Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
1
Nr 72.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension dt vissa i
statens tjänst anställda personer m. fl.; given Stockholms
slott den 8 februari 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna
l:o—16 :o hemställt.
GUSTAF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Erigsson, Mossberg.
Statsrådet Ericsson anmäler uppkomna frågor om pension åt vissa i statens
tjänst anställda personer m. fl. och anför därvid till en början i fråga om
grunderna för bestämmande av pensionsbeloppen följande.
Vid framläggandet av propositionen nr 65 till 1942 års riksdag erinrades
inledningsvis örn den genomgående höjning av pensionsunderlagen som skett
i allmänna tjänstepensionsreglementet den 30 december 1941 (nr 1008), vilket
trätt i kraft den 1 juli 1942. Vidare anfördes, att beträffande pensionsvillkoren
för arbetare förslag kunde väntas, vilka kunde påverka storleken av dåvarande
pensionsunderlag samt i de summariska pensionsföreskriftema angivna
pensionsbelopp. I anslutning härtill upptogs till övervägande frågan, vil
B
i hang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 72.
I
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
ken inverkan redan vidtagna eller förestående åtgärder beträffande pensionsunderlagen
borde erhålla vid bestämmande av storleken av riksdagspensioner.
Vad anginge anställningshavare, som redan avgått eller beräknades avgå
senast den 30 juni 1942, syntes härvid tillräcklig anledning icke föreligga att
för deras vidkommande frångå dittills tillämpade grunder för pensionsbeloppens
bestämmande. Beträffande anställningshavare som .skulle avgå först
efter den 30 juni 1942 framhölls, att skäl kunde anföras för ett hänsynstagande
i viss utsträckning till de nya pensionsbeloppen i de fall, då pensionsfrågan
underställdes riksdagens prövning. Emellertid ägde spörsmålet örn de
nya pensionsunderlagens inverkan på storleken av riksdagspensionerna ett
nära samband med frågan om reduktion av pensionsbeloppen på grund av
att vederbörande icke inbetalt några pensionsavgifter ävensom med den mera
vittutseende frågan om en eventuell övergång från ett system med dyrtidstilllägg
å dylika pensioner till en anordning med rörligt tillägg. Bland annat
med hänsyn härtill ansågs frågan om tillämpning av andra än de dittills vanliga
grunderna för riksdagspensionsbeloppens bestämmande icke för det
dåvarande påkalla något ställningstagande. Vad sålunda anfördes lämnades
av riksdagen utan erinran.
I proposition nr 5 till årets riksdag har förslag framlagts angående grunderna
för omreglering av vissa tjänstepensioner. Härvid har bland annat förutsatts,
att i samband med förbättring av vissa enligt äldre bestämmelser utgående
pensioner teknisk uppräkning skulle ske av vissa tjänstepensioner till
sådan nivå, att å desamma i fortsättningen skulle beräknas rörligt tillägg och
kristillägg i stället för såsom nu är fallet dyrtidstillägg och kristillägg. Vad
sålunda föreslagits avses skola tillämpas från och med den 1 juli 1946.
I anslutning till vad i sistnämnda proposition förordats synes frågan örn
grunderna för bestämmandet av riksdagspensioner nu böra upptagas till övervägande.
Vad först angår sådana anställningshavare, som redan avgått eller som beräknas
komma att avgå vid sådan tidpunkt under våren 1946, att pension
till dem hinner utgå för tid före den 1 juli 1946, synas hittillsvarande pensioneringsgrunder
böra tillämpas. Frågan om förbättring samt om teknisk omräkning
av beloppet till sådan nivå, att å detsamma kan för tid efter utgången
av juni 1946 beräknas rörligt tillägg i stället för dyrtidstillägg, blir i nu
avsedda fall att bedöma på samma sätt som motsvarande spörsmål i fråga
om redan tidigare beviljade riksdagspensioner, å vilka för närvarande utgår
dyrtidstillägg.
Beträffande åter anställningshavare, vilkas pension beräknas utgå tidigast
från och med den 1 juli 1946, synes en anknytning böra ske till de nyaste
pensionsunderlagen för tjänstemän och arbetare i statens tjänst samt till de
pensionsbelopp, som i proposition nr 5 föreslagits skola från nämnda tidpunkt
gälla enligt de summariska arbetarpensionsbestämmelserna, varvid
förutsättes att å pensionerna skola utgå rörligt tillägg och kristillägg. I fråga
örn pensioner till befattningshavare i tjänstemannaställning synes normalt
det förfaringssättet böra tillämpas, att till utgångspunkt tages det pensionsun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
3
derlag, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet gäller för extra ordinarie
tjänst i den lönegrad, i vilken slutlönen å tjänstgöringsorten enligt civila
icke-ordinariereglementet närmast motsvarar anställningshavarems under
de senare åren uppburna avlöning. Det må understrykas, att här allenast
är fråga om en teknisk beräkning i syfte att erhålla en lämplig utgångspunkt
för pensionens bestämmande, och att förfaringssättet således icke innebär något
ställningstagande till frågan om den ställning i lönegradshänseende, som
vederbörande befattningshavare kan anses ha innehaft i den befattning, för
vilken pension ifrågasättes.
Vid beredningen av nu föreliggande riksdagspensionsärenden har jämväl
övervägts den i 1942 års proposition berörda frågan örn reduktion av pensionsbeloppen
på grund av att vederbörande anställningshavare icke vidkänts
pensionsavdrag. Hittills har dylik reduktion plägat ske med 10 procent. Ehuru
anledning numera i och för sig kan anses föreligga att överväga en höjning
av procenttalet för ifrågavarande reduktion, har likväl i förevarande sammanhang
ändring i hittills tillämpad praxis härutinnan icke ansetts böra ske.
Övergången från dyrtidstillägg till rörligt tillägg ger anledning att överväga
en anslagsfråga. För närvarande utgå riksdagspensioner från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m., medan dyrtidstillägg å dylika pensioner
bestrides från särskilt anslag under tolvte huvudtiteln. Vid övergång till
rörligt tillägg å riksdagspensioner synes även det rörliga tillägget böra bestridas
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dock att vid de
affärsdrivande verken rörligt tillägg bör, liksom pensionen, utgå av de medel,
av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas. Därest riksdagen icke gör någon
erinran häremot, torde framdeles få upptagas frågan om härav föranledda
författningsändringar m. m.
I fråga om pension åt i det följande angivna personer anför föredraganden
följande:
1 :o.
Bränsle- och bergsteknikern hos marinförvaltningen Sven Vilhelm Bergh.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bergh är född den 17 september 1885 och således 60 år gammal;
att han varit anställd såsom extra ordinarie tjänsteman hos patent- och
registreringsverket under tiden 25 oktober 1920—31 augusti 1923;
att marinförvaltningen den 4 juli 1930 träffade avtal med Bergh att planlägga,
leda och övervaka de arbeten, som erfordrades för anordnande av
försöksdrift vid Kinnekulleverkens skifferoljeanläggning, samt att han för
sina åtaganden i samband därmed erhöll ett arvode av 1 000 kronor för månad;
att
han, sedan marinförvaltningen övertagit anläggningen, den 1 augusti
1932 anställdes som driftsledare för flottans skifferoljeverk å Kinnekulle mot
ett arvode av 500 kronor för månad vid vistelse i Stockholm och vid vistelse
å annan ort dessutom rese- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet
klass II C;
4
Kungl. Maj.ts proposition nr
att han under tiden 17 mars 1941—30 juni 1943 varit förordnad alt ävenledes
vara driftsingenjör och förvaltningschef vid flottans utvidgade sfcifferoljeverk
å Kinnekulle;
att till Bergh alltsedan den 1 juli 1937 utgått ett i staten för marinförvaltningen
upptaget arvode av 10 020 kronor för år, varå utgå dyrtidstillägg och
kristillägg;
samt att han beräknas avgå från sin arvodesbefattning hos marinförvaltningen
med utgången av juni 1946.
Marinförvaltningen har hemställt om utverkande av pension åt Bergh till
ett belopp av 4 414 kronor för år jämte därå belöpande rörliga tilläggsförmåner
och därvid framhållit, att Berghs arvode å 10 020 kronor för år vid
den tidpunkt, då det bestämdes, motsvarade vad som utginge till specialingenjör
av 1. graden vid mariningenjörkåren. Med hänsyn härtill borde han
även i pensionshänseende jämställas med dylik befattningshavare.
