Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

1

Nr 271.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förhöjning av
vissa ersättningar enligt lagen den 11 juni 1937 om
krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer; given Stockholms slott den 26 april 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Ericsson,^Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet lanför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I skrivelse den (i april 1946, nr 125, bär riksdagen — under åberopande av
vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande hr
20 — anhållit, att Kungl. Majit ville föranstalta örn skyndsam utredning
Bihang till riksdagens protokoll IMG. 1 sami. Nr 271.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

och om möjligt till innevarande riksdag framlägga förslag till förstärkning
med statsmedel av de enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för
ombord å fartyg tjänstgörande personer — i det följande benämnd krigsförsäkringslagen
— utgående engångsbelopp och livräntor, vilka hänföra sig
till olycksfall, som inträffat under tiden från och med den 3 september 1939
klockan 11 förmiddagen till och med den 16 december 1939.

Hänvisning torde få ske till vad andra lagutskottet i berörda utlåtande
anfört.

Därtill anbefalld har riksförsäkringsanstalten, efter verkställd utredning,
i skrivelse den 13 april 1946 avgivit förslag i ämnet.

Anstalten ger till en början följande sammanfattande redogörelse för reglerna
i fråga om ersättning till ombord å fartyg tjänstgörande personer vid
olycksfall till följd av krigsåtgärd.

Genom krigsförsäkringslagen infördes särskilda bestämmelser i ämnet,
varigenom stadgas såväl förhöjning av den enligt allmänna olycksfallsförsäkringslagen
utgående ersättningen som en ny ersättningsform, engångsbelopp.
Sålunda föreskrives i krigsförsäkringslagen i dess ursprungliga lydelse,
att den årliga arbetsförtjänsten för bestämmandet av sjukpenning och
livränta skall utgöra lägst 2 900 och högst 4 800 kronor, samt att utöver sedvanlig
livränta engångsbelopp skall utgå dels vid invaliditet uppgående till
minst 10 procent, som kan antagas bliva för framtiden bestående, dels ock
vid dödsfall till vissa efterlevande. Vidare föreskrives, att engångsbeloppet
skall utgöra, örn den skadade var befälhavare, styrman eller maskinbefäl,
ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta månadslönen vid tiden
för olycksfallet, dock lägst 5 000 och högst 9 000 kronor, och eljest 4 800
kronor. Vid lagtillämpningen har den praxis utbildat sig, att engångsbeloppet
för befälsperson i allmänhet skall beräknas till tolv gånger den skadades
genomsnittliga kontanta månadslön i den fart, vari fartyget befann sig
vid tiden för olycksfallet. Vid dödsfall och vid förlust av arbetsförmågan utgår
engångsbeloppet med fullt belopp och vid nedsättning av arbetsförmågan
med det lägre belopp, som svarar mot nedsättnmgen. De efterlevande, som
kunna erhålla engångsbelopp, äro make, arvsberättigat barn och adoptivbarn
jämte deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar. Beträffande
engångsbeloppets fördelning mellan de efterlevande gäller, alt make
erhåller hela beloppet, örn andra till dylikt belopp berättigade efterlevande
ej finnas, och i annat fall halva beloppet samt att belopp, som utgår till andra
efterlevande än make, skall fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla
för fördelning av arvfallen egendom.

Genom lag den 15 december 1939, nr 854, som trädde i kraft den 17 december
1939, fastställdes minimigränsen för arbetsförtjänsten till 3 600 kronor
och kapitalbeloppet för befälspersoner till lägst 9 000 och högst 13 000
kronor samt för övriga anställda till 9 000 kronor. Dessa föreskrifter äga
alltjämt giltighet.

