Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

1

Nr ?9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr
895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda
bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning och
bankrörelse m. m.; given Stockholms slott den 15
februari 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december
1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser
örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 79.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser
örn riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 december 1939 angående rätt för
Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m., vilken jämlikt lag den 27 april 1945 (nr 146)
gäller till och med den 30 juni 1946, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 30 juni 1947.

Kungl. Maj.ts proposition nr 79.

3

Utdrag av protokollet över finansår enden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 februari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför,

Jämlikt lag den 22 december 1939 (nr 895) äger Konungen under vissa
utomordentliga förhållanden — på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret — i fråga örn riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens
räkenskaper meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i
stället för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Syftet med berörda
fullmaktslag är att möjliggöra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser,
som reglera riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare icke förutsedda
förhållanden, med vilka man i ett utomordentligt läge måste räkna.

Enligt 11 § första stycket lagen för Sveriges riksbank må guld utom landet
inräknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande
15 procent av hela metalliska kassan. Då denna bestämmelse med hänsyn
till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan ansetts lägga
hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning, som
vore mest betryggande, har Kungl. Majit med stöd av omförmälda fullmaktslag
genom kungörelse den 31 januari 1940 (nr 54) förordnat, att i
stället för berörda stadgande i riksbankslagen skall gälla, att såsom riksbankens
metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt
och omyntat guld.

Ifrågavarande fullmaktslag gällde ursprungligen till och med den 31 mars
1940 men har därefter förlänats fortsatt giltighet, sista gången genom lag den
27 april 1945 (nr 146), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och med
den 30 juni 1946.

I framställning till Kungl. Majit den 31 januari 1946 ha fullmäktige i riksbanken
■—- enär nämnda kungörelse enligt fullmäktiges mening under nuvarande
förhållanden borde äga fortsatt tillämpning även efter utgången av
juni 1946 och då det i fullmaktslagen lämnade bemyndigandet för Konungen
att jämväl i övrigt utfärda särskilda bestämmelser om riksbankens sedelut -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Departements chefen.

givning och bankrörelse m. m. borde bibehållas även i fortsättningen — hemställt,
att lagen måtte erhålla förlängd giltighet, förslagsvis till och med den
30 juni 1947.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha, efter remiss, den 7 februari 1946 yttrat
sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall
till bankofullmäktiges framställning.

Den möjlighet att efter lägets krav anpassa reglerna för riksbankens verksamhet,
som ifrågavarande fullmaktslag innefattar, torde under rådande
förhållanden böra bibehållas även efter utgången av juni 1946. Jag förordar
därför, att lagen förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1947.

Föredraganden hemställer härefter, att upprättat förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen
att meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m. måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Erik Skiöld.

467269. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.