Kungl. Maj.ts proposition nr 3.
1
Nr 3.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående provisorisk förbättring
av löneställningen för vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl.; given Stockholms slott den 4
januari 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om provisorisk förbättring
av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.
Departementschefen anför därvid följande.
Inledning.
Genom de år 1938 och senare av statsmakterna antagna avlöningsreglementena
har en lönereglering efter väsentligen enhetliga grunder genomförts för
det stora flertalet statligt anställda eller med statsbidrag avlönade, kommunalt
anställda befattningshavare. För statliga civila befattningshavare i allmänhet
och lärare vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet gäller
ett gemensamt löneplanssystem uppbyggt med löneplan A i civila avlönings
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 3.
X
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
reglementet som utgångspunkt. Inom detta system äro lönebeloppen graderade
förutom efter löneklass jämväl efter prisläget för de olika stationeringsorterna,
vilka i sådant hänseende äro indelade i nio grupper. För militära beställningshavare
gälla särskilda löneplaner, vilka delvis upptaga ortsgraderade lönebelopp.
I avlöningsreglementena är grundlönenivån avvägd med hänsyn tagen till
löneutvecklingen på allmänna arbetsmarknaden och levnadskostnadernas utveckling
fram till år 1935. Lönerna äro i begränsad omfattning automatiskt
rörliga i förhållande till den fortsatta utvecklingen av levnadskostnaderna.
Det rörliga tillägg, som för sådant ändamål utgår och som i regel beräknas
på lönebelopp av intill 900 kronor i månaden, är i avlöningsreglementena
maximerat till 15 procent. Detta maximum uppnåddes år 1940, då det procenttal,
som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års nivå, uppgick
till och överskred 120 (1935 — 100). Den ytterligare levnadskostnadsstegringen
har föranlett, att från och med år 1941 beviljats särskilda kristilllägg
å de lönebelopp, varå rörligt tillägg beräknas. Kristilläggsgrunderna
fastställas för begränsad tid av statsmakterna. För närvarande utgör kristilllägget
16 procent av samma lönebelopp å vilket rörligt tillägg beräknas. Detta
procenttal har gällt sedan levnadskostnadstalet uppnådde siffran 152. Enligt
de för innevarande budgetår gällande kristilläggsgrunderna skall det nuvarande
procenttalet för kristillägget ändras endast om index stiger till 160 eller
sjunker till 140. I förra fallet skall visst ytterligare tillägg utgå, i senare fallet
skall en omprövning av kristilläggen äga rum. Index har de senaste kvartalen
växlat mellan 154 och 155; för fjärde kvartalet 1945 har det senare
talet gällt.
Jämväl de löner, som utgå enligt äldre bestämmelser, äro i allmänhet rörliga
med levnadskostnaderna. De dyrtidstillägg, som utgå på ifrågavarande
löner, äro bestämda med augusti månad 1914 som basperiod. År 1940 begränsades
de procentuella dyrtidstilläggen till att utgå högst i förhållande till indextalet
188 (augusti 1914— 100), vilket motsvarar levnadskostnadstalet 120
i indexserien med år 1935 som basperiod. Emellertid har kristilläggsregleringen
gjorts tillämplig även på äldre löner i egentlig bemärkelse. Kristillägg
utgår efter samma procenttal som för nyreglerad lön och beräknas på det
belopp, varå dyrtidstillägg utgår, ökat med det belopp, vartill dyrtidstillägget
uppgår vid indextalet 156 (augusti 1914= 100), d. v. s. vid 1935 års genomsnittliga
levnadskostnadsnivå.
1944 och 1945 års tilläggsregleringar.
Vid 1944 års riksdag (prop. nr 296, r. skr. nr 487) fattades beslut örn provisoriskt
lönetillägg för budgetåret 1944/45 och tillfälligt barntillägg åt vissa
statliga befattningshavare och kommunalanställda lärare m. fl. Bestämmelser
därom meddelades i kungörelse den 1 december 1944, nr 754.
Genom beslut vid 1945 års riksdag (prop. nr 286, r. skr. nr 478) fastställdes
fortsatt tilläggsreglering för budgetåret 1945/46. Denna innebar en utbyggnad
i olika hänseenden av den ursprungligen fastställda. De för budgetåret gällande
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
3
bestämmelserna i ämnet äro meddelade i kungörelser den 29 juni 1945,
nr 490, och den 30 november 1945, nr 733. Enligt dessa bestämmelser utgår
provisoriskt lönetillägg till vissa befattningshavare med lön enligt av Kungl.
Majit fastställd löneplan. För de personalgrupper, som äro anslutna till det
gemensamma löneplanssystemet för den civila statsförvaltningen och det statsunderstödda
kommunala skolväsendet (löneplan A i civila avlöningsreglementet
m. fl.), är tillägget begränsat till 10 löneklassen och lägre löneklasser.
Tilläggets årsbelopp framgår av följande sammanställning.
Löneklass |
Kronor |
Löneklass |
Kronor |
g—e......... |
........ 300 |
7 ........ |
....... 240 |
d—a......... |
8 ........ |
....... 180 |
|
1—5......... |
....... 420 |
9, 10........ |
....... 120 |
6 ......... |
....... 300 |
För militära beställningshavare i motsvarande lönelägen utgår provisoriskt
lönetillägg enligt liknande grunder, för beställningshavare tillhörande löneplan
Ma i manskapsavlöningsreglementet dock med viss reduktion på grund
av utgående naturaförmåner. Med beställningshavare underkastade militära
avlöningsreglementet eller manskapsavlöningsreglementet likställas vissa
andra personalgrupper under tjänstgöring, vid vilken vederbörande åtnjuta
lön enligt de grunder, som gälla för nyssnämnda beställningshavare.