Försvarets civilförvaltning har icke haft något att erinra mot att Bergh
i pensionshänseende jämställes med specialingenjör av 1. graden vid mariningenjörkåren.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Bergh till ett belopp
av 4 236 kronor för år och därvid anfört, att beträffande tidpunkten för pensionsålderns
inträde ävensom i fråga om det för hel pension erforderliga antalet
tjänstår Bergh syntes böra likställas med specialingenjör av 1. graden.
Anställningstid, som infallit efter det han uppnått 60 års ålder, syntes icke
böra tillgodoföras honom. I överensstämmelse härmed skulle pensionen åt
Bergh bestämmas på följande sätt.
Berghs grundlön 10 020 kronor, varå utgå dyrtidstillägg och kristillägg,
svarar efter en ökning med 10 procent å 8 400 kronor — motsvarande den
vid avvägningen av de nya avlöningsreglementenas lönebelopp skedda uppräkningen
av förutvarande fasta löner —- närmast mot I-ortslön i 28 löneklassen
(11010 kronor). C-ortslön i samma löneklass utgör 9 660 kronor.
Med sistnämnda belopp såsom utgångspunkt skulle pensionen för Bergh,
som vid uppnådda 60 års ålder räknade en sammanlagd anställningstid i
statens tjänst av 18 år 1 månad, närmast bliva (2/3 X 9 660 = 6 440; 6 440 —-
Xl0r° — 6 440 — 1 738: 80 =) 4 701 kronor. Sistnämnda belopp bör
på grund av att Bergh ej vidkänts pensionsavdrag minskas med 10 procent
till (4 701 — 470 =) 4 231 kronor eller efter vederbörlig avrundning 4 236
kronor. Statskontoret får alltså föreslå, att pensionen för Bergh bestämmes
till sistnämnda belopp jämte rörligt tillägg och kristillägg.
I enlighet med myndigheternas förslag synes Bergh böra tillerkännas pension
av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppet vill jag framhålla, att Berghs
nuvarande arvode å 10 020 kronor överensstämmer med årslönen i 29 löneklassen
å G-ort i 1925 års civila löneplan. Då 29 löneklassen är slutiöneklass
inom lönegrad Eo 27 och då Berghs avgång från tjänsten förutsättes skola
ske tidigast den 1 juli 1946, synes pensionsbeloppet böra bestämmas med
utgångspunkt från pensionsunderlaget i nämnda lönegrad enligt allmänna
Kungl. Maj:ts proposition nr 72. 5
tjänstepensionsreglementet, eliel- 6 696 kronor. Pensionsbeloppet blir då i
anslutning till statskontorets beräkning (6 696 —- 27/ioo X 6 696 = 4 888: 08;
4 888: 08 — 488: 80 = 4 399: 28 eller avrundat) 4 404 kronor, förutom rörligt
tillägg och kristillägg. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att bränsle- och bergsteknikern hos marinförvaltningen
Sven Vilhelm Bergh må från och med den 1 juli 1946 under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 4 404 kronor.
2:o.
Fartygschefen på statsisbrytaren Ymer, kaptenen i flottans reserv Bror
Olof Juthe. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Juthe är född den 27 november 1890 och således 55 år gammal;
att han den 5 september 1916 utnämndes till fänrik i flottans reserv, inom
vilken han den 31 mars 1932 befordrades till kapten;
att hans under tiden 1 november 1927—30 april 1928 fullgjorda repetitionsövning
för vinnande av kompetens till kaptensbefordran ägde rum å det
statliga isbrytarfartyg, som togs i bruk i februari 1926 och sedermera benämndes
Atle;
att han — sedan det befunnits erforderligt alt för isbrytarfartygets bemanning
anställa särskild personal utöver den, som under kommendering å
detsamma kvarstode å flottans personalstater — sökte och erhöll anställning
å ifrågavarande fartyg;
att han i följd härav under budgetåren 1928/29—1937/38 inkallades till
tjänstgöring under i det närmaste 8 månader varje budgetår som kommenderad
officer, till en början på Atle samt från och nied våren 1933, då statens
isbrytarfartyg Ymer togs i bruk, på sistnämnda fartyg, där han för närvarande
är fartygschef;
att han från och med den 1 juli 1938 inkallades till tjänstgöring året örn;
att hans avlöning på grund av anställning vid det statliga isbrytarväsendet,
frånsett sjötillägg och ersättning för naturaförmåner, uppgått till för tiden
1929—1937, då tjänstgöringen omfattade knappt 8 månader om året, i medeltal
4 060 kronor för år och för tiden därefter med helårstjänstgöring i medeltal
omkring 10 000 kronor för år;
att hans anställning vid det statliga isbrytarväsendet är avsedd att upphöra
med utgången av juni 1946;
samt att han, som den 27 november 1945 uppnådde 55 års ålder, på grund
av sin anställning i flottans reserv är berättigad att åtnjuta reservpension
å 300 kronor för år jämte tilläggsförmåner.
Hos Kungl. Maj:t har Juthe gjort ansökning om pension, vilken tillstyrkts
av chefen för marinen.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
Försvarets civilförvaltning har föreslagit, att pensionen måtte bestämmas
till 2 232 kronor för år — utöver Juthe tillkommande reservpension •—- och
därvid anfört, att pensionen med hänsyn till det krävande arbete sökanden
utfört å statsisbry tarna Atle och Ymer, samt storleken av den avlöning han
uppburit vid helårstjänstgöring, syntes böra fastställas till sådant belopp,
att detsamma jämte sökanden tillkommande reservpension uppginge till
3 000 kronor eller något mindre än den ålderspension som enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet tillkommer från aktiv stat avgången kapten vid
flottan med 14 tjänstår. Då sökanden tillkommande reservpension efter avgång
från den av honom nu innehavda statsanställningen bomme att uppgå
till 768 kronor för år, skulle alltså tilläggspensionen utgöra 2 232 kronor.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Juthe med 2 616 kronor för år jämte
rörligt tillägg och kristillägg och därvid anfört, bland annat, följande.
Till utgångspunkt vid bestämmandet av pensionen synes lämpligen böra
tagas det pensionsunderlag, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
gäller för kapten å aktiv stat. Med hänsyn till att Juthe ansetts böra bibehållas
i sin befattning å statsisbrytaren till 55 års ålder synes han skäligen
böra få räkna tjänstår intill nämnda tidpunkt eller t. o. m. den 31 mars
1946. I anslutning härtill bör för hel pension förutsättas 30 tjänsteår. Juthe
torde enligt sagda beräkningsgrunder kunna åberopa en sammanlagd anställningstid
å isbrytarfartyg av 15 år 2 månader. På grundval av denna
59 X 5 712
tjänstetid torde pensionen till Juthe böra beräknas till (5 712 —------
— 5 712 — 2 808: 40 = 2 903: 60 — 10 °/o därav =) 2 616 kronor för år
jämte rörligt tillägg och kristillägg. Då i tjänstetiden därvid icke inräknats
den tjänstgöring, som för Juthe grundlagt hans rätt till reservpension, torde
den nu ifrågasatta pensionen icke böra minskas med Juthe tillkommande
pension såsom reservofficer. Juthes pensionsförmåner i sistnämnda egenskap
komma emellertid att minskas, därest Juthe erhåller den föreslagna
pensionen, i det att därvid å grundbeloppet 300 kronor icke kan utgå
vare sig pensionstillägg enligt kungörelsen 1922:360 eller förhöjning II enligt
kungörelsen 1925: 280. Reservpensionen kommer således att under angiven
förutsättning uppgå till 348 kronor för år jämte dyrtidstillägg och
kristillägg.
Jag ansluter mig till statskontorets förslag och hemställer, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att fartygschefen på statsisbrytaren Ymer, kaptenen i flottans
reserv Bror Olof Juthe må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast
från och med den 1 juli 1946, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 2 616 kronor.
Kungl. Muj:ts proposition nr 72.
7
3:o.
