Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
1
Nr 9.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen
av garnisonssjukvården för Stockholms garnison
given Stockholms slott den 4 januari 1946.
kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 4 januari 1946.
Närv aran d e:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Eklander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Föredraganden, statsrådet Sköld, aumiller, efter gemensam beredning med
cheferna för försvars-, social-, finans- och ecklesiastikdepartementen, fråga
angående organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm samt anför
dåra finnån följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 9.
2075 45
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
I. Inledning.
Det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm uppfördes under åren
1817—1834. Huvudbyggnaden med fasad mot Hantverkargatan är alltjämt
i gott stånd. Med hänsyn till den betydande utveckling, som under det
senaste århundradet ägt rum inom medicinens och sjukvårdens område, är
det emellertid helt naturligt, att byggnaden icke numera kari motsvara de
krav, som ställas på en modern sjukvårdsanläggning. Under senare år ha
visserligen en del mindre förbättringsarbeten vidtagits, men sjukhuset måste
dock anses omodernt och synnerligen olämpligt för sitt ändamål.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden har frågan örn att bereda förbättrade
lokaler för garnisonssjukhuset sedan lång tid tillbaka varit föremål
för övervägande. I det förslag, som på sin tid framlades örn uppförande av
kasernetablissement för flertalet till Stockholm förlagda truppförband å
Järvafältet invid Stockholm, ingick sålunda, att även ett nytt garnisonssjukhus
skulle anläggas å nämnda plats. Ehuru en del förberedande åtgärder i
sådant syfte vidtogos, blevo dessa planer dock icke fullföljda. Närmaste
orsaken härtill torde vara att söka däri, att, sedan kravet på att bereda serafimerlasarettet
nya lokaler framträtt med ökad styrka, fråga uppkom, örn icke
en sammanslagning av detta lasarett med garnisonssjukhuset skulle vara icke
blott möjlig utan jämväl innebära bestämda fördelar ur ekonomiska och sjukhustekniska
synpunkter.
I detta avseende företogos undersökningar av 1917 års garnisonssjukhuskommitté
och 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga. Sedermera upptogs
spörsmålet ånyo av den s. k. sjukhuskommissionen, vars förslag i denna
del anmäldes av chefen för försvarsdepartementet i propositionen 1930: 232
(s. 115—144). Efter en redogörelse för kommissionsförslaget och de däröver
avgivna yttrandena anförde departementschefen, att han ansett sig böra förorda
det av sjukhuskommissionen framlagda förslaget i fråga om garnisonssjukhusets
sammanförande med karolinska sjukhuset ävensom de av kommissionen
föreslagna allmänna bestämmelserna rörande denna sammanföring.
Riksdagen (skrivelse nr 386) beslöt, att garnisonssjukhuset skulle sammanslås
med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med nyss angivna
allmänna grunder.
Bestämmelser rörande organisationen av garnisonsavdelningarna vid
karolinska sjukhuset meddelades i det för sjukhuset gällande reglementet
(SFS 1939:416), varefter verksamheten påbörjades i enlighet med vissa av
Kungl. Maj:t den 22 juni 1939 meddelade föreskrifter.
Emellertid uppkom hösten 1939 till följd av vidtagna försvarsorganisatoriska
åtgärder ett ökat behov av vårdplatser inom garnisonssjukvården i
Stockholm. En ytterligare ökning av vårdplatsbehovet inträdde genom den
anbefallda förstärkta försvarsberedskapen. Från de militära myndigheternas
sida framlades därför vid nämnda tidpunkt förslag till utökning av antalet
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
vårdplatser. De i ärendet hörda myndigheterna voro ense om att den år
1930 fastställda planen för garnisonssjukvårdens organisation borde såtillvida
modifieras, att karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar togos i anspråk
enbart för de kirurgiska sjukdomsfallen, medan garnisonssjukhuset tills
vidare bibehölles och avsåges för de medicinska och venerologiska sjukdomsfallen.
Av praktiska skäl borde emellertid garnisonssjukhuset anknytas till
karolinska sjukhuset som ett slags filialsjukhus och följaktligen stå under inseende
av direktionen för karolinska sjukhuset.
Förslag i ämnet framlades i propositionen 1940 L: 149 och godkändes av
riksdagen enligt skrivelse nr 321. I propositionen förutsattes, att den ändrade
sjukhusorganisationen skulle erhålla endast provisorisk karaktär i avvaktan
på närmare erfarenheter rörande behovet under normala förhållanden av
vårdplatser inom garnisonssjukvården. I anslutning härtill föreskrev Kungl.
Majit den 28 juni 1940, att bestämmelserna rörande den ändrade organisationen
av garnisonssjukvården skulle endast tills vidare lända till .efterrättelse,
varjämte Kungl. Majit anbefallde arméförvaltningen och direktionen
för karolinska sjukhuset att, sedan närmare erfarenheter vunnits rörande behovet
av vårdplatser inom garnisonssjukvården i Stockholm, i samråd uppgöra
och till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande slutlig organisation
av denna sjukvård.
Under erinran örn vad sålunda förekommit anförde arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse efter samråd med direktionen för karolinska sjukhuset
samt marin- och flygförvaltningarna i skrivelse den 20 oktober 1942 följande.
Numera hade ny härordning beslutats, innebärande för Stockholms del
en ökning av garnisonen till bortåt 28 000 personer tillhörande samtliga
försvarsgrenar. En återgång till 1930 års plan vore med hänsyn härtill
utesluten även efter upphörandet av den förstärkta försvarsberedskapen.
Sedan sjukvårdsstyrelsen uppdragit åt bataljonsläkaren i fältläkarkårens reserv
lasarettsläkaren E. Åkerberg att med utgångspunkt från det sålunda
uppkomna läget verkställa förberedande utredning rörande organisationen
av garnisonssjukvården i Stockholm, förelåge denna utredning numera i
fullbordat skick. Utredningen hade tagit sikte på ej mindre storleken än
även belägenheten av ett för garnisonssjukvården erforderligt sjukhus. Från
Stockholms läns landsting hade anmälts ett visst behov av sjukhusplatser,
som eventuellt skulle kunna erhållas genom anordnande av ett s. k. samarbetssjukhus
för såväl militära som civila sjuka. I ärendet hade givetvis
även marinens och flygvapnets myndigheter betydande intressen att bevaka.
Under nu nämnda förhållanden och med hänsyn till frågans stora omfattning
syntes den icke kunna upptagas till prövning enbart av arméförvaltningen
och direktionen för karolinska sjukhuset. För dess allsidiga behandling
syntes densamma böra bliva föremål för utredning av särskilda
sakkunniga, representerande här nämnda intressenter.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde sjukvårdsstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte uppdraga åt särskilda sakkunniga bestående av represen
-
4
Kungl. May.ts proposition nr 9.
tanter för angivna myndigheter samt Stockholms läns landsting att utarbeta
förslag rörande slutlig organisation av garnisonssjukvården i Stockholm.
Chefen för arméstaben, för chefen för armén, tillstyrkte framställningen
under förutsättning dels att en representant för fjärde militärområdet komme
att ingå bland de sakkunniga särskilt med hänsyn till ett eventuellt ianspråktagande
av mark å Järvafältet, dels ock att en samordning av militära och
civila sjukvårdsintressen icke ifrågasattes vid genomförande av ett i lasarettsläkaren
Åkerbergs utredning diskuterat alternativ att förlägga sjukhuset till
Järvafältet.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses förenämnda framställning den 20
oktober 1942 anmäldes i statsrådet den 6 november 1942. Efter en kortfattad
redogörelse för innebörden av 1930 och 1940 års riksdagsbeslut rörande
ganisonssjukvården i Stockholm samt ifrågavarande framställnings innehåll
yttrade chefen för försvarsdepartementet till statsrådsprotokollet följande.
Av det föregående framgår, att nu gällande organisation av garnisonssjukvården
i Stockholm erhållit endast provisorisk karaktär i avvaktan på
erfarenheterna rörande behovet av vårdplatser under normala förhållanden.
I samband härmed har förutsatts antingen en återgång till den av statsmakterna
år 1930 beslutade organisationen eller ock en framtida permanent
utvidgning av sjukvården för Stockholms garnison, varjämte uppdrag lämnats
arméförvaltningen och direktionen för karolinska sjukhuset att i sinom
tid inkomma mad förslag i ämnet.
Sedan 1942 års riksdag fattat beslut rörande försvarsväsendets utbyggande
och organisation, föreligga numera fastare hållpunkter för frågans bedömande.
Jag delar sjukvårdsstyrelsens uppfattning att tiden är inne för en allsidig
och förutsättningslös utredning rörande den framtida organisationen av garnisonssjukvården
i Stockholm. Jag är även ense med sjukvårdsstyrelsen
örn att denna utredning icke lämpligen bör utföras i den ordning, som angivits
i beslutet den 28 juni 1940, utan genom särskilda för ändamålet tillkallade
utredningsmän. På sätt skett vid utförandet av vissa på senare tid
verkställda undersökningar rörande sjukhusfrågor inom försvarsväsendet torde
böra åt en person uppdragas att såsom sakkunnig verkställa utredningen
med rätt för denne att hos de i ärendet intresserade myndigheterna —•
sjukvårdsstyrelsen, direktionen för karolinska sjukhuset, marin- och flygförvaltningarna,
vederbörande militära myndigheter samt Stockholms läns landsting
— påkalla utseende av representanter för dessa örn och i den mån behov
därav prövas föreligga. Vid utredningen bör självfallet uppmärksammas
frågans samband med det under övervägande varande spörsmålet örn utvidgning
av karolinska sjukhuset med bland annat en dermatologisk avdelning.
På någon detaljbedömning av karolinska sjukhusets organisation och
lokalförhållanden torde dock utredningen icke böra ingå i annan mån än
som för utredningsuppdragets föllgörande finnes erforderligt.
Åberopande det anförda hemställde departementschefen, att Kungl. Majit
måtte — med återkallande av Sitt den 28 juni 1940 åt arméförvaltningen
o
Kungl. Marits proposition nr 9.
och direktionen för karolinska sjukhuset givna uppdrag att i samråd uppgöra
och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande slutlig organisation av
garnisonssjukvården i Stockholm — bemyndiga departementschefen att,
bland annat, tillkalla en person att såsom sakkunnig leda den utredning
genom representanter för ovan angivna myndigheter rörande organisationen
av garnisonssjukvården i Stockholm, som i det föregående angivits.
Denna hemställan bifölls av Kungl. Majit.
Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade chefen för försvarsdepartementet
ledamoten av riksdagens andra kammare J. E. G. Fast att såsom sakkunnig
leda ifrågavarande utredning.
Med skrivelse den 21 november 1944 har den sakkunnige överlämnat betänkande
angående organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm (statens
off. utredn. 1944: 49).
Över betänkandet lia, efter remiss, utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets
sjukvårdsförvaltning, arméns fortifikationsförvaltning, arméförvaltningen, försvarets
bostadsanskaffningsnämnd, medicinalstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen,
civilförsvarsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och direktionen för karolinska
sjukhuset, varjämte, sedan tillfälle därtill beretts vederbörande, länsstyrelsen
i Stockholms län, Stockholms läns landstings förvaltningsutskott,
Stockholms stads sjukhusdirektion, Sveriges läkarförbund, svensk sjuksköterskeförening
och försvarsverkens civila personals förbund yttrat sig över
betänkandet. Sedermera ha den sakkunnige och centrala sjukvårdsberedningen
inkommit med vissa ärendet berörande utredningar.
Jag anhåller nu att för Kungl. Majit få anmäla den sakkunniges betänkande
och de däröver avgivna yttrandena ävensom förenämnda ytterligare
utredningar i ämnet.
II. Garnisonssj vik vården i Stockholm och den
kliniska undervisning-en.
Utredningsmannen.
Den sakkunnige framhåller inledningsvis, att en huvudsynpunkt vid uppbyggandet
av garnisonssjukvården i Stockholm i dess tidigare skeden varit
önskemålet att äga tillgång till det militära patientmaterialet för den kliniska
undervisningen vid utbildningen av läkare. I anslutning härtill anför
den sakkunnige vidare följande.
Denna synpunkt dominerade helt under förra delen av 1800-talet men
förlorades sedermera ur sikte för att åter väckas till liv under diskussionerna
kring planeringen av karolinska sjukhuset. Den nuvarande organisationen
av garnisons sjukvården i Stockholm — bortsett från de provisoriska åtgärder
som vidtagits under det nu pågående världskrigets förlopp — har också
utformats med tanke på att »garnisonsfallen» skola komma till användning
i den kliniska undervisningen. De nämnda provisoriska åtgärderna ha ej
heller syftat till att rubba denna principiella grundval. Utgångsläget för
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
den nu föreliggande utredningen är fördenskull en organisation av den stockholmska
garnisonssjutgården, som avser att tillgodose den kliniska undervisningens
krav på patientmaterial.
Av det anförda framgår, att diskussionen örn garnisonssjukvårdens framtida
organisation i första liand måste taga sikte på frågan örn nödvändigheten
eller lämpligheten av samröre mellan vården av stockliolmsgarnisonens
militärpatienter och den akademisk-kliniska undervisningen för blivande
läkare. Först sedan denna fråga besvarats kan ställning tågås till de principer,
enligt vilka garnisonssjukvården bör organiseras.
För erhållande av ett auktoritativt svar på spörsmålet örn den kliniska
undervisningens förhållande till garnisonssjukvården i Stockholm har utredningen
i skrivelse till direktionen för karolinska sjukhuset den 20 januari
1943 framställt följande frågor, nämligen
1) huruvida med hänsyn till den kliniska undervisningens behov militära
patienter kunna anses erforderliga för sjukhusets del;
2) huruvida med hänsyn till vad nyss anförts och i betraktande av övriga
ifrågakommande omständigheter det ur direktionens synpunkt anses lämpligt,
att garnisonssjukvården i Stockholm även i framtiden organisatoriskt
anslutes till karolinska sjukhuset; eller
3) huruvida direktionen med hänsyn till sjukvården vid karolinska sjukhuset
tinner det önskvärt, att garnisonssjukvården i Stockholm helt skiljes
från sjukhuset; samt
4) därest den under 3) angivna frågan anses böra besvaras jakande, huruvida
med hänsyn till förekommande angelägna arbetsuppgifter karolinska
sjukhuset lämpligen kan för andra sjukvårdsändamål övertaga de nu för
sjukhusets garnisonsavdelningar avsedda lokalutrymmena.
Efter en närmare redogörelse för direktionens för karolinska sjukhuset
svar å de sålunda framställda frågorna — härutinnan torde få hänvisas till
betänkandet (sid. 21—24) — sammanfattar den sakkunnige svarens innebörd
på följande sätt.
Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att direktionen för karolinska
sjukhuset med vissa förbehåll ställt sig på den ståndpunkten, att det med
hänsyn till den kliniska undervisningen knappast föreligger ett deciderat
önskemål örn fortsatt organisatoriskt samgående mellan garnisonssjukvården
och den kliniska undervisningen i Stockholm. För egen del vill utredningen
framhålla, att de betänkligheter, som den kirurgiska undervisningens företrädare,
professorn John Hellström, framfört mot att det militära patientmaterialet
skulle bortfalla, av honom under utredningens vidare förhandlingar
i väsentlig grad modifierats, under förutsättning att vissa av honom
framförda önskemål beträffande karolinska sjukhusets garnisonsavdelningars
framtida utnyttjande bleve tillgodosedda. Till denna fråga återkommer utredningen
i ett följande avsnitt.
Sammanfattningsvis anser sig utredningen kunna fastställa, att den tidigare
med styrka hävdade uppfattningen örn militärpatienternas behövlighet
för den kliniska undervisningen i Stockholm numera icke kan tillerkännas
samma avgörande betydelse som tidigare. Utredningen finner därför, att
en lösning av frågan örn den Samtida organisationen av garnisonssjukvården
i Stockholm numera kan åvägabringas utan samgående med den kliniska
undervisningen för blivande läkare därstädes. Utredningen kommer
i ett följande avsnitt att dryfta de olika principiella lösningar av frågan örn
garnisonssjukvårdens organisation, som i anslutning till det nyss anförda
kunna tänkas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
7
Remissutlåtanden.
Av remissmyndigheterna ha försvarets sjukvårdsförvaltning och direktionen
för karolinska sjukhuset i sina yttranden behandlat frågan om garnisonssjukvården
i Stockholm och den kliniska undervisningen.
Försvarets sjukvårdsförvaltning ansluter sig till den av utredningen uttalade
uppfattningen, att under i betänkandet angivna förutsättningar militärpatienternas
behövlighet för den kliniska undervisningen numera ej kan tillmätas
samma avgörande betydelse som tidigare.
Direktionen för karolinska sjukhuset har i förevarande avseende hänvisat
till sin i betänkandet återgivna skrivelse i ämnet.
Av den föreliggande utredningen framgår, att de militära patienterna från
Stockholms garnison icke längre äro behövliga såsom underlag för den kliniska
undervisningen vid karolinska sjukhuset. Härav följer att denna garnisons
sjukhusfråga kan lösas fristående, utan hänsyn till den kliniska undervisningen.
Härmed är emellertid icke sagt, att militärpatienterna —
därest garnisonssjukvården frigöres från karolinska sjukhuset — över huvudtaget
icke behöva anlita karolinska sjukhuset. Beträffande vissa speciella
sjukdomar, exempelvis ögonsjukdomar och åkommor, som kräva radiologisk
behandling, torde allt fortfarande den ordningen bli gällande, att även de
militära patienterna hänvisas till karolinska sjukhusets specialkliniker.
III. Olika alternativ i fråga om den framtida organisationen
av garnisonssjnkvården i Stockholm.
Utredningsmannen.
Enligt föreliggande utredning kunna i stort sett följande olika alternativ
tänkas ifrågakomma i avseende å utformningen av garnisonssjukvårdens
organisation, nämligen
1) utbyggnad av karolinska sjukhuset för täckande av det militära vårdbehovet,
2) utbyggnad av det nuvarande garnisonssjukhuset för samma ändamål,
3) slojmnde av en garnisonssjukhusvård såsom sådan och dennas ersättande
med vård å befintliga (eventuellt utbyggda) kommunala sjukvårdsinrättningar,
samt
4) uppförande av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnisons (och
intilliggande) truppförband och andra militära formationer.
Beträffande de nu angivna alternativen har den sakkunnige anfört i huvudsak
följande.
1. Utbyggnad av karolinska sjukhuset. Ur vissa synpunkter kunde
det måhända anses lämpligt att tillgodose det ökade behovet av vårdplatser
för Stockholms garnison genom att bygga vidare på den grundval, som
karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar utgöra. Dessa avdelningar re
-
Före
draganden.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
presentera sålunda ur statens synpunkt en avsevärd kapitalinvestering, de
äro moderna och utgöra i betydelsefulla hänseenden integrerande delar av
ett med alla nutida resurser utrustat sjukhus. Härtill kommer slutligen,
att dessa sjukhuslokaler måste vara ur kommunikationssynpunkt väl belägna
i förhållande till det stora flertalet av de militära etablissement, som sjukhuset
har att betjäna.
Mot en principlösning av den föreliggande organisationsfrågan på grundval
av utbyggnad av de befintliga garnisonsavdelningarna tala följande skäl.
De nuvarande garnisonsavdelningarna omfatta sammanlagt 108 platser,
fördelade med omkring hälften på vardera en kirurgisk och en medicinsk avdelning.
En mycket preliminär beräkning ger vid handen, att Stockholmsgarnisonens
nuvarande vårdplatsbehov vid fredsmässig organisation icke kan
sättas lägre än till omkring 300 vårdplatser. Skulle detta vårdplatsbehov tillgodoses
inom karolinska sjukhusets ram, medför detta krav på en tillbyggnad
med omkring 200 vårdplatser förutom härav betingade väsentliga utvidgningar
av polikliniklokaler och andra arbetsavdelningar, kök och övriga ekonomiavdelningar
o. s. v. I och för sig torde visserligen en sådan utbyggnad ligga
inom möjligheternas gräns, men följande omständigheter torde avsevärt försvåra,
ja rent av omöjliggöra projektets praktiskt-ekonomiska genomförbarhet.
Vid 1944 års riksdag har beslut fattats örn en avsevärd utbyggnad av karolinska
sjukhuset, innefattande pediatrisk klinik samt dermatologisk-syfilidologisk
klinik. Ytterligare specialavdelningar torde framdeles tillkomma vid
sjukhuset. Efter genomförandet av den nu beslutade utbyggnaden torde
gränsen i det närmaste vara nådd för de nuvarande ekonomiavdelningarnas
prestationsförmåga, och dessa torde sålunda icke utan en mycket kostnadskrävande
om- och tillbyggnad medgiva den ytterliga utökning, som garnisonsavdelningarnas
utbyggnad i antydd omfattning skulle medföra.
