Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
1
Nr 256.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statliga åtgärder
för tryggande av vedförsörjningen m. m.; given Stockholms
slott den 26 april 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
GUSTAF.
John Ericsson.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 26 april 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,
statsrådet Ericsson:
I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkten 26) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen alt, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. för budgetåret
1946/47 beräkna ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor. Jag torde ånyo få
anmäla denna fråga ävensom en del andra frågor rörande bränsleförsörjningen.
Till bestridande av kostnader för Iryggande av vedförsörjningen har riksdagen
för budgetåren 1939/40—1942/43 å kapitalbudgeten beviljat särskilda
anslag å tillhopa 145 000 000 kronor, vilka sammanförts till ett investeringsanslag
under fonden för förlag till statsverket med titeln Reglering av vedproduktionen
(närmare redogörelse finnes intagen i propositionen nr 192 till
1943 års riksdag s. 13). Under samma anslagstitel anvisade 1945 års riksdag
(skr. nr 507) ett investeringsanslag å 70 000 000 kronor. Totalbeloppet av
de för reglering av vedproduktionen till Kungl. Maj:ts förfogande ställda
Hillring till riksdagens protokoll 1946. I sami. Nr 256. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
medlen utgör sålunda 215 000 000 kronor. Anslagsmedlen äro avsedda att
bestrida kostnaderna för bränslekommissionens vedinköp, för inlösen av
tvångsavverkad ved samt för utlämnande av förlagskapital till auktoriserade
veduppköpare. Av medlen har Kungl. Majit genom särskilda beslut ställt
sammanlagt 149 200 000 kronor till bränslekommissionens förfogande, varav
dock tillhopa 39 200 000 kronor återbetalts till riksgäldskontoret.
Till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved m. m. har för
innevarande budgetår å driftbudgeten anvisats ett förslagsanslag av
6 000 000 kronor. Vid beräkningen av detta anslag har, såsom framgår av
propositionen nr 294 till 1945 års riksdag, 500 000 kronor beräknats för
kommissionens direkta omkostnader för inköp och inlösen av ved; 500 000
kronor för kommissionens kostnader för utkörning av ved från av kristidsnämnd
upplagt centrallager i tätorter, zon 3; 4 000 000 kronor för att ersätta
vedclearingkassans prisförluster på långved och massaved utöver de
förluster, som uppstå på grund av den fr. o. m. den 1 juli 1944 införda begränsningen
av priserna på ved och torv till vissa högsta prisgränser och
som äro avsedda att i sista hand täckas från kommissionens kolclearingkassa,
ävensom 1 000 000 kronor för vissa bidrag till skogsodling efter kalavverkning
av virkesrika bestånd av otillfredsställande beskaffenhet.
I fråga örn de åtgärder som vidtagits för att tillgodose
behovet av ved för bränsleåret 1946/47 får jag anföra följande.
Det nu tillämpade avverkningsprogrammet för avverkningsåret 1945/46
har fastställts genom beslut av Kungl. Majit den 6 juli och den 14 december
1945 samt den 15 februari 1946 och syftar till att kunna tillgodose ett behov
av 25 miljoner kubikmeter1 brännved (frånsett husbehovsved) under nästa
bränsleår jämte 4 miljoner kubikmeter kolved, eller tillhopa 29 miljoner
kubikmeter. Av den brännved som avverkats under tiden 1 juli—30 september
1945 antagas 4 miljoner kubikmeter vara ved, som avverkats till fullgörande
av resterande avverkningsskyldighet för 1944/45 och som förutsättas
hava använts redan under innevarande bränsleår. För fