnande av vissa förvaltningslokaler. Med bifall till Kungl.
Maj:ts därom framlagda förslag (propositionen 1945: 2, punkten 6) anvisade
riksdagen (skrivelsen 1945:22) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1944/45 under statens allmänna fastighetsfond ett investeringsanslag
av 400 000 kronor till anordnande av vissa förvaltningslokaler i Stockholm.
Anslaget, som var avsett för iordningställande till tjänstelokaler av oinredda
vindsvåningar och vissa andra utrymmen hos olika institutioner och myndigheter
i Stockholm samt var beräknat på grundval av en på sin tid av
byggnadsstyrelsen verkställd inventering, har numera helt tagits i anspråk.

I skrivelse den 8 augusti 1946 har byggnadsstyrelsen hemställt om ytterligare
medel till anordnande av förvaltningslokaler. Styrelsen anför härutinnan: Behovet

av förvaltningslokaler ökas alltjämt så avsevärt, att anskaffande
av sådana under för närvarande rådande förhållanden stöter på de. största
svårigheter. Undersökningar om anordnande av tjänstelokaler i oinredda
vindsvåningar och liknande utrymmen i statens hus böra därför lämpligen
fortsätta. Det kan emellertid även visa sig nödigt och ekonomiskt lämpligt
att utföra smärre tillbyggnader. Därjämte måste det förutsättas, att redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

199

befintliga lokaler böra utnyttjas hårdare eller för andra ändamål än hittills,
vilket kommer att medföra inrednings- eller ändringsarbeten av i vissa fall
provisorisk karaktär. Utförandet av sådana arbeten varom nu är fråga bliva
oftast av mycket brådskande art.

En del av de nu förhyrda lokalerna äro endast tillfälligt upplåtna till
statsverket, och medel böra därför även stå till förfogande för oförutsedda
utgifter på grund av omflyttningar, som kunna bli ofrånkomliga.

Styrelsen har efter verkställd prövning funnit ett nytt anslag å 600 000
kronor vara erforderligt för ifrågavarande ändamål, varav cirka 400 000
kronor för av styrelsen omhänderhavda byggnader i Stockholm och cirka
200 000 kronor för sådana byggnader i landsorten, att efter anhållan i varje
särskilt fall ställas till styrelsens förfogande.

Byggnadsstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1946 års
höstriksdag att till anordnande av förvaltningslokaler inom eller i anslutning
till av styrelsen omhänderhavda byggnader i Stockholm och landsorten
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
under statens allmänna fastighetsfond av 600 000 kronor.

I förevarande sammanhang torde jag få erinra örn att Kungl. Maj:t tidigare
i år i ett par fall förordnat om utförande av vissa smärre ombyggnadsoch
inredningsarbeten för att tillgodose trängande lokalbehov, varvid kostnaderna
för arbetena förskotterats i avbidan på anvisande av särskilda
medel för ändamålet.

Sålunda har Kungl. Maj:t, sedan statskontoret gjort framställning örn
ytterligare lokaler för att kunna ombestyra skatteinbetalningen enligt den
nya uppbördsförordningen för de cirka 23 000 pensionärer, vilka uppbära
sina pensionsförmåner från ämbetsverket, genom beslut den 26 juli 1946
anbefallt byggnadsstyrelsen att skyndsamt vidtaga åtgärder för att åt statskontorets
pensionsbyrå inreda tre rum inom östra delen av vindsvåningen i
Rosenhaneska fastigheten för en kostnad av högst 27 000 kronor samt har i
samband härmed förklarat Sig vilja sedermera anvisa medel för ändamålet.

Därjämte har Kungl. Majit genom beslut samma dag bemyndigat byggnadsstyrelsen
att för tillgodoseende av vissa lokalbehov för statistiska centralbyrån
(1945 års folkräkning m. m.) och för lantmäteristyrelsen (kurser
för utbildning av tekniska biträden) av fortifikationsförvaltningen förhyra
vissa lokaler inom Svea livgardes kasemetablissement i Stockholm samt
har därvid förordnat, att ofrånkomliga kostnader för iordningställande av
ifrågavarande lokaler intill ett belopp av högst 52 500 kronor tills vidare
skola av fortifikationsförvaltningen förskjutas från den å staten för försvarets
fastighetsfond för budgetåret 1946/47 upptagna titeln reparations- och
underhållskostnader m. m.: Arméns delfond.

I en av bgggnadsstyrelsen i annat sammanhang avlåten, den 3 september
1946 dagtecknad skrivelse anföres om de aktuella lokalbehoven i Slockholm
bland annat följande.

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements

chefen.

Svårigheterna att anskaffa erforderliga lokaler för den statliga förvaltningen
äro för närvarande utomordentligt stora och komma sannolikt icke
att minska inom de närmaste åren. Ett stort antal ämbetsverk, kommissioner
och komijiittéer i Stockholm hava till styrelsen anmält behov av ytterligare
lokaler, och styrelsen har kunnat tillgodose dessa lokalbehov endast
i mycket ringa utsträckning. De nu föreliggande anmälda lokalbehoven äro
följande:

statistiska centralbyrån för 1945 års folkräkning cirka .......... 20 rum

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ............................ 45 »

medicinalstyrelsen ......................................... 29 »

rikets allmänna kartverk cirka............................... 30 »

pensionsstyrelsen minst .................................... 25 »

socialstyrelsen för allmänna bostadsräkningen .................. 20 »

försvarets anställningsbyrå ................................. 15 »

handelsdepartementet minst ................................ 10 »

länsarkitektkontoret i Stockholm ............................. 10 >

lantmäteristyrelsen ......................................... 10 »

byggnadslånebyrån ........................................ 10 »

biltrafiknämnden cirka .......... 10 »

luftfartsstyrelsen ...............,........................... 10 »

statens organisationsnämnd ................................. 7 »

hemmens forskningsinstitut ................................. 5 »

sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk m. m............. 3 »

1945 års skolutredning ...................................... 1 » •

För kartverket planerar byggnadsstyrelsen tillfälliga lokaler i karolinska
medikokirurgiska institutets gamla byggnader vid Hantverkaregatan.

Under erinran om de av mig denna dag i annat sammanhang redovisade
lokalbehoven för statens bränslekommission och statens priskontrollnämnd
meddelar byggnadsstyrelsen i förenämnda skrivelse därjämte, att styrelsen
även hade att skaffa ersättning för följande lokaler, vilka efter av hyresnämnd
eller hyresråd fastställd uppsägning måste utrymmas, nämligen för
överstyrelsen för yrkesutbildning 10 rum och för statens byggnadslånebyrå
6 rum.

Slutligen må i förevarande sammanhang nämnas, att från 1945 års skolutredning
under hand meddelats att utredningens lokalbehov nu beräknades
till 5 å 6 rum.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att behovet av lokaler för den
statliga förvaltningen vida överstiger tillgången. Detta är fallet icke blott i
Stockholm utan även på många håll i landsorten. Åtskilliga av de anmälda
lokalbehoven torde vara av sådan angelägenhetsgrad, att de utan dröjsmål
måste tillgodoses. I likhet med byggnadsstyrelsen anser jag, att man under
sådana förhållanden bör söka ytterligare utnyttja de möjligheter, som kunna
finnas, att genom inredning av reservutrymmen, omändring av befintliga
tjänstelokaler eller utförande av smärre tillbyggnader hos olika institutioner
och myndigheter provisoriskt eller definitivt lösa föreliggande lokalfrågor.
På byggnadsstyrelsen torde härvid böra ankomma att verkställa för ändamålet
erforderliga ytterligare inventeringar och utredningar.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 311.

201

För utförande av här avsedda byggnadsarbeten har byggnadsstyrelsen äskat
ett anslag av 600 000 kronor, varav överslagsvis 400 000 kronor beräknats
för arbeten i Stockholm och 200 000 kronor för arbeten i landsorten.
Då jag icke funnit anledning till erinran mot denna anslagsberäkning, tillstyrker
jag styrelsens förslag. Anslaget synes böra få tagas i anspråk av styrelsen
endast efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Av anslaget
torde erforderliga belopp få disponeras för täckande av de förskott,
för vilka redogörelse lämnats i det föregående.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Anordnande av vissa förvaltningslokaler å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av ........................ kronor 600 000.

[13 ] 25 a. Inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang i Karlskrona.

Med bifall till Kungl. Majlis i propositionen 1946: 197 framlagda förslag angående
vissa byggnadsarbeten m. m. för länsstyrelserna har riksdagen (skrivelsen
1946: 205) till bl. a. nybyggnad för länsstyrelsen i Blekinge län anvisat
ett investeringsanslag av 600 000 kronor. Såsom i propositionen närmare
angives har därvid förutsatts, att för genomförande av länsstyrelsens byggnadsfråga
förvärv skulle ske av den lill statens fastigheter angränsande tomten
nr 13 i kvarteret Wattrang i Karlskrona.

I skrivelse den 12 september 1946 har byggnadsstyrelsen anmält, att förhandlingarna
beträffande tomtförvärvet nu slutförts.

Byggnadsstyrelsen upplyser, att länsstyrelsen i Blekinge län på hemställan
av byggnadsstyrelsen träffat ett preliminärt kontrakt rörande överlåtelse till
staten av nämnda fastighet med tillträde den 31 december 1946 och mot en
köpeskilling av 175 000 kronor. Byggnadsstyrelsen hemställer, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att för inköp av fastigheten i fråga anvisa detta
belopp.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att fastigheten, som omfattar en
areal av 873 m2, för år 1945 åsatts ett taxeringsvärde av 95 000 kronor, varav
markvärde 56 700 kronor och byggnadsvärde 38 300 kronor, samt att den
sammanlagda hyresavkastningen för år 1946 uppskattades till 9 720 kronor,
motsvarande en bruttoavkastning å den avtalade köpeskillingslikviden av
5,55 procent.

I propositionen 1946: 197 har förutsatts, att för ernående av en ändamåls- Departemenuenlig
bebyggelse för länsstyrelsen i Karlskrona förvärv skulle ske av den chefenlandsstatshuset
angränsande fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang. Härefter
skulle hela fastighetskomplexet Wattrang nr 9—13 befinna sig i statens
hand.

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Länsstyrelsen har å statens vägnar träffat avtal med ägaren om förvärv
av ifrågavarande fastighet till ett pris av 175 000 kronor. Med hänsyn till
önskvärdheten av att länsstyrelsens byggnadsfråga snarast löses på ett tillfredsställande
sätt anser jag mig icke böra motsätta mig, att den avtalade
köpeskillingen, som fixerats efter ingående förhandlingar i ämnet, nu godtages,
ehuru den — även med beaktande av fastighetens centrala läge vid
en av stadens huvudgator — torde få anses representera ett visst övervärde.

Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang i
Karlskrona å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47 anvisa ett investeringsanslag av........ kronor 175 000.

[14 ] 26 a. Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö. Genom beslut den
30 december 1944 ställde Kungl. Majit — som genom beslut den 15 juli
1944 fastställt allmän beredskapsstat II för budgetåret 1944/45 att lända
till omedelbar efterrättelse såsom allmän förskottsstat II — det å nämnda
förskottsstat under statens allmänna fastighetsfond uppförda förskottsanslaget
av 850 000 kronor till Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö till
byggnadsstyrelsens förfogande för därmed avsett ändamål. Samtidigt meddelades
byggnadstillstånd för byggnadsarbetenas bedrivande. Med bifall till
Kungl Maj :ts därom (propositionen 1945:2, bil. 14, punkten 4) framlagda
förslag anvisade riksdagen sedermera ett investeringsanslag av 850 000 kronor
för täckning av nämnda förskottsanvisning.

De planerade tillbyggnaderna voro avsedda för länsstyrelsens ökade lokalbehov
ävensom för vägförvaltningen och länsarkitektkontoret och skulle omfatta
två flygelbyggnader om två våningars höjd och omkring 58 meters
längd. Anslaget var därjämte beräknat för kostnaderna för vissa ombyggnadsarbeten
inom landsstatshuset.

Under arbetets gång befanns det önskvärt att giva tillbyggnadsarbetena
en större omfattning än som ursprungligen beräknats, bland annat för att
tillgodose vissa nya lokalbehov för länsstyrelsen samt för att bereda utrymmen
åt vissa statsinstitutioner i Malmö, för vilka lokaler förhyrdes. Sedan
byggnadsstyrelsen framlagt förslag i ämnet, uppdrog Kungl. Maj:t genom
beslut den 3 augusti 1945 åt styrelsen att i samråd med länsstyrelsen i Malmöhus
län låta för en kostnad av högst 525 000 kronor och i huvudsaklig
överensstämmelse med i ärendet företedda ritningar utföra ifrågavarande
ytterligare tillbyggnadsarbeten. I avvaktan på anslagsfrågans ordnande förskotterades
kostnaderna jämlikt Kungl. Majds bemyndigande från det för
budgetåret 1945/46 anvisade investeringsanslaget till Anordnande av provisoriska
lokaler för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar. Sedan 1945
års riksdag vid sin höstsession med bifall till Kungl. Maj ds därom (propositionen
1945:334, bil. 15, punkten 4) framlagda förslag anvisat ett investeringsanslag
av 525 000 kronor för byggnadsföretaget, anbefallde Kungl.

203

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Maj:t byggnadsstyrelsen att med anlitande av detta anslag tillföra investeringsanslaget
till Anordnande av provisoriska lokaler för länsstyrelsernas
folkbokfö ringsav delningar erforderligt belopp för täckning av därifrån förskottsvis
bestridda utgifter för ytterligare tillbyggnader tili landsstatshuset
i Malmö samt bemyndigade byggnadsstyrelsen att disponera det förstnämnda
investeringsanslaget i övrigt för därmed avsett ändamål.

I skrivelse den 31 juli 1946 har byggnadsstyrelsen nu gjort framställning
örn ytterligare medel för tillbyggnadsarbetena vid landsstatshuset i Malmö.

_ Styrelsen meddelar, att arbetena med byggnadsföretaget numera fortskridit
så långt, att den södra flygeln samt huvudbyggnadens förlängning åt söder
i huvudsak vore färdiga och delvis hade kunnat tagas i anspråk av
länsstyrelsen. Den norra flygeln samt huvudbyggnadens förlängning åt norr
vore uppförda under tak, och inredning av byggnadsstommarna påginge.
Byggnadsföretaget beräknades kunna färdigställas före 1946 års utgång.

Det hade emellertid, fortsätter styrelsen, visat sig, att för byggnadsföretaget
anvisade medel icke bleve tillräckliga för fullbordande av detsamma.
Styrelsen erinrar härvid om att styrelsen vid framläggandet av det ursprungliga
byggnadsprogrammet i skrivelse den 20 april 1944 framhållit, att den
för arbetena upptagna kostnaden av 850 000 kronor på grund av ärendets
brådskande natur endast kunnat preliminärt beräknas. Detta gällde i all
synnerhet ombyggnadsarbetena inom den äldre byggnaden, vilka bland annat
på grund av nödvändiga omflyttningar m. m. under arbetets gång fördyrats
och komme att betinga en högre kostnad än de preliminärt uppskattades
till. I sin skrivelse den 26 juli 1945 med förslag beträffande den sedermera
beslutade utökningen av byggnadsprogrammet hade styrelsen icke
upptagit några merkostnader för nyssnämnda ombyggnadsarbeten, och styrelsen
hade framhållit, att styrelsens förslag till de utökade tillbyggnaderna
måst grundas allenast på en schematiskt utarbetad skiss. Utgifterna för
sistnämnda arbeten hade, sedan definitiva ritningar utarbetats och av länsstyrelsen
samt övriga berörda myndigheter slutgiltigt godkänts, kommit att
överstiga de i skrivelsen den 26 juli 1945 angivna, huvudsakligen beroende
på ökade krav i fråga örn lokalernas storlek och utformning samt byggnadsstommamas
inredning. Slutligen hade merkostnader uppstått på grund
av ökade löner för byggnadsarbetena genom det senaste kollektivavtalet.
Samtliga dessa merkostnader beräknade byggnadsstyrelsen uppgå till omkring
8 % av redan anvisade medel, eller 115 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen uttalar vidare, att utöver de hittills beslutade arbetena
vissa kompletteringar med avseende på byggnadsföretaget borde ifrågakomma,
samt anför härutinnan:

. Mellan de bada flyglarnas gavelpartier mot väster bör såsom avgränsning
mot gatan en hägnadsmur av tegel med ett portparti av järn uppföras.
Härigenom erhålles en sluten gård mellan de båda flyglarna. Vid hägnadsmurens
mot garden vettande sida bör plats beredas för cykelparkering med
fasta cykelställ under skyddstak. Kostnaden för muren, portpartiet och
cykelställen beräknas uppgå till 25 000 kronor.

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

För ordnandet av gården med väg för tyngre trafik till bränslerum, gångvägar,
gårdsplaner, gräsmattor och planteringar bör ett belopp av 21 000
kronor upptagas. Enligt styrelsens mening böra dessa arbeten komma till
utförande så snart ske kan efter byggnadsföretagets avslutande.

Genom tillbyggnaderna å båda ändar av huvudbyggnaden kommer längden
av huvudfasaden mot öster att ökas från omkring 50 till omkring 72
meter. Det nuvarande portpartiet a huvudfasadens mitt, anpassat efter den
kortare fasadlängden, harmonierar icke längre med fasadens ökade monumentalitet.
Den nuvarande frontala trappan bör ersättas av ett utvändigt
trapplan med två trapparmar och portiken givas kraftigare utformning och
markering samt kompletteras med någon utsmyckning i form avlett emblem
eller dylikt. Kostnaden för portikens omändring beräknas uppgå till 20 000
kronor.

De av byggnadsstyrelsen beräknade merutgifterna för fullbordandet av
byggnadsföretaget skulle sålunda utgöra (115 000 + 25 000 + 21 000 +
20 000) 18 1 000 kronor.

Styrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå 1946 års riksdag att
vid höstsessionen till slutförande av om- och tillbyggnad av landsstatshuset
i Malmö anvisa ett anslag av 181 000 kronor.

