Kungl. Majlis proposition nr 55.
1
Nr 55.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående upplåtelse i
vissa fall av mark å renbetesfjulien i Jämtlands lån
m. m.; given Stockholms slott den 8 februari 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
G. E. Sträng.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 februari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Föredraganden, statsrådet Sträng, anför efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet.
Genom beslut den 28 januari 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt f. d. generaldirektören
L. Berglöf att verkställa utredning rörande vissa med lapparnas
förhållanden sammanhängande spörsmål. Utredningsmannen har därefter
med skrivelse den 15 september 1945 inkommit med utredning och förslag
rörande bland annat reglering av äldre lägenheter, som av lappar upptagits
å renbetesfjällen i Jämtlands län. Över förslaget lia yttranden avgivits av
statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen, allmänna
lönenämnden och länsstyrelsen i Jämtlands län. Vid domänstyrelsens
yttrande lia fogats yttranden från överjägmästaren i mellersta Norrlands
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 55—56.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 55.
distrikt och jägmästaren i renbetesfjällens revir. Länsstyrelsen har överlämnat
yttrande från lappfogden i länet.
Innan jag närmare ingår på förslaget och de däröver avgivna yttrandena,
torde jag i anslutning till en av utredningsmannen upprättad redogörelse få
lämna följande uppgifter rörande nuvarande förhållanden m. m.
å ifrågavarande område.
Av gammalt har förekommit, att lappar, som på grund av ålder eller sjukdom
icke längre varit i stånd att flytta med sina renar mellan de olika betesområdena,
slagit sig ned vid någon sjö inom fjälltrakterna för att söka
sin försörjning genom fiske och jakt samt avkomsten av de renar de alljämt
kunde äga och som för deras räkning omhänderhades av renskötande stamfränder.
Vanligt har även varit att lappar, som av någon anledning, såsom
rovdjurs härjningar eller olyckshändelser eller sjukdom bland renarna, förlorat
dessa och icke kunnat fortsätta med renskötseln eller som tröttnat på
denna näring, på liknande sätt bosatt sig. Vid dessa boplatser ha mången
gång plägat hållas några getter och en eller annan ko, till vilka foder samlats
å myr- och bäckängar. Där förhållandena det medgivit, har uppodlats
något mindre område till potatisland, varjämte mark röjts upp och utlagts
såsom äng. Bostäderna ha ofta varit av mycket primitiv beskaffenhet. I enstaka
fall har inträffat, att dylika bosättningar utvecklats till jordbrukslägenheten
I
Västerbottens och Norrbottens län lia legitimerandet av dylika bosättningar
skett i samband med avvittringen eller med stöd av särskilda författningar.
Några allmänna stadganden rörande genomförandet av en motsvarande
ordning inom Jämtlands län ha icke meddelats. Allenast vissa reglerande
föreskrifter ha av Kungl. Maj:t givits för ett par lokala grupper.
Under senare tid ha utfärdats bestämmelser rörande beredande av möjlighet
för lappar, som icke bedriva renskötsel, att slå sig ned såsom bofasta
och skaffa sig lägenheter. Detta skedde första gången genom kungörelsen
den 18 juli 1928 (nr 314), enligt vilken under vissa förutsättningar kunde
upplåtas såväl jordbrukslägenheter som bostadslägenheter. Denna kungörelse,
som icke blev tillämpad inom Jämtlands län, ersattes sedermera av
kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar av lägenheter
å kronomark m. m. Även sistnämnda kungörelse avser bistånd åt
lappar som lämnat renskötseln genom upplåtelser tili dem av jordbrukslägenheter
eller bostadslägenheter. I kungörelsen föreskrives att, därest Kungl.
Majit förordnat, att inom Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län å
för ändamålet förvärvad eller kronan eljest tillhörig mark skall avsättas
område för upplåtelser åt lappar, å sådant område må i enlighet med i kungörelsen
meddelade bestämmelser under nyttjanderätt upplåtas lägenheter
av nämnda slag. Lägenheterna stå under egnahemsnämndens vård och förvaltning.
Vid handläggning i egnahemsnämnden av ärende om upplåtelse av
lägenhet skall vederbörande lappfogde ingå såsom ledamot i nämnden. Jämväl
vederbörande Överjägmästare skall vara ledamot av nämnden, när fråga
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
3
är om behandling av ärende avseende rätt för nyttjanderättshavaren till
skogsförnödenheter, kreatursbete, jakt eller fiske å kronomark, som står
under domänstyrelsens förvaltning. Vidkommande renbelesfjällen har sistnämnda
stadgande mindre betydelse, då förvaltningen av dem är delad å
kammarkollegiet och länsstyrelsen, och endast skogsmarken omhänderhaves
av domänstyrelsen.
I fråga om upplåtelse av jordbrukslägenheter föreskrives i kungörelsen
nr 484/1941 i huvudsak följande.
Jordbrukslägenhet upplåtes på arrende. Upplåtelse får ej ske, om därigenom
skulle föranledas att nödig arbetskraft komme att saknas inom renskötseln
eller renbetesmarker lämnas outnyttjade av brist på utövare av
nämnda näring. Jordbrukslägenhet må upplåtas endast till lapp, som enligt
renbeteslagen äger rätt till renskötsel men icke är i tillfälle all utöva
denna näring. Upplåtelse må ske allenast till den, som är minst 21 år gammal,
känd för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet samt prövas äga förutsättningar
för drivande av ett mindre jordbruk. Lägenhetsinnehavaren får
ej jämsides med lägenhetens brukande på stadigvarande sätt driva renskötsel
eller biträda däri, såvida icke egnahemsnämnden efter framställning av
innehavaren lämnar tillstånd därtill. Sådant tillstånd må lämnas endast om
lappen kan antagas äga förutsättningar att samtidigt med renskötseln på
ett tillfredsställande sätt handhava jordbruket å lägenheten. Till jordbrukslägenhet
skall läggas odlingsbar mark till den omfattning att innehavaren
och hans familj kunna, sedan lägenheten blivit uppodlad, erhålla sin
huvudsakliga utkomst av jordbruket å lägenheten. Finnes stadigvarande arbetstillgång
i orten eller möjlighet till försörjning genom hemslöjd, pälsdjursuppfödning
eller dylikt, må dock till lägenheten läggas mindre areal odlingsmark
än nyss sagts. Kronan lämnar lägenheten färdig att omedelbart
tagas i bruk. Sålunda skall lägenheten vid tillträdet vara försedd med boningshus
och nödiga ekonomibyggnader m. m., varjämte av marken så stor
del skall vara iordningställd, att två kor kunna födas å lägenheten och potatis
odlas för husbehovet. Innehavaren av lägenheten åligger sedan att inom
fastställd tid uppodla den övriga odlingsbara marken. Till uppodling av
åker m. fl. åtgärder för befrämjande av jordbruket kan utgå bidrag av statsmedel.