En dylik utbyggnad skulle vidare medföra krav på betydande utvidgningar
av väntrum m. fl. lokaler i anslutning till poliklinikavdelningarna, krav vilkas
genomförande skulle medföra betydande svårigheter ur byggnadsteknisk
synpunkt samt avsevärda kostnader.
Ytterligare bör framhållas att en utbyggnad av karolinska sjukhuset i den
omfattning som nyss angivits skulle medföra, att sjukhusets storlek komme
att i högre grad än hittills överskrida det optimum, som den sjukhustekniska
expertisen numera rekommenderar ur synpunkten av en rationell och ekonomisk
drift. Att märka är i detta sammanhang, att karolinska sjukhusets driftkostnader
på grund av dess karaktär av undervisningssjukhus ställa sig ej
oväsentligt högre än vid en vanlig civil sjukvårdsinrättning.
Härtill kommer slutligen att tillgången på lämplig tomtmark inom eller
invid karolinska sjukhuset måste anses vara starkt begränsad, särskilt örn
hänsyn tages till sjukhusets behov av utvidgning för tillgodoseende av ytterligare
kliniska ändamål. På grund härav torde sjukhusets tomtområde icke
kunna vidkännas den ytterligare belastning, som en utbyggnad för militära
ändamål skulle medföra.
En lösning av Stockholmsgarnisonens sjukhusfråga i enlighet med det nu
diskuterade alternativet skulle icke skänka en tillfredsställande lösning av
det föreliggande problemet och innebära, att garnisonssjukvården komme att
belastas med byggnads- och driftkostnader, som endast till en del direkt vore
hänförliga till detta sjukvårdsändamål.
I detta sammanhang må slutligen framhållas, att de förhoppningar som
under förarbetena för karolinska sjukhusets tillskapande uttalats rörande
garnisonsavdelningarnas betydelse för undervisningen av militärläkare icke
kunnat realiseras, i det att någon dylik undervisning icke kunnat bedrivas
därstädes. På grund härav kunna icke heller militärmedicinska undervis
-
Kungl. Majlis proposition nr .9. 9
ningssynpunkter åberopas till stöd för ett bibehållande av garnisonssjukvården
i Stockholm inom karolinska sjukhusets ram.
2. Utbyggnad av det nuvarande garnisonssjukhuset. Det nuvarande
garnisonssjukhuset vid Hantverkargatan i Stockholm uppfördes under
förra hälften av 1800-talet. Trots successiva ombyggnads- och förbättringsarbeten
stod det redan för 20 år sedan klart, att sjukhuset icke utan genomgripande
ombyggnad för en kostnad av mellan en och två miljoner kronor
kunde anses fylla de krav, som numera måste ställas på en institution för
sluten kroppssjukvård. Numera har detta omdöme fått än mer fog för sig.
En av utredningsmannen och utredningens sekreterare våren 1943 företagen
inspektion av sjukhuset vid Hantverkargatan har givit vid handen, att
en utbyggnad av sjukhuset för att fylla de krav, som numera måste ställas
för garnisonssjukvårdens del, icke kan anses försvarbar ur sjukhusteknisk
eller ekonomisk synpunkt. Härtill kommer att sjukhusets läge mitt inne i
staden på en tomt med mycket begränsade utrymmen lägger stora svårigheter
i vägen för en utbyggnad. Tomten torde i själva verket icke vara tillräckligt
stor för att kunna rymma alla de byggnader, som erfordras för ett rationellt
planerat garnisonssjukhus. Slutligen bör beaktas att den för det nuvarande
garnisonssjukhuset upplåtna tomten med sitt högeligen förmånliga läge
måste anses representera ett avsevärt ekonomiskt värde. Dessa omständigheter
tala mot att tomtmarken i fråga i fortsättningen tages i anspråk för
garnisonssjukhus.
På grund av det nu anförda kan utredningen icke förorda, att frågan örn
organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm löses genom örn- och
tillbyggnad av det nuvarande garnisonssjukhuset vid Hantverkargatan.
Av vad utredningen anfört under punkterna 1) och 2) i det föregående
torde jämväl framgå, att en lösning av den föreliggande organisationsfrågan
genom en kombination av de nu diskuterade alternativen, d. v. s. genom
ianspråktagande av såväl garnisonsavdelningarna å karolinska sjukhuset som
sjukhuset vid Hantverkargatan eller med andra ord en lösning innebärande
status quo, jämväl måste anses praktiskt utesluten. För övrigt skulle det
erforderliga nära samarbetet mellan olika avdelningar och institutioner härigenom
omöjliggöras till väsentligt men för en efter sunda sjukvårdstekniska
och ekonomiska principer utformad sjukhusvård.
3. Nedläggande av garnisonssjukvården i Stockholm och dennas
ersättande med vård å civila sjukhus. På ett flertal garnisonsorter i
vårt land saknas tillgång till särskilda garnisonssjukhus och sjukhusvården
för den militära personalen ombesörjes av befintliga civila sjukvårdsinrättningar.
Detta är exempelvis fallet i Göteborg, Kristianstad och Ostersund.
Några egentliga olägenheter av detta system i ekonomiskt avseende lia
veterligen icke försports. Ur sjukvårdssynpunkt har denna ordning visat
sig medföra nackdelar på sådana orter, där en större garnison är förlagd,
i det att de civila sjukhusen som regel arbetat med en avsevärd konstant
överbeläggning oclp därför endast med svårighet kunnat avdela platser för
militära vårdfall. A orter med ett flertal större permanenta militära förläggningar
är det emellertid regel, att speciella militärsjukhus inrättats.
Detta är fallet i Boden, Sollefteå, Linköping, Karlsborg, Skövde, Eksjö och
Karlskrona. Samtliga dessa sjukhus äro s. k. samarbetssjukhus, d. v. s.
tillgängliga för såväl militära som civila patienter. Samtliga med undantag
för det under byggnad varande samarbetssjukhuset i Karlskrona ägas och
drivas av kronan.
Det anförda visar, att å större garnisonsorter ett av erfarenheten bestyrkt
10
Kungl. Maj:ts proposition nr i).
behov av särskilda militära sjukvårdsinrättningar föreligger. En sak för sig
är, att dessa i första hand i försvarsväsendets intresse upprättade sjukhus
efter hand inpassats i den civila sjukhusorganisationen genom att civilpatienter
där beretts vårdmöjligheter och genom att läkarna vid dessa sjukhus
i kompetensavseende kommit i samma ställning som lasarettsläkare vid
de civila sjukhusen.
Det erfarenhetsmässiga behovet av särskilda sjukhus för militär personal
är grundat på flera olika förhållanden. LJr militärmedicinsk synpunkt är
det sålunda ett önskemål, att polikliniklokaler för militärpersonal göras
större än som påkallas vid civila sjukhus av motsvarande storleksordning.
Eutinen inom militär sjukvården påkallar sålunda ofta massundersökningar
av olika slag. Vidare är det militära klientelet såtillvida specifikt, som det
här i regel rör sig om yngre personer och akuta sjukdomsförlopp. Slutligen
kräver den militära ordningen och disciplinen i viss män utrymme
även i avseende å sjukhusvården för militär personal.
I och för sig ger det anförda icke fullt belägg för kravet att särskilda
militära sjukvårdsinrättningar skola finnas på varje större garnisonsort,
eftersom de berörda synpunkterna åtminstone i viss utsträckning kunna
vinna beaktande inom ramen för den civila sjukvårdsorganisationen. Emellertid
har det under utredningsarbetets gång klarlagts, att på grund av
Stockholmsgarnisonens storlek intet civilt sjukhus inom Stockholms räjong
kan utan väsentliga tillbyggnader mottaga garnisonens vårdfall. De civila
sjukhusens tomtområden medgiva i flertalet fall ej heller uppförandet av
alla de byggnader, som erfordras för den militära sjukvårdens behov i olika
avseenden. Beträffande Stockholmsgarnisonen föreligga sålunda särskilda
förhållanden, vilka med skärpa understryka kravet på förefintligheten av
ett särskilt militärt sjukhus. Utredningen har därför icke funnit det möjligt
för den militära sjukhusvården i Stockholm att repliera på den civila
sjukhusorganisationen i och invid Stockholm. De ytterligare omstiindig
heter som föranlett utredningen till detta ställningstagande komma att redovisas
i nästföljande punkt.
4. Uppförande av ett nytt garnisonssjukhus. I nästföregående
punkt har utredningen anfört att utredningen icke kunnat förorda en lösning
av frågan örn organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm på
basis av den civila sjukhusorganisationen i eller invid staden. Skälen för
utredningens ståndpunktstagande kunna sammanfattas på följande sätt.
Därest en övergång skulle kunna genomföras från den nuvarande ordningen
med särskilda militära sjukhus för Stockholms garnison till anlitande
av civila sjukvårdsinrättningar måste i överensstämmelse med vad
förut anförts ett sammanlagt antal vårdplatser av inemot 300 beräknas
disponibla. Det torde med hänsyn till föreliggande synnerligen allvarliga
brister på sjukhusplatser inom Stockholms stad och Stockholms län utan
vidare stå klart, att detta platsbehov i närvarande stund icke till någon del
kan tillgodoses inom ramen för befintliga sjukhus inom staden eller länet.
I stället skulle utvidgningar av de befintliga sjukhusen inom dessa områden
bli nödvändiga, varigenom i varje fall byggnadskostnaderna skulle
komma att uppgå till minst samma belopp som kan beräknas vid uppförande
av ett helt nytt sjukhus för militärt behov. Ur ekonomisk synpunkt
synas sålunda några fördelar icke stå att vinna genom att den militära
sjukhusvården för Stockholms garnison övertoges av den civila sjukhusvårdens
huvudmän. Härtill kommer att såsom förut antytts de föreliggande
tomtförhållandena för de civila sjukhusens del lägga hinder i vägen
för en sådan lösning.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Om det sålunda kan konstateras, att de ekonomiska synpunkterna icke
kunna åberopas till stöd för att sjukhusvården för Stockholms garnison
samordnas med den civila sjukhusvården å något i eller invid Stockholm
beläget lasarett, återstår att bedöma, huruvida en sådan åtgärd kan anses
medföra fördelar ur organisatorisk synpunkt. I detta avseende må till en
början framhållas, att de speciella militärmedicinska önskemål som i det
föregående berörts knappast kunna helt och fullt bli tillgodosedda, därest
den militära sjukhusvården i Stockholm inordnades inom den civila organisationen
på detta område- Ett tillmötesgående av dessa önskemål torde
kunna ske endast inom ramen för ett av den militärmedicinska sjukvårdens
målsmän administrerat sjukhus.
Härtill kommer att dessa målsmän inför utredningen med styrka hävdat
önskemålet att den militärmedicinska utbildningen och forskningen erliölle
tillgång till en för ändamålet särskilt avsedd institution. Företrädarna för
militärsjukvårdens intressen lia i detta avseende pekat på följande omständigheter.
Genom 1941 års värnpliktslag och i anslutning därtill meddelade bestämmelser
har den militärmedicinska utbildningens omfång väsentligt utvidgats.
Vidare lia önskemål framträtt örn en förbättrad utbildning för den
lägre medicinalpersonalen inom försvaret, syftande till att i större utsträckning
än hittills utbilda och dugliggöra denna personal för dess uppgifter
inom krigsorganisationen.
Dessa utbildningskrav ha aktualiserat behovet av en central ^bildningsanstalt
för manlig medicinalpersonal avsedd för tjänstgöring inom försvaret.
En sådan anstalt kan knappast tänkas organiserad på annan plats än
Stockholm, som med hänsyn till storleken av dess garnison kan erbjuda de
vidsträcktaste möjligheterna till studier och forskning inom militärmedicinens
olika områden.
Sammanfattningsvis har den sakkunnige ansett sig kunna fastslå, att såväl
allmänt organisatoriska som ock ekonomiska synpunkter närmast tala
för det sistnämnda av de ovan behandlade alternativen, d. v. s. uppförande
av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnison. Eör denna lösning
talar enligt den sakkunnige jämväl den nyss anförda synpunkten att bereda
en fast grundval för utbildningen av försvarets medicinalpersonal.
Den sakkunnige har funnit dessa synpunkter motivera en principlösning
av frågan örn organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm i enlighet
med det nu föreliggande alternativet, d. v. s. genom uppförande av ett nytt
garnisonssjukhus för Stockholms garnison.
R em issi! tlåtan den.
De myndigheter och organisationer, som i sina yttranden berört förevarande
avsnitt av den sakkunniges betänkande, lia samtliga tillstyrkt, att
organisationen av garnisonssjukvården i Stockholm utformas på grundval
av det av den sakkunnige förordade alternativet med uppförande av ett nytt
garnisonssjukhus. I sådan riktning uttala sig sålunda till en början överbefälhavaren
och de tre för svarsgrenscheferna liksom arméns fortifikationsförvaltning,
medicinalstyrelsen och försvarsverkens civila personals förbund.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har i förevarande avseende anfört följande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Före
draganden.
Det slutomdöme, varl utredningens granskning av olika möjligheter att
bereda kvalificerad sjukhusvård åt Stockholms garnison utmynnar, finner
försvarets sjukvårdsförvaltning sig böra biträda. De allmänt organisatoriska
och ekonomiska förhållanden, vilka utredningen berört, såväl som berättigade
krav på tillskapandet av en central utbildningsanstalt för försvarets
manliga medicinalpersonal tala obetingat för alternativet nytt garnisonssjukhus
för Stockholms garnison.
Civilförsvarsstyrelsen yttrar följande.
Ur de synpunkter civilförsvarsstyrelsen har att företräda tillstyrkes utredningsmannens
förslag örn uppförande av ett nytt garnisonssjukhus. Varken
utbyggnad av det redan nu omfångsrika karolinska sjukhuset eller utbyggnad
av det nuvarande garnisonssjukhuset, beläget inom Stockholms tättbebyggda
delar, kan ur civilförsvarssynpunkt anses lämpligt. Genom uppförande av
ett helt nytt garnisonssjukhus kunna civilförsvarets krav bäst tillgodoses,
vilket i föreliggande fråga synes vara av stor vikt.
Centrala sjukvårdsberedningen har tillstyrkt en principlösning i enlighet
med det sista alternativet d. v. s. uppförande av ett nytt garnisonssjukhus.
Beredningen har emellertid understrukit nödvändigheten av att, då större
klarhet kunnat vinnas i de inkorporeringsfrågor, vilka för närvarande omöjliggjort
ett ställningstagande i samarbetsfrågan, förhandlingar ånyo upptagas
i denna angelägenhet.
Enligt direktionens för karolinska sjukhuset mening bör en definitiv lösning
av frågan örn garnisonssjukvården i Stockholm innebära, att för denna vård
erforderliga sjukhusplatser på sätt utredningsmannen förordat anordnas
annorstädes än på karolinska sjukhuset.
Stockholms stads sjukhusdirektion har understrukit, att de kommunala sjukhusen
under inga förhållanden kunna belastas med sjukvård för garnisonens
räkning.
Sveriges läkarförbund slutligen har framhållit, att det med stor tillfredsställelse
emotser uppförandet av ett nytt garnisonssjukhus, varigenom de
sedan många år föreliggande svårigheterna för meddelande av rationell sjukhusvård
åt personalen vid de i Stockholm med omnejd förlagda militära
förbanden och inrättningarna kunna beräknas bliva undanröjda.
Den sakkunnige har såsom framgår av den tidigare redogörelsen efter en
diskussion av olika tänkbara alternativ för organisationen av garnisonssjukvården
i Stockholm stannat vid det förslag, som innebär uppförande av
ett helt nytt garnisonssjukhus. De skäl den sakkunnige anfört till stöd härför
finner jag bärande. I likhet med de hörda myndigheterna och organisationerna
förordar jag, att sjukhusvården för Stockholms garnison och närbelägna
truppförband, formationer och anstalter tillgodoses genom uppförande
av ett nytt garnisonssjukhus. Emellertid finner jag det vara av intresse,
att detta sjukhus kommer till användning även för civila sjukvårdsändamål
i den mån detta är möjligt utan eftersättande av den militära sjukvården.
I detta syfte ha på mitt föranstaltande inletts förhandlingar med
Stockholms läns landsting, vilka — såsom närmare framgår av vad i det
följande under avdelning X anföres — även lett till positivt resultat.
Kungl. Maj.ts proposition nr 9.
13
IV. Utnyttjandet av karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar
efter uppförandet av ett
nytt garnisonssjukhus.
Utredningsmannen.
Den sakkunnige Ilar i förevarande avseende erinrat, att enligt de för utredningen
meddelade direktiven torde utredningen icke böra ingå på någon
detalj bedömning av karolinska sjukhusets organisation och lokalförhållanden
i annan mån än som för utredningsuppdragets fullgörande funnes erforderligt.
På grund härav har den sakkunnige inskränkt sig till att anföra
vissa allmänna synpunkter på detta spörsmål och därvid framhållit följande.
I sitt förut återgivna yttrande till utredningen rörande förhållandet mellan
garnisonssjukvården i Stockholm och den kliniska undervisningen därstädes
hänvisade direktionen för karolinska sjukhuset bland annat till de synpunkter
i ämnet som framförts av professorn John Hellström, vilken i sitt jämväl
tidigare återgivna särskilda uttalande framförde önskemålet, att en urologisk
klinik måtte tillkomma vid karolinska sjukhuset liksom även undervisningsmöjligheter
i ämnet plastik-kirurgi.
Utredningen — vars direktiv och sammansättning icke medgiva ett närmare
ingående på hithörande spörsmål — vill likväl såsom sin mening uttala,
att de nuvarande lokalerna för karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar
efter nedläggandet av garnisonssjukvården å sjukhuset bäst synas
kunna komma till användning för något kirurgiskt ändamål. Huruvida
lokalerna äro tillräckliga för beredande av utrymme för båda de nyssnämnda
kirurgiska specialiteterna, har utredningen icke närmare undersökt. Utredningen
vill emellertid i anslutning till under utredningsarbetets gång från
flera håll framförda önskemål understryka vikten av, att vidgat utrymme
beredes för specialiteten plastik-kirurgi och detta med hänsyn såväl till den
civila sjukvårdens behov som ock till militära beredskapssynpunkter.
Remissutlåtanden.
Över vad den sakkunnige anfört i nu förevarande avseende föreligga
yttranden av försvarets sjukvårdsförvaltning och direktionen för karolinska
sjukhuset.
Sjukvårdsförvaltningen har anslutit sig till den i betänkandet uttalade
uppfattningen, att ökat utrymme bör beredas specialiteten plastik-kirurgi.
Direktionen för karolinska sjukhuset yttrar, att om garnisonssjukvården,
såsom förslaget innebär, i huvudsak skiljes från karolinska sjukhuset, kunna
de vårdplatser vid sjukhuset, som nu disponeras för garnisonsavdelningarna,
utnyttjas mera direkt för tillgodoseende av sjukhusets uppgift såsom undervisningssjukhus.
Direktionen hemställer under nämnda förutsättning, att
tillfälle framdeles beredes direktionen att framlägga förslag rörande användningen
av dessa vårdplatser.
Frågan på vad sätt de för militära sjukvårdsändamål överflödiga lokalutrymmena
inom karolinska sjukhuset i framtiden skola utnyttjas innefattar
ett ämne, som icke synes böra upptagas till prövning i förevarande
Före
draganden.
14
Kungl. Majlis proposition nr 9.
sammanhang. Även örn, såsom den sakkunnige och försvarets sjukvårdsförvaltning
framhållit, behov av dessa lokaler föreligger för beredande av utrymme
åt plastik kirurgi, synes likväl spörsmålet böra hållas öppet i avvaktan
på närmare utredning av direktionen för karolinska sjukhuset. Det
torde få ankomma på direktionen att till Kungl. Majit inkomma med dylik
utredning.
V. Det nya garnisonssjukhusets upptagningsområde
och belägenhet.
Utredningsmannen.
De militära formationer och etablissement, som ett garnisonssjukhus i
Stockholm i första hand har att betjäna, äro — förutom de till Stockholm förlagda
centrala förvaltningsmyndigheterna — vissa för försvaret gemensamma
institutioner och högre staber samt de truppförband etc., vilkas förläggningsort
är Stockholm. Arméns hithörande truppförband äro Svea livgarde,
Livregementet till häst, första tygkompaniet, Svea artilleriregemente, Stockholms
luftvärnsregemente, Svea ingenjörkår, Signalregementets huvuddel och
första intendenturkompaniet. Marinens i Stockholm förlagda formationer
utgöras av Ostkustens marindistrikt med Stockholms örlogsstation och
Stockholms örlogsvarv.