Departements- För tillbyggnadsarbetena vid landsstatshuset i Malmö har riksdagen anchefen.
yjsat ty^ investeringsanslag, nämligen 850 000 kronor å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1944/45 samt 525 000 kronor a tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46. Den senare anvisningen avsåg viss utvidgning
av byggnadsprogrammet.

Det ytterligare medelsbehov, som byggnadsstyrelsen nu anmält, omfattar
dels ett belopp av 115 000 kronor till merkostnader, vilka uppkommit till
följd av att de beslutade byggnadsarbetena blivit dyrare än vad från början
beräknats, dels ock sammanlagt 66 000 kronor till kostnaderna för vissa
kompletteringsarbeten, som under arbetets gång befunnits erforderliga.

Att kostnadsramen för de beslutade arbetena icke kunnat hallas torde
bero bland annat därpå, att kostnadsberäkningarna till följd av den forcering
av byggnadsföretagets planering, som av olika skäl varit nödvändig,
icke blivit tillräckligt noggranna. Vidare har under arbetets gång en vid kostnadsberäkningen
icke förutsedd ökning av arbetslönerna inträtt. Med hänsyn
härtill och då det begärda medelstillskottet för ifrågavarande merkostnader
lärer vara nödvändigt för att byggnadsföretaget skall kunna färdigställas,
torde styrelsens förslag i denna del få godtagas.

De ifrågasatta kompletteringsarbetena synas vara av sådan angelägenhetsgrad,
att medel för desamma böra anvisas.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit matte
föreslå riksdagen

att till Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av ........................kronor 181 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

205

IX. Diverse kapitalfonder.

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.

Förrådsbyggnader m. m.

[15.] 1. Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m. Med hänsyn till det
betydande antal motorfordon och arbetsmaskiner, som användes i väg- och
vattenbyggnadsverkets verksamhet, utgör reparations- och underhållstjänsten
för denna materiel en uppgift av stor ekonomisk betydelse för verket. Fråga
har nu uppkommit om behovet av en upprustning av verkets verkstadsorganisation.

Frågan rörande vägväsendets verkstäder upptogs första gången till behandling
i samband med kommittéutredningarna rörande vägväsendets förstatligande.
Sålunda hade såväl 1938 års sakkunniga för utredning av frågan
örn ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. som
1942 års vägsakkunniga förutsett, att i samband med den föreslagna nya
vägorganisationen krav på anordnande av distriktsverkstäder för större reparationer
skulle framkomma (SOU 1941: 12, s. 114; 1943: 1, s. 212). Frågan
om och i vilken utsträckning dylika verkstäder borde inrättas ansågs av
nämnda sakkunniga för det dåvarande icke kunna bedömas, utan borde denna
enligt de sakkunnigas mening upptagas till behandling först sedan erfarenhet
vunnits om den nya organisationen.

Sedermera har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet den 30 augusti 1944 hemställt,
att en utredning måtte åvägabringas rörande väg- och vattenbyggnadsväsendets
verkstadsfråga. Nämnda utredning har därefter kommit till stånd, sedan
Kungl. Maj:t den 29 juni 1945 bemyndigat departementschefen att för ändamålet
tillkalla särskilda sakkunniga. Dessa, vilka utsågos samma dag, ha varit
f. d. generaldirektören A. M. Granholm, tillika ordförande, ordföranden i bilverkstädernas
riksförbund, fabrikören H. H. Hallgren, ledamoten av riksdagens
andra kammare, metallarbetaren A. S. Hedqvist, dåvarande överingenjören
i arméförvaltningen, numera tekniske direktören vid Norrahammars
bruk R. A. Malcolm, förrådsdirektören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
J. E. Nelander samt verkstadsdirelclören vid statens järnvägar T. R. Norinder.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen verkstadskommittén 1945 för
väg- och vattenbyggnads väsendet, lia den 25 maj 1946 framlagt betänkande
med förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet
(SOU 1946:43).

över betänkandet lia till följd av remisser yttranden avgivits av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen, krigsmaterielverket,
statens organisationsnämnd, bilverkstädernas riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund
samt svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.

206

Kungl. May.ts proposition nr 311.

I skrivelse den 30 augusti 1946 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
samband med utlåtande över kommitténs förslag framlagt anslagsäskanden
i vad avser de tekniska anordningarna och därvid föreslagit, att medelsanvisning
måtte ske å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Beträffande medelsanvisning för personalorganisationen vid de ifrågavarande
verkstäderna anför styrelsen, att sådan icke behövde ifrågakomma förrän
från och med budgetåret 1947/48.

Jag övergår nu till en redogörelse för innebörden av kommitténs förslag,
därvid jag tillåter mig att endast referera huvudpunkterna i betänkandet,
de viktigaste motiveringarna samt anslagsberäkningarna. I fråga om den utförligare
motiveringen till förslaget samt redogörelserna för den tidigare och
nuvarande organisationen får jag i huvudsak hänvisa till betänkandet.

Verkstadskommittén.

Arbetsunderlaget för en planerad verkstadsorganisation, tillgängliga verk stadsresurser

m. m.

Efter att hava uppskattat den sannolika storleken, efter förutsebar upprustning,
av antalet motorfordon och arbetsmaskiner, ingående i väg- och
vattenbyggnadsverkets — i fortsättningen kallat vov-verket — maskincentralförråd,
(bet. s. 16—18, bil. 2) övergår kommittén till att beräkna omfattningen
av det verkstadsarbete, som erfordras för verket efter sålunda erhållen
full uppsättning av materiel. Kommittén har därvid utarbetat ett rationaliserat
underhållsprogram, innebärande bland annat större revisioner av materialen
vart sjätte och mindre sådana vart tredje år. Ett dylikt program
hade hittills icke kunnat av verket praktiseras på grund av brist på den därför
nödiga verkstadsorganisationen. Den efter fordons- och maskinparkens
upprustning sammanlagt erforderliga arbetskvantiteten beräknar kommittén
till 1 700 000 effektiva verkstadstimmar per år.

Beträffande de nuvarande, för vov-verket tillgängliga verkstadsresurserna
anför kommittén, att revision, reparation och löpande underhåll av verkets
materiel hitintills skett dels vid de egna, till huvudgaragen anslutna serviceverkstäderna,
under år 1945 uppgående till ett antal av 180 verkstäder, dels
ock vid privata verkstäder, främst bilverkstäder. Det vid de statliga verkstäderna
under år 1945 utgjorda antalet effektiva verkstadstimmar uppgingo
till ca 785 000, medan det åt de privata verkstäderna anförtrodda arbetet belöpte
sig till ca 750 000 timmar.

Vov-verket vore, anför kommittén i fortsättningen, för närvarande i färd
med att inrätta nya eller ombilda befintliga huvudgarage med serviceverkstäder
efter ett enhetligt system och beräknade, att detta program skulle vara
slutgiltigt genomfört under år 1948. Antalet serviceverkstäder komme därvid
att uppgå till 270 och den samlade kapaciteten för revisioner och reparationer
hos de ifrågavarande verkstäderna till omkring 1 175 000 verkstadstimmar.
Denna siffra vore dock inom tämligen vida gränser tänjbar
såsom beroende av antalet inom verkstadslokalerna sysselsatta arbetare.

207

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Av det sagda framginge, att även örn en väsentlig del av den angivna kapaciteten
avsåges för den löpande skötseln av fordonen och maskinerna i
garagen, den därutöver möjliga kvantiteten av egentligt revisions- och reparationsarbete
måste bliva av betydande storleksordning, när inom relativt
kort tid samtliga vägmästarområden försetts med huvudgarage och därtill
anslutna serviceverkstäder.

Kommittén har härefter gjort vissa uttalanden rörande tillgången på privata
verkstäder med avseende på det fallet, att vov-verkets revisions- och
reparationsbehov även i fortsättningen skulle i väsentlig omfattning tillgodoses
genom sådana. Tillgången på lämpliga privata verkstäder vore,
anför sålunda kommittén, för bilverkstädernas del något ojämn i
olika delar av landet, men på det hela taget god. Man hade härvid även att
räkna med en sannolik expansion inom bilverkstadsväsendet i landet. Såsom
särskilt betydelsefullt framstode det förhållandet, att tillgången på sådana
privata verkstäder, vilka särskilt ägnade sig åt motorrevisioner och reparationer
av motorer, motorrenoveringar, vore både vad kapacitet och kvalitet
beträffade god och utrustningen förstklassig, samtidigt som dessa verkstäders
geografiska läge vore skäligen tillfredsställande för vov-verkets ändamål
och behov. Tillgången på lämpliga mekaniska verkstäder
för upptagande av revisions- och reparationsarbeten å vägmaskinsparkerna
(väghyvlar, vägvältar, krossverk m. fl. objektgrupper med övervägande rent
mekaniska konstruktionsdetaljer) vore däremot väsentligt sämre och hade
föranlett förläggning av dylika arbeten till verkets garageverkstäder samt,
ehuru i mindre omfattning, till maskinfabrikanternas verkstäder.

Frågan om en eventuell samordning med andra statliga verkstäder.

Kommittén har i anslutning till utredningsdirektiven verkställt en undersökning
rörande möjligheterna att samordna vov-verkets verkstadsrörelse med
en eller flera av de verkstadsorganisationer, som för reparationer av motorfordon
och arbetsmaskiner finnas inom andra statliga institutioner, t. ex.
statens järnvägar, statens vattenfallsverk, telegrafverket, postverket och försvarsväsendet.

Denna undersökning, beträffande vars detaljer jag torde i huvudsak få
hänvisa till betänkandet, har föranlett kommittén till den slutsatsen, att dylik
samordning för närvarande icke kunde anses påkallad. I vad avser
statens järnvägars verkstadsrörelse framhåller emellertid kommittén, att
om den centrala bil- och motorverkstad vid statens järnvägar, vars inrättande
för närvarande vore föremål för utredning, komme att utrustas även för
utförande^ av sådana motorrenoveringar, vilka behövde specialmaskiner,
kunde måhända denna verkstad dimensioneras för upptagande jämväl av
vov-verkets motorrevisioner. Det syntes kommittén, att den bär berörda frågan
borde bliva föremål för övervägande gemensamt mellan verken och
möjligheterna för ett samgående på denna punkt närmare undersökas vid
det utredningsarbete, som järnvägsstyrelsen förehade. I så fall borde även
beaktas möjligheten av att till den diskuterade verkstaden förlägga motor -

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

revisionerna för postverket, telegrafverket, vattenfallsverket m. fl. statens
civila verk.

Beträffande frågan om utnyttjande av försvarsväsendets verkstäder för
vov-verkets behov, vilken fråga på grund av särskilda omständigheter aktualiserats,
anför kommittén följande.

De försvarsväsendets verkstäder, som kunna tänkas ifrågakomma för revisioner
och reparationer av vov-verkets fordon och vägarbetsmaskiner, äro
arméns mekaniska verkstäder. Dessa verkstäder, benämnda tygverkstäder,
äro uppdelade i tvenne enhetsgrupper, tygverkstäder av 1. klassen, som ha
att betjäna flera förband (hel garnison), samt tygverkstäder av 2 klassen,
sorn äro anknutna till de enstaka belägna truppförbanden. De mindre verkstäderna
utföra i regel endast servicearbeten. Det är således blott de större
(tygverkstäderna av 1. klassen), som kunna ifrågakomma för vov-verkets
revisions- och reparationsbehov. De av dessa verkstäder, vilka äro utrustade
med såväl bilverkstäder som grövre mekaniska verkstäder och sålunda
skulle kunna tänkas utföra ovan nämnda arbeten, äro verkstäderna vid:

Bodens tygstation
Norrlands trängkår
Norrlands artilleriregemente
Bergslagens artilleriregemente
Stockholms tygstation
Södermanlands pansarregemente
Östgöta luftvärnsregemente
Smålands artilleriregemente
Skaraborgs pansarregemente
Karlsborgs tygstation
Göta artilleriregemente
Vendes artilleriregemente
Skånska pansarregementet
Gotlands tygstation

Boden

Sollefteå

Östersund

Kristinehamn

Stockholm

Strängnäs

Linköping

Jönköping

Skövde

Karlsborg

Göteborg

Kristianstad

Hässleholm

Visby

Att här närmare precisera den kapacitet, som kan hilva över tor andra
beställare än försvarsväsendets egna organ, är icke möjligt, emedan torsvarsväsendets
eget reparationsbehov är synnerligen varierande och verkstäderna
i stort sett endast äro och avses att bliva dimensionerade för utförande av
reparationer å den för övningsändamål avsedda krigsmatenelen. Även örn
under fredsförhållanden viss kapacitet ändock torde kunna bliva över tor
utomstående beställare, synes det kommittén ej kunna vara iamphgt och
tiänlist att bygga på försvarsväsendets verkstadsdnft for vov-verkets tram
tida permanenta behov. Försvarsväsendets etablissement lära nämligen
komma att vid beredskaps- och mobiliseringstillfällen vara strängt upp agna
av krigsmaktens reparationsbehov med företrädesrätt, och vov-verket
kan då ej vänta att få sina revisions- och reparationsbehov tillgodosedda
i en vid sådana tillfällen även för väghållningen kritisk tid.

Däremot framträder givetvis som önskligt med löpande tillämpning av
en sådan ordning, att vov-verket vid toppbelastning av egna verkstäder,
eller då så kan på annat sätt vara motiverat, bland andra verket utomstående
verkstäder även anlitar försvarsväsendets verkstäder under ^ fredstid.

renskraftiga arbetspriser och leveranstider.

Kungl. Majlis proposition nr 311.

209

Anlitandet av privata verkstäder.

Kommittén upptager härefter till behandling frågan, huruvida vov-verket
skulle för sina nuvarande och framtida behov kunna åtnöja sig med de fullt
utbyggda huvudgaragens serviceverkstäder och i övrigt väsentligen repliera
på de privata verkstäderna. De lokala vägförvaltningarna hade till svar på
en av kommittén i detta ämne gjord rundfråga förklarat, att de efter gjorda
erfarenheter önskade få en bättre trygghet för prompt service. Det anfördes,
att de privata verkstäderna mången gång ej haft möjligheter att hålla önskade
leveranstider, dels på grund av svårigheter att anskaffa erforderliga reservdelar
och dels på grund av anhopning av arbeten även från vägväsendet
utomstående. Svårigheter hade på sina håll förekommit att få reparationer
utförda på enskilda verkstäder, då affärsmässigt naturliga krav rests från
verkets sida att för revisioner och reparationer få hålla av verket självt anskaffade
reservdelar. I en del fall hade enskilda verkstäder helt enkelt vägrat
att utföra reparationer under sådana förutsättningar. I andra fall hade vederbörande
verkstäder förklarat, att förtjänsten vid reparation av andra fordon
än vov-verkets vore större, varför dessa finge komma i första och vägväsendets
reparationer i andra hand. Härigenom hade reparationer för vägväsendet
kommit att kräva onormalt lång tid. I regel förmenade de lokala
vägförvaltningarna även, att revisions- och reparationsarbetena ställde sig
dyrare vid anlitande av privata bil- och andra verkstäder än vid utförande i
egen regi. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade även till en undersökning
under år 1945 genom statens sakrevision av förrådsverksamheten vid vovverket
framlagt kostnadssiffror från ett par län, där jämförelser kunnat genom
kalkylationsbokföringen göras, vilka siffror syntes vittna om ganska
betydande skillnader vov-verkets egen verksamhet till favör.

Kommittén har i samarbete med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
representanter för bilverkstadsindustrien gjort en närmare undersökning av
denna kostnadsfråga. Med utgångspunkt från siffror, som avse verksamheten
vid garageverkstäderna under senare halvåret 1945, har kommittén härvid
kommit fram till en kostnad per effektiv verkstadstimme av för verkets
egna verkstäder ca 2:75 kronor och för de privata verkstäderna ca 3:30
kronor.

Kommittén framhåller emellertid, att några säkra slutsatser angående kostnadsskillnaden
mellan berörda verkstadsarbetes utförande i verkets egen regi
och i annan regi icke kunde dragas med stöd av nämnda jämförande driftskostnadssiffror.
Dessa måste betecknas såsom osäkra, och särskilt framträdde
härvidlag den omständigheten, att de verkstadsarbetare, som skulle
behöva anställas för en verkets egen utvidgade verkstadsrörelse, troligen
komme att anställas enligt de för verkstadsarbetare gällande kollektivavtalens
villkor. Lönerna för sådana arbetare vore högre än lönerna för de hittills
vid verkets verkstadsrörelse i mindre skala anlitade väg- och byggnadsarbetarna.
Det sannolika vore dock, att någon större olikhet i kostnaden för
ifrågavarande verkstadsarbetes utförande i verkets egen regi jämfört med

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 samt. Nr 311.

14

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

kostnaderna vid ett mera vidsträckt replierande på den privata verkstadsindustrien
icke skulle uppkomma. En eventuell kostnadsskillnad vore likvisst
icke heller någon avgörande faktor. Ett replierande på den privata bilverkstadsindustrien
i en omfattning, som inledningsvis nämnts, löste nämligen
icke hela behovsfrågan för vov-verket. Det skulle sålunda återstå att på
lämpligt och tillfyllestgörande sätt tillgodose revisions- och reparationsbehoven
för de många andra i verkets materielparker förekommande objektgrupperna,
såsom vägarbetsmaskiner av olika slag; de privata mekaniska
verkstäderna motsvarade i detta hänseende ej vov-verkets behov. Verket
skulle sålunda i varje fall vara nödsakat att utvidga sin verkstadsrörelse och
apparaten därför, dock med en sådan differentiering, att medan revisioner
och reparationer av fordonsparkerna övervägande förlädes till de privata
bilverkstäderna, skulle verkets egen verkstadsapparat avses och proportioneras
för upptagande främst av revision och reparation av övriga objektgrupper.
En sådan differentiering kunde kommittén ej beteckna som praktiskt
lämplig, och ordnandet av vov-verkets verkstadsorganisation efter en
dylik linje kunde helt visst ej medföra några sådana besparingar, varken
beträffande investering eller administrationskostnader, att de vore av någon
betydelse jämfört med de olägenheter av varjehanda slag, som följde med
splittringen i systemet och dess funktion. I det motsatta fallet framträdde
däremot med hög relevans de fördelar, som följde med att verket ägde sin
egen verkstadsapparat och finge driva sin egen verkstadsrörelse för att i
stort sett helt tillgodose verkets samlade, från dess materieluppsättning härflytande
revisions- och reparationsbehov.

