Kungl. Maj.ts proposition nr 88.
5
2:o.
Anestad nr 2 och 3 i Linköpings stad.
Linköpings stad har hos domänstyrelsen anmält, att staden önskade att
för bostadsbebyggelse förvärva stadsägoområdet nr 172 om cirka 27,43 hektar
av kronoegendomen x/2 mantal Ånestad nr 2 och 1/2 mantal Ånestad nr 3
(stadsägan nr 172 + 173 + 174) i S:t Lars församling. Av ärendet tillhörande
handlingar och kartor, däribland en av förste lantmätaren J. E. Linder
år 1908 upprättad karta över kronoegendomen, inhämtas i huvudsak följande.
Kronoegendomen är belägen sydväst om Stångån på ömse sidor örn landsvägen
mot Vist omkring 3 kilometer från stadens ceri tram. Enligt ett den
7 mars 1930 dagtecknat arrendekontrakt är egendomen för tiden intill den
14 mars 1951 utarrenderad till Bertil Henning Hultgren mot en arrendeavgift,
som för arrendeåret 1945/46 utgår med 2 714 kronor 95 öre.
Det till försäljning ifrågasatta området utgöres av kronoegen domens norra,
mellan landsvägarna mot Vist och Hjulsbro liggande del. I väster gränsar
området till delvis redan bebyggda områden vid Tannefors samt till den under
ecklesiastik förvaltning stående ännu icke exploaterade stadsägan nr
119 + 131 + 132. Området angränsande marker i öster äro likaledes oexploaterade.
Norrut på ett avstånd av cirka 800 meter ligga stadens stora industriområden,
vilka i huvudsak utbyggts för flygindustri.
Saluområdet omfattar såsom förut nämnts cirka 27,43 hektar, varav 1,31
hektar utgöras av åker och återstoden av skogs- och hagmark. Till ungefär
halva arealen nyttjas området som betesmark. Enligt arrendekontraktet äger
arrendatorn att å området utsyna virke till husbehov med 20 kubikmeter
fast mått årligen. Å områdets södra del finnes en arbetarbostad om två rum
och kök.
Linköpings stad har till stöd för sin framställning anfört i huvudsak följande.
På grand av stadens starka expansion under senare år har Linköping fått
öppna nya bostadsområden på flera ställen i staden för att kunna tillgodose
den livliga byggnadsverksamheten. För närvarande har emellertid staden
inga småstuge- och villatomter till försäljning, varför staden inlett underhandlingar
med de kyrkliga myndigheterna örn förvärv av stadsägan nr
119 + 131 + 132. Emellertid vill det synas som örn på grand av avloppsförhållandena
allenast ett mindre antal tomter kunna utvinnas på ifrågavarande
stadsäga, varför bostadsområdet inom en tämligen snar framtid måste
utvidgas att omfatta jämväl det angränsande kronan tillhöriga stadsägoområdet
nr 172.
Domänintendenten har uppgivit, att arrendatorn av kronoegendomen vid
en eventuell försäljning av stadsägoområdet nr 172 icke vore villig att avstå
från nyttjanderätten till området, då annan betesmark icke funnes att tillgå
å egendomen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
Revir förvaltaren och överjägmästaren lia nied hänsyn till den ringa
skogsmarksarealen å saluonirådet icke funnit skäl till erinran mot en försäljning
av området.
Den för områdets saluvärdering tillkallade värderingsmannen, länsarkitekten
i Stockholms län Olof Lundgren, har i avgivet värderingsinstrument
anfört bland annat följande.
Området är i huvudsak lämpligt såsom byggnadsmark. Dess norra del
sluttar svagt mot Hjulsbrovägen och Stångån, dock icke så mycket, att området
har karaktär av nordsluttning. Mindre partier bergbunden terräng förekomma
i denna del av området. Ungefär mitt emellan Hjulsbrovägen och
Vistvägen är marken plan och delvis något sidländ vattnet torde söka sig ut
mot Stångån men kan även avföras mot det söder örn Vistvägen belägna
Tinnerbäcksområdet. Den södra delen av saluområdet har sin avrinning mot
Tinnerbäcken. Möjlighet föreligger därför att ansluta avloppsledningar för
områdets norra del till det avloppssystem, som Linköpings stad iordningställt
i Tanneforsområdet. Möjligheter till en dylik anslutning synas jämväl föreligga
beträffande delar av det s. k. mellanområdet, medan marken invid
Vistvägen ej kan erhålla ordnat avlopp förrän i samband med exploatering
av vissa områden kring Tinnerbäcken. Ur denna synpunkt böra de olika
delarna av saluområdet åsättas högre och lägre värden.
Under förmälan att vid värderingen tagits hänsyn dels till taxeringsvärden
å tomtmark med angränsande och likartat läge, dels till betingade köpeskillingar
vid nyligen företagna överlåtelser av mark till staden, dels ock till
kostnaderna för vatten och avlopp för området, gatukostnader o. d. har
värderingsmannen framlagt följande beräkning rörande saluområdets värde:
Området närmast Hjulsbrovägen..... 110 000 kvm å 1: — = kronor 110 000
Mellanområdet...................... 35 000 » »0:50= » 17 500
Området vid Vistvägen.............. 130 000 » » 0: 38 = » 50 000
Summa kronor 177 500.
Sistnämnda belopp, 177 500 kronor, har värderingsmannen ansett böra
reduceras med 25 000 kronor avseende vissa beräknade ränteförluster samt
exploateringskostnader utöver gatukostnader. Områdets saluvärde vid försäljning
till staden borde sålunda enligt värderingsmannens mening bestämmas
till 152 500 kronor eller i runt tal 152 000 kronor, varvid förutsatts att
området komme att utnyttjas för småstugebebyggelse.
Värdet av den å saluområdet växande skogen, vartill hänsyn icke tagits
vid bestämmandet av förenämnda saluvärde, har vid en sedermera genom
domänstyrelsens försorg verkställd värdering enligt nu gällande priser uppskattats
till 17 700 kronor.
Statens byggnadslånebyrå, som av domänstyrelsen bereus tillfälle att taga
del av den av länsarkitekten Lundgren företagna värderingen, har lämnat
densamma utan erinran.
I skrivelse den 16 november 1945 har domänstyrelsen — med förmälan
att Linköpings stad vid förhandlingar med styrelsen åtagit sig att vid en försäljning
till staden av stadsägoområdet nr 172 respektera det intill den 14
Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 7
mars 1951 gällande arrendeavtalet rörande kronoegendomen — anfört i huvudsak
följande:
Styrelsen vill på grund av vad i ärendet förekommit förorda, att ifrågavarande
stadsägoområde försäljes till Linköpings stad. Med hänsyn bland
annat till att behov föreligger av vissa planeringsarbeten inom området anser
sig styrelsen icke böra motsätta sig att försäljningen redan nu kommer till
stånd. Vad angår storleken av den köpeskilling, som bör utgå för området,
synes staden enligt styrelsens mening böra njuta avdrag å det uppskattade
saluvärdet — tillhopa (152 000 + 17 700=) 169 700 kronor — med omkring
hälften av värdet av den å området växande skogen. Vidare torde viss jämkning
i saluvärdet böra ske med hänsyn till stadens åtagande att respektera
gällande arrendeavtal rörande kronoegendomen. Styrelsen finner sig med
beaktande av vad nu anförts böra föreslå, att köpeskillingen för området
vid en försäljning till staden bestämmes till 160 000 kronor.
Drätselkammaren i Linköping har förklarat sig godtaga en köpeskilling av
160 000 kronor.
Med hänsyn till att inom Linköpings stad synes förefinnas ett synnerligen Departementsstort
behov av tomtmark och då det till försäljning föreslagna stadsägo- chefenområdet
har ett för bostadsbebyggelse lämpligt läge ej långt från stadens
stora industriområden, finner jag mig böra tillstyrka, att staden beredes tillfälle
att förvärva ifrågavarande mark. Mot den av domänstyrelsen förordade
köpeskillingen, 160 000 kronor, har jag intet att erinra. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att stadsägoområdet nr 172 örn cirka 27,43 hektar av
kronoegendomen 1/2 mantal Ånestad nr 2 och 1/2 mantal Ånestad
nr 3 (stadsägan nr 172 + 173 + 174) i Linköpings stad
må, sedan området avstyckats, försäljas till staden mot en
köpeskilling av 160 000 kronor samt under villkor i övrigt,
att området försäljes i befintligt skick med tillträde omedelbart,
att staden skall vara skyldig att respektera det för bland
annat ifrågavarande område intill den 14 mars 1951 gällande
arrendeavtalet, varigenom staden har att utan gottgörelse dels
låta kronoegendomens arrendator nyttja såväl en å området
befintlig arbetarbostad med uthus som området i övrigt, dels
ock årligen från tillträdesdagen intill löpande arrendeperiods
utgång från området tillhandahålla arrendatorn husbehovsvirke
med 20 kubikmeter fast mått,
att, då vid försäljningen förutsatts alt staden ansvarar för
nämnda förpliktelser, någon jämkning i det mellan kronan
och arrendatorn för tiden intill den 14 mars 1951 gällande
arrendekontraktet icke skall komma till stånd, i följd varav
kronan skall äga uppbära förekommande arrendegälder oavkortade,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
att förbehåll göres för de jämkningar i områdets gränser
och areal, som kunna komma att föranledas av avstyckningen,
att försäljningen icke omfattar andra å området befintliga
byggnader och anläggningar än sådana, som tillhöra kronan,
samt
att i övrigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945
(nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
3:o.