Provisoriskt lönetillägg tillkommer icke befattningshavare på indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet.
Det provisoriska lönetillägget anses, såvitt angår avlöningsförfattningamas
tillämpning, i allmänhet tillhöra lönen för vederbörlig löneklass. Rörligt tillägg
eller kristillägg beräknas dock icke på det provisoriska lönetillägget.
För vissa grupper anställningshavare ha specialföreskrifter betingats av
särskilda anställnings- eller avlöningsförhållanden. I dessa och andra hänseenden
överlämnades genom riksdagsbesluten åt Kungl. Majit att meddela
närmare bestämmelser. Dylika bestämmelser ha influtit i kungörelserna.
I riksdagsbesluten förutsattes vidare, att Kungl. Majit skulle äga att efter
erforderliga undersökningar förordna om motsvarande provisorisk löneförbättring
för befattningshavare, som atnjöto lön enligt äldre avlöningsbestämmelser
jämte dyrtidstillägg och samtidigt i sin egenskap av löntagare i egentlig
mening uppburo kristillägg. Dylika förordnanden lia meddelats genom särskilda
Kungl. Majlis beslut vid sidan av kungörelserna.
Såväl för budgetåret 1944/45 som för innevarande budgetår har det provisoriska
lönetillägget kombinerats med utbetalning av tillfälligt barntillägg. För
innevarande budgetår har dylikt tillägg utgått icke blott, såsom under budgetåret
1944/45, till befattningshavare med rätt till provisoriskt lönetillägg utan
även till befattningshavare i högre lönelägen, nämligen i högst 20 löneklassen
i löneplan A respektive motsvarande löneläge. Barntillägget har för innevarande
budgetår utgått såsom engångsbelopp med 100 kronor till befattningshavare
med 1 barn, beträffande vilket förutsättningarna för rätt till barntillägg
förelegat, och med 200 kronor till befattningshavare med 2 eller flera sådana
barn.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 3.
Vissa riktlinjer för den pågående omarbetningen av
löneförfattningarna.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1945 har tillsatts en kommitté, benämnd
1945 års lönekommitté, med uppdrag att verkställa revision av gällande
avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid den civila och militära
statsförvaltningen och det statsunderstödda kommunala skolväsendet. I
direktiven för kommittén framhölls angelägenheten av att, sedan det europeiska
kriget upphört, så snart som möjligt få tjänstemännens reallöner avvägda
efter den standard, som kunde anses skälig nied hänsyn till efterkrigslägets
förhållanden. Det syntes enligt direktiven rimligt att räkna med att
efterkrigstiden skulle föra med sig en återhämtning i det allmänna välståndet
inom landet. I den mån så skedde borde även löntagarna bli delaktiga i återhämtningen.
Det borde alltså bli en uppgift för löneutredningen att, med aktgivande
på utvecklingen av det ekonomiska läget och löneutvecklingen på
den allmänna arbetsmarknaden, pröva i vilken mån och på vilka vägar den
genomsnittliga lönenivån skulle kunna återföras till förkrigstidens reallönestandard.
I direktiven berördes vidare frågan om lönernas dyrortsgradering. Därvid
hänvisades till det förslag i dyrortsfrågan, som avgivits av 1943 års dyrortskommitté.
Det förutsattes, att nämnda förslag, i vad anginge metoderna för
fastställandet av levnadskostnadernas variationer olika orter emellan, skulle
underställas 1945 års riksdag vid dess höslsession i samband med frågan örn
skattegrupperingen efter 1945 års utgång. I övrigt skulle utredningen i ämnet
tagas till utgångspunkt för de överväganden i dyrortsfrågan, som skulle äga
rum vid löneplanernas omarbetning. Att en dyrortsgradering av lönerna alltjämt
borde ingå i lönesystemet, fastslogs emellertid i direktiven, liksom även
att dyrortsgraderingen borde innebära en minskning i den nuvarande skillnaden
mellan lönerna i lägsta och högsta ortsgrupp.
Beträffande direktivens innehåll i övrigt må nämnas, att frågan om behovsprincipens
tillämpning ansågs böra lämnas åsido vid löneregleringen, då
den icke lämpligen borde upptagas till behandling med avseende enbart å
statliga och därmed jämställda löntagare. I detta sammanhang framhölls,
att de tillfälliga barntillägg, som beslutats för budgetåren 1944/46, varit betingade
av det särskilda krisläget och tilläggsregleringarnas karaktär av provisorier,
vilka omständigheter ansetts berättiga till att bortse från de invändningar,
som kunde riktas mot en differentiering av löneförbättringen efter
försörjningsbördan.
Den nya löneregleringen beräknas icke kunna träda i kraft tidigare än den
1 juli 1947.
Vid behandlingen av dyrortsfrågan under 1945 års riksdags höstsession
framställdes från riksdagens sida icke någon erinran mot den i direktiven för
lönekommittén förutsatta ordningen för frågans vidare behandling. I sammansätta
stats- och bevillningsutskottets utlåtande nr 6, vilket godkändes av
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
5
riksdagen genom skrivelse nr 577, gjordes emellertid ett uttalande vilket berörde
grunderna för den fortsatta provisoriska löneförbättring, som erfordras
under nästa budgetår. Utskottet framhöll, att det av kriget och andra omständigheter
föranledda, redan nu betydande dröjsmålet med ny dyrortsgruppering
bleve påfrestande för särskilt tjänstemännen i de fyra lägsta ortsgrupperna.