Utovér nu angivna militära organisationer torde enligt den sakkunnige
även följande etablissement med nedan nämnda förläggningsorter böra åtminstone
vad beträffar mera specialiserad sjukvård repliera på det nya
garnisonssjukhuset, nämligen ur armén Göta pansarlivgarde (Enköping) och
Södermanlands pansarregemente (Strängnäs), ur marinen Stockholms kustartilleriförsvar
och Vaxholms kustartilleriregemente (Vaxholm) samt ur flygvapnet
Roslagens flygflottilj (Hägernäs), Svea flygflottilj (Barkarby) samt
Södertörns flygflottilj (Tullinge).
Flertalet av de militära organisationer, vilka det nya garnisonssjukhuset
skall betjäna, äro belägna i eller invid Stockholm. Det ligger därför enligt
den sakkunnige naturligast till att tänka sig en förläggning av sjukhuset
inom eller i närheten av huvudstaden. De synpunkter i övrigt, som enligt
den sakkunniges mening böra vara vägledande vid valet av förläggningsplats
för det nya sjukhuset, äro följande, nämligen hänsyn till kommunikationernas
krav, ekonomiska synpunkter och i viss mån luftskyddssynpunkter,
d. v. s. önskemålet att bereda ifrågakommande sjukhusbyggnader en så utspridd
förläggning som möjligt inom det givna sjukhusområdet.
Efter att med närmare motivering ha framhållit, att kommunikationssynpunkterna
icke kunna anses giva utslag vid valet av förläggningsplats för
det nya garnisonssjukhuset uttalar den sakkunnige såsom sin uppfattning,
att detta däremot torde bliva fallet vid övervägandet av de ekonomiska
synpunkterna. Den sakkunnige har ansett sig böra utgå från att särskilda
kostnader för markförvärv för det nya sjukhusets behov så vitt möjligt böra
undvikas. Detta kan endast ske därest lämplig kronan tillhörig mark för
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
ändamålet kan ställas till förfogande. Härvidlag kunna, framhåller den
sakkunnige, numera i stort sett endast två områden ifrågakomma, nämligen
Ladugårdsgärde eller Järvafältet. Rörande dessa tvenne områden ur de
synpunkter varom här är fråga har den sakkunnige anfört följande.
Yad beträffar Ladugårdsgärde är detta område numera till en ganska
avsevärd del disponerat för militära administrationsbyggnader, vilka för
övrigt stå under utbyggnad. Ehuru återstående delar av detta område i
och för sig måhända skulle vara tillräckliga för beredande av utrymme åt
ett sjukhusområde, synes det knappast lämpligt att hit förlägga en sjukvårdsinrättning
av den storlek, varom här är fråga. Ladugårdsgärde synes
därför endast böra ifrågakomma, därest icke andra för sjukhusbyggnader
lämpade områden kunna anses stå till förfogande.
Genom representanter för arméns fortifikationsförvaltning och IY. militärbefälsstaben
har utredningen orienterats örn föreliggande möjligheter att
disponera för ett sjukhus lämpliga områden å Järvafältet. Denna orientering
har givit följande resultat. I huvudsak två i och för sig för ändamålet
lämpliga områden stå till förfogande, vilkas ianspråktagande icke inkräkta
på Järvafältots användbarhet för övningsändamål, nämligen dels
Bagartorp vid Enköpingsvägen och dels Örområdet strax norr örn Sundbyberg.
Av dessa områden torde Bagartorp ligga lämpligast till ur kommunikationssynpunkt
med sitt läge i omedelbar närhet av en större allmän väg,
varjämte området är väl lämpat för bebyggelse med hänsyn till markytans
beskaffenhet. Emellertid lia fortsatta undersökningar givit vid handen, att
ett ianspråktagande av detta område för uppförande av ett nytt garnisonssjukhus
kommer att kollidera med vissa andra byggnadsprojekt för armén,
nämligen ordnandet av förläggningen för första intendenturkompaniet. Efter
genomförandet av detta byggnadsprogram blir det återstående tomtområdet
för litet för garnisonssjukhusets behov och kommer dessutom att ligga alltför
nära vissa statens järnvägar tillhörande anläggningar. Efter samråd med
arméns fortifikationsförvaltning har utredningen för den skull ansett sig icke
böra ifrågasätta detta områdes ianspråktagande för här avsett ändamål.
Vad åter beträffar Örområdet är detta område ur flera synpunkter mycket
fördelaktigt för en sjukhusbebyggelse. Området bildar en relativt avgränsad
del på ett höjdparti och har en storlek, som väl medger en lämplig utplacering
av byggnaderna samt möjligheter till eventuella framtida utvidgningar
i olika riktningar. Området är beläget på något avstånd från allmän väg
och vissa kostnader för förbättring av vägförbindelserna måste därför påräknas
i detta fall. Ytterligare relativt betydliga kostnader måste dessutom
beräknas för planerings- och sprängningsarbeten på grund av områdets starkt
kuperade yta. Dessa kostnader äro visserligen betydliga men icke av den
storleksordning att de, vägda mot de fördelar i övrigt, som en förläggning
av det nya garnisonssjukhuset till detta område skulle innebära, kunna anses
utgöra ett allvarligare hinder. Härtill kommer att vederbörande myndigheter
icke kunnat anvisa annat lämpligt, kronan tillhörigt område invid
Stockholm. Ur luftskyddssynpunkt torde Örområdet vara förmånligare jin
området vid Bagartorp. Ur de anförda synpunkterna vill utredningen sålunda
förorda, att det blivande garnisonssjukhuset förlägges till Örområdet
å Järvafältet, en förläggning som jämväl tillstyrkts av arméns fortifikationsförvaltning
och vederbörande militärmyndigheter.
Under utredningens gång har visserligen framkommit, att Sundbybergs
stad hyser vissa planer på att kulina förvärva någon del av Örområdet för
park- och fritidsändamål. Förhandlingar med representanter för staden lia
16
Kungl. May.ts proposition nr 9.
dock givit vid handen, att stadens planer i detta avseende väl kunna sammanjämkas
med ett eventuellt ianspråktagande av en del av området för
sjukliusändamål.
Området tillhör, såsom förut nämnts, Järvafältet och är sålunda statens
egendom samt redovisat å försvarsväsendet fastighetsfond. Inhämtade upplysningar
giva vid handen, att området endast belastas av vissa nyttjanderätter
med kort uppsägningstid, varför området kan tagas i anspråk för
iippförande av det nya garnisonssjukhuset utan nämnvärd tidsutdräkt.
Remissutlåtanden.
Av de hörda myndigheter, som i sina remissutlåtanden berört förevarande
avsnitt i den sakkunniges betänkande, lia vissa särskilt betonat luftskyddssynpunkterna.
Sålunda har överbefälhavaren anfört följande.
Det är ur luftskyddssynpunkt ett bestämt önskemål att sjukhuset förlägges
på lämplig plats utanför de bombmål, som Stockholms stad och de
kringliggande förstadssamhällena bilda. Det i utredningen omnämnda alternativet
att uppföra garnisonssjukhuset på Ladugårdsgärde är därför olämpligt.
Området vid Bagartorp bör ej heller ifrågakomma främst med hänsyn
till närheten av sannolika bombmål. Av i utredningen behandlade alternativ
ställer sig Örområdet ur här angivna S37npunkter förmånligast. En förläggning
till Ör har även förordats av utredningen. I detta sammanhang må
emellertid framhållas betydelsen av att de närmast sjukhuset liggande terrängpartierna
i framtiden icke tagas i anspråk för uppförande av fabriker eller
andra tänkbara bombmål utan användas — såsom även synes vara planerat
—- till park- och fritidsändamål.
Civilförsvarsstyrelsen har anfört liknande synpunkter.
Yad beträffar den föreslagna förläggningen av det nya garnisonssjukhuset
ur de olika truppförbandens och etablissementens synpunkt föreligga yttranden
av marin- och flygvapencheferna samt försvarets sjukvårdsförvaltning.
Chefen för marinen anser Örområdet vara väl avlägset beläget ur flottans
synpunkt men böjer sig för de skäl som i betänkandet anförts till stöd för
sjukhusets förläggande till detta område. De marina förbanden i Stockholm
förorsakades emellertid härav svårigheter att i större utsträckning hänvisa
polikliniska fall till garnisonssjukhuset.
Chefen för flygvapnet har erinrat, att ett garnisonssjukhus i Stockholm
för flygvapnets vidkommande i första hand kommer att betjäna flygledningen,
Roslagens flygflottilj, Svea flygflottilj och Södertörns flygflottilj.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har i förevarande avseende anfört följande.
Utredningens frihet beträffande val av plats för sjukhuset synes ha varit
begränsad till de alternativa förslag, som lämnats av vederbörliga myndigheter.
Under sålunda givna förutsättningar har det valda alternativet av
allt att döma varit det enda godtagbara.
Det av utredningen förordade Örområdet ligger i centrum av ett antal
relativt närbelägna militära förläggningar, av vilka vissa äro beslutade
men ännu ej uppförda, samt nära intill järnväg. Sjukvårdsförvaltningen anser
sig med anledning härav ej böra underlåta att erinra örn den icke obetydliga
risk, som ur luftskyddssynpunkt är förenad med dylikt läge. Det torde
även kunna ifrågasättas, huruvida icke områdets närhet till Råstasjön med
angränsande sankmarker innebär vissa olägenheter ur klimatsynpunkt.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Sjukvårdsförvaltningen har i annat sammanhang inhämtat, att planer
föreligga att placera en provskjutningscentral å Järvafältet. Då verksamheten
vid en dylik central bland annat framkallar störande buller, vill sjukvårdsförvaltningen
framhålla angelägenheten av att anläggningar av ifrågavarande
art förläggas på ur förevarande synpunkt lämpligt avstånd från garnisonssjukhuset.
Centrala sjukvårdsberedningen har berört det nya sjukhusets belägenhet ur
sjukvårdssynpunkt och därvid framhållit följande.
Det nya garnisonssjukhuset kommer med denna placering att bliva relativt lätt
tillgängligt för de till Järvafältet förlagda förbanden. För de polikliniska
fall, som hänvisas till sjukhuset från mera avlägsna förband utom Stockholm,
torde läget däremot vara förenat med vissa olägenheter och tidsutdräkt.
Ett stort antal förband äro så belägna, att besökande därifrån måste taga
vägen över Stockholm för att nå sjukhuset.
Aven medicinalstyrelsen har varit inne på liknande tankegångar och därvid
anfört följande.
Med hänsyn till svårigheten att enbart med ledning av betänkandet bilda
sig en föreställning örn byggnadstomtens läge, utseende och dräneringsmöjligheter
har ledamoten av styrelsen Edén besökt den tilltänkta förläggningsplatsen
för det nya garnisonssjukhuset och därvid funnit densamma vara
för ändamålet synnerligen lämplig. Emellertid är avståndet från närmast
belägna spårvagnsliållplats och järnvägsstation så stort, att styrelsen förutsätter
att vederbörande militärmyndigheter komma att vidtaga åtgärder för
anordnande av tillfälliga bussförbindelser med sjukhuset vid tider av större
tillströmning av hjälpsökande och besökande.
Slutligen har arméns fortifikation sförvaltning framhållit, att det markområde,
som föreslagits såsom förläggningsplats för sjukhuset, visserligen tillhörde
kronaif men att detsamma enligt gällande kontrakt vore utarrenderat
till två olika arrendatorer, vilka enligt kontrakten kunde uppsägas att avflytta
tidigast den 14 mars respektive den 1 april 1946. Underhandlingar påginge
med arrendatorerna örn villkoren för avflyttning och avstående av mark i
den mån så erfordrades för bedrivande av arbetena i fråga. Förvaltningen
beräknade emellertid att — därest arbetena med vägar och huvudledningar
i större omfattning påbörjades sommaren 1945 — en ersättning till arrendatorerna
på omkring 6 000 kronor kunde ifrågakomma. Detta belopp torde
emellertid kunna täckas med anlitande av de för byggnadsarbetena beräknade
administrationskostnaderna.
Såsom den sakkunnige framhållit böra vid valet av förläggningsplats för
det nya garnisonssjukhuset kostnader för markförvärv såvitt möjligt undvikas
och sålunda något kronan tillhörigt markområde komma i fråga. Bland
sådana områden har den sakkunnige nämnt Ladugårdsgärde och Järvafältet.
På de av den sakkunnige anförda skälen, vilka understrukits av remissmyndigheterna,
anser jag ett ianspråktagande av någon del av Ladugårdsgärde
icke numera kunna övervägas.
Vid angivna förhållanden återstår i stort sett endast att välja en lämplig
förläggning å Järvafältet. Den sakkunnige har undersökt två olika platser
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 9.
Förtär
agander.
2075 45 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
därstädes och stannat för alternativet att förlägga sjukhuset till Ör-området
inom fältets sydligaste del. Då jag vid besök på platsen funnit detta område
vara lämpligt som förläggningsplats för ett sjukhus, föreslår jag i likhet
med utredningsmannen och de myndigheter, som yttrat sig i denna
fråga, att sjukhuset förlägges till nämnda plats.
En skiss över det föreslagna förläggningsområdets belägenhet torde såsom
bilaga (Bil. 1) få fogas till statsrådsprotokollet i ärendet. I anslutning
till vad överbefälhavaren anfört rörande dispositionen av områdena närmast
garnisonssjukhusets tilltänkta förläggningsplats vill jag framhålla, att förslag
framkommit från Sundbybergs stad örn förvärv för stadens räkning av berörda
områden eller delar därav, varför möjligheter finnas för en disposition
av dessa områden i enlighet med vad överbefälhavaren anfört.
VI. Principprogram för ett nytt garnisonssjukhus.
1. Vårdplatsantalet å garnisonssjukhuset.
U tredningsmannen.
I det föregående ha angivits de truppförband och andra militära formationer,
som kunna anses ingå i det nya sjukhusets upptagningsområde. Utredningsmannen
har beräknat den ungefärliga omfattningen av den vid dessa
förband och formationer tjänstgörande personalen på följande sätt.
Formation |
Officerare |
Under- officerare |
• Manskap |
Civil personal |
Arméns truppförband.............. |
326 |
352 |
5 897 |
172 |
» staber m. m............... |
372 |
36 |
— |
149 |
» skolor (utom elever) ...... |
79 |
14 |
— |
52 |
» » (elever) ............ |
800 |
— |
120 |
80 |
Marinen .......................... |
735 |
1600 |
7 350 |
400 |
Flygvapnet (med fiygförvaltningen) |
240 |
160 |
1100 |
850 |
Förvaltningsmyndigheter .......... |
— |
— |
— |
2 700 |
Summa |
2 552 |
2162 |
14 467 |
4 403 |
Totalt |
23 584 |
Enligt denna sammanställning utgör den sammanlagda personalstyrkan
inom Stockholms garnison i runt tal 2å 000 personer. Enligt vad av utredningen
verkställda undersökningar utvisa äro härav omkring 1 500 kvinnor.
Den sakkunnige har härefter redogjort för de beräkningar av platsantalet
å det blivande garnisonssjukhuset, vilka verkställts av lasarettsläkaren E.
Akerberg i dennes förenämnda preliminära utredning. Åkerberg har utfört
sina beräkningar efter tre olika metoder, nämligen dels på grundval av vårdfrekvensen
å det gamla garnisonssjukhuset vid Hantverkaregatan åren när
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
mast före krigsutbrottet, dels med utgångspunkt från förhållandena vid garnisonssjukhuset
i Boden och dels på grundval av antalet tjänstgöringsdagar.
Medeltalet av det enligt de ovan angivna olika metoderna beräknade vårdplatsbehovet
uppgår till 293 platser.
Beträffande de nu återgivna beräkningarna har den sakkunnige för egen
del anfört följande.
Bet av lasarettsläkaren Åkerberg med tillhjälp av olika metoder beräknade
behovet av vårdplatser å ett nytt garnisonssjukhus i Stockholm håller sig
vid en siffra något understigande 300 platser. Då utredningen haft att taga
ställning till denna beräkning, har utredningen särskilt beaktat följande synpjmkter.
Först och främst har såsom av det anförda framgår lasarettsläkaren
Åkerbergs kalkyl uppgjorts på grundvalen av en beräknad garnisonsstyrka
av 28 000 personel-, medan garnisonens storlek enligt utredningens reviderade
siffermaterial uppgår till högst 24 000 personer. Härav föranledes en
viss minskning av det i förenämnda preliminära utredning angivna vårdplatsbehovet.
Vidare torde böra framhållas, att ej heller det av utredningen
sammanbragta siffermaterialet fullt riktigt återspeglar Stockholmsgarnisonens
styrkeförhållanden efter en återgång till normala fredsförhållanden. Särskilt
torde personalen inom de militära stabs- och förvaltningsorganen komma att
minskas i en sådan omfattning, att de angivna styrkeuppgifterna härigenom
i viss utsträckning komma att rubbas. Stora svårigheter möta givetvis att
verkställa mera exakta beräkningar på denna punkt.
Enligt utredningens mening kunna sålunda skäl anföras för en viss reduktion
av det av lasarettsläkaren Åkerberg beräknade vårdplatsbehovet.
Utredningen har ansett sig på det sättet böra beakta de nyss anförda synpunkterna,
att en viss återhållsamhet iakttagits vid utformningen av de olika
i det blivande garnisonssjukhuset ingående avdelningarnas storlek.
Å andra sidan föreligga vissa faktorer, som kunna åberopas till stöd för
en låt vara måttlig ökning av platsantalet å sjukhuset i förhållande till de
förut anförda beräkningarna. Sålunda har sjukhusets »upptagningsområde»
ökats därigenom, att en ny jaktflygflottilj enligt beslut av 1944 års riksdag
skall uppsättas och förläggas i Stockholms närhet. Vidare bör beaktas, att
ifrågavarande beräkningar endast innefatta personalstyrkan vid de i Stockholm
eller dess omedelbara närhet förlagda militära förbanden och formationerna.
Emellertid har i det föregående angivits, att det tilltänkta garnisonssjukhuset
skall bereda specialiserad sjukvård även åt personal vid förband
på relativt stort avstånd från huvudstaden, exempelvis truppförbanden
i Strängnäs. Även härav föranledes en viss höjning av vårdplatsbehovet å
det nya sjukhuset. En mindre privatavdelning med möjlighet att mottaga
även civila patienter har vidare såsom i det följande kommer att beröras
medtagits i principprogrammet.
Efter övervägande av de olika synpunkter som i det föregående anförts
har den sakkunnige stannat för att beräkna vårdplatsbehovet å det nya garnisonssjukhuset
i Stockholm till 280 sängplatser.
Rein issutlåtan ilen.
Överbefälhavaren har i detta avseende anfört följande.
Det hade varit önskvärt, att utredningen kunnat grunda sina beräkningar
beträffande vårdplatsbehovet på statistik från det hittillsvarande garnisonssjukhuset
i Stockholm. Detta har dock icke varit möjligt. Utredningen
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 9.
Ilar i stället utgått från vissa erfarenhetsvärden, hämtade från garnisonssjukhuset
i Boden. Dessa synas närmast återge beläggningen under en viss
tidsperiod. Behovet av vårdplatser kan emellertid ha varit större. En utvidgning
av Bodensjukhuset har för övrigt senare måst komma till stånd, då
vårdplatsantalet befunnits vara för litet. Hänsyn torde i detta sammanhang
även böra tagas till de numera ökade riskerna för olycksfall i och med att
stridsmässig utbildning i sprängtjänst m. m. blivit obligatorisk, vilket inträffat
efter den av ntredningen statistiskt behandlade tidsperioden.. Skäl
kunna sålunda andragas för viss utökning av antalet vårdplatser vid det
planerade nya garnisonssjukhuset. A andra sidan beräknas värnpliktskontingenterna
under ett antal år komma att temporärt nedgå, under vilken tid
kravet på vårdplatser torde minskas Med hänsyn härtill synas erinringar
icke böra göras mot sjukhusets föreslagna storlek. Det är dock icke osannolikt
att, såsom i Boden, behov framdeles kunna framkomma att utvidga
sjukhuset. Detta blir även fallet vid ett kommande samarbete med den
civila sjukhusvården genom Stockholms läns landsting. Det av utredningen
uppgjorda förslaget kan emellertid tillgodose sådana nya behov, då möjligheterna
för en utbyggnad av sjukhuset beaktats.
Chefen för marinen framhåller, att de föreslagna 280 platserna syntes vara
beräknade i underkant, men antalet syntes kunna godtagas då förslaget uppgjorts
så att antalet vårdplatser lätt kunde ökas.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har ingående granskat den sakkunniges
beräkningar av vårdplatsantalet. I anslutning härtill och med hänsyn till
att möjligheter för tillbyggnad av sjukhuset vid behov äro väl tillgodosedda
finner försvarets sjukvårdsförvaltning ej anledning till erinran mot det av
utredningen föreslagna sängantalet 280.
Centrala sjukvårdsberedningen har anfört följande.