Rebbelberga nr 10 i Kristianstads län.
Lotten nr 1 av kronoegendom en 1 mantal Rebbelberga nr 10 (101) litt. Ak
i Rebbelberga socken, Kristianstads län, är i två områden — en huvudgårdslott
och ett för tomtförsäljning reserverat område om 19 lotter — utarrenderad
till Nils Åkesson för tiden intill den 14 mars 1946 mot arrenden, som för
innevarande arrendeår utgå med tillhopa 3 745 kronor 20 öre. Å arrendelotten
äger Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget rätt att på ett område örn 2,47
hektar från den 14 mars 1945 till den 14 mars 1987 mot en årlig avgäld av
250 kronor lossa och upplägga slamjord från bolagets fabrik i Ängelholm.
Sedan fråga uppkommit om försäljning av del av arrendelotten, har på
domänstyrelsens föranstaltande uppskattningsförrättning hållits å lotten vid
fem olika tillfällen under åren 1943 och 1944. Särskild saluvärdering har i
samband därmed genom domänstyrelsens försorg verkställts av länsarkitekten
i Stockholms län Olof Lundgren. Av de vid uppskattningen och saluvärderingen
förda protokollen jämte övriga ärendet tillhörande handlingar och
kartor, däribland en av distriktslantmätaren Gösta Warkander åren 1942—
1943 upprättad och av honom år 1944 kompletterad karta, inhämtas i huvudsak
följande.
Arrendelotten är belägen intill Ängelholms stad med gräns delvis mot staden.
Från stadens centrum är avståndet omkring 1,5 kilometer. Rönneå flyter
delvis utmed arrendelotten.
Lotten har en sammanlagd areal av 61,7780 hektar, varav 53,3760 hektar
tomt och åker, 5,7070 hektar äng och 2,6950 hektar avrösningsjord. I denna
areal har icke inräknats ett inom lotten beläget område om 2,8420 hektar —
ägofigurerna nr 27 och 43 å Warkander karta — vilket ingår i Ängelholm—
Klippans järnväg.
Den till arrendelotten hörande åkern består till ungefär en fjärdedel av
godartad lermylla på djup lerbotten och till övriga delar av mulljord och
sandmylla på ler- och sandbotten. Lerlagret har vid provborrningar befunnits
ha en mäktighet av 12 meter.
Ängsmarken utgöres av sluttningar längs Rönneå samt en dalsänka. I denna
sänka är sockerbolagets förutnämnda upplagsplats belägen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
9
Utmed lottens sydvästra gräns mot staden har upplåtits en tomtremsa, å
vilken stadsbefolkningen fått uppföra hönshus, kaninburar o. d.
Av arrendelottens byggnader äro boningshuset, stathuset och det därtill hörande
ekonomihuset av mycket god beskaffenhet. Stallarna äro av knappt
medelgod beskaffenhet samt norra och östra loglängorna i mindre gott stånd.
Byggnaderna äro brandförsäkrade för sammanlagt 112 500 kronor.
Kreatursbesättningen utgöres av 5 arbetshästar jämte ett mindre antal unghästar
samt 20 kor och 15 ungdjur. Under normala tider lia ett 20-tal svin
därjämte hållits å lotten.
Elektrisk ledning, tillhörig Ängelholms stad, är framdragen över egendomen.
Taxeringsvärdet utgör 96 200 kronor, varav 90 000 kronor jordbruksvärde,
3 200 kronor jordbruksvärde å tomtmark samt 3 000 kronor tomt- och industrivärde.
Vid uppskattningsförrättningama har uppskattningsnämnden haft att taga
i övervägande en ansökning av Aktiebolaget Villans Tegelbruk i Ängelholm
om inköp av ett område om 7,36 hektar — motsvarande ägofigurerna nr 28,
30—32 å Warkander karta -— där bolaget ämnade anlägga ett tegelbruk.
Därjämte har nämnden haft att beakta en av Ängelholms stad hos domänstyrelsen
gjord förfrågan om förvärv av hela arrendelotten.
Uppskattningsnämnden har funnit att i första hand hela arrendelotten borde
försäljas till staden. Saluvärdet å hela lotten har av nämnden med ledning
av länsarkitekten Lundgrens värdering uppskattats till 335 000 kronor, motsvarande
ett medelpris av i runt tal 55 öre för kvadratmeter. Omförmälda
område örn 7,36 hektar åsattes ett värde av 42 480 kronor. För den händelse
hela arrendelotten icke bleve försåld till staden utan lotten skulle komma att
ånyo utarrenderas, har nämnden särskilt saluvärderat ett i nordvästra delen
av arrendelotten beläget område om 2,34 hektar, vilket enligt nämndens mening
borde reserveras för tomtförsäljning. Detta område, som å ett av länsarkitekten
Manne Carlman år 1944 upprättat förslag till avstyckningsplan
motsvaras av ägofigurerna A—Q om sammanlagt 1,782 hektar tomtmark samt
av ägofigurema a—d om tillhopa 0,558 hektar gatumark och mark för öppna
platser, har nämnden åsatt ett saluvärde av 28 981 kronor och ett arrendevärde
av 150 kronor för år. Arrendevärdet för hela lotten med undantag av
järnvägsområdet samt angivna områden om 7,36 och 2,34 hektar uppskattades
till 3 700 kronor för år.
Därest staden skulle komma att förvärva arrendelotten, har nämnden funnit,
att staden borde förbinda sig att lämna den nuvarande arrendatorn förhandsrätt
till arrendet av de delar av lotten, som staden ej behövde. För att
tillmötesgå tegelbruksbolagets begäran att få inköpa omförmälda område örn
7,36 hektar syntes enligt nämndens mening kunna ifrågasättas, huruvida icke
vid en överlåtelse av hela lotten till staden förbehåll kunde göras om rätt för
bolaget att inköpa nämnda område av staden. Därest försäljning till staden ej
skulle komma lill stånd, har nämnden funnit att en försäljning lill tegelbruksbolaget
av nyssnämnda område för en köpeskilling av 42 000 kronor
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
kunde övervägas. Nämnden har dock framhållit, att en försäljning av detta
område till bolaget möjligen skulle kunna försvåra en framtida överlåtelse
till staden, som måste förutsättas förr eller senare komma att vilja köpa
kronoegendom^ för att få utvecklingsmöjligheter österut.
Överjägmästaren har beträffande den ifrågasatta försäljningen till staden
framhållit, att staden icke för närvarande kunde taga saluområdet i anspråk
för bebyggelse, enär stadsplan ännu ej fastställts därför. Enligt överjägmästarens
uppfattning borde arrendelotten ånyo utarrenderas till arrendatorn
Åkesson för en tid av fem år, räknad från den 14 mars 1945. Staden syntes
böra erbjudas att förvärva kronoegendomen efter utgången av denna tid.
Det av uppskattningsnämnden åsätta saluvärdet har överjägmästaren ansett
vara alltför lågt, framförallt med hänsyn till nuvarande penningvärde.
De föreslagna å-prisema vore låga även i förhållande till de priser å tomtmark,
som gällde före år 1939. En höjning med 20 procent syntes vara motiverad.
Domänintendenten har i anledning av vad överjägmästaren anfört erinrat,
att det åsätta värdet ej torde kunna anses för lågt, då de beräknade å-priserna
avsåge råvärdet per kvadratmeter, d. v. s. priset för hela arealen utan
avdrag för gator, vägar, öppna platser m. m. Dessutom måste beaktas, att
ekonomibyggnaderna vore av synnerligen svag beskaffenhet, så att, om en
utarrendering på fem år komme till stånd, domänverket skulle få vidkännas
kostnader för husens förbättring.
Statens byggnadslänebyrå har framställt vissa erinringar mot egendomens
saluvärdering men har — med hänsyn bland annat till att det ifrågasatta
priset icke kunde anses oskäligt — förklarat sig tillstyrka en försäljning i
enlighet med förevarande förslag.
Av Ängelholms stad utsedda representanter ha vid underhandlingar med
domänstyrelsen i fråga om den föreslagna försäljningen till Aktiebolaget Villans
Tegelbruk framhållit, att det givetvis vore i stadens intresse att denna
industri behölles inom stadens område. Staden hade jämväl för avsikt att
bereda industrien plats inom den del av Rebbelberga kommun, som vore avsedd
att efter inköp från kronan inkorporeras med staden. Emellertid kunde
det nu ifrågasatta området bäst användas till bostadstomter, och industrien
borde därför anvisas annan plats, som tillgodosåge dess intressen. Det syntes
lämpligt, att frågan örn förläggningen av industriområdet löstes i samråd
med stadsplaneexperter. Stadens representanter ha förklarat sig beredda att
hos Ängelholms stadsfullmäktige tillstyrka, att lotten inköpes av staden för
ett pris av 335 000 kronor och under de villkor i övrigt, som statsmakterna
kunde bestämma.
Med skrivelse den 21 februari 1945 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört i huvudsak följande.
Då Ängelholms stad för tillgodoseende av sina utvecklingsmöjligheter önskar
förvärva ifrågavarande lott och representanter för staden godkänt den
av uppskattningsnämnden med särskilt tillkallat sakkunnigt biträde föreslagna
köpeskillingen, anser sig styrelsen böra biträda försäljningen till staden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
11
Med hänsyn till vad uppskattningsnämnden framhållit beträffande stadens
behov av arrendelotten och då stadens representanter förklarat sig vilja beakta
den ifrågasatta försäljningen av visst område till Aktiebolaget Villans
Tegelbruk, synes det styrelsen lämpligast att lotten säljes ostyckad till staden.