Lägenhetsinnehavaren åligger att svara för underhållet av byggnader
och övriga anläggningar. Han äger rätt att från kronans mark erhålla virke
till reparationer av byggnader och anläggningar samt till stängsel och annat
husbehov ävensom skogsfång till bränsle. Jakträtt å lägenheten, med undantag
för jakt efter älg, tillkommer innehavaren. Dessutom bör han beredas
rätt att utan avgift jaga och fiska inom visst bestämt område å närliggande
kronomark. Där hägnad betesmark icke kan anordnas å lägenheten, må lappen
tillerkännas rätt att å anvisat område av kronans mark erhålla nödigt
bete för å lägenheten vinterfödda hästar och nötkreatur. I den mån särskilda
medel ställas till förfogande för ändamålet, må lappen årligen tilldelas för
jordbruket å lägenheten erforderliga förnödenheter till ett värde av högst
150 kronor. Innehavaren av lägenheten kan erhålla inventarielån med högst
1 500 kronor. Sedan Iva tredjedelar av lånets belopp återbetalats, kan medgivas,
alt övrig del av låneskulden efterskänkes. Till skydd för de renskötande
lapparna och deras renskötsel stadgas bland annat, att lägenhetsinnehavaren
icke är berättigad till ersättning för skada, som förorsakas av renarna, ulan
så är ali den, vilken vården örn renarna ålegat, orsakat skadan i sylte att
tillskynda honom förlust.
4 Kungl. Mcij.ts proposition nr 55.
Vidkommande bostadslägenheterna stadgas i kungörelsen nr 484/1941.
Bostadslägenhet må upplåtas endast åt lapp, som förut drivit renskötsel
eller biträtt i sådan näring men till följd av minskad arbetsförmåga upphört
därmed. Upplåtelse må e.j ske till den, som uppenbarligen skulle komma att
sakna medel till sitt livsuppehälle. Upplåtelse må e.j ske för längre tid än
innehavarens och hans hustrus livstid. Det åligger den lapp, som innehar
lägenheten, att på föreskrivet sätt bebygga lägenheten. Härtill kan han få
hjälp med högst 2 500 kronor. Någon lega för lägenheten erlägges e.j, dock att
när lägenhei ånyo upplåtes kan fastställas en billig avgift. Rörande rätt till
virke gälla motsvarande regler som för innehavare av .jordbrukslägenhet.
Lappen bör beredas rätt att utan avgift jaga och fiska inom visst område å
kronomarken. Han kan medgivas att å kronans mark beta nötkreatur tili visst
antal ävensom att avbärga slåtteräng. Vad som rörande innehavare av jordbrukslägenhet
stadgas angående skydd för de renskötande lapparna och renskötseln
äger motsvarande tillämpning i fråga om innehavare av bostadslägenhet.
Vid nyttjanderättens upphörande tillfaller lägenheten i befintligt
skick kronan utan ersättning för därå nedlagda kostnader i vidare mån än
egnahemsnämnden prövar skäligt.
Bebyggelse har emellertid skett icke allenast av sådana lappar som av en
eller annan anledning lämnat renskötseln. Särskilt i Jämtlands län har länge
varit vanligt, att de renskötande lapparna skaffat sig stugor, där familjen
haft en centralpunkt och varifrån renskötseln bedrivits. Dessa stugor ha
oftast varit belägna å den trakt, där renarna plägat uppehålla sig den längsta
tiden av året, d. v. s. å höst- och vårbetesmarkerna. Lagstiftningen rörande
lapparna utgick länge från att, såsom i gammal tid, lapparna med sina familjer
skulle året om följa renarna för dessas övervakande och vård och att
en fast bostad för lappfamiljerna varken kunde eller borde förekomma. De
tidigare lapplagarna upptogo fördenskull inga bestämmelser angående rätt
för lapparna att åt sig uppföra stugor och sålunda ej heller angående ordningen
för dylik bebyggelse. Först i nu gällande 1928 års renbeteslag har
spörsmålet blivit föremål för reglering. Det stadgas där i 42 § att, i den mån
för renskötselns drivande erfordras, må lapp å renbetesfjällen uppföra stuga
eller därmed jämförlig bostadsbyggnad. Härför kräves dock tillstånd av länsstyrelsen.
Byggnaden må förläggas endast å plats som med hänsyn till renskötseln
å trakten och andra förhållanden är lämplig och får ej göras större
än för dess ändamål av bostad åt lapp, som driver renskötsel å trakten, är
nödvändigt. Länsstyrelsen meddelar de särskilda bestämmelser i avseende
å byggnadens beskaffenhet och nyttjande, som prövas erforderliga.
Enligt renbeteslagen må ock lapp, som äger rätt till renskötsel, i vissa fall
upptaga odling å renbetesfjällen. Jämväl härtill kräves tillstånd av länsstyrelsen.
Odlingen må endast vara av mindre omfattning. Den får icke vara
till hinder för renskötseln å trakten, och lappen får ej antagas kunna genom
odlingens nyttjande komma att eftersätta vården om sina renar. Den som
upptagit odling är pliktig att själv stå skada, som å odlingen förorsakas av
renar, utan så är att den, vilken vården om renarna ålegat, orsakat skadan i
syfte att tillskynda honom förlust.