Vid en beräknad personalstyrka inom garnisonen av 24 000 personer erhålles
enligt utredningens förslag 116 vårdplatser per 10 000 man, vilket
enligt av utredningen företedda siffror överensstämmer med det erfarenhetsmässiga
vårdplatsbehovet inom Stockholms och Bodens garnisoner, vilka
bland annat tagits som utgångspunkt för beräkningen. Som jämförelse kan
nämnas, att inom den civila sjukvården antalet akutplatser vid landets lasarett
och sjukstugor för närvarande uppgår till i medeltal för riket 41.7 2 per
10 000 invånare. I denna siffra — vilken med den förestående delningen
av ett flertal lasarett kan förväntas stiga till omkring 50 — ingår förutom
specialavdelningar för barn och kvinnor även samtliga utom lasarett och
sjukstugor befintliga platser för barnbördsändamål.
2. Avdelningsindeluing och särskilda institutioner å det nya
garnisonssjukhuset.
Utredningsmannen.
Då det gäller att avgöra, vilka discipliner inom sjukhusvården, som böra
vara företrädda å det nya garnisonssjukhuset och vilka särskilda institutioner,
som böra anknytas till sjukhuset, synas enligt den sakkunnige följande
allmänna synpunkter böra skänkas beaktande.
Det blivande garnisonssjukhusets uppgift kommer i första hand att bli
att tjäna såsom »normallasarett» för Stockholms garnison. Vidare skall sjuk
-
Kungl. Majlis -proposition nr 9.
21
huset kunna tjänstgöra såsom remissjukhus för patienter från militära förband
på ej alltför stort avstånd från huvudstaden. Vid sidan av dessa direkt
sjukvårdande uppgifter synes sjukhuset såsom rikets största militära sjukvårdsinrättning
böra ifrågakomma såsom undervisningsanstalt för utbildning
av militärläkare och viss annan medicinalpersonal inom försvarsväsendet.
Det nya sjukhusets uppgift såsom normallasarett för Stockholms garnison
tarvar en närmare utveckling, innan ställning kan tagas till de krav på olika
avdelningar och institutioner, som kunna härledas ur denna uppgift. I förevarande
avseende bör till en början framhållas, att dåvarande generalfältläkaren
år 1941 fastställde vissa riktlinjer för öppen och sluten sjukvård vid
arméns truppförband, vilka äro av stor betydelse för bedömande av hithörande
spörsmål. Dessa riktlinjer innebära i huvudsak följande.
Enär dagkostnaden blir högre på ett specialsjukhus än på ett truppförbandssjukhus,
bör eftersträvas att till den driftsbilligaste vårdanstalten överflytta
all sj ukvård, som med samma garanti för ett gott vårdresultat där kan
bedrivas, och att reservera platserna å specialsjukhuset för sådana patienter,
som verkligen behöva de ökade resurser och den högre vårdkvalitet, som
detta kan erbjuda.
För den militära sjukvården erfordras i anslutning härtill vårdplatser av
tre olika digniteter:
1) A-platser, på sjukhus (garnisonssjukhus, »samarbetssjukhus» och civila
lasarett) med specialutbildade läkare och fullständig utrustning med avseende
på diagnostik och terapi såsom röntgenavdelningar, laboratorier, operationsavdelningar,
fysikaliska och balneoterapeutiska anordningar etc.
2) B-platser å truppförbandssjukhus, där all sjukvård kan meddelas, som
truppförbandets egen medicinalpersonal med mera begränsade nyssnämnda
resurser kan giva.
3) C-platser, likaledes förlagda till truppförbandet, för konvalescens och
efterbehandling, isolering av banala infektioner och annan vård, som hittills
meddelats i kvarter inom truppförbandet. Dessa C-platser böra jämväl finnas
som reserv vid tillfälligt ökad sjuklighet, lättare epidemier och vid tillfällig
ansvällning av förbandets normalnumerär. De böra även tillfälligt kunna
tagas i bruk för truppförläggning vid mobilisering.
Till Aplatser hänvisas kirurgiska vårdfall, som fordra operativ behandling
eller specialkompetens hos läkaren. Vårdtiden bör inskränkas till den
kortast möjliga, varefter den sjuke överföres till B- eller C-plats å eget truppförband
för konvalescens och efterbehandling. Av invärtes medicinska sjukdomsfall
hänvisas till A-platser vissa undersökningsfall till dess diagnos är
ställd och behandlingsplan kan uppgöras, och dessutom sådana allvarligare
vårdfall, som fordra fortsatt övervakning, sjuklmsskolad vårdpersonal eller
speciell dietetik.
Dessa riktlinjer — vilka i huvudsak motsvara de principer, som numera
allmänt erkännas såsom normgivande inom den civila sjukvården — har
den sakkunnige i stort sett funnit sig böra lägga till grund för bedömandet
av det nya garnisonssjukhusets allmänna ställning inom den militära sjukvårdsorganisationen.
I anslutning till den terminologi, som kommit till användning
i 1941 års reumatikervårdsakkunnigas betänkande del II med utredning
och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd
till utbyggande inom landets sjukvårds väsen av efterbehandling och kon
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
valescentvård (SOU 1944: 28), enligt vilken de i generalläkarens ovannämnda
riktlinjer omförmälda B-platserna benämnas E-platser, bar den sakkunnige
ansett sig böra använda sistnämnda benämning. I överensstämmelse med
de angivna riktlinjerna bar den sakkunnige funnit, att principprogrammet
för sjukhuset bör baseras på en uppdelning av patientmaterialet sålunda,
att sjukhuset i första band avses för sådana fall, som fordra tillgång till
s. k. A-platser. Yad beträffar de s. k. E-platserna lia dessa av generalfältläkaren
ansetts böra förläggas till truppförbandssjukhusen. Den sakkunnige
bar emellertid funnit, att sådana platser även i viss utsträckning böra anordnas
i anslutning till det nya garnisonssjukhuset, enär vid truppförbandssjukhusen
icke kan meddelas sådan E-sjukvård, som erfordrar behandling
av samma läkare som tidigare svarat för vederbörande patients läkarvård
eller där tillgång kräves till utrustning å ett modernt sjukhus. Därest en
E-avdelning icke inrättas vid garnisonssjukhuset torde det sannolika resultatet
bliva, att E-patienterna komma att kvarligga å sjukhusets A-platser.
I anslutning härtill har den sakkunnige berört förhållandena inom truppförbandssjukvården
vid stockholmsgarnisonens förband och därvid anfört
följande.
Örn sålunda utredningen funnit, att det blivande garnisonssjukhuset i
Stockholm bör utrustas med E-platser vid sidan av de dyrbarare A-platserna,
måste utredningen å andra sidan med skärpa understryka vakten av, att den
s. k. C-sjukvården helt bedrives vid truppförbandssjukhusen. Genom besök
å de inom garnisonssjukhusets upptagningsområde belägna truppförbandssjukhusen
har utredningen kunnat konstatera, att dessa sjukvårdsinrättningar
i många hänseenden sakna förutsättningar för bedrivande av en rationellt
ordnad C-sjukvård. Ringa platsantal, olämplig utformning i sjukhustekniskt
avseende, bristande tillgång till lämpliga mottagnings- och behandlingslokaler
samt till instrumentutrustning m. m. kunna sägas vara de främsta orsakerna
till detta förhållande vid sidan av truppförbandssjukhusens på flera håll höga
ålder och allmänt otillfredsställande skick.
Dessa förhållanden ha medfört, att typiska C-fall måst hänvisas till de
dyrbara A-platserna, varigenom en synnerligen välbehövlig rationalisering
av den militära sjukvården vid Stockholmstruppförbanden motverkats. Särskilt
framträdande ha dessa brister visat sig vara i samband med den polikliniska
sjukvården inom Stockholms garnison. Genom att truppförbandssjukhusen
i många fall saknat resurser för utförande av även relativt enkla
polikliniska åtgärder och undersökningar, ha de centrala poliklinikerna vid
garnisonssjukhuset å Kungsholmen och vid karolinska sjukhuset fått vidkännas
en överbelastning som med tiden blivit allt allvarligare. Bortsett från
de olägenheter, som detta tillstånd medför ur den civila poliklinikvårdens
synpunkt, ha poliklinikförhållandena kommit att innebära betydande svårigheter
för den rent militära sjukvården. Polikliniska undersökningar av militära
patienter ha ofta dragit onödigt ut på tiden eller krävt ett eller flera
återbesök, varigenom stora tidsförluster vållats för den militära utbildningen.
Provisoriska förbättringsåtgärder ha visserligen efter en nyligen inom försvarets
sjukvårdsledning utförd undersökning genomförts, men de grundläggande
orsakerna till det nuvarande oefterrättlighetstillståndet — truppförbandssjukhusens
bristande möjligheter till C-sjukvård och poliklinisk verksamhet
-— kvarstå alltjämt. Utredningen anser sig därför i detta sammanhang
böra kraftigt understryka nödvändigheten av att truppförbands- och
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
motsvarande sjukhus i och invid Stockholm sättas i stånd att bedriva sådan
verksamhet som nyss sagts. En rationalisering av dessa sjukhus utgör i själva
verket en nödvändig förutsättning för ett efter moderna grundsatser upplagt
principprogram för ett nytt garnisonssjukhus.
Den sakkunnige har sålunda utgått från att vederbörande truppförbandssjvikhus
skola ombesörja den s. k. C-sjukvården samt mera rutinmässig
poliklinisk verksamhet. På det nya garnisonssjukhuset skall i enlighet härmed
ankomma den egentliga A-sjukvården och E-sjukvården.
Kärnan i ett normallasarett med nu angivna funktioner utgöres av kirurgisk
och medicinsk avdelning. I det nya garnisonssjukhuset böra därför
enligt den sakkunnige dessa avdelningar ingå såsom primära delar. Yad
beträffar storleken av dessa avdelningar finnas vissa hållpunkter för bedömandet
härav i lasaretts] äkaren Åkerbergs förenämnda preliminära utredning.
Med ledning härav och under beaktande av de modifikationer av
dessa beräkningar, som föranledas av vad utredningen i det föregående anfört
rörande storleken av Stockholms garnison, har den sakkunnige funnit
sig böra föreslå, att ifrågavarande båda avdelningar vardera erhålla ett platsantal
av omkring 75, vilket antal ur byggnads- och sjukhustekniska synpunkter
ansetts böra närmare fixeras till 72.
Då det blivande garnisonssjukhuset har en i viss mån speciell karaktär
med hänsyn till att dess klientel till allra största delen kommer att utgöras
av militär personal, påkallas vissa avvikelser beträffande planläggningen av
sjukhuset i förhållande till vad som anses böra gälla för ett civilt normallasarett.
Härutinnan har den sakkunnige anfört följande.
Erfarenheterna från garnisonssjukvården i Stockholm visa, att det är nödvändigt
att denna sjukvård även innefattar en avdelning för hud- och
könssjukdomar. En sådan avdelning har sedan länge funnits inrättad
vid garnisonssjukhuset vid Hantverkaregatan, och beläggningssiffrorna å avdelningen
visa — alldeles bortsett från den under nuvarande förhållanden
exceptionellt höga frekvensen beträffande smittsamma könssjukdomar — att
avdelningen måste bibehållas för framtiden. Härvid utgår utredningen från
att å avdelningen liksom hittills endast skola vårdas könssjuka med komplikationer
samt dermatologiska fall, som äro i behov av anstaltsvård. Okomplicerade
fall böra givetvis behandlas å vederbörliga truppförbandssjukhus.
Yad beträffar den venerologiska avdelningens storlek har den sakkunnige
framhållit, att vissa svårigheter föreligga att framlägga en fullt exakt beräkning
av antalet vårdplatser. En av lasarettsläkaren Akerberg utförd undersökning
utvisar, att vårdbehovet per dag å avdelningen under åren närmast
före krigsutbrottet uppgick till i medeltal 0,2 2 6 % av Stockliolmsgarnisonens
styrka. Beräknas denna till 24 000 personer, erliålles ett platsbehov av 54
platser. Detta antal har också lasarettsläkaren Akerberg erhållit med anlitande
av vissa andra beräkningsmetoder. I anslutning härtill har den sakkunnige
vidare anfört följande.
Omkring 50 platser skulle sålunda erfordras för det nya garnisonssjukhusets
venerologiska avdelning. Utredningen måste emellertid framhålla, att
detta antal synes förvånansvärt högt, varför utredningen ansett sig böra
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 9.
undersöka, huruvida icke en reduktion av platsantalet å avdelningen skulle
kunna äga rum. En sådan reduktion synes också kunna genomföras med
hänsyn till att många venerologiska sjukdomsfall, som äro i behov av sjukhusvård,
kunna vårdas å en E-avdelning, vilken av utredningen i det följande
kommer att förordas till inrättande. Utredningen finner sig sålunda kunna
räkna med, att tillkomsten av en E-avdelning vid det nya garnisonssjukhuset
skall i sin mån minska behovet av vårdplatser å den venerologiska avdelningen.
Härtill kommer, att enligt statsmakternas beslut vid karolinska sjukhuset
skall inrättas en dermatologisk-venerologisk klinik, vilken även torde
kunna tagas i anspråk för garnisonens behov i fall av exeptionellt stor sjuklighet
inom garnisonen.
På grund av de nu anförda övervägandena har den sakkunnige funnit sig
kunna reducera platsbehovet å garnisonssjukhusets venerologiska avdelning
från omkring 50 till ungefär 35. I den slutliga utformningen av byggnadsprogrammet
för sjukhuset har detta antal av byggnadstekniska skäl fixerats
till 33.
Vid sidan av venerologisk-dermatologisk avdelning synes enligt den sakkunnige
med hänsyn till det militära klientelets särart ytterligare en specialavdelning
böra ingå i det nya garnisonssjukhuset, nämligen en avdelning
för öron-, näs- och halssjukdomar. I detta avseende har den sakkunnige
anfört följande.
All erfarenhet beträffande sjukdomsfrekvensen inom garnisonerna i riket
ger vid handen, att hithörande sjukdomar äro mycket talrikt förekommande
och därmed även, att behovet av vårdplatser är framträdande. Till belysande
härav må erinras, att i det ombyggnadsprogram för garnisonssjukhuset i
Boden, som godkänts av statsmakterna vid 1943 års riksdag, ingår särskild
avdelning för öron-, näs- och halssjukdomar, vilken erhållit en betydande
storlek med hänsyn särskilt till det militära vårdbehovet.
På grund av statistikens bristfällighet har lasarettsläkare!! Akerberg i sin
preliminära utredning icke kunnat framlägga någon mera exakt beräkning
rörande behovet av platser för öron-, näs- och halssjukdomar inom Stockholms
garnison, utan allenast uppskattningsvis angivit detta till 20 ä 25.
Vid den undersökning av vårdplatsbehovet för här ifrågavarande sjukdomar,
som utredningen företagit, har utredningen funnit sig kunna godtaga den
angivna beräkningen, varvid dock utredningen förutsätter, att en del militära
öron-, näs- och halssjukdomsfall skola kunna vårdas å den i det följande
närmare behandlade E-avdelningen. Utredningen föreslår i anslutning härtill,
att i det nya garnisonssjukhuset skall ingå en avdelning för öron-, näs- och
halssjukdomar, omfattande 25 platser.
I och med det anförda har den sakkunnige angivit, vilka speciella vårdavdelningar
som böra ingå i principprogrammet för det blivande garnisonssjukhuset
i Stockholm. Den sakkunnige räknar således icke med särskilda
vårdplatser å sjukhuset för sådana specialiteter som ögonsjukdomar, röntgenterapi
och radiologi o. s. v. I avseende å behövliga vårdplatser torde dessa
specialiteter enligt den sakkunniges mening liksom för närvarande är fallet
få repliera på vederbörliga kliniker vid karolinska sjukhuset. I detta sammanhang
har den sakkunnige jämväl framhållit, att den vård av epidemiskt
sjuka, som avses i epidemilagen, för Stockholms garnisons vidkommande
liksom hittills bör ombesörjas av vederbörande epidemidistrikt, som lag
-
Kungl. Majlis proposition nr 9.
25
enligt har att ombesörja denna vård jämväl för militär personal inom distriktet.
Den sakkunnige har sålunda av principiella skäl och med hänsyn
till uppkommande konsekvenser icke kunnat biträda ett i lasarettsläkaren
Åkerbergs utredning diskuterat förslag att försvarsväsendet själv skulle ombesörja
epidemivården för Stockholms garnison.
Vid sidan av de särskilda vårdavdelningarna för medicin, kirurgi, hud- och
könssjukdomar samt öron-, näs- och halssjukdomar, som enligt utredningens
mening böra ingå i det nya garnisonssjukhuset, torde detsamma enligt den
sakkunnige vidare böra omfatta vissa gemensamma vårdavdelningar, nämligen
E-avdelning, isoleringsavdelning samt privatavdelning. I sådant avseende
har den sakkunnige anfört följande.
Vad först angår E-avdelningen avses denna för vård av sådana sjuka,
där vårdplatserna kunna vara enkelt utrustade och sålunda anskaffas för
lägre kostnad och där driftkostnaderna bli lägre än för A-platserna men där
nära tillgång måste finnas till resurserna å ett modernt sjukhus. Företrädarna
för den sjukhustekniska sakkunskapen äro numera ense örn nödvändigheten
att till de dyrbarare och väl utrustade vårdavdelningarna ansluta i såväl
byggnadstekniskt som i personal- och utrustningsliänseende enklare avdelningar
för vård av E-fall.
Beträffande E-avdelningens storlek å det nya garnisonssjukhuset bör till
en början framhållas, att avdelningen skall tjäna såsom gemensamt serviceorgan
för den kirurgiska och den medicinska avdelningen samt öronavdelningen
och den venerologiska avdelningen. Då dessa sistnämnda avdelningar
direkt dimensioneras med tanke på den avlastning, som en E-avdelning kan
bereda, bör avdelningen erhålla en relativt betydande storlek. I allmänhet
torde på de platser, där E-avdelningar inrättats, dessa lia dimensionerats
att motsvara minst 10 % av patientantalet å medicinska, kirurgiska samt
förekommande specialavdelningar. Med hänsyn till vad nyss anförts, varav
torde följa en relativt avsevärd belastning å É-avdelningen av öronfall samt
venerologiska fall, har utredningen ansett sig böra räkna med att E-avdelningens
platsantal skall motsvara ungefär 20 % av de ovannämnda avdelningarnas
platsantal eller omkring 40 platser. Vid den slutgiltiga byggnadstekniska
utformningen av sjukhusets principprogram har detta antal bestämts
till 38.
Vidkommande härefter isoleringsavdelningen torde numera någon närmare
motivering för tillskapandet av en dylik avdelning icke vara erforderlig,
enär den sjukhustekniska sakkunskapen är ense örn nödvändigheten av dylika
avdelningar i och för rationalisering av sjukhusvården.
Beträffande slutligen privatavdelning kan det måhända ur vissa synpunkter
framstå såsom oegentligt att ansluta en dylik avdelning till ett rent
militärt garnisonssjukhus. Då emellertid möjligheterna att erhålla fullgoda
läkarkrafter på allt sätt måste tillvaratagas och dessa möjligheter i väsentlig
grad äro beroende på vederbörandes inkomstmöjligheter, har utredningen
ansett sig böra förorda inrättandet av en privatavdelning, varå även civila
patienter må kunna emottagas, så mycket mer som inkomster från vård av
dylika patienter i övrigt icke i nämnvärd grad torde kunna beräknas på
detta sjukhus, som icke kunnat anordnas såsom samarbetssjukhus.
Platsantalet å vardera isoleringsavdelningen och privatavdelningen torde
kunna bestämmas till omkring 10 % av medicinska, kirurgiska, venerologiska
och öronavdelningarnas sammanlagda platsantal eller till 20 för vardera av
de nu nämnda avdelningarna.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Utöver de nu angivna vårdavdelningarna böra enligt den sakkunnige i
principprogrammet för sjukhuset ingå — förutom de i det föregående berörda
undervisningslokalerna — erforderliga arbets-, ekonomi- och administrationsavdelningar,
beträffande vilka den sakkunnige anfört följande.
Yad först beträffar de för sjukhuset erforderliga arbetsavdelningarna
böra dessa först och främst omfatta mottagningsavdelningar, polikliniker för
sjukhusets medicinska, kirurgiska, venerologiska och öronavdelningar. Dessa
avdelningar böra med hänsyn till att fråga är örn ett militärt sjukhus med
stor tillströmning av vårdsökande under vissa tider givas något större dimensioner
än som skulle anses påkallat vid ett civilt sjukhus.
