Kungl. Majlis ''proposition nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
ur kyrkofonden för budgetåret 1946/47 m. m., given
Stockholms slott den 25 januari 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

GUSTAF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Statsrådet Quensel anmäler dels fråga örn anslag ur kyrkofonden för budgetåret
1946/47 för anlitande av biträde vid handläggning av boställsärenden
och vad därmed äger samband, dels, efter gemensam beredning med
ministern för utrikes ärendena, fråga om anslag ur kyrkofonden för budgetåret
1946/47 till avlöning av pastorer vid svenska församlingar i utlandet,
dels ock, efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet,
fråga om jämkning av grunderna för militärpastorernas avlönande.

Föredraganden anför härvid följande.

1. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed äger samband.

Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas
bland annat anslag, som Kungl. Majit och riksdagen finna skäligt ställa

Bihang till riksdagens protokoll 191tG. 1 sami. Nr SO.

1

Föredra ganden.

2 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 30.

till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid
handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under en
följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit sysselsatta
med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Majit har riksdagen
medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål finge för vart
och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp, som angivas
i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången i avrundade
tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:

Budgetår Anslag Medelsåtgång

kronor kronor

1942/43 .................. 12 000 11 400

1943/44 .................. 7 000 5 200

1944/45 .................. 7 000 6 000

1945/46 .................. 7 000

Minskningen av anslaget från och med budgetåret 1943/44 beror på att
en av ifrågavarande experter erhållit en för ändamålet nyinrättad tjänst i
ecklesiastikdepartementet.

För nästa budgetår torde för ifrågavarande ändamål böra beräknas oförändrat
medelsbehov, högst 7 000 kronor.

2. Anslag ur kyrkofonden till avlöning av pastorer vid svenska

församlingar i utlandet.

I proposition (nr 188) till 1945 års riksdag framlade Kungl.Majit förslag
angående grunderna för utgående under budgetåret 1945/46 av anslag ur
kyrkofonden till avlöning av pastorerna i de svenska församlingarna i Köpenhamn,
Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London.

I skrivelse den 26 maj 1945 (nr 299) anmälde därefter riksdagen, att riksdagen
bifallit vad Kungl. Majit sålunda föreslagit.

I anledning av riksdagens beslut meddelade Kungl. Majit den 29 juni
1945 bestämmelser i ämnet. Enligt dessa bestämmelser utgår till pastorn vid
en var av följande svenska församlingar i utlandet, nämligen svenska Gustafsförsamlingen
i Köpenhamn, svenska Victoriaförsamlingen i Berlin, svenska
Sofiaförsamlingen i Paris, svenska Olaus Petriförsamlingen i Helsingfors
och svenska Margaretaförsamlingen i Oslo, ur kyrkofonden under budgetåret
1945/46 avlöning på sätt i det följande angives. En var av dessa pastorer
erhåller dels i grundavlöning med provisorisk förhöjning 8 100 kronor,
dels procentuellt dyrtidstillägg och kristillägg därå enligt de grunder för åtnjutande
av sådana tillägg, som för motsvarande tid gälla för kyrkoherde i
territoriell hemlandsförsamling, dels ock ett tillfälligt utlandstillägg. Utlandstillägget
utgår i form av grundbelopp och barnbidrag. Grundbeloppet
utgör 2 600 kronor för pastorn i Berlin, 2 000 kronor för pastorn i Paris

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 30.

och 1 600 kronor för en var av pastorerna i Köpenhamn, Helsingfors och
Oslo. Barnbidrag utgår till varje befattningshavare, som på grund av försörjningsplikt
underhåller barn under 19 års ålder, med 750 kronor för ett
och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10 års ålder samt med 2 000
kronor för varje barn, som fyllt 10 år. Diirest befattningshavaren jämte sin
här angivna prästerliga avlöning uppbär arvode eller annan fast ersättning
för särskilt uppdrag vid sidan av pastorstjänsten, minskas dock utlandstillläggets
grundbelopp för tid, varunder dylikt arvode utgår. Barnbidraget bestämmes
kvartalsvis efter barnets ålder vid kvartalets början. Pastor, som
kommer i åtnjutande av ifrågavarande avlöningsförmåner, får icke mottaga
särskild ersättning för honom på grund av tjänsten åliggande förrättningar,
vare sig förrättningen avser i utlandsförsamlingen inskrivna medlemmar eller
andra till dåvarande svenska koloni hörande personer eller resande eller
eljest på orten tillfälligt vistande landsmän.