Inom Jämtlands län förekommer ytterligare en grupp av lagligen upp -
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
5
låtna lägenheter å de renskötande lapparnas särskilda områden. Vid avvittringen
hade dessa områden blivit avsevärt kringskurna. För att bättra lapparnas
svåra ställning medgåvo statsmakterna inköp av en del kringliggande
hemman och lägenheter för områdenas utvidgning. Å nämnda fastigheter,
vilka nu ingå under renhetesfjällen, funnos sedan gammalt odlingar, och
dessa inägor lia utarrenderats. I främsta rummet utgöras arrendatorerna av
fastigheternas tidigare ägare eller dessas avkomlingar. Även en och annan
lapp finnes, som är arrendator. Upplåtelse av dessa arrendelägenheter sker genom
länsstyrelsen enligt särskilda kontrakt.
Såsom förut berörts finnas i Jämtlands län lägenheter, som tidigare utan
tillstånd upptagits av lappar. Dessa lägenheter äro 44 till antalet. 6 av dem
bebos av renskötande lappar. De förete inom sig flera olika typer med avseende
å såväl nuvarande beskaffenhet som möjlighet till framtida utveckling.
Mången gång torde vara svårt att avgöra, om en dylik lägenhet bör
hänföras till jordbruks- eller bostadslägenhet. I allmänhet äro de dåliga ur
jordbrukssvnpunkt och kunna oftast icke bereda utkomst åt sina innehavare.
Åker förekommer endast i mycket obetydlig omfattning. I många fall finnes
å lägenheterna blott ett fåtal större husdjur. Enligt länsstyrelsens uppfattning
kan endast ett tiotal av lägenheterna utvecklas till självständiga jordbruk.
Å såväl jordbruks- som bostadslägenheterna finnas i allmänhet både bostadshus
och en del andra byggnader. Hållas kreatur å lägenheten, ha ladugård
och utrymmen för förvaring av foder o. d. byggts.
Vid lägenheternas anläggning lär ej ha förekommit någon närmare prövning
av platsens lämplighet för odling eller nybyggesverksamhet i övrigt liksom
ej heller huruvida belägenheten av stället kunde vara till intrång för renskötseln.
Andra synpunkter för lägenhets upptagande ha gjort sig gällande,
såsom tillgång lill fiske och bränsle samt önskvärdheten för lägenhetsinnehavaren
att bo nära renbetesmarkerna för att ha bättre uppsyn över de renar,
som han fortfarande kunde ha kvar i andra lappars vård, och lättare kunna
träffa sina stamfränder.
I vissa avseenden kunna ha givits bestämmelser samhörande med lappens
innehav av lägenhet. I regel ha till lappen på vissa år upplåtits naturslåtter
och bete. Dylika upplåtelser ske för närvarande med stöd av 56 § renbeteslagen.
Det stadgas där att, om å renhetesfjällen upplåtelse av bete, slåtter och
vissa andra nyttigheter, som icke av lapparna användas, kan ske utan intrång
eller skada för renskötseln, må sådan upplåtelse mot avgift meddelas av
länsstyrelsen.
Huruvida jordbruks- och bostadslägenheternas innehavare äga att å kronans
marker taga husbehovsvirke och vedbrand samt jaga och fiska torde i
många fall vara tveksamt. Jämlikt renbeteslagens bestämmelser kräves nämligen
härför, att lägenhetsinnehavaren är sådan lapp. som alltjämt må utöva
renskötsel, samt tillika att han tillhör lappby.
Särskilt tillstånd att upptaga och innehava själva platsen för lägenheten
och alt där uppföra bostadshus, ladugård m. m. har icke ordnats med undantag
för ett par lokala grupper, nämligen lägenheterna å två på de gamla
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 55.
renbeteslanden i Offerdals socken belägna platser, Jensmessholmen och Rönnbacken.
På framställning av länsstyrelsen i Jämtlands län ställde Kungl.
Majit år 1921 till länsstyrelsens förfogande 60 000 kronor att användas dels
för ordnande av odlings- och byggnadsförhållandena å Jensmessholmen och
dels såsom bidrag till odlingsföretag därstädes enligt vissa grunder. Vidare
medgavs, att för ändamålet erforderligt byggnadsvirke finge efter utsyning
kostnadsfritt tagas å angränsande renbelesland, varjämte länsstyrelsen bemyndigades
att med vederbörande lägenhetsinnehavare å Kungl. Majits och
kronans vägnar avsluta arrendekontrakt i överensstämmelse med ett av 1919
års lappkommitté upprättat formulär. Sedermera har Kungl. Majit den 12
november 1926 bifallit en framställning från länsstyrelsen att av besparingar
å de medel, som beviljats för ordnande av lappnybyggena å Jensmessholmen,
finge användas vad som erfordrades för att sätta en angiven lägenhet i Rönnbacken
i samma skick i avseende å hus och jord som nybyggena i Jensmessholmen
ävensom att för ändamålet kostnadsfritt finge tagas erforderligt virke
å angränsande renbetesland.
Utredningsmannens förslag innebär följande.
Kungörelsen nr 484/1941 skall i huvudsakliga delar göras tillämplig jämväl
å upplåtelse till lapp av lägenhet, som före kungörelsens ikraftträdande
upptagits på renbetesfjällen i Jämtlands län och av honom innehaves. Beträffande
dylik upplåtelse skola endast i vissa av utredningsmannen närmare
angivna hänseenden gälla särskilda regler. De medel, som ställts till förfogande
för bebyggande och iordningställande av lägenheter upplåtna enligt
nämnda kungörelse, för inventarielån åt arrendatorerna å dessa lägenheter
samt för årsbidrag till anskaffande av för jordbruket erforderliga förnödenheter,
skola få användas till förmån jämväl för ifrågavarande äldre lägenheter.