I anslutning till de i olika motioner uttalade önskemålen fann utskottet
påkallat, att dessa tjänstemän redan från och med nästa budgetår erhölle
kompensation för den inträdda sammanpressningen av levnadskostnadsskillnaderna.
Då detta icke lämpligen kunde ske genom en omarbetning av löneplanema
och provisorisk omgruppering av orterna, förordade utskottet i stället,
att vid utformningen av de provisoriska lönetilläggen för nästa budgetår
hänsyn toges till den minskning i spännvidden mellan levnadskostnaderna,
som konstaterats genom dyrortskommitténs undersökningar, och att därigenom
i möjligaste mån tillgodosåges önskemålet om minskad spännvidd mellan
lönerna å dyrare och billigare orter.
Allmänna synpunkter på den förnyade provisoriska
tilläggsregleringen.
Vid förhandlingar med personalorganisationerna om den förnyade tillläggsregleringen
för nästa budgetår ha önskemål örn en utbyggnad av det
nuvarande provisoriet framförts. Utgångspunkterna för den provisoriska löneförbättringen
ha undergått vissa förskjutningar efter den nu gällande tilläggsregleringens
utarbetande. Krigets avslutande har givit förhoppningar om en
ekonomisk återhämtning, och det har ansetts försvarligt att man inriktar sig
på en förbättring av löneställningen för statsanställda och med dem jämförliga
löntagare, vilka under krigsåren kommit i en relativt eftersatt ställning.
Riktlinjer ha uppdragits för en allmän lönereglering i detta syfte. Därvid
har även fastställts, att en minskning av dyrortsskillnaden i löneskalan bör
eftersträvas, och numera föreligger ett direkt uttalande från riksdagens sida,
att den blivande provisoriska löneförbättringen bör så anordnas, att den kommer
att bidraga till en dylik minskning. Jämväl får man utgå ifrån att det
nuvarande provisoriet med tillfälliga barntillägg vid den definitiva löneregleringen
icke kommer att få någon motsvarighet i form av differentiering av
lönerna efter behovsgrunder.
Det bör av naturliga skäl tillses, att den provisoriska löneförbättringen begränsas
så, att den icke föregriper den blivande definitiva löneregleringen
utan hellre lämnar utrymme för en ytterligare förbättring vid den definitiva
regleringen. Även med beaktande härav har det funnits skäligt att låta den
förnyade provisoriska förbättringen gå avsevärt längre än den nuvarande. Det
har därvid förutsatts, att den definitiva löneregleringen skall komma att innebära
en hoppressning av löneskalan icke hiöl t såvitt angår dyrortsgraderingen
utan även på det sätt att de lägst avlönade få en procentuellt sett något större
löneförbättring. Genom det hittillsvarande provisoriet har en viss sådan hop
-
6
Kungl. Alaj:ts proposition nr 3.
pressning skett, och ett fullföljande därav inom ramen för vad som kan antagas
bli resultatet av den definitiva löneregleringen har synts rimligt i betraktande
av att den ekonomiska påfrestningen på de anställda under krigsåren
i särskilt hög grad gjort sig kännbar i de lägre lönelägena, där lönebeloppen
lämnat mindre utrymme för en anpassning. Vad härefter beträffar
frågan örn provisoriets utsträckning uppåt i löneskalan, har det ansetts kunna
tagas för givet, att den definitiva löneregleringen kommer att innefatta en
också procentuellt sett icke oväsentlig höjning av lönerna jämväl i mellangraderna
och högre grader. Med hänsyn härtill har det ansetts skäligt att låta
den provisoriska förbättringen omfatta hela löneskalan. Däremot har det icke
förefallit motiverat att vid ett provisorium som detta i mera avsevärd utsträckning
låta tilläggsbeloppen bestämmas i förhållande till den utgående lönens
storlek och sålunda öka tilläggsbeloppen i högre löneklasser. Såväl i detta som
i andra avseenden har hänsyn tagits till att även denna löneförbättring i viss
mån får betraktas som en krislönereglering med de begränsningar ur lönepolitisk
synpunkt, som ha sin grund i kristidens förhållanden.
Med hänsyn till vad som förekommit vid behandlingen av dyrortsfrågan
vill jag förorda, att tilläggsbeloppen differentieras efter ortsgrupp på sådant
sätt, att tilläggsregleringen, i den begränsade utsträckning det för närvarande
lämpligen kan ske, kommer att verka utjämnande i dyrortshänseende.
Från angivna utgångspunkter har jag efter överläggningar med vederbörande
personalorganisationer funnit mig kimna förorda en provisorisk löneförbättring
enligt följande huvudsakliga riktlinjer, vilka personalorganisationerna
förklarat sig kunna godtaga. Tilläggsregleringen skall enligt förslaget
för nästa budgetår utbyggas så, att det provisoriska lönetillägget kommer
att omfatta hela löneskalan och för den huvudsakliga delen av denna
(4 löneklassen och högre lönelägen) kommer att uppgå till årsbelopp av 720
resp. 690 och 660 kronor i ortsgrupperna A—C resp. D—F och G—I. För
de lägre löneklasserna föreslås något mindre belopp, de minsta utgörande 600
resp. 570 och 540 kronor (för löneklasserna g—a). Beräknat för medeldyr
ort medföra dessa tillägg i stort sett, att reallönen i lönelägena upp till och
med 7 löneklassen återföres till eller kommer att överstiga nivån vid krigsutbrottet.