Förra tvättarbeterska!! vid Norrbottens regemente Beda Johanna Finsson,
född Hansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Finsson är född den 27 december 1879 och således 66 år gammal;
att hon under sammanlagt något mer än 16 år innehaft anställning vid
Norrbottens regemente, nämligen dels såsom servitris å manskapsmässen under
tiden 1 november 1913—30 september 1921, dels ock såsom tvättarbeterska
under tiden 1 april 1922—1 oktober 1924 och — med vissa avbrott
— under tiden 9 januari 1940—22 oktober 1945;
att hennes dagliga arbetstid uppgått till såsom servitris i genomsnitt 10
timmar och såsom tvättarbeterska 8 timmar;
att hon i egenskap av servitris åtnjutit — förutom vissa naturaförmåner
—- kontant lön, som till en början utgjort 20 kronor i månaden och sedan
successivt ökats till 52 kronor 50 öre i månaden;
samt att hennes avlöning såsom tvättarbeterska under tiden 1 april 1922
—1 oktober 1924 uppgått till 130 kronor i månaden, under tiden 9 januari
1940—1 mars 1941 till i medeltal omkring 190 kronor i månaden och därefter
till i medeltal omkring 230 kronor i månaden.
Finsson, som icke blivit underkastad vare sig 1934 års eller 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av
pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
enär hon icke före fyllda 60 år under en tid av sammanlagt minst 12 år
innehaft anställning i statens tjänst.
Finsson har hos Kungl. Maj:t gjort ansökning i syfte att erhålla pension
av statsmedel.
Försvarets civilförvaltning har ansett skäligt, att något årligt understöd av
statsmedel bereddes Finsson. 1 fråga om beräkningen av pensionen åt Finsson
har civilförvaltningen framhållit, att städerskor med en anställningstid
understigande 20 år i regel tilldelats riksdagspension med 360 kronor för år.
Den dagliga arbetstiden hade därvid i allmänhet icke omfattat mer än omkring
4 å 5 timmar. I det föreliggande fallet uppginge den dagliga arbetstiden
till 10 timmar under åren 1913—1921 och därefter 8 timmar. Med
hänsyn härtill syntes pensionsbeloppet böra sättas något högre, förslagsvis
till 408 kronor eller samma belopp som i kungörelsen den 7 december 1934,
nr 585, funnes angivet för en kvinnlig arbetare med en anställningstid understigande
20 år. Å pensionsbeloppet borde utgå dyrtids- och kristillägg i
vanlig ordning.
Statskontoret har tillstyrkt, att Finsson måtte komma i åtnjutande av pension
från och med dagen efter anställningens upphörande.
I likhet med myndigheterna anser jag, att Finsson bör komma i åtnjutande
av pension. Mot det av försvarets civilförvaltning föreslagna pensionsbeloppet
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
bär jag intet att erinra. Ä pensionen böra utgå dyrtidstillägg och kristillägg.
Pensionen torde böra utgå räknat från oell med den 1 november 1945.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra tvättarbeterskan vid Norrbottens regemente Beda
Johanna Finsson, född Hansson, må, räknat från och med
den 1 november 1945, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 408 kronor.
4:o.
Befattningshavaren vid riksförsäkringsanstaltens ombudskontor i Göteborg
Karin Louise Noring, född Nielsen. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Noring är född den 2 juli 1883 och således 62 år gammal;
att hon är änka efter riksförsäkringsanstaltens förutvarande ombud i Göteborg,
yrkesinspektörsassistenten Vilhelm Immanuel Noring, vilken avled
den 9 april 1917;
att hon, som under åren 1913—1915 tidvis tjänstgjort såsom extra biträde
vid yrkesinspektionen i Göteborg och därjämte sedan år 1913 varit sin make
behjälplig med ombudsarbetet, vid dennes död förordnats att bestrida ombudsgöromålen
till utgången av år 1917;
att hon därefter från och med den 1 januari 1918 varit anställd å riksförsäkringsanstaltens
ombudskontor i Göteborg;
att hennes avlöning sedan åtskilliga år tillbaka utgjort 400 kronor i månaden,
varå från och med den 1 januari 1942 utgått dyrtidstillägg med 20
procent;
samt att änkefru Noring efter makens död genom beslut av 1918 års riksdag
(statsverksprop., X huvudtiteln, p. 37; bankoutsk. uti. nr 17 A, p. 40;
riksd.skr. nr 10 A, p. 69) tillerkänts ett årligt understöd av 860 kronor från
och med den 1 januari 1918.
Riksförsåkringsanstalten har hos Kungl. Majit hemställt, att Kungl. Majit
ville vidtaga åtgärder för tilldelande av pension av statsmedel åt änkefru
Noring, samt därvid anfört i huvudsak följande.
Avlöningen till personalen å ombudskontoret i Göteborg hade av anstalten
beräknats vid fastställandet av Göteborgsombudets arvode och inbegripits
i detta. Nämnda förfaringssätt hade av ålder varit gällande, ehuru med
hänsyn till Göteborgsdistriktets storlek och arbetsbörda starka skäl kunde ha
talat för en anordning, varigenom personalen direkt underordnats anstalten
och därigenom även formellt blivit statstjänstemän. I detta sammanhang
vill riksförsåkringsanstalten erinra om sin skrivelse till Kungl. Majit den
31 augusti 1939 angående anstaltens avlöningsanslag för budgetåret 1940/41,
i vilken skrivelse anstalten bland annat framlagt förslag rörande indragning
av anstaltens ortsombud i Göteborg och ombudets ersättande med ett anstaltens
avdelningskontor i nämnda stad.
Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
9
Änkefru Noring synes i arbets- och lönehänseende närmast vara att jämställa
med kansliskrivare i lönegrad A 11. Då pensionsåldern för kansliskrivare
är 63 år och änkefru Noring har för avsikt alt kvarstanna i tjänst lill
uppnåendet av sagda ålder, vid vilken tid hon kommer att kunna tillgodoräkna
sammanlagt omkring 30 tjänstår, synes hon höra komma i åtnjutande
av pensionsförmåner motsvarande deni som tillkomma kansliskrivare.
Statskontoret har funnit skäligt, att pension av statsmedel tilldelas änkefru
Noring vid avgången från den av heime innehavda befattningen vid riksförsäkringsanstaltens
ombudskontor i Göteborg. I fråga örn pensionens belopp
har statskontoret anfört huvudsakligen följande.
De fru Noring tillkommande löneförmånerna uppgå, inberäknat dyrtidstillägg,
sedan den 1 januari 1942 till 480 kronor för månad, vilket belopp i
det närmaste motsvarar lön enligt 12 :e lönekiassen å ortsgrupp G — den
ortsgrupp, till vilken staden Göteborg är hänförlig — i den under civila
icke-ordinariereglementet intagna löneplanen. Pensionen åt fru Noring bör
bestämmas med utgångspunkt från motsvarande lön å C-ort, 3 726 kronor.
Pensionen till fru Noring, vilken vid uppnådda 63 års ålder kommer att innehava
en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av omkring 30 år, torde
således i första hand böra beräknas till två tredjedelar av 3 726 kronor, eller
2 484 kronor. Sistnämnda belopp bör på grund av att fru Noring ej vidkänts
pensionsavdrag eller erlagt pensionsavgifter minskas nied 10 procent till
2 236 kronor eller, efter vederbörlig jämkning, 2 244 kronor.
I egenskap av änka efter yrkesinspektörsassistenten Vilhelm Immanuel
Noring åtnjuter fru Noring jämlikt beslut av 1918 års riksdag sedan den 1
januari 1918 ett åriigt understöd av 860 kronor. Enligt vad som framgår av
den till grund för riksdagsbeslutet liggande utredningen torde anledningen till
att fru Noring vid en levnadsålder av endast 34 år erhöll årligt understöd huvudsakligen
hava varit den, att mannen Noring under tjänsteresor ådragit sig
den sjukdom, som bidragit till eller förorsakat hans den 9 april 1917 timade
död, samt att mannen Noring, därest han levat, redan den 1 januari 1918 sannolikt
skulle lia erhållit befordran tili ordinarie yrkesinspektörsassistent, varigenom
fru Noring skulle hava erhållit författningsenlig rätt till pension.
Understödet till fru Noring uppgår med inräknande av därå utgående tilllägg
för närvarande till 130 kronor 66 öre för månad, vilket belopp närmast
motsvarar en årspension av 1 200 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg
efter de procentsatser som gälla beträffande pensioner enligt allmänna famil
jepensionsreglementet.