Vid sidan av nu angivna mottagningsavdelningar, vilka sålunda ansluta
sig till sjukhusets huvudavdelningar, synes jämväl böra anordnas en poliklinik
för ögonsjukdomar och förekommande ögonundersökningar. Visserligen
avses såsom av det föregående framgår icke någon vårdavdelning å det nya
garnisonssjukhuset för ögonsjukdomar skola inrättas, utan förekommande
ögonfall, vilka äro i behov av sjukhusvård, torde få hänvisas till karolinska
sjukhusets ögonklinik, men det stora antalet undersökningsfall påkallar tillgång
till en ögonpoliklinik under ledning av en arvodesanställd läkare.
Vad beträffar frågan huruvida vid det nya garnisonssjukhuset böra inrättas
mera vidlyftiga lokaler för bestridande av Stockholmsgarnisonens
tandvård har den sakkunnige erinrat, att spörsmålet örn tandvårdens ordnande
inom försvaret för det dåvarande ännu icke nått en slutgiltig lösning,
varför ett definitivt ställningstagande till frågan icke då var möjligt. Den
sakkunnige har med hänsyn härtill ansett försiktigheten bjuda att i principprogrammet
för det nya garnisonssjukhuset endast medtaga central tandpoliklinik
för värd av huvudsakligen inneliggande fall. Den sakkunnige har
emellertid framhållit, att inga som helst svårigheter möta att i anslutning
till det blivande garnisonssjukhuset anordna tandkliniker för meddelande
av poliklinisk tandvård åt Stockholmsgarnisonens personal.
Beträffande vissa andra lokalutrymmen inom det nya sjukhuset har den
sakkunnige anfört följande.
Till den kirurgiska avdelningen och öronavdelningen måste naturligen
anslutas erforderliga operationsavdelningar. Vidare måste sjukhuset äga tillgång
till röntgendiagnostisk avdelning. Någon större röntgenterapeutisk avdelning
avses däremot icke såsom av det föregående torde framgå skola
inrättas vid det nya sjukhuset, eftersom förekommande fåtaliga fall av denna
natur torde böra hänvisas till karolinska sjukhusets radiologiska klinik.
Utöver de nu angivna arbetsavdelningarna torde vid sjukhuset böra inrättas
centrallaboratorium saint central läkarexpedition. Centrallaboratorium
ingår i det av statsmakterna vid 1943 års riksdag godkända programmet för
örn- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Boden, och utredningen finner
behovet av en dylik institution påtagligt även vid garnisonssjukhuset i
Stockholm. Beträffande behovet i övrigt av en dylik institution torde få
hänvisas till vad därom anförts i det till grund för propositionen 1943: 64
liggande betänkandet i ämnet. Vad nu anförts gäller ock beträffande inrättandet
av central läkarexpedition.
Slutligen bör inom ramen för det blivande garnisonssjukhusets arbetsavdelningar
inrymmas en avdelning för bad och fysikalisk terapi.
Beträffande erforderliga ekonomi- och administrationsavdelningar
får utredningen anföra, att till sjukhuset böra anslutas köksavdelningar,
panncentral samt erforderliga lokaler för förvaltningspersonal (syssloman,
Kungl. Majlis proposition nr 9.
27
väbel ete.) ävensom läkemedelsförråd. Beträffande principprogrammet för
sjukhuset i förevarande avseende vill utredningen framhålla, att utredningen
icke ansett sig böra förorda anordnande av särskild tvättinrättning för sjukhuset.
Sjukhusets tvätt torde i stället böra ombesörjas av den planerade
centrala tvätt- och reparationsanstalten för Stockholms garnison. I detta
sammanhang vill utredningen vidare framhålla, att utredningen räknar med
att sjukhusets behov av matvaror skall i överensstämmelse med vad fallet
är med garnisonssjukhuset i Boden kunna tillgodoses genom förmedling av
arméns intendenturförråd, en anordning som synes särskilt lämplig i detta
fall, eftersom intendenturförrådet är beläget vid Bagartorp i omedelbar
närhet av det nya sjukhusets område.
Beträffande slutligen sjukhusets läkemedelsförsörjning torde denna böra
ombesörjas av det till karolinska sjukhuset anslutna militärapoteket. Utredningen
anser sålunda, att någon förändring i avseende å gällande organisation
av militärapoteket icke behöver företagas till följd av det nya garnisonssjukhusets
tillkomst.
I det föregående har angivits, att i anslutning till det blivande garnisonssjukhuset
ansetts böra anordnas lokaler för undervisning av militärmedicinsk
personal m. m. Örn detta spörsmål har den sakkunnige anfört
i huvudsak följande.
Hedan i lasarettsläkaren Åkerbergs preliminära utredning framfördes
tanken att till det nya garnisonssjukhuset ansluta erforderliga lokaler för
undervisning av olika kategorier medicinalpersonal inom försvarsväsendet.
Vid de undersökningar, som utredningen ägnat denna fråga, har utredningen
kommit till den bestämda uppfattningen, att ett stort behov föreligger av
dylika lokaler. Detta behov framträder särskilt med tanke på den förlängning
och intensifiering av utbildningen av värnpliktiga läkare, som genomförts
i anslutning till bestämmelserna i 1941 års värnpliktslag. Men även
för utbildningen av de fast anställda läkarna och övrig medicinalpersonal
vid försvarsväsendet gör sig ett behov av för ändamålet särskilt avpassade
lokaler gällande. Med hänsyn till dessa förhållanden har utredningen från
försvarets sjukvårdsförvaltning (förutvarande aiunéförvalkongens sjukvårdsstyrelse)
inhämtat uppgifter angående det erforderliga lokalbehovet för undervisning
av medicinalpersonal vid det nya garnisonssjukhuset. I skrivelse
den 18 maj 1943 har generalfältläkaren efter samråd med marin- och flygöverläkarna
till utredningen inkommit med uppgifter rörande det ifrågavarande
lokalbehovet.
Den sakkunnige har närmare redogjort för innehållet i generalfältläkarens
förenämnda skrivelse, beträffande vilken torde få hänvisas till betänkandet
(s. 46 och 47). Av densamma ävensom av viss infordrad kompletterande
utredning i ärendet inhämtas, att för ifrågavarande ändamål erfordras följande
lokaler, nämligen bostäder med dagrum och matsalar, föreläsningssalar
med bilokaler, lärarrum och expedition, bibliotek, modellkammare för
sjukvårdsmateriel samt gymnastiksal.
Med hänsyn till de av försvarets sjukvårdsförvaltning sålunda anförda
synpunkterna och önskemålen har den sakkunnige ansett sig böra i principprogrammet
för det nya garnisonssjukhuset medtaga erforderliga utrymmen
för undervisningslokaler med modellkammare samt förläggningsutrymmen
o. s. v. i huvudsaklig överensstämmelse med de i ovannämnda skrivelser
uttalade önskemålen. Beträffande hithörande spörsmål har den sakkunnige
vidare anfört följande.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Emellertid kunna de ifrågavarande undervisnings- oell förläggningslokalerna
för olika kategorier medicinalpersonal knappast anses tjäna det primära
ändamål, för vilket det nya garnisonssjukhuset är avsett. På grund härav
är utredningen angelägen att betona, att kostnaderna för anordnande av
ifrågavarande lokaler knappast kunna tågås med i beräkningen vid bedömandet
av kostnaderna för sjukhusets uppförande i jämförelse med vanliga civila
sjukhus. Med anledning härav har utredningen också vid uppgörandet av
kostnadsberäkningarna, för vilka en redogörelse kommer att lämnas i det
följande, särskilt för sig upptagit kostnaderna för de här avsedda undervisnings-
och förläggningslokalerna.
Ifrågavarande lokaler ha, erinrar den sakkunnige, inrymts i principprogrammet
för det nya garnisonssjukhuset med hänsyn till dettas karaktär
av ett rent militärt sjukvårdsetablissement. Denna sjukhusets egenskap har
ock åberopats till stöd för att i principprogrammet skulle upptagas ytterligare
vissa lokaler, vilka åtminstone hittills sakna motsvarighet bland landets
civila sjukhus, nämligen lokaler för s. k. chockbehandling av svårt
skadade vid bombanfall och liknande. Utländska erfarenheter från det
senaste världskriget lia särskilt åberopats till stöd för att dylika lokaler
borde tillkomma å det nya garnisonssjukhuset. Ehuru utredningen för sin
del hyser viss tvekan örn nödvändigheten att bereda plats för en chockavdelning
inom principprogrammet för sjukhuset, har utredningen likväl
icke ansett sig böra motsätta sig, att en dylik avdelning inrättas. För ändamålet
krävas inga särskilt komplicerade och dyrbara lokalutrymmen och
endast enklare inventarieutrustning. Då avdelningen i fråga likväl måste
anses i viss män falla utom ramen för det egentliga sjukhusprogrammet,
har utredningen även beträffande kostnaderna för denna institution ansett
desamma icke böra belasta beräkningen av vårdplatskostnaden för det nya
sjukhuset. Kostnaderna i fråga ha sålunda specificerats skilda från kostnaderna
för byggnadsprogrammet i övrigt i likhet med kostnaderna för
ovanberörda undervisningslokaler.
Slutligen böra enligt den sakkunnige i principprogrammet för det nya
garnisonssjukhuset ingå bostäder för den personal å sjukhuset, som icke
anses böra hänvisas att söka bostäder på den allmänna hyresmarknaden.
Vilka befattningshavare som i enlighet härmed böra beredas bostad i särskilda
personalbostäder har den sakkunnige närmare behandlat i annat
sammanhang.
Remissutlåtanden.
Överbefälhavaren och chefen för marinen ha särskilt understrukit vad den
sakkunnige yttrat rörande behovet av förbättring av truppförbandssjukvården
inom det nya sjukhusets upptagningsområde.
Chefen för flygvapnet har yttrat följande.
Vid beräknandet av platsantalet vid det blivande garnisonssjukhuset har
utredningen förutsatt, att den s. k. C sjukvården skulle helt bedrivas vid
truppförbandssjukhusen. Detta förutsätter, att tillräckligt stort antal vårdplatser
finnas vid flottiljsjukhusen. Detta kan anses vara fallet beträffande
sjukhusen vid de flottiljer, vilka uppsatts fr. o. m. budgetåret 1941/42. Vid
tidigare uppförda flottiljsjukhus — i det förliandenvarande fallet gäller detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
29
Roslagens flygflottilj oell Svea flygflottilj — är platsantalet ur denna synpunkt
däremot icke fullt tillräckligt.
Centrala sjukvårdsberedningen Ilar närmare granskat den sakkunniges förslag
rörande anslutande av en s. k. E-avdelning till sjukhuset i dess samband
med avdelningen för könssjukdomar och därvid anfört följande.
I Boden och Stockholm utgör för närvarande enligt utredningens siffror
vårdplatsbehovet för medicin jämte venerologi 68 3 respektive 62.3 % av det
totala vårdplatsbehovet. Örn vid det föreslagna garnisonssjukhuset platserna
inom de för de olika specialiteterna gemensamma efterbehandlings-, isoleringsocli
privatavdelningarna tänkas proportionsvis fördelade på vederbörande
specialiteter, komma platserna för medicin och venerologi endast att uppgå
till 52 %. Örn efter samma beräkningsgrunder E-avdelningen avses endast
för medicin och venerologi, komma platserna för dessa ändamål att uppgå
till 59.6 vilket, i betraktande av att utredningen särskilt framhållit det
förhållandevis stora vårdbehovet i Stockholm för venerologiska fall, måste
anses som lågt, örn de tidigare erfarenhetssiffrorna från Boden och Stockholm
(68.3 respektive 62.3 %) tagas som jämförelse. Då sålunda tillgången på
A-platser för medicin och venerologi ligger väsentligt under de anförda
siffrorna, kan det betvivlas, om E-avdelningen verkligen kan komma att i
någon större utsträckning tjänstgöra som avlastningsavdelning för efterbehandlingsfall.
Det kan enligt beredningens mening ifrågasättas, örn icke i
ifrågavarande fall efterbehandlingsfallen lämpligen böra kvarligga på respektive
specialavdelningar, och avdelningen angivas såsom en A-avdelning för i första
hand medicinska och venerologiska fall. Härigenom skulle platsfördelningen
bättre överensstämma med de i betänkandet angivna erfarenhetssiffrorna.
Vad i sakkunnigbetänkandet anförts rörande inrättandet av en avdelning
för hud- och könssjukdomar vid det nya garnisonssjukhuset har föranlett
yttranden av försvarets sjukvårdsförvaltning och direktionen för karolinska
sjukhuset.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har anfört följande.
Utredningen har räknat med att en blivande dermato-venerologisk klinik
vid karolinska sjukhuset vid behov skall kunna tagas i anspråk jämväl för
garnisonens räkning. Emellertid torde få anses självfallet, att en ökad utbredning
av veneriska sjukdomar inom garnisonen kommer att ske jämsides
med en motsvarande ökning hos civilbefolkningen. En avlastning från garnisonssjukhusets
venerologiska avdelning på nyss berörda sätt torde sålunda
vara utesluten.
Den andra av utredningen anvisade vägen för täckande av platsbehov utöver
den föreslagna venerologiska avdelningens 33 sängar, nämligen ianspråktagandet
av en del av E-avdelningen, finner försvarets sjukvårdsförvaltning
framkomlig. Det synes dock troligt, att behovet av platser på E-avdelningen
för dermato-venerologiska fall ej oväsentligt kan komma att överstiga de av
utredningen bedömda 20 %. Utnyttjandet av platserna på E-avdelningen
synes dock sjukvårdsförvaltningen böra betecknas som en organisationsfråga
och de olika specialavdelningarnas andelar i E-avdelningen torde ej böra
bestämt fixeras.
Beträffande lämpligheten i att sammanföra isoleringsrum och privatrum
för de olika specialiteterna till särskilda vårdenheter kunna olika meningar
göra sig gällande. En med den föreslagna lösningen förenad väsentlig olägenhet
är svårigheten att för dessa rum — särskilt privatrummen, som ligga
på avstånd från respektive specialavdelningar — utnyttja den specialutbildade
vårdpersonalen. Emellertid torde detta utgöra organisationsfrågor utan
avgörande inflytande på byggnadskroppens utformning.
30
Kungl. Majlis ''proposition nr 9.
Mot utredningens synpunkter på frågan om radioterapi vid det nya garnisonssjukhuset
ävensom om ögonvård har sjukvårdsförvaltningen intet att
erinra.
Sjukvårdsförvaltningen delar utredningens uppfattning angående behovet
av övriga arbetsavdelningar och linner sig därtill böra fästa uppmärksamheten
på det behov av utrymme för poliklinisk funktionell hjärtdiagnostik
och därmed sammanhängande fysikalisk diagnostik, som under senare år
blivit alltmer trängande men av utredningen blivit föga beaktat.
Sjukvårdsförvaltningen vill härvid betona, att ifrågavarande diagnostik är
av största betydelse icke blott för den iner kvalificerade sjukhusvården
(A-vården) utan även för avgörande av många värnpliktigas tjänstbarhet.
Direktionen för karolinska sjukhuset har överlämnat en promemoria av
professorn i dermatologi och venerologi vid karolinska institutet S. Hellerström,
vari framförts vissa synpunkter beträffande den dermatologiska vårdavdelningen
vid det föreslagna garnisonssjukhuset. Enligt vad som framgår
av professorn Hellerströms promemoria kan det knappast förväntas, att den
blivande dermato-venerologiska kliniken vid karolinska sjukhuset skall kunna
mottaga garnisonspatienter i nämnvärd omfattning.
Hen sakkunniges i det föregående återgivna uttalanden rörande ombesörjandet
av epidemivården för Stockholms garnison har mött erinringar
från vissa myndigheter.
Chefen för flygvapnet har sålunda anfört följande.
Vid bedömandet av vårdbehovet för Stockholms garnison torde utredningen
lia utgått från att de sjukdomsfall, som falla under epidemilagen,
kunna omhändertagas av vederbörligt epidemidistrikt, ävensom att vårdmöjliglieter
för jämväl sådana epidemiskt uppträdande sjukdomar, på vilka
gällande epidemilag icke äger tillämpning, kunna beredas i annan ordning
än genom intagning på garnisonssjukhuset. Hetta förutsätter bl. a., att
epidemidistriktet vidtager härför erforderliga åtgärder.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott
ha åberopat ett av förste ^provinsialläkaren i länet till länsstyrelsen
avgivet yttrande, vari denne anfört följande.
Jämlikt gällande epidemilag åligger det landstinget att bereda sjukhusvård
åt sådana personer, som inom området insjuknat i någon av de ovannämnda
sjukdomarna. Hetta innebär förpliktelse att sörja för epidemivården
jämväl för sådana truppförband, som äro förlagda härstädes. Henna skyldighet
har under senare år med deras på grund av kristiden gjorda stora inkallelser
av manskap blivit för landstinget mycket betungande. Enbart på
Sundbybergs och Södertälje epidemisjukhus lia sålunda under åren 1942 och
1943 vårdats 581 personer, under det att hela antalet under samma tid vårdade
på de båda sjukhusen var 2 624. Härest, såsom avsikten är, ett större
antal trupper skall förläggas till Järvafältet, kommer landstingets åliggande
beträffande epidemisjukvården att inom en nära framtid bliva ännu mer
betungande.
Hela antalet tillgängliga epidemivårdplatser inom landstingsområdet är
för närvarande 287. Hå länet har något mera än 300 000 invånare och då
man i regel beräknar en vårdplats per 1000 personer, skulle sålunda erfordras
3Ö0 vårdplatser, varför tillgången nu får anses något knapp. Ännu
knappare blir tillgången, örn man tager i betraktande, att redan nu militär
personal till ett avsevärt antal finnes inom området, och vid fullbordad ut
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
flyttning till Järvafältet enligt föreliggande plan bliva länets epidemivårdplatser
alldeles otillräckliga.
Enligt från försvarsstaben inhämtade uppgifter skulle minimiantalet manskap
år 1948 å Järvafältet uppgå till omkring 4 000 och maximian talet till
omkring 8 000. I utredningen anföres, att sjukhuset är beräknat för ett
personalantal av 28 000 man. Häri ingå nästan uteslutande sådana truppförband,
inklusive personal tillhörande flottan och flyget, som äro förlagda i
Stockholms län. ^ b
\ id beräkning av antalet epidemivårdplatser för militär personal måste
man räkna med en betydligt högre siffra än då det gäller befolkningen i
allmänhet. Sålunda får man i förläggning anse minst två vårdplatser behövliga
per 1 000 personer. Följaktligen skulle Stockholms läns landsting
enbart för det militära vårdbehovet vara nödsakat anordna 56 nya vårdplater
av ifrågavarande slag.
Nuvarande lagstiftning, vilken såsom ovan anförts förpliktar landstinget
att sörja för epidemivården av militär personal, som insjuknat inom landstingsområdet,
är således redan nu synnerligen betungande och kommer,
därest det föreliggande förslaget genomföres, att pålägga landstinget skyldigheter
och kostnader, som det icke kan anses skäligt eller rimligt att landstinget
ensamt skall bära.
Jag anser därför, att förslaget bör kompletteras i så måtto, att plan utarbetas
jämväl för epidemisjukvården av de truppförband, som skola hänvisas
till det föreslagna sjukhuset. De härför nödiga vårdplatserna böra, då
det ju gäller militär personal, anordnas i anslutning till det planerade garnisonssjukhuset.
Huruvida och i vad män landstinget skall bidraga till denna
epidemiavdelnings uppförande och utrustning samt framtida drift bör enligt
min mening bliva föremål för en kommande särskild utredning.
Den sakkunniges förslag att i principprogrammet för det nya garnisonssjukhuset
endast skulle medtagas central tandpoliklinik för vård av
huvudsakligen inneliggande fall har biträtts av försvarets sjukvårdsförvaltning.
Arméförvaltningens intendentur av delning har förklarat sig icke ha något att
erinra mot att sjukhusets behov av matvaror skulle — såsom utredningsmannen
förutsatt — tillgodoses genom förmedling av arméns intendenturförråd.
Beträffande frågan örn det nya garnisonssjukhusets läkemedelsförsörjning
Ilar försvarets sjukvårdsförvaltning yttrat följande.
Beträffande sjukhusets läkemedelsförsörjning anser sjukvårdsförvaltningen
i likhet med utredningen, att denna bör åvila militärapoteket. Då utredningen
håller före, att tillkomsten av nytt garnisonssjukhus ej behöver medföra
någon förändring i avseende å gäliande organisation av militärapoteket,
vill förvaltningen ej direkt bestrida riktigheten härav men samtidigt betona
att behov av bland annat större utrymme för apoteket redan kraftigt gjort
sig gällande, vilket under utredningens gång framhållits av dåvarande arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse.
Den sakkunniges förslag till anordnande av undervisningslokaler för
militärmedicinsk personal har tillstyrkts av samtliga myndigheter som
yttrat sig i denna del, nämligen de tre försvarsgrenschejerna och försvarets
sjukvårdsförvaltning. Sistnämnda myndighet har därvid anfört följande.