Stadsfullmäktige i Ängelholm ha sedermera den 19 december 1945 förbundit
sig att, därest försäljning till staden av ifrågavarande arrendelott komme
till stånd och tillträdesdagen bestämdes till den 14 mars 1948, bestrida samtliga
de kostnader, som domänstyrelsen för tiden intill nämnda dag kunde få
vidkännas för byggnads-, reparations- eller andra förbättringsarbeten å egendomen.
Med hänsyn till det stora intresse Ängelholms stad har av att förvärvaDepartementsifrågavarande
arrendelott finner jag mig i likhet med domänstyrelsen böra chefenförorda,
att lotten försäljes till staden, därvid tidpunkten för stadens tillträde
av lotten synes böra bestämmas till den 14 mars 1948. Den föreslagna köpeskillingen,
som godtagits av stadsfullmäktige, synes skälig. Med biträdande
av domänstyrelsens försäljningsförslag och under beaktande av den av staden
avgivna förbindelsen i fråga om vissa förbättringsarbeten å lotten får
jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att lotten nr 1 av kronoegendomen Rebbelberga nr 10
(101) litt. Ak i Rebbelberga socken, Kristianstads län, må
försäljas till Ängelholms stad för en köpeskilling av 335 000
kronor samt under villkor i övrigt
att lotten överlåtes med tillträde den 14 mars 1948 i då
befintligt skick,
att i köpet icke ingår ett inom lotten beläget, i Ängelholm
-—Klippans järnväg ingående område om 2,8420 hektar (motsvarande
ägofigurerna nr 27 och 43 å en av distriktslantmätaren
Gösta Warkander år 1944 kompletterad karta över
lotten); åliggande det staden att gälda eventuella avstyckningskostnader
för förenämnda områdes avskiljande,
att försäljningen icke omfattar andra å lotten befintliga
byggnader och anläggningar än sådana, som tillhöra kronan,
att köpeskillingen gäldas kontant vid tillträdet,
att staden är skyldig att i första hand hembjuda den nuvarande
arrendatorn av lotten Bengt Åkesson eller bans rättsinnehavare
arrendet av de delar av lotten, som staden ej
önskar disponera såsom tomt- eller industriområde eller för
något annat därmed jämförligt ändamål,
att staden dels respekterar ett mellan Svenska Sockerfabriks
Aktiebolaget och domänstyrelsen den 27 augusti och
den 10 september 1940 träffat kontrakt rörande rätt att å
eli område om 2,47 hektar lossa och upplägga slamjord från
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
bolagets fabriker i Ängelholm, dels ock medgiver arrendatorn
av lotten rätt till bete å detta område,
att staden enligt åtagande bestrider samtliga de kostnader,
som domänstyrelsen för tiden intill den 14 mars 1948 kan få
vidkännas för byggnads-, reparations- eller andra förbättringsarbeten
å arrendelotten, att av staden erläggas till domänstyrelsen
så snart utgifterna i fråga blivit kända,
att staden inträder i de rättigheter och skyldigheter, som
kronan enligt gällande arrendekontrakt har i förhållande
till arrendatorn, innebärande bland annat att staden skall
gottgöra arrendatorn honom på grund av arrendekontraktet
tillkommande ersättning för trädesbruk, höstplöjning, gräs-,
frö- och höstsädessådd eller för utsäde, varemot staden äger
uppbära det ersättningsbelopp för brister i byggnad, hägnad
m. m., som arrendatorn enligt syn kan bliva skyldig utgiva;
ägande domänstyrelsen uppbära de arrendeavgälder och
övriga inkomster från lotten, som belöpa på tiden före den
14 mars 1948,
att staden ensam vidkännes kostnaderna för avstyckning
av och lagfart å lotten jämte övriga med köpet förenade utgifter,
att staden erlägger samtliga på lotten för tiden efter den
14 mars 1948 belöpande ulskylder och onera, samt
att innehavare av över lotten med vederbörligt tillstånd
framdragen elektrisk ledning förbehålles rätt att bibehålla
och nyttja densamma utan rätt för köparen till annan ersättning
än gottgörelse av ledningens innehavare för skada
till följd av förändring, underhåll och reparation av ledningen.
4:o.
Eslöv nr 13 i Eslövs stad.
Den i Eslövs stad belägna kronoegendomen 69/192 mantal Eslöv nr 13 —
motsvarande fastigheterna stadsägan 60 + 61 + 87 617 och Eslöv 134 —
är för tiden intill den 14 mars 1947 utarrenderad mot en årlig avgift av 2 200
kronor.
Sedan domänstyrelsen lämnat en av Eslövs stad år 1937 gjord framställning
om inköp av vissa delar av kronoegendomen utan bifall, anhöll staden
i skrivelse till styrelsen den 10 december 1942 att få förvärva egendomen i
dess helhet. Med anledning härav förordnade domänstyrelsen om uppskattningsförrättning
å egendomen. Dylik förrättning hölls den 10 och 17 augusti
1945. Av förrättningsprotokollet och övriga till ärendet hörande handlingar,
däribland en av länsarkitekten i Stockholms län Olof Lundgren upprättad
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
13
promemoria rörande egendomens saluvärde samt en av dåvarande t. f. distriktslantmätaren
Nils Svantesson år 1928 kompletterad karta över egendomen,
inhämtas i huvudsak följande.
Kronoegendomen består av tre skiften, ett huvudskifte och två utskiften,
alla belägna i västra delen av Eslövs stad. Utskiftena ligga inom stadens
planlagda område. Huvudskiftet, vars östra del är belägen omkring 1 kilometer
från stadens centrum, utbreder sig solfjäderformigt mot väster. Dess
östra del är föremål för stadsplaneläggniing, under det alt den västra delen
icke för närvarande är avsedd att exploateras.
Huvudskiftet omfattar en areal av 25,1698 hektar, huvudsakligen
tomt, trädgård och åker.
Skiftet är högt och vackert beläget samt äger goda avloppsförhållanden.
Stadens gatunät sträcker sig i det närmaste fram till skiftet.
Åkerjorden, som delvis är täckdikad, består av tämligen god lermylla på
lerbotten, en del därav dock något grusbemängd.
De för skiftets östra del föreslagna stadsplanebestämmelserna medgiva
öppet byggnadssätt i högst två våningar och högst två lägenheter i varje
fastighet. En femtedel av tomtplatsen får bebyggas. Den ifrågasatta bebyggelsetypen
överensstämmer med den som för närvarande anvisas å liknande
mark i staden.
Utskiftena, vilka såsom nämnts äro belägna inom stadens planlagda
område, omfatta tillhopa 5,3312 hektar samt utgöras av lågt belägen betesåker.
Avlopp kan icke anordnas genom anslutning till stadens avloppsnät.
En mindre del av det nordliga utskiflet får bebyggas i öppet byggnadssätt,
varför detta skifte äger något tomtvärde.
Egendomens åbyggnader, vilka ligga å huvudskiftets östra del, ägas till
övervägande del av kronan. Boningshuset, som uppförts år 1932, är av mycket
god beskaffenhet. Jämväl övriga byggnader äro goda och tillräckliga.
Samtliga byggnader äro väl underhållna. Brandförsäkringsvärdet utgör tillhopa
72 000 kronor.
Arrendatorn har själv bekostat vissa förbättringsarbeten å egendomen. Han
har sålunda dels för en kostnad av 825 kronor installerat hydrofor med motorpump
i boningshusets källare ävensom anordnat vattenledning till ko-,
häst- och svinstall samt tvättstuga, dels ock för en kostnad av 2 758 kronor
plåtbelagt taket å logen och redskapshuset. Dessutom har han deltagit i kostnaderna
för uppförande av boningshuset med omkring 5 400 kronor.
Egendomen är elektrifierad för ljus och kraft. Den elektriska installationen
i boningshuset äges av kronan, medan övriga elektriska anläggningar
tillhöra arrendatorn.
Sydsvenska kraftaktiebolaget och Eslövs stad ha elektriska ledningar framdragna
över egendomen.
Egendomen äger icke andel i samfällighet.
Taxeringsvärdena utgöra för huvudskiftet 71 000 kronor samt för utskiflena
tillhopa 8 000 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
Eslövs stad har i sin förenämnda skrivelse anhållit att få inköpa egendomen
för en köpeskilling ungefärligen motsvarande taxeringsvärdet eller kronans
kapitaliserade nettoinkomst av egendomen. Till stöd för sin ansökan
har staden anfört, bland annat, följande.
Då staden i den västra stadsdelen, i motsats till vad fallet är i andra delar
av staden, äger tomtmark endast i obetydlig omfattning, kan staden icke
utan det begärda markförvärvet öva inflytande på markpriserna i denna
stadsdel, där de största villa- och egnahemsområdena äro belägna och alltmera
utbreda sig. Arrendet av egendomen utgör 2 200 kronor örn året. Kronan
betalar själv egendomsskatterna, varför kronans nettoinkomst icke utgör
mer än omkring 1 800 kronor. Den från kronan år 1918 förvärvade egendomen
Eslöv nr 15 och 17 med en areal av cirka 64 hektar — det s. k. östra
bostället — inköptes för 246 000 kronor, ehuru arrendet endast uppgick till
omkring 1 % av priset. Det nuvarande taxeringsvärdet å Östra bostället understiger,
efter exploatering av 3 hektar, 100 000 kronor.