Beträffande spörsmålet huruvida och i vad mån det nyss beräknade pensionsbeloppet,
2 244 kronor, hör minskas i anledning av det fru Noring tillerkända
familjeunderstödet får statskontoret föreslå, att pensionen till fru
Noring i anslutning till de i 18 § 2 mom. allmänna familjepensionsreglementet
meddelade reduceringsbestämmelserna nedsättes i så måtto, att de sammanlagda
pensionsförmånerna komma att uppgå till så stort belopp som motsvarar
summan av pensionen för statsanställningen och tre fjärdedelar av
familjeunderstödet. I enlighet härmed synes tjänstepensionen till fru Noring
böra bestämmas till (2 244---=) 1 944 kronor. Å pensionen förutsät
tas
rörligt tilliigg och kristillägg skola utgå efter enahanda grunder, som
gälla beträffande tjänstepensioner enligt allmänna tjänstepensionsreglementet.
Även om änkefru Noring under sin tjänstgöring å riksförsäkringsanstaltens
ombudskontor i Göteborg icke varit direkt anställd i statens tjänst, har hon
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
dock därunder utfört arbete för statens räkning. Med hänsyn härtill vill jag
förorda, att på grund av nämnda tjänstgöring pension av statsmedel beviljas
henne. Pensionen synes mig böra bestämmas på sätt statskontoret föreslagit
eller till 1 944 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg, dag hemställer
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att befattningshavaren vid riksförsäkringsanstaltens ombudskontor
i Göteborg Karin Louise Noring, född Nielsen, må
från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1946,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 944
kronor.
5:o.
Städerskan hos yrkesinspektionen Hilda Löfgren. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Löfgren är född den 11 mars 1874 och således nära 72 år gammal;
att hon sedan den 1 juli 1913 innehaft anställning såsom städerska hos
yrkesinspektionen i åttonde distriktet (Karlstad) med en beräknad daglig
arbetstid av minst 3 timmar;
att hon intill den 1 juli 1942 uppburit ersättning för städningsarbetet med
lägst 20 och högst 40 kronor i månaden samt därefter med 43 kronor i månaden;
samt
att hon är ensamstående och icke har andra tillgångar än ett kapitalbelopp
å 1 000 kronor.
Löfgren, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, kan med hänsyn till omfattningen av den dagliga arbetstiden
icke heller komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna i kungörelsen
den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av
viss arbetarpersonal i statens tjänst.
Riksförsäkringsanstalten har hemställt örn utverkande av pension åt Löfgren.
Statens pensionsanstalt har med hänsyn till den långa tid, varunder Löfgren
innehaft anställning i statens tjänst, och i betraktande av föreliggande
ömmande omständigheter icke velat motsätta sig, att pension av statsmedel
tillerkändes henne. Beträffande pensionsbeloppet har anstalten föreslagit, att
detsamma måtte fastställas till 300 kronor utan tilläggsförmåner.
Statskontoret har anslutit sig till vad statens pensionsanstalt föreslagit.
Därvid har statskontoret erinrat, att 1945 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 13,
p. 10; riksd. skr. nr 122) i ett fall, där pensionen bestämts till 300 kronor för
år, medgivit att dyrtidstillägg finge utgå å pensionen. Statskontoret har emellertid
påpekat, att de sammanlagda pensionsförmånerna härigenom komme
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
11
att uppgå till 516 kronor 48 öre för år, under det att den högsta avlöning Löfgren
uppburit, utgjort 516 kronor för år.
Med hänsyn till att riksdagen tidigare, då ömmande omständigheter förelegat,
beviljat pension åt städerskor, vilkas dagliga tjänstgöringstid uppgått
till allenast 3 timmar, vill jag icke motsätta mig, att Löfgren erhåller pension
av statsmedel. Denna synes böra bestämmas till 300 kronor. Då pensionen är
avsedd att utgå först efter utgången av juni 1946, vill jag under hänvisning
till vad jag inledningsvis anfört förorda, att rörligt tillägg och kristillägg må
utgå å densamma. Detta skulle innebära, att de sammanlagda pensionsförmånerna
i nuvarande indexläge komme att uppgå till 393 kronor. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan hos yrkesinspektionen Hilda Löfgren må
från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli 1946,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 300
kronor.
6:o.
Förra städerskan hos länsstyrelsen i Stockholms län Elin Gottfrida Rydström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Rydström är född den 15 juni 1878 och således 67 år gammal;
att hon under tiden 1 maj 1922—31 december 1945 utfört städning och rengöring
inom länsstyrelsens i Stockholms län ämbetslokaler, varvid hon under
tiden till och med 31 januari 1939 biträtt dåvarande förste expeditionsvakten
hos länsstyrelsen, vilken innehade städningen och rengöringen på entreprenad,
samt från och med 1 februari 1939 varit anställd såsom städerska
direkt hos länsstyrelsen;
att hennes dagliga arbetstid normalt uppgått till 4 timmar;
samt att hennes avlöning utgjort under tiden 1 februari 1939—31 december
1944 100 kronor i månaden jämte visst procentuellt tillägg därå sedan
1 januari 1941 ävensom från och med 1 januari 1945 110 kronor för månad
jämte tillägg.
Hos Kungl. Maj:t har Rydström — som icke kan komma i åtnjutande av
pension enligt de bestämmelser som gälla för pensionering av arbetare i statens
tjänst — gjort ansökning i fråga örn pension.
Länsstyrelsen i Stockholms län har tillstyrkt, att pension av statsmedel
beredes Rydström.
Statens pensionsanstalt har med hänsyn till den förhållandevis långa tid
— sammanlagt mer än 23 år, därav de senaste åren med anställning i statens
tjänst — varunder sökanden för statens räkning utfört arbete av sådan omfattning,
att hon kan anses därav hava haft sin huvudsakliga sysselsättning,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
tillstyrkt att åtgärder vidtagas för beredande av pension åt henne. I fråga
om pensionens storlek har pensionsanstalten föreslagit ett grundbelopp av
438 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg.
Statskontoret har anslutit sig till pensionsanstaltens förslag.
I likhet med myndigheterna anser jag, att Rydström bör komma i åtnjutande
av pension. Under hänvisning till vad jag inledningsvis anfört och då
Rydströms anställning redan upphört föreslår jag, att pensionen besiämmes
till 384 kronor jämte dyrtidstillägg och kristillägg. Pensionen torde böra utgå
räknat från och med den 1 januari 1946. Jag hemställer alltså, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att förra städerskan hos länsstyrelsen i Stockholms län Elin
Gottfrida Rydström må, räknat från och med den 1 januari
1946, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
384 kronor.
7 :o.
Extra landskontoristcn hos länsstyrelsen i Östergötlands län Axel Vilhelm
Thuresson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Thuresson är född den 23 oktober 1881 och således 64 år gammal;
att han — efter att ha innehaft ett flertal olika anställningar, däribland
såsom skrivbiträde åt vissa kommunala och statliga befattningshavare i Linköping
— i augusti 1918 erhållit anställning hos länsstyrelsen i Östergötlands
län, där han tjänstgjort å landskontoret;
samt att han alltsedan den 1 oktober 1935 åtnjuter lön såsom extra tjänsteman
i 14 lönegraden, i vilken han numera tillhör 13 (högsta) löneklassen.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har hos Kungl. Majit hemställt om utverkande
åt Thuresson av ett pensionsunderstöd från den 1 november 1946
å förslagsvis 1 800 kronor årligen. Länsstyrelsen bär därvid erinrat, att Kungl.
Majit i samband med genomförandet av de av 1937 års riksdag beslutade
ändringarna i länsstyrelsernas organisation genom brev den 30 juni 1937
föreskrivit, att vid landskontoret i Östergötlands län finge finnas anställda,
bland andra, tre extra ordinarie befattningshavare i 14 lönegraden. Enär
tre andra tjänstemän med hänsyn till sin utbildning och sin mångsidigare
tjänstgöring ansetts böra placeras å de tre disponibla befattningarna, hade
emellertid Thuresson, som vid ifrågavarande tid var 56 år gammal, icke
kunnat vinna formlig anställning såsom extra ordinarie landskontorist.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot att pension tillerkändes
Thuresson från och med den dag, då han komme att frånträda sin befattning
vid länsstyrelsen.
