Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den
28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa
lotterivinster; given Stockholms slott den 2ö januari
1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 §
förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 44.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28
september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 28 september 1928 om särskild
skatt å vissa lotterivinster1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Å vinst i svenskt lotteri och å vinst
vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer skall, därest
vinstens värde överstiger i fråga
örn vinst i varu- eller tombolalotteri
etthundra kronor, i fråga om vinst å
halvlott i penninglotteri tolv kronor
50 öre samt i fråga om annan vinst
tjugufem kronor, till staten erläggas
en särskild skatt motsvarande tjugu
procent av vinstens värde. Skatt som
nu sagts skall dock icke utgå å vinst
vid vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar, ej heller å vinst i
varu- eller tombolalotteri, däri endast
skänkta vinstföremål förekomma.

Vid beräkning —-----belöpande

skatten.

Skatt skall--— vinnaren ut tages.

Föreslagen lydelse:

1 §•

Å vinst i svenskt lotteri och å vinst
vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer skall, därest
vinstens värde överstiger i fråga
örn vinst i varu- eller tombolalotteri
etthundra kronor, i fråga örn vinst å
halvlott i penninglotteri tolv kronor
50 öre samt i fråga om annan vinst
tjugufem kronor, till staten erläggas
en särskild skatt motsvarande tjugu
procent av vinstens värde. Skatt som
nu sagts skall dock icke utgå å vinst
vid vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar eller å vinst i varueller
tombolalotteri, däri endast
skänkta vinstföremål förekomma, ej
heller d vinst vid utlottning av konstverk
inom förening, vars enda syfte
är att främja intresset för eller eljest
stödja den bildande konsten.

Vid beräkning--— — belöpande

skatten.

Skatt skall---vinnaren ut tages.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se 1945: 407.

Kungl. Majlis proposition nr 44.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn befrielse för de
s. k. konstföreningarna från skyldighet att erlägga lotterivinstskatt och anför
därvid följande.

Gällande bestämmelser. Enligt 1 § förordningen den 28 september 1928
(nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster, såsom detta författningsrum
lyder efter ändringar genom förordningen den 15 juni 1945 (nr 407), skall å
vinst i svenskt lotteri, därest vinstens värde överstiger visst belopp, som i fråga
om vinst i varu- eller tombolalotteri utgör 100 kronor, till staten erläggas
skatt motsvarande 20 procent av vinstens värde. Undantagna från skatteplikt
äro endast vinster vid vadhållning medelst totalisator vid hästlävlingar samt
vinster i varu- eller tombolalotteri, däri endast skänkta vinstföremål förekomma.

Lotteri om penningar eller penningars värde må enligt lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207) anordnas för allmänheten endast efter tillstånd av
Kungl. Majit eller länsstyrelse eller efter anmälan hos polismyndighet. Såsom
lotteri skall därvid anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning
eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av
en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles
av envar deltagare. Vad i lotteriförordningen stadgas skall äga tillämpning
jämväl å sådant lotteri, vid vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap
i viss sammanslutning, därest denna tillkommit väsentligen för anordnande
av lotteri eller lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen
eller de villkor, varunder deltagande må ske, är att jämställa med lotteri,
anordnat för allmänheten.

Skyldigheten att erlägga lotterivinstskatt är icke beroende av huruvida vederbörande
lotteri är anordnat för allmänheten eller ej. Därest lotteri får anordnas
utan vare sig tillstånd eller anmälan, bliva sålunda vinster i lotteriet
ändock skattepliktiga enligt lotterivinstskatteförordningen. Detta gäller även

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

de s. k. konstföreningarnas utlottning av konstverk, i den män denna utlottning
är att anse som lotteri i förut angiven bemärkelse.