Länsarkitekten Lundgren har i berörda promemoria uttalat, att han ansåge
det naturligt att staden övertoge egendomen, då staden med hänsyn
till markens utrustning med gator, vatten och avlopp vore det lämpligaste
organet för egendomens exploatering. Lundgren har under beaktande av
olika alternativ för huvudskiftets framlida användning ansett detta skifte
skäligen böra åsättas ett saluvärde av i runt tal 90 000 kronor, vilket ungefärligen
motsvarade 35 öre för kvadratmeter. De båda utskiftena borde lämpligen
kunna saluvärderas till 10 000 kronor, motsvarande 19 öre för kvadratmeter.
Saluvärdet å hela egendomen utgjorde således enligt Lundgrens mening
100 000 kronor.
Uppskattningsnämnden, som icke haft något att erinra mot Lundgrens saluvärdering,
har tillstyrkt egendomens försäljning till staden med tillträdesrätt
den 14 mars 1947. Nämnden har vidare ansett skäligt att, därest egendomen
försåldes till staden, egendomens arrendator gottgjordes för förut omförmälda
förbättrings- och byggnadskostnader med sammanlagt 4 500 kronor,
att av staden utgivas till arrendatorn. Slutligen har nämnden uttalat
såsom ett önskemål, att arrendatorn måtte erhålla arrenderätten till de delar
av egendomen, som staden icke omedelbart avsåge att exploatera. Egendomens
arrendevärde har av nämnden uppskattats till 3 400 kronor.
Statens byggnadslånebyrå har förklarat sig anse saluvärdet å 100 000 kronor
vara skäligt.
Sedan domänstyrelsen lill Eslövs stad riktat en förfrågan, huruvida staden
vore beredd att vid förvärv av egendomen godtaga ett saluvärde av
100 000 kronor samt övriga av uppskattningsnämnden föreslagna villkor, har
staden förklarat sig villig att inköpa egendomen på sålunda erbjudna villkor,
under förbehåll dock att staden icke önskade erlägga köpeskillingen
förrän vid tillträdet av egendomen.
Med skrivelse den 6 februari 1946 har domänstyrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj :ts prövning samt därvid anfört följande.
Mot en försäljning av egendomen till Eslövs stad torde icke föreligga någon
anledning till erinran. Det av länsarkitekten Lundgren beräknade salu
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
15
värdet, vilket såväl uppskattningsnämnden som statens byggnadslånebyrå
godkänt samt staden numera förklarat sig villig erlägga, synes kunna godtagas.
Köpeskillingen bör som staden ifrågasatt i sin helhet lämpligen kunna
erläggas vid tillträdet.
Med biträdande av det av domänstyrelsen förordade försäljningsförslaget Departementsfår
jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.
att kronoegendomen Eslöv nr 13 (stadsägan nr 60 + 61
+ 87 + 617 samt Eslöv 134) i Eslövs stad må försäljas till
staden för en köpeskilling av 100 000 kronor samt under villkor
i övrigt,
att egendomen överlåtes med tillträde den 14 mars 1947 i
då befintligt skick,
att försäljningen icke omfattar andra å egendomen befintliga
byggnader och anläggningar än sådana, som tillhöra
kronan,
att köpeskillingen gäldas kontant vid tillträdet,
att staden är skyldig dels att ersätta egendomens arrendator,
Anders Dahls dödsbo, med tillhopa 4 500 kronor för följande
å egendomen verkställda förbättrings- och byggnadsarbeten,
nämligen installation av hydrofor med motorpump
i boningshusets källare, anordnande av vattenledning i ko-,
häst- och svinstall samt tvättstuga, påläggning av plåttak
på loglängan och redskapshuset ävensom uppförande av boningshuset,
dels ock att i första hand hembjuda nämnda
dödsbo eller dess rättsinnehavare arrendet av de delar av
egendomen, vilka staden icke omedelbart kommer att exploatera,
att staden inträder i de rättigheter och skyldigheter, som
kronan enligt gällande arrendekontrakt har i förhållande till
arrendatorn, innebärande bland annat att staden skall gottgöra
arrendatorn honom på grund av arrendekontraktet tillkommande
ersättning för trädesbruk, höstplöjning, gräs-, fröoch
höstsädessådd eller för utsäde, varemot staden äger uppbära
det ersättningsbelopp för brister i byggnad, hägnad m. m.
som arrendatorn enligt syn kan bliva skyldig utgiva,
att staden ensam skall vidkännas lagfartskostnader samt
övriga med köpet förenade utgifter,
att staden skall erlägga samtliga på egendomen för liden
efter den 14 mars 1947 belöpande utskylder och onera,
att innehavare av över egendomen med vederbörligt tillstånd
framdragen elektrisk ledning förbchålles rätt att bibehålla
och nyttja ledningen utan rätt för köpare till annan ersättning
än gottgörelse av ledningens innehavare för skada
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningen,
samt
att i övrigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945
(nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
5:o.
Fosie nr 11 och 16 i Malmö stad.
Kronoegendomen stadsägan nr 2497, 2498 (Fosie ll1 och 161) i Malmö
stad är för tioårsperioden 14 mars 1936—14 mars 1946 utarrenderad mot en
avgäld, som för innevarande arrendeår utgår med 8 302 kronor 90 öre. Arrendeavtalet
har nyligen förlängts att gälla för tiden intill den 14 mars 1947.
I samband med kronoegendomens år 1946 förestående arrendeledighet upptog
domänstyrelsen till prövning frågan om egendomens framtida disposition.
Domänintendenten föreslog därvid ny utarrendering av egendomen i
dess helhet, vilket förslag tillstyrktes av överjägmästarén. Sedan emellertid
Malmö stad anmält sig som spekulant på egendomen, förordnade domänstyrelsen
om uppskattningsförrättning å densamma. Dylik förrättning, vid vilken
länsarkitekten i Stockholms län Olof Lundgren biträdde såsom sakkunnig,
hölls därefter den 9 och 17 augusti 1945. Av instrumentet över förrättningen
samt en av distriktslantmätaren S. J. Johanson år 1923 kopierad och
kompletterad karta över egendomen jämte beskrivning ävensom en av Lundgren
upprättad promemoria med kartor inhämtas i huvudsak följande.
Kronoegendomen, som är belägen 7 kilometer från Malmö stads centrala
delar och i närheten av Fosieby järnvägsstation, omfattar 63,93 hektar, varav
1,69 hektar tomt och trädgård, 61,052 hektar åker, 0,282 hektar äng och 0,906
hektar impediment, allt i ett vackert format skifte, genomskuret av allmän
väg.
Åkerjorden, som består av djup mylla på botten av märgellera, är täckdikad.
Hävden är god.
Byggnaderna, vilka tillhöra kronan, äro med undantag av arbetarbostadshuset
och det därtill hörande ekonomihuset goda och tillräckliga. Samtliga
byggnader äro väl underhållna. Brandförsäkringsvärdet utgör tillhopa
150 000 kronor.
Egendomen är elektrifierad för ljus och kraft medelst en Malmö stad tillhörig
ledning, som berör egendomen med 20 stolpar längs allmän väg. Kronan
äger de elektriska anläggningarna utom de i hisslogen och arbetarbostadshuset
installerade.
Till egendomen hör icke del i samfällighet. Torv- och grustäkter saknas.
I egendomens östra del finnas tre ättehögar.
Egendomen besväras ej av odlingslån.
Taxeringsvärdet utgör 223 800 kronor, allt jordbruksvärde.
Kungl. Maj.ts proposition nr 88.
17
Länsarkitekten Lundgren har i förenämnda promemoria anfört, bland annat,
att egendomen syntes vara särskilt värdefull såsom industriområde. Därest
egendomen skulle exploateras för sådant ändamål, finge man räkna med
att cirka 25 hektar av egendomens yttre områden måste avsättas till skyddsbälten.
Av återstoden, 39 hektar, åtginge en tredjedel till gator och reservat,
varför det till tomtmark disponibla området komme att utgöra omkring 26
hektar. Kostnaden för erforderliga gator samt vatten- och avloppsledningar
kunde beräknas till 3 kronor 50 öre för kvadratmeter. Om man räknade med
ett skäligt markpris av 5 kronor 50 öre för kvadratmeter, skulle det däremot
svarande tomtråmarkspriset utgöra 2 kronor för kvadratmeter, eller för 26
hektar 520 000 kronor. Råmarkspriset för hela egendomen komme följaktligen
att uppgå till 81 öre för kvadratmeter. Då emellertid en exploatering
för industriändamål icke torde vara omedelbart förestående, borde, enligt vad
länsarkitekten Lundgren framhåller, vid beräkningarna tagas hänsyn till vissa
ränteförluster för staden. Dessa kunde, om man utginge från en exploateringstid
av tio ar, beräknas till omkring 126 000 kronor. Egendomens värde
såsom industriområde syntes alltså enligt Lundgrens mening böra uppskattas
till (520 000 — 126 000 =) 394 000 kronor, motsvarande 61 öre för kvadratmeter.
Uppskattningsnämnden har anfört, bland annat, följande.