En fråga, som sjukvårdsförvaltningen tillmäter den allra största betydelse,
är tillskapandet av en central utbildningsanstalt för försvarets manliga medicinalpersonal
i anslutning till det nya garnisonssjukhuset. Det är därför
enligt sjukvårdsförvaltningens mening av största vikt, att de för detta ända
-
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
mål erforderliga undervisnings- oell förläggningslokalerna komma till utförande.
Utredningen Ilar ej närmare berört frågan örn utbildning av kvinnlig
sjukvårdspersonal vid försvaret. Hittills bär sådan personal kunnat rekryteras
från civila organisationer. Den under senare år alltmer kännbara bristen
på sådan personal torde möjligen redan inom kort göra bebovet av en särskild
^bildningsanstalt för kvinnlig sjukvårdspersonal aktuellt.
Då utredning angående bebovet av en särskild sjuksköterskeskola för försvaret
ännu ej föreligger, synes det ändamålsenligt och framsynt att, såsom
utredningen gjort, inom det blivande sjukhusområdet reservera plats för ett
framtida elevhem.
Emellertid kan frågan örn elevhem ses även ur en annan synpunkt. Såsom
närmare framgår av bifogade utredning angående personalbehovet bör
man räkna med ett fyrtiotal sjuksköterskeelever vid det nya sjukhuset såsom
den ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga kvinnliga arbetskraften. Förutsättning
för att civila sjuksköterskeskolor skola ställa elever till förfogande
är emellertid bland annat att bostäder kunna beredas dessa. Möjligen vore
det tänkbart att i öppna marknaden förhyra dessa bostäder men erfarenheten
har visat, att en dylik lösning medför betydande kostnader, örn den
över huvud taget går att genomföra. Ur nu anförda synpunkt är det synnerligen
angeläget, att bostäder för sjuksköterskeelever redan från början beräknas.
Beträffande slutligen frågan örn anordnande av en s. k. chockavdelning
vid det nya garnisonssjukhuset föreligga yttranden av försvarets sjukvårdsförvaltning
och civilförsvarsstyrelsen. Sjukvårdsförvaltningens yttrande i denna
del är av följande lydelse.
Med tillfredsställelse har förvaltningen konstaterat, att utredningen föreslagit
inrättandet av en avdelning för chockbehandling av svårt skadade vid
bombanfall och liknande, lokaler vilka enligt erfarenhetens vittnesbörd ej
kunna undvaras vid ett modernt sjukhus och som numera enligt vad förvaltningen
har sig bekant även inrättas vid allt fler av landets civila sjukhus.
Denna avdelning har självfallet sin huvudsakliga uppgift att fylla i krigstid.
I fred torde dock ifrågavarande lokaler ej bliva outnyttjade. Så t. ex. och
framför allt synes ovan nämnda behov av utrymme för funktionell lijärtdiagnostik
m. m. med dessa lokaler kunna bliva tillgodosett.
Civilförsvarsstyrelsen har yttrat följande.
Betydelsen av en sådan chockavdelning i närheten av en stad av Stockholms
storlek belyses klart av erfarenheterna från det nu pågående kriget.
Den kan vid krigsfall i icke ringa utsträckning förväntas få mottaga patienter,
som skadats vid bombanfall mot Stockholm eller i dess omgivningar
belägna tättbebyggda samhällen, och bör därför planeras med en så tilltagen
kapacitet, att ett betydande antal skadade samtidigt kan mottagas.
Ett ianspråktagande för denna avdelnings räkning helt eller delvis även av
den del av souterrängsvåningen, som är belägen i den planerade mottagningsavdelningens
förlängning, synes därför motiverat, bland annat med
hänsyn till att behövligt reservutrymme i tillgängliga korridorer i detta fall
icke står till disposition på grund av att korridorerna planerats anmärkningsvärt
smala. Ur de synpunkter civilförsvarsstyrelsen har att företräda
bör avdelningen anordnas så snart som möjligt. Ur ekonomisk synpunkt bör
detta ske i samband med uppförandet av sjukhuset.
Tillkomsten av en mottagningsavdelning av detta slag vid det planerade
garnisonssjukhuset är av största betydelse icke endast för det militära försvaret
utan även för civilförsvaret i Stockholms stad och län.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Föreliggande förslag till principprogram för det nya garnisonssjukhuset Förehar
i alla väsentliga delar tillstyrkts av de hörda myndigheterna Enighet draganden
råder om att sjukhuset bör innefatta de vårdavdelningar som utredningsmannen
angivit, nämligen medicinsk avdelning, kirurgisk avdelning, venerologisk
avdelning, öronavdelning, E-avdelning, isoleringsavdelning och privatavdelning.
Ehuru en privatavdelning icke är nödvändig i ett sjukhus av
detta slag, vill jag på de av utredningsmannen anförda skälen icke motsätta
mig, att en dylik avdelning inrymmes i byggnadsprogrammet. I fråga örn
behovet av de övriga vårdavdelningarna synes någon tvekan icke råda.
I fråga örn vårdavdelningarnas storlek lia vissa invändningar riktats mot
utredningsmannens förslag. Särskilt gäller detta beträffande den venerologiska
avdelningen, som anses vid bifall till nämnda förslag bli väl liten, i
samband varmed framhållits, att den blivande avdelningen för här avsedda
sjukdomar vid karolinska sjukhuset icke skulle kunna mottaga garnisons
patienter för vård.
För egen del vill jag i denna fråga först erinra därom, att vårdplatser
på sjukhuset av utredningsmannen beräknats även för garnisonens civila
personal. Då denna personal icke nödvändigtvis behöver vårdas å garnisonssjukhus
utan bör kunna erhålla erforderlig vård å redan befintliga civila
sjukhus, synes mig utredningsmannens förslag innefatta ett väl stort antal
vårdplatser. Härtill kommer att jag i det följande ifrågasätter örn platser
å sjukhuset över huvud taget böra avses för kvinnlig personal. I och för
sig skalle alltså en reduktion av antalet vårdplatser vara tänkbar. Emellertid
har verkställd utredning, såsom av det följande (s. 45) framgår, utvisat
att en beskärning av antalet vårdplatser skulle i ekonomiskt hänseende
ställa sig mycket oförmånlig. Ur sjukvårdssynpunkt är det vidare
av direkt intresse att sjukhuset belägges även med civila patienter. Med
hänsyn härtill finner jag mig icke kunna förorda någon reduktion av antalet
vårdplatser, så mycket mindre som den överenskommelse med Stockholms
läns landsting örn vård av civila patienter, som preliminärt träffats
(jfr s. 45 och s. 52), torde komma att trygga en jämn belastning av sjukhuset.
Å andra sidan framgår av det nu anförda att jag icke heller anser
mig böra räkna med någon utökning av sjukhuset utöver utredningsmannens
förslag. Vad storleken av vårdavdelningarna beträffar har jag i brist på närmare
hållpunkter funnit mig böra i nuvarande läge godtaga nämnda förslag.
De lokala myndigheterna — länsstyrelsen i Stockholms län och länets
landstings förvaltningsutskott — lia ifrågasatt statlig medverkan vid anordnandet
av epidemivården för Stockholmsgarnisonen, vilken vård till största
delen kommer att åvila landstinget. På de av utredningsmannen anförda
skälen och efter att i denna del ha samrått med chefen för socialdepartementet
anser jag mig icke kunna förorda ett frångående av nuvarande regler
rörande ansvaret för denna vård, även örn jag är medveten örn att förpliktelserna
i detta avseende kunna visa sig bli betungande för landstinget.
Jag förordar således, att sjukhusets vårdavdelningar erhålla i huvudsak
följande storlek:
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 9.
2075 45 3
34
Kungl. Majlis proposition nr 9.
Medicinsk avdelning____
Kirurgisk avdelning —
Yenerologisk avdelning
Öronavdelning ..........
E-avdelning.............
Isoleringsavdelning ...
Privatavdelning .......
72 platser
72 »
33
25 »
38
20
20 »
Summa 280 platser
Särskilt de militära myndigheterna ha starkt understött den sakkunniges
förslag örn anslutande av undervisningslokaler för militärmedicinsk personal
till det nya garnisonssjukhuset. Denna personal utgöres av militärläkare,
värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare samt fast anställda respektive
värnpliktiga sjukvårdare. Då förutsättningarna för en effektiv undervisning
av sådan personal för närvarande äro mindre goda och det synes ändamålsenligt
att i samband med garnisonssjukhusets anordnande bereda möjligheter
för en rationellt bedriven undervisning för hithörande personalkategorier,
anser jag mig böra godtaga den sakkunniges förslag i denna del.
I det följande ämnar jag dock föreslå viss begränsning i det av utredningsmannen
för dessa undervisningslokaler förordade byggnadsprogrammet.
Den chockbehandlingsavdelning, som vid bifall till den sakkunniges förslag
skulle knytas till det nya sjukhuset, synes uteslutande komma att fylla
beredskapsuppgifter och hör därför knappast organiskt samman med ett för
fredsändamål planerat garnisonssjukhus. Med hänsyn till vad försvarets sjukvårdsförvaltning
och civilförsvarsstyrelsen anfört till stöd för att en chockbehandlingsavdelniDg
inrättas vid sjukhuset anser jag mig likväl böra biträda
den sakkunniges förslag i denna del, varvid jag särskilt vill framhålla,
att de för avdelningen beräknade utrymmena kunna i fredstid tagas i anspråk
för annat sjukvårdsändamål.
Den av utredningsmannen berörda frågan örn förbättrade förhållanden
för truppförbandssjukvården inom Stockholms garnison befinner sig under
utredning, varför jag här icke har anledning ingå på detta spörsmål.
VII. Utredningens förslag till uppförande av ett nytt
Utredningsmannen.
På grundval av det i nästföregående avsnitt angivna principprogrammet
har utredningens arkitekt N. Grep utarbetat principskisser till erforderliga
byggnader för det nya garnisonssjukhuset. Beträffande de närmare detaljerna
i denna del torde få hänvisas till den sakkunniges betänkande (sid.
50—58), och endast vissa huvudpunkter beröras därför i detta sammanhang.
Av situationsplanen för sjukhusområdet, vilken torde såsom bilaga (bil. 2)
få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende framgår, att området i vissa
delar är starkt kuperat, vilket bidragit till att höja kostnaderna för sjukhusets
uppförande.
garnisonssjukhus.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9. 35
Beträffande den närmare planeringen av de olika lokalutrymmena inom
sjukhuset Ilar den sakkunnige anfört följande.
Den egentliga sjukhusbyggnaden är utformad som ett T och avses skola
förläggas i områdets sydliga del. Beträffande bj^ggnadens placering i terrängen
ina framhållas, att byggnadens huvudfasad kommer att vetta åt sydsydost,
vilken placering enligt den sjukhustekniska sakkunskapen anses vara
den förmånligaste. Med streckade linjer har angivits huru utredningen
tänkt sig en eventuell tillbyggnad till sjukhuset, sedan förefintliga möjligheter
till påbyggnad av detsamma — vilka möligheter komma att beröras
i det följande — tagits i anspråk.
Omedelbart norr örn huvudbyggnaden lia sjukhusets köksavdelning och
panncentral placerats, vilka lokaler stå i kulvertförbindelse med huvudbyggnaden.
Undervisningslokalerna med tillhörande förläggningsutrymmen i barackform
lia placerats väster örn köket och panncentralen i tre olika byggnader,
varav den ena, i L-form, innehåller undervisningslokaler med gymnastiksal
samt övriga byggnader förläggningsutrymmen.
Övriga å området placerade byggnader äro bostadsbyggnader för sjukhusets
befattningshavare. Öster örn sjukhusbyggnaden lia sålunda placerats
två bostadsbyggnader, den ena för sköterskor och assistentsköterskor och
den andra för biträden. De ifrågavarande bostadsbyggnaderna ha placerats
i terrängen på sådant sätt att möjligheter att uppföra ytterligare en ä två
bostadsbyggnader förefinnas. Huru denna framtida byggnad avses skola
placeras har åskådliggjorts med streckade linjer. Väster örn de egentliga
sjukvårdsbyggnaderna ha placerats bostadsbyggnader för överläkare, underläkare
samt maskinist, vaktmästare och ambulansförare.
Av situationsplanen framgår vidare, att i områdets nordvästra del utrymme
reserverats för en framtida byggnad, vilken närmast avses såsom elevhem
för den händelse en särskild sjuksköterskeskola för försvaret skulle komma
att anordnas.
I detta sammanhang må framhållas, att de olika byggnadernas placering
i terrängen måst ske under hänsynstagande till en över området löpande
elektrisk högspänningsledning, vars sträckning utmärkts å situationsplanen.
Av den vid detta protokoll fogade bilagan 3 framgår, huru den sakkunnige
tänkt sig utformningen av den sydliga fasaden av sjukhusets huvudbyggnad.
Beträffande dispositionen av denna byggnad har den sakkunnige
anfört följande.
I den västra flygeln avses skola inrymmas följande institutioner i nedannämnda
våningsplan, nämligen i souterrängvåningen avdelning för bad och
fysikalisk terapi samt förvaringslokaler för patienters kläder och övrig personlig
utrustning, i bottenvåningen E avdelning och i våningen en trappa
upp avdelningen för hud- och könssjukdomar. I våningarna två—fem
trappor upp avses skola förläggas i nu nämnd ordning två medicinska och
två kirurgiska avdelningar.
Huvudbyggnadens östra flygel avses skola disponeras på följande siitt. I
en undre souterrängvåning förlägges den s. k. chockavdelningen, medan en
övre souterrängvåning beräknas skola inrymma centralgarderober för olika
kategorier befattningshavare inom sjukhuset, centralt läkernedelsförråd, tandklinik
m. m. Bottenvåningen är avsedd för mottagnings- och operationslokaler
för sjukhusets öronavdelning, vars vårdavdelning förutsättes skola
inrymmas i våningen en trappa upp. I våningarna två och tre trappor upp
avses skola förläggas respektive isoleringsavdelning och enskild avdelning.
I huvudbyggnadens norra flygel avses garnisonssjukhusets arbetslokaler
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
skola inrymmas. Souterrängvåningarna beräknas för skyddsrum, centralförråd,
filmarkiv m. m. Bottenvåningen innehåller centralhall med centralgarderob,
mottagningsavdelning för ögonsjukdomar samt administrationslokaler.
Den kirurgiska mottagningsavdelningen är inrymd i våningen en
trappa upp och motsvarande medicinska avdelning samt centrallaboratorium
i våningen två trappor upp. I våningsplanet tre trappor upp har den löutgendiagnostiska
avdelningen placerats, under det att i våningen fyra trappor
upp inrymts mottagningsavdelning för hud- och könssjukdomar, centrala
läkarexpeditioner samt skrivcentral. Slutligen har den kirurgiska operationsavdelningens
lokaler förutsatts skola inrymmas i våningen fem trappor upp.
I takvåningen ha utrymmen beräknats för läkarexpeditioner.
Undervisnings- och förläggningsbyggnader avses skola utföras av trä,
medan byggnadsmaterialet för samtliga övriga byggnader förutsättes skola
vara tegel. För att nedbringa underhållskostnaderna för dessa senare äro
fasaderna avsedda att utföras av gulgrönt tegel med fogstrykning.
Remissutlåtanden.
De flesta myndigheter som yttrat sig över detaljerna i den sakkunniges
förslag ha framlagt önskemål örn vissa utökningar av lokalernas kvadratytor.
Särskilt gäller detta de större sjuksalarna med s. k. tresängsdjup.
Vidare har ett flertal myndigheter riktat invändningar mot röntgenavdelningens
föreslagna placering. Svensk sjuksköterskeförening, som underkastat
förslaget en detaljerad granskning, har framfört åtskilliga uppslag till förändringar
och förbättringar. Likaså har centrala sjukvårdsberedningen berört
vissa detaljer rörande sjukhusets inre utformning. Frågan örn de för sjukhusets
befattningshavare erforderliga bostäderna har närmare behandlats av
försvarets bostadsanskaffningsnämnd.
Beträffande detaljerna i de olika synpunkter och önskemål som i remissutlåtandena
framlagts i nu förevarande sammanhang torde få hänvisas till
handlingarna i ärendet.
Vid sin behandling av de av den sakkunnige berörda byggnadstekniska
frågorna ha vissa myndigheter anfört avvikande meningar. Särskilt gäller
detta den sakkunniges förslag att samtliga byggnader avses uppförda av
tegel utom undervisningsbyggnaderna, vilka föreslås utföras av trä. Denna
fråga har berörts av arméns fortifikationsförvaltning, civilförsvarsstyrelsen och
byggnadsstyrelsen. Civilförsvarsstyrelsens yttrande i denna del är av följande
lydelse.
Det förefaller utomordentligt angeläget, att åtminstone de byggnader,
vilka avses utgöra det egentliga sjukhuset, uppföras av betong, med hänsyn
till de erfarenheter beträffande skador genom anfall från luften, vilka gjorts
under det pågående kriget. Genom ett utförande av nämnda byggnader av
betong ökas väsentligt förutsättningarna för att sjukhuset skall kunna
fungera, då det bäst behöves, nämligen vid ett eventuellt krigsfall, vartill
kommer att lokaler för sjukvårdens vitala behov kunna inrymmas i huvudbyggnadens
lägsta del, utan att det ovan uttalade önskemålet örn fullträffsåkert
skydd för dessa utrymmen behöver eftersättas.
I utredningen uttalas som motivering för det föreslagna utförandet av
träbyggnaderna: »Enär fråga är örn byggnader för militärt ändamål har
37
Kungl. Marits proposition nr 9.
hänsyn icke tagits till de i 53 a §, 2 mom. byggnadsstadgan angivna fordringarna
— -- —». Ifrågavarande lagrum, vilket tillkommit genom Kungl.
Maj:ts beslut den 15 juli 1944 och trätt i kraft den 1 december 1944, avser
att förbättra brandskyddet mot verkningarna av anfall från luften. Det
vore beklagligt, örn man, på den grund att militära anläggningar icke vore
underkastade bestämmelserna i byggnadsstadgan, i princip skulle anse det
obehövligt att vid dessa anläggningar tillgodose civilförsvarets krav och sålunda
icke tillämpa de principer som gälla för civil bebyggelse. I stället
synes det vara särskilt angeläget, att statliga och framförallt militära organ
tillgodogöra sig de genom kriget gjorda erfarenheterna på ett för allmänheten
förebildligt sätt.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår lia i flera remissutlåtanden
framförts erinringar beträffande olika detaljer i den sakkunniges förslag till
byggnadsprogram för det nya garnisonssjukhuset. Särskilt gäller detta sjuksalarnas
storlek men även beträffande korridorer m. m. lia förslag framställts
örn ökning av de i betänkandet förutsatta måtten. För egen del
finner jag det visserligen angeläget, att standarden å det nya sjukhuset i
byggnadstekniskt avseende hålles så hög som möjligt. A andra sidan bör
hållas i minnet, att det här icke är fråga örn ett kliniskt undervisningssjukhus
utan örn ett sjukhus, som till sin funktion närmast kommer att
svara mot ett civilt normallasarett. Även med denna bedömningsgrund
kan det efter ett studium av de framställda ändringsyrkandena dock sättas
i fråga, huruvida icke ändringar i förslagets detaljer kunna i vissa hänseenden
vara erforderliga, vilka emellertid lämpligen — såsom utredningsmannen
förutsatt —- böra ske efter en översyn av förslaget i samband
med utarbetandet av arbetsritningar för sjukhuset. I enahanda ordning
torde jämväl böra beaktas övriga av myndigheterna och organisationerna
framförda detalj erinringar mot byggnadsprogrammets utformning. En förutsättning
härvidlag bör dock vara, att den ekonomiska ramen för programmets
genomförande icke överskrides. I detta sammanhang bör — i anslutning
till vad i ämnet anförts av medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen och
centrala sjukvårdsberedningen — övervägas, örn anledning kan föreligga att
beräkna vårdutrymme på sjukhuset även för garnisonens relativt fåtaliga
kvinnliga befattningshavare. Då vissa biutrymmen bortfalla, därest dessa
befattningshavare hänvisas till vård å andra sjukhus, torde härigenom kostnadsbesparingar
vara att ernå. I likhet med byggnadsstyrelsen ifrågasätter
jag vidare, örn gymnastiksal är erforderlig för deltagarna i de korta kurser
för medicinalpersonal, som avses skola anordnas vid garnisonssjukhuset.
Enligt min mening bör denna lokal utgå ur byggnadsprogrammet. Vid
översynen av byggnadsprogrammet bör även ytterligare övervägas frågan
örn vilket byggnadsmaterial som bör väljas för de olika byggnaderna.
Jag tillstyrker således, att sjukhuset i huvudsak utformas efter de av
den sakkunnige i betänkandet angivna riktlinjerna med de ändringar som
nu angivits eller vid de fortsatta övervägandena kunna befinnas ändamålsenliga
och möjliga att genomföra inom ramen för anvisade medel.