Av skäl som förut blivit antytt har förnyad utbetalning av tillfälligt barntillägg
under nästa budgetår ansetts icke böra ifrågakomma.
Förslaget förutsätter, att grunderna för kristilläggen skola oförändrade erhålla
giltighet även för nästa budgetår. Fråga om proposition till riksdagen
med förslag härom torde få anmälas senare i dag.
Vid förhandlingarna ha önskemål framförts om att den sålunda för nästa
budgetår tillämnade utbyggnaden av tilläggsregleringen måtte få någon motsvarighet
för det innevarande budgetåret. Ur de synpunkter, som i det föregående
anlagts på frågan om den provisoriska tilläggsregleringen, har det
ansetts rimligt, att en viss löneförbättring tillerkännes anställningshavama
för det löpande budgetåret utöver vad som tidigare medgivits. Lämpligen bör
detta ske på det sätt att, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet, under det
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
7
löpande budgetåret till här ifrågavarande personal utbetalas engångstillägg,
att i förekommande fall utgå utöver för budgetåret bestämda provisoriska
lönetillägg och tillfälliga barntillägg. Engångsbeloppet har ansetts böra fastställas
oberoende av löneklass och ortsgrupp till 300 kronor.
Jag torde nu få övergå till en närmare redogörelse för den föreslagna tillläggsregleringen.
Provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47.
Det stora flertalet statliga civila befattningshavare och lärare vid det statsunderstödda
kommunala skolväsendet äro anslutna till det löneplanssystem,
som ursprungligen fastställts genom löneplan A i civila avlöningsreglementet
och sedermera utbyggts nedåt genom icke-ordinariereglementenas löneplaner
och speciallöneplanerna för lägre icke-ordinarie vård- och ekonomipersonal
vid vissa vårdanstalter m. fl. institutioner. Hit höra löneplanerna A, Eo och
Ex inom den statliga civilförvaltningen, Ca, MEo och MEx inom försvarsväsendet
samt Ek, U, V och MV för den lägre icke-ordinarie vård- och ekonomipersonalen.
Vidare höra till denna grupp dels löneplan K för lärare vid
högre kommunala skolor — med vilka Övningslärare med lön enligt provisoriska
bestämmelser äro att likställa — dels löneplan L för lärare vid folkskoleväsendet
— med vilka nomadlärare samt vissa befattningshavare vid
sjukvårdsanstalter och barnhem m. fl. institutioner äro att likställa — dels
löneplan S för lärare vid sinnesslöskolor m. fl. anstalter.
Det provisoriska lönetillägget för ifrågavarande befattningshavare bör enligt
de principer, för vilka i det föregående redogjorts, under nästa budgetår
utgå med årsbelopp, som framgå av följande sammanställning:
Ortsgrupp [Ortsgrupp Ortsgrupp
Löneklass A—C D—F G—I
kronor kronor kronor
g—a................. 600 570 540
1—3 ................. 660 630 600
4 och högre.......... 720 690 660
Provisoriskt lönetillägg bör vidare tillkomma befattningshavare med lön
enligt endera av de allmänna löneplanerna B och C i civila avlöningsreglementet
samt befattningshavare, som äro underkastade samma reglemente och
åtnjuta lön enligt särskild löneplan eller eljest enligt särskilda bestämmelser
i reglementet. Till denna grupp höra exempelvis ett antal civila chefstjänstemän
samt landshövdingar, läroverksrektorer, provinsialläkare och distriktsveterinärer.
Enligt förslag, som framlägges i annat sammanhang, skola även
justitieråd och regeringsråd från och med nästa budgetår tillhöra ifrågavarande
grupp av civila avlöningsreglementet underkastade befattningshavare. För
här avsedda befattningshavare bör utgå samma provisoriska lönetillägg som
i de högre löneklasserna av löneplan A. Om lönen icke är dyrortsgraderad, bör
tillägget utgå med 660 kronor. Vad nu anförts bör i tillämpliga delar gälla
även civilmilitär personal tillhörande löneplan Cb i militära avlöningsreglementet.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
De för militära beställningshavare på aktiv stat gällande löneplanerna i
militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet äro uppbyggda
på grundval av särskilda löneklassystem. Med undantag för manskap
tillhörande löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet befinna sig dessa
beställningshavare i högre löneställning än löneklass 3 i A-löneplanen och
böra följaktligen erhålla ett tillägg av 720, 690 eller 660 kronor beroende
på ortsgruppen. För beställningshavare med icke-dyrortsgraderad lön bör
det sistnämnda beloppet utgå.
Vad däremot angår manskap tillhörande löneplan Ma utgår en väsentlig
del av avlöningsförmånerna i naturaförmåner. Beloppet av provisoriskt lönetillägg
för sådant manskap synes därför böra undergå skälig reducering, varvid
hänsyn bör tagas till att beställningshavare såvitt angår den del av avlöningen,
som utgöres av naturaförmåner, icke behövt vidkännas någon del
av verkningarna av levnadskostnadsstegringen. Reduceringen synes böra ske
med samma belopp som enligt den nu gällande tilläggsregleringen. De provisoriska
lönetilläggen för beställningshavare på löneplan Ma ha således
upptagits till följande årsbelopp.