Egendomens byggnader äro goda och tillräckliga för dess behov. Någon
framställning om förvärv av mark för komplettering av ofullständiga jordbruk
har icke gjorts. Länsarkitekten Lundgren har saluvärderat egendomen
till 394 000 kronor, motsvarande 61 öre för kvadratmeter, under förutsättning
att marken användes lör industriändamål och att områdets exploatering
drager en tid av tio år. Häremot har nämnden icke något att erinra.
Nämnden kan dock icke finna, att staden, som önskar köpa egendomen,
oundgängligen behöver förvärva densamma under de närmaste åren, enär
staden äger stora för byggnadsändamål ännu outnyttjade områden. Egendomen^
bör därför behallas av kronan åtminstone ytterligare en tioårsperiod
samt ånyo utarrenderas. Nämnden har beräknat arrendevärdet för tio år
till 10 100 kronor och för fem år till 11 300 kronor för år. Även örn kronan
icke skulle erhålla tull förräntning av den föreslagna köpeskillingen genom
ny utarrendering, kan dock lull kompensation härför erhållas därigenom
att tomtpriserna framdeles troligen komma att stiga. Ersättning till arrendatorn
för höstplöjning m. m. har nämnden beräknat till 3 500 kronor. Skulle
kronan finna det lämpligt att redan nu överlåta egendomen till staden, bör
arrendatorn erhålla ersättning för sina förbättringsarbeten — däribland för
den elektriska anläggningen i hisslogen och arbetarbostaden — vilken gottgörelse
nämnden med hänsyn till arrendatorn genom anläggningarna tillskyndad
nytta beräknat lill 2 800 kronor.
Sedan förhandlingar ägt ruin mellan domänstyrelsen och representanter
lör Malmö siad samt staden därvid förebragt vissa skäl för att staden redan
inom den närmaste tiden behövde taga egendomen i anspråk, har styrelsen
förklarat sig villig alt hos statsmakterna tillstyrka försäljning av egendomen
lill staden för en köpeskilling av 457 000 kronor, motsvarande 72 öre för
kvadratmeter, med tillträde den 14 mars 1946 samt med skyldighet för sla
BUtäng
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Xr SS. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
den att respektera den arrendeupplåtelse av egendomen för tiden intill den
14 mars 1947, örn vilken styrelsen ämnade gå i författning. Stadsfullmäktige
i Malmö hava i anslutning härtill den 23 november 1945 beslutat bemyndiga
stadens drätselkammare att för nämnda köpeskilling samt på de villkor i övrigt,
som drätselkammaren ägde bestämma, förvärva egendomen åt staden.
Egendomens arrendator Nils Jönsson har i en den 20 november 1945 dagtecknad
skrift — med förmälan att han alltsedan år 1909 brukat ifrågavarande
egendom — anhållit att under den närmaste tioårsperioden få behålla arrendet
av egendomen.
Med anledning härav har drätselkammaren i Malmö i ett den 10 december
1945 avgivet yttrande anfört, att, då i staden förelåge en allvarlig brist på
mark för industriändamål och stadens avsikt med det ifrågasatta förvärvet
vöre att utlägga egendomen till industriområde samt då exploateringstiden
med hänsyn till den stora efterfrågan på mark för detta ändamål kunde väntas
bliva förhållandevis kort, drätselkammaren nödgades motsätta sig längre
arrendetid för Jönsson än till den 14 mars 1947. Utan att kunna göra någon
direkt utfästelse härvidlag ämnade kammaren dock låta Jönsson även
efter nämnda dag på kortare tid i sänder arrendera egendomen, i den mån
densamma av staden fortsättningsvis komme att utarrenderas och hinder ej
heller eljest mötte med hänsyn till egendomens exploatering för avsett ändamål.
Domänstyrelsen har med skrivelse den 17 januari 1946 underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid anfört i huvudsak följande.
Med hänsyn till angelägenheten för staden att komma i besittning av ifrågavarande
egendom för tillgodoseende av den stora efterfrågan på industrimark,
som enligt stadens uppgift föreligger, torde anledning saknas att motsätta
sig egendomens försäljning till staden.
Det torde böra ankomma på domänstyrelsen att, under förutsättning att
skälig överenskommelse kan träffas, inlösa de arrendatorn tillhöriga anläggningarna
vid egendomen. Såsom i ärendet upplysts har uppskattningsnämnden
ansett inlösningsbcloppet lämpligen böra bestämmas till 2 800 kronor.
Styrelsen har numera godkänt avtal med arrendatorn örn förlängning av
arrendekontraktet örn egendomen under ett år från den 14 mars 1946.
Enligt avtalet skall egendomen anses såsom mottagen i fullgott skick. Det
torde då vara lämpligt att föreskrift vid försäljningen lämnas därom att staden
skall inträda i de rättigheter och skyldigheter, som jordägaren enligt
det för tiden till den 14 mars 1947 gällande arrendeavtalet äger i förhållande
till arrendatorn, innebärande bland annat alt staden skall gottgöra arrendatorn
på grund av arrendekontraktet tillkommande ersättning för trädesbruk,
höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd eller för utsäde samt att staden
äger uppbära det ersättningsbelopp för brister i byggnader, hägnad m. m.,
som arrendatorn enligt syn kan bliva skyldig utgiva.
Det torde kunna förutsättas, att staden även efter den 14 mars 1947 låter
aiTendatorn fortsättningsvis få kvarbliva vid egendomen i den mån denna ej
blir exploaterad för något stadens ändamål.
Departements- I likhet med domänstyrelsen finner jag förevarande kronoegendom böra
chefen. försäljas till Malmö stad med tillträdesrätt den 14 mars 1946. Jag förutsätter
därvid, att domänstyrelsen, innan försäljningen avslutas, vidtager erforder
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
19
liga åtgärder för inlösen av de egendomens arrendator tillhöriga anläggningarna
å egendomen. Mot den ifrågasatta köpeskillingen, 457 000 kronor, samt
övriga av domänstyrelsen föreslagna försäljningsvillkor har jag intet att erinra.
Vid försäljningen torde sålunda bland annat böra föreskrivas, att staden
skall övertaga de rättigheter och skyldigheter, som jordägaren enligt det
för tiden den 14 mars 1946—14 mars 1947 gällande arrendeavtalet örn egendomen
har i förhållande till arrendatorn. Vad beträffar den av egendomens
arrendator gjorda ansökningen örn ytterligare förlängning av arrendet vill
jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition den 4 januari 1946, nr 12, föreslagit
riksdagen antaga ett förslag till lag med särskilda bestämmelser om arrende
av viss kommunal jord. Därest detta lagförslag antages av riksdagen och
lagen träder i kraft den 1 juli 1946, torde arrendatorn av ifrågavarande kronoegendom,
sedan egendomen övergått i stadens ägo, komma att vid utgången
av varje arrendeperiod åtnjuta optionsrätt, avseende nytt arrende för en tid
av ett år i sänder.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att kronoegendomen stadsägan 2497, 2498 (Fosie ll1 och
161) i Malmö stad må försäljas till staden för en köpeskilling
av 457 000 kronor samt under villkor i övrigt,
att egendomen försäljes i befintligt skick med tillträde den
14 mars 1946, eller den dag Kungl. Majit bestämmer,
att försäljningen icke omfattar andra å egendomen befintliga
byggnader och anläggningar än sådana som tillhöra kronan,
att staden skall respektera det för tiden 14 mars 1946—14
mars 1947 träffade arrendeavtalet rörande egendomen,
att staden skall inträda i de rättigheter och skyldigheter,
som jordägaren enligt nämnda arrendeavtal har i förhållande
till arrendatorn, innebärande bland annat att staden
skall till arrendatorn utgiva honom på grund av arrendekontraktet
tillkommande ersättning för trädesbruk, höstplöjning,
gräs-, frö- och höstsädessådd eller för utsäde samt att staden
äger uppbära det ersättningsbelopp för brister i byggnad,
hägnad m. m., som arrendatorn enligt syn kan bliva skyldig
utgiva; ägande domänstyrelsen uppbära de arrendeavgälder
och övriga inkomster från egendomen, som belöpa på tiden
intill tillträdesdagen,
att staden ensam skall vidkännas lagfartskostnader sami
övriga med förvärvet av egendomen förenade utgifter,
att staden skall erlägga samtliga på egendomen för tiden
efter tillträdesdagen belöpande utskylder oell onera,
att staden vid vården av de på egendomen befintliga ättehögarna
skall ställa sig till efterrättelse bestämmelserna i lagen
den 12 juni 1942 (nr 350) örn fornminnen,
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
att innehavare av över lotten med vederbörligt tillstånd
framdragen elektrisk ledning förbehålles rätt att bibehålla och
nyttja ledningen utan rätt för köpare till annan ersättning
än gottgörelse av ledningens innehavare för skada till följd
av förändring, reparation eller tillsyn av ledningen, samt
att i övrigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945
(nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
6:o.
Havstena nr 7 Grubbagården och Havstena nr 9 Storegården
i Skövde stad.