Nyssnämnda förordning den 15 juni 1945 trädde i kraft den 1 januari
1946. Vinst i varulotteri och sålunda även i konstlotteri var dessförinnan —
frånsett värdepappersvinst — icke underkastad den särskilda lotterivinstskalten.
I stället var vinnaren intill förordningens ikraftträdande skyldig erlägga
vanlig inkomstskatt för vinsten, därest denna tillsammans med andra
vinster, som vinnaren kunde lia erhållit under visst beskattningsår, uppgick
till minst 100 kronor. Den omläggning, som i detta avseende skett genom
den nya lagstiftningen, avsåg endast att åstadkomma en ändamålsenligare
ordning för uttagande av skatt å lotterivinster. Någon anledning att i samband
med denna omläggning taga under övervägande i vad mån vissa lotterier borde
vara frikallade från skatteplikt ansågs i och för sig icke föreligga, och
något yrkande örn sådant frikallande för konstlotteriernas vidkommande
framställdes ej heller under ärendets behandling.

Framställningar i ämnet. I särskilda, under november 1945 lill finansdepartementet
ingivna skrifter hava chefen för nationalmuseum, konstnärernas
riksorganisation och samarbetsnämnden för konstföreningar i Stockholm med
omnejd hemställt om åtgärder i syfte att från lotterivinstbeskattning undantaga
konstföreningars utlottning av konstverk till medlemmar.

Chefen för Nationalmuseum har i den av honom ingivna skriften anfört:

Konstföreningarna hava verkat i vårt land sedan år 1832. Från början
hade dessa en ganska exklusiv karaktär, men hava under loppet av detta
århundrade kommit att uppbäras av allt bredare kretsar för att under 1940-talet få karaktär av en folkrörelse. Enligt vad nationalmuseum har sig bekant
finnas från tiden före 1900 fyra alltjämt verksamma konstföreningar,
från tiden före 1935 omkring 25 och från och med år 1945 omkring 250.
Den största ökningen har inträffat efter år 1940, då den första personalkonstföreningen
bildades. Enbart antalet sådana av museet kända föreningar
uppgår nu lill omkring 170. Antalet medlemmar i landets samtliga konstföreningar
torde nu kunna uppskattas till 90 000.

Konstföreningarna äro icke av enhetlig typ utan kunna uppdelas i riksföreningar,
läns- eller landskapsföreningar, lokalföreningar och personalföreningar.
Riksföreningarna samt läns- och landskapsföreningarna anordna i
regel gratis föredrag, visningar och utställningar öppna för medlemmarna.
Riksföreningarna samt vissa läns- och landskapsföreningar utgiva konsthistoriska
skrifter eller grafiska blad, vilka gratis tillhandahållas medlemmarna.
Medlemskap i dessa föreningar stå öppna för alla. Flera av läns- eller landskapsföreningarna
samt lokalföreningarna äro konstmuseidrivande eller underhålla
en konsthall, till stort värde för landsortens kulturliv. Vidare utlotta
dessa föreningar i regel konstverk bland sina medlemmar.

I min egenskap av chef för nationalmuseum, som stadgeenligt »har att
verka för konstsinnets väckande och fostrande hos folket samt konstens och
konstvetenskapens främjande», har jag med särskild glädje sett tillkomsten
av personalkonstföreningarna. Då all verklig konst med nödvändighet måste
bliva relativt kostsam, hava tidigare lägre tjänstemän och arbetare av ekonomiska
skäl varit utestängda från möjligheten att förvärva sådana verk i

Kungl. Maj.ts proposition nr 44.