Mot tanken, att vov-verket huvudsakligen skulle repliera på utomstående
verkstäder, talade till slut även den omständigheten, att därmed måste följa
risk för att arbetena bleve eftersatta i tider av hotande eller inträdande
ofredsläge. Beträffande de privata bilverkstäderna hade man nämligen i sådant
läge att räkna med rekvisitioner av desamma för försvarets behov eller
med andra förfoganden i försvarets intresse, såsom personalens inkallande
till militärtjänst m. m. I detta sammanhang ville kommittén anföra såsom
betydelsefullt för valet av den egna verkstadsorganisationen, alt antalet härför
erforderliga arbetare (inklusive servicepersonal vid de huvudgarage, till
vilka depåverkstad anslötes) uppginge till endast 140 man, fördelande sig på
20 över hela landet utspridda arbetsplatser.

Kommitténs förslag till egen verkstadsorganisation för vov-verket.

Kommittén diskuterar i fortsättningen olika alternativ för tillgodoseendet
av vov-verkets reparationsbehov under förutsättning att en vov-verkets egen
verkstadsorganisation upprättas. För bedömande av frågan hade kommittén
studerat följande tre huvudalternativ.

1. Ett helcentraliserat system med en stor verkstadsanläggning, »centralverkstad»,
förlagd till någon ur kommunikations- och samhällssynpunkt
lämplig plats i hjärtat av Sverige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

211

2. Ett halvcentraliserat system med tre större verkstäder, förlagda till
lämpliga platser i landet, en för ett norrlandsområde, en för ett med hänsyn
till arbetsunderlaget lämpligt avvägt område av mellersta Sverige och en
för den övriga, sydligare delen av landet.

3. Ett decentraliserat system med ett större antal smärre verkstäder, depåverkstäder
— i regel en för varje vägförvaltningsområde (län) — anknutna
till lämpligt belägna huvudgarage och därvid särskilt sådana, lill vilka man
avsåge att även förlägga förrådsorganisationens depåförråd.

Som en sgk för sig hade kommittén övervägt frågan om en större, centralt
förlagd specialverkstad för motorrevision (motorrenovering).

Beträffande kommitténs redogörelse för centralverkstadsalternativet och
alternativet med till tre platser centraliserade större verkstäder samt frågan
rörande en central verkstad för revision och renovering av motorer tillåter
jag mig hänvisa till betänkandet (s. 33—35, 37—38). Jag övergår härefter
till att xvedogöra för det tredje huvudalternativet, vilket är det som kommittén
förordat.

Depåverkstads alternativet. Depåverkstäderna vore, anför kommittén,
avsedda att dimensioneras så, att de kunde i samarbete med varandra
och tillsammans med vederbörande serviceverkstäder utföra det mesta
av revisions- och reparationsarbetet å den till respektive vägförvaltningsområde
(län) hörande fordons- och maskinparken. Kommittén avsåge härvid
materielen icke blott för vägunderhållet utan även för underhållet av hamnar
och farleder ävensom för byggnadsverksamheten beträffande vägar, hamnar
och flygfält. Kommittén anför vidare i detta sammanhang:

Vid dimensionering av verk studsa p para ten i sådant syfte får beaktas först
och främst de i varje fall erforderliga, i huvudgaragen ingående serviceverkstäderna
med deras efter färdig utbyggnad ökade kapacitet för upptagande
även av förekommande reparationsarbeten.

Såväl dessa serviceverkstäders som de tänkta depåverkstädernas drift står
uppenbarligen i ett nära beroende av anordningarna för och driften av vovverkets
förrådsrörelse. Kommittén har i detta sammanhang inhämtat, att
någon organisation med centrala huvudförråd icke anses erforderlig för
vov-verket, utan att verkets förrådsorganisation avses att utbyggas efter ett
system, som innebär, alt för varje vägförvaltningsområde (län) inrättas ett
depåförråd med lokal anslutning till lämplig huvudgaragegård med dess
arbetsförråd, vilket förråd ges för ändamålet ett något större lokalutrymme,
än som plägar vara det normala vid en garagegård. Platsen för ett sådant
kombinerat förråd väljes så, att goda transportförhållanden erbjudas, varvid
huvudvikten lägges vid alt erhålla ett gott läge i förhållande till järnvägs-
och landsvägsförbindelser. Vov-verket är i färd med att anordna dylika
depåförråd i erforderligt antal — ej fullt ett i varje län; i vissa fall
skulle ett depåförråd nämligen kunna betjäna mera än ett län.

Faktorer framträda här av betydelse för depåverkstadsfrågan, såsom det
ur transportsynpunkt antagna goda geografiska läget för depåförråden, den
nära tillgången på där lagrade effekter och materialier av betydelse även
för verkstadsdriften, möjligheten att kunna utnyttja redan ägda tomtområden
och lokaler samt vidare att underbefäls- och kontorspersonal, ibland
verkstadsarbetare, kunna utnyttjas för depåverkstaden gemensamt med de -

212

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

påförrådet samt i viss mån även med berörda garagegårds lokaler och personal.
Dylika faktorer tala bestämt för att de diskuterade depåverkstäderna
i regel skola förläggas i anslutning till garagegårdar, dit det är avsett att
orientera det berörda förvaltningsområdet betjänande depåförrådet.

Antalet depåverkstäder har kommittén efter hörande av vägförvaltningarna
samt i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit böra vara
tjugo.

Depåverkstädernas ortsförläggning, de på varje plats erforderliga tekniska
åtgärderna, oftast avseende till- och ombyggnad av befintliga garagelokaler,
samt investeringskostnaderna, omfattande husbyggnadskostnader, verkstadsutmsining
samt ifrågakommande marklösenkostnader, ha av kommittén angivits
i följande tabell, varvid kommittén räknat med nu gällande byggnadskostnader.

Län

Åtgärd

Kronor

B

Stockh olms län ........

Hammarby, till- och ombyggnad..

.. 140 000

D

Södermanlands län .....

Flen, d:o.......................

.. 150 000

E

Östergötlands län ......

Gistad, nybyggnad..............

.. 120 000

F

Jönköpings län.........

Tenhult, till- och ombyggnad----

.. 140 000

G

Kronobergs län.........

Bergnäs, d:o...................

.. 130 000

H

Kalmar län.............

Ålem, till- och ombyggnad ......

.. 140 000

I

Gotlands län ...........

Roma, nybyggnad..............

.. 120 000

L

Kristianstads län........

Hässleholm, nybyggnad..........

.. 120 000

0

Göteborgs o. Bohuslän..

Säve, till- och ombyggnad ......

.. 120000

P

Älvsborgs län ..........

Rångedala, d.o..................

.. 135 000

R

Skaraborgs län .........

Hjulsbro, d:o..................

.. 130 000

S

Värmlands län..........

Deje, nybyggnad................

.. 120 000

T

Örebro län ............

Sannahed, till- och ombyggnad ..

.. 130 000

U

Västmanlands län.......

Kolbäck, nybyggnad ............

.. 120 000

W

Kopparbergs län........

Stennäset, till- och ombyggnad ..

.. 135 000

X

Gävleborgs län..........

Bollnäs, d:o....................

.. 140 000

Y

Västernorrlands län ....

Sollefteå, d:o ..................

130 000

Z

Jämtlands län..........

Brunflo, d:o....................

.. 125 000

AC

Västerbottens län ......

Vännäs, d:o....................

.. 130 000

BD

Norrbottens län ........

Gammelstadi d.o................

.. 120 000

Summa kronor 2 595 000.

Uppsala län förutsättes härvid repliera på depåverkstäderna vid Hammarby
i Stockholms län och vid Kolbäck i Västmanlands län, Blekinge län på
depåverkstaden vid Bergnäs i Kronobergs län, Hallands län på depåverkstäderna
vid Säve i Göteborgs och Bohus län samt vid Hässleholm i Kristianstads
län. Malmöhus län anses kunna reda sig med den kapacitet, nära
jämförbar med en depåverkstads, som erbjödes hos de i länet redan befintliga
huvudgarageverkstäderna.

213

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Såsom framgår av tabellen beräknas investeringsbehovet vid
ett genomförande av depåverkstadsaltemativet till sammanlagt 2 595 000 kronor.
Motsvarande medelsbehov för alternativet med lill tre platser centraliserade
större verkstäder uppskattar kommittén till 2 550 000 kronor. Ett helcentraliseringsalternativ
har kommittén på anförda skäl förklarat sig a priori
icke kunna omfatta, varför kommittén icke verkställt någon kostnadsberäkning
i sådant hänseende.

Vad angår administrationskostnaderna för en verkstadsrörelse
enligt de båda förstnämnda alternativen anför kommittén, att den
kalkylerade differensen för dessa alternativ vore relativt obetydlig, belöpande
sig till skillnaden mellan de till 230 000 kronor beräknade kostnaderna
för depåverkstadsalternativets administration och motsvarande kostnader,
205 000 kronor, för alternativet med till tre platser centraliserade
större verkstäder, allt för år räknat.

Ur såväl investerings- som administrationskostnadssynpunkt vore förslagen
sålunda tämligen likvärdiga. Den för det centraliserade systemet något gynnsammare
administrationskostnaden kunde givetvis icke tillmätas någon avgörande
betydelse. Avgörande vore fastmera, anför kommittén, att systemet
med depåverkstäder erbjöde ett flertal fördelar i driften av praktiskt slag,
som bottnade i driftsekonomiska värden, ehuru dessa ej läte sig på förhand
siffermässigt beräkna. Till fördelarna hörde sålunda depåverkstadssystemets
tänjbarhet i dimensionering och kapacitet. Skulle möjligen erfarenheterna
angående någon eller några depåverkstäders kapacitet under utvecklingens
gång giva vid handen, att den ställde sig otillräcklig, så läge i planläggningen
av byggnaderna en möjlighet att vid behov gradvis utbygga verkstadshallen
— givetvis dock inom vissa gränser — för en relativt ringa kostnad. En tillbyggnad
av exempelvis en lamell till verkstadshallen, beredande ytterligare
tva uppställnings (arbets-) platser, betingade sålunda en kostnad av endast
omkring 10 000 kronor. Till skillnad mot vad fallet vore vid centraliseringssystemet
förelåge vid det decentraliserade systemet också en viss möjlighet
för vov-verket att för något läns del, där depåverkstad beräknades skola anläggas,
uppskjuta det slutliga avgörandet härav i avvaktan på erfarenheter
angående möjligheten att låta länet någon kortare eller längre tid betjänas
av depåverkstäder, som mera avgjort borde omedelbart anläggas i närgränsande
län. Sådana något tveksamma fall funnes, som i Kalmar och Gävleborgs
län.

Kommittén erinrar i förevarande sammanhang vidare örn de stora möjligheter
till samordning med huvudgaragen och depåförråden, som systemet
med depåverkstäder erbjöde med avseende på ett fortgående gemensamt utnyttjande
dels av lokaler, verkstads- och förrådsutrustning m. m., dels av befäls-
och arbetarpersonal.

Den närmare insyn över reparationsarbetet, som depåverkstad.ssystemet
medgave de lokala förvaltningarna, och de ökade garantier, förvaltningarna
därvid erhölle för att få sina revisions- och reparationsbehov tillgodosedda
pa ett sätt, som anpassade sig till användningsbehovet beträffande materielen,

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

vöre, uttalar kommittén, ägnat att förebygga utvidgningar av anläggningar
och drift av serviceverkstäderna vid huvudgaragen.

I händelse av ofredsläge för landet erb.jöde depåverkstadsalternativet fördelen
med driftsanläggningarnas geografiska utspridning i mindre enheter.

Man finge vidare, anför kommittén, beakta det för administrationskostnaden
kalkylerade skillnadsbeloppets — 25 000 kronor — ringa storlek i förhållande
till verkstadsrörelsens hela driftsekonomiska omslutning, uppskattad,
inklusive reparation av flytande materiel, till inemot 10 miljoner kronor
per år.

I betraktande av vad sålunda anförts hade kommittén ej tvekat i valet
mellan ett decentraliserat och ett mera centraliserat system för en vov-verkets
egen verkstadsorganisation och ville alltså förorda det förstnämnda
systemet.

Under hänvisning till den jämförande utredning, som kommittén verkställt,
hemställer kommittén, att till grund för organisationen och det tekniska
anordnandet av vov-verkets verkstadsrörelse måtte läggas det decentraliserade
system med depåverkstäder, för vilket kommittén redogjort.

Kommittén föreslår, att för de tekniska anordningarnas genomförande
måtte anvisas ett kollektivanslag av omkring 2 600 000 kronor med frihet för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att göra de avvikelser från vad kommittén
projekterat, som kunde befinnas önskvärda vid den slutliga bearbetningen
inom verket av de av kommittén framlagda, vägledande projekten. Kommittén
utginge nämligen från att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid förslagets
genomförande kunde önska företaga en del avvikelser — såsom beträffande
de av kommittén angivna platserna för depåverkstädernas förläggning, anläggningarnas
detaljplanering m. m.

Kommittén förordar därjämte, att åt järnvägsstyrelsen uppdrages att vid
den pågående utredningen angående en central bilverkstadsanläggning för
statens järnvägars behov i samråd med andra berörda verkstyrelser jämväl
utreda frågan huruvida det vore lämpligt att dimensionera en i en dylik bilverkstad
ingående avdelning för motorrevisioner pa sadant sätt, att där kunde
upptagas motorrevisionerna även för vov-verket, eventuellt också för
andra statens verk och inrättningar.

Kommittéledamoten Hallgren har avgivit särskilt yttrande och därvid anfört
i huvudsak följande.

Statliga kapitalinvesteringar i nya anläggningar böra icke ske i andra sammanhang
än där påtagliga fördelar, i första hand av ekonomisk art, härigenom
kunna påvisbart vinnas.

Med tanke på vikten av god förebyggande fordonsvård synas de s. k. garagegårdamas
verkstäder motsvara nämnda krav, vartill gäller att dessa anläggningars
kapacitet är tillräcklig för rationell löpande service och mindre
reparationer till en kostnad, som icke torde nämnvärt kunna nedbringas genom
val av andra alternativ för frågans lösning.

Beträffande de s. k. depåverkstäderna synes nödvändigt att anlägga andra
synpunkter. Först och främst kan då bringas i erinran, att de militära tygverkstädernas
bilreparationsverksamhet enligt konstaterande av riksdagens

Kunni. Maj.ts proposition nr 311.

215

revisorer i dessas berättelse för 1944—1945 visat avsevärt lägre effekt än de
privata verkstädernas tillåtna normer. I analogi härmed synas skäl föreligga
för antagandet att lägre effekt än vid privata företag kan riskeras även vid
de föreslagna depåverkstäderna, vilka i fråga örn utrustning och organisation
snarast torde bli ogynnsammare ställda än de avsedda militära reparationsanstalterna.

Överförandet av ytterligare produktiv personal till de föreslagna depåverkstäderna
skulle med hänsyn till bristen på kompetent arbetskraft dessutom
få en icke oväsentlig betydelse ur försörjningssynpunkt, örn den totala
reparationseffekten härigenom minskas enligt nyss anförda farhågor. Det
synes ostridigt lämpligast att arbetskraften i ett bristläge som det nuvarande,
vilket gäller såväl den rullande materielen som personalen, utnyttjas på
de arbetsplatser där produktionen ligger högst. Denna synpunkt bör i dagens
situation t. o. m. tillmätas större betydelse än själva kostnadsfrågan.

Flera tecken tyda vidare på att utvecklingen i princip går mot ökad specialisering
och fabriksmässig renovering av i olika motorfordon ingående såväl
aggregat som detaljer. Detta skulle i princip innebära, att den ordinära
verkstadens uppgift inskränkes till ett i förhållande till själva reparationen
enkelt utbyte, i stil med de redan vanliga motorrenoveringarna enligt bytessystem.
En längre driven specialisering inom den privata bilbranschens ram
måste otvivelaktigt medföra högre effektivitet i förhållande till ev. depåverkstäder,
vilka dels finge mer allroundbetonade uppgifter, dels finge räkna
med en även efter dagens standard relativt ordinär utrustning samt hindrande
formaliteter i fråga örn nyanskaffningar och utbyten, som komma att
motiveras av snabbt tekniskt framåtskridande. Även med utgångspunkt från
en för dagen tillfredsställande utrustning kan förhållandet snart bli analogt
med vad som konstaterats under utredningen, nämligen att arbetet kan
ha ställt sig tidsödande och kostsamt på garageverkstäder med deras klena
utrustning och dåliga utrymmen.

Ä andra sidan vill jag erinra örn att de privata bilverkstädernas organisation,
bilverkstädernas riksförbund, deklarerat sin uppriktiga vilja att tillmötesgå
vov-verket beträffande företrädesrätt till reparationer och ekonomiska
förmåner, vilket resulterat i ett efter överläggningar med representanter
för vov-verket utarbetat förslag till normalavtal. Detsamma tillförsäkrar
de privata verkstäderna, vilka icke äro märkesrepresentanter, så anmärkningsvärt
låg avans på bilreservdelar som 5—7 °/o. Med hänsyn till de privata
verkstädernas stora antal, förmånligare läge för vov-verkets arbetsobjekt
och totala kapacitet böra dessas möjligheter att tillgodose vov-verkets
reparationsbehov icke underskattas. Tvärtom torde vara ur alla synpunkter
lämpligt att förlägga de egentliga revisionsarbetena (6- och 3-årsrevisioner)
till privata verkstäder, vilka biträtt av bilverkstädernas riksförbund rekommenderat
avtal, och således icke hit avlasta enbart topparna i reparationsbehovet.