Enligt ifrågavarande av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser äger vidare
pastorn vid Ulrika Eleonora svenska församling i London, som i övrigt
icke åtnjuter avlöning ur kyrkofonden, under viss förutsättning uppbära
tillfälligt utlandstillägg efter samma grunder som de nyss nämnda utlandspastorerna,
därvid grundbeloppet skall utgöra 2 000 kronor

Genom förutnämnda beslut av den 29 juni 1945 anbefallde Kungl. Majit
domkapitlet i Uppsala, att, efter samråd med Kungl. Maj:ts vederbörande
minister i utlandet samt efter hörande av vederbörande utlandspastor, inkomma
med erforderlig redogörelse för de ekonomiska förhållanden på utlandspastorernas
stationeringsorter, som kunde vara av betydelse för avvägningen
av utlandspastorernas avlöningsförmåner under tiden närmast efter
budgetåret 1945/46.

Domkapitlet i Uppsala har med anledning av vad sålunda föreskrivits i
skrivelse den 28 september 1945 anfört huvudsakligen följande.

Sedan domkapitlet i skrivelser till svenska beskickningarna i Köpenhamn,
Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London anhållit, att de ville efter hörande
av vederbörande utlandspastorer avgiva utlåtanden rörande de i nämnda
beslut omförmälda förhållandena samt därmed och med^ pastorernas yttranden
i ärendet inkomma till domkapitlet, ha sådana utlåtanden och yttranden
inkommit från beskickningarna i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo,
varjämte pastorn vid Ulrika Eleonora svenska församling i London direkt
till domkapitlet insänt yttrande i ärendet. Under framhållande att någon
svensk beskickning icke för närvarande finnes i Berlin, att pastorsbefattningen
vid svenska Victoriaförsamlingen är vakant och att denna tills vidare
icke torde komma att återbesättas, har utrikesdepartementet meddelat, att
under nu rådande omständigheter någon redogörelse för de ekonomiska förhållandena
i Berlin icke kan lämnas, som kan vara av betydelse för avvägningen
av avlöningsförmånerna för pastorn i Berlin, när pastorsbefattningen
en gång framdeles kommer att återbesättas.

I)e ekonomiska förhållandena liro på utlandspastorernas tjänstgöringsorter
för närvarande synnerligen osäkra. Huru förhållandena komma att gestalta

4

Kungl. Marits proposition nr 30.

sig efter utgången av innevarande budgetår är beroende av så många okända
faktorer, att man svårligen nu kan bilda sig en uppfattning härom. Det synes
emellertid av de inkomna utlåtandena framgå, att nuvarande höga prisnivå
sannolikt icke kommer att sjunka utan snarare att ytterligare stegras.

Det är med hänsyn härtill nödvändigt, att under nästa budgetår utlandspastorernas
löneförmåner, därest någon ökning av desamma icke kan komma
i fråga, i varje fall bibehållas vid nuvarande nivå.

Föredra ganden.

De för innevarande budgetår meddelade bestämmelserna örn anslag ur
kyrkofonden till avlöning av pastorerna vid de svenska församlingarna i
Köpenhamn, Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London torde böra erhålla
fortsatt giltighet även för nästa budgetår.