Löneklass i löneplan Ma Kronor
1—4....................... 420
5—8....................... 480
9—12....................... 540
För beställningshavare, som i stället för fri inkvartering åtnjuter hyresoch
ortstillägg, böra de nu angivna årsbeloppen ökas med 30 kronor i ortsgrupp
D—F och 60 kronor i ortsgrupp A—C.
Huvudgrunderna för det nuvarande provisoriska lönetillägget böra i övrigt
i tillämpliga delar erhålla fortsatt giltighet. Sålunda bör med personal på aktiv
stat likställas sådant manskap på civilanställningsstat eller över stat
som åtnjuter avlöning enligt samma eller väsentligen samma grunder som
manskap på aktiv stat. Vad som föreslagits örn provisoriskt lönetillägg åt
vissa beställningshavare synes böra gälla även när krigsavlöningsreglementet
är tillämpligt på sådana beställningshavare. Vidare bör rätt till provisoriskt
lönetillägg åtnjutas även av innehavare av anställning i reserven eller
därmed jämförlig anställning, när han vid tjänstgöring åtnjuter lön enligt
reglerna för beställningshavare på aktiv stat, samt innehavare av sådan för
pensionerad personal avsedd arvodesbefattning, för vilken avlöningen utgår
enligt löneplan för aktiv personal.
Provisoriskt lönetillägg skall sålunda enligt förslaget utgå till vissa anställningshavare
inom i det föregående berörda förvaltningsområden, vilka
i egenskap av civila ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänstemän (aspiranter)
eller innehavare av vikariatslöneförordnande eller såsom militära eller
civilmilitära beställningshavare åtnjuta lön enligt av Kungl. Majit fastställd
löneplan. Med dessa äro vissa anställningshavare med avlöning enligt i det
föregående berörda särskilda bestämmelser att likställa. Vad däremot angår
de anställningshavare inom samma förvaltningsområden, vilka icke åtnjuta
lön enligt dylik löneplan i nyss angiven egenskap respektive enligt berörda
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
9
särskilda bestämmelser, stå dessa anställningshavare, i likhet med kollektivavtalsanställd
personal, utanför den genom avlöningsreglementena och
kristilläggsbestämmelserna verkställda regleringen av löneställningen med
lön avvägd efter en viss gemensam grundnivå samt rörligt tillägg och
kristillägg. Också saknas gemensamma hållpunkter för att beträffande de
olika här avsedda personalgrupperna åvägabringa en allmän omprövning
av lönenivån motsvarande den, som ligger till grund för provisoriskt
lönetillägg. För dessa personalgrupper bör därför i princip liksom förut
gälla, att de icke omfattas av den provisoriska tilläggsregleringen men att
hinder icke bör möta för att företaga de jämkningar i löneställningen, som
kunna finnas påkallade och förenliga med de allmänna riktlinjerna på löneområdet.
Beträffande dylika jämkningar ha vid behandlingen av frågan om
provisoriska lönetillägg vid 1944 och 1945 års riksdagar gjorts vissa principuttalanden.
Då frågan om eventuell löneförbättring för kollektivavtalsanställd
personal blir beroende på avtalsförhandlingar, har jag beträffande sådan
personal endast att hänvisa till berörda principuttalanden. Vad åter beträffar
andra anställningshavare utom löneplan — huvudsakligen arvodesavlönade
— bör det bli beroende på prövning efter omständigheterna, huruvida
och med vilket belopp avlöningsförbättring i här åsyftade fall bör utgå.
Framför allt kan en jämkning framstå som motiverad i fråga om arvoden
som äro bestämda att motsvara avlöningen i viss löneklass eller eljest äro
fastställda i nära anslutning till avlöningen för personal på löneplan Dock
förekomma fall då den löneklass, till vilken ett arvode är anknutet, icke blivit
fastställd på grundval av en jämförelse med löneplaceringen för jämförliga
befattningshavare på löneplan utan blivit vald så att den skall täcka en viss
arvodesnivå avvägd efter förhållandena på allmänna arbetsmarknaden. För
dylika fall ger den provisoriska lönetilläggsregleringen uppenbarligen icke någon
anledning att jämka arvodet. Å andra sidan kan det i vissa fall synas
rimligt, att det provisoriska lönetillägget får åtföljas av någon skäligt avvägd
förbättring för arvodestagare, oaktat något direkt påvisbart samband
mellan löneplanen och arvodesnivån icke föreligger. Under alla förhållanden
bör emellertid därvid förutsättas, att arvodet icke genom fri lönesättning blivit
avvägt efter läget på allmänna arbetsmarknaden. Vad nu anförts har i
tillämpliga delar giltighet även beträffande personal inom krisförvaltningen.
Det stora flertalet anställningshavare, varom här är fråga, hör till affärsverken
eller till större förvaltningar, för vilka anslagsposterna till avlöningar
åt icke-ordinarie personal äro förslagsvis upptagna i avlöningsstaterna; även
för krisförvaltningens personal utgå arvodena från förslagsvis anvisade anslagsmedel.