Sedan fråga uppkommit örn försäljning av de inom Skövde stad belägna
kronoegendomarna V4 mantal Havstena nr 4 Mellomgården (stadsägorna nr
129 + 130 + 139), 1 mantal Havstena nr 7 Grubbagården (stadsägorna nr
260 + 261 + 262 + 263 + 264 + 265 + 266 + 267) och 1 mantal Havstena
nr 9 Storegården (stadsägorna nr 115 + 116 + 117 + 118 + 119),
föreslog Kungl. Majit i en den 2 mars 1945 dagtecknad proposition, nr 202,
under punkten 4:o riksdagen medgiva, att det till förstnämnda kronoegendom,
Havstena nr 4 Mellomgården, hörande hemskiftet (stadsägan nr 139)
om cirka 8,4 hektar finge försäljas till Skövde stad för en köpeskilling av
95 500 kronor samt under vissa i propositionen angivna villkor i övrigt. I
propositionen uttalades bland annat, att frågan örn försäljning av de båda
övriga kronoegendomarna, Havstena nr 7 Grubbagården och nr 9 Storegården,
syntes böra göras till föremål för ytterligare utredning och överväganden.
Kungl. Majits förslag bifölls av riksdagen (jordbr, utsk. uti. nr 70; r.
skr. nr. 410).
Bland annat med hänsyn till att den i ärendet verkställda uppskattningen
och saluvärderingen omfattat samtliga omförmälda tre kronoegendomar torde
den redogörelse för innehållet i propositionen nir 202, som i det följande
återgives, i vissa avseenden få beröra jämväl den redan försålda kronoegendomen
Havstena nr 4 Mellomgården.
Inägoma till de tre kronoegendomarna (stadsägorna nr 139, 264 + 265
och 119) ävensom det särskilt för sig belägna skiftet Dälderna till Havstena
Grubbagården (stadsägorna nr 261 + 262 + 263) angränsa den nuvarande bebyggelsen
i Skövde. De till Grubbagården och Storegården hörande och varandra
angränsande två ängsskiftena (stadsägorna nr 117 + 118 och 260 +
266 + 267) ligga längre norr ut på sluttningen av Billingen omkring 3 kilometer
från stadens centrum och cirka 2 kilometer från dess planlagda område.
Till kronoegendomarna hörande skogsmark (stadsägorna nr 129 + 130 samt
115 + 116) förvaltas tillsammans med kronoparken Blängsmosse å Billingen
Kungl. Maj.ts proposition nr 88. 21
och ar belägen på ett avstånd av omkring 5,5 kilometer från stadens centrala
delar.
Ifrågavarande inägor jämte skiftet Dälderna omfatta en areal av sammanlagt
cirka 41,45 hektar samt ängsskiftena tillhopa cirka 29,60 hektar.
Till egendomarna hörande åkerjord, som består av sand och svartmylla
på grusbotten, är av medelgod beskaffenhet men känslig för torka samt del
vis kuperad, stenig och svårbrukad. Hävden är god.
Ängs- och betesmarken är i allmänhet starkt skogbevuxen och lämnar svagt
bete.
Skogsmarken är i huvudsak av medelgod beskaffenhet.
De å inägorna belägna, kronan tillhöriga byggnaderna äro tämligen gamla
samt i behov av moderniseringar.
Egendomarna äga andel i mindre byallmänningar, samfälligheter å Billingen
och i Käpplunda by samt i Västra Stöpens häradsallmänning, som
lämnar mindre och oregelbundna utdelningar.
Vattenfallsstyrelsen och Skövde stad ha elektriska ledningar framdragna
över egendomarna.
Till Skövde stad såsom ägare av Käpplunda egendom och kalkbrott har
från kronoegendomarna upplåtits mark för järnvägsspår till kalkbrottet mot
en årlig avgäld av 55 kronor för en var av Mellomgården och Grubbagården
samt av 165 kronor för Storegården.
Taxeringsvärdena utgöra för Mellomgården 19 000 kronor, för Grubbagården
25 000 kronor och för Storegården 34 600 kronor, allt jordbruksvärde.
Egendomarna tillhörande skog och skogsmark redovisas i taxeringshänseende
tillsammans med kronoparken Blängsmosse.
Kronoegendomarna äro utarrenderade, Havstena Mellomgården och Grubbagården
intill den 14 mars 1946 samt Havstena Storegården intill den 14
mars 1947. Från arrendena är undantagen förenämnda skogsmark.
I samband med kronoegendomarnas förestående arrendeledighet hade Skövde
stad anmält sig som spekulant å egendomarna. På domänstyrelsens föranstaltande
hade därefter den 21 augusti 1944 hållits uppskattningsförrättningar
å egendomarna. Uppskattningsnämnden hade därvid även att yttra sig
över ansökningar örn markinköp av dels ledamoten av riksdagens andra kammare,
lörste vice talmannen Karl Magnusson i Skövde, vilken önskade för
värva de till Havstena Storegården och Grubbagården hörande ängsskiftena,
dels ock förre arrendatorn av Storegården, Linus Samuelsson, vilken gjort
framställning om att få inköpa en mindre del av det sistnämnda egendom
tillhöriga ängsskiftet.
Skövde stad hade till stöd för sin ansökan uttalat, bland annat, följande.
Under senare år har staden visat tendenser till att växa åt det håll, varest
kronoegendomarna äro belägna. Ännu torde det säkerligen dröja avsevärd
lid, innan egendomarnas mark kommer att behöva tagas i anspråk för exploatering
i någon större skala, men det är från stadens sida önskvärt att redan
nu kunna förvärva densamma, för att härigenom i god tid före exploateringen
kunna färdigställa stadsplanearbeten m. m. Även med hänsyn till
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
den sträckning, som de framtida infarts- och genomfartsvägarna från Marie
stad till Falköping och Skara komma att få, är det av vital betydelse för
staden, att markfrågorna genom stadens förvärv av ifrågavarande kronomark
kunna lösas på sådant sätt, att vägarna få bästa möjliga sträckning. I
detta avseende måste ett gemensamt intresse anses föreligga för kronan och
staden.
Staden hade vidare beträffande förvärvet av de till Storegården och Grubbagården
hörande ängsskiftena framhållit angelägenheten av att, för motverkande
av all oreglerad bebyggelse, även mark i närheten av den egentliga
stadsbebyggelsen komme i stadens hand, enär sådan mark i framtiden kunde
förväntas bliva erforderlig för vissa kommunala anläggningar, som ej borde
ligga i omedelbar närhet av själva stadsbebyggelsen. De sällsynt vackra östra
delarna av ängsskiftena utgjorde under den varma årstiden en utflyktsplats
för stadsbefolkningen. Å den västra delen av ängsskiftena disponerade staden
sedan hösten 1943 — efter särskilt med vederbörande arrendator träffat avtal,
vilket emellertid icke vederbörligen godkänts av domänstyrelsen — ett
område, där staden för betydande kostnader iordningställt en stenkrossanläggning.
Riksdagsmannen Magnusson hade å sin sida såsom skäl för sin ansökan att
få förvärva ifrågavarande ängsskiften örn cirka 29,60 hektar eller stadsegorna
nr 117 + 118 och 266 + 267 + 260 framhållit, att avsikten med förvärvet
vore att erhålla ett lämpligt område för säkerställande och utvidgning av
en av honom under firma Plantskolan Convallaria sedan år 1907 i Skövde
bedriven liandelsträdgårdsrörelse, i vilken funnes ett 20-tal personer anställda
och vilken hade en årsomsättning av cirka 140 000 kronor. Det av honom
ägda, till plantskola disponerade området (stadsägan nr 1786) omfattade allenast
cirka 5,50 hektar åkerjord samt 5,50 hektar skogsmark och vore otillräckligt
för hans rörelse. Visserligen arrenderade företaget av staden ytteiligare
ett område om cirka 18 hektar åkerjord men med hänsyn till stadsbebyggelsen
rådde osäkerhet för framtiden beträffande dispositionen av detta
område. Ängsskiftenas åkerjord, omkring 15 hektar, vore beträffande den del
som läge väster örn den över skiftena löpande vägen av god och jämn beskaffenhet
ehuru något bermängd med jordstenar. Den öster örn vägen liggande
marken vore i hög grad kuperad med delvis mycket stark lutning och bemängd
med trädbevuxna kullar och stenrös. Ä sistnämnda del av ängsskiftena
torde enligt Magnussons mening något lönande jordbruk icke kunna drivas,
medan marken däremot väl lämpade sig för plantering av fruktträd, i
synnerhet körsbärsträd. Därest ängsskiftena finge förvärvas, vore det Magnussons
avsikt att därstädes anlägga en större fruktträdsplantering, omfattande
bland annat en försöksodling med körsbär. Den sistnämnda syntes böra
bliva av betydande allmännyttigt intresse samt av värde som komplement
till de pågående försöken med körsbärsträd vid den närbelägna statliga trädgårdsförsöksstationen
i Rånna. Beträffande de östliga, skogbevuxr.a delarna
av ängsskiftena med deras ur geologisk synpunkt intressanta formationer
förklarade sig Magnusson vilja i samarbete med Svenska naturskyddsför
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 88.
23
eningen medverka till att dessa delar av skiftena på lämpligt sätt naturskyddades
och att garantier härför skapades eventuellt genom förbehåll i försäljningsvillkoren.