3. Jämkning av grunderna för militärpastorernas avlönande.

I propositionen 1939 L: 139 föreslogs bland annat, att för den religiösa
verksamheten i fredstid inom försvarsväsendet skulle vid flertalet då befintliga
truppförband och vid vissa angivna militära skolor anställas en präst
tillhörande svenska kyrkan (militär-, respektive marinpastor). Förslaget bifölls
av riksdagen (skrivelse 1939 L: 4, punkten 174). Sedermera föreslogs genom
propositionen 1942: 144, att på kyrkofonden skulle överföras utgifterna för
ifrågavarande prästers avlöning. Sedan riksdagen i skrivelse, nr 193, tillkännagivit,
att den antagit berörda förslag, utfärdades den 15 maj 1942 lag i
ämnet, innefattande visst tillägg till bestämmelserna i 6 § lagen om kyrkofond
(sv. förf. sami. nr 236.) Därigenom stadgades, att från och med den 1
juli 1942 skall för avlönande av de i fredsorganisationen vid försvarsväsendet
anställda prästerna utgå anslag ur kyrkofonden i enlighet med vad Kungl.
Majit efter av riksdagen godkända grunder bestämmer.

I propositionen 1943: 216 förordades sedermera, att räckvidden av Kungl.
Maj:ts befogenhet jämlikt det år 1942 införda stadgandet i 6 § kyrkofondslagen
skulle preciseras på sådant sätt, att i fråga om anställande och avlönande
på kyrkofondens bekostnad av militär- eller marinpastor, ingående
i 1939 års organisation av den andliga vården vid försvarsväsendet under
fredsförhållanden, det skulle tillkomma Kungl. Majit att — utan särskild
hänvändelse till riksdagen — för varje ifrågakommande fall besluta, såframt
fråga vore örn förband eller utbildningsanstalt, som enligt av riksdagen godkänd
plan för krigsmaktens indelning i fred skulle ingå i någon av krigsmaktens
försvarsgrenar. Härvid förutsattes dock, att dylik militär- eller
marinpastorsbefattning icke skulle inrättas vid förband eller utbildningsanstalt
i Boden eller Karlsborg eller tillhörande Stockholms och Karlskrona örlogsstationer
samt att, där fråga vore om utbildningsanstalt, särskild sådan
befattning skulle inrättas endast vid anstalt, vid vilken utbildning påginge
mera stadigvarande och under längre tid.

I sistnämnda proposition föreslogs vidare beträffande arvodena åt ifråga -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

varande militär- och marinpastorer, att det skulle få ankomma på Kungl.
Maj:t att för varje särskild befattningshavare — med hänsyn tagen till vederbörande
förbands eller utbildningsanstalts storlek och omständigheterna
i övrigt — bestämma arvodets belopp, dock att detta finge högst uppgå vid
regemente till 600 kronor, vid kår och flygflottilj (flygbaskår) till 400 kronor
samt vid fristående mindre enhet (kompani, detachement och liknande) till
200 kronor, allt för år. Utbildningsanstalt och särskilt förband ur flottan
borde härvid få hänföras till den ''arvodesgrupp, som befunnes närmast motsvara
dess allmänna beskaffenhet. För marinpastorn vid kustflottan borde
arvodet liksom dittills utgå med 300 kronor för månad samt för pastor på
flottans långresefartyg, där sådan förordnades, högst 2 000 kronor för den
tid, han under ett år medföljde fartyget på expedition. Militär- och marinpastor
i vissa fall tillkommande reseersättning och kosthåll borde icke bestridas
ur kyrkofonden utan såsom dittills utgå från vederbörligt anslag å
riksstatens fjärde huvudtitel.

Riksdagen (skrivelse 1943: 394) lämnade vad sålunda föreslagits utan erinran.

Jämlikt av Kungl. Majit givna bestämmelser utgår, såvitt nu är i fråga,
arvode till militärpastor vid regemente inom armén, med undantag av Värmlands
regemente, med 600 kronor för år, till militärpastor vid kår, med undantag
av luftvärnskår, med 400 kronor för år samt till militärpastor vid
självständigt kompani, vid infanteriskjutskolan och vid beredskapsdivision
ur luftvärnsartilleriet med 200 kronor för år.

I skrivelse den 17 november 1944 har försvarsväsendets persomlvårdsnämnd
— under erinran att beredskapsdivisionerna ur luftvärnsartilleriet
utgått ur organisationen och självständiga luftvärnskårer organiserats att ingå
även i fredsorganisationen — hemställt, att årsarvodet för militärpastor
vid luftvärnskår, vid självständigt kompani och vid infanteriskjutskolan
måtte få utgå med 400 kronor samt att årsarvodet för militärpastor vid
Värmlands regemente och vid trängkår måtte få utgå med 600 kronor.