5

original. Det är Ilar personalkonstföreningarna, vilka omfatta anställda vid
ett kontor eller en fabrik, öppnat en möjlighet för dessa befolkningskategorier
att förvärva konst och genom ägande av konstverk komma i en närmare
kontakt med de estetiska värdena än enbart besök på museer kan giva. Dessa
föreningar kunna i stort sett betecknas som en kombination av studiecirkel
och inköpsförening. Medlemskap kan här blott vinnas av vid respektive företag
anställda personer. Föreningarnas ledningar anordna, ofta i samarbete
med i Stockholm, Göteborg och Malmö verksamma samarbetsnämnder, förstklassiga
föredrag samt visningar av konstmuseer och konstutställningar, samtidigt
som de inköpa och bland sina medlemmar utlotta konst. Avsikten är
att i detta senare fall alla medlemmar så småningom skola erhålla konstverk,
varvid lotten endast kan sägas utgöra ett led i distributionen. För alt befordra
en jämn spridning av vinsterna hava åtskilliga personalföreningar i sina
stadgar den bestämmelsen, att vinnare under året efter mottagandet av en
vinst ej får utgå ur föreningen och ej deltaga i lotteriet. Då del här icke
principiellt är meningen, att någon i det långa loppet skall erhålla vinst till
högre värde än det som erhålles av envar annan deltagare, torde personalkonstföreningarnas
lotterier icke rimligen böra betraktas som lotterier i lagens
mening. Detsamma torde gälla de övriga kategorierna av konstföreningar, då
de enbart genom sin publikations- och utstäilningsverksamhet oftast lämna
sina medlemmar full valuta för medlemsavgiften.

Denna min uppfattning har även i stor utsträckning delats av såväl föreningarna
själva som av de övervakande myndigheterna, då flertalet föreningar
för sin verksamhet aldrig hava behövt begära särskilt lotteritillstånd.

För konstföreningarnas fortsatta verksamhet synes nu ett svårt hinder hava
rests genom förordningen den 15 juni 1945.----

Ett beskattande av dessa skulle medföra en obotlig skada för vårt kulturliv.
Till nationalmuseum hava redan inkommit meddelanden örn konstföreningar,
som på grund av de i omförmälda förordning givna bestämmelserna
se sig tvungna att efter den 1 januari 1946 nedlägga sin verksamhet. Medan
antalet av museet kända nybildade personalföreningar under första halvåret
1945 uppgick till bortåt 20, uppgår antalet efter förordningens tillkomst nybildade
av museet kända föreningar till allenast 2, en anmärkningsvärd nedgång,
beroende på tillkomsten av den i förordningen angivna lotterivinstbeskattningen.
För att de för vårt kulturliv så betydelsefulla konstföreningarnas
antal icke skall beskäras, och då en dylik nedskärning särskilt komme att
drabba de föreningar, som omfatta lägre tjänstemän och arbetare, vilka nu
äntligen i konstföreningsrörelsen funnit sin möjlighet att nå en närmare kontakt
med konsten, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder
i syfte att undantaga konstföreningars ullottning av konstverk till medlemmar
från lotterivinstbeskattning.

Konstnärernas riksorganisation har framhållit, att konstföreningarna genom
de beslutade ändringarna i lotterivinstskatteförordningen komme alt berövas
en väsentlig del av sina möjligheter att stimulera intresset för sin konstfrämjande
verksamhet. För konstnärernas del skulle den nya lagstiftningen
betyda en reducering av avsättningsmöjligheterna, som med hänsyn till det
oundvikliga upplösandet av en väsentlig del av konstföreningsverksamheten
icke komme att stanna vid de 20 procent, med vilka de överlevande konstföreningarna
komme att minska sina inköp. Verkan härav för i synnerhet
landsortens konstnärer, vilka just konstföreningarna i många fall erbjudit
väsentliga avsättningsmöjligheter, gåve anledning lill berättigade farhågor.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

Samcirbetsnämnden för konstföreningar i Stockholm med omnejd har anfört
bland annat, att de flesta konstföreningarna vore tämligen små sammanslutningar,
som bildats bland personalen i ämbetsverk och ekonomiska företag
eller bland arbetarna i vissa fabriker, och att de närmast vöre att betrakta
som kooperativa inköpsgrupper, vilka vardera för en del av sina medlemsavgifter
årligen förvärvade ett eller flera konstverk, som sedan genom utlottning
fördelades bland medlemmarna. Inom några av dessa föreningar vore
stipulerat, att varje vinnare finge avstå från en eller flera följande utlottningar.
För konstlivet utgjorde föreningarnas inköpsverksamhet en positivt
kännbar kraft, vilken under en befarad baisseperiod på konstmarknaden
kunde tänkas få en än större betydelse. Konsekvent tillämpad på denna med
utlottningar kombinerade inköpsverksamhet, skulle den nya lagstiftningen
utan tvivel verka därhän, att många, kanske de flesta, föreningar upplöstes
och det svenska konstlivet sålunda ginge miste örn en betydande ekonomisk
och ideell hävstång.