Då det förutsatts alt en utbyggnad nied depåverkstäder skulle medföra en
förbättring även med tanke pä mobilisering eller krigsfall, måste erinras
därom, att överbefälhavaren i delta fal! har dispositions- och bestämmanderätt,
samt att behov och företrädesrätt komma att bedömas ur i första hand
militär synpunkt och med avvägning i förhållande till samtliga föreliggande
reparationsbehov. Fördelar kunna sålunda ur denna synpunkt icke påräknas.
då även icke mobiliserad personal kommer att disponeras på totalt sett
lämpligaste sätt och ulan hänsyn till anställningsförhållanden.

Under hänvisning lill här anförda skäl vill jag sammanfattningsvis föreslå,
att utbyggnadsprogrammet — i varje fall t. v. — vad beträffar motorfordonsreparationer
inskränkes till garagegårdar enligt utredningens förslag

216

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

samt att för tillgodoseende av reparationsbehov, som icke kunna omhändertas
vid dessa garagegårdar, innefattande även 3- och 6-årsrevisioner, anlitas
privata verkstäder enligt av bilverkstädernas riksförbund utarbetade normalkontrakt.

Yttranden.

Kommitténs förslag angående inrättande av en depåverkstadsorganisation
för vov-verket har i de inkomna yttrandena blivit föremål för skiljaktiga
uttalanden. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, chefen för
försvarsstaben, statens organisationsnämnd och svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet
ha biträtt förslaget, chefen för försvarsstaben och organisationsnämnden
dock med vissa erinringar beträffande förslagets praktiska
genomförande. Arméförvaltningen och krig smaterielverket ha ställt sig
tveksamma till förslaget med hänsyn till en av 1945 års försvarsfabriksutredning
gjord utredning rörande sysselsättningen vid försvarets verkstäder
under fredstid. Generalpoststyrelsen och vattenfallsstyrelsen ha i huvudsak
begränsat sina yttranden till en redogörelse för frågan om en eventuell samordning
med verkstadsrörelsen vid respektive verk. Vattenfallsstyrelsen har
därjämte framfört vissa anmärkningar mot den detaljutformning av depåverkstäderna,
som angivits i betänkandet. Bilverkstädernas riksförbund och
Sveriges automobilhandlareförbund ha avstyrkt förslaget.

Våg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför till en början, att styrelsen intet
hade att erinra mot huvuddragen i kommitténs program för periodiska
revisioner och uppskatlning av erforderligt antal verkstadstimmar för reparationer.
Styrelsen ville emellertid framhålla, att i betänkandet lämnade uppgifter
angående antalet i maskincentralförrådet ingående maskiner hänförde
sig till nu rådande förhållanden. I den mån vägunderhållet framdeles kunde
komma att kräva ökad maskinell utrustning — på grund av trafikens ökning,
ändrade arbetsmetoder eller genom att den av styrelsen i egen regi
bedrivna anläggningsverksamheten kunde komma att mera väsentligt ökas
— vore det möjligt att den av de sakkunniga beräknade organisationen komme
att visa sig för knapp och behövde utbyggas. Efter de av de sakkunniga
uppdragna riktlinjerna kunde detta emellertid lätt låta sig göra.

Styrelsen säger sig vidare till alla delar vilja instämma i kommitténs förslag
att en egen verkstadsorganisation skulle upprättas för vov-verket samt
att därvid ett decentraliserat system med ett större antal mindre depåverkstäder
måtte tillämpas.

Beträffande lämplig tidpunkt för genomförandet av kommitténs förslag
erinrar styrelsen om, hurusom styrelsen redan i sin skrivelse den 30 augusti
1944 till dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet med hemställan
örn utredning i ämnet uttalat att en rationalisering av verkstadsrörelsen
skulle kunna medföra stora kostnadsbesparingar. Kommitténs utredning
hade bestyrkt, att fördelarna för verket av en på föreslaget sätt utbyggd
verkstadsorganisation vore så betydande, att redan av denna orsak
utbyggnaden av en verkets egen verkstadsorganisation borde påbörjas så

217

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

snart ske kunde. Härtill komme, alt medel redan beviljats till angelägna
garageanläggningar och förrådsbyggnader å sex av de platser, dit depåverkstäder
föreslagits förlagda. Ett samtidigt uppföi''ande av garage och depåverkstad
vid dessa anläggningar skulle medföra avsevärt minskade totala
byggnadskostnader. De sakkunniga hade även i sina kostnadsberäkningar
utgått från att ifrågavarande anläggningar komme till utförande på en gång.
Uppförandet av garage å dessa platser kunde icke anstå utan väsentliga olägenheter.
Det syntes därför styrelsen synnerligen önskvärt, att anslag till
uppförande av de föreslagna depåverkstäderna beviljades redan å tilläggsstat
för budgetåret 1946/47. För administrationen erforderliga medel behövde
emellertid icke anvisas förrän från och med budgetåret 1947/48.

Kommittén hade beräknat kostnaderna för de tekniska anordningarnas
genomförande till 2 600 000 kronor. Enligt den anslagsteknik, som numera
tdlämpades för väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond, skulle
ifrågavarande belopp fördela sig å fondens olika tillgångsgrupper med
2 000 000 kronor på gruppen Förrådsbyggnader m. m.: Smärre byggnadsarbeten,
tillbyggnader m. m., 250 000 kronor på gruppen Maskincentralförråd:
Vägmaskiner m. m. samt 350 000 kronor på gruppen Effektförråd.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1946 års riksdag att å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa följande anslag till vägoch
vattenbyggnadsverkets förrådsfond:

Förrådsbyggnader m. m.

Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m.

Maskincentralförråd

Vägmaskiner m. m........................

Effektförråd .........................

Summa kronor 2 600 000.

Slutligen anmäler styrelsen sin avsikt att i sin petitaskrivelse för budgetåret
1947/48 äska medel till administration för en efter de sakkunnigas
riktlinjer uppbyggd verkstadsorganisation.

Järnvägsstyrelsen anser, att det föreliggande betänkandet på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt klarlade det av kommittén erhållna uppdraget. Styrelsen
säger sig icke hava något att erinra mot kommittérademajoritetens
hemställan och förslag.

Generalpoststyrelsen uttalar bland annat, att styrelsen i likhet med kommittén
funnit en samordning av väg- och vattenbyggnadsverkets och postverkets
verkstadsrörelse icke lämpligen kunna genomföras. Den enda del av
motorrevisionema för postverkets motorfordon, som icke utfördes vid verkets
egen verkstad utan utlämnades till privata verkstäder, vore cylinderborrningar.
Därest denna detalj kunde utan ekonomiska eller andra nackdelar
övertagas av den ifrågasätta centrala bil- och motorverkstaden, hade
styrelsen intet att erinra mot att så skedde.

Kronor

2 000 000

250 000
350 000

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Vattenfallsstyrelsen upptager till en början frågan örn en eventuell samordning
med andra statliga verkstadsorganisationer och lämnar därvid en
redogörelse för hur reparationerna av motorfordon organiserats inom vattenfallsverket.
Efter att hava framhållit, att verkets fordon vore spridda över
praktiskt taget hela landet från en linje i höjd med Göteborg och Jönköping
i söder till norra Lappland med som regel endast ett fåtal fordon på varje
plats, anför styrelsen bland annat följande.

För reparation och underhall av fordon och maskiner har verket permanenta
bilverkstäder i anslutning till sina mekaniska verkstäder i Trollhättan
och Västerås.

Trollhätte-verkstaden betjänar ett område, som i fråga om antal fordon
och ytinnehåll ungefär motsvarar ett depåverkstadsområde enligt betänkandet.
Västerås-verkstaden däremot betjänar hela mellersta och norra Sverige.
De härigenom uppkomna långa transporterna förorsaka ibland svårighet att
taga in bilarna på lämplig tid och därmed en del olägenheter såväl i driften
av bilarna som i verkstadsdriften.

Ur denna synpunkt kan det möjligen vara motiverat med en egen verkstad
i Norrland, som icke endast skulle ombesörja helrevisioner för de i Norrland
stationerade bilarna utan även, tack vare de kolda transportavstånden,
skulle kunna omhänderha löpande reparationer. Här skulle ett samordnande
med annan statlig verkstad kunna vara förmånligt för vattenfallsverket.

På grund av vad sålunda anförts funne styrelsen det lämpligt att begränsa
räjongerna för verkstäderna. De av kommittén föreslagna depåverkstäderna,
vilka till sin storlek ungefär motsvarade vattenfallsverkets bilverkstäder
i Trollhättan och Västerås, vore att föredraga framför större, centrala verkstäder.

Styrelsen reser därefter vissa invändningar gentemot utformningen av de
projekterade verkstadslokalerna. Sålunda hade, anför styrelsen, alltför liten
hänsyn tagits till rationellt utnyttjande av dagsljuset, och det stora antalet
inkörsportar gjorde verkstaden onödigt kall och dragig. I flera av de uppgjorda
förslagen syntes maskinverkstad, smedja och förrådslokaler vara
mindre väl placerade i förhållande till fordonens uppställningsplatser. Vidare
saknades snickareverkstad för reparation av lastflak och karosserier.
Av ritningarna framginge, att endast den traditionella verkstadstypen med
en-planssystem och en inspektionsgrop ifragasatts. Det förefölle emellertid
styrelsen lämpligt att i detta sammanhang en jämförande utredning gjordes
med verkstad enligt två-planssystem. Denna senare verkstadstyp möjliggjorde
nämligen samtidigt arbete på bilens såväl över- som undersida. Styrelsens
verkstad i Västerås vore utförd enligt två-planssystem.

Arméförvaltningen och krigsmaterielverket lia i sina yttranden hänvisat
till den utredning av frågan om beredande av tull sysselsättning i fredstid
åt tygverkstäderna, som verkställts av 1945 ars försvarsfabriksutredning.

Fabriksutredningen hade sålunda i skrivelse den 11 mars 1946 anfört följande.

Beträffande tygverkstäderna vill utredningen till en början framhålla, att
dessa äro dimensionerade efter det beräknade fredsbehovet av reparationer.
I och för sig skulle sålunda något sysselsättningsproblem vid dessa verkstä -

219

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

der icke behöva uppstå. Enär emellertid full klarhet rörande fredsbehovet
a\ reparationer icke kan vinnas förrän all med beredskapen sammanhängande
verksamhet är avvecklad och endast det fredsmässigt normala utbildningsarbetet
återstår, nödgas man räkna med möjligheten att det verkliga
reparationsbeliovet kan bli av större eller mindre omfattning än som ursprungligen
beräknats.

Av beredskapsskäl är det dock angeläget att, även om fredsbehovet av militära
reparationer skulle visa sig bli mindre än vad som beräknats, den personalstyrka,
som hittills bedömts erforderlig för driften i fred, kan bliva
fast knuten till verkstäderna. En inom försvarsstaben verkställd utredning
angående behovet i krig av personal för såväl militära som civila motorreparationer
har nämligen klart givit vid handen, att ett betydande underskott
av denna arbetarkategori föreligger. Nämnda utredning, som ingivits till
Kungl. Majit, har bland annat resulterat i att i krig samtliga landets motorreparationsorgan
- - militära och civila — samordnats under en gemensam
ledning, vilken i tekniskt hänseende utövas av arméförvaltningens tvsavdelning
(SFS nr 517/1944).

Ehuru ingen särskild utredning gjorts beträffande övrig reparationspersonal,
torde med säkerhet kunna fastslås, att även här en betydande brist
kommer att uppstå vid krig.

Då det sålunda är av största vikt, att den yrkeskunniga personal, som nu
finnes vid tygverkstäderna och som är särskilt utbildad i skötseln av försvarets
speciella materiel, kan bibehållas i fred, anser utredningen, att följande
åtgärder böra vidtagas för att under alla omständigheter tillförsäkra
denna personal full sysselsättning.

1 :o. Samtliga de statliga myndigheter med underlydande organ, vilka sakna
egna verkstäder, anmodas att utföra uppkommande reparationer av motorfordon,
motorredskap och cyklar vid arméförvaltningens tygverkstäder;

2:o. De statliga myndigheter, vilka redan nu ha egna verkstäder, anmodas
att utföra sådana reparationer av ovan berörd art, för vilka de egna
verkstädernas nuvarande kapacitet icke förslår, vid arméförvaltningens tygverkstäder; 3:o.

Inga statliga motorverkstäder (utom av ren servicenatur) nyanläggas
tills vidare, såvida icke speciella och synnerligen vägande skäl härtill
föreligga;

4:o. För att förebygga överbeläggning av de militära verkstäderna och
för att kunna tillgodose de civila statliga behoven, vilka ofta kunna komma
att uppstå på andra platser än där militära verkstäder äro belägna, bör arméförvaltningens
tygavdelning i samråd med berörda statliga organ bemyndigas
att där så erfordras för dessa ändamål träffa avtal med civila reparationsverkstäder.

Medan fabriksutredningen sålunda rekommenderat, att några nya statliga
motorverkstäder tills vidare icke skulle nyanläggas, hade, framhåller krigsmaterielverket,
i verkstadskommitténs betänkande förordats, att till grund
för organisationen och det tekniska anordnandet av vov-verkets verkstadsrörelse
Indes ett decentraliserat system med depåverkstäder. Det sålunda
framlagda förslaget hade tillkommit, sedan kommittén bland annat konstaterat,
all det icke kunde synas lämpligt och tjänligt att bygga på försvarsväsendets
verkstadsdrifl för vov-verkets framtida, permanenta behov, enär
försvarsväsendets etablissement komme att vid beredskaps- och mobiliseringsl
i thallen vara strängt upptagna av krigsmaktens reparationsbehov med

220

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

företrädesrätt. Samtidigt hade emellertid kommittén funnit, att under fredsförhållanden
viss kapacitet kunde bliva över för utomstående beställare.
Krigsmaterielverket ville i detta sammanhang erinra därom, att i krigstid
alla landets motorreparationsverkstäder komme att läggas under en gemensam
ledning, som bland annat hade att avgöra frågan örn företrädesrätt.

Krigsmaterielverket förklarar i fortsättningen, att frågan örn den lämpligaste
vägen för tillgodoseende av vov-verkets behov av revisions- och reparationskapacitet
läge utanför krigsmaterielverkets bedömande. Icke heller kunde
verket taga ställning till frågan, huruvida speciella och synnerligen vägande
skäl talade för den förordade nyanläggningen. Verket ville det oaktat
icke underlåta framhålla att det, även om ett system med depåverkstäder
komme till stånd, syntes tänkbart, att denna organisation skulle kunna givas
en mindre omfattning än vad som föreslagits. Det vore nämligen icke uteslutet,
att vov-verket inom vissa områden i landet för reparation, framför allt
av motorfordon, skulle, i motsats till vad verkstadskommittén konstaterat,
kunna repliera på såväl nu befintliga som beslutade militära verkstäder. Under
alla förhållanden borde en närmare undersökning i detta avseende komma
till stånd, innan ett slutligt ställningstagande i frågan ägde rum.

Chefen för försvarsstaben framhåller, att det ur försvarssynpunkt — med
hänsyn såväl till militära operationer som civilbefolkningens försörjning -vore av stor betydelse, att i händelse av krig landets bilvägar hölles i farbart
skick. Det vore därför angeläget, att landet ägde en fullgod reparationsberedskap
på vägväsendets område. Detta i sin tur nödvändiggjorde, att i vägreparationsberedskapen
ingående motorfordon av skilda slag vid behov kunde
repareras utan större omgång. En formell förutsättning härför förefunnes,
i det att överbefälhavaren jämlikt kungörelsen angående reparation av
motorfordon m. m. under krig (SFS nr 517/1944) ägde bestämma, att visst reparationsarbete
eller sådant arbete å viss grupp av fordon skulle före annat
arbete utföras vid motorverkstädema. I praktiken förhölle det sig emellertid
så, att åtskilliga motorverkstäder (militära som civila) helt eller delvis saknade
utrustning eller utrymmen för reparation av motorredskap (väghyvlar,
vägvältar, krossverk). Då reparationerna av denna materiel enligt kommittébetänkandet
utgjorde huvudparten av vov-verkets totala reparationsbehov,
syntes det nödvändigt, att praktiska förutsättningar för att tillgodose nämnda
behov skapades. I detta hänseende ville chefen för försvarsstaben därför
tillstyrka kommitténs förslag angående uppförande redan i fredstid av särskilda
s. k. depåverkstäder för vov-verket.

Vad angår reparationerna av vov-verkets standardmotorfordon ifrågasätter
försvarsstabschefen, om icke dessa kunde utföras vid befintliga (planerade)
militära verkstäder eller — vid överbeläggning därstädes - vid civila
sådana. För den händelse de endast för reparation av motorredskap erforderliga
depåverkstäderna icke skulle kunna drivas ekonomiskt med enbart
detta slags reparationer, vill chefen för försvarsstaben likväl icke motsätta
sig en utvidgning av depåverkstäderna för reparation av standardmotorfordon
i den omfattning som föreslagits av kommittén.

221

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Statens organisationsnamnet anför, att de slutsatser, som dragits av kommittén,
vore grundade på erfarenheterna från tiden efter vägväsendets förstatligande,
således huvudsakligen på förhållanden, då anhopningen av arbeten
vid de mekaniska reparationsverkstäderna varit och alltjämt vore mycket
stor, dels genom försvarsberedskapen och dels efter denna på grund av
hl. a. frigivandet av motorfordonstrafiken, omställningen från gengasdrift
till drift med flytande bränsle samt den renovering av uppställda motorfordon,
som nu måste äga rum. Huruvida denna arbetsanhopning komme att
minska och därigenom, åtminstone i vissa delar av landet, de privata verkstäderna
kunde på ett mera tillfredsställande sätt än hittills fylla vov-verkets
behov, undandroge sig nämndens bedömande. Man hade dock anledning
förmoda, att motorfordonsbeståndets stadiga ökning, jordbrukets motorisering
m. m. komme att ställa stora krav på reparationsverkstäderna även
i fortsättningen. Det finge under sådana förhållanden anses riktigt, att vovverket
utrustades med en viss verkstadsorganisation, anpassad efter en lågt
beräknad medelbelastning vid de verkstäder, som komme att etableras.