Även jag anser mig böra förorda, att pension utverkas åt Thuresson. Pensionsbeloppet
torde, då Thuresson avses skola avgå först efter utgången av
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
13
juni 1946, i enlighet med de av mig tidigare angivna riktlinjerna böra bestämmas
på följande sätt. Thuresson åtnjuter lön såsom extra tjänsteman enligt
13 löneklassen civila icke-ordinariereglementet, vilket är slutiöneklassen
inom lönegraden Eo 10. Pensionen synes böra fastställas med utgångspunkt
från det pensionsunderlag, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
gäller för befattning i nämnda lönegrad, eller 2 616 kronor. Med hänsyn till
att Thuresson vid avgången beräknas kunna åberopa en tjänstetid av 28 år
3 månader och då sedvanlig reduktion med tio procent bör ske på grund av
att pensionsavgifter icke erlagts, torde pensionen böra bestämmas till (2 616
— V120 X 2 616 = 2 463: 40 — 246:34 = 2 217:06 eller avrundat) 2 220 kronor.
Pensionen, å vilken böra utgå rörligt tillägg och kristillägg, bör utbetalas
från och med månaden näst efter den, varunder Thuresson lämnar sin anställning
hos länsstyrelsen.
I enlighet med det sagda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att extra landskontoristen hos länsstyrelsen i Östergötlands
län Axel Vilhelm Thuresson må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast
från och med den 1 juli 1946, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 2 220 kronor.
8:o.
Förmannen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten Nils
Wallin. Av handlingarna i ärendet inhämtas
att Wallin är född den 20 december 1884 och således 61 år gammal;
att han under tiden 1 november 1903—31 oktober 1908 innehaft militär
anställning, därvid han bland annat avlagt underofficersexamen vid kavalleriet;
att
han varit anställd vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten
under tiden sedan den 23 mars 1925, därvid han först varit grovarbetare
samt från och med den 1 maj 1928 förman;
att han, som till en början åtnjutit växlande avlöning för timma och för
månad, sedan den 1 juli 1939 uppburit arvode motsvarande lön enligt 13
löneklassen å E-ort jämte därå belöpande rörligt tillägg och, sedan den 1 januari
1941, jämväl kristillägg;
att Wallins hälsotillstånd under de senaste åren så försämrats, att han befunnits
för framtiden oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin
tjänst eller annan befattning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde;
samt
att han avses skola lämna sin anställning den 1 juni 1946.
Väg- och vattenbyggnadsstgrclsen har, i anledning av en av Wallin hos
styrelsen gjord ansökning, hemställt om utverkande av pension åt Wallin
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
nied ett i förhållande till hans anställningstid och löneförmåner skäligt belopp.
Statskontoret har — under hänvisning till att anställningshavare i arbetsledande
ställning vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten tidigare
tillerkänts riksdagspension (jfr proposition 1941:37 punkt 8 och 1942:
65 punkt 2) — tillstyrkt, att pension utverkas åt Wallin till ett belopp av
1 704 kronor för år jämte rörligt tillägg och kristillägg. Statskontoret har
härvid utgått ifrån att Wallin icke borde få komma i åtnjutande av högre
pension än som skulle lia tillkommit honom, därest han den 1 juli 1939 erhållit
extra ordinarie befattning i 10 lönegraden samt därvid fått för pension
till två tredjedelar tillgodoräkna sig tidigare statsanställning.
För egen del har jag icke funnit anledning till erinran mot att Wallin erhåller
pension av statsmedel. Pensionen synes i detta fall böra bestämmas
på följande sätt. Wallin förutsättes skola avgå den 1 juni 1946, vid vilken
tidpunkt han torde kunna räkna en sammanlagd anställningstid i statens
tjänst av 26 år. Med utgångspunkt från pensionsunderlaget i lönegrad Eo 10
enligt civila tjänstepensionsreglementet, 2 040 kronor, kan pensionen bestämmas
till (26/3o X 2 040 — 10 % = 1 591 kronor 20 öre eller avrundat) 1 596
kronor jämte dyrtidstillägg och kristillägg. Jag hemställer således, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förmannen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten
Nils Wallin må från och med den 1 juni 1946 under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 596
kronor.
9:o.
Förra städerskan hos riksräkenskapsverket Edla Amalia Adler, född Dalén.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Adler är född den 26 augusti 1878 och således 67 år gammal;
att hon under tiden 10 juni 1923—31 oktober 1945 utfört städningsarbete
hos riksräkenskapsverket, varvid hon intill utgången av januari 1940 varit
anställd av förste expeditionsvakten hos verket, vilken på entreprenad omhänderhaft
städningen inom viss del av verkets lokaler, och därefter varit
anställd direkt hos riksräkenskapsverket;
att Adlers dagliga arbetstid uppgått till 4 V2 timmar;
att hon i ersättning för städningsarbetet under tiden 1 februari 1940—31
december 1944 uppburit 112 kronor 50 öre i månaden, varå från och med
den 1 januari 1941 utgått vissa procentuella tillägg, samt att ersättningen
från och med 1 januari 1945 uppgått till 123 kronor 75 öre i månaden jämte
25 procent tillägg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
15
Adler, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för
arbetare, har ej heller kunnat komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 096) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon först efter
fyllda 60 år vunnit direkt anställning i statens tjänst.
Adler har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Riksräkenskapsoerket har hemställt om åtgärder för pension till Adler från
och med den 1 november 1945.
Statens pensionsanstalt har, i betraktande av bland annat den förhållandevis
långa tid av omkring 22 år, varunder Adler för statens räkning utfört
arbete av sådan omfattning att hon kan anses därav ha haft sin huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla, funnit skäligt, att pension av statsmedel
tillerkändes henne. I fråga örn pensionens storlek har pensionsanstalten anfört,
att därest kungörelsen 1942: 696 varit tillämplig å Adler beträffande hela
hennes tjänstgöringstid, pensionsanstalten torde ha tillerkänt henne pension
enligt kungörelsen med 456 kronor för år jämte rörligt tillägg. Med nämnda
belopp som utgångspunkt har pensionsanstalten föreslagit, att pensionen till
Adler — under förutsättning att dyrtidstillägg finge utgå därå —- bestämdes
till 384 kronor för år.
Jämväl statskontoret har ansett skäligt, att Adler erhölle pension av statsmedel.
Genom beslut den 30 november 1945 har Kungl. Maj:t förordnat, att till
Adler skulle, räknat från och med den 1 november 1945 tills vidare intill dess
slutligt beslut meddelats i fråga om hennes pensionsförhållanden, från sjunde
huvudtitelns anslag till extra utgifter utbetalas tillfälligt understöd till belopp
av femtio kronor vid varje månads utgång; dock med skyldighet för Adler
att, i den mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder
hon uppburit det sålunda medgivna understödet, till nämnda anslag återbetala
för samma tid uppburna understödsmedel.
I likhet med myndigheterna anser jag, att Adler bör komma i åtnjutande
av pension. I fråga örn pensionsförmånernas storlek ansluter jag mig till
statens pensionsanstalts förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förra städerskan hos riksräkenskapsverket Edla Amalia
Adler, född Dalén, må, räknat från och med den 1 november
1945, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
384 kronor, varvid skall iakttagas den henne genom Kungl.
Maj:ts beslut den 30 november 1945 ålagda återbetalningsskyldigheten.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
10:o.
Städerskan vid tullkammaren i Karlshamn Ellen Elida Laurentia Svensson,
född Håkansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Svensson är född den 4 november 1877 och således 68 år gammal;
att hon sedan den 1 december 1913 varit anställd såsom städerska vid tullkammaren
i Karlshamn med en arbetstid av omkring 20 timmar i veckan;
att hennes ersättning för städningsarbetet under tiden 1 oktober 1940—
30 september 1945 uppgått till i medeltal omkring 920 kronor för år;
att Svensson -—- förutom nämnda anställning — jämväl sedan den 1 juli
1927 innehaft anställning såsom städerska vid sjömanshuset i Karlshamn;
att hennes arbetstid vid sjömanshuset uppgått till i medeltal 2 timmar örn
dagen;
samt att hennes ersättning för arbetet där sedan den 1 oktober 1938 utgjort
360 kronor för år.