Kostnaderna för förflyttning av innehavare av äldre lägenhet eller lappbostad,
som måste nedläggas, skola intill ett belopp av 2 000 kronor för varje
flyttad lappfamilj efter Kungl. Majits prövning utgå av statens lappfond. I
samband nied regleringen av de äldre lägenheterna bör kronan övertaga ansvaret
för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å de i kungörelsen nr
484/1941 avsedda lägenheterna.
Såsom motivering till sitt förslag att kungörelsen nr A84/194-1 skall göras
tillämplig å de lågenheter, som före ikraftträdandet au kungörelsen upptagits
å renbetesfjällen i Jämtland, har utredningsmannen anfört, att det för
erhållande av ordning i lapparnas bosättning å renbetesfjällen vore önskvärt,
att även dessa lägenheter bleve föremål för reglering. Utredningsmannen
har ansett, att ifrågavarande äldre lägenheter med hänsyn till sin uppkomst
och anledningen till denna i allmänhet vore att likställa med lägenheter
upplåtna med stöd av kungörelsen nr 484/1941. På grund härav och
då genom nämnda kungörelse bland annat avsetts, att för framtiden förhindra
att lappar, vilka ej längre dreve renskötsel, olagligen upptoge lägenheter
på renbetesfjällen, vore det enligt utredningsmannens mening lämpligt,
att bestämmelserna i kungörelsen i största utsträckning gjordes tillämp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 55.
7
liga jämväl å de äldre lägenheterna. En dylik lokalisering av dessa, där den
kunde genomföras, syntes önskvärd även för att, där så tarvades, reglera
lägenhetsinnehavarnas rätt att å renbeteslanden tillgodogöra sig erforderliga
nyttigheter såsom skogsfång, fiske m. m. Även möjlighet alt å lägenheterna
innehava ladugårdar, lador o. d. horde ordnas.
Utredningsmannen har emellertid funnit tillämpning å de äldre lägenheterna
av kungörelsen nr 484/1941 i dess helhet icke möjlig, utan särskilda
bestämmelser borde enligt utredningsmannens mening gälla i vissa hänseenden.
Härom har utredningsmannen anfört.
En legalisering av lägenheterna helt i anslutning till 1941 års kungörelse
skulle förutsätta, att med avseende å lägenhetsinnehavarens personliga kvalifikationer,
ställets läge och beskaffenhet samt förhållandena i övrigt fyllas
de fordringar, som kungörelsen upptager för att upplåtelse skall kunna medgivas.
Dessa i 1941 års kungörelse angivna förutsättningar torde endast i begränsad
utsträckning vara för handen beträffande de äldre lapplägenheterna.
Bland annat torde kungörelsens krav, att å jordbrukslägenhet skall finnas så
mycket odlingsbar mark, att innehavaren och hans familj kunna efter markens
uppodling finna sin huvudsakliga utkomst av jordbruk, uppfyllas endast
med avseende å ett mindre antal lägenheter. Länsstyrelsen har beräknat
deras antal till 10. Det torde även vara tveksamt, huruvida annat än i undantagsfall
sådana omständigheter föreligga, att lägenhetsinnehavaren kan bereda
sig utfyllnad i inkomst genom stadigvarande arbete i orten, hantverk o. d.,
vilket i kungörelsen uppställes såsom ett andra alternativ för att, där endast
en mindre areal odlingsmark finnes, upplåtelse nied rättigheter såsom för
jordbrukslägenhet skall medgivas.
Förhållandena torde nödvändiggöra att, när det gäller de äldre lägenheterna,
vid prövningen av deras lämplighet såsom jordbrukslägenheter vissa
eftergifter få göras i kungörelsens regler. Samma fordringar kunna näppeligen
uppställas som i de fall, där fråga är om anläggandet av en ny lägenhet.
Hänsyn må tagas till, att en familj ofta under lång tid dragit sig fram
på lägenheten och där haft sitt hem. För att kunna bliva betraktad såsom
jordbrukslägenhet synes dock i varje fall böra krävas, att förutsättningar
föreligga, att lägenheten med de möjligheter till jordbruk eller arbete i orten
för innehavaren, som där finnas, skall kunna för framtiden utgöra väsentligt
stöd för dennes och hans familjs försörjning.
Liknande synpunkter torde få tillämpas i fråga örn de personliga krav,
som ställas på innehavarens lämplighet att förestå lägenheten. Lappen å lägenheten
är eventuellt åldrig och .saknar större ekonomisk förtänksamhet
eller förmåga såsom jordbrukare. Måhända är han ej heller alltid sådan
lapp, som enligt renbeteslagen äger rätt lill renskötsel eller, örn han har sådan
rätt, saknar tillfälle att utöva sagda näring. Lagens förutsättningar i^ berörda
hänseenden torde icke böra uppställas såsom ovillkorliga. På frågan
torde bland annat få inverka, örn å lägenheten finnas barn lämpliga att biträda
vid lägenhetens skötsel och att eventuellt framdeles övertaga denna
eller huruvida omständigheterna i övrigt bjuda en framkomlig lösning.
Jordbrukslägenhet, som upplåtes enligt 1941 års kungörelse, skall jämlikt
7 § vid tillträdet vara försedd med boningshus, nödiga ekonomibyggnader och
övriga för jordbrukets drift erforderliga anläggningar. Ä de äldre lapplägenheterna
finnas redan bostadshus samt åtminstone en del ekonomihus och
anläggningar för jordbruket. I de liesta fall torde emellertid förefintliga byggnader
och andra anläggningar vara i mindre goll skick eller ofullständiga.
8
Kuno!. Maj.ts proposition nr 55.
Det synes skäligt, att i samband med upplåtelse av äldre lägenhet för jordbruksändamål
erforderliga byggnader samt övriga anläggningar lämnas i
brukbar och fullständigt skick samt att kronan påtager sig de kostnader,
som härav påkallas. Lägenhetsinnehavarna skulle härigenom komma i samma
ställning som den upplåtelsetagare, vilken erhåller en ny lägenhet.
Det synes böra överlämnas åt egnahemsnämnden att avgöra, huruvida
undantag från de allmänna reglerna må, på sätt förut föreslagits, medgivas
och innehavaren av lägenheten erhålla tillstånd att behålla denna med motsvarande
rätt, som tillkommer arrendator av jordbrukslägenhet upplåten enligt
1941 års kungörelse.