Personalvårdsnämnden har till stöd för sina yrkanden anfört bland annat
följande.

Personalvårdsnämnden vill framhålla, att det visat sig, att uppgifterna
för militärpastorerna vid förband, där arvodena endast uppgå till 200 kronor,
föga avvika från dem vid exempelvis kårerna. Varje militärpastor har enligt
sin instruktion att en ä två gånger per vecka besöka förbandet för predikan
eller annan själavård, för soldatafton eller för att fylla de övriga uppgifter,
som åligga honom. Vad särskilt angår de nuvarande luftvärnskårerna ha
dessa till sin styrka utökats i förhållande till de förutvarande luftvärnsdivisionerna
och kunna jämställas med t. ex. ingenjörkår eller flygbaskår.

Enär Värmlands regemente numera har samma organisation som övriga
infanteriregementen samt trängkårerna erhållit manskapsstyrka av ungefär
samma storleksordning som regementena, torde en höjning av arvodena till
600 kronor för militärpastorerna vid dessa truppförband vara motiverad.

Personalvårdsnämnden vill vidare framhålla, att det under nämndens
handläggning av ärenden rörande vakanta militärpastorstjänster visat sig

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

svårt att finna lämpliga sökande till militärpastorstjänsternai med de lägsta
arvodena. Då dessutom arvodena överlag anses låga och exempelvis högst
betydligt understiga det arvode, som är förbundet med den även såsom
bisyssla betraktade tjänsten såsom predikant vid statens sjukhus, skulle en
allmän höjning av arvodena måhända vara motiverad. Personalvardsnåmn
den, som även övervägt skäligheten och lämpligheten av ett lika arvode med
600 kronor för samtliga militärpastorer, vill emellertid begränsa sig till att
nu framlägga förslag i enlighet med vad i det föregående angivits. En höjningav
arvodena enligt detta förslag skulle medföra en kostnadsökning av 2 200
kronor för år.

Försvarets civilförvaltning har förklarat sig icke ha något att erinra mot
bifall till förevarande framställning.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot den av personalvårdsnämnden
föreslagna arvodesregleringen för militärpastorerna vid luftvämskår,
vid Värmlands regemente och vid trängkår men avstyrkt nämndens
förslag örn reglering av arvodena för pastorerna vid självständigt kompani
och infanteriskjutskolan. Ämbetsverket har anfört följande.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av proposition nr 139 till 1939 års lagtima
riksdag angående anslag till befrämjande av den andliga vården vid
försvarsväsendet, anslöt sig föredragande departementschefen i fråga örn
avlöningen till militärpastorerna till vad särskilda sakkunniga i betänkande
den 19 november 1938 härutinnan föreslagit. Enligt de sakkunnigas förslag
skulle sagda pastorer normalt äga uppbära ett årligt arvode, uppgående till
vid regemente 600 kronor, vid kår (flygflottilj) 400 kronor och vid fristående
kompani 200 kronor. Under ärendets riksdagsbehandling framhölls i
särskilda motioner (I: 247 och II: 379), att tid och arbete vore för pastorerna
i stort sett lika, vare sig det gällde ett större eller mindre antal personer
inom förbandet, detta åtminstone när fråga vore om förrättandet av gudstjänster
och korum samt anordnandet och ledandet av andaktsstunder. I
anledning härav vore enligt motionärernas uppfattning en höjning av det
föreslagna arvodet till militärpastorer vid kår och fristående kompani berättigad
och nödvändig och hemställdes därför, att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Majit anhålla, att arvodena till nämnda pastorer vid kår och
fristående kompani måtte utgå med 500 kronor respektive 400 kronor per
år. I utlåtande över propositionen anförde statsutskottet (utlåtande nr 4 sid.
117) med avseende å storleken av ifrågavarande pastorers arvoden, att utskottet
ansåge dessa med hänsyn till de arbetsuppgifter, sagda befattningshavare
komme att utföra, vara i stort sett väl avvägda. Utskottet funne sig
följaktligen böra avstyrka det i motionerna gjorda yrkandet om höjning av
de till militärpastorerna vid kår och fristående kompani beräknade arvodesbeloppen.
Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan (riksdagens
skrivelse nr 4 sid. 42).