Departementspromemoria. I anledning av förenämnda framställningar
har inom finansdepartementets skatteberedning upprättats en den 17 december
1945 dagtecknad promemoria angående befrielse för de s. k. konstföreningarna
från skyldighet att erlägga lotterivinstskatt jämte ett därvid fogat
förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § lotterivinstskatteförordningen.

I promemorian lämnas till en början följande uppgifter:

Från handelsdepartementet har inhämtats, att endast fyra konstföreningar
för närvarande inneha tillstånd av Kungl. Maj:t att anordna lotterier. I
allmänhet synas konstföreningarna ej heller inneha tillstånd av länsstyrelse
till anordnande av lotterier. Bland dem, som icke inneha sådant tillstånd,
torde befinna sig alla föreningar med medlemskretsen begränsad till anställda
i visst företag, de s. k. personalföreningarna. Även andra föreningar, som
anordna utlottning av konstverk, sakna emellertid tydligen i stor utsträckning
lotteri tillstånd. Dit hör exempelvis Sveriges allmänna konstförening, som enligt
sin årsberättelse för år 1944 hade 7 515 medlemmar och under detta år
utlottat konstverk till ett sammanlagt värde av omkring 67 000 kronor (i
221 vinster, därav dock cirka 100 — med ett sammanlagt värde av något över
7 000 kronor — var för sig icke uppgingo till skattepliktigt belopp).

Härefter anföres i promemorian:

Den enligt hittills gällande bestämmelser föreliggande skyldigheten att
deklarera lotterivinster synes i stor utsträckning ha eftersatts, såvitt angår
vinster i konstlotterier. Till följd härav torde dylika vinster i huvudsak ha
undgått beskattning. Den omläggning av lotterivinstbeskattningen, som träder
i kraft den 1 januari 1946 och som medför effektiva kontrollmöjligheter,
torde därför komma att i realiteten innebära en ekonomisk belastning av konstlotterierna.
Även örn verkningarna härav överdrivits i de i ärendet ingivna
skrifterna, synes det dock obestridligt, att omläggningen kommer att avsevärt
minska konstlotteriernas möjligheter att fullfölja sina kulturgagnande syften.
Vid sådant förhållande och då ett eftergivande av lotterivinstskatten, såvitt
angår konstlotterierna, är av ringa statsfinansiell betydelse synes det i och
för sig motiverat att undantaga konstlotterierna från den särskilda lotterivinstbeskattningen.
Ett ytterligare skäl härför är, att det torde bliva förenat

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

7

med svårigheter att övervaka skattens behöriga erläggande i dessa fall, eftersom
konstlotterierna tydligen i allmänhet anordnas utan offentlig kontroll.

Ä andra sidan torde liknande skäl för skattebefrielse kunna åberopas även
av vissa andra lotteriföretag, varför särskild försiktighet bör iakttagas vid
beviljande av undantag från de eljest gällande reglerna. I ett avseende synas
emellertid konstlotterierna så väsentligt skilja sig från andra lotterier, att en
särbehandling av dem kan vara motiverad. Även enligt de nya bestämmelserna
avses skatten skola uteslutande träffa vinnarna och lotteriföretagen avses
skola ha samma behållning av lotterierna, som de haft tidigare. Om ett lotteriföretag
förut erhållit tillstånd att anordna lotteri under villkor att hälften
av vad som flutit in genom försålda lotter skolat användas till inköp av
vinster och andra hälften fått tillgodogöras av företaget för uppgivet ändamål,
får efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande själva vinstföremålens värde
minskas med mot skatten svarande belopp och lotteriföretaget fortfarande
tillgodogöra sig hälften av bruttointäkterna för det avsedda ändamålet. I
allmänhet beröras lotteriföretagen därför icke ekonomiskt av den nya formen
för skattens uttagande. Beträffande konstlotterierna kommer emellertid
skatten att verka så att konstföreningarnas möjligheter att fullfölja sina
syften beskäras i mot skatten svarande grad. Skatten kan därför i dessa fall
sägas träffa icke enbart vinnarna utan även lotteriföretagen som sådana. —
Det må i detta sammanhang anmärkas, att det var i syfte bl. a. att undvika
en dylik verkan, som vinst i lotteri med enbart skänkta vinster från början
fritogs från den särskilda lotterivinstbeskattningen.