För dessa fall komma medel att stå till myndigheternas förfogande
-—- eller kunna av Kungl. Majit ställas till förfogande —- för genomförande
av de jämkningar i avlöningen, som anses påkallade i anslutning till den
provisoriska tilläggsregleringen. Beträffande de anställnigshavare åter, som
avlönas från anslag eller anslagsposter vilka äro maximerade genom riksdagsbeslut,
förutsattes vid de tidigare tilläggsregleringarna, ali framställning skulle
göras till riksdagen örn överskridande av anslagsmedlen, för den händelse
dessa icke skulle himna tillgång lill ifrågakonnnande löneförbätlring. Den örn
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
ständigheten, att den provisoriska tilläggsregleringen utsträckes att omfatta
hela löneskalan, gör emellertid, att frågan örn tilläggsregleringens konsekvenser
i form av jämkningar i löneställningen för olika grupper anställningshavare
utom löneplan får betydligt större aktualitet än förut. Med hänsyn bland
annat till att det här endast rör sig om ett provisorium för en begränsad tid
anser jag mig kunna tillstyrka, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande
att i nu avsedda fall förordna om överskridande av respektive anslag
eller anslagsposter med erforderligt belopp. För jämkning av arvoden fastställda
genom riksdagsbeslut erfordras dessutom särskilt medgivande av riksdagen.
Jag anser mig kunna förorda, att Kungl. Majit jämväl utverkar bemyndigande
att förordna om provisorisk jämkning av sådana arvoden.
Vad härefter angår befattningshavare, som åtnjuta lön enligt äldre avlöningsbestämmelser
jämte dyrtidstillägg och som samtidigt i sin egenskap av
löntagare i egentlig mening uppbära kristillägg, bör det ankomma på Kungl.
Majit att efter erforderliga undersökningar förordna om rätt till provisoriskt
lönetillägg samt om de beräkningsgrunder som därvid böra tillämpas. Tidigare
har så blivit fallet endast beträffande ett fåtal befattningshavare. Till följd
av lönetilläggens utsträckning till de högre lönelägena tillkomma nu bland
andra universitetsprofessorer och vissa lantmätare.
Provisoriskt lönetillägg synes fortfarande icke böra tillkomma befattningshavare
på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet.
I det föregående har förordats, att provisoriskt lönetillägg skall tillkomma
lärare hänförliga till löneplan L i folkskolans avlöningsreglemente. Nämnda
reglemente upptager även en löneplan för extra lärare med lönebeloppen
bestämda såsom dagbelopp. Dessa lärare, som åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg,
böra erhålla provisoriskt lönetillägg omräknat till lämpligt avrundat
dagbelopp. Detsamma bör gälla vissa motsvarande befattningshavare vid
sjukvårdsanstalter, barnhem, sinnesslöskolor m. fl. institutioner.
Liksom tidigare bör det ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga
specialföreskrifter om provisoriskt lönetillägg för personal, som övertagits
från enskilt järnvägsföretag eller annat enskilt företag vid dess förstatligande.
Aven beträffande det lönetekniska anordnandet av det provisoriska lönetillägget
synas de hittillsvarande grunderna i huvudsak böra erhålla fortsatt
tillämpning. Bland annat bör sålunda fortfarande gälla, att tillägget i allmänhet
i fråga om avlöningsbestämmelsemas tillämpning likställes med lön men
icke skall vara förenat med rörliga tilläggsförmåner.
Tillfälligt lönetillägg.
Såsom i det föregående nämnts har det ansetts motiverat att kombinera
den för nästa budgetår tillämnade utbyggnaden av det provisoriska lönetilllägget
med engångsutbetalning av ett tillfälligt lönetillägg, att utgå under innevarande
budgetår vid sidan av den tidigare beslutade provisoriska löneförbättringen
för detta budgetår. Tillfälligt lönetillägg bör i princip tillkomma
Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
11
samma löntagarkategorier som enligt vad i det föregående föreslagits skola
erhålla provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1946/47. I analogi med vad
som föreskrivits beträffande tillfälligt barntillägg bör emellertid det tillfälliga
lönetillägget icke tillkomma innehavare av anställning i reserven eller därmed
jämförlig anställning vid försvaret, dock att tillägget bör med hänsyn till de
särskilda anställningsförhållandena utgå till aspirantanställt underbefäl i
reserven.
Beloppet av det tillfälliga lönetillägget bör, såsom förut angivits, oberoende
av såväl dyrortsgrupp som löneläge utgöra 300 kronor. Med detta belopp bör
tillägget utgå även till manskap tillhörande löneplan Ma. Beträffande sådant
manskap har nämligen hänsyn till i det föregående omnämnda naturaförmåner
tagits redan vid beräknandet av det provisoriska lönetillägget för innevarande
budgetår.
Då tillfälligt lönetillägg är avsett att utgå som engångsbelopp, måste de förutsättningar
för rätt att åtnjuta tillägget, som hänföra sig till anställningen,
vara för handen vid en bestämd tidpunkt eller under en bestämd tidsperiod.
Vidare bör tillses, att tillägget icke får utgå på grund av en alltför kortvarig
anställning eller vid anställning utan fortlöpande tjänstgöringsskyldighet.
Därjämte erfordras reglering av frågan örn inverkan av tjänstledighet m. m.
i förevarande hänseende. I likhet med vad som skedde beträffande motsvarande
spörsmål vid fastställandet av tillfälligt barntillägg senast för innevarande
budgetår torde närmare förslag i angivna ämnen få underställas Kungl.
Majit, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet. Jag torde här få inskränka
mig till att ange vissa preliminära riktlinjer, efter vilka spörsmålen synas
kunna lösas.
För rätt att åtnjuta tillfälligt lönetillägg bör förutsättas, att befattningshavaren
å viss dag, exempelvis den 1 mars 1946, innehar sådan anställning, som
berättigar till dylik förmån. Dock synes tillägget skäligen böra tillkomma
även den, som tidigare under det löpande budgetåret blivit pensionerad från
dylik anställning. Om extra befattningshavare (aspirant) vid den ifrågavarande
tidpunkten är permitterad, bör detta icke i och för sig betaga honom rätten
till lönetillägg.