Anstalten erinrar härefter om att andra lagutskottet i sitt berörda utlåtande
nr 20 till innevarande års riksdag anfört, att enligt utskottets förmenande
starka skäl talade för en höjning i nivå nied nu gällande bestämmelser
av de engångsbelopp, vilka enligt krigsförsäkringslagen utgivits på grund
av invaliditet eller dödsfall i anledning av olycksfall som inträffat under

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

tiden från utbrottet av det nu avslutade stormaktskriget, d. v. s. från och
med den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen, till och med den 16
december 1939. Därjämte hade utskottet, under framhållande att vid berörda
lagändring den 15 december 1939 jämväl minimigränsen för arbetsförtjänsten
höjts från 2 900 till 3 600 kronor, uttalat, att det syntes utskottet
skäligt, att den, som uppbure livränta enligt krigsförsäkringslagen efter
lägre arbetsförtjänst än nu gällande minimibelopp, bereddes sådan förhöjning
av livräntan som en beräkning efter nämnda minimibelopp skulle medföra.
Som motivering för sin uppfattning hade utskottet framhållit bland
annat, att sjöfartens bedrivande i största möjliga utsträckning under stormaktskriget
varit ett samhällsintresse av högsta rang samt att kostnaderna
för förhöjningarna, vilka enligt utskottets mening torde få bestridas av statsmedel,
icke torde bliva av sådan storlek, att de kunde väcka statsfinansiella
betänkligheter.

Riksförsäkringsanstalten uttalar sin fulla anslutning till den uppfattning
i föreliggande ersättningsfråga, som andra lagutskottet framlagt i sitt utlåtande.

Anstalten har verkställt beräkning av kostnaderna för ifrågasatta förhöjningar
av kapitalbelopp och livräntor, avseende hos såväl anstalten som de
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen reglerade olycksfall. Totalkostnaden
för dessa förhöjningar beräknas till 182 629 kronor enligt följande tablå.

Eng&nggbelopp.

Till riksförsäkringsanstalten anmälda olycksfall.

Maximi -

Antal

ärenden

A. Befälspersoner.

Inva-

liditets-

grad

Tillerkänt
belopp per
ärende

kronor

belopp per
ärende en-ligt SF
854/1939
kronor

Kostnads-

ökning

summa

kronor

Avlidna .

... 4

9 000

13 000

4 x 4 000 =

16 000

Invalider.

... 1

40 *

3 600

5 200

1600

>

... 1

75 %

6 750

9 750

3 000

20 600

B. Övriga.

Avlidna .

... 8

4 800

9 000

8 x 4 200 =

33 600

33 600

Till Land och Sjö anmälda olycksfall.

A. Befälspersoner.

Avlidna .

... 9

9 000

13 000

9 x 4 000 =

36 000

Invalider.

... 1

40%

3 600

5 200

1600

>

... 1

15*

1050

1 950

900

38 500

B. övriga.

Avlidna ..

...17

4800

9 000

17 x 4 200 =

71 400

Invalider.

... 1

50*

2 400

4 500

2100

1 . ,

... 1

25*

1 200

2 250

1050

74 550

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Departements

chejem.

Livräntor.

Till riksförsäkringsanstalten anmälda olycksfall.

Antal

Årlig

arbets-

Livränte-

ärenden

förtjänst

tagare

Avlidna .

... 1

kronor

3 500

1 änka

>

... 1

3150

1 barn

Till Land och Sjö anmälda olycksfall.

Avlidna .

... 4

2 900

2 änkor

>

... 1

3500

7 barn

1 barn

Invalider.

... 1

2 900

»

... 1

3100

Kapitalvärdet den 1

april 1946

Ökning

vid en årlig

av

av nu-

arbetsför-

kapital-

varande

tjänst av

värdet

livränta

3 600 kronor

kronor

kronor

kronor

17277

17 770

493

1555

1777

222

48 836

60 623

11787

1683

1731

48

3158

3 920

762

12 811

14 878

2 067 i4 664 15 379

Summa kronor 182 629

Anstalten framhåller i anslutning till tablån, att med hänsyn till den tidigare
angivna beräkningsgrunden för engångsbelopp till befälspersoner,
vilken förutsätter viss utredning i varje särskilt fall, förhöjningen av dessa
belopp icke kan för närvarande exakt angivas. De i utredningen upptagna
beloppen 20 600 och 38 500 kronor hade erhållits genom att samtliga engångsbelopp
för befälspersoner approximativt beräknats till maximibeloppet,
13 000 kronor.