Hos statens pensionsanstalt har Svensson anhållit örn pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst och därvid bland
annat åberopat ett av kommerskollegium avgivet yttrande, vari kollegium
anfört, att ehuru det arvode, vilket Svensson åtnjutit såsom städerska vid
sjömanshuset i Karlshamn, icke torde kunna sägas lia direkt guldits
av statsmedel, detsamma dock enligt kollegiets mening syntes för bestämmande
av Svenssons pensionsbelopp böra likställas med avlöning från anställning
i statens tjänst. Genom beslut den 21 september 1945 har statens
pensionsanstalt funnit sig förhindrad tilldela henne pension enligt bestämmelserna
i förenämnda kungörelse, enär hon icke i statens tjänst innehaft
sådan anställning, som utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Svensson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Med hänsyn till såväl Svenssons långvariga anställning i tullverket som
hennes anställning vid sjömanshuset i Karlshamn och i betraktande av föreliggande
ömmande omständigheter har generaltullstyrelsen tillstyrkt, att
framställning måtte avlåtas till riksdagen örn en årlig pension åt Svensson.
Statens pensionsanstalt har tillstyrkt, att Svensson erhåller pension av statsmedel.
I fråga om pensionsbeloppet har pensionsanstalten föreslagit, att det
samma under visst hänsynstagande jämväl till anställningen vid sjömanshuset
i Karlshamn måtte bestämmas till 408 kronor för år.
Statskontoret har biträtt pensionsanstaltens förslag.
Även jag anser mig böra förorda, att Svensson erhåller pension av statsmedel.
Enligt vad jag inhämtat, avses Svensson skola lämna sina ifrågavarande
anställningar med utgången av mars 1946. Pensionen torde följaktligen
kunna bestämmas till 408 kronor jämte dyrtids- och kristillägg. Jag
hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
Kungl. Maj.ts proposition nr li -
ll
att städerskan vid tullkammaren i Karlshamn Ellen Elida
Laurentia Svensson, född Håkansson, må från och med månaden
näst efter den, varunder hon före den 1 juli 1946 lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 408 kronor.
U:o.
övermaskinisten å kustbevakningsångaren Triton Sven Jacobson. Av
handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jacobson är född den 15 november 1878 och således 67 år gammal;
att han under tiden 16 september 1929—15 oktober 1939 varit anställd
vid tullverket såsom förste maskinist å kustbevakningsångaren Triton;
att han, sedan nämnda fartyg ■ ställts till marinens förfogande, från och
med den 16 oktober 1939 varit anställd vid marinen såsom övermaskinist å
fartyget, vilken anställning beräknas upphöra med utgången av februari
1946;
samt att han i sistnämnda anställning åtnjutit arvode, som från och med
den 1 september 1941 utgått med 500 kronor i månaden, varjämte han intill
den 6 oktober 1945 under viss tjänstgöring uppburit mässpenningar med 3
kronor 60 öre för dag och därefter dagtraktamente med 10 kronor för dag.
Jacobson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Generaltullstyrelsen har med hänsyn till längden av Jacobsons anställning
i statens tjänst icke haft något att erinra mot att åtgärder vidtoges för utverkande
åt honom av en årlig pension.
Statskontoret har i likhet med generaltullstyrelsen ansett, att Jacobson vid
avgången ur tjänst borde komma i åtnjutande av pension av statsmedel. Beträffande
beräkningen av pensionen har ämbetsverket anfört, bland annat,
följande.
Pensionen åt Jacobson torde böra bestämmas i förhållande till hans genomsnittliga
löneinkomster under de senaste tre åren. Enligt utredningen i
ärendet har Jacobson i avlöning uppburit 500 kronor för månad ävensom
mässpenningar med 3 kronor 60 öre för tjänstgöringsdag ombord. Enligt
besked från vederbörande marindistrikts kameralkontor ingår i det fasta
månadsbeloppet dyrtidskompensation å i runt tal 20 procent. Grundavlöningen
skulle alltså utgöra 5 000 kronor för år. I viss mån tveksamt är huruvida
vid bestämmandet av pensionen hänsyn bör tagas till de uppburna
mässpenningama. Förmåner, vilka icke avse att bereda vederbörande befattningshavare
en inkomst utan utgöra ersättning för omkostnader i tjänsten,
såsom reseersättning, tjänstgöringstraktamenten m. m., hava i regel ansetts
icke böra få inverka på pensionen. Emellertid lärer av uppburna mässpenningar
ett belopp av 1 krona 20 öre för dag räknas såsom skattepliktig
inkomst. Vid dylikt förhållande bör vid pensionsavvägningen hänsyn rimligen
tagas till den del av sagda förmån, för vilken skatteplikt föreligger. Då
Jacobson enligt uppgift uppburit mässpenningar under i runt tal 300 dagar
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 72. 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
för år, skulle alltså till den fasta lönen läggas ett belopp å (300 X 1: 20=)
360 kronor för år. Den sammanlagda årsavlöning, på vilken pensionen skulle
grundas, utgör alltså 5 360 kronor.
För egen del anser jag med hänsyn till konsekvenserna tillräcklig anledning
icke föreligga att vid bestämmandet av pensionsbeloppet i förevarande
fall taga hänsyn till att i avlöningen ingått förmån av mässpenningar. Pensionen
synes i stället böra grundas på ett avlöningsbelopp av 5 000 kronor.
Beloppet motsvarar ungefärligen lönen i 17 löneklassen å G-ort enligt 1925
års löneplan, vilken löneklass är slutlöneklassen i 14 lönegraden för extra
ordinarie tjänstemän. Pensionsunderlaget för nämnda lönegrad utgjorde enligt
civila tjänstepensionsreglementet 2 640 kronor. Med hänsyn till att Jacobsons
anställningstid i statens tjänst vid utgången av februari 1946 beräknas
omfatta 16 år 5 månader 15 dagar och med beaktande av att han
icke erlagt några pensionsavgifter, skulle pensionen till honom kunna bestämmas
till (16/so X 2 640 = 1 408; 1 408 — 140: 80 =) 1 267 kronor 20 öre
eller avrundat 1 272 kronor. Å beloppet förutsättes dyrtidstillägg och kristillägg
skola utgå. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att övermaskinisten å kustbevakningsångaren Triton Sven
Jacobson må från och med månaden näst efter den, varunder
han före den 1 juli 1946 lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1 272 kronor.
12:o.
Förre förste maskinisten å kustbevakningsångaren Triton .Tohan Mauritz
Karlberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Karlberg är född den 17 december 1881 och således 64 år gammal;
att han under tidsperioderna 31 mars—9 december 1922 och 2 april—
15 juni 1923 varit anställd hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom
maskinist å bogserbåt;
att han innehaft anställning vid tullverket dels under tiden 23 juni—18
augusti 1926 såsom andre maskinist å ett av tullverket tillfälligt förhyrt
fartyg, dels under tiden 7 februari 1931—15 oktober 1939 såsom andre maskinist
å kustbevakningsångaren Triton;
att han, sedan sistnämnda fartyg ställts till marinens förfogande, under
tiden 16 oktober 1939—5 oktober 1945 varit anställd vid marinen såsom
förste maskinist å fartyget;
samt att han vid marinen uppburit fast månadslön, som under tiden 1
september 1941—30 juni 1943 uppgått till 360 kronor och därefter till 400
kronor, varjämte han vid viss tjänstgöring åtnjutit mässpenningar med 3
kronor 60 öre för dag.
Kungl. Majlis proposition nr 72.
19
Karlberg har hos Kungl. Majit anhållit, att framställning måtte göras hos
riksdagen om beredande av pension åt honom.
Generaltullstyrelsen har med hänsyn till längden av Karlbergs anställningstid
i statens tjänst icke haft något att erinra mot att pension utverkades
åt honom.
Statskontoret har tillstyrkt, att Karlberg måtte komma i åtnjutande av
pension från och med dagen efter avgången ur tjänst. Pensionen åt Karlberg
har statskontoret ansett böra bestämmas efter samma grunder, som
ämbetsverket förordat i det under punkt liro upptagna ärendet angående pension
åt övermaskinisten Sven Jacobson.
I likhet nied myndigheterna anser jag Karlberg böra komma i åtnjutande
av pension av statsmedel. Under hänvisning till vad jag under punkt Illo
anfört anser jag mig icke böra medräkna uppburna mässpenningar i den
pensionsgrundande avlöningen. Denna bör fördenskull i detta fall beräknas
till 3 870 kronor för år. På motsvarande sätt som i det nyssnämnda
fallet utgår jag från det enligt civila tjänstepensionsreglementet
fastställda pensionsunderlaget för extra ordinarie tjänsteman i 10
lönegraden eller 2 040 kronor. Pensionen till Karlberg kan alltså bestämmas
till (15/3o X 2 040 = 1 020; 1020—102=) 918 eller, avrundat, 924 kronor
jämte dyrtids- och kristillägg. I enlighet härmed hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre förste maskinisten å kustbevakningsångaren Triton
Johan Mauritz Karlberg må, räknat från och med den 1
november 1945, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 924 kronor.