Med hänsyn till de överväganden, som sålunda förekommit i samband med
bestämmandet av de arvodesbelopp, som skulle tillkomma militärpastorerna,
synes den av försvarsväsendets personalvårdsnämnd i föreliggande framställning
påyrkade generella höjningen av beloppen i den lägsta arvodesgruppen
från 200 kronor till 400 kronor icke böra komma i fråga. Statskontoret finner
sig därför icke kunna förorda en reglering av arvodena för pastorerna
vid självständigt kompani och infanteriskjutskolan.

7

Kungl. Marits proposition nr 30.

I fråga om de övriga till lägsta arvodesgruppen hörande förbanden, nämligen
beredskapsdivisionerna ur luftvärnsartilleriet (luftvärnskårerna), föreligga
emellertid särskilda omständigheter. Såsom nämnden beträffande sistberörda
och övriga i framställningen avhandlade truppförband framhållit,
lia på grund av försvarsväsendets utbyggnad Värmlands regemente numera
erhållit samma organisation som övriga infanteriregementen, trängkårens
manskapsstyrka utökats, så att dessa kårer till storleksordningen ungefär
motsvara regementena och beredskapsdivisionerna blivit ersatta med de nya
luftvärnskårerna, vilka senare till storleken motsvara t. ex. ingenjörkårerna.
Då en höjning av arvodena för de vid nu nämnda truppförband anställda
pastorerna av organisatoriskai skäl synes vara motiverad, föranleder nämndens
framställning i dessa delar icke någon erinran från statskontorets sida.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgått ankommer det jämlikt 1943
års riksdags beslut på Kungl. Majit att beträffande arvodena åt här ifrågavarande
militärpastorer för varje särskild befattningshavare — med hänsyn
tagen till vederbörande förbands eller utbildningsanstalts storlek och omständigheterna
i övrigt — bestämma arvodets belopp, dock att detta må
högst uppgå vid regemente till 600 kronor, vid kår och flygflottilj (flygbaskår)
till 400 kronor samt vid fristående mindre enhet (kompani, detachement
och liknande) till 200 kronor, allt för år. Ett genomförande av personalvårdsnämndens
förevarande förslag, i vad detsamma avser höjning av arvodena
åt militärpastorerna vid trängkår och självständigt kompani, förutsätter
viss jämkning av de av 1943 års riksdag godkända grunderna för militärpastorernas
avlönande. Däremot synes riksdagens medverkan icke vara
erforderlig i fråga om nämndens förslag i övrigt. Då jag finner bärande skäl
ha anförts till stöd för förslaget om en höjning av arvodena åt militärpastorerna
vid trängkår och självständigt kompani, vill jag — med beaktande
särskilt av svårigheten att finna lämpliga innehavare av de lägst avlönade
tjänsterna — förorda en sådan jämkning av nyssnämnda grunder, att arvodets
belopp må uppgå vid trängkår till högst 600 kronor för år och vid
fristående mindre enhet till högst 400 kronor för år. Sedan riksdagen tagit
ställning till den av mig sålunda förordade jämkningen av gällande grunder
för militärpastorernas avlönande, torde den av personal vårdsnämnden
väckta frågan örn storleken av arvodena åt vissa militärpastorer ånyo få
anmälas inför Kungl. Majit.

4. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva att för anlitande av biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed äger samband må för
budgetåret 1946/47 i enlighet med Kungl. Majits beprövande
ur kyrkofonden utgå högst 7 000 kronor;

Föredra ganden.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

2. godkänna de av mig i det föregående för budgetåret
1946/47 förordade grunderna för anslag ur kyrkofonden till
avlöning av pastorerna, i de svenska församlingarna i Köpenhamn,
Berlin, Paris, Helsingfors, Oslo och London;

3. godkänna av mig i det föregående förordade jämkningar
av grunderna för militärpastorernas avlönande ur
kyrkofonden.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

400165