Av de olika förslag, som av kommittén behandlats, ansåge nämnden depåverkstadsalternativet
avgjort vara att föredraga. En sådan organisation
finge emellertid icke uppbyggas schablonmässigt, utan hänsyn måste tagas
till de reparationsresurser, som funnes i olika delar av landet, statliga såväl
som enskilda. Verkstäderna borde vidare, såväl vad personal som lokaler och
utrustning beträffade, endast dimensioneras för en låg genomsnittsbelastning
vindel året och icke för toppbehov. Den anställda personalen skulle ständigt
kunna hållas ekonomiskt sysselsatt. Topparna i reparationsbehovet borde
tillgodoses genom utläggning av reparationerna på andra verkstäder, i första
hand beträffande motorfordon, för vilka lämpliga privata och statliga verkstäder
lattare kunde finnas, medan vägmaskinerna — såsom krossverk, vägvaltar
och väghyvlar — i större utsträckning borde repareras vid de egna
verkstäderna. Vidare borde icke till depåverksläderna centraliseras reparationer,
som med fördel, t. ex. tidsvinst, kunde utlämnas till lokalt lämpligare
belägna verkstäder. Nuvarande brist på byggnadsmateriel, verkstadsmaskiner
m. m. talade enligt nämndens mening för att en viss försiktighet iakttoges
vid den föreslagna verkstadsorganisationens uppbyggnad.

Svenska väg- och vattenbgggnadsarbetareförbundet har i avgivet yttrande
förklarat, att förbundet anslöte sig till depåverkstadsaltemalivet, vilket syntes
förbundet bäst motsvara behovet. Förbundet anslöte sig även till förslaget
örn vidare utredning beträffande lämpligheten av alt en i statens järnvägars
verkstadsrörelse ingående avdelning för motorrevisioner dimensionerades för
upptagande av dylika även för vov-verkets räkning. Förbundet ville emellertid
tillika framhålla, att örn sådan dimensionering icke skulle befinnas
lämplig eller möjlig, borde frågan örn motorrevisionerna ändock lösas så,
att de utfördes i statens egen regi.

Förbundet förutsatte, att de vid genomförandet av nyssnämnda system
erforderliga verkstadsbyggnaderna försåges nied för arbetarna behövliga
manskaps-, omklädnings-, tvätt- och torkrum samt övriga anordningar av
betydelse för trivseln på arbetsplatsen.

222

Klindt. Maj:ts proposition nr 311.

Bilverkstädernas riksförbund erinrar till en början därom, att bilreparationer
utan kombination med försäljning av reservdelar m. m. med den prissättning
som rått i landet i princip icke varit ekonomiskt bäriga, ett förhållande
som på sistone ytterligare markerats till följd av bristen på kunnig
arbetskraft i kombination med prisstoppsbestämmesler, vilka hindrat justeringar
av debiteringsnormerna i relation till stegrade löne- och andra kostnader.
Härmed vore också sagt, att reparationsobjekt av den kategori, som
vov-verket representerade, i och för sig icke vore eftersträvansvärda, då uppdragsgivaren
redan gått in för att tillhandahålla reservdelar m. nr. Förbundet
säger sig i fortsättningen vilja understryka de av kommittéledamoten Hallgren
framförda synpunkterna på dispositionen av arbetskraften. Redan noterade
lönestegringar för den tullgoda men knappa arbetarstammen skulle,
anför förbundet, inom kort leda till att de utgående timlönerna bleve jämförliga
med de i utredningen angivna egna kostnaderna per timme i vovverkets
regi, vartill skulle komma ökade kostnader för utrustning och lokaler
genom den föreslagna utbyggnaden av den egna underhållst jönsten. Det vore
heller icke tilltalande, att vov-verket genom företrädesrätt i detta fall skulle
få fördelar, som komrne att indirekt belasta hela näringslivet och kanske
i viss mån även andra statliga motorfordonsinnehavare i form av försämiad
och därmed dyrare service vid privata verkstäder, örn dessa genom snabb
upprustning av vov-verkets verkstadsorganisation berövades med icke oväsentliga
kostnader och besvär vid verkstäderna upplärd arbetskraft. Därför
förutsatte förbundet, att vov-verket vid en eventuell utökning av verkstadsorganisationen
i billighetens intresse svarade för utbildning av till yrket nyrekryterad
arbetskraft.

Med tanke på att man vid toppbelastning efter den diskuterade utbyggnaden
åtminstone tillfälligtvis måste räkna med att anlita privata företag,
förelåge, fortsätter förbundet, också risk för att dylika arbeten komme i
efterhand i förhållande till arbeten för vederbörandes ordinarie kunder eller
överhuvud icke bleve mottagna, enär enstaka sådana uppdrag utan samband
med nämnvärd försäljning icke tedde sig lockande för de privata verkstäderna.
Dessa nackdelar för vov-verket skulle icke behöva befaras vid regelbundet
återkommande uppdrag av sådan volym, att särskilt avtal härom mellan
vov-verket samt de privata bilverkstäderna motiverades. Även örn förbundet
som sådant uttalade sig och propagerade för att de privata företagen
alltjämt skulle stå till vov-verkets förfogande efter den föreslagna utbyggnaden,
vore det troligt, att detta icke skulle giva något resultat. En dylik
tendens skulle för övrigt t. o. m. kunna göra sig gällande omedelbart efter
fastställandet av ett eventuellt utbyggnadsprogram, då företagen av naturliga
skäl först och främst tillgodosåge den kundkrets, varpå den framtida verksamheten
kunde baseras, och icke den, som inom kort tid skulle försvinna.

Beträffande de av verkstadskommittén påtalade långa leveranstiderna
framhåller förbundet, att dessa i avsevärt högre grad än som framginge av
kommitténs betänkande hade berott på den år 1945 till följd av verkstadskonflikten
aktuella reservdelsbristen. Den frågan syntes berättigad, huruvida

223

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

vov-verket kunnat ställa erforderliga reservdelar till förfogande under den
aktuella perioden. Skulle så icke varit förhållandet, ansåge förbundet det
icke rättvist mot de privata företagen — av vilka en del hade avsevärd kapacitet
och t. o. m. möjlighet till vissa tillverkningar och icke som av kommittén
anförts vore småverkstäder — att i detta sammanhang peka på ökade
leveranstider för motorrenoveringar eller otillräcklig garanti för prompt service
i allmänhet såsom en mot anlitande av privata företag talande omständighet.
Förbundet kunde icke heller vitsorda, att tillgången på för underhållet
av vägmaskiner lämpliga verkstäder skulle vara i princip otillfredsställande,
då det mångenstädes funnes företag med god utrustning, vilka förutom
egentliga bilreparationer specialiserat sig på traktor- och dylika arbeten,
vilka vore jämförliga med de här aktuella uppdragen för vov-verket.

Föi bundet säger sig vidare ha särskilt beaktat, hurusom kommittén konstaterat
att någon ekonomisk vinst för vov-verket knappast kunde beräknas genom
den föreslagna utbyggnaden av de egna reparationsanstalterna. Då det
tvivelsutan, slutar förbundet, funnes möjlighet att genom avtal i lämplig form
säkerställa företrädesrätt vid privata företag för vov-verkets reparationsobjekt,
syntes kommittén genom nämnda konstaterande själv ha undanröjt
det primära och enda godtagbara skälet för sitt förslag. Förbundet hemställer,
att det föreslagna utbyggnadsprogrammet vad beträffade bilreparationer
t. \. matte anstå i avvaktan pa stabiliserade förhållanden inom motorreparationsbianschen,
särskilt som nya metoder och utrustningsdetaljer relativt
snabbt beräknades bliva införda, vilka ställde vissa underhållsproblem i delvis
ny dager, samt att vid eventuell utbyggnad av verkstadsorganisationen behovet
av reparatörer tillgodosages genom nyutbildning i vov-verkets egen regi.

Sedermera har förbundet i en till Kungl. Majit den 11 september 1946 inkommen
skrift hemställt örn beaktande av vad 1945 års försvarsfabriksutredning
anfört därom, att inga statliga motorverkstäder borde tills vidare nyanläggas,
såvida icke speciella och synnerligen vägande skäl talade härför.
Ej heller den civila branschen hade, framhåller förbundet, för närvarande
möjlighet till utbyggnader till följd av nuvarande byggnadsrestriktioner.

Sveriges automobilhandlareförbund finner i likhet med bilverkstädernas
riksförbund de av kommittén anförda skälen mot anlitande av privata bilverkstäder
icke fullt bärande. Den omständigheten, att de privata verkstäderna
under kriget och den närmast därpå följande efterkrigsperioden många
gånger haft svårigheter av olika slag att på ett fullt tillfredsställande sätt betjäna
kundkretsen, den statliga såväl som den privata, kunde knappast med
berättigande läggas endast dessa verkstäder till last. Brist på material, reservdelar
och fackutbildad personal hade handikappat verkstäderna, något
som hade varit fallet, oavsett örn arbetet bedrivits i statlig eller privat regi.
Det kunde icke heller påvisas, att förhållandena i dessa avseenden varit avsevärt
bättre för verkstäder i statlig än privat regi.

Icke heller syntes det automobilbandlareförbundet, att fog förelåge för antagande,
att en utbyggnad av den statliga verksladsrörelsen i form av de planerade
depåverkstäderna skulle komma att för statsverket innebära fördelar

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ur ekonomisk synpunkt. Erfarenhet härutinnan förelåge från de militära tygverkstädernas
verksamhet i bilreparationsbranschen, vilka verkstäder utmärkts
av lägre effektivitet och högre kostnader i jämförelse med de civila
verkstäderna av motsvarande slag. Denna omständighet vöre, anför förbundet,
särskilt värd att notera med hänsyn till knappheten på yrkeskunnig bilverkstadspersonal,
en knapphet, vilken kunde befaras under de närmaste
åren snarare komma att öka än minska.

Departements chefen.

Väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation utgöres för närvarande
i huvudsak endast av till huvudgaragen anslutna mindre serviceverkstäder.
Dessa äga i allmänhet icke tillräcklig kapacitet för utförande av större
reparationer och revisioner av verkets motorfordon. För dylika arbeten anlitas
i stället i stor utsträckning privata verkstäder. Däremot utföras erforderliga
reparationer å vägmaskinerna i regel vid verkets egna verkstäder, ehuru
detta på grund av brist på tillräcklig verkstadsutrustning hittills erbjudit

vissa svårigheter. . . .

Sedan verkets materieluppsättning efter skedd upprustning natt den spilek
som anses motsvara det vid nuvarande förhållanden föreliggande behovet
beräknas för densamma krävas en arbetsmängd för reparationer, revisioner
och dylikt, dock icke revision eller renovering av motorer, av ca
1 700 000 verkstadstimmar per år. Under förutsättning att ett av väg- oc
vattenbyggnadsstyrelsen upprättat utvecklingsprogram för servieeverkstaderna
genomföres, skulle mot nyssnämnda arbetsbehov komma att svara en sammanlagd
årskapacitet hos serviceverkstäderna av omkring 1 1 / o 000 veikstadstimmar.
En arbetskvantitet av ca 525 000 verkstadstimmar, avseende huvudsakligen
större reparationer och revisioner, skulle harvid återstå att effe
tuera i annan ordning.

Den för utredning av väg- och vattenbyggnadsverkets verk stadsf ra„a ti
satta kommittén har övervägt olika möjligheter att tillgodose nämnda behov.
Kommittén har därvid funnit, att en samordning med verkstadsrörelsen vid
andra statliga verk icke skulle utgöra en lämplig lösning. Därest en under
utredning varande central bil- och motorverkstad vid statens järnvägar framdeles
korinne till utförande, anser emellertid kommittén det kunna ifragasattas
huruvida icke denna verkstad borde dimensioneras för upptagande jämväl
av motorrenoveringar för väg- och vattenbyggnadsverkets räkning. Aven
den hittills tillämpade ordningen för att tillgodose verkets reparationsbehov,
nämligen genom anlitande i större utsträckning av privata verkstäder, hai
kommittén funnit mindre tillfredsställande med hänsyn bland annat till den
splittring i systemet, som härvid uppkomme, i det att verket aven i fortsättningen
skulle behöva självt ombesörja reparationer och revisioner av vagmaskinerna
på grund av ej alltid lämplig belägenhet samt bristande kapacitet

hos de privata verkstäderna.

Efter dessa överväganden har kommittén kommit fram till den slutsatsen,
att förevarande fråga bör lösas i huvudsak genom en utbyggnad av verkets
egen verkstadsorganisation. Olika alternativ, hänförande sig till frågan örn
centralisation eller decentralisation, ha härvid varit föremål för utredning.

225

Kungl. Mcij.ts proposition nr 311.

Kommittén tiar stannat för att förorda ett decentraliserat system och föreslår
i enlighet härmed, att 20 s. k. depåverkstäder, fördelade på olika län, uppföras.
I fråga om motorrenoveringarna har kommittén dock utgått ifrån att
dessa fortfarande skulle utföras vid utomstående verkstäder.

Av den verkställda utredningen synes mig till en början framgå, att reparations-
och underhållsarbetet beträffande vägmaskinparken, vilket arbete
är av större omfattning än motsvarande arbete beträffande motorfordonsparken,
om man härvid bortser från motorrenoveringarna, utgör en uppgift
som även i fortsättningen måste i huvudsak vila på väg- och vattenbyggnadsverkets
egen verkstadsorganisation med hänsyn bland annat därtill, att tillräcklig
kapacitet för att upptaga hithörande arbeten saknas utanför verket.
Örn under sådana förhållanden verkets övriga verkstadsarbete förlägges väsentligen
till privata eller till andra statliga verkstäder, innebär detta en begränsning
av arbetsunderlaget för verkets egen verkstadsrörelse, som kan
medföra driftsekonomiska och organisatoriska olägenheter för verket. Sålunda
kan framhållas, att möjligheterna att effektivt utnyttja kapaciteten hos
den personal (verkmästare och arbetare) och maskinutrustning, som i varje
fall erfordras vid verket för vägmaskinparken m. m., i dylikt fall torde bli
mindre. Jag anser därför, att endast tungt vägande skäl böra få föranleda
ett frångående av principen att verket självt ombesörjer huvudparten av sitt
verkstadsarbete.

Vad angår frågan om att i enlighet med arméförvaltningens och krigsmaterielverkets
uttalanden en del av här berörda arbete skulle överflyttas
till försvarets motorverkstäder för att bereda sysselsättning åt dessa, vill jag
i anslutning till chefens för försvarsstaben utlåtande först framhålla, att det
även ur försvarssynpunkt är av betydelse, att väg- och vattenbyggnadsverÄet
erhåller sådana resurser, som sätter verket i tillfälle att utan omgång
tillgodose reparationsbehovet för dess materiel. På grund härav, och med
hänsyn till vad jag nyss anfört örn behovet av ett tillräckligt arbetsunderlag
för verkets egen verkstadsrörelse, anser jag mig icke böra förorda ett
system, enligt vilket verket skulle beträffande sitt kontinuerliga reparationsbehov
i någon mera väsentlig omfattning repliera på de militära verkstäderna.
Däremot förutsätter jag i likhet med verkstadskommittén, att vägoch
vattenbyggnadsverket vid tillfällen, då arbetsanhopningen överstiger den
egna organisationens kapacitet, eller eljest då så av praktiska skäl är påkallat
anlitar försvarets verkstäder. Jag vill i detta sammanhang tillfoga, att
jag utgår fran såsom självfallet att väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation
under alla förhållanden icke skall dimensioneras för större
belastning än som motsvarar den normalt förekommande.

I likhet med verkstadskommittén anser jag lämpligt, att vid den pågående
utredningen rörande en central bil- och motorverkstad vid statens järnvägar
undersökning göres rörande förutsättningarna för att till en sådan
verkstad förlägga även motorrenoveringsarbetet för väg- oell vatlenbyggnadsverket
samt vissa andra verk.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

15

226

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

Vad beträffar alternativet att väg- och vattenbyggnadsverket även framdeles
i mera betydande utsträckning skulle anlita de privata verkstäderna
torde min inställning härtill i huvudsak framgå redan av vad jag nyss anfört
rörande de militära verkstäderna. Jag har sålunda icke kunnat finna
ådagalagt att anlitandet av de privata verkstäderna skulle innebära sådana
fördelar, att väg- och vattenbyggnadsverket i motsats till andra statliga institutioner
med mera omfattande fordonspark bör avstå från att självt ombesörja
sina fordonsreparationer. Det må i detta sammanhang erinras om
bilverkstädernas riksförbunds tidigare återgivna uttalande, att de från vägoch
vattenbyggnadsverket härrörande reparationsobjekten i och för sig icke
vore eftersträvansvärda för de privata verkstäderna, enär uppdragsgivaren
krävde att själv få tillhandahålla reservdelar. Jag anser mig också, i anslutning
till organisationsnämndens utlåtande, böra framhålla, att motorfordonsbeståndets
fortgående ökning och jordbrukets motorisering m. m. torde
komma att ställa sådana krav på de privata verkstäderna, att en avlastning
från ifrågavarande verkstäder av de statliga reparationsuppdragen, vilka ofta
kräva förtursrätt, kan vara fördelaktig.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag funnit mig böra tillstyrka en
utvidgning av väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation. Denna
utvidgning synes av skäl som anförts av verkstadskommittén böra ske i enlighet
med depåverkstadsalternativet. Mot det av kommittén i sådant hänseende
framlagda utbyggnadsprogrammet, vilket beträffande anläggningarnas
antal och kapacitet synes vara avpassat efter verkets beräknade normalbehov,
har jag icke funnit anledning till erinran. Jag förutsätter, att de av
vattenfallsstyrelsen framförda erinringarna mot kommitténs principritningar
till verkstadsbyggnaderna bliva föremål för närmare överväganden inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med utarbetandet av de definitiva
ritningarna.

