Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

1

]\r 295.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillämpningen
av det svensk-engelska betalning savtalet av den 6 mars
1945; given Stockholms slott den 17 maj 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, bereda riksdagen tillfälle att
yttra sig angående den i nämnda protokoll behandlade frågan om tillämpningen
under tiden 1 maj 1946—30 april 1947 av det svensk-engelska betalningsavtalet
av den 6 mars 1945.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 maj

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för handelsdepartementet anför chefen för finansdepartementet, statsrådet
Wigforss, följande.

Formerna för verkställandet av betalningar mellan Sverige och det s. k.
sterlingområdet ( i huvudsak motsvarande det brittiska imperiet med undanlag
för Canada) ha reglerats genom det betalningsavtal sorn ingicks mellan
Sverige och Storbritannien den 6 mars 1945. Enligt detta avtal skall Bank
of England äga rätt att i Sveriges riksbank mot pund sterling inköpa de belopp
i kronor, som må erfordras för fullgörande av betalningar till Sverige.
En motsvarande rätt alt fövärva pund mot kronor tillkommer enligt avtalet
riksbanken i förhållande till Bank of England. Avtalet bereder alltså i och för
bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 295.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

sig utrymme för en fri utveckling av betalningsbalansen, där överskott i denna
automatiskt ge upphov till motsvarande behållningar i det andra landets
valuta. De båda centralbankernas rätt att förvärva betalningsmedel är icke i
avtalstexten på något sätt begränsad.

Mellan betalningsavtalet och ett kreditavtal föreligger bl. a. den skillnaden,
att en överskottsexport enligt betalningsavtalet leder till skapandet av motsvarande
likvida tillgångar i det andra landets valuta, medan däremot ett
kreditavtal innebär uppkomsten av en för längre eller kortare tid bestående
fordringsrätt, som i särskild ordning måste regleras. I vad mån valutatillgångarna
i praktiken bli att .jämställa med en vanlig kredit, beror på möjligheterna
att utnyttja dessa tillgångar för varuinköp etc. För den händelse
användningsområdet för valutatillgångarna är obegränsat, utgöra dessa i sin
helhet en likvid reserv av den art som en centralbank normalt bör hålla. I
viss utsträckning kan detta gälla, även om användningsområdet är begränsat.
De pundbehållningar för Sverige, som kunna uppkomma inom det svenskengelska
betalningsavtalets ram, framstå sålunda på grund av pundets ställning
som en internationell valuta, trots nu föreliggande begränsning i pundets
användningsområde, i viss utsträckning såsom en nödvändig centralbanksreserv
och äro i motsvarande mån icke att jämföra med en kredit. Av
det sagda följer också, att kreditkaraktären hos ifrågavarande pundbehållningar
helt försvinner, för den händelse begränsningarna i pundets användningsområde
bortfalla eller om sådana inköpsmöjligheter av andra skäl
komma att stå till buds, att de genom överskottsexport skapade pundfordringama
förbli utestående endast på grund av att några aktuella importbehov
av tillräcklig omfattning icke föreligga.

Det svensk-engelska betalningsavtalet är ett i en serie tekniskt i huvudsak
likartade avtal som Storbritannien träffat med de olika västeuropeiska staterna.
Tillsammans äro dessa avtal av väsentlig betydelse för rekonstruktionen
av ett internationellt valutasystem.

Ehuru utvecklingen av betalningarna inom det svensk-engelska betalningsavtalets
ram icke reglerats i själva avtalet, ha dock vid sidan av detta träffats
vissa överenskommelser, enligt vilka denna utveckling underkastas kontroll.
Det har i samband med att avtalet ingicks konstaterats, att betalningarna till
Sverige under de första åren sannolikt skulle avsevärt överstiga betalningarna
från Sverige och att Sverige alltså under denna tid skulle få ett fordringsöverskott
mot sterlingområdet. Utvecklingen av detta fordringsöverskott skulle
emellertid ömsesidigt regleras genom speciella handelsarrangemang.

Betalningsavtalet ingicks för en tid av 5 år. Det kan av vardera parten
uppsägas med 3 månaders uppsägningstid. Nyssnämnda särskilda handelsarrangemang
ha förutsatts bliva fastställda för kortare tidsavsnitt. De skola
sålunda möjliggöra en successiv reglering av betalningsutvecklingen i anslutning
till lägets förändringar och de ökade erfarenheter som kunna vinnas.

Under en första tolvmånadersperiod, som utgick med april i år, ha de
kommersiella specialanordningar, som enligt avtalets konstruktion skulle ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 295.