Skulle befinnas att lägenhet trots de sålunda jämkade bestämmelserna icke
kan godtagas såsom jordbrukslägenhet eller därmed jämställd stödlägenhet,
bör tillses, örn den kan upplåtas såsom bostadslägenhet. Vid prövning av
möjligheten för innehavare av äldre lapplägenhet att få denna till sig upplåten
såsom bostadslägenhet torde emellertid få medgivas en motsvarande
lindring av de i^ 1941 års kungörelse intagna bestämmelserna angående hans
ställning i förhållande till renskötseln som föreslagits med avseende å upplåtelse
av jordbrukslägenheten Sålunda bör ej ovillkorligen fordras, att lappen
förut skall ha drivit renskötsel eller biträtt i sådan näring eller att, örn
han gjort detta, han upphört därmed till följd av minskad arbetsförmåga.
Till utrönande av de äldre lapplägenheternas beskaffenhet och lämpligaste
disposition borde enligt utredningsmannens mening verkställas en inventering
av hela lägenhetsbeståndet genom en nämnd bestående av förutom lappfogden
två av egnahemsnämnden utsedda personer, av vilka den ene borde
vara jordbrukssakkunnig och den andre borde äga kännedom örn bebyggelse
å mindre gårdar. Rörande den föreslagna inventeringen har utredningsmannen
i övrigt anfört följande.
Vid inventeringen bör bland annat undersökas lägenhetens lämplighet för
odling och i övrigt för jordbruksdrift, möjligheterna till arbetstillfällen och
andra förvärvskällor i orten, tillgång till skogsförnödenheter, fiske och jakt,
ställets belägenhet i förhållande till renskötseln och om därigenom olägenhet
kan förorsakas denna eller i övrigt de renskötande lapparna, vidare lägenhetsinnehavarens
ställning såsom renskötare eller förutvarande renskötare,
hans förmåga att fortfarande deltaga i renskötseln och huruvida han
åtnjuter renskötselprivilegium enligt renbeteslagen och tillhör lappby, om
lägenhetsinnehavare!!, där fråga är om jordbrukslägenhet, fyller de i 1941
års kungörelse uppställda personliga fordringarna för erhållande av dylik lägenhet
samt lägenhetsinnehavarens ekonomiska ställning.
I anslutning till den vid inventeringen vunna utredningen bör med
stöd av förut angivna grunder ske ett bedömande, huruvida lägenhet överhuvud
må bestå eller om den bör nedläggas på grund av mindervärdig beskaffenhet
eller såsom hinderlig för renskötseln eller eljest för lapparna vid
tillgodogörande av dem tillkommande rättigheter. I förra fallet bör företagas
en urskiljning av dc lägenheter, som böra betraktas såsom jordbrukslägenheten
och de, vilka icke kunna givas denna karaktär utan äro att anse såsom
bostadslägenheter, samt tillika prövas, huruvida bosättning allenast utgöres
av sådan stuga, som jämlikt renbeteslagens bestämmelser är att behandla
såsom bostad åt renskötande lapp. Finnes lägenhet böra nedläggas,
må tillses, om åt lägenhetens innehavare lämpligen bör anskaffas annan lägenhet
och till vad belopp kostnaden för hans förflyttning dit skulle belöpa.
Dylik förflyttning torde dock ifrågakomma endast i få fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
9
Vad särskilt angår lägenheterna å Jensmessholmen återfinnas bland dem
olika typer. Här ligga lägenheter, som må betraktas såsom jordbrukslägenheter,
såsom bostadslägenheter, vilka innehavas av lappar som lämnat renskötseln,
eller ock såsom renlappbostäder. En uppdelning får ske, så att det område,
som upptages av lägenheter tillhörande de båda förstnämnda typerna,
utbrytes för sig, under det de renskötande lapparnas bostäder behandlas enligt
42 § renbeteslagen. Skulle det befinnas, att innehavare av dylik jordbruks-
eller bostadslägenhet eller renlappbostad icke önskar en reglering av
sitt innehav enligt den här föreslagna nya ordningen, må han med stöd av
det kontrakt, som med honom upprättats angående lägenheten, sitta kvar
å denna intill dess tiden för kontraktets giltighet utlöper. För alla lägenheter,
med undantag möjligen för en enda, torde detta ske senast 1949.
Utredningsmannen har vidare anfört, att de äldre lapplägenheter, vilkas
upplåtande till sina innehavare icke kunde medgivas ens efter de föreslagna
modifierade reglerna, borde, där de ej ansåges böra omedelbart nedläggas eller
förflyttas, av länsstyrelsen till innehavarna upplåtas med livstidsnyttjanderätt
genom kontrakt, upprättade i anslutning till de i 1941 års kungörelse
givna föreskrifterna för bostadslägenheter. Då enligt 1941 års kungörelse förutsattes,
att de områden å renbetesfjällen, varå upplåtelser av lägenheter
finge ske, särskilt avsattes för ändamålet, borde även områdena för de äldre
lapplägenheter, som komme att bibehållas, utbrytas från renbetesfjällen. Hinder
borde ej föreligga att särskilt område utlades för enstaka lägenhet eller
för allenast ett par lägenheter.
I fråga om de av utredningsmannens förslag rörande de äldre lägenheterna
föranledda kostnaderna har utredningsmannen anfört följande.
Enär legaliseringen av förevarande lapplägenheter är avsedd att anknytas
till bestämmelserna i 1941 års kungörelse, synas särskilda medel ej behöva
beräknas för genomförande av omläggningen beträffande lägenheterna, utan
torde vad som tarvas kunna bestridas av det belopp, som redan ställts till
förfogande för upplåtelser enligt kungörelsen. Genom beslut den 6 juni 1941
har Kungl. Maj:t medgivit, att av dåvarande jämtländska renbetesfjällens
skogsfond till egnahemsstyrelsen finge på rekvisition i mån av behov utbetalas
högst 500 000 kronor, varav egnahemsstyrelsen finge disponera dels
450 000 kronor till gäldande bland annat av kostnader för bebyggande och
iordningställande i övrigt av lägenheter upplåtna jämlikt 1941 års kungörelse
samt de statsbidrag, som vederbörande nyttjanderättshavare kunde tilldelas
för utförande av odlings- eller byggnadsarbeten å lägenheterna, ävensom
andra löpande utgifter för desamma dels ock 50 000 kronor för utlämnande
i samband med upplåtelse av jordbrukslägenheter av inventarielån åt
arrendatorerna för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde, gödningsämnen,
foder och dylikt samt tili andra nödvändiga utgifter för igångsättande
av driften å lägenheterna. Vidare förklarade Kungl. Majit, att
Kungl Majit ville efter framställning från egnahemsstyrelsen anvisa medel
ur nämnda skogsfond till bestridande av kostnaderna för utlämnande åt arrendatorerna
av konstgödselmedel och andra för jordbruket erforderliga förnödenheter
till ett värde för var och en av högst 150 kronor för år.
Av de genom Kungl. Majlis nämnda beslut anvisade medlen ha hittills utbetalats
59 900 kronor av delbeloppet å 450 000 kronor och 650 kronor av det
för inventarielån avsedda beloppet. Av anslaget återstår sålunda ännu så
mycket, att under avsevärd tid framåt penningar komma att finnas tillgäng
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
liga för ifrågavarande ändamål, även om medlen skulle komma att utnyttjas
i något större utsträckning än tidigare avsetts.
De kostnader, som må uppkomma i händelse av lägenhets eller renlappbostads
utrymmande och lappens förflyttning till annan lägenhet eller stuga,
böra, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, bestridas av medel
från statens lappfond, vari jämtländska renbetesfjällens skogsfond numera
uppgått. Flyttningsbidrag synes böra utgå med högst 2 000 kronor för varje
flyttad lappfamilj.
Enligt utredningsmannens förslag skall kronan övertaga ansvaret för skatt
och annan allmän tunga, som belöpa å de i kungörelsen nr 484/1941 avsedda
lågenheterna. Härom har utredningsmannen anfört.
För kronotorp och i praktiken även för fjällägenheter gäller, att kronan
svarar för lägenheterna åvilande skatter och onera. Skatt och annan allmän
tunga, som utgå för lägenhet upplåten enligt kungörelsen nr 484/1941, skall
däremot såsom huvudregel erläggas av lägenhetens innehavare. Vid första
upplåtelsen av jordbrukslägenhet kan emellertid egnahemsnämnden medgiva
arrendatorn frihet, dock högst under 15 år, från erläggande av arrende; och
skall under sådan tidsperiod kronan ansvara för dylika onera. I fråga om
bostadslägenhet finnes icke denna möjlighet.
Utredningsmannen ifrågasätter, om icke sådan ändring bör vidtagas i 1941
års kungörelse, att kronan alltid ansvarar för skatt och allmän tunga, som
belöpa å de i kungörelsen avsedda lägenheterna. Önskvärt är att beträffande
samtliga upplåtelseformer, varom här är fråga, enhetliga bestämmelser gälla
med avseende å skatters erläggande och ansvaret för annan allmän tunga.
Ej minst synas innehavarna av de lapplägenheter, som upplåtas enligt 1941
års kungörelse, böra ha samma lättnad som innehavarna av andra liknande
lägenheter. Ofta ha lapplägenheterna med hänsyn till förvärvsmöjligheterna
för deras innehavare en sämre ställning än andra lägenheter. I de flesta fallen
torde även de lapska lägenhetsinnehavama vara i svaga ekonomiska omständigheter.
Det förhållandet, att för bostadslägenheterna ej utgår lega, synes
icke böra medföra ändring i regeln.
Utredningsmannens förslag rörande de före ikraftträdandet av kungörelsen
nr 48411941 upptagna lägenheterna har i princip tillstyrkts i samtliga
över förslaget avgivna yttranden. Statskontoret har emellertid understrukit
vikten av att endast sådana upplåtelser bleve föremål för reglering som
med hänsyn till lägenheternas lämplighet för sitt ändamål och innehavarens
personliga kvalifikationer kunde förväntas bliva bestående. Lägenheternas
indelning i å ena sidan jordbrukslägenheter samt å andra sidan bostadslägenheter,
renlappbostäder och sådana lägenheter, som omedelbart efter de nuvarande
innehavarnas bortgång skulle nedläggas, borde ske efter mycket
stränga linjer, då det icke kunde anses försvarligt att med statsbidrag uppföra
ekonomibyggnader och verkställa odlingar å lägenheter, som saknade
förutsättningar att kunna utvecklas bil självständiga jordbruk. Av yttrandena
må beträffande förevarande förslag här i övrigt återgivas följande.
I fråga om den av utredningsmannen föreslagna inventeringen av lägenhetsbeståndet
har egnahemsstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Egnahemsstyrelsen finner det påkallat att, därest ifrågavarande lägenheter
på sätt utredningsmannen föreslagit överföras till egnahemsorganisationens
Kungl. Maj:ts proposition nr Sä -
ll
förvaltning, en inventering sker tilli utrönande av huru i va”je särskilt fall
lämpligen bör förfaras med lägenheterna. Däremot synes det styrelsen icke
erforderligt att för denna uppgift föranstalta om någon särskild nämnd. Det
bedömande av förfarandet med lägenheterna, som avses skola ske, torde få
ankomma på egnahemsnämnden. Det synes då mest lämpligt att inventeringen
ledes av egnahemsdirektören, å vilken det torde få ankomma att i nämnden
föredraga dessa med själva övergången sammanhängande frågor. Denne
besitter också sådan sakkunskap på jordbrukets område, som enligt utredningsmannen
bör finnas företrädd vid inventeringen. I denna torde vidare
föreståndaren för egnahemsnämndens byggnadskontor böra deltaga såsom
byggnadssakkunnig och såsom varande den befattningshavare som framdeles
skulle få den närmaste tillsynen över byggenskapen å lägenheterna. Jämlikt
kungörelsen nr 484/1941 skall vid handläggning i egnahemsnämnden av ärende
som avses i kungörelsen vederbörande lappfogde ingå såsom ledamot i
nämnden. Då sagda kungörelse enligt förslaget skulle bliva tillämplig även å
nu ifrågavarande lägenheter, torde nämnden vara oförhindrad att anlita
lappfogden i länet för deltagande i inventeringen.
Domänstyrelsen och överjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt ha förordat
att i den av utredningsmannen föreslagna inventeringsnämnden skulle
ingå även förvaltaren av renbetesfjällens skogar. Såsom skäl härför har
framhållits, att vid inventeringen borde undersökas möjligheterna till arbetsamt
tillgången till skogsförnödenheter, jakt och fiske. Domänstyrelsen har
vidare anfört, att eftersom samtliga ifrågavarande lägenheter vore belägna
å renbetesfjällen, förvaltaren av renbetesfjällens skogar, vilken bäst kände
de lokala förhållandena, borde inträda såsom ledamot av egnahemsnämnden
vid behandlingen av alla frågor, som avsåge upplåtelse av dessa lägenheter.
Det av utredningsmannen framlagda förslaget att kronan skaili övertaga
ansvaret för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å de i kungörelsen
nr S84I1941 avsedda lägenheterna, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i
samtliga yttranden utom det som avgivits av statskontoret. Rörande denna
fråga har statskontoret anfört.
Såsom motiv för ifrågavarande förslag har endast anförts önskvärdheten av
enhetliga bestämmelser angående skatters erläggande för å ena sidan kronotorpare
och arrendatorer samt å andra sidan innehavare av Japplägenheter.
Enligt ämbetsverkets uppfattning synes förefintlig olikhet på detta område
vara fullt naturlig. För kronotorpare och arrendatorer torde nämligen befrielse
från skattskyldigheten kunna kompenseras genom högre arrendebelopp,
vilken utväg ej står till bilds beträffande lapplägenheterna, där arrendator
kan erhålla befrielse från alt erlägga arrende under högst 15 år och innehavare
av bostadslägenhet är helt befriad från lega.
I eli av yttrandena lia föreslagits ytterligare ändringar i kungörelsen nr
■}•?////.94/. Lappfogden i Jämtlands län har sålunda förordat, att kungörelsen
skulle göras tillämplig även å mark i Kopparbergs län, att i kungörelsen
skulle angivas att egnahemsnämnden skulle kunna få virke för byggnader å
jordbrukslägenhet utsynat å kronomark samt all byggnadsbidraget lill innehavare
av bostadslägenhet skulle höjas från 2 500 kronor lill 6 000 kronor.
Rappfogden har härom anfört i huvudsak följande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
Föredraganden.
I Idre lappby i Kopparbergs län finnes en lapp, som tidigare drivit renskötsel.
Han har varit ordningsman i Idre lappby, är född där och har vistats
där hela sitt liv. Hos egnahemsnämnden har han anhållit om upplåtelse av
bostadslägenhet, avsedd att ordnas å Gröveldalens kronopark, som ingår i det
till renskötsel upplåtna området i Idre socken. Lämplig plats för bostadslägenheten
synes föreligga väster om Grövelån ungefär 2—3 km nedanför åns
utlopp ur Grövelsjön. Kungörelsen nr 484/1941 torde emellertid lägga hinder
i vägen för den sökta upplåtelsen. Likväl synes det utan vidare vara klart,
att lapp, som drivit renskötsel i Idre lappby skall få bo kvar där, även
sedan han blivit gammal.
Enligt kungörelsen nr 484/1941 äger arrendator av jordbrukslägenhet att
från kronans mark erhålla nödigt virke till reparationer. En uttrycklig bestämmelse
om rätt för egnahemsnämnden att få virke till byggnader å jordbrukslägenhet
utsynat å kronomark synes erforderlig för att kunna åberopas
såväl när virke begäres hos vederbörande revirförvaltare som vid redovisning
till domänstyrelsen av sålunda utlämnat virke.
Byggnadsbidraget till innehavare av bostadslägenhet torde för närvarande
vara alltför lågt, enär priserna på arbetskraft och byggnadsmaterial stigit
avsevärt sedan 1941. Med hänsyn till verkställda kostnadsberäkningar för en
stuga med ett rum synes ett bidrag av minst 6 000 kronor erfordras. Om
byggnadshjälpen i dessa fall icke blir tillräcklig, måste lappen taga av de besparingar,
han avsett att leva av under sin ålderdom. Byggnadsbidraget synes
därför böra höjas till minst 6 000 kronor.
Genom kungörelsen den G juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar
av lägenheter å kronomark m. m. har avsetts ej blott att lämna lapparna
bistånd vid övergång till fast bosättning utan även att för framtiden förhindra
att lappar, som icke längre driva renskötsel, okontrollerat upptaga lägenheter
å renbetesfjällen. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, finnes
emellertid i Jämtlands län ett icke obetydligt antal lägenheter, vilka före
ikraftträdandet av nämnda kungörelse utan tillstånd upptagits av lappar. Då
oklarhet i åtskilliga hänseenden råder om sistnämnda lägenhetsinnehavares
ställning, såsom i fråga om deras rätt att tillgodogöra sig vissa nyttigheter å
renbetesfjällen, synes det önskvärt att dessa lägenheter bliva föremål för reglering.
Det torde härvid vara lämpligast att i överensstämmelse med utredningsmannens
förslag, vilket biträtts i samtliga avgivna yttranden, bestämmelserna
i förenämnda kungörelse i huvudsakliga delar göras tillämpliga å
de äldi''e lägenheterna. Härigenom vinnes även den fördelen att innehavarna
av dessa lägenheter kunna erhålla det bistånd, som enligt kungörelsen kan
givas innehavarna av de däri avsedda lägenheterna.
Emellertid torde en reglering helt i anslutning till kungörelsen nr 484/1941
icke vara möjlig med hänsyn till de förutsättningar med avseende å innehavarens
personliga kvalifikationer, ställets läge och beskaffenhet samt förhållandena
i övrigt, som uppställas i kungörelsen. 1 dessa hänseenden torde undantagsbestämmelser
vara erforderliga. Vad utredningsmannen härutinnan
föreslagit finner jag mig böra biträda. Det torde sålunda böra föreskrivas,
att upplåtelse ina ske till person av lapsk stam, även örn denne icke intager
den ställning i förhållande till renskötseln som enligt kungörelsen är förut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
13
sättning för upplåtelse av lägenhet. Undantag synes, där särskilda förhållanden
därtill föranleda, även böra göras i fråga om övriga i kungörelsen angivna
personliga kvalifikationer. Eftergifter torde likaså få göras beträffande
de i kungörelsen uppställda fordringarna å lägenhets lämplighet för jordbruk.
För upplåtelse av äldre lägenhet såsom jordbrukslägenhet bör dock i regel
fordras, att jordbruket ensamt eller jämte andra stadigvarande förvärvsmöjligheter
i orten bereder innehavaren och hans familj ett väsentligt bidrag till
deras utkomst. I fråga om upplåtelse av äldre lägenhet för jordbruksändamål
torde — i överensstämmelse med vad i motsvarande hänseende gäller om
upplåtelse av ny lägenhet — böra föreskrivas, att erforderliga byggnader och
övriga anläggningar skola genom kronans försorg försättas i brukbart och
fullständigt skick. Därest lägenhetsinnehavaren, innan de föreslagna bestämmelserna
blivit tillämpliga å honom, själv uppfört eller bekostat byggnader
och anläggningar för jordbruket och kronans kostnader för lägenhetens iordningställande
på grund härav bliva lägre än eljest skulle ha varit fallet, torde
skälig nedsättning av årsavgiften för lägenheten få medgivas innehavaren.
I enlighet med utredningsmannens förslag synas äldre lägenheter, vilkas upplåtande
icke kan medgivas ens enligt de nu föreslagna reglerna, böra antingen
omedelbart nedläggas eller förflyttas eller upplåtas till de nuvarande innehavarna
med livstidsnyttjanderält. Vid behandlingen av frågor rörande
de äldre lägenheterna torde såsom ledamot i egnahemsnämnden böra inträda
förvaltaren av renbetesfjällens skogar i stället för vederbörande Överjägmästare.
För utrönande av de äldre lägenheternas beskaffenhet och lämpligaste sättet
för deras disposition synes såsom utredningsmannen föreslagit böra verkställas
en inventering. Denna torde böra utföras genom egnahemsnämndens
försorg med biträde av lappfogden och förvaltaren av renbetesfjällens skogar
eller ock av en särskild nämnd. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att
meddela föreskrifter härom.
De för genomförandet av den förordade omläggningen erforderliga medlen
synas böra bestridas av vad som ur statens lappfond ställts til! förfogande
för upplåtelser enligt kungörelsen nr 484/1941. Av medel från nämnda fond
torde även böra bestridas kostnaderna för lägenhets eller renlappbostads
nedläggande och innehavarens förflyttning. Flyttningsbidrag torde efter
prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall få utgå med högst 2 000 kronor
för varje flyttad lappfamilj.
Såsom utredningsmannen framhållit svarar kronan för kronotorp åvilande
skatter. Även i lagen örn nyttjanderätt till fast egendom stadgas numera,
att arrendatorn ej må förpliktas att ansvara för sådan för fastigheten utgående
skatt eller allmän tunga, som enligt lag eller författning åligger jordägaren.
Däremot skola i regel skatter, som utgå för lägenhet upplåten enligt
kungörelsen nr 484/1941, erläggas av lägenhetens innehavare. Med hänsyn
till ifrågavarande lägenhetsinnehavares ställning torde de böra erhålla samma
förmån som kronolorparna. Kronan bör därför ■såsom ock utredningsmannen
föreslagit övertaga ansvaret för dessa lägenheter åvilande skatter.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
I samband med den av mig sålunda förordade ändringen i kungörelsen
nr 484/1941 torde det vara lämpligt, att de i kungörelsen meddelade föreskrifterna
om underhållsskyldighet i fråga örn byggnader och övriga anläggningar
å jordbrukslägenhet, vilka föreskrifter tillkommo före den år 1942
antagna sociala arrendelagstiftningen, erhålla sådan utformning att de huvudsakligen
ansluta sig till motsvarande stadganden i nämnda lagstiftning
och de år 1943 utfärdade bestämmelserna örn upplåtelse av kronotorp.
Vad angår de av lappfogden i Jämtlands län framförda förslagen om ändringar
i kungörelsen nr 484/1941, torde tillräckliga skäl knappast föreligga
att utvidga tillämpningsområdet för kungörelsen till att omfatta jämväl Kopparbergs
län. Utan särskild föreskrift därom i kungörelsen torde det vara
klart, att egnahemsnämnden äger få virke till byggnader å jordbrukslägenhet
utsynat å kronomark. Däremot torde såsom lappfogden framhållit det
enligt gällande bestämmelser till innehavare av bostadslägenhet utgående
byggnadsbidraget, 2 500 kronor, med hänsyn till nuvarande byggnadskostnader
vara alltför lågt. En höjning av beloppet synes därför påkallad. En
viss tvekan kan uppenbarligen råda om vilken höjning som skäligen bör
komma till stånd. Jag förordar emellertid att byggnadsbidraget ökas till
högst 5 000 kronor.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut
i förevarande ärende, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva att vad i kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 484)
angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark
m. m. stadgas må i huvudsaklig överensstämmelse med vad
jag förut anfört tillämpas jämväl beträffande upplåtelse till
lapp av lägenhet, som före kungörelsens ikraftträdande upptagits
å renbetesfjällen i Jämtlands län och av honom innehaves
vid tiden för upplåtelsen,
dels ock godkänna de förslag i övrigt, som av mig i det
föregående tillstyrkts.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Einar Herlitz.