På grund av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört rörande lämpligheten
ur kostnadssynpunkt av att genomföra här ifrågavarande byggnadsprogram
i samband med vissa nu förestående garage- och förrådsbyggnadsarbeten
anser jag mig böra tillstyrka styrelsens förslag om att medel för
ändamålet anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Mot den framlagda kostnadsberäkningen har jag icke funnit något att
erinra. Enligt denna beräkning skulle den totala investeringskostnaden för
depåverkstäderna, 2 600 000 kronor, fördela sig på följande anslag under
väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond, nämligen med 2 000 000 kronor
på anslaget Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m.
under huvudgruppen Förrådsbyggnader m. m., med 250 000 kronor på anslaget
Vägmaskiner m. m. under huvudgruppen Maskincentralförråd
samt med 350 000 kronor på anslaget Effektförråd.

Under denna punkt gör jag hemställan om anvisande av medel å anslaget
Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m., medan hemställan rörande
de övriga anslagen göres under särskilda punkter i det följande.

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Beträffande medelsbehovet för den i samband med verkstadsorganisationens
upprustning erforderliga förstärkningen av administrationen torde jag
få framlägga förslag i statsverkspropositionen för nästa budgetår.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m. å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av .................. kronor 2 000 000.

Maskincentralförråd.

[16.] 12. Yägmaskiner m. m. Under hänvisning till vad jag under nästföregående
punkt anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till Vågmaskiner m. m. å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av.......................... kronor 250 000.

Effekttörråd.

[17.] 14. Effektförråd. Under hänvisning till vad jag under punkten 15
anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Effektförråd å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av .................................... kronor 350 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Stig Salomonson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

229

Bilaga 13.

Kapitalinvesteringar.

Ecklesiastikdepartementet.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4- oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Quensel, anmäler härefter
under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angående
kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
m. m. samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 42 a. Uppförande av byggnad för mcdicinsk-kemiska och farmakologiska
institutionerna vid universitetet i Uppsala. För ifrågavarande ändamål
har tidigare anvisats riksstatsanslag av sammanlagt 1 470 000 kronor,
därav senast å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag
av 150 000 kronor avsett för täckning av vissa genom prisstegring
uppkomna merkostnader för byggnadsföretagets utförande (se prop.
1946: 2, s. 131 f.).

I skrivelse den 2 september 1946 har byggnadsstyrelsen hemställt om utverkande
för ifrågavarande byggnadsföretag av ett ytterligare anslag av
235 000 kronor dels till slutförande av nybyggnaden och dels för vissa tillbyggnads-
och omändringsarbeten beträffande samma byggnad. Till stöd
härför har byggnadsstyrelsen anfört följande.

o Byggnadsföretaget, som påbörjades i oktober 1944, bar numera fortskridit
sa långt, att detsamma torde kunna fullbordas i sin helhet före innevarande
års utgång, dock så att vissa lokaler dessförinnan kunna successivt överläm -

230

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

nas till vederbörande institutioner för att tagas i anspråk för sina ändamål.
Inom bostadshuset har inflyttning skett. En förskjutning av den vid byggnadsföretagets
igångsättande beräknade slutterminen för arbetena med omkring
ett halvt år har följaktligen uppstått, beroende huvudsakligen på försenade
leveranser av material och inredningsdetaljer samt bristande tillgång
på arbetskrafter. Detta förhållande samt de prisstegringar å material och arbete,
som ytterligare uppstått, hava föranlett, att för täckande av merkostnader
för byggnadsföretaget erfordras en ytterligare medelsanvisning a tillsammans
85 000 kronor.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 28 augusti 1946 har föreståndaren för
den medicinsk-kemiska institutionen framhållit, att utrymmena inom nybyggnaden
visat sig otillräckliga, i all synnerhet kemiska och fysikalisk-kemiska
forskningsrum. Till förbättrande av detta förhållande har föreslagits
en utökning av den i en våning i trä uppförda, till huvudbyggnaden anslutna
djurstallängan och en överflyttning dit av vissa, i fråga om inredning och
belägenhet mindre krävande rum, såsom snickareverkstad och djurförsöksrum.
Vissa värdefulla utrymmen i huvudbyggnadens nedersta våningsplan
skulle härigenom kunna utnyttjas som forskningsrum. Inom tillbyggnaden
skulle ävenledes anordnas lokaler för arbete med kemisk mikrobiologi, för
vilket arbete för närvarande hade beretts provisoriska utrymmen vid flera
andra av universitetets institutioner.

Inom byggnadsstyrelsen har upprättats ett skissförslag till utbyggnad av
djurstallängan för avsett ändamål. För tillgodoseende av det utrymmesbehov,
som anses ytterligare erforderligt, skulle krävas en utökning i plan av
längan med omkring 340 kvm. Kostnaderna för utbyggnaden kunna uppskattas
till 140 000 kronor, vartill bör läggas ett belopp av omkring 10000
kronor för de behövliga omändringsarbetena inom huvudbyggnaden. Kostnaderna
för dessa tillbyggnads- och omändringsarbeten uppgå sålunda till
150 000 kronor. Därest ifrågavarande arbeten skola komma till stånd, böra
desamma inom ramen av denna kostnad lämpligen utföras enligt ritningar,
som upprättas av styrelsen i samråd med vederbörande institutionsföreståndare
och komma till utförande i omedelbar anslutning till de nu pågående arbetena,
varför medel för ändamålet sålunda böra ställas till styrelsens disposition
snarast ske kan.

Vad byggnadsstyrelsen anfört angående de på grund av prisstegringar
förorskade merkostnaderna för slutförandet av ifrågavarande byggnadsföretag
har icke givit mig anledning till erinran. I fråga om de föreslagna tillbyggnads-
och omändringsarbetena vill jag erinra örn att de ursprungliga
planerna för detta byggnadsföretag i besparingssyfte underkastades väsentliga
förenklingar och begränsningar innan de godkändes, varför det redan
då var att förutse, att ytterligare lokalbehov inom en ganska snar framtid
skulle göra sig gällande. Att så redan skett, innan byggnaden hunnit färdigställas,
är beklagligt men med hänsyn till åberopade förhållanden förklarligt.
De åtgärder, som byggnadsstyrelsen föreslagit för avhjälpande av den påtalade
utrymmesbristen, synas mig därför nu böra vidtagas. Mot de härför
beräknade kostnaderna har jag icke funnit anledning till erinran. Arbetena
torde böra utföras i enlighet med av byggnadsstyrelsen i samråd med vederbörande
institutionsföreståndare upprättade ritningar samt komma till utförande
i omedelbar anslutning till nu pågående arbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

231

Jag är sålunda beredd att tillstyrka bifall till byggnadsstyrelsens framställning
om anvisande på tilläggsstat för innevarande budgetår av elt slutanslag
å 235 OOO kronor till ifrågavarande byggnadsföretag och hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Uppförande av byggnad för medicinsk-kemiska och
farmakologiska institutionerna vid universitetet i Uppsala å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av ..................kronor 235 000.

[2.] 43 a. Uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen vid
universitetet i Uppsala. För detta ändamål anvisades för budgetåret 1945/46
ett investeringsanslag av 90 000 kronor. Anslaget avsågs för uppförande av
ett nytt meteorologiskt observatorium i Marsta utanför Uppsala.

Byggnadsstyrelsen har hemställt om anvisande av ytterligare 54 000 kronor
för ifrågavarande ändamål och därvid anfört i huvudsak följande.

Kostnaderna för uppförande av en till anläggningen hörande observationsmast
i järnkonstruktion, som ursprungligen beräknats till 5 000 kronor, hade
visat sig med nu rådande priser bliva 20 000 kronor, och någon förenkling
av det uppgjorda förslaget hade icke varit möjlig att vidtaga. Vidare hade
en överarbetning av byggnadsförslaget givit vid handen, dels att kostnaderna
för vägar och yttre arbeten beräknats för lågt, dels ock att ehuru ett visst
förenklande och förbilligande i förhållande till det ursprungligen uppgjorda
förslaget varit möjligt, inträffade prisstegringar icke kunnat kompenseras.
Kostnadsökningen för observatoriebyggnaden jämte yttre ledningar och vägar
komme enligt styrelsens beräkningar att uppgå till 39 000 kronor.

De beräknade kostnadsökningarna synas ofrånkomliga och jag biträder Departements,
därför framställningen om anvisande av ett anslag av ytterligare 54 000 kro- Zeferi.
nor för ifrågavarande ändamål. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen
vid universitetet i Uppsala å tilläggsstat I för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av .................................... kronor 54 000.

[3.] 43 b. Ombyggnads- och installationsarbeten i byggnaden för kemiska
institutionen vid universitetet i Uppsala. Till ifrågavarande ändamål har å
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisats ett investeringsanslag av 140 000
kronor.

I skrivelse den 26 september 1946 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn en ytterligare medelsanvisning för byggnadsföretagets slutförande
av 20 000 kronor, därvid styrelsen i huvudsak anfört:

Byggnadstillstånd lämnades den 9 maj 1946, varefter ombyggnadsarbetena
omedelbart igångsattes. Vissa lokaler inom den ombyggda delen av institutio -

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Departements chefen.

nen beräknas kunna tagas i bruk under september månad 1946 och samtliga
ombyggnads- och installationsarbeten inom institutionen avses att färdigställas
under innevarande kalenderår.

Det har emellertid visat sig, att de för byggnadsföretaget anvisade medlen
icke äro tillräckliga för arbetenas slutförande, emedan icke oväsentliga prisstegringar
å material och arbete uppstått, sedan de senaste kostnadsberäkningarna
för byggnadsföretaget uppgjordes i början av år 1944, samt på
grund av att utgifterna för ledningsarbeten av olika slag i sagda beräkningar
uppskattats för lågt. Dessa ledningsarbeten representera en betydande del
av kostnaderna för byggnadsföretaget, och arbetslönerna upptaga en proportionsvis
högre del av dessa kostnader än vanligen är fallet.

Merkostnaderna för ledningsarbetena, oavsett prisstegringarna, uppgå till
i runt tal 9 500 kronor. De genom prisstegringar ökade kostnaderna för byggnadsföretaget
kunna skäligen upptagas till 7 å 8 % av de senast beräknade
eller till omkring 10 500 kronor. För byggnadsföretagets slutförande skulle
följaktligen erfordras ytterligare 20 000 kronor, som snarast möjligt borde
ställas till styrelsens förfogande.

Den av byggnadsstyrelsen begärda anslagsförstärkningen synes ofrånkomlig.
Härför erforderligt belopp torde för att byggnadsföretaget skall kunna
slutföras inom avsedd tid böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår. Jag hemställer alltså att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen -

att till Ombyggnads- och installationsarbeten i byggnaden
för kemiska institutionen vid universitetet i Uppsala å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av .................... kronor 20 000.

[4.] Upplåtande av universitetet i Uppsala tillhörig tomtmark för byggande
av studentbostäder. Större akademiska konsistoriet i Uppsala har i skrivelse
den 10 november 1945 anhållit om tillstånd att från universitetet tillhöriga
åkerlotter i Uppsala stad till Stiftelsen Uppsala studentbostäder dels
utan vederlag överlämna ett område örn 7 129 kvadratmeter i kvarteret Filosofen
och dels för ett pris av tio kronor per kvadratmeter försälja ett område
om 10 368 kvadratmeter i kvarteret Astronomen, ävensom att överföra
ett belopp av 106 284 kronor från universitetets »Hemmans försäljnings-
och inköpskonto» till universitetets åkerlottsfond såsom gottgörelse för
den mark, som sålunda vore avsedd att upplåtas.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Stiftelsen Uppsala studentbostäder har till uppgift att förvärva, äga och
förvalta en eller flera fastigheter för att anskaffa sunda och ändamålsenliga
rum åt studerande vid Uppsala universitet. Stiftelsen planerar att inom delar
av kvarteren Filosofen och Astronomen i Uppsala stad, vilka nu tillhöra
universitetet och staden, söka åstadkomma en s. k. studentstad med omkring
500 enkelrum. Uppsala stadsfullmäktige ha den 21 september 1945
bl. a. beslutat att till stiftelsen för uppförande av studentbostadshus utan
vederlag överlåta staden tillhörig mark i kvarteret Filosofen samt att för in -

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

köp av universitetet tillhörig mark i kvarteret Astronomen för angivna ändamål
till stiftelsen överlämna ett belopp av 103 680 kronor. Som villkor härför
skall dock gälla bl. a. att universitetet å sin sida till stiftelsen utan
vederlag överlåter universitetet tillhörig mark i kvarteret Filosofen samt för
nämnda köpeskilling, d. v. s. högst tio kronor per kvadratmeter, försäljer
universitetet tillhörig mark i kvarteret Astronomen.

Universitetets drätselnämnd har tillstyrkt den ifrågasatta överlåtelsen från
universitetets sida. Nämnden har emellertid ansett att ifrågavarande mark,
som tillhör universitetets åkerlotters fond, bär ett saluvärde av lägst tolv kronor
per kvadratmeter och att nämnda fond bör gottgöras efter detta markvärde
d. v. s. med 85 548 kronor för 7 129 kvadratmeter i kvarteret Filosofen
och 124 416 kronor för 10 368 kvadratmeter i kvarteret Astronomen eller
sammanlagt 209 964 kronor. Eftersom Uppsala stad ställt ett belopp av
103 680 kronor till förfogande återstå 106 284 kronor, som måste täckas på
annat sätt. Drätselnämnden har föreslagit, att detta skall ske genom att motsvarande
belopp överföres till universitetets åkerlotters fond från Hemmans
försäljnings- och inköpskonto. Den föreslagna upplåtelsen skulle sålunda
komma att helt belasta sistnämnda konto, vilket uppkommit genom fondering
av medel, som influtit vid försäljning av universitetet tillhöriga hemman.
Dessa medel ha varit avsedda till inköp av annan lämplig egendom men endast
sällan tagits i anspråk för sådant ändamål.

Universitetskanslern har tillstyrkt den av större akademiska konsistoriet
gjorda framställningen.

Kammarkollegiet har i ärendet anfört bl. a. följande.

Det synes kollegiet kunna ifrågasättas, huruvida Kungl. Maj:t ulan riksdagens
samtycke kan medgiva avhändelse utan ersättning av universitetsjord
samt överföring av medel fran en fond till en annan på sätt i ansökningen
förutsatts. Emellertid har Kungl. Maj:t tidigax*e utan riksdagens hörande
lämnat Uppsala universitet tillstånd lill dylik avhändelse av jord och medgivit
att från ovannämnda försäljnings- och inköpsmedel finge lämnas bidrag
till den i förevarande ärende ifrågakomma stiftelsen.

Med hänsyn härtill och då studenternas behov av bostäder numera synes
kunna betraktas som ett ändamål, för vars tillgodoseende universitetets medel
skulle kunna tagas i anspråk, tillstyrker kollegiet dock framställningen.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

Statskontoret finner i och för sig icke anledning till erinran mot ett tillmötesgående
av den i ärendet gjorda hemställan. I motsats till kammarkollegiet
anser statskontoret emellertid, att den föreslagna transaktionen i vad den avser
disposition utan vederlag av universitetets Hemmans försäljnings- och inköpskonto
förutsätter medverkan från riksdagens sida. Statskontoret kan
således icke dela kollegiets uppfattning, att de i ärendet anförda besluten
kunna åberopas som stöd för att utan riksdagens hörande använda förenämnda
försäljningsmedel för transaktioner av rent benefik karaktär.

För studenterna vid universitet och högskolor har den otillräckliga tillgång- thvarteme
en på lämpliga bostäder under studielerminema länge utgjort eli svårt pro- chrt blem och svårigheterna härvidlag ha ytterligare skärpts av det nu rådande
läget på bostadsmarknaden. Den plan till uppförande av en »studentstad» i
Uppsala, som nu framlagts, synes vara ett värdefullt bidrag lill lösandet av
uppsalastudenternas bostadsfråga. Av den lämnade redogörelsen framgår, alt

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Uppsala stad erbjudit sig att med en betydande ekonomisk insats medverka
till planens genomförande. Med hänsyn härtill och till att det här gäller en
fråga av betydande samhälleligt intresse synes det angeläget, att även universitetet
lämnar företaget sitt stöd. Det förslag till åtgärder i saken från universitetets
sida, för vilket i det föregående redogjorts, har icke givit mig anledning
till erinran. Med hänsyn till vad remissmyndigheterna anfört synes
dock riksdagens medgivande härtill böra inhämtas. Jag hemställer därför att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att Uppsala universitets »Hemmans försäljnings-
och inköpskonto» må disponeras på sätt i ärendet föreslagits.

[5.] 50. Utbyggande av karolinska sjukhuset. Direktionen för karolinska
sjukhuset har i skrivelse den 13 februari 1945 hemställt, att Kungl. Majit
ville taga under övervägande, huruvida lagerlokaler för militärapoteket skulle
kunna anordnas i samband med uppförande av den pediatriska kliniken vid
sjukhuset.

Direktionens hemställan har föranletts av en framställning till direktionen
från försvarets sjukvårdsförvaltning, som under hänvisning till de avsevärda
lokalsvårigheter, under vilka militärapoteket sedan länge arbetat, föreslagit,
dels att militärapoteket skulle få övertaga de lokaler, som disponerades
av det till sjukhuset förlagda postkontoret, vilket i stället skulle erhålla
lokaler i samband med nybyggnad för pediatriska kliniken, och dels att lagerlokaler
örn ca 500 kvadratmeter skulle för apotekets räkning anordnas under
nämnda klinik.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i förevarande framställning anfört,
bland annat, följande.

Att i samband med ifrågavarande klinik anordna ny lokal för postkontoret,
får anses vara mindre lämpligt. Däremot synes möjlighet finnas att under
kliniken anordna lagerlokaler för apoteket. Enligt de ritningar till nybyggnad
för kliniken, som upprättats av kommittén för karolinska sjukhusets utbyggande,
skulle större delen av källarvåningen under klinikens huvudbyggnad
tills vidare icke utsprängas. Örn denna våning blev helt utsprängd, kunde
därstädes erhållas lagerlokaler av tillräckligt stor omfattning för apotekets
behov.

Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande har undersökt
möjligheterna att anordna ifrågavarande lagerlokaler antingen under klinikbyggnaden
eller genom insprängning i berget på klinikbyggnadens norra sida.
Kommittén, som funnit, att båda dessa alternativ skulle draga avsevärda
kostnader, 200 000 respektive 180 000 kronor, har som en tredje möjlighet
föreslagit utnyttjande av det vid sjukhuset befintliga skyddsrummet.

Direktionen för karolinska sjukhuset har avgivit utlåtande i anledning av
vad kommittén anfört. Direktionen har funnit de av kommittén framförda

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

235

alternativen mindre lämpliga. Direktionen har i stället föreslagit, att lagerlokaler
för apotekets räkning, omfattande omkring 300 kvadratmeter, skulle
anordnas genom utsprängning av källarplanet under den blivande klinikbyggnadens
båda mot norr och söder utgående flyglar. Direktionen har härom
anfört, bland annat, följande.

Enligt vad för direktionen blivit upplyst torde apotekets behov av utökade
lagerlokaler för närvarande kunna begränsas till omkring 300 kvm. Erforderliga
utrymmen härför kunna vinnas genom utsprängning allenast av utrymmen
i källarplanet- under klinikbyggnadens mot norr och söder gående flyglar.
Kostnaderna för anordnande av nu ifrågavarande lagerlokaler skulle enligt
en av försvarets sjukvårdsförvaltning föranstaltad beräkning uppgå till
omkring 75 000 kronor. Denna lösning av apotekets lokalbehov synes således
bliva ekonomiskt fördelaktigare än en utsprängning av lokaler norr örn klinikbyggnaden.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har tillstyrkt direktionens förslag och därvid
anfört i huvudsak följande.

Kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande och direktionen
för karolinska sjukhuset ha till behandling endast upptagit möjligheterna att
i samband med byggande av en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset
anordna lagerlokaler om 300—500 kvm. Då sjukvårdsförvaltningen för närvarande
samråder med nämnda kommitté angående olika alternativ för lösande
av militärapotekets övriga lokalfrågor beröres här endast frågan örn
lagerlokal.

Ifrågavarande lagerlokal är avsedd främst för förvaring av ersättningsförråd
för försvaret, särskilt av råvaror för läkemedelsframställning, och kommer
sålunda i första hand att disponeras av sjukvårdsförvaltningen. Behovet
av denna lokal kommer således att kvarstå även örn militärapotekets lokalfråga
i övrigt löses genom nybyggnad eller påbyggnad.

Kommitténs och direktionens förslag angående insprängning av lokaler i
samband med klinikbygget kunna av ämbetsverket godtagas under förutsättning
att utbyggnaden sker på sådant sätt att fullständigt fuktfria lokaler
erhållas. Då emellertid lokalbehovet enligt de senaste behovsberäkningarna
kunnat reduceras till cirka 300 kvm, och då den av direktionen angivna lösningen
synes ekonomiskt fördelaktigast, förordas detta alternativ.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att förevarande fråga torde kunna Departement*
avgöras utan samband med militärapotekets övriga lokalfrågor. Jag ansluter cheFn.
mig till det av direktionen för karolinska sjukhuset framlagda förslaget, vilket
synes mig innebära eli lämpligt sätt att avhjälpa militärapotekets brist
på lagerutrymmen. Mot den framlagda kostnadsberäkningen har jag icke
funnit anledning till erinran. Arbetet bör utföras i samband med uppförandet
av den pediatriska kliniken och det för ändamålet erforderliga beloppet,

75 000 kronor, synes därför böra anvisas på tilläggsstat I till riksstaten för
innevarande budgetår. Då medel för uppförandet av den pediatriska kliniken
anvisats under rubriken »Utbyggande av karolinska sjukhuset», torde
även nyssnämnda belopp böra anvisas under nämnda rubrik.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

236

Kungl. Majlis proposition nr 311.

att till Utbyggande av karolinska sjukhuset å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av................................kronor 75 000.

[6.] 51. Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset. Med bifall till
ett av Kungl. Majit i propositionen nr 273 därom framlagt förslag anvisade
1946 års riksdag vid sin vårsession till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska
sjukhuset för budgetåret 1946/47 ett investeringsanslag av 388 000 kronor.

I förenämnda proposition (s. 306) beräknades härav ett belopp av 116 000
kronor för utbyggnad av radiofysiska institutionen vid sjukhuset med en
högspänningshall.

Föreståndaren för nämnda institution, professorn Rolf Sievert har nu -med överlämnande av tillhörande ritningar — gjort framställning om en ytterligare
medelsanvisning av 33 000 kronor för en utökad dimensionering
av högspänningshallen i förhållande till det i förenämnda proposition framlagda
byggnadsförslag samt till stöd därför i huvudsak anfört följande.

Vid utarbetandet av det tidigare förslaget förelågo mycket ofullständiga
uppgifter om strålningsförhållandena vid atombomben och om de strålskador,
som uppstodo vid de första bombfällningarna. Den osäkerhet, som rådde
beträffande förhållandet mellan strålskador och övriga skador, manade till
viss försiktighet vid bedömandet av betydelsen för vårt försvar av undersökningar
rörande de fysiologiska strålningsverkningarna. Då de problem,
för vilka anläggningarna närmast skulle användas, voro av stor betydelse
för radioterapien, funnos likväl tillräckliga skäl att förorda en anläggning
för de relativt begränsade kostnader, som förslaget omfattade.

Under senaste tiden inkomna uppgifter rörande verkningar av genomträngande
strålning från atombomben hava emellertid visat, att denna strålning
spelar betydligt större roll för atombombens militära användning än
vad man tidigare här i landet räknat med. Såväl av de senaste rapporterna
angående atombombsfällningar som av avhandlingar i vetenskapliga tidskrifter
framgår, att bombfällningarna mot Hiroshima och Nagasaki medförde
ett stort antal allvarliga strålskador, av vilka mångå förde till döden.
Härtill kommer att frågan om atomenergiens utnyttjande för fredliga ändamål
alltmera rycker i förgrunden och att man synbarligen räknar med att
inom en icke alltför avlägsen framtid atomenergien skall kunna få användning
för olika tekniska ändamål. Även här torde stralskyddsproblemen vara
av mycket stor betydelse. Vikten av att biofysiska undersökningar inom hithörande
områden snarast komma till utförande är sålunda nu ännu mera
uppenbar än tidigare och vid uppförandet av en högspänningshall vid radiofysiska
institutionen synes det därför vara motiverat, att anläggningen dimensioneras
med hänsyn till det behov av ytterligare undersökningar, som
man redan nu kan överblicka.

Frågan örn förseendet av den planerade högspänningshallen med högspänningsutrustning
har dessutom kommit i ett delvis, nytt läge genom att
Sieverts kabelverk förbundit sig att såsom gåva till radiofysiska institutionen
överlämna ett kondensatorbatteri på 40 kondensatorer örn sammanlagt
4,4 uF, 200 kV, tidigare offererat till 88 800 kronor. Härigenom har å utrustningsanslaget
30 000 kronor, som beräknats för kondensatorer, blivit tillgängligt
för andra ändamål. Efter överenskommelse med professor Siegbahn

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

237

och underhandlingar med Sieverts kabelverk har det även visat sig möjligt
att med en relativt ringa ökning av utrustningskostnaderna förse högspänningshallen
med en generator för 1,2 milj. volt av samma slag, som tillverkas
för vetenskapsakademiens forskningsinstitut för fysik. En sådan anläggning
skulle förutom de tidigare planerade undersökningarna giva institutionen
möjlighet att utföra biologiska bestrålningsförsök med neutroner och
ultrahård röntgenstrålning samt undersöka effektiviteten av skyddsmaterial
häremot. De härför planerade anordningarna kräva emellertid såväl ökad
takhöjd som golvyta. En undersökning av byggnadsplatsen giver vid handen,
att takhöjden utan större kostnader kan ökas genom sänkning av golvet och
att en ökning av byggnadens längd med 5 m är möjlig. Av arkitekten Sven
Malm utförda ritningar visa högspänningshallen med dessa ändringar.

Den merkostnad, som det nya byggnadsförslaget skulle medföra, har av
den av byggnadsstyrelsen antagna entreprenören beräknats till 28 000 kronor.
Härtill torde med hänsyn till det tidigare i knappaste laget beräknade
tillägget för oförutsedda kostnader samt utökning av arvoden till arkitekt
och kontrollant böra läggas ett belopp på 7 000 kronor.

Framställningen har tillstyrkts av atomkommittén, som därvid särskilt
framhållit, att genom den ifrågasatta utvidgningen av högspänningshallen
skulle ernås en högst betydande ökning av dess användningsområde för ett
relativt begränsat tillskott av statsmedel.

Direktionen för karolinska sjukhuset och byggnadsstyrelsen ha förklarat
sig icke ha något att erinra mot ifrågavarande förslag.

Såsom i ärendet anförts lia de under den senaste tiden vunna erfaren- Departementsheterna
rörande de biologiska verkningarna av genomträngande strålning Zieten.
vid atombombfällning och därmed sammanhängande frågor givit vid handen,
att denna strålning måste tillmätas en avsevärt större betydelse än man
förut antagit. För möjliggörande av mera omfattande undersökningar på hithörande
område har det därför befunnits önskvärt att giva den högspänningshall
vid karolinska sjukhusets radiofysiska institution, om vars uppförande
statsmakterna tidigare detta år beslutat, ökade dimensioner.

För egen del har jag funnit det framlagda förslaget till utvidgning av ifrågavarande
anläggning böra godtagas. De i ärendet företedda ritningarna
ävensom de beräknade kostnaderna, 33 000 kronor, ha ej givit mig anledning
till erinran. Den för ändamålet erforderliga anslagsförstärkningen torde
böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av .................... kronor 33 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Gösta Bäck.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 311.

239

Bilaga 14.

Kapitalinvesteringar.

Jordbruksdepartementet.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Statsrådet Sträng anmäler härefter under jordbruksdepartementet hörande
ärende angående kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 samt anför därvid följande.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1.] 63 a. Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan. Vid 1944 års riksdag
(IX H. T. p. 56; r. skr. nr 9) beslöts att den fysiologisk-kemiska institutionen
vid högskolan skulle uppdelas i två särskilda institutioner, den ena för allmän
och medicinsk kemi och den andra för fysiologi och farmakologi. I anslutning
härtill beslöts inrättande av en ny professur i fysiologi och farmakologi.
Nämnda professur har från och med den 4 maj 1946 blivit besatt
med ordinarie innehavare.

I skrivelse den 21 juni 1946 har styrelsen för veterinärhögskolan hemställt
om anvisande å tilläggsstat av ett belopp å 20 000 kronor för utförande av
vissa byggnadsarbeten vid avdelningen för fysiologi och farmakologi. Vid
framställningen lia fogats dels en skrivelse den 16 maj 1946 från professorn
i fysiologi och farmakologi Y. Zotterman ävensom yttrande däröver av högskolans
lärarkollegium, dels ock ett av högskolestyrelsen inhämtat utlåtande
från byggnadsstyrelsen över de föreslagna byggnadsarbetena. I ärendet har
statskontoret den 7 augusti 1946 avgivit infordrat utlåtande.

Ifrågavarande byggnadsarbeten avse dels inredning av ett elevlaboratorium
för laborationskurs i fysiologi, dels inredning av källarlokaler till verkstad

240

Före draganden.

Kungl. Majrts proposition nr 311.

för tillverkning av apparatur, dels reparation och inredning av vissa för forskningsarbetet
å avdelningen nödvändiga källarlokaler, dels ock inredning av
ett skriv- och laboratorierum.

Såsom motivering för berörda byggnadsarbetens utförande har anförts
bland annat följande.

För att undervisningen i fysiologi skall kunna meddelas under nästföljande
läsår är det nödvändigt att de lokaler, som disponeras för den nyinrättade
avdelningen för fysiologi och farmakologi, skyndsamt iordningställas.
Avdelningens kurslaboratorium, som för närvarande är inrett för allenast
allmän kemi, lämpar sig icke för laborationskurs i fysiologi och måste oundgängligen
undergå en genomgripande förändring.

Vidare saknas så gott som all den utrustning, som kräves för undervisning
i fysiologi. Denna utrustning måste till största delen förfärdigas på
egen verkstad, då apparatur numera knappast kan anskaffas i den fria marknaden.
Inredning av verkstadslokal är sålunda ett primärt och ofrånkomligt

krav. . •• -a

För forskningsverksamheten vid avdelningen är det slutligen aven nödvändigt
att en källarlokal, som tidigare använts till vitaminlaboratorium
inredes för sitt nya ändamål.

Professorn i fysiologi och farmakologi har för närvarande intet rum, som
lämpar sig till skriv- och mottagningsrum. Tills vidare synes därför nödvändigt
upplåta de rum, som disponeras av prosektorn vid anatomiska och
histologiska avdelningen, till professorn i fysiologi. Detta arrangemang medför
emellertid nödvändigheten av att inreda ett rum, som hittills använts
såsom embryologiskt museum till prosektors skriv- och laboratorierum.

Nämnda avdelningar jämte den kemiska avdelningen, vilka samtliga äro
inhysta i en och samma byggning, ha emellan sig måst fördela befintliga
lokaler på ett sätt som icke är tillfredsställande för någon av dessa avdelningar.
Den fysiologiska och farmakologiska avdelningen blir särskilt trångbodd,
men även den kemiska avdelningens behov av lokaler för sin omfattande
verksamhet blir mycket bristfälligt tillgodosett. De föreslagna åtgärderna
äro därför att betrakta såsom nödlallsåtgärder, som emellertid äro
ofrånkomliga, om undervisningen planenligt skall kunna meddelas under
nästföljande läsår.

Byggnadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot att de föreslagna arbetena
komme till utförande. Kostnaderna härför ha av styrelsen beräknats
till 20 000 kronor.

Statskontoret har anfört, att i händelse av bifall till framställningen ett
investeringsanslag för ändamålet borde utverkas av riksdagen under statens
allmänna fastighetsfond.

Av vad i ärendet anförts synes framgå, att undervisningen och det vetenskapliga
arbetet vid den nyinrättade avdelningen för fysiologi och farmakologi
under innevarande läsår icke torde kunna bedrivas pa det sätt och i
den omfattning som är önskvärt med mindre de föreslagna byggnadsarbetena
komma till utförande. Jag vill därför tillstyrka att erforderliga medel
för ifrågavarande ändamål äskas a tilläggsstat till riksstaten för budgetaret
1946/47. Mot byggnadsstyrelsens beräkningar av medelsbehovet, vilka beräk -

241

. Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

ningar sluta å 20 000 kronor, har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av .......................... kronor 20 000.

Vad föredraganden sålunda, nied instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
C. W. Rhedin.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

16

Kungl. Majlis proposition nr 311.

243

Bilaga 15.

Kapitalinvesteringar.

Handelsdepartementet.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

T. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler härefter
under handelsdepartementets handläggning hörande ärende angående
kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 samt
anför därvid följande.

Fonden för förlag till statsverket.

[1.] 2. Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m.

Enligt bemyndiganden av Kungl. Maj:t ingick kommerskollegium den 30 december
1940 och den 21 juli 1945 för Kungl. Maj:t och kronan överenskommelser
med Bolidens gruvaktiebolag — de s. k. legodriftsavtalen — angående
bearbetande av staten tillhöriga och till staten upplåtna malmfyndigheter
inom vissa utmål i olika malmfält i Västerbottens län. Bolaget åtog sig därvid
att på statens bekostnad omhänderhava brytning, transport och anrikning
av malmen från Smålen, däribland vissa utmål omfattande Rävlidengruvan
inom Rävlidentältet i Lycksele socken. Till utbyggnad av gruvanläggningar
inom de gruvfält, som inbegripas i avtalen, har riksdagen anvisat anslag
om tillhopa 11,2 miljoner kronor. Jag torde härutinnan samt för närmare
kännedom örn avtalen få hänvisa till den redogörelse, som lämnats i
propositionen nr 229 till 1945 års riksdag.

I Rävlidengruvan, som helt äges av staten, har gruvdrift enligt avtalen pågått
sedan april 1941. Vid driften sysselsattes för närvarande ett fyrtiotal

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

man. Till anläggningar för driften samt i bostadsområde och i det av bolaget
ägda anrikningsverket vid Kristineberg ha investerats statsmedel till ett
belopp av i runt tal 822 000 kronor, oberäknat vad Sveriges geologiska undersökning
nedlagt för undersökningar och förberedande arbeten vid gruvan.
Under åren 1941—1945 lia brutits och anrikats cirka 226 000 ton kopparöd!
zinkförande råmalm, varur framställts 19 722 ton kopparsl^ med ett
innehåll av 3 730 ton koppar, 74 kilogram guld och 10 018 kilogram silver
samt något över 7 000 ton zinkslig med ett innehåll av nära 3 300 ton zink.

I gruvan finnas även zinkblymalmer, som för närvarande kvarsättas men
som utan svårighet torde kunna uttagas senare. Under åren 1941—-1944 har
gruvdriften gått med förlust, vilken beräknats till sammanlagt 682 000 kronor.
År 1945 har driften emellertid lämnat en vinst av omkring 95 000 kronor.
Från den återstående förlusten, 587 000 kronor, bör emellertid avräknas
värdet av en försåld men ännu icke levererad kvantitet av omkring 3 500
ton zinkslig. Om värdet av denna uppskattas till 315 000 kronor, blir den
slutliga förlusten 272 000 kronor. I detta belopp är emellertid icke inräknad
ränta och amortering å investerat kapital.