De ovan anförda skälen för eftergift av skatt torde i särskild grad kunna
åberopas beträffande personalföreningarna. Här lärer beskattningen t. o. m.
kunna föranleda, att en del redan befintliga föreningar upplösas. Då det vidare
kan göras gällande, att vissa personalföreningar egentligen äro att betrakta
som »kooperativa inköpsgrupper», där lottningen är till endast för att
bestämma i vilken ordning inköpta konstverk skola fördelas bland medlemmarna,
kan det i en del fall bliva besvärligt att avgöra, om ett verkligt lotteri
föreligger eller ej. Beträffande de av personalföreningarna anordnade konstlotterierna
torde sålunda undantag från lotterivinstbeskattningen böra medgivas.

Emellertid torde den föreslagna undantagsbestämmelsen knappast böra
begränsas till att avse endast personalföreningarna. Även i fråga om åtskilliga
konstlotterier av mera allmän karaktär synes det i lika mån befogat att
medgiva motsvarande undantag. Tvekan lärer i själva verket icke behöva
föreligga annat än beträffande de största konstlotterierna, där vinstvärdena
kunna vara relativt höga. De sist åsyftade konstlotterierna äro emellertid så
pass fåtaliga, att det knappast kan anses tillräckligt motiverat att utesluta dem
från undantagsbestämmelsen. Härtill kommer att det skulle bliva förenat
med betydande svårigheter att uppdraga en skiljelinje mellan de olika slagen
av konstlotterier. Det vill därför synas lämpligast att låta skattefriheten omfatta
samtliga av konstföreningar för medlemmarna anordnade konstlotterier.
Därest lottförsäljning sker till utomstående, bör däremot skattefrihet
icke äga rum.

På grund av vad sålunda anförts synes bestämmelse böra meddelas örn
att vinst vid utlottning av konstverk inom förening, vars syfte iir alt främja
intresset för bildande konst, skall undantagas från lotterivinstskatt. Författningsmässigt
synes detta böra ske genom att bland de i 1 ij första stycket
lotterivinstskatteförordningen uppräknade skattefria vinsterna upptages även
sådan vinst.

Författningsändringen torde böra träda i kraft omedelbart efter det författningen
utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8

Kungl. Maj.-ts proposition nr 44.

Remissyttranden. Över berörda promemoria lia, efter remiss, yttranden
avgivits av kammarrätten, statskontoret, generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus, Göteborgs och
Bohus samt Västmanlands län, chefen för nationalmuseum, konstnärernas
riksorganisation och Sveriges allmänna konstförening.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har i princip tillstyrkts
eller i vart fall lämnats utan erinran i flertalet yttranden. Endast länsstyrelserna
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län lia ställt sig avvisande
till förslaget, förstnämnda länsstyrelse dock endast såvitt angår förslaget
om utsträckande av skattebefrielsen till att avse även andra konstföreningar
än personalföreningar.

Av innehållet i yttrandena må följande här återgivas.

Kammarrätten förklarar sig hysa principiella betänkligheter mot att undantaga
vissa lotterivinster från beskattning enligt lotterivinstskatteförordningen
men finner sig likväl icke böra framställa annan erinran mot det
framlagda författningsförslaget än att nied den avfattning detsamma erhållit
tvekan möjligen kan uppkomma, huruvida den föreslagna skattefriheten skall
avse icke blott föreningar, som uteslutande lia till syfte att främja intresset
för bildande konst, utan jämväl sådana föreningar, som jämte dylikt syfte
även ha annat ändamål.