3

göra ersättningen för en direkt reglering av betalningsutvecklingen, tagit formen
av ett utbyte av informationer rörande handeln med olika varor. Dessa
informationer ha sammanfattats i särskilda, oförbindliga varulistor, vilka utgjort
underlaget för fortlöpande förhandlingskontakter i syfte att följa handels-
och betalningsutvecklingen. Listorna, som på basis väsentligen av äldre
statistiskt material upprättades i samband med att avtalet ingicks, reviderades
sedermera i september 1945 med stöd av då vunna erfarenheter rörande
produktions- och handelsläget.

På basis av de reviderade varulistoma beräknades Sverige under den
första tolvmånadersperioden komma att erhålla ett tillskott till sina sterlingbehållningar,
vars motvärde i kronor uppginge till 350 å 375 miljoner. Därav
beräknades ungefär 100 miljoner kronor falla på frakter. De faktiska betalningarna
vid utgången av april 1946 äro i stort sett av den sålunda beräknade
storleksordningen.

Med hänsyn till nödvändigheten att spara på utländska valutor ha olika
länder inom sterlingområdet under rekonstruktionsperioden sett sig nödsakade
att fullfölja en restriktiv importpolitik. Denna politik har medfört avsevärda
svårigheter för vissa svenska exportindustrier, när det gällt att hålla
uppe leveranserna till gamla marknader.

linder våren ha dels i London, dels i Stockholm förts överläggningar mellan
representanter för de brittiska och svenska regeringarna rörande de särskilda
anordningar, som för tolvmånadersperioden 1 maj 1946—30 april 1947
skulle tillämpas i syfte att kontrollera betalningsutvecklingen. Dessa överläggningar
ha från engelsk sida letts av mr Hugh Ellis-Rees och från svensk
sida av envoyén Dag Hammarskjöld.

Resultaten av de förda överläggningarna ha sammanfattats i ett protokoll
nied tillhörande skriftväxling. De ha numera godkänts av engelska regeringen.
Jag vill för min del tillstyrka, att de godkännas även från svensk sida. En
redogörelse för den huvudsakliga innebörden av förhandlingsresultaten torde
genom proposition böra underställas riksdagen för yttrande. Ärendet bär tidigare
föredragits inför utrikesnämnden och i bankofullmäktige.

För den kommande tolvmånadersperioden lägges tyngdpunkten icke längre
på den ömsesidiga kontrollen av betalningsutvecklingen på basis av fortlöpande
liandelsinformationer. I stället införes en maximering av det belopp i
pund sterling som under året kan komma att övertagas av riksbanken. Från
svensk sida förklarar nian sig sålunda villig alt godtaga en ökning under
perioden av de svenska pundtillgångarna med 15 miljoner pund sterling.
Man förklarar sig emellertid beredd att öka sterlingbeliållningen med ytterligare
en miljon pund, för den händelse avsättningsmöjligheterna för den
svenska exporten skulle utveckla sig gynnsammare än som antagits vid verkställandet
av de beräkningar, som Ingis till grund för den nu föreslagna limileringen.
Samförstånd råder därom, att ifrågavarande anordningar icke skola
få hindra en tillfredsställande utveckling av handeln mellan Sverige och sterlingområdet
eller på något sätt inskränka utrymmet för handelsöverenskomrnelser
mellan den svenska regeringen och regeringarna i Doininions.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 295.

Begränsningen till 15 miljoner pund av det möjliga tillskottet till de svenska
pundtillgångama är baserad på en ömsesidig uppskattning av den sannolika
utvecklingen av betalningsbalansen under tolvmånadersperioden. Vid denna
beräkning har hänsyn tagits till önskvärdheten av en utvidgning av den
svenska exporten till sterlingområdet utöver de omedelbara importbehoven
och av en användning av svenskt tonnage för fraktfart mellan länder inom
sterlingområdet. Vid uppskattningen av den finansiella ramen för utvecklingen
har det ansetts möjligt att räkna med en mycket väsentlig ökning
av exporten från sterlingområdet till Sverige.

Den sannolika utvecklingen av deri svensk-engelska handeln med olika
varor har varit föremål för diskussion i samband med de finansiella överläggningarna.
Representanterna för den brittiska regeringen ha därvid lämnat
ingående upplysningar angående utsikterna till export från Storbritannien
av olika varor av särskilt intresse för Sverige. Motsvarande upplysningar ha
från svensk sida lämnats Storbritannien, särskilt i vad avser den svenska exporten
av skogsprodukter, på vilka tillgången är knapp. En närmare redogörelse
för de upplysningar, som sålunda utväxlats, torde få lämnas vederbörande
riksdagsutskott.

Med åberopande av vad sålunda antoris får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte besluta, att riksdagen skall genom
proposition beredas tillfälle att yttra sig över den här lämnade
redogörelsen för de principer som äro avsedda att gälla
för tillämpningen av det svensk-engelska betalningsavtalet av
den 6 mars 1945 för tiden 1 maj 1946—30 april 1947.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

467894. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.