I skrivelse den 18 maj 1946 har kommerskollegium hemställt om anvisande
av ett belopp örn 634 000 kronor för vissa undersöknings- och förberedande
arbeten i Rävlidengruvan. Kollegium upptager därvid först till behandling
frågan huruvida driften vid gruvan överhuvud taget borde fortsätta. Kollegium
hänvisar å ena sidan till det mindre tillfredsställande ekonomiska utfallet
av driften och till de lättnader, som sedan krigsslutet inträtt i fråga örn
import av koppar. Å andra sidan framhåller kollegium, att malmföringen
i gruvan för närvarande vore något bättre än tidigare. Man kunde sålunda
åtminstone en tid framåt räkna med en något högre kopparhalt i råmalmen
än under de första brytningsåren, varjämte de tekniska resultaten vid anrikningen
förbättrats. Enligt en av Bolidens gruvaktiebolag på anmodan av
kollegium lämnad uppgift beräknades driften vid gruvan under år 1946 vid
ett antaget kopparpris av 1 150 kronor per ton lämna en vinst av 49 500 kronor.
Kollegium säger isig därför lia funnit övervägande skäl tala för att
driften bedreves tills vidare även i fortsättningen. — Kollegium upplyser fortsättningsvis,
att per den 1 januari 1946 beräknats att i gruvan ovan 120 meters
avvägning — d. v. s. den nivå intill vilken fyndigheten hittills blivit
mera fullständigt undersökt medelst schaktsänkning och ortdrivning — återstode
en kvantitet av 100 000 ton koppar- och zinkförande råmalm förutom
zinkblymalm. Med nuvarande brytningshastighet av omkring 50 000 ton per
år skulle, anför kollegium, den kvarvarande malmkvantiteten således räcka
till utgången av år 1947. Vissa av Sveriges geologiska undersökning verkställda
diamantborrningar samt förhållandena på 120 meters nivå antydde
emellertid, att malmkropparna i gruvan fortsatte mot djupet. Skäl förelåge
därför att utföra vissa ytterligare undersöknings- och förberedande arbeten
vid gruvan i syfte att möjliggöra brytning även efter utgången av år 1947.
Arbetena skulle emellertid kräva att den nuvarande arbetsstyrkan ökades
något. Kostnaderna för arbetena hade av Bolidens gruvaktiebolag uppskat -

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

245

tats till 634 000 kronor fördelat på följande poster; iordningställande av
schaktplats, plats för spel och bergficka m. m. på 120 meters nivå 43 000
kronor; avsänkning av ett 350 meter långt lutande schakt 245 000 kronor;
stigorter mellan schaktet och östra och södra malmerna samt horisontalorter
71 000 kronor; undersökningsorter efter östra och södra malmernas fältligganden
80 500 kronor; iordningställande av spel och berghiss 15 000 kronor;
reparation av barack- och marketenteribyggnad 30 000 kronor; diamantborrningar,
analyser och oförutsedda kostnader 99 500 kronor; tillägg för administrations-
och centrala förvaltningskostnader 50 000 kronor.

De nu säkert kända och för brytning förberedda kopparmalmtillgångarna Departementsi
Rävlidengruvan beräknas vara utbrutna vid utgången av år 1947. Företag- chefen.
na preliminära undersökningar giva emellertid starkt stöd för antagande att
ytterligare brytvärda malmer finnas i gruvan. Örn brytning av dessa malmer
skall kunna påbörjas vid nyssnämnda tidpunkt är det nödvändigt att snarast
igångsätta vissa mera ingående undersöknings- och förberedande arbeten.

Den i ärendet förebragta utredningen torde giva vid handen, att det i och
för sig får anses lämpligt att dessa arbeten utan dröjsmål verkställas. Det
kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke det rådande kapitalinvesteringsoch
arbetsmarknadsläget likväl bör föranleda ett uppskov tills vidare med
arbetenas igångsättande. Härom må framhållas, att arbetena icke kunna betraktas
såsom nyinvesteringar i vanlig mening utan äro att anse såsom normala
arbeten, vilka äro nödvändiga för att uppehålla en kontinuerlig drift
vid gruvan. Ur arbetsmarknadssynpunkt äger frågan knappast större betydelse,
då arbetsstyrkan enligt vad jag under hand inhämtat icke behöver
ökas med mera än högst femton man.

Jag tillstyrker därför kollegii förslag att medel anvisas för de ifrågasatta
undersöknings- och förberedande arbetena vid gruvan. Mot de verkställda
kostnadsberäkningarna har jag icke något att erinra.

Medel till de arbeten, vilka omfattas av legodriftsavtalet, ha med undantag
av ett av 1940 års urtima riksdag beviljat anslag anvisats under rubriken Utbyggnad
av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m. Medelsanvisningen
för nu ifrågavarande arbeten synes böra ske över samma anslagsrubrik.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i
Mald socken m. m. å lilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av kronor 634 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Lennart Kihlstrand.

Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

247

Bihang.

Förteckning

över av Kungl. Maj:t hos riksdagen äskade anslag å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1946/47.

Driftbudgeten.

A. Egentliga statsutgifter.

II. Justitiedepartementet.

Kronor

E: 15 Montering och transport av baracker för fångkolonier, reservationsanslag
........................................ 75 ooo

lil. Utrikesdepartementet.

Avlöningar vid beskickningar och konsulat:

B: 4 Skrivbiträden, reservationsanslag....................... 500 000

B: 5 Extra biträden och vaktbetjänte, reservationsanslag...... 50 000

C: 4 Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under

år 1946, förslagsanslag................................ 611 000

C: 5 Permanenta skiljedomstolens internationella byrå i Haag, förslagsanslag
........................................... 2 800

1163 800

IV. Försvarsdepartementet.

Försvarsstaben:

C: 5 a Krigskartor, reservationsanslag......................... 65 000

Bidrag och understöd:

C: 56 Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservationsanslag . 185 000

Undervisning och övningar:

C: 80 Vissa kostnader för marinens utbildningsanstalter, särskilda

utbildningskurser m. m., reservationsanslag............ 250 000

C: 82 Kustartilleriets övningar, reservationsanslag.............. 400 000

E: 20 a Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet
m. m., förslagsanslag.............................. 400 000

1 300 000

V. Socialdepartementet.

Förbättrande av bostadsförhållandena m. m.:

B: 25 a Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån för

vissa bostadsbyggnadsföretag, förslagsanslag........... 180 000

B: 29 a Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker, reservationsanslag
........................................ 500 000

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 311.

Kronor

B: 62 a

C: 18 a

C: 73 a
C: 86 a

C: 90 a

B: 32
C: 18 a

C: 18 b

B: 16 a

B: 22 a
E: 54 a

E: 71 a

F: 12 a
H: 32 a

I: 37 a
M: 9

N: 11 a

N: 13 a

N: 23 a

D: 3
D: 5

Blindvård:

Utrustning av centraldepån för blindas aroeten, reservationsanslag
............................................

Sinnessjukvårdsanstalter:

Driftkostnadsersättning till psykiatriska kliniken i Uppsala,

förslagsanslag...................................

Bidrag till extra utbildningskurs för instruktionssköterskor
Odontologisk försöksverksamhet vid Vipeholms sjukhus i

Lund, reservationsanslag..............................

Utrotning av råttor....................................

9 000

235 000
4 800

25 000
16 000

969 800

VII. Finansdepartementet.

Statens avtalsnämnder, förslagsanslag.....................

Upplysningsverksamhet i samband med uppbördsreformen,

förslagsanslag........................................

Vissa kostnader för uppbördsväsendet, förslagsanslag.......

40 000

160 000
300 000

500 000

VIII. Ecklesiastikdepartementet.

Bidrag till uppförande av nybyggnad för Göteborgs stadsbibliotek,
reservationsanslag...........................

Livrustkammaren:

Återuppställning av samlingarna m. m., reservationsanslag
Gemensamma universitetsändamål:

Studieresa till utländska vetenskapliga institutioner, reservationsanslag
......................................

Farmaceutiska institutet:

Extra undervisningskurs för farmacie kandidatexamen,

reservationsanslag..................................

Chalmers tekniska högskola:

Inköp av ett elektronmikroskop, reservationsanslag.......

Vissa psykologisk-pedagogiska undersökningar, reservationsanslag
..............................................

Folkskolor m. m.:

Klassificering av äldre tjänstebostäder, förslagsanslag----

Vetenskapliga observationer under den totala solförmörkelsen

år 1947, reservationsanslag.................;......... • •

Skandinavisk bibliotekarie vid nordiska avdelningen av S:te

Geneviévebiblioteket i Paris.................. .........

Undervisning i svenska vid folkskolor i de nordiska grannländerna,
reservationsanslag.....................

Bidrag till provisoriskt lönetillägg m. m. åt vissa institutioner
...............................................

750 000
33 500

70 000

21 000
48 000
84 000
350 000
120 000
11 100
15 500

84 300

1587 400

IX. Jordbruksdepartementet.
Lantbrukshögskolan:

Materiel m. m., reservationsanslag........

Stipendier.............................

107 500
2 400

Kungl. Mcij:ts proposition nr 311. 249

Kronor

Befrämjande av fröodlingen m. m.:

G: 12 a Bidrag till stödjande av priset å hamphalm, reservationsanslag
............................................ 580 000

G: 14 Bidrag till Sveriges utsädesförening.................... 43 500

K: 20 Kostnader för utbildningskurs för lantmäteritekniska biträden,

reservationsanslag.................................... 134 500

Rikets allmänna kartverk:

L: 5 Anskaffning av flygplan m. m., reservationsanslag........ 965 000

1 832 900

XI. Folkhushållningsdepartementet.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:

B: 2 a Avlöningar, förslagsanslag............................. 69 200

B: 2 b Omkostnader, förslagsanslag........................... 35 000

__ 104 200

Säger för driftbudgeten 7 533 100

Kap italbudgeten.

Kapitalinvestering.

I. Statens affärsverksfonder.

A. Postverket.

8 a Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm.......... 900 000

8 b Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10 i Stockholm.......... 930 000

1 830 000

B. Telegrafverket.

Telefonstationsbyggnader m. m.:

1 a Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren
i Stockholm............................... 2 000 000

Förrådsbyggnader m. m.:

18 a Verkstadsbyggnad i Sundsvall......................... 1 500 000

21 a Inköp av tomt i Karlstad............................... 170 000

3 670 000

C. Statens järnvägar.

21 a Omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans

södra del............................................. 1 700 000

D. Statens vattenfallsverk.

8 a Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation.................. 250 000

11 a Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverk samhet.

............................................ 2 500 000

2 750 000

E. Domänverket.

5 Inköp av Stenstugu gård i Gotlands län................... 175 000

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 311.

10 125 000

17

Kronor

250 Kungl. Maj.ts proposition nr 311.

lil. Statens allmänna fastighetsfond.

Utrikesdepartementet:

6 a Inköp av fastighet i New York ....................... 1 865 000

6 b Iståndsättande av statens fastighet i New York........ 425 000

Kommunikationsdepartementet:

13 a Om- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets

ämbetsbyggnad.......................... 160 000

13 b Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm 1 000 000

13 c Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd och

statens bränslekommission.......................... 1 600 000

13 d Anordnande av vissa förvaltningslokaler................ 600 000

25 a Inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang i Karls krona

............................................. 175 000

26 a Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö.............. 181 000

Ecklesiastikdepartementet:

42 a Uppförande av byggnad för medicinsk-kemiska och farma kologiska

institutionerna vid universitetet i Uppsala... 235 000

43 a Uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen

vid universitetet i Uppsala.......................... 54 000

43 b Ombyggnads- och installationsarbeten i byggnaden för kemiska
institutionen vid universitetet i Uppsala......... 20 000

50 Utbyggande av karolinska sjukhuset................... 75 000

51 Vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset.......... 33 000

Jordbruksdepartementet:

64 a Byggnadsarbeten vid veterinärhögskolan................ 20 000

6 443 000

IV. Försvarets fonder.

A. Försvarets fastighetsfond.

Arméns delfond:

7 a Ordnande av tygkompaniernas förläggningar............ 285 000

Marinens delfond:

14 a Iordningställande av vissa bergrumsanläggningar för för rådsändamål

...................................... 1 300 000

14 b Vissa markförvärv för marinen........................ 70 000

1 655 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket.
Socialdepartementet:

a Förlagskapital åt centraldepån för blindas arbeten ....... 350 000

Handelsdepartementet:

2 Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå

socken m. ....................................... 634 000

984 000

CM ^

Kungl. Maj.ts proposition nr 311. 251

Kronor

IX. Diverse kapitalfonder.

Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond:

Förrådsbyggnader m. m.:

1 Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m.......... 2 000 000

Maskincentralförråd:

Vägmaskiner m. m................................. 250 000

Effektförråd......................................... 350 000

___ 2 600 000

Säger för kapitalbudgeten 21 807 000

	Postsparbanken	Postgirot	Statens intressekontor
År	Antal	Antal	Antal	Personal vid årets
konton vid årets slut	omsättningar	konton vid årets slut	omsättningar	konton vid årets slut	omsättningar	slut
1935	1 912 159	6 071000	80 632	43 560000	21829	572 000	873
1939	2 719 031	8 476 000	119 936	66 042 000	52122	1 616 000	1480
1943	3 591 993	17 163 000	163 453	98 397 000	85 340	2 505 000	2 678
1944	3 778 078	17163 000	177 838	104 748 000	93 126	2 760 000	2 857

Vid ingång-	lokal-	Antal huvud-	telefon-
en av år	ledningar	abonnemang	apparater
1937 ........	..... 27 618	27 540	30 519
1938 .......	..... 28 926	28 841	32 049
1939 .......	..... 31029	30 923	34 506
1940 .......	..... 32 418	32 244	36 017
1941.......	..... 33 396	33 202	37 090
1942 .......	..... 35 649	35 443	39 494
1943 .......	..... 36 935	36 738	41 163
1944 .......	..... 38 080	37 859	42 524
1945 .......	..... 39 458	39 195	44 390
1946 .......	..... 41 161	40 886	46 323

enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 april 1943 ........	kronor	137 000
För förvärv av anläggningar tillhöriga Aktiebolaget Assme-bro elektricitetsverk enligt Kungl. Majlis beslut den 10 mars 1944 ...........................		575 000
För förvärv av Vilhelmina östra kraftverksförenings an-läggningar enligt Kungl. Maj.ts beslut den 18 maj 1945	»	240 000
För förvärv av aktier i Omne elektriska kraftaktiebolag enligt Kungl. Majlis beslut den 18 maj 1945 ........	»	71 850
För förvärv av aktier i Gottne-Yttersels elektriska aktie-bolag enligt Kungl. Majlis beslut den 8 augusti 1946..	»	1 020 000
Summa	kronor	2 643 850.

de i september 1944 beräknade, i 1945 års statsverksproposition	upptagna
kostnadsposterna samt den andra kolumnen de numera beräknade.
	Kronor	Kronor
Byggnadsarbeten ............................... Värme-, ventilations- och sanitetsteknisk anläggning	865 000	964 000
samt utbyte av pannor..........................	169 000	169 000
Elektriska installationer..........................	25 000	34 000
Elektriska hissar, 2 stycken ......................	28 000	36 000
Arkivhyllor .................................... Ritningar, kontroll och administration samt oförutsed-	20 000	22 000
da utgifter ..................................	93 000	120 000
Summa	1 200 000	1 345 000.

Fastighet	Antal rum	Ytinne-håll mJ
Drottninggatan 42—44..	51	1282
Hamngatan 5 A och 5 B	37	832
Klarabergsgatan 31.....	17	412
Summa	105	2 526

Fastighet	Antal rum	Ytinne-håll m2	Årshyra kronor	Anmärkningar
Sveavägen 61 ........	. *32	1230	41000	1 Därjämte vissa utställ-
			ningslokaler
Sveavägen 63 ........	1	—	308	Telefonväxel
» 82........	5	145	3 800
Regeringsgatan 50----	. 30	552	21000
Luntmakargatan 29...	. 18	448	15 200
Drottninggatan 89....	. 10	260	6 750
Odengatan 26....... Stureplan 1 (Hotell	. 6	164	4 200	Tjänsterumsyta 41 m2
Anglais)...........	. 4	76	Hyran ännu ej fastslälld

Summa 106	2 875	92 258

	Län	Åtgärd	Kronor
B	Stockh olms län ........	Hammarby, till- och ombyggnad..	.. 140 000
D	Södermanlands län .....	Flen, d:o.......................	.. 150 000
E	Östergötlands län ......	Gistad, nybyggnad..............	.. 120 000
F	Jönköpings län.........	Tenhult, till- och ombyggnad----	.. 140 000
G	Kronobergs län.........	Bergnäs, d:o...................	.. 130 000
H	Kalmar län.............	Ålem, till- och ombyggnad ......	.. 140 000
I	Gotlands län ...........	Roma, nybyggnad..............	.. 120 000
L	Kristianstads län........	Hässleholm, nybyggnad..........	.. 120 000
0	Göteborgs o. Bohuslän..	Säve, till- och ombyggnad ......	.. 120000
P	Älvsborgs län ..........	Rångedala, d.o..................	.. 135 000
R	Skaraborgs län .........	Hjulsbro, d:o..................	.. 130 000
S	Värmlands län..........	Deje, nybyggnad................	.. 120 000
T	Örebro län ............	Sannahed, till- och ombyggnad ..	.. 130 000
U	Västmanlands län.......	Kolbäck, nybyggnad ............	.. 120 000
W	Kopparbergs län........	Stennäset, till- och ombyggnad ..	.. 135 000
X	Gävleborgs län..........	Bollnäs, d:o....................	.. 140 000
Y	Västernorrlands län ....	Sollefteå, d:o ..................	130 000
Z	Jämtlands län..........	Brunflo, d:o....................	.. 125 000
AC	Västerbottens län ......	Vännäs, d:o....................	.. 130 000
BD	Norrbottens län ........	Gammelstadi d.o................	.. 120 000