Före
draganden.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
VIII. Kostnadsberäkningar m. m.
Utredningsmannen.
De av utredningens arkitekt i samråd med arméns fortifikationsförvaltning
beräknade kostnaderna för uppförande av det nya garnisonssjukhuset
framgå av nedanstående sammanställning.
1944 års |
p r i s 1 ä |
ge |
1941 års prisläge kronor |
|||
I. Det egentliga sjukhuset: |
Byggnads- kostnad kronor |
Admini-stration |
Total byggnads-kostnad kronor |
|||
A. Sjukhusbyggnad (exkl. chock-avdelning) ...................... B. Köks- och matsalsbyggnad .... C. Panncentral och obduktion .... |
3 295 480 |
196 520 |
3 492 000 |
4 747 500 |
3 073 000 |
4 173 000 |
II. Bostäder: D. Bostadsbyggnad för överläkare E. » » underläkare F. » » för gift man- lig personal G. » » sköterskor H. •> » biträden . . |
93 400 99 780 |
5 600 6 220 |
99 000 106 000 |
1 164 500 |
87 000 93 500 |
1 025 000 |
lil. Undervisningslokaler lii. m.: J. Gymnastik- och undervisnings- byggnad ...................... K. Förläggning för läkare........ E. » » sjukvårdare .. |
235 600 |
14 400 |
250 000 |
605 000 |
220 000 |
532 500 |
A. Chockavdelning i sjukhus-byggnaden .................. |
209 620 |
13 380 |
223 000 |
223 000 |
196 000 |
196 000 |
IV. Gemensamma kostnader för Utvändiga gångbara kulvertar .... |
70 000 552 000 |
4 000 33 000 |
74 000 585 000 |
65 000 515 000 |
||
Huvudledningar för elektrisk kraft, |
133 000 |
8 000 |
141000 |
800 000 |
124 000 |
704 000 |
Summa kronor |
7114 930 |
425070 |
— |
7 540000 |
— |
6 630500 |
V. övriga kostnader: |
3 075 |
2 700 |
||||
_ |
_ |
233 000 |
205 000 |
|||
_ |
_ |
117 00i |
103 000 |
|||
_ |
_ |
70 000 |
61 500 |
|||
Armatur och elektriska apparater.. |
— |
— |
107 101 |
616 875 |
94 500 |
543 200 |
Kronor |
— |
— |
— |
8 156 875 |
— |
7 173 700 |
Beträffande de sålunda beräknade kostnaderna har den sakkunnige erinrat,
att i byggnadsprogrammet ingå vissa byggnader m. m., vilka icke kunna
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
anses utgöra normala delar av en sjukhusinstitution, och vilkas byggnadskostnader
böra hållas skilda från övriga sådana kostnader, framför
allt då det gäller att bedöma kostnaden per vårdplats å det nya garnisonssjukhuset.
Utredningen syftar härvid på de förut berörda undervisnings-
och förläggningsbyggnaderna för medicinalpersonal samt den s. k.
chockavdelningen i sjukhusets huvudbyggnad.
Kostnaderna för det egentliga sjukhuset beräknas enligt nuvarande prisnivå
till 4 747 500 kronor, vilket innebär en kostnad per vårdplats av (4 747 500 :
280 =) i runt tal 17 000 kronor per vårdplats. Med inräknande av kostnaderna
för bostäder, kulvertförbindelser, ledningar samt vägar och planeringsarbeten
m. m. men med bortseende från kostnaderna för undervisningslokaler
m. m. samt förenämnda chockavdelning uppgå kostnaderna för byggnadsprogrammets
realiserande till 7 328 875 kronor, motsvarande en kostnad
per vårdplats av (7 328 875:280 =) i runt tal 26 000 kronor per vårdplats. För
att erhålla en uppfattning örn dessa kostnaders skälighet har den sakkunnige
genom förmedling av centrala sjukvårdsberedningen låtit undersöka byggnadskostnaderna
per vårdplats vid vissa på senare tid uppförda lasarettsbyggnader.
Härvid har framgått, att ett i viss mån likartat byggnadsföretag,
nämligen lasarettet i Karlskoga, vilket uppfördes åren 1941—1943 och liksom
det nya garnisonssjukhuset ej är utrustat med egen tvättinrättning, dragit
en kostnad av i runt tal 26 000 kronor per plats. Den sakkunnige anser sig
därför kunna uttala det omdömet, att de för det nya garnisonssjukhuset i
Stockholm beräknade kostnaderna måste anses fullt skäliga.
Utredningsmannen har erinrat att, därest det av den sakkunnige förordade
nya garnisonssjukhuset kommer till stånd, såväl garnisonsavdelningarna å
karolinska sjukhuset som garnisonssjukhuset å Kungsholmen kunna disponeras
för andra ändamål. Till det vid propositionen 1944: 235 fogade utdraget
av statsrådsprotokollet (s. 27) hade ock chefen för ecklesiastikdepartementet
uttalat, att han utginge från att de nuvarande garnisonsplatserna å karolinska
sjukhuset, efter eventuell utflyttning av garnisonsavdelningarna till Järvafältet,
komme att användas för ändamål, som eljest skulle tillgodosetts genom nybyggnad.
Beträffande värdet av garnisonsavdelningarna har den sakkunnige erinrat,
att kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande i sin den 28
februari 1944 avgivna utredning med förslag till dermato-venerologisk klinik
på sätt framgår av det vid förenämnda proposition 1944: 235 fogade utdraget
av statsrådsprotokollet (s. 22) anfört, att anläggningskostnaderna för en var
av de 108 vårdplatserna å sjukhuset icke kunde uppskattas lägre än till 13 000
kronor samt att sålunda hela anläggningskostnaden för ifrågavarande 108
platser skulle uppgå till (108 X 13 000=) i runt tal 1400 000 kronor.
Yad härefter angår värdet av garnisonssjukhuset å Kungsholmen har den
sakkunnige framhållit, att enligt av byggnadsstyrelsen meddelad uppgift
taxeringsvärdet å sjukhusfastigheten för närvarande är fastställt till 2 284 000
kronor, varav markvärde 1 784 000 kronor och byggnadsvärde 500 000 kronor.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Tillkomsten av det nja garnisonssjukhuset skulle sålunda medföra, att
anläggningar med ett sammanlagt nuvärde av (1400 000 + 2 284 000=) i
runt tal 3 700 000 kronor kunna disponeras för andra ändamål. Det angivna
värdet av B 700 000 kronor bör enligt den sakkunniges mening vägas mot kostnaderna
för det nja garnisonssjukhusets uppförande.
I själva verket torde det vara befogat att räkna med att betjdligt större
ekonomiska värden än som njss angivits komma att frigöras i och med det
nja garnisonssjukhusets tillkomst. Sålunda skulle en exploatering helt eller
delvis av den för närvarande till garnisonssjukhuset å Kungsholmen upplåtna
tomtmarken för bjggnadsändamål med säkerhet komma att inbringa ett
avsevärt högre belopp än det taxerade markvärdet, som enligt vad förut
nämnts uppgår till 1 784 000 kronor. Ehuru det icke torde ankomma på den
sakkunnige att avgiva förslag beträffande det framtida utnjttjandet av det
gamla garnisonssjukhusets bjggnader och markområde, har den sakkunnige likväl
ansett sig böra peka på de ekonomiska värden som frigöras genom uppförandet
av ett njtt garnisonssjukhus.
Utredningsmannen övergår härefter till frågan örn beräkningen av kostnaderna
för erforderliga inventarier till det nja garnisonssjukhuset. Efter därom
av utredningen gjord hemställan har inom försvarets sjukvårdsförvaltning företagits
en beräkning av ifrågavarande kostnader, vilken beräkning av förvaltningen
överlämnats till utredningen med skrivelse den 7 juni 1944.
Av sjukvårdsförvaltningens beräkningar framgår, att kostnaderna för inventarier
uppskattats till sammanlagt 1 780 000 kronor enligt nuvarande prisnivå,
motsvarande en kostnad per vårdplats av 6 350 kronor.
Den ifrågavarande kostnadskalkjlen har den sakkunnige funnit högt beräknad,
varför utredningen i samråd med representanter för sjukvårdsförvaltningen
underkastat densamma en närmare granskning i besparingssjfte. Härvid
har befunnits, att åtskilliga poster kunna beräknas till lägre belopp än de
av sjukvårdsförvaltningen angivna, samt att vissa poster helt kunna utgå. På
grund härav har den sakkunnige funnit sig kunna reducera de beräknade kostnaderna
för inventarier till det nja garnisonssjukhuset till, i avrundat tal,
1400 000 kronor enligt nuvarande prisläge. Denna kostnad motsvarar en
kostnad per vårdplats av 5 000 kronor, vilket belopp torde kunna anses fullt
normalt vid jämförelse med motsvarande kostnader å civila sjukhus.
Vid den av den sakkunnige gjorda beräkningen av inventariekostnaderna har
utredningen förutsatt, att användbar inventarieutrustning å garnisonssjukhuset
vid Hantverkaregatan skall enligt försvarets sjukvårdsförvaltnings beprövande
komma till användning å det nja sjukhuset. Denna utrustning
övertogs nämligen av karolinska sjukhuset från försvarsväsendet i samband
med den i anslutning till sjukhusets upprättande företagna omläggningen av
garnisonssjukvården i huvudstaden. Beträffande åter inventarieutrustningen
å karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar vill den sakkunnige icke ifrågasätta
ett ianspråktagande av densamma för det nja garnisonssjukhusets behov.
Denna utrustning anskaffades nämligen med anlitande av de medel, som
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
under åttonde huvudtiteln anvisats för karolinska sjukhusets förseende nied
inventarier och är av samma typ som den vid detta sjukhus i övrigt förekommande.
Yad slutligen angår sättet för finansieringen av kostnaderna för genomförande
av utredningens förslag till nytt garnisonssjukhus har utredningsmannen
anfört följande.
Tillkomsten av det nya garnisonssjukhuset kan i viss mån sägas sammanhänga
med utflyttningen av Stockholms garnisons truppförband till
Järvafältet, och i varje fall valet av förläggningsplats för sjukhuset är intimt
förknippat med berörda utflyttning. Med hänsyn till dessa förhållanden
synes det kunna ifrågasättas att finansiera byggnadskostnaderna i
samma ordning som kostnaderna för truppförbandens utflyttning.
Med hänsyn till byggnadsprogrammets omfattning och den relativt avsevärda
tidrymden för programmets genomförande synas byggnadskostnaderna
kunna fördelas över en längre tidsperiod, förslagsvis tre budgetår.
Beträffande inventariekostnaderna för det nya sjukhuset torde dessa böra
finansieras över driftbudgeten och fördelas på två budgetår.
Remissutlåtanden.
Beträffande den sakkunniges kostnadsberäkningar har medicinalstyrelsen
anfört, att desamma, i den mån de kunnat av styrelsen prövas, syntes styrelsen
skäliga.
Centrala sjukvårdsberedningen har anfört följande.
Kostnaderna för det nya garnisonssjukhuset uppskattas till totalt 8 156 875
kronor. Dragas härifrån kostnaderna för de lokaliteter, som betingas av
sjukhusets speciella uppgifter (gymnastik- och undervisningsbyggnad, förläggningslokaler
och chockavdelning) enligt betänkandet beräknade till 828 000
kronor erhålles en summa av 7 328 875 kronor, vilket motsvarar en platskostnad
av i runt tal 26 200 kronor. Platskostnaden för det under 1941—43
uppförda Karlskoga lasarett uppgår till ungefärligen 24 600 kronor. En mera
detaljerad undersökning ger vid handen, att sjukhusbyggnaden inklusive
köks- och matsalsbyggnad, panncentral och obduktion i Karlskoga betingar
16 200 kronor och vid garnisonssjukhuset 17 000 kronor per vårdplats. De
anförda siffrorna tyda på att garnisonssjukhuset är ekonomiskt planlagt och
att kostnaderna med hänsyn till nuvarande prisläge och byggnadsortens
belägenhet kunna anses skäliga.
Även arméns fortifikations förvaltning och byggnadsstyrelsen ha funnit kostnaderna
skäliga. Eortifikationstorvaltningen har dock gjort den reservationen,
att merkostnader på grund av oförutsedda ogynnsamma grundförhållanden
kunna uppkomma. Fortifikationsförvaltningen har vidare efter samråd med
arkitekten Grep uppgjort preliminär arbetsplan för byggnadsarbetena, varav
framgår, att byggnadskostnaderna beräknats skola fördelas med 1 770 000
kronor på budgetåret 1945/46, 4 231500 kronor på budgetåret 1946/47 och
1 172 200 kronor på budgetåret 1947/48.
Såsom centrala sjukvårdsberedningen framhållit beräknas kostnaden per
vårdplats å det nya sjukhuset komma att stanna vid ett belopp, som i stort
sett motsvarar platskostnaderna vid på senare tid uppförda civila lasaretts
-
Före
draganden.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
byggnader. Mot kostnadsberäkningarna torde därför icke föreligga anledning
till erinran. Då jag i det föregående förordat vissa beskärningar i byggnadsprogrammet,
synes dock totalkostnaden kunna reduceras till 8 000 000 kronor
vid 1944 års prisläge.
Den sakkunnige bar föreslagit, att byggnadskostnaderna skola gäldas i
samma ordning som kostnaderna för Stockholms garnisons utflyttning till
Järvafältet, alltså med ianspråktagande av de medel som inflyta vid exploatering
av vissa militära övningsområden m. m. inom huvudstaden. Ehuru
vissa skäl tala för detta förslag, finner jag mig dock böra förorda, att byggnadskostnaderna
bestridas inom försvarsbeslutets kostnadsram till den del
de belöpa på den i beslutet avsedda femårsperioden 1942/47. De återstående
kostnaderna böra tagas i betraktande av försvarskommittén vid dess
beräkningar av kostnaderna för försvarets byggnadsverksamhet för tiden
efter utgången av nämnda period. Av denna anledning bör medelsbehovet
icke inräknas i de för byggnadsarbeten inom försvarsbeslutets ram anvisade
anslagen utan för ändamålet uppföras individualiserat anslag vid sidan av
de sistnämnda anslagen.
Vid bedömandet av föreliggande kalkyler rörande kostnaderna för inventarier
till sjukhuset bör uppmärksammas, att en stor del av de inventarier
över vilka det nuvarande garnisonssjukhuset disponerar kommer att kvarbliva
i karolinska sjukhuset och där komma till användning, vilket ökar de
nu aktuella anskaffningskostnaderna. Jag vill framhålla önskvärdheten av
att ifrågavarande kostnader ytterligare nedbringas. Det torde få ankomma
på försvarets sjukvårdsförvaltning att i mån av byggnadsarbetenas fortskridande
inkomma med framställning rörande anvisande av medel för detta
ändamål i samband varmed bör framläggas utredning rörande möjligheterna
att begränsa dessa kostnader.
Då Stockholms läns landsting på sätt av det följande närmare framgår
avses bli intressent i det nya garnisonssjukhuset, bör övervägas huruvida
icke verkställandet av byggnadsarbetena för sjukhuset bör övervakas av en
byggnadskommitté, i vilken även landstinget blir representerat. Det lärer
få ankomma på Kungl. Majit att i detta hänseende träffa avgörande och att
fastställa byggnadsprogram.
Till frågan örn anvisande av anslag för ifrågavarande byggnadsföretag
återkommer jag i annat sammanhang.
IX. Personalorganisation m. m.
Utredningsmannen.
På framställning av utredningsmannen har dåvarande arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse verkställt en undersökning rörande personalbehovet vid
det nya garnisonssjukhuset, vars resultat innefattas i sjukvårdsstyrelsens
skrivelse till utredningen den 20 november 1943. Enligt sjukvårdsstyrelsens
beräkningar skulle personalbehovet vid sjukhuset i sammanfattning uppgå
till följande:
Kungl. May.ts proposition nr i)
43
Överläkare ...................
Underläkare .................
Sjuksköterskor...............
Assistentsköterskor .........
Elever.........................
Sjukvårdare...................
Köks- oell ekonomipersonal
Administrationspersonal.....
........ 5
......... 14
......... 28
......... 28
......... 64
......... 36
......... 136
........ 16
Summa 327
Härom har utredningsmannen yttrat följande.
Denna beräkning av personalbehovet har utredningen funnit vara avsevärt
för hög. Hedan en jämförelse med vårdplatsantalet å sjukhuset, 280, utvisar
att så är förhållandet. En granskning i detalj av beräkningen har ock givit
vid handen, att betydande nedskärningar kunna äga rum främst i vad gäller
elever samt köks- och ekonomipersonal. Emellertid har utredningen funnit
att en mera ingående beräkning av personalbehovet skulle taga en avsevärd
tid i anspråk. Då härtill kommer att ställning till personalbehovet icke behöver
tagas förrän byggnadsarbetena befinna sig i ett mera framskridet
stadium vill utredningen föreslå, att frågan örn det nya sjukhusets personalorganisation
göres till föremål för ytterligare överväganden inom försvarets
sjukvårdsförvaltning och centrala sjukvårdsberedningen, samt att förslag i
ämnet underställes statsmakternas prövning i förvaltningens medelsäskanden
för budgetåret 1946/47.
Då det för utredningen gällt att taga ställning till huru många bostadsbyggnader
som böra anordnas vid garnisonssjukhuset har utredningen ansett
sig kunna räkna med ett lägre personalantal än som angivits i sjukvårdsstyrelsens
ovannämnda beräkning, varjämte utredningen förutskickat, att en
väsentlig del av sjukhusets befattningshavare skola hänvisas till erhållande av
bostäder i den öppna bostadsmarknaden. Sålunda har utredningen stannat vid
att föreslå anordnande av bostäder för följande befattningshavare nämligen
1 överläkare, 7 underläkare, 15 sjuksköterskor (inklusive husmoder), 18
assistentsköterskor, 49 biträden samt 4 icke sjukvårdande manliga befattningshavare.
Senare verkställd utredning.
I anslutning till vad den sakkunnige anfört rörande beräkningen av personalbehovet
har i samband med remissen av den sakkunniges betänkande
uppdragits åt försvarets sjukvårdsförvaltning att i samråd med centrala sjukvårdsberedningen
inkomma med närmare utredning rörande behovet av personal
vid det föreslagna garnisonssjukhuset. I denna utredning beräknas
personalbehovet på följande sätt.
Överläkare............................. |
................... 5 |
Underläkare ........................... |
................... 12 |
Sjuksköterskor ....................... |
................... 27 |
Assistentsköterskor................... |
................... 17 |
Sjukgymnaster......................... |
................... 2 |
Elever ................................. |
................... 41 |
Sjukvårdare ........................... |
................... 31 |
Köks- och ekonomipersonal ......... |
................... 93 |
Administrationspersonal ............. |
................... 11 Summa 239 |
44
Före
draganden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Det är angeläget, att statsmakterna redan vid ställningstagandet tili frågan
örn sjukhusets uppförande kunna bilda sig en uppfattning örn den blivande
personalorganisationens omfattning. I detta syfte har den förutnämnda
utredningen av försvarets sjukvårdsförvaltning och centrala sjukvårdsberedningen
verkställts. Utan att nu taga slutlig ståndpunkt till frågan om antalet
befattningshavare vid sjukhuset — denna fråga torde få framdeles i vanlig ordning
övervägas — vill jag nu uttala, att de senast framlagda beräkningarna
rörande personalbehovet synas i och för sig rimliga, örn jämförelse sker med
förhållandena vid andra sjukhus.
X. Frågan om samarbete med Stockholms läns
landsting m. m.
Utredningsmannens ursprungliga förslag.
I arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
av den 6 november 1942 berörda skrivelse den 20 oktober
samma år anfördes bland annat, att från Stockholms läns landsting ett visst
behov anmälts av sjukhusplatser, som eventuellt skulle kunna erhållas genom
anordnande av ett s. k. samarbetssjukhus för såväl militära som civila sjuka.
För undersökning av detta spörsmål har i utredningen deltagit en representant
för Stockholms läns landsting. Örn denna fråga har den sakkunnige i
betänkandet anfört följande.
I enlighet med det anförda har utredningen undersökt möjligheterna att
anordna det blivande garnisonssjukhuset såsom ett samarbetssjukhus med
samma organisation som övriga garnisonssjukhus i landet. Utredningen har
sålunda i skrivelse till Stockholms läns landstings förvaltningsutskott hemställt
att få del av utskottets synpunkter i ämnet. Utskottet, som underställt
spörsmålet 1943 års lagtima landsting, har meddelat utredningen, att
med hänsyn till såväl svävande inkorporeringsfrågor som beslutade tillbyggnader
vid länets centrallasarett i Mörby i nuvarande läge något intresse
från landstingets sida icke förefunnes för samarbete mellan landstinget och
staten beträffande ett blivande nytt garnisonssjukhus.
