Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

1

Nr 48.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående nedläggande av
driften vid Svenska skifferotjeaktiebolagets oljeutvinning
sanläggningar vid Kinne-Kleva m. m., given Stockholms
slott den 1 februari 1946.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Flans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och handelsdepartementen
samt med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet
Danielson, och statsrådet Mossberg, anmäler statsrådet Ericsson fråga örn
nedläggande av driften vid Svenska skifferoljeaktiebolagets oljeutvinningsanläggningar
vid Kinne-Kleva samt anför härom följande.

Staten förvärvade år 1932 en på enskilt initiativ utförd försöksanläggning
för oljedestillation vid Kinne-Kleva å Kinnekulle. Oljeverket, som tillkommit i
första hand för att säkerställa marinens behov av flytande bränsle, omhänderhades
ursprungligen av marinförvaltningen. Jämlikt medgivande av 1943
års riksdag (prop. nr 25; r. skr. nr 49) överfördes emellertid verket den 1
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 48.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

juli 1943 till Svenska skifferoljeaktiebolaget. Intill tiden för skifferoljeaktiebolagets
övertagande av anläggningarna hade riksdagen för utbyggnad av
desamma anvisat tillhopa 11 136 000 kronor. Efter verkställda avskrivningar
å de med anlitande av anslag a kapitalbudgeten uppförda anläggningarna var
Kinne-KIevaverket vid tiden för överförandet till bolaget i statsräkenskaperna
redovisat till ett värde av 3 239 059 kronor 95 öre. Vid årsskiftet 1942/43 beräknades
att vid anläggningen kunde utvinnas ungefär 7 000 ton olja om året.

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januri 1941 med ett aktiekapital
av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År 1942 ökades
aktiekapitalet med 11000 000 kronor till 26 000 000 kronor. Ökningen
finansierades genom ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolagets verksamhet
var ursprungligen förlagd endast till Kvarntorp i Ekeby socken av örebro
län. 1943 års riksdags beslut örn överförande till bolaget av anläggningen
vid Kinne-Kleva innefattade, att bolagets aktiekapital ökades med
3 200 000 kronor, varvid bolaget utgav däremot svarande aktier till staten.

Utom överförandet beslöt 1943 års riksdag även att för utbyggnad av anläggningarna
vid Kvarntorp och Kinne-Kleva såsom lån till skifferoljeaktiebolaget
anvisa ett reservationsanslag av 25 600 000 kronor. Av beloppet avsågs
24 700 000 kronor för utvidgning av anläggningarna vid Kvarntorp,
500 000 kronor för omläggning av brytningen vid Kinne-Kleva verket samt
400 000 kronor för utvidgning av bostadsbeståndet vid sistnämnda verk.
Syftet med lånet var att skapa ökade förutsättningar för att utvidga den totala
årliga oljeutvinningen vid anläggningarna från sammanlagt 37 000 till
sammanlagt 81 000 ton, varav 11 000 ton skulle falla å Kinne-KIevaverket.
I sin nämnda skrivelse nr 49 framhöll riksdagen vidare, att riksdagen förutsatte
såsom självklart att ett nedläggande av ettdera av de båda skifferoljeverken
icke skedde utan att frågan härom underställts riksdagens prövning.

I anledning av propositionen nr 157 till 1944 års riksdag efterskänkte riksdagen
(r. skr. nr 392) statslånet å 25 600 000 kronor. I samband därmed medgav
riksdagen att det bokförda värdet av statens aktieinnehav finge nedskrivas
till 100 kronor. Dessa aktier voro då i statsräkenskaperna upptagna till
29 238 459 kronor 95 öre. Riksdagen godkände samtidigt vissa i propositionen
föreslagna principer för prissättning å bolagets produkter.

I anledning av 1944 års riksdags beslut har bolaget i 1944/45 års bokslut använt
det genom efterskänkandet av statslånet friställda beloppet av 25 600 000
kronor dels till nedskrivning av anläggningarna dels ock till utjämning av förlust,
som balanserats från bolagets första verksamhetsår. 1 nämnda bokslut
äro anläggningarna vid Kinne-Kleva upptagna till ett värde av 2 318 895 kronor
88 öre.

I skrivelse den 20 december 1944 till dåvarande statsrådet Rubbestad anmälde
styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget, att styrelsen vid handläggning
av många frågor av drifts-, underhålls- och investeringsnatur för de
båda skifferoljeverken i Kvarntorp och Kinne-Kleva funnit, atl det för fattandet
av riktiga avgöranden vore nödvändigt att kunna taga bestämd hänsyn
till om driften vid ettdera eller båda verken skulle uppehållas endast så länge

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

3

försörjningsläget på oljemarknaden krävde detta eller om verksamheten borde
planeras och ledas så som lämpligen borde ske, därest produktionen skulle
fortsätta även efter kriget under en längre lid. För att möjliggöra ståndpunktstagande
till denna fråga överlämnade bolaget jämte skrivelsen en promemoria,
''.ari behandlades dels den dittills gångna verksamheten och de resultat, som
driften vid de utbyggda anläggningarna väntades giva, sedan fullt fortfarighetstillstånd
uppnåtts, dels ock de förutsättningar, som funnes att genom rationaliserings-
och kompletteringsåtgärder förbättra driftsresultatet. Styrelsen
framhöll i promemorian beträffande Kinne-Klevaverket, att även om man
utginge från att de utbyggnader vidtoges, som enligt vad man då kände till
skulle kunna förbättra driftsresultatet, och vidare valde det mest gynnsamma
tillverkningsprogrammet med enbart den rikaste skiffern, erhållen genom
underjordsbrytning, samt slutligen dessutom utginge från ett pris på importerad
eldningsolja av åtta öre per liter, så finge man likväl en inkomst, som
endast till cirka 50 procent täckte utgifterna för oljetillverkningen. Under
hänvisning härtill föreslog styrelsen att driften vid Kinne-Klevaverket måtte
tå nedläggas, så snart försörjningsläget i fråga örn flytande bränsle inom landet
medgåve detta.

Över skrivelsen och promemorian avgåvos infordrade utlåtanden av överbefälhavaren,
kommerskollegium, kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering
och 1944 års drivmedelsutredning. Samtliga remissinstanser tillstyrkte
eller förklarade sig icke hava något att erinra mot Kinne-Klevaverkets
nedläggande under de av bolagsstyrelsen angivna förutsättningarna. Verkets
betydelse ur beredskapssynpunkt framhölls emellertid i vissa yttranden.

I skrivelse den 14 februari 1945 underrättades bolagsstyrelsen om att
regeringen delade styrelsens uppfattning att skifferoljeverket i Kvarntorp borde
betraktas såsom ett normalt långtidsföretag, medan däremot driften vid
Kinne-Klevaverket borde nedläggas så snart försörjningsläget i fråga om flytande
bränsle medgåve detta. I skrivelsen erinrades därjämte örn 1943 års
riksdags uttalande i skrivelsea nr 49, att ett nedläggande av ettdera av de
båda skifferoljeverken icke borde ske utan att frågan härom underställts
riksdagens prövning, varvid framhölls att regeringen därför i sinom tid förväntade
definitivt förslag från styrelsen rörande nedläggande av Kinne-Klevaverket.

Med skrivelse den 10 januari 1946 har nu styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget
— under hänvisning till ali den situation i fråga om tillgängen
på flytande bränsle inom landet, som förutsattes i förenämnda skrivelse
den 14 februari 1945 numera inträtt — överlämnat en av styrelsen utarbetad
promemoria beträffande de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt
drift vid bolagets anläggningar vid Kinne-KIeva.

Styrelsen har i skrivelsen till en början framhållit, alt ett uppehållande av
driften vid Kinne-KIeva med oljetillverkning såsom huvudändamål skulle
komma att medföra årliga föriuster. Styrelsen anhåller därför om tillstånd
att nedlägga driften därstädes. I samband därmed berör styrelsen frågan om
möjligheten att förlägga annan industriell verksamhet vid Kinne-KIeva, var -

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 48.

sid vissa delar av den befintliga industrianläggningen skulle kunna nyttiggöras.

I promemorian lämnar styrelsen en närmare kalkyl över det beräknade
ekonomiska resultatet vid fortsatt drift av anläggningarna i Kinne-Kleva i nuvarande
utbyggnad. Härvid har styrelsen icke medräknat ränta å det tidigare
nedlagda kapitalet, ej heller avskrivningar å de anläggningar, som gjorts före
beslutet vid 1944 års riksdag angående prissättningen på bolagets produkter.
Styrelsen anför bland annat följande.

Om driften vid Kinne-Kleva fortsättes i samma omfattning som hittills bör
man kunna räkna med att kostnaderna för oljetillverkningen efter kreditering
för biprodukter per år bliva enligt nedanstående uppställning.

11 500 kbm olja å 225: 53 ............................ kronor 2 593 600

Frakt för råbensin till Kvarntorp 3 450 X 25 ............ » 86 250

tiaffineringskostnad i Kvarntorp, 3 100 X 20 ...... »_62 000

Summa kronor 2 741 850.

För närvarande får man räkna med ett försäljningspris fritt verket av cirka
60 kr/kbm för pannbrännolja och cirka 100 kr. för bilbensin. Dessa siffror
giva följande totala försäljningsvärde för oljor per år.

8 050 kbm pannbrännolja å 60 kronor ................ kronor 483 000

3 100 kbm bilbensin å 100 kronor ...................... » 310 000

Summa kronor 793 000.

Förlusten per år kommer alltså att bliva 2 741 850 — 793 000 = 1 948 850

kronor eller cirka 2 000 000 kronor. Det är möjligt, alt man genom direkt
distribution till förbrukare, som i transporthänseende ligga väl till i förhållande
till Kinne-Kleva, kan erhålla ca 80 kr/kbm för pannbrännoljan. I så fall
ökas inkomsten med 161 000 kronor och förlusten minskar med motsvarande
belopp till 1 787 850 kronor.

Vid angivandet av dessa förlustsiffror bör observeras, att det kommer att
dröja ännu någon tid, innan tillverkningskostnaderna verkligen kunna beräknas
nå det bottenvärde, som här ansetts gälla, under det att försäljningspriserna
redan ligga i nivå med vad som här antagits.

Styrelsen framhåller, att styrelsen även undersökt olika alternativ med modernisering
av ugnarna och med upptagande av olika slag av biproduktstillverkning,
som kunde tänkas äga rum i direkt samband med skifferoljetillverkning.
Styrelsen hade emellertid i samtliga fall kommit till det resultatet,
att förlust icke kunde undvikas och att sålunda de nyinvesteringar som måste
göras icke kunde förräntas och avskrivas på normalt sätt.

Vad härefter angår den i styrelsens skrivelse berörda frågan om möjligheten
att till Kinne-Klevaverket förlägga en industriell verksamhet, som icke
vore direkt avhängig av oljeframställningen erinrar bolaget till en början
om följande. Personalen vid Kinne-Klevaverket omfattade vid årsskiftet
1945/46 25 tjänstemän och 340 arbetare. Ett sextiotal av arbetarna bebo egna
hem. Av dessa ligga omkring 75 procent på ett avstånd av mindre än fem
kilometer från verket. Vid verket finnas följande av bolaget ägda bostäder
och lokaliteter, som disponeras av där anställd personal, nämligen 54 famil -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

jebostäder, 48 runi för ungkarlar med 96 liggplatser och gemensamt sällskapsrum,
manskapsbyggnad med tvättrum, omklädnadsrum, sjukrum och
matsal, lämplig för 150 skiftgående arbetare, mindre manskapsbodar vid varje
avdelning samt tvättstuga, gemensam för samtliga anställda. Vidare disponerar
Kooperativa förbundet ett marketenteri för 75 på en gång spisande
gäster samt en affärslokal.

Med hänvisning till dessa förhållanden framhåller bolaget, att det vore ur
social synpunkt angeläget att undersöka möjligheterna att å platsen förlägga
annan industriell verksamhet. Styrelsen framhåller, att styrelsen vid en undersökning
härutinnan funnit att en fabrikation av stenull syntes ha utsikter
att under vissa förutsättningar bliva ekonomiskt bärkraftig. Huvudförutsättningen
härvidlag vore, att en kvantitet av minst 7 000 ton stenull per år kunde
finna avsättning utan väsentlig nedgång av nuvarande priser. En anläggning
för stenullsfabrikation vid Kinne-Kleva beräknades kosta omkring
1 765 000 kronor. Härjämte erfordrades ett visst driftkapital, varför igångsättande
av en stenullstillverkning vid Kinne-Kleva torde erfordra, att ett
belopp örn, preliminärt beräknat, 2 500 000 kronor ställdes till förfogande.
En anläggning av denna storlek beräknades kunna sysselsätta maximalt
100 man av bolagets personal.

Styrelsen har slutligen anmält, att sedan de priser som bolaget finge tillgodoräkna
sig för sina oljeprodukter efter den 1 december 1945 blivit satta
i relation till priset på importerad vara en vid Kinne-Klevaverkeit uppstående
förlust icke längre kunde täckas genom överskottsmedel från driften vid
Kvarntorp. Styrelsen förutsatte därför, att såväl kostnaderna för nedläggande
av driften vid Kinne-Klevaverket som de driftförluster, vilka efter nämnda
datum måste uppstå vid verket innan avveckling hunnit genomföras, komme
att täckas genom ett särskilt anslag.

Bolagets skrivelse och promemoria lia remitterats till överbefälhavaren,
statskontoret, kommerskollegium, statens arbetsmarknadskommission, statens
industrikommission, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Sveriges industriförbund,
landsorganisationen i Sverige samt personalrådet vid Kinne-Klevaverket.
Några yttranden i anledning av remissen lia ännu ej inkommit.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har riksdagen i tidigare sammanhang
uttalat ett önskemål att frågan om eventuellt nedläggande av ettdera
av skifferoljeverken vid Kinne-Kleva och Kvarntorp måtte underställas
riksdagens prövning. De försvarsberedskapssynpunkter, som tidigare under
åren talat för ett uppehållande ar driften vid oljeutvinningsanläggningen i
Kinne-Kleva oavsett kostnaden för framställda produkter, lia numera minskat
i aktualitet. Såvitt jag kunnat förvissa mig örn är importen av flytande
bränslen för närvarande tillfredsställande. Med hänsyn lill de i nämnda skrivelse
den 14 februari 1945 gjorda uttalandena beträffande oljeverkets vid
Kinne-Kleva fortsatta drift och de avsevärda ekonomiska förluster en fortsalt
oljeproduktion vid Kinne-Kleva skulle medföra ansluter jag mig till uppfattningen
att anläggningen snarast möjligt bör avvecklas.

Före draganden.

b Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

I samband med en avveckling uppstå flera vanskliga problem. Det blir
sålunda nödvändigt att överväga frågorna örn en ny industri bör anläggas
vid Kinne-Kleva, örn staten bör driva denna industri eller om verket bör försäljas
eller uthyras till enskilt företag, som kan driva den nya verksamheten
m. m. Vidare kan ifrågasättas att medel skulle ställas till skifferoljebolagets
förfogande såsom kompensation för den ökade förlust, som kan uppstå i samband
med avvecklingen av Kinne-Klevaverket. Dessa och andra frågor, som
sammanhänga med avvecklingen, torde få anmälas, då remissvaren å bolagets
nyssnämnda skrivelse och promemoria inkommit. Redan nu må emellertid
nämnas, att det av sociala skäl kan vara motiverat att bolaget vidtager
åtgärder för att hjälpa den friställda arbetskraften till andra försörjningsmöjligheter.
Även om det allmänna arbetsmarknadsläget för närvarande är
sådant, att det icke torde behöva föreligga några större svårigheter för personalen
att få annan anställning, kan nämligen behov av särskilda åtgärder
uppkomma, såsom att bolaget exempelvis lämnar flyttningsunderstöd eller
kompenserar de äldre arbetare vid verket, åt vilka icke kan anvisas arbete på
annan ort. I den händelse arbetare, som äro innehavare av egna hem, nödgas
flytta från orten kan behov uppstå av viss hjälp i samband med en
eventuell försäljning av de egna hemmen. Åtgärder som dessa kunna befinnas
motiverade icke blott örn någon ny industri, som kan absorbera hela
den nuvarande arbetsstyrkan, ej kommer till stånd i Kinne-Kleva utan även
i det fall, att en sådan industri kan igångsättas. 1 sistnämnda fall kan det
nämligen dröja så lång tid mellan nedläggandet av oljeverket och den nya
industriens start, att det blir nödvändigt för arbetarna att under mellantiden
skaffa sig annat arbete, eventuellt på annan ort. Jag förutsätter, att bolagets
styrelse söker kontakt med regeringen därest fråga uppstår om mera omfattande
stödåtgärder åt den friställda arbetskraften.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att

dels medgiva Svenska skifferoljeaktiebolaget att nedlägga
driften vid oljeverket vid Kinne-Kleva,

dels ock medgiva bolaget att verkställa de utgifter, som
kunna erfordras för nödvändiga stödåtgärder åt den friställda
arbetskraften.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Salomonson.

467180. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.