Magnusson, som förklarat sig icke hava något att erinra mot att försäljningen
ägde rum under förbehåll örn återköpsrätt för kronan, därest fruktträ
dsplanteringen icke komme till stånd inom tre år från tillträdet, hade därjämte
framhållit, att en försäljning av ängsskiftena till honom för angivet
ändamål måste anses vara i överensstämmelse med de planer beträffande
skiftenas disposition för framtiden, som uppgjorts av staden och enligt vilka
Billingssluttningarnas karakteristiska naturtyp och bebyggelse avsetts skola
i stort sett bibehållas i oförändrat skick. Med hänsyn till uppkommet förslag
örn att staden skulle kunna på arrende upplåta ängsskiftena till honom,
därest skiftena finge förvärvas av staden, hade Magnusson påpekat, att för
hans del varje annan form än äganderätt för disposition av marken vore
utesluten på grund av de avsevärda kostnader, uppskattningsvis beräknade
till cirka 280 000 kronor, sorn vore förenade med den planerade anläggningen.
Till stöd för sin ansökning hade Magnusson vidare åberopat två intyg, det
ena utfärdat av förvaltaren för statens försöksstation å Rånna, E. Backfors,
samt trädgårdskonsulenten i Skaraborgs län, A. Hulphers, och det and
ra av f. d. föreståndaren för statens trädgårdsförsök och trädgärdsavdelningen
vid Alnarpsinstitutet, C. G. Dahl.
Vid övervägande av frågan örn egendomarnas framtida disposition hade
uppskatlningsnämnden för sin del ansett egendomarna böra försäljas. Här
vid borde enligt nämndens mening Skövde stad i första hand beredas möjlighet
att förvärva de till egendomarna hörande inägoma. I anslutning härtill
och med understrykande av att stadens intresse borde hava företräde
framför e*t enskilt intresse hade uppskattningsnämnden ansett sig icke kun
na tillstyrka bifall till riksdagsmannen Magnussons ansökan att få förvärva
omförmälda ängsskiften. Nämnden hade ej helder funnit sig kunna förorda
den av förre arrendatorn Samuelsson gjorda ansökningen örn inköp av ett
mindre område (cirka 1 hektar) av ängsskiftet, motsvarande del av stadsägan
nr 117, för utökning av en honom tillhörig angränsande mindre lägenhet.
Genomförandet av en dylik försäljning syntes nämligen icke vara ägnat
att på ett verksamt sätt förbättra försörjningsmöjligheterna för Samuelsson.
Uppskattningsnämnden hade i överensstämmelse med det anförda verkställt
saluvärdering för försäljning lill Skövde stad av de i kronans ägo kvarvarande
delarna av kronoegendomama med undantag för de till kronoparken
Blängsmosse hörande skogsskiftena. Vid fastställandet av å-priserna å de i
försäljningen ingående områdena hade hänsyn tagits till områdenas lämplighet
för tomtexploatering, möjligheterna för anslutning av områdena lill stadens
nuvarande avloppsnät o. d. Egendomarnas andelar i byallmänningar å
Billingen och i Käpplunda by hade förutsatts komma alt medfölja vid för
säljningen, medan egendomarnas andelar i häradsallmänningen Västra Stöpen
avsetts skola behållas i kronans ägo för de i kronoparken Blängsmosse
ingående skogsskiftena.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 88.
Uppskattningsnämnden hade värderat de till försäljning ifrågasatta områdena
till sammanlagt 270 600 kronor, därav i avrundat tal 31 950 kronor
belöpa å ängsskiftena. De vid värderingen tillämpade beräkningsgrunderna
framgå av följande sammanställning.
Havstena nr 4 Mellomgården.
Hemskiftet (stadsägan nr 139):
c:a 46 000 kvm gatu- och tomtmark
å 1: 25.......................kronor 57 500
c:a 38 000 kvm parkområde ål:— » 38 000 kronor 95 500
Havstena nr 7 Grubbagården.
Hemskifiet (stadsägorna nr 264 + 265):
91 000 kvm å 0: 70..............kronor 63 700
Skiftet Dälderna (stadsägorna nr 261 + 262 + 263):
12 500 kvm å 0: 09.. kronor 1 125
skogsvärde (93 kbm). » 920 kronor 2 045
Ängsskiftet (stadsägorna nr 260 + 266 + 267):
140 000 kvm å 0: 07.. kronor 9 800
skogsvärde (440 kbm)__» 4 535 kronor 14 335 kronor (i runt tal) 80 100
Anm. Enligt lantmätcrihandlingarna redovisas till ängsskiftet
en areal av 13''865 hektar, därav 8''726 hektar åker,
4 984 hektar äng och 0''155 hektar impediment.
Havstena nr 9 Storegården.
Hemskiftet (stadsägan nr 119):
31 400 kvm å 0:90.............kronor 28 260
195 600 » »0:25............. » 48 900
Ängsskiftet (stadsägorna nr 117 + 118):
156 000 kvm å 0: 07 kronor 10 920
skogsvärde (685 kbm) » 6 650 kronor 17 750 kronor (i runt tal) 95 500
Summa kronor 270 600.
Anm. Enligt lantmäterihandlingarna redovisas till ängsskiftet
en areal av 15-873 hektar, därav 6-394 hektar åker,
9-241 hektar äng och 0 238 hektar impediment.
Uppskattningsnämndens försäljningsförslag hade tillstyrkts av revirförvaltningen,
som dock framhållit, att vid en försäljning av ängsskiftena fridlysning
borde ske av de natursköna och säregna östra delarna av skiftena.
Statens bgggnadslånebyrå hade vid en översyn av de verkställda saluvärderingarna
lämnat dessa utan erinran.
Domänstyrelsen, som underställt ärendet Kungl. Maj:ts prövning, hade
därvid anfört i huvudsak följande.
I likhet med uppskattningsnämnden anser domänslyrelsen, att egendomarna
i fråga böra försäljas med undantag av de till kronoparken Blängs
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 88.
25
mosse hörande skogsskiftena. Egendomarnas belägenhet inom Skövde stad
motivera givetvis, att stadens behov av mark i första hand tillgodoses. Mot
en försäljning till staden — som godtagit den verkställda saluvärderingen —
av hemskiftena och skiftet Dälderna har styrelsen därför icke något att
erinra. Beträffande ängsskiftena ställer sig saken i viss mån annorlunda.
Ä ena sidan har staden anfört vissa omständigheter, som tala för en försäljning
av jämväl dessa skiften till staden, men att staden skulle hava något
egentligt behov av skiftena i fråga för stadsbebyggelse har icke gjorts
gällande. Staden har tvärtom framhållit, att det säkerligen torde dröja avsevärd
tid, innan kronoegendomarnas mark behövde tagas i anspråk för exploatering
i större skala, vilket uttalande väl får anses äga särskild tillämpning
beträffande de längst bort från stadens centrala delar belägna ängsskiftena.
Å andra sidan torde ett tillgodoseende av det ändamål, fruktträdsodlingens
utveckfing i landet, för vilket riksdagsmannen Magnusson önskar
förvärva dessa skiften, vara av såväl allmänt som lokalt intresse. Då härtill
kommer, att ett omedelbart behov föreligger för Magnusson att disponera erforderlig
mark för den planerade anläggningen, har styrelsen för sin del ansett
sig böra tillstyrka ängsskiftenas försäljning till Magnusson, dock under
förutsättning att försäljningen sker med återköpsrätt för kronan, därest skiftena
skulle komma att nyttjas för annat än uppgivet ändamål, samt att de
östra delarna av skiftena fridlysas jämlikt lagen den 25 juni 1909 angående
naturminnesmärkens fredande.
Styrelsen har i övrigt intet att erinra mot det av uppskattningsnämnden
framlagda försäljningsförslaget. Sålunda böra egendomarnas andelar i byallmänningar,
vilka andelar endast torde äga obetydligt värde, medfölja vid
försäljningarna till Skövde stad, medan egendomarnas andelar i häradsallmänningen
Västra Stöpen böra bibehållas av kronan för de i kronoparken
Blängsmosse ingående skogsskiftena.
Drätselkammaren i Skövde hade sedermera framhållit, att det vore stadens
avsikt att Grubbagården och Storegården även i fortsättningen skulle drivas
såsom arrendejordbruk, då nämligen dessa fastigheter — i motsats till vad
förhållandet vore beträffande Mellomgården — icke väntades bliva tagna
i anspråk för stadsbebyggelsen inom den närmaste framtiden. En dylik disposition
av egendomarna skulle emellertid omöjliggöras, därest de till fastigheterna
hörande ängsskiftena försåldes till riksdagsmannen Magnusson.
Vissa delar av skiftena användes nämligen av arrendatorema såsom betesmarker
och vore därför behövliga för ett rationellt utnyttjande av jorden
å hemskiftena.
Magnusson hade i därefter inkomna skrifter — vid vilka fogats ett av
greve E. Hamilton, Hjälmsäter, Blomberg, avgivet intyg — bland annat bemött
drätselkammarens uttalanden rörande behovet av att bibehålla ängsskiftena
såsom betesmarker för Grubbagården och Storegården. Magnusson
hade sålunda framhållit, att den avkastning, som för närvarande utvunnes
å skiftena, vore mycket ringa i synnerhet som betet å skiftenas skogsmark
vöre ytterst obetydligt lill följd av en tät och delvis snårartad vegetation.
I sina skrifter hade Magnusson därjämte ytterligare utvecklat de tidigare
framförda .skälen för en försäljning av ängsskiftena till honom.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 88.
Efter ärendets riksdagsbehandling föregående år har drätselkammaren i
Skövde gjort förnyad framställning om förvärv av kronoegendomarna
Havstena Grubbagården och Storegården jämte tillhörande ängsskiften.