Då det enligt utredningens av erfarenheterna bestyrkta uppfattning är av
stor betydelse för den militära sjukvården att den så vitt möjligt erhåller
samarbete med den civila sjukhusvården, har utredningen — ehuru detta
icke angivits i utredningsdirektiven — ansett sig böra företaga ytterligare
undersökningar rörande möjligheterna till samarbete med civilsjukvården
och för sådant ändamål trätt i förbindelse med Stockholms stads sjukhusdirektion
för att utröna, huruvida från stadens sida intresse för ett samarbete
kunde påräknas. Sjukhusdirektionen har emellertid i yttrande till
utredningen anfört, att staden med hänsyn till svävande inkorporeringsfrågor
inom stadens norra ytterområden m. m. icke för närvarande kunde
reflektera på ett samarbete med staten i förevarande avseende.
Den lämnade redogörelsen utvisar sålunda, att för närvarande något samarbete
icke kan påräknas med civila huvudmän för kroppssjukvården beträffande
vård av civila patienter å det blivande garnisonssjukhuset. Med hänsyn
till utredningens principiella uppfattning örn det stora värdet för militärsjukvården
av dylikt samarbete måste utredningen med beklagande kon
-
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
statera det negativa resultatet av de gjorda undersökningarna i denna del.
Utredningen vill emellertid framhålla, att det icke synes uteslutet att, sedan
bland annat klarhet vunnits i de såväl av Stockholms läns landsting som
Stockholms stad åberopade inkorporeringsfrågorna, intresse för samarbete
från endera eller båda av dessa huvudmän för kroppssjukvården är att påräkna.
För att hålla möjligheterna öppna till ett eventuellt framtida samarbete
med dessa har utredningen på sätt närmare kommer att beröras i det följande
vid utformningen av ritningarna och planerna i övrigt till det nya
garnisonssjukhuset tagit särskild hänsyn till den utvidgning av sjukhuset,
som ett samarbete med landstinget eller staden skulle påkalla.
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott och Stockholms stads sjukhusdirektion
ha i sina remissyttranden vidhållit sina inför den sakkunnige hävdade
ståndpunkter. Övriga myndigheter, som yttrat sig i denna del, ha i
likhet med den sakkunnige vitsordat önskvärdheten av att det blivande
garnisonssjukhuset erhölle karaktären av samarbetssjukhus.
Utredningsmannens senare förslag.
Av den sakkunniges i det föregående återgivna beräkningar rörande vårdplatsantalet
å det nya garnisonssjukhuset framgår, att det föreslagna sjukhuset
avses för beredande av sjukhusvård åt alla befattningshavare inom
garnisonen, sålunda jämväl åt officerare, underofficerare, civilmilitär och
civil personal, vilka i princip ej äga rätt till fri sjukhusvård utan allenast
till ersättning för viss del av havda kostnader för sjukhusvård enligt bestämmelserna
i de civila och militära avlöningsreglementena.
På grund härav uppdrog jag under hand åt den sakkunnige att vidtaga
ytterligare utredning, avseende möjligheten att nedskära programmet för det
nya sjukhuset till att omfatta vårdplatser allenast för sådan militär personal,
vars sjukhusvård kronan är skyldig att helt bestrida. Vissa synpunkter
rörande ett på sådant sätt reducerat förslag, avseende i huvudsak endast de
beräknade kostnaderna, delgåvos mig därefter under hand av den sakkunnige.
Detta förslag visade sig emellertid vara synnerligen oförmånligt i betraktande
av de i förhållande till det ursprungliga förslaget mycket begränsade
kostnadsminskningarna, som den berörda reduktionen av byggnadsprogrammet
skulle innebära. Med anledning härav uppdrogs åt den sakkunnige att
vidtaga en förnyad undersökning av möjligheterna att åvägabringa samarbete
med Stockholms läns landsting för mottagande å garnisonssjukhuset av
civila sjuka från landstingsområdet, därvid förutskickades, att landstinget
icke skulle behöva vidkännas några engångskostnader för byggnader eller
inventarier till det nya sjukhuset utan i stället i en eller annan form erlägga
på landstinget belöpande kostnader för förräntningen av den statliga
kapitalinvesteringen i sjukhuset.
Till fullgörande av detta senare uppdrag har den sakkunnige i skrivelse
till chefen för försvarsdepartementet den 28 maj 1945 anfört i huvudsak
följande.
I anslutning till de av statsrådet framförda synpunkterna i ärendet ha
förhandlingar ägt rum mellan den sakkunnige och en delegation för Stock
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
holms läns landstings förvaltningsutskott rörande principerna och villkoren
för ett samarbete mellan staten och landstinget för driften av det nya garnisonssjukhuset
för Stockholms garnison. Dessa förhandlingar ha givit till
resultat, att en överenskommelse träffats, vars närmare enskildheter framgå
av bilagda avtal, vilket slutits under förbehåll av godkännande av Kungl.
Majit och landstinget före den 1 januari 1946. Landstingets förvaltningsutskott
Ilar biträtt avtalet.
Vid förhandlingarna med delegationen för landstinget lia två synpunkter
varit vägledande. A ena sidan skulle det nya garnisonssjukhuset uppföras
och förses med inventarier på statens bekostnad. Några fastställda engångsbelopp,
motsvarande byggnads- och inventariekostnader för ett visst på förhand
bestämt antal platser å sjukhuset skulle ej ifrågakomma. A andra
sidan skulle i anslutning härtill landstinget icke äga någon ovillkorlig rätt
att vid varje tillfälle belägga ett bestämt minimiantal platser å sjukhuset
utan endast att utnyttja sjukhuset med diirtill hörande läkarmottagningar i
den mån detta kan ske utan hinder för sjukhusets utnyttjande för den sjukhusvård
staten är skyldig att kostnadsfritt bereda, d. v. s. åt värnpliktiga
och fast anställt manskap. De nu berörda synpunkterna ha utformats i
punkterna 1 och 3 av det bilagda avtalet.
De nyss anförda grundsatserna för ordnandet av rättsförhållandet mellan
staten och landstinget påverka även reglerna för landstingets ersättningsskyldighet
för meddelad vård å sjukhuset åt patienter från landstingsområdet.
Denna ersättning har tänkts skola bestämmas enligt följande grunder.
Kostnaderna för sjukhusets drift, beräknade enligt de normer som gälla
för civila sjukvårdsinrättningar, fördelas på antalet vårddagar. Enär till
sjukhuset höra vissa lokaler för undervisning och förläggning av medicinalpersonal,
vilka uteslutande tjäna militära ändamål, böra de på dessa lokaler
belöpande driftkostnaderna härvid icke medtagas i beräkningen. Landstinget
påföres därefter kostnaden för så många vårddagar, som avse åt landstingspatienter
meddelad vård å sjukhuset, efter avdrag för vad som vederbörande
landstingspatienter må ha utgivit i legosängsavgifter till sjukhuset. Den
begränsningen av landstingets ersättningsskyldighet bör dock äga rum, att
dagkostnaden icke må (iverstiga den genomsnittliga dagliga vårdkostnaden
under året vid landstingets centrallasarett. Motsvarande maximeringsregler
förekomma i flertalet samarbetsavtal rörande landets garnisonssjukhus. Bestämmelser
i enlighet med det anförda lia intagits i punkt 4 av avtalet,
första och andra styckena.
Enär landstinget i enlighet med vad förut anförts icke skulle erlägga
något engångsbelopp för byggnads- och inventariekostnader påkallas föreskrifter
i avtalet om den ersättning landstinget i anledning härav skall utgiva
till staten. Vid de med vederbörande förda förhandlingarna har enighet
uppnåtts därom, att denna ersättning bör konstrueras såsom en gottgörelse
för statens ränteutgifter för anskaffande av de byggnader och inventarier,
vilka användas jämväl för vård av civila patienter. Gottgörelsen i fråga
bör givetvis beräknas per vårddag och utgå såsom ett tillägg till landstingets
vårddagkostnader enligt de i det föregående angivna grunderna.
Vissa svårigheter föreligga givetvis att närmare beräkna omfattningen av
de b}rggnadskostnader, till vilka hänsyn bör tagas vid fastställandet av landstingets
ränteavgift. I första hand bör emellertid kostnaderna för det egentliga
sjukhuset ifrågakomma, då dettas lokaler i allt väsentligt komma att
utnyttjas av båda parterna. Däremot böra kostnaderna för anordnande av
bostäder helt bestridas av staten, enär dessa byggnader i princip förräntas
genom de avgifter för tjänstebostad, som sjukhusets befattningshavare författningsenligt
ha att erlägga. I samma ordning böra ock finansieras kost
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
47
naderna för undervisningslokaler och chockavdelning, vilka helt avse militära
ändamål. Med hänsyn till vad nu anförts böra av de gemensamma kostnader,
som avse såväl sjukhusbyggnad som bostäder och undervisningslokaler
m. m., allenast de kostnader, som belöpa å sjukhusbyggnaden, medtagas.
Då dessa kostnader sammanlagt beräknats till 800 000 kronor, synes
det skäligt, att det belopp, vartill hänsyn tages, sättes till 500 000 kronor.
Av de s. k. övriga kostnader — avseende planering, vägar m. m. — som
kostnadsberäknats till 616 875 kronor, synes ett belopp av 400 000 kronor
böra medtagas vid bedömandet av landstingets andel i de totala räntekostnaderna.
I anslutning härtill skulle med ledning av de i det tryckta betänkandet
(s. 59) intagna siffrorna det sammanlagda belopp, vartill hänsyn
bör tagas vid bedömandet av landstingets ränteutgift, komma att uppgå till
(4 747 500 + 500 000 + 400 000 =) 5 647 500 kronor.
Vad härefter beträffar kostnaderna för anskaffning av inventarier —
dessas underhåll ingå i vårdkostnaderna och sakna fördenskull aktualitet i
detta sammanhang — beräknas dessa till ett sammanlagt belopp av 1 400 000
kronor. Av detta belopp torde 167 000 kronor kunna hänföras till bostäder
och undervisningslokaler, vadan sammanlagt 1,233,000 kronor komma i fråga
i denna del.
Med utgångspunkt från en såsom skälig ansedd räntefot av 4 % erhålles
ett belopp per vårddag av 2 kronor 46 öre för ovannämnda byggnadskostnader
och 54 öre per vårddag för inventariekostnader, eller sammanlagt
3 kronor per vårddag. Den valda räntefoten torde med hänsyn såväl till
att densamma avser jämväl inventariekostnader, vilkas förnyande finansieras
i annan ordning, som till medelräntan för den statliga upplåningen bereda
utrymme jämväl för viss avskrivning å byggnaderna.
I överensstämmelse med de nu anförda synpunkterna lia i punkt 4 andra
stycket av avtalet införts bestämmelser örn ett tillägg till landstingets vårddagskostnadsbelopp
med 3 kronor, avseende förenämnda räntekostnader.
I avtalet lia icke berörts frågorna örn vederbörande sjukhusläkares eventuella
ersättning för vård av civila patienter eller för avstående av inkomsterna
från patienter å enskilda och halvenskilda rum (s. k. evalvering).
I dessa avseenden torde följande böra framhållas.
Läkarna vid det blivande garnisonssjukhuset torde i allt väsentligt böra
intaga samma ställning som lasarettsläkare vid civila lasarett. Härav följer att
någon särskild ersättning för »ökat arbete» med vård av civila sjuka icke
bör ifrågakomma, då i annat fall vederbörande läkare skulle erhålla en helt
annan och betydligt förmånligare löneställning än vanliga lasarettsläkare.
En annan sak är att läkarna skola äga rätt att utnyttja sjukhusets mottagningar
för enskild praktik i likhet med vad som gäller för lasarettsläkare i
allmänhet. Beträffande frågan örn s. k. evalvering av läkarnas ersättningar
från enskildarumspatienter bör denna fråga hållas öppen och kunna genomföras
framdeles i den mån så skulle visa sig lämpligt. Huru än de här
ovan berörda frågorna komma att lösas torde få förutsättas, att några kostnader
utöver de nu i avtalet angivna icke skola komma att åsamkas landstinget.
Slutligen har i avtalets punkt 2 intagits en bestämmelse örn det nya
sjukhusets administrativa ledning. Denna förutsattes skola anförtros en
direktion örn fem ledamöter, varav två utses av vardera kronan och landstinget
jämte en av Kungl. Majit utsedd ordförande.
Då den nu öppnade möjligheten till samarbete med landstinget torde få
anses innebära den med hänsyn såväl till byggnads- som driftkostnader
lämpligaste lösningen av de spörsmål, som statsrådet ansett böra göras till
föremål för ytterligare utredning, innan ståndpunkt tages till frågan örn
Före
draganden.
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
gamisonssjukvårdens organisation i Stockholm, får jag tillstyrka, att det nu
träffade preliminära avtalet i ämnet godkännes för kronans del.
Det i den sakkunniges skrivelse omförmälda avtalet torde såsom bilaga
(bil. 4) få fogas till statsrådsprotokollet i ärendet. Avtalet har godkänts
av Stockholms läns landsting vid landstingets lagtima möte 1945.
Den möjlighet som enligt den lämnade redogörelsen bjudes att ernå
samarbete med Stockholms läns landsting synes mig ur kronans synpunkt
vara av värde. Jag hänvisar härutinnan till vad av mig i det föregående anförts
under avd. Yl. Jag tillstyrker, att det preliminära avtalet godkännes för
kronans del. Härvid kommer kronan att få svara för samtliga engångskostnader
för det nya sjukhuset. Denna nackdel uppväges dock till väsentlig
del därav, att landstinget åtagit sig att erlägga viss beräknad ränta å dessa
kostnader. En sak för sig är att, örn landstinget i framtiden skulle önska
ytterligare platser, då uppkommande kostnader för tillbyggnad av sjukhuset
böra gäldas av landstinget.
Jag förordar således, att riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit utverkas
att godkänna berörda avtal. Enligt beslut den 8 november 1945 av
landstingets förvaltningsutskott gäller som villkor för landstingets deltagande,
att avtalet av Kungl. Majit och kronan godkännes före utgången av juli 1946.
XI. Föredragandens hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms
garnison skall uppföras i enlighet med av mig i det föregående
angivna riktlinjer,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att godkänna förenämnda
preliminära avtal rörande samarbete mellan kronan och Stockholms
läns landsting vid driften av det nya garnisonssjukhuset.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Magnus Lagercrantz.
Bihang till riksdagens protokoll 194 ti. 1 saini. Nr 9 *076 46
(AlNISONHJUnJUUT STOttftlOLM
©
OmNTHINÉiPLAN
TALITA
fA ST A SJÖN
LÖT SJÖN
PASO NIA
sundi vin*
lovic
HALL PUTS
SlNDlUltU
t tu • sm ''Tioi v
■j-Ututzr. j—i t. —.1.
itTtuNta inut
UTOM OM BADET SOM
Kärns (LIVA
iiipnincs
Bilaga 1.
GARN nONSSJUKHU StT STOCKHOLM
SITUAT 10 N i P l A N
lim WNiiviiH
orJ ’re.
VV^s
€
tSAJTtC t N IK c
PIA 300000 VOLT
ulfirn svt ika»
KÖKS-0tN MATS ALSIV6 6NAD
PANNCCNTEAL I
lOJTAmVCCNAP
(ÖSTADSIV6CNA»
SOSTADStT C6NA9
IOSTADSIVCANAD
INNI. PltlONAl
J (VlANASTI C - OC« UNDCP VISNING !IY(&W AP
K rbfLAC(NIN(SIY(<NÅD FÖR LÄKAtC
L FOfLÄt(NIM«SIY((NÅD f 01 MftVAtmi
M ICÄN5LC6ACD
N pAsrceiNtiPiiT)
O tmmAN
P CYKUSTAU
R HAUT,''DA UTI VC C NA D
Luxurro:
Bilaga
GARN I SON SSJ UKUU SET STOCKHOLM
©
KRiPEtTIV
/
□ □ □ □ □
□ □ O □ □
□ □ □ □ □
□ □ □ □ □
□ O □ □
□ □ □ □ d
TEDI
unni
ees □□□□□□na
och □□□□.□□na
ney □□□□□□□□
och □□□□□□□□
nm n n n n n n n. n
iJUKHUWCGNADEN f2AN SYDOST
tö
C*.
I
ö
Co
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
Bilaga å.
Avtal mellan Kungl. Ma.j:t och kronan, å ena, samt Stockholms läns
landsting, ft andra sidan, rörande samarbete för garnisonssjukhusets
i Stockholm drift.
1. Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg, och kostnaderna
härför liksom för sjukhusets förseende med inventarier bestridas helt av
statsmedel.
2. Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående åv
fem ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser tre, därav en såsom ordförande,
oell Stockholms läns landsting två.
3. Stockholms läns landsting äger under detta avtals giltighetstid å sjukhusets
samtliga avdelningar inlägga sjuka från Stockholms län i den mån
hinder häremot icke möter på grund av beläggning med militära patienter,
vilka kronan är skyldig bereda kostnadsfri sjukhusvård.
Härjämte skall länet vara berättigat att utnyttja de olika läkarnas mottagningar
å sjukhuset för beredande av öppen sjukvård åt sjuka från länet,
allt i den mån detta kan ske utan intrång i den polikliniska vården av
sådana militära patienter, som nyss nämnts.
4. Sjuka från Stockholms län erlägga till sjukhuset legosängsavgift, vars
storlek bestämmes av landstinget, dock högst till det belopp som fastställts
för motsvarande vårdplatser å landstingets centrallasarett i Stocksund. För
sjuka, som beviljas nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas
felande avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.
Kostnaderna för sjukhusets drift, beräknades enligt bilaga B till medicinalstyrelsens
formulär till årsberättelse för av landsting och vissa kommuner
drivna sjukhus, till den del de icke belöpa å sjukhusets för militärt
bruk avsedda undervisnings- och förläggningslokaler fördelas på antalet
vårddagar. Därvid påföres Stockholms län vad som belöper å antalet vårddagar
för länets sjuka, dock med iakttagande av att dagkostnaderna ej må
överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna
för sjukhusets underhåll m. m. å landstingets centrallasarett i Stocksund,
ägande länet härvid att räkna sig till godo, vad som kan hava erlagts
i legosängsavgifter för sjuka från länet.
Utöver det dagkostnadsbelopp, som landstinget sålunda har att erlägga,
skall landstinget dessutom för varje vårddag, som belöper på vid sjukhuset
vårdade sjuka från länet utgiva ett belopp, motsvarande den årliga räntan
efter fyra procent å den beräknade byggnadskostnaden samt engångskostnaden
för sjukhusets förseende med inventarier, allt per vårdplats vid sjukhuset.
Detta belopp beräknas å en byggnadskostnad av 5 647 500 kronor
och å en engångskostnad för sjukhusets förseende med inventarier av 1 233 000
kronor samt utgår sålunda med ett belopp av 2 kronor 46 öre per vårddag
för byggnadskostnaderna och 54 öre per vårddag för inventariekostnaderna
eller med tillhopa 3 kronor per vårddag.
5. Detta avtal skall gälla under en tid av tio år från och med den dag
sjukhuset tages i bruk. För beräknande av denna tid skall avtalet förses
med anteckning vilken dag detta skett. Uppsägning av avtalet skall ske
senast ett år före avtalstidens utgång; i annat fall förlänges avtalet varje
gång att gälla för en ytterligare tid av fem år.
6. Detta avtal skall för att bliva gällande godkännas av såväl Kungl.
Majit som Stockholms läns landsting.
Stockholm den 15 maj 1945.
För KUNGL. MALT OCH KRONAN:
Erih Fast,
För STOCKHOLMS LÄNS LANDSTINGS
FÖRVALTNINGSUTSKOTT:
F. Thun,
Kungl. Majlis proposition nr 9.
53
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
I. Inledning .................................................................
II. Garnisonssjukvården i Stockholm och den kliniska undervisningen
lil. Olika alternativ i fråga om den framtida organisationen av garnisonssjukvården
i Stockholm....................................................
IV. Utnyttjandet av karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar efter uppförandet
av ett nytt garnisonssjukhns....................................
V. Det nya garnisonssjukhusets upptagningsområde och belägenhet ......
VI. Principprogram för ett nytt garnisonssjukhus............................
1. Vårdplatsantalet å garnisonssjukhuset ................................
2. Avdelningsindelning och särskilda institutioner å det nya garnisonssjukhuset
.............................................................
VII. Utredningens förslag till uppförande av ett nytt garnisonssjukhus ____
VIII. Kostnadsberäkningar m. m...............................................
IX. Personalorganisation m. m.................................................
X. Frågan om samarbete med Stockholms läns landsting m. m...........
XI. Föredragandens hemställan................................................
Bilagor..........................................................................
Sid.
2
5
7
13
14
18
18
20
34
38
42
44
48
49