13:o.
Kontrollören vid brännvinstillverkningen Olof Sjöholm. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,
att Sjöholm är född den 8 september 1875 och således 70 år gammal;
att han tjänstgjort som kontrollör vid sockerraffinaderi under tillverkningsåren
1906/07—1921/22 samt såsom tillfälligt biträdande kontrollör vid
sockerraffinaderi och, i mindre utsträckning, såsom tillsyningsman under
tillverkningsåren 1922/23—1928/29;
att han alltsedan tillverkningsåret 1929/30 innehaft anställning såsom kontrollör
vid brännvinstillverkningen, dock att Sjöholm icke kunnat beredas
tjänstgöring under tillverkningsåren 1942/43 och 1944/45 på grund av inskränkning
i tillverkningen av potatisbrännvin;
att han vid sockerbeskattningens upphörande 1929 av Kungl. Majit och
riksdagen tillerkändes en engångsersättning med 2 200 kronor;
att hans tjänstgöring vid socker- och brännvinstillverkningen varit av följande
omfattning, nämligen:
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Tillverkningsår |
Antal dagar |
Tillverkningsår |
Antal | |
Tillverkningsår |
Antal dagar |
1906/07 .............. |
335 |
1920/21 .............. |
365 |
1934/35 .............. |
165 |
1907/08 .............. |
270 |
1921/22 .............. |
365 |
1935/36 .............. |
159 |
1908/09 .............. |
365 |
1922/23 .............. |
122 |
1936/37 .............. |
176 |
1909/10 .............. |
365 |
1923/24 .............. |
152 |
1937/38 .............. |
208 |
1910/11 ........... |
365 |
1924/25 .............. |
139 |
1938/39 .............. |
175 |
1911/12 ............ |
366 |
1925/26 .............. |
199 |
1939/40 .............. |
159 |
1912/13 .............. |
365 |
1926/27 .............. |
79 |
1940/41 .............. |
216 |
1913/14 .............. |
365 |
1927/28 .............. |
136 |
1941/42 .............. |
166 |
1914/15 .............. |
365 |
1928/29 .............. |
144 |
1942/43 .............. |
|
1915/16 ... |
366 |
1929/30 .............. |
83 |
1943/44 .............. |
183 |
1916/17 ....... |
334 |
1930/31 .............. |
144 |
1944/45 .............. |
|
1917/18 ............. |
360 |
1931/32 .............. |
130 |
1945/46 .............. |
100 |
1918/19 .............. |
365 |
1932/33 .............. |
168 |
Summa dagar |
9086 |
1919/20 .............. |
366 |
1933/34 .............. |
151 |
att han således vid utgången av tillverkningsåret 1945/46 kommer att hava
varit förordnad såsom kontrollör vid kontrollen över sockerbeskattningen och
vid brännvinstillverkningen under tillhopa 40 tillverkningsår och med en
sammanlagd effektiv tjänstetid av i runt tal 25 år;
samt att hans anställning kommer att upphöra med utgången av september
1946.
Kontrollstyrelsen har, i anledning av en av Sjöholm hos styrelsen gjord ansökning,
hemställt örn utverkande av pension åt Sjöholm från och med den
1 oktober 1946 och därvid erinrat, att riksdagen i ett flertal fall beviljat pension
åt brännerikontrollörer, exempelvis åt kontrollören W. J. Broberg år
1940 (bankoutskottets uti. nr 21, s. 13—15). Vad beträffar storleken av den
pension, som borde ifrågakomma för Sjöholm, har kontrollstyrelsen ansett
sig böra tillämpa ett förfarande, likartat med det som kommit till användning
vid pensioneringen av den nyssnämnde kontrollören Broberg. Styrelsen har
därvid ansett sig böra utgå från Sjöholms inkomster av kontrollörstjänstgöringen
under de tre sista ur tjänstgöringssynpunkt normala år, varunder Sjöholm
innehaft förordnande som kontrollör vid brännvinstillverkningen, nämligen
tillverkningsåren 1940/41, 1941/42 och 1943/44. Under större delen av
förstnämnda tillverkningsår utgick kontrollörsarvodet vid tjänstgöring vid
allenast ett bränneri med 9 kronor 50 öre för dag förutom dyrtidstillägg. Sjöholm
har under de tre nämnda tillverkningsåren tjänstgjort resp. 216, 166
och 183 dagar. Med utgångspunkt från ett dagarvode av 9 kronor 50 öre kan
hans inkomst av kontrollörs t jönsten under dessa år beräknas ha utgjort
respektive 2 052 kronor, 1 577 kronor och 1 738 kronor 50 öre. I medeltal
för ifrågavarande år har den sålunda beräknade inkomsten utgjort 1 789 kronor
17 öre, eller i runt tal 1 800 kronor.
Kontrollstyrelsen föreslår, att Sjöholms pension bestämmes till 1 800 kronor
jämte dyrtids- och kristillägg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 72.
21
Statskontoret har icke haft någon annan erinran mot kontrollstyrelsens
hemställan än att å det av styrelsen föreslagna pensionsbeloppet, 1 800 kronor,
i stället för dyrtidstillägg och kristillägg borde utgå rörligt tillägg och
kristillägg.
Jag ansluter mig till statskontorets förslag och hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att kontrollören vid brännvinstillverkningen Olof Sjöholm
må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning, dock tidigast från och med den 1 juli
1946, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1 800 kronor.
14:o.
Trädgårdsarbetaren vid Uppsala universitets botaniska trädgård Allgust
Wilhelm Jansson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jansson är född den 16 september 1875 och således 70 år gammal;
att han under 21/2 månader år 1928 och sedan den 19 april 1929 utan avbrott
innehaft anställning såsom trädgårdsarbetare vid Uppsala universitets
botaniska trädgård;
att hans arbetstid under ifrågavarande anställning uppgått lill i medeltal
omkring 48 timmar i veckan;
att hans löneförmåner under åren 1938—1944 utgjort i medeltal omkring
3 700 kronor för år;
att han i anledning av olycksfall i arbetet (förlust av ett öga) från den 19
november 1933 tillerkänts en årlig livx-änta av 366 kronor 67 öre;
samt att han beräknas komma att sluta sin anställning med utgången av
juni 1946, vid vilken tidpunkt han beräknas innehava en sammanlagd tjänstgöringstid
av 17 år 5 månader.
Jansson, som icke blivit underkastad vare sig 1934 års eller 1942 års
tjänstepensionsreglemente för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av
pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
enär han icke före fyllda 60 år under en tid av sammanlagt minst 12 år innehaft
anställning i statens tjänst.
Kanslern för rikets universitet har — med anledning av en av större akademiska
konsistoriet i Uppsala gjord framställning — hemställt, att Kungl.
Majit ville utverka, att Jansson från och med den 1 juli 1946 måtte komma
i åtnjutande av årlig pension lill skäligt belopp.
Statens pcnsionsanstalt har tillstyrkt, att förslag framlades för riksdagen
örn beviljande av pension åt Jansson. Pensionsanstallen har därvid anfört,
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
att därest kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) varit tillämplig å Jansson
och hela hans anställningstid fått tillgodoräknas vid beredande av pension åt
honom, han hade kunnat erhålla pension med 636 kronor för år jämte rörligt
tillägg. Med utgångspunkt härifrån har pensionsanslalten, som förutsatt
att dyrtidstillägg komme att utgå å pensionen, föreslagit, att densamma
bestämdes till 540 kronor.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot att Jansson erhölle pension
av statsmedel. Beträffande pensionens belopp har statskontoret i likhet
med statens pensionsanstalt föreslagit, att densamma bestämdes till samma
belopp som skulle tillkommit Jansson enligt kungörelsen den 30 juni 1942
(nr 696), om hela hans anställningstid därvid fått tillgodoräknas. Pensionen
skulle då bliva 636 kronor. Enligt den omräkning av pensionsbeloppen i
nämnda kungörelse, som föreslagits i proposition nr 5 till innevarande års
riksdag, skulle emellertid grundbeloppet 636 kronor ändras till 696 kronor
för år. Statskontoret har med anledning härav föreslagit, att pensionen till
Jansson bestämdes till sistnämnda belopp, 696 kronor för år, med rätt för
honom att därå åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg.