Statskontoret lämnar förslaget i och för sig utan erinran men framhåller,
att liknande skäl för skattebefrielse torde kunna åberopas även av andra
lotteriföretag, vilka anordnas under samma betingelser som konstlotterierna.
Statskontoret ifrågasätter därför, om icke en klarare avgränsning av undantagen
skulle vinnas, därest den föreslagna undantagsbestämmelsen gåves en
utformning, som medgåve skattebefrielse för varje föreningslotteri, där intäkterna
helt disponeras för inköp av vinster att utlottas bland medlemmarna,
och lotteriet sålunda icke har till syfte att tillföra föreningen som sådan
någon ekonomisk vinst.

Generalpoststyrelsen anför:

Såsom i promemorian framhålles, torde ett eftergivande av lotterivinstskatten
beträffande konstföreningarnas utlottning av konstverk vara av ringa
statsfinansiell betydelse. Detta gäller i särskilt hög grad de s. k. personalföreningama.
Olika sådana föreningar ha under hand förklarat, att uttagande
av lotterivinstskatt vid utlottning av konstverk inom konstföreningarna skulle
komma att medföra, att föreningarna upplöstes. En sådan verkan av lotterivinstbeskattning
av de ifrågavarande konstlotterierna förefaller generalpoststyrelsen
sannolik. Vad angår personalföreningama synes sålunda lotterivinstskatten
knappast komma att inbringa staten någon inkomst. Med hänsyn
till svårigheten att uppdraga en gräns i skattetekniskt hänseende mellan
de olika slagen av konstföreningar, synes emellertid befrielse från skyldighet
att erlägga lotterivinstskatt, därest dylik befrielse överhuvud anses böra
ifrågakomma, böra utsträckas till samtliga konstföreningar. Till följd av de
i promemorian omförmälda särskilda skäl, som beträffande konstföreningarna
kunna åberopas för befrielse från skyldighet att erlägga lotterivinstskatt,
torde några icke önskvärda konsekvenser av dylik befrielse icke behöva
befaras med avseende å andra lotterier. Då därtill kommer, att konstför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

9

eningarnas verksamhet säkerligen i hög grad bidrar till konstintressets och
konstsinnets väckande och bibehållande hos folket, vill generalpoststyrelsen
för sin del tillstyrka bifall till det i den remitterade promemorian framlagda
förslaget.

Överståthållarämbetet tillstyrker förslaget och yttrar vidare:

Den ifrågasatta befrielsen från lotterivinstskatten för de s. k. konstlotterierna
har bland annat motiverats med att omläggningen av lotterivinstbeskattningen
avsevärt försvårat möjligheterna för konstföreningarna att fullfölja
sina kulturgagnande syften. Då liknande skäl för skattebefrielse torde
kunna åberopas även av andra lotteriarrangörer, som anordna lotterier för
att kunna fullfölja sina kulturella eller välgörande ändamål, skulle ämbetet
ställt sig synnerligen tveksamt till förslaget, därest icke även andra vägande
skäl för en befrielse kunnat åberopas. Dessa skäl äro i främsta rummet tilllämpliga
på de under senaste åren i allt större utsträckning bland personalen
vid olika verk och företag bildade konstföreningarna, vilka i själva verket
ofta hava karaktären av kooperativa inköpsföreningar, där lotteriförfarandet
endast tillgripes för att fördela de inköpta konstverken bland medlemmarna.
Syftet med dessa lotterier är således icke att ett överskott skall uppstå för
lotteriarrangören, utan de influtna avgifterna användas så gott som helt och
hållet för inköp av konstverk. På grund härav hava dessa konstlotterier icke
någon fördel av den i samband med införandet av de nya beskattningsbestämmelserna
anvisade möjligheten att få inräkna skattebeloppen i vinstvärdet,
så att överskottet med samma omslutning ändock skulle bliva detsamma
som tidigare. Vidare är insatsen från de olika deltagarna i allmänhet större
i förhållande till omslutningen än vid de egentliga lotterierna. Härtill kommer
att antalet vinster med ett värde överstigande etthundra torde vara förhållandevis
stort i konstlotterierna, varför lotterivinstbeskattningen skulle
komma att drabba dessa lotterier hårdare än andra lotterier av samma storlek.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att medgivande av undantag
av ifrågavarande beskaffenhet bör ske med stor försiktighet, men att de s. k.
personalföreningarna i varje fall synas kunna befrias från lotterivinstskatten.
Genom att erlägga skatten skulle dessa sammanslutningar få minskade möjligheter
att åt medlemmarna förvärva konstverk, och dessutom torde ett stort
antal av dem närmast vara att anse som inköpscentraler eller rent av som ett
slags sparklubbar. Länsstyrelsen anför vidare:

