Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förhöjning i
vissa fall av arbetarsmåbrukslån; given Stockholms
slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
, Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld.

Vid 1933 års riksdag (prop. nr 181; r.skr. nr 280) beslöts inrättande av en
arbetarsmåbrukslånefond. Enligt de för användningen av denna fond numera
gällande bestämmelserna, meddelade i kungörelsen den 7 juni 1940 (nr
590) angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet, må från fendén
utlämnas arbetarsmåbruksstatslån till landskommuner, vilka med anlitande
härav bevilja arbetarsmåbrukslån till .skogsarbetare och därmed likställda arbetare
för att giva dem tillfälle att förvärva mindre lägenheter, ägnade att
bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet.
Högsta lånebeloppet utgör 7 000 kronor. Med avseende å återbetalningen
skall lånet delas i en stående del och en amorteringsdel. Den stående
delen skall fastställas till belopp, motsvarande kostnaden för jordförBihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 96.

I

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Departementschefen.

värvet jämte, i förekommande fall, 60 procent av beräknad kostnad för sådant
förbättringsarbete, som avses i gällande bestämmelser angående statsbidrag
till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Amorteringsdelen
skall från och med sjätte kalenderåret efter det, då lånet beviljats, återbetalas
med en trettiondel årligen. Därjämte ha genom kungörelse den 20 juni
1941 (nr 485) meddelats föreskrifter angående förhöjning i vissa fall av beviljade
arbetarsmåbrukslån.

I kungörelsen den 18 maj 1945 (nr 220) med vissa bestämmelser angående
statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet (prop. nr 64; r.skr. nr 93) har
medgivits, alt arbetarsmåbrukslån, som beviljats under åren 1935—1944, må
höjas intill ett belopp av 10 000 kronor ävensom att sådana lån, som beviljades
under åren 1945 och 1946, finge utgå med högre belopp än 7 000 kronor,
dock högst intill 10 000 kronor. Det skulle därvid ankomma på egnahemsstyrelsen
att för varje särskilt fall under beaktande av sökandens villkor
och förhållanden i övrigt besluta om och i vad mån lånebeloppet finge
överstiga 7 000 kronor. I avseende å återbetalning av det belopp, varmed lån
komme att överstiga 7 000 kronor, har föreskrivits, att hälften av beloppet
skulle tilläggas lånets stående del och återstoden dess amorteringsdel.

I skrivelse den 9 februari 1946 har egnahemsstyrelsen hemställt, att den
höjning av arbetarsmåbrukslåns maximibelopp, som reglerats genom förenämnda
kungörelse den 18 maj 1945 (nr 220), måtte utsträckas att avse jämväl
arbetarsmåbrukslån, som komme att beviljas under åren 1947 och 1948.
Styrelsen har härom anfört bland annat.

Det torde för närvarande icke kunna med säkerhet förutses i vad mån de
förhållanden — främst byggnadskostnademas ökning — som föranledde den
år 1945 beslutade höjningen av arbetarsmåbrukslånens maximibelopp, under
de närmast kommande åren må komma att så förändras, att ett maximibelopp
utöver 7 000 kronor möjligen må bliva obehövligt. Egnahemsstyrelsen
finner det emellertid för sin del föga sannolikt, att prisläget beträffande
såväl byggnader som jämväl i övrigt skulle komma att så snabbt nedgå, att
det kan beräknas bliva möjligt för de ekonomiskt svagt rustade personer,^ för
vilka arbetarsmåbruksverksamheten är avsedd, att i varje fall under åren
1947 och 1948 kunna med ett till 7 000 kronor begränsat belopp förvärva och
med erforderliga nya byggnader m. m. färdigställa till arbetarsmåbruk lämpliga
fastigheter. Styrelsen anser därför att möjlighet bör föreligga att även
under 1947 och 1948 bevilja arbetarsmåbrukslån intill ett lånebelopp av
10 000 kronor.

Då det jämväl i fortsättningen torde få ankomma på egnahemsstyrelsen
att för varje särskilt fall pröva och avgöra i vad mån ett arbetarsmåbrukslån
må överstiga 7 000 kronor, torde erforderlig garanti få anses förefinnas för
att ett högre lån icke blir beviljat än som kan befinnas vara oundgängligen
nödvändigt.

Såsom egnahemsstyrelsen antytt, synes det ovisst om en nedgång i byggnadskostnadema
kan förväntas under de närmaste åren. Med hänsyn härtill
torde det vara önskvärt att möjligheter stå öppna att efter 1946 års utgång
medgiva att arbetarsmåbrukslån utlämnas till högre belopp än 7 000
kronor. Det torde därför vara lämpligt, att även under de närmaste åren, för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

3

slagsvis åren 1947 och 1948, sådana lån må utlämnas intill ett belopp av
högst 10 000 kronor. De särskilda bestämmelser om låns beviljande och dess
amortering, som föreskrivas i kungörelsen den 18 maj 1945 (nr 220), synas
i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse även i avseende å lån som utlämnas
under åren 1947 och 1948. Deri ifrågasatta låneförhöjningen torde
kunna genomföras utan särskilt kapitaltillskott till arbetarsmåbrukslånef
onden.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, därest riksdagen bifaller vad
sålunda förordats, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva

att bestämmelser angående den statsunderstödda arbetarsmåbruksverksamheten
må utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag nu förordat.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen och förordnar
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Benno Gårdsten.