Även jag vill förorda, att Jansson erhåller pension av statsmedel. Mot statskontorets
förslag i fråga örn grunderna för pensionens beräknande har jag
intet att erinra. Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att trädgårdsarbetaren vid Uppsala universitets botaniska
trädgård August Wilhelm Jansson må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock
tidigast från och med den 1 juli 1946, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 696 kronor.
15:o.
Lärarinnan vid konstfackskolan (förutvarande tekniska skolan i Stockholm)
Hedvig Maass. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Maass är född den 28 mars 1885 och således nära 61 år gammal;
att hon tjänstgjort dels vid högre konstindustriella skolan sedan den 7
januari 1912 med en undervisningsskyldighet av såsom lärarinna i konstvävnad
504 timmar för år, motsvarande 14 veckotimmar, och såsom lärarinna
i växtfärgning 24 timmar för år till och med vårterminen 1942 och 20
timmar för år från och med höstterminen 1942, dels ock vid konstindustriella
dagskolan sedan den 1 oktober 1929 såsom lärarinna i vävning med 6
veckotimmar till och med vårterminen 1942 och 1—5 veckotimmar under
tiden därefter;
att hon kan räkna en anställningstid vid tekniska skolan (konstfackskolan)
av mer än 30 år;
att hon under läsåren 1940/41—1944/45 från skolan uppburit en avlöning,
Kungl. Maj:ts proposition nr 72. 23
som utgjort i medeltal 2 900 kronor för år, vartill kommit oreglerat dyrtidstillägg
och kristillägg;
att hon icke innehaft annan anställning än vid ifrågavarande skola;
att hon enligt läkarintyg har höggradigt nedsatta krafter och för framtiden
ej tillfredsställande kan sköta sin tjänst;
samt att hon beräknas lämna sin nuvarande anställning den 1 juni 1946.
Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har gjort framställning örn utverkande
av pension åt Maass med utgångspunkt från en sammanlagd avlöning
av 2 908 kronor för år.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har tillstyrkt, att åt Maass utverkas en
årlig pension av 1 752 kronor.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt Maass till belopp av 1 788 kronor
för år jämte rörligt tillägg och kristillägg.
Även jag finner skäligt att lärarinnan Maass erhåller pension av statsmedel.
Med utgångspunkt från den beräkningsgrund, som i proposition 1944:
196 punkt 13 (jfr bankoutskottets utlåtande 1944: 39 punkt 27) tillämpats
beträffande överläraren vid tekniska skolan G. E. Sandberg och med hänsyn
till att Maass avses skola avgå den 1 juni 1946, synes pensionen kunna bestämmas
på följande sätt. Maass nuvarande avlöning uppgår efter omräkning
till s. k. nyreglerad avlöning till 3 314 kronor. Detta belopp motsvarar närmast
årslönen i 10 löneklassen å G-ort enligt 1925 års löneplan. A-ortslön
i samma löneklass utgör 2 580 kronor. Pensionen bör således fastställas
till (2/3 X 2 580 — 10 °/o=) 1 548 kronor jämte dyrtids- och kristillägg.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att lärarinnan vid konstfackskolan Hedvig Maass må från
och med den 1 juni 1946 under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1 548 kronor.
16:o.
Förra städerskan vid statens järnvägar Klara Josefina Grahn, född Renberg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Grahn, som är änka, är född den 12 september 1880 och således 65 år
gammal;
att hon under tiden 1 januari 1930—28 februari 1945 eller sålunda under
15 år 2 månader innehaft anställning såsom städerska vid statens järnvägars
huvudverkstad i Notviken;
att hennes arbetstid uppgått till i genomsnitt 6 timmar för söckendag;
att hennes inkomst under de senaste fem åren av anställningstiden utgjort
i medeltal 2 156 kronor för år;
24
Kungl. Maj:ts proposition nr
att hon saknar tillgångar av förmögenhetsvärde i vidare mån än att hon
äger en fastighet, taxerad lill 6 000 kronor;
samt att hon -— sedan hennes make, filaren vid statens järnvägar Carl August
Grahn, avlidit — genom beslut av 1927 års riksdag (bankoutsk. uti. nr
38, p. 59; riksd. skr. nr 216, p. 57) erhållit ett årligt understöd av 384 kronor
att utgå från och med den 1 januari 1927 under hennes återstående livstid,
så länge hon förblir änka.
Med anledning av en av Grahn gjord ansökning örn pension fann järnvägsstyrelsen
genom beslut den 28 februari 1945 sig förhindrad tilldela henne
pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
enär hon icke före fyllda 60 år under en tid av sammanlagt minst 12 år innehaft
anställning i statens tjänst.
Grahn har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
I betraktande av att årligt understöd tidigare beviljats Grahn, har järnvägsstyrelsen
ansett det tveksamt, huruvida pension av statsmedel borde utverkas
åt henne. Med hänsyn till den tid — 15 år 2 månader — varunder hon varit
anställd vid statens järnvägar, ävensom omfattningen av hennes dagliga arbetstid
och storleken av hennes inkomster under de senaste fem anställningsåren
har styrelsen dock icke velat motsätta sig att framställning gjordes till
riksdagen örn en mindre årlig pension åt henne, förslagsvis 360 kronor för år.
Statskontoret har funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till den föreliggande
framställningen. Efter att ha erinrat örn att Grahn genom beslut av 1927
års riksdag tillerkänts ett årligt understöd av 384 kronor har ämbetsverket
anfört följande.
Änkan Grahn har, såvitt statskontoret kunnat finna, uppburit detta understöd
under hela den tid hon sedermera innehaft nu åberopad anställning vid
statens järnvägar och uppbär alltjämt detsamma.
Jämlikt de av 1930 års riksdag angivna grunderna för beviljande av understöd
åt efterlevande efter i statens tjänst anställda personer är förutsättningen
för understöd åt änkor bland annat, att vederbörande på grund av ålder
(60 år) eller sjukdom är ur stånd att själv kunna sörja för sitt uppehälle. Vid
en prövning av förenämnda understödsfråga enligt dessa senare grunder
konstateras, att Klara Grahn år 1927, då hon tillerkändes understödet, var endast
47 år gammal och att hon icke heller vid samma tidpunkt — tre år därefter
började hon tjänstgöra som städerska vid statens järnvägar — torde ha
varit oförmögen att genom eget arbete förtjäna sitt uppehälle. Enligt 1930
års grunder för beviljande av understöd skulle änkan Grahn således icke
kunnat komma i åtnjutande av understöd.
För närvarande utgår förenämnda understöd till änkan Grahn med 675
kronor 36 öre för år, inklusive dyrtids- och kristillägg enligt gällande grunder.
En städerskepension å 360 kronor för år uppgår för närvarande till 617
kronor 76 öre, inklusive dyrlids- och kristillägg. Det änkeunderstöd, som Klara
Grahn alltsedan år 1927 uppburit, uppgår således till högre belopp än den
pension, som hon skulle lia erhållit på grund av sin anställning som städerska
vid statens järnvägar.
Vid här angivna förhållanden samt med beaktande av att Klara Grahn, en -
Kungl. Majlis proposition nr 72.
25
ligt vad utredningen giver vid handen, är ägare till en fastighet, taxerad till
6 000 kronor, och att såväl änkepension som städerskepension utgår efter skälighetsprövning,
finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.
Enligt mitt förmenande böra de av statskontoret åberopade omständigheterna
icke skäligen föranleda, att Grahn helt ställes utan egen pension för sin
städerskebefattning, vid vilken arbetstiden för dag varit av avsevärd omfattning.
Jag anser mig böra föreslå, att pension tillerkännes Grahn till ett belopp
av 300 kronor för år. Då Grahn redan lämnat sin befattning, bör å pensionsbeloppet
utgå dyrtids- och kristillägg. Pensionen torde böra utgå räknat
från och med den 1 mars 1945. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid statens järnvägar Klara Josefina
Grahn, född Renberg, må, räknat från och med den 1 mars
1945, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 300 kronor, att utgå av trafikmedel.
Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—16:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Bjured.
Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 72.
3