Den ledande principen vid tillkomsten av många av dessa föreningar kan
nämligen antagas hava varit den, att varje medlem så småningom skulle åtminstone
i huvudsak erhålla full valuta för sina inbetalningar. Erläggandet
av medlemsavgifter blir under sådana förhållanden jämförligt med att medlemmarna
årligen i bank insätta en mot insatsbeloppet svarande penningsumma
för att i sinom tid för denna inköpa konstföremål. Därest de förfarit
så, hade de disponerat penningarna i sin helhet för ändamålet. Systemet
med utlottning är endast medlet att avgöra den inbördes ordning, i vilken
medlemmarna skola liga åtnjuta resultatet av föreningens verksamhet, och
torde kommit till användning därför, att det samtidigt verkar stimulerande
på medlemmarnas intresse genom möjligheten för medlem att få sin önskan
att äga ett konstverk uppfylld kanske åtskilliga år innan så kunnat ske, örn
han endast haft de egna besparingarna att lita till. Detta för personalföreningarna
utmärkande förhållande vill länsstyrelsen för sin del i detta sammanhang
tillmäta stor betydelse. Det kan visserligen invändas, att ej alla

Bihang till riksdagens protokoll 194(1. 1 saini. Nr 44. ‘4

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

föreningar av ifrågavarande slag hava nu angiven karaktär. Med hänsyn till
svårigheten att åtskilja de olika slagen personalföreningar synes undantaget
emellertid böra avse samtliga sådana föreningar.

Om länsstyrelsen sålunda anser sig kunna tillstyrka, att konstlotterier,
anordnade av s. k. personalföreningar, befrias från skyldigheten att erlägga
lotterivinstskatt, vill länsstyrelsen ifrågasätta, örn fog föreligger att utsträcka
befrielsen att gälla även lotterier, anordnade av andra slag av konstföreningar.
I allmänhet torde det här röra sig örn föreningar, där medlemskapet icke
är begränsat till viss krets, utan i vilka envar, som så önskar, kan ingå som
medlem. Och det torde oftast vara så, att man blir medlem uteslutande eller
i varje fall huvudsakligen för att få deltaga i lotteriet. Medlemskortet är
med andra ord icke något annat än en lottsedel. Dessa konstlotterier synas
fördenskull böra jämställas med lotterier, vars lotter utbjudas till allmänheten,
och på den grund lika litet som dessa komma i åtnjutande av den föreslagna
skattefriheten, oavsett att även beträffande dem kan åberopas, att
lotteriskatten drabbar lotteriets anordnare och icke enbart vinnarna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida frihet
från såväl lotterivinstbeskattning som inkomstbeskattning vid förvärv av
konstverk genom lotteri kan anses grundad på bärande sakliga skäl. Sådan
frihet borde i varje fall begränsas att avse vinster inom visst värde, förslagsvis
understigande 500 kronor, varför frågan örn ändrad lydelse av 19 §
kommunalskattelagen i detta sammanhang borde upptagas till övervägande.

Länsstyrelsen anför vidare:

De ifrågavarande personalföreningarna för konstinköp torde icke sällan
erhålla bidrag till sin verksamhet från vederbörande företag. Då frågan om
personalföreningarnas ställning i taxeringshänseende nu tages under allmän
omprövning, är det önskvärt att sådana bidrags behandling i taxeringshänseende
även blir uppmärksammad.

Enligt de nya grunderna för lotteribeskattning skulle möjligheten till
skattelindring genom avdrag hos företaget för bidrag motsvara ett värde
för aktiebolag av i regel omkring 40 procent och sålunda vara större än
lotteribeskattningen örn 20 procent å vinsternas ökade värde. Det kan vara
tveksamt, om ifrågavarande möjlighet till ökad skattelindring bör tillåtas.

I den mån vinst, när den utfaller, skulle tagas till beskattning hos vinnaren
genom vanlig inkomstbeskattning synes någon erinran i sak icke vara att
framställa mot att företagets bidrag godkännes till avdrag såsom en för företaget
avdragsgill personalkostnad. Under denna förutsättning kommer i
princip icke någon dold förmån från bolaget till de anställda att undanhållas
från inkomstbeskattning. De betänkligheter, som då möjligen kvarstå,
hänföra sig endast till den taxeringstekniska svårigheten att vinna kontroll
över vinsternas beskattning.

Skulle åter de utfallna vinsterna komma att befrias från beskattning såväl
hos konstföreningarna i form av lotteriskatt som hos dess medlemmar i
form av inkomstbeskattning, kommer saken i annat läge. Att här godkänna
företagets avdragsrätt. om den mottagande föreningen eller dess medlemmar
icke beskattas för beloppet, bör enligt länsstyrelsens mening icke ifrågakomma.

Departementschefen. Jag har intet att erinra mot att befrielse från den
särskilda lotterivinstskatten medgives i fråga om s. k. personalföreningar
och därmed jämförliga konstföreningar. Däremot kan viss tvekan råda, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

11

skattebefrielse bör medgivas även såvitt angår övriga konstföreningar. Med
hänsyn till konstföreningarnas kulturgagnande verksamhet och frågans ringa
statsfinansiella betydelse har jag emellertid för egen del ansett mig böra biträda
det i promemorian framlagda förslaget, enligt vilket dylik skattebefrielse
skall åtnjutas såvitt angår konstföreningar överhuvud taget. Såsom
i promemorian framhållits bör skattebefrielse få åtnjutas endast vid utlottning
av konstverk inom vederbörande förening och sålunda icke i det fall
att lottförsäljning sker till utomstående.

I departementspromemorian föreslås, att skatt icke skall utgå å vinst vid
utlottning av konstverk inom förening, vars »syfte är att främja intresset
för bildande konst». Gentemot den sålunda föreslagna avfattningen har kammarrätten
anmärkt, att tvekan kunde uppkomma huruvida skattefriheten
avsåge även andra föreningar än dem som uteslutande hade till syfte att
främja nämnda intresse. Enligt min mening bör emellertid skattebefrielsen
avse endast vinstutlottning inom förening, vars enda syfte är att främja intresset
för eller eljest stödja den bildande konsten.

Den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berörda frågan om vederbörande
företag är berättigat till avdrag såsom för personalkostnad för bidrag,
som lämnats till en vid företaget bildad konstförening, torde få överlämnas
till rättstillämpningen för besvarande. Frågan om beskattningen av
dylika bidrag torde för övrigt, då enligt vad jag inhämtat företagen i allmänhet
icke lämna vederbörande konstföreningar bidrag till verksamheten
— eller i vart fall icke bidrag av nämnvärd omfattning — knappast hava någon
praktisk betydelse.

Statskontoret har ifrågasatt om icke liknande skattebefrielse, som nu
föreslås i fråga om konstföreningar, borde medgivas jämväl beträffande
andra föreningslotterier, däri intäkterna helt disponerades för inköp av
vinster att utlottas bland medlemmarna. En dylik generell undantagsregel
anser jag mig emellertid icke nu böra förorda.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats
förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28
september 1928 (nr 376) örn särskild skatt d vissa lotterivinster.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande
författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
W. Dickson.