Drätselkammaren har härvid anfört, att i samband med en av medicinalstyrelsen
verkställd utredning rörande förläggning av ett statens sinnessjukhus
i Skaraborgs län fråga uppkommit om denna anläggnings uppförande å
förevarande ängsskiften. Staden hade för sin del genom särskilda undersökningar
funnit, att vatten- och avloppsledningar för en rimlig kostnad kunde
framdragas till nämnda skiften. Även om sjukhuset komme att förläggas till
annan plats, framginge av det sålunda inträffade att staden inom en mycket
nära framtid kunde få behov av ifrågavarande mark.
Drätselkammaren har vidare yttrat, bland annat, följande.
Riksdagsmannen Magnusson har numera förvärvat mark i omedelbar närhet
av ängsskiftena till en areal av 23,45 hektar. Denna mark synes vara tillräcklig
för den utvidgning av Magnussons trädgårdsrörelse, som torde kunna
genomföras. Dessutom har kammaren erbjudit Magnusson att på skäliga villkor
och lång tid arrendera ytterligare mark, varav en del är belägen i omedelbar
anslutning till de av honom nu förvärvade markområdena. Vid under
hand förda förhandlingar har Magnusson emellertid avvisat kammarens erbjudan
under förklaring, att ängsskiftena skulle vara det enda för honom
lämpliga området. Drätselkammaren vill i detta sammanhang vidare framhålla,
att, då en eventuell framtida exploatering för bostadsbebyggelse av
bland annat vissa delar av ängsskiftena måste befaras medföra sanitära olägenheter,
staden anser sig ha starka skäl för sin hemställan örn förvärv av
skiftena.
Riksdagsmannen Magnusson har i en sedermera ingiven skrift gjort gällande,
att vid undersökningarna rörande lämplig plats för ett sinnessjukhus
företräde givits åt annan mark än ängsskiftena. Magnusson har härjämte anfört,
att den fastighet han nyligen inköpt för utvidgning av sin plantskola
icke på långt när vöre av den storlek som angivits i drätselkammarens framställning.
Fastigheten vore dessutom icke lämplig för det med förvärvet av
ängsskiftena avsedda huvudsakliga ändamålet, nämligen anläggande av en
större fruktträdgård. Magnussons möjligheter att förverkliga planen på en
verklig storodling av körsbär vore helt beroende av sistnämnda förvärv. Beträffande
drätselkammarens uttalanden rörande befarade sanitära olägenheter
ville Magnusson påpeka, att ängsskiftenas läge icke medgåve en större bebyggelse
utan orimliga kostnader ävensom att en fruktträdsplantering därstädes
måste anses vara fullt betryggande ur sanitära synpunkter. Till stökande
av skiftenas lämplighet för frukt- och trädgårdsodling har Magnusson
vidare åberopat två intyg, det ena av föreståndaren för statens trädgårdsförsök
F. W. Nilsson samt det andra av ledamöterna av Skaraborgs läns hushållningssällskaps
trädgårdskommitté E. Backfors, E. Enderstein och E.
Hamilton.
Domänstyrelsen har i infordrat utlåtande den 6 november 1945 ifrågasatt,
huruvida staten borde försälja kronomark, när denna såsom i föreliggande
fall kunde tänkas erhålla användning för tillgodoseende av något statens
Kungl. Maj.ts proposition nr 88.
27
eget ändamål. I avvaktan på avgörandet av förevarande fråga syntes därför
ängsskiftena böra behållas i kronans ägo. Däremot borde hinder icke möta
mot att nu till staden försälja hemskiftena till kronoegendomarna Havstena
Grubbagården och Storegården ävensom skiftet Dälderna under Grubbagården
i enlighet med det av styrelsen tidigare tillstyrkta förslaget.
Drätselkammaren har därefter inkommit med ytterligare en skrift i ärendet.
Såsom i det föregående nämnts ha sedan fjolårets riksdag fattade sitt beslut Departementsom
försäljning till Skövde stad av hemskiftet till den inom staden belägna chelenkronoegendomen
Havstena nr 4 Mellomgården förnyade framställningar
gjorts rörande förvärv av de båda övriga i ärendet omförmälda kronoegendomarna,
nämligen Havstena nr 7 Grubbagården och nr 9 Storegården. Med
hänsyn till att arrendetiderna för sistnämnda båda egendomar utlöpa den
14 mars 1946 respektive den 14 mars 1947 torde ställning nu böra tagas till
frågan örn den framtida dispositionen av egendomarna.
I likhet med domänstyrelsen anser jag, att de återstående båda egendomarnas
hemskiften ävensom skiftet Dälderna — vilka samtliga skiften genom
sin belägenhet inom Skövde stad synas komma att tagas i anspråk för fortsatt
stadsbebyggelse — lämpligen böra avyttras till staden. Vad angår de till
egendomarna hörande ängsskiftena synes mig utredningen i ärendet giva
vid handen, att det för staden är av stor betydelse att få förvärva dessa
skiften, då nämligen staden därigenom skulle erhålla möjlighet att förhindra
en oreglerad bebyggelse samt säkerställa en lämplig disposition i övrigt av
områdena i fråga. I betraktande härav finner jag staden bör äga företräde
framför riksdagsmannen Magnusson vid en försäljning av ängsskiftena. Från
domänstyrelsens sida har, med anledning av uppkommen fråga om förläggning
till förevarande mark av ett statligt sinnessjukhus, ifrågasatts, örn icke
ängsskiftena tills vidare borde bibehållas i kronans ägo. Sedan försäljning
ägt rum av kronoegendomarna i övrigt — bortsett från egendomarna tillhörande
skogsmark — synes emellertid enligt min mening tillräcklig anledning
icke förefinnas för att kronan skulle i sin hand behålla ängsskiftena, detta
så mycket mindre som en eventuell framtida upplåtelse av mark för ett
sinnessjukhus icke torde, även örn Skövde stad nu får förvärva skiftena, behöva
föranleda några särskilda kostnader för staten.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört vill jag tillstyrka, att kronoegendomarna
Havstena nr 7 Grubbagården och nr 9 Storegården — med
undanlag av det till kronoparken Blängsmosse hörande skogsskiftet ävensom
egendomarnas andelar i häradsallmänningen Västra Stöpen — i sin
helhet avyttras till Skövde stad. Mot de köpeskillingar, sorn av domänstyrelsen
föreslagits för de olika skiftena, har jag intet att erinra.
Vad beträffar ängsskiftenas östra delar, vilka enligt vad i ärendet anförts
synas böra skyddas genom fridlysning, torde det efter utredning böra ankomma
på domänstyrelsen alt före försäljningen vidtaga för fridlysningens
genomförande erforderliga åtgärder.
23
Kungl. Mcij:ts proposition nr 88.
För den händelse egendomarnas andelar i häradsallmänningen Västra Stöpen,
vilka andelar avsetts skola behållas i kronans ägo, vid saluområdenas
avstyckning icke skulle komma att i sin helhet tilldelas det i kronoparken
Blängsmosse ingående skogsskiftet eller därest någon mera väsentlig ändring
beträffande saluområdenas areal, gränser eller eljest skulle komma att genomföras
vid avstyckningsförrättningama, synes det böra få ankomma på
Kungl. Maj:t att vidtaga den jämkning av köpeskillingarna, som härav må
föranledas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att, sedan från kronoegendomarna 1 mantal Havstena nr
7 Grubbagården och 1 mantal Havstena nr 9 Storegården i
Skövde stad avstyckats följande salulotter, vilka närmare utmärkts
å två av distriktslantmätaren E. O. Janson upprättade
kartor över egendomarna, lotterna må försäljas till
Skövde stad, nämligen
dels av Havstena nr 7 Grubbagården hemskiftet (stadsägoma
nr 264 -f 265) örn cirka 9,10 hektar, skiftet Dälderna
(stadsägorna nr 261 + 262 + 263) örn cirka 1,25 hektar samt
ängsskiftet (stadsägorna nr 260 + 266 + 267) om cirka 14
hektar för köpeskillingar av respektive 63 700, 2 050 och
14 350 kronor samt med tillträde den 14 mars 1946,
dels ock av Havstena nr 9 Storegården hemskiftet (stadsägan
nr 119) om cirka 22,70 hektar samt ängsskiftet (stadsägorna
nr 117 + 118) om cirka 15,60 hektar för köpeskillingar
av 77 200 respektive 17 600 kronor samt med tillträde den
14 mars 1947;
allt under villkor i övrigt
att salulotterna försäljas i befintligt skick,
att med försäljningen följa å lotterna belöpande andelar
i byallmänningar å Billingen och i Käpplunda by,
att lotterna tillkommande andelar i häradsallmänningen
Västra Stöpen undantagas från försäljningen,
att försäljningen icke omfattar andra å lotterna befintliga
byggnader och anläggningar än sådana, som tillhöra kronan,
att förbehåll göres för de jämkningar i lotternas gränser,
areal m. m., som kunna komma att föranledas av avstyckningsförrättningarna,
att köparen ensam bestrider kostnaderna för lotternas avstyckande,
att innehavare av över lotterna med vederbörligt tillstånd
framdragen elektrisk ledning förbehålles rätt att bibehålla
och nyttja ledningen utan rätt för köpare till annan ersättning
än gottgörelse av ledningens innehavare för skada till
följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningen ävensom
för skada, som förorsakas å kreatur, samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
29
att i övrigt bestämmelserna i förordningen den 25 maj
1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m. skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o
—6:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas lill riksdagen.
Ur protokollet:
Per Eldin.