För erhållande av fullt lönetillägg bör i regel förutsättas, att befattningshavaren
före nyss avsedda tidpunkt men efter ingången av juli 1945 under
ett visst antal dagar, förslagsvis 150, ägt uppbära lön i sådan anställning,
varom här är fråga. Om detta villkor ej är uppfyllt, bör tillägget reduceras
i förhållande till vad som brister i det fordrade antalet dagar och således
begränsas till 2 kronor för varje dag för vilken befattningshavaren ägt uppbära
lön. Tjänstledighet med avstående av hela lönen bör dock ej läggas vederbörande
till last, om tjänstledigheten föranletts av offentligt uppdrag eller
av militärtjänstgöring, vilken ålegat befattningshavaren såsom anställningshavare
i reserven eller i därmed jämförlig egenskap. I vad mån tid, då befattningshavaren
innehaft arbetar- eller arvodesanställning i statens tjänst
eller varit permitterad på grund av arbetsbrist, bör tillgodoräknas, torde få
bero på omständigheterna i det särskilda fallet. Nedsättning av det tillfälliga
lönetillägget bör kunna ske vid nedsättning i tjänstgöringstiden.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 3.
Det tillfälliga lönetillägget bör utbetalas snarast möjligt efter det riksdagen
fattat beslut därom.
Vad i det föregående anförts om prövningen av speciella frågor rörande
provisoriskt lönetillägg för nästa budgetår synes böra gälla beträffande motsvarande
frågor rörande tillfälligt lönetillägg. Vad angår anställningshavare,
som icke åtnjuta lön enligt löneplan eller äro att likställa med befattningshavare
å löneplan, torde på frågan om utbetalning av engångstillägg få anläggas
delvis samma synpunkter som på den förut berörda frågan örn arvodeshöjning
för ifrågavarande anställningshavare. I främsta rummet synes
det motiverat, att dylikt engångstillägg får utgå, när själva arvodet är fastställt
i nära anslutning till avlöningen för befattningshavare på löneplan och
därför anses böra uppräknas i anslutning till det provisoriska lönetillägget.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att medge överskridande av riksdagsmaximerade
anslag och anslagsposter för beredande av här ifrågavarande engångsförmåner
samt att bevilja engångstillägg åt arvodestagare med av riksdagen
bestämda arvoden torde böra utverkas hos riksdagen.
Anslagsberäkningar m. m.
Kostnaderna för provisoriskt lönetillägg under innevarande budgetår beräknades
i propositionen 1945: 286 till närmare 23 miljoner kronor. Kostnaderna
för tillfälligt barntillägg under samma budgetår uppskattades i propositionen
till närmare 4 miljoner kronor. Den nu föreslagna utbyggnaden av
lönetilläggsregleringen föranleder en betydande kostnadsökning. Utgifterna
för det provisoriska lönetillägget för nästa budgetår ha uppskattats till omkring
110 miljoner kronor, därav 47 miljoner kronor för affärsverken, 44
miljoner kronor för statsförvaltningen i övrigt och 19 miljoner kronor för
det statsunderstödda skolväsendet. Detta innebär en ökning av årskostnaden,
såvitt det provisoriska lönetillägget angår, med 87 miljoner kronor. I nu anförda
siffror ingå icke kostnaderna för sådana i det föregående berörda höjningar
av arvoden m. m., som kunna ifrågakomma i anslutning till tilläggsregleringen.
Den å det statsunderstödda skolväsendet belöpande kostnaden torde i
princip böra bestridas av statsmedel i samma utsträckning som andra kontanta
avlöningsförmåner åt de anställda. För den ojämförligt största hithörande
personalgruppen, nämligen folk- och småskollärare, innebär detta,
att hela kostnaden skall bestridas av statsmedel. Vad angår statsbidraget till
avlöningskostnaden för hithörande personalgrupper vid de statsunderstödda
sinnesslöskolorna och därmed jämställda anstalter utgår detta för innevarande
budgetår med tre fjärdedelar av kostnaden. Riksdagen har emellertid i
skrivelse 1945:433 uttalat sig för att staten från och med nästa budgetår
skall övertaga hela avlöningskostnaden och anhållit om därav påkallade förslag
till årets riksdag. Vid statens övertagande av hela avlöningskostnaden
bör även det provisoriska lönetillägget helt bestridas av statsmedel. På grund
av ordningen för utbetalning av statsbidrag komma statsverkets utgifter för
Kungl. Maj.ts proposition nr 3.
13
provisoriskt lönetillägg under nästa budgetår vid det statsunderstödda skolväsendet
att belasta riksstaten för budgetåret 1947/48.
För affärsverken böra kostnaderna för provisoriskt lönetillägg bestridas
av de medel, av vilka verkens utgifter i övrigt bestridas. Vid bank- och fondinspektionen,
sparbanksinspektionen, försäkringsinspektionen och statens
pensionsanstalt samt för stuteriväsendet och luftfartsfonden torde kostnaderna
böra bestridas från särskilda poster i respektive verks och inrättningars
stater. I övrigt bör det provisoriska lönetillägget bestridas från anslag
å riksstaten.
Kostnaden för den föreslagna engångsutbetalningen av tillfälligt lönetilllägg
under innevarande budgetår har uppskattats till omkring 49 miljoner
kronor, därav 19 miljoner kronor vid affärsverken, 22 miljoner kronor vid
statsförvaltningen i övrigt och 8 miljoner kronor vid det statsunderstödda
skolväsendet. I fråga om den utsträckning, i vilken kostnaden bör bestridas
av statsmedel, torde få hänvisas till vad nyss anförts i fråga om bestridandet
av provisoriskt lönetillägg. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som
föreligga beträffande sinnesslöskolorna och därmed jämförliga anstalter, vill
jag emellertid förorda, att staten bestrider hela utgiften för tillfälligt lönetilllägg
vid dessa anstalter. Utgifterna för tillfälligt lönetillägg åt statsanställda
synas böra, utom vad angår affärsverken, bestridas från anslag å tilläggsstat
för det löpande budgetåret, utan att undantag därvid göres beträffande personal,
vars avlöning eljest bestrides å specialbudget. Då emellertid tillfälligt
lönetillägg under tolfte huvudtiteln endast kommer i fråga vid statens pensionsanstalt,
torde det belopp, som för ändamålet erfordras vid anstalten och
vilket begränsar sig till omkring 5 000 kronor, få bestridas från den i staten
för anstalten upptagna förslagsposten till provisoriskt lönetillägg.
I anslutning till vad i det föregående anförts, förordar jag, att särskilda
förslagsanslag under de olika huvudtitlarna äskas dels till tillfälligt lönetilllägg
å tilläggsstat II till riksstaten för det löpande budgetåret, dels till provisoriskt
lönetillägg å riksstaten för nästa budgetår. Anslagen å tilläggsstat II
för det löpande budgetåret ha beräknats till följande belopp.
Andra huvudtiteln .............................. kronor 550 000
Tredje » » 80 000
Fjärde » » 12 500 000
Femte » » 4 100 000
Sjätte » » 350 000
Sjunde » » 1 500 000
Åttonde » I * * * * * * 8 2 000 000
Nionde » 8 475 000
Tionde » 8 500 000
Elfte » * 5 500
Fjortonde » .............................. 8 ___ bo UDO
Summa kronor 22 125 500.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 3-
Förslag om anvisande av ifrågavarande tilläggsstatsanslag under de olika
huvudtitlarna framställas av vederbörande departementschefer i samband
med behandlingen denna dag av förslag till proposition angående utgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för det löpande budgetåret.
Vad härefter angår anslagen till provisoriskt lönetillägg för nästa budgetår
böra å femte och åttonde huvudtitlarnas anslag jämväl avföras de utgifter
för provisoriskt lönetillägg, tillfälligt barntillägg och tillfälligt lönetillägg till
befattningshavare vid det statsunderstödda skolväsendet, vilka belöpa på det
innevarande budgetåret men först under budgetåret 1946/47 gäldas av statsverket.
Anslaget under fjärde huvudtiteln bör, liksom fallet är med de större
avlöningsanslagen under nämnda huvudtitel, i riksstatsförslaget upptagas
med endast beräknat belopp. De särskilda anslagen till provisoriskt lönetilllägg
ha beräknats till följande belopp.
Andra huvudtiteln
Tredje »
Fjärde »
Femte »
Sjätte »
Sjunde »
Åttonde »
Nionde »
Tionde »
Elfte
Fjortonde »
kronor 1 200 000
» 175 000
» 24 000 000
» 9 000 000
» 1 000 000
3 500 000
» 13 000 000
» 1 000 000
» 1 000 000
» 10 000
» 140 000
Summa kronor 54 025 000.
Förslag om anvisande eller beräknande av ifrågavarande anslag framställas
av vederbörande departementschefer vid anmälan av de olika huvudtitlarna
i statsverkspropositionen.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
dels medgiva, att tillfälligt lönetillägg under budgetåret
1945/46 må i huvudsaklig överensstämmelse med av mig föreslagna
grunder utgå till vissa befattningshavare i statens
tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av
Kungl. Majit;
dels besluta, att utgifterna för tillfälligt lönetillägg skola
bestridas beträffande befattningshavare vid de affärsdrivande
verken eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar
och befattningshavare hos statens pensionsanstalt från
de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas, samt
Kungl. Maj.ts proposition nr 3.
15
beträffande andra befattningshavare från de anslag, som äro
avsedda för tillfälligt lönetillägg;
dels medgiva, att provisoriskt lönetillägg under budgetåret
1946/47 må i huvudsaklig överensstämmelse med av mig
föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare i statens
tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av
Kungl. Majit;
dels besluta, att utgifterna för provisoriskt lönetillägg, i
den mån de icke avse befattningshavare hos bank- och fondinspektionen
eller sparbanksinspektionen, skola bestridas:
beträffande befattningshavare vid de affärsdrivande verken
eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar samt
befattningshavare hos försäkringsinspektionen och statens
pensionsanstalt ävensom befattningshavare med avlöning från
luftfartsfonden från de medel, av vilka verkets eller institutionens
utgifter i övrigt bestridas, beträffande befattningshavare
vid statens hingstdepåer och stuteri samt å lantbruksstyrelsens
stuteribyrå från det anslag, varav vederbörandes lön
utgår, samt i fråga om andra befattningshavare från de anslag,
som äro avsedda för provisoriskt lönetillägg;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad i
det föregående förordats medgiva överskridande under budgetåren
1945/46 och 1946/47 av genom riksdagens beslut
maximerade anslag och anslagsposter, av vilka arvoden och
andra ersättningar till icke-ordinarie personal utgå, samt att
förordna örn arvodestillägg åt befattningshavare, vilkas arvoden
fastställts genom riksdagsbeslut.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skiöld.