Kostnaderna för ifrågavarande förhöjningar böra enligt riksförsäkringsanstaltens
mening lämpligen bestridas från anslaget till statsverket åliggande,
av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete
m. m.

Under åberopande av det anförda föreslår riksförsäkringsanstalten, att
Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för beredande av förstärkning av statsmedel
i den omfattning, som i andra lagutskottets förenämnda utlåtande angivits,
av de enligt krigsförsäkringslagen utgående engångsbelopp och livräntor,
vilka hänföra sig till olycksfall, som inträffat under tiden från utbrottet
av det nu avslutade stormaktskriget, d. v. s. från och med den 3
september 1939 klockan 11 förmiddagen, till och med den 16 december 1939.

Av de redogörelser för bestämmelserna i lagen den 11 juni 1937 (nr 348)
örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, som lämnats
av riksdagens andra lagutskott i dess utlåtande nr 20 till innevarande
års riksdag och av riksförsäkringsanstalten i skrivelsen den 13 april 1946,
framgår, att de enligt nämnda lag utgående förmånerna på grund av en den
17 december 1939 ikraftträdd lagändring äro väsentligt fördelaktigare, därest
de hänföra sig till ett olycksfall, som inträffat efter lagändringen, än
om de avse ett olycksfall före densamma. Denna skillnad får numera anses

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

5

ha betydelse endast beträffande i lagen angivna livräntor och engångsersättningar.
Att lagändringen icke gavs retroaktiv giltighet sammanhänger med
att kostnaderna för ifrågavarande försäkring i sin helhet bestridas av arbetsgivarna
genom försäkringsavgifter. Enligt min mening är den anförda
skiljaktigheten i behandlingen icke tillfredsställande. Ifrågavarande personer
ha under i övrigt likartade förhållanden varit sysselsatta i en med särskilda
risker förenad näring, som varit av utomordentlig betydelse ur samhällets
synpunkt. Jag finner därför i likhet med andra lagutskottet och
riksförsäkringsanstalten särskilda skäl tala för att så förstärka de livräntor
och engångsersättningar av detta slag som hänföra sig till olycksfall före
lagändringens ikraftträdande, att de komma i paritet med motsvarande förmåner
i anledning av olycksfall efter nämnda tidpunkt. Förstärkning av livräntorna
torde lämpligen böra ske per den 1 april 1946. Enligt den av riksförsäkringsanstalten
verkställda utredningen uppgår kostnaden för ifrågasatt
förstärkning av engångsersättningar och livräntor maximalt till cirka
182 600 kronor, fördelade med cirka 167 200 kronor på engångsersättningar
och med cirka 15 400 kronor på livräntor. I likhet med andra lagutskottet
finner jag, att dessa kostnader icke böra belasta annan än staten. Kostnaderna
torde få bestridas från förslagsanslaget till statsverket åliggande, av andra
medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att i anledning av olycksfall, å vilka lagen den 11 juni
1937 (nr 348) örn krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer är tillämplig och vilka inträffat under tiden
från och med den 3 september 1939 klockan 11 förmiddagen
till och med den 16 december 1939, må av det under
femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Statsverket
åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning
av olycksfall i arbete m. m. såsom förstärkning av livräntor
och engångsersättningar, vilka beviljats med stöd av
nämnda lag, utbetalas skillnaden mellan vad i sådant avseende
skulle ha utgått, därest lagen i dess lydelse enligt lag
den 15 december 1939 (nr 854) ägt tillämpning å olycksfallet,
och de livräntor respektive engångsersättningar, vilka tillerkänts
vederbörande, dock att förstärkningen av livräntorna
endast skall avse tiden från och med den 1 april 1946.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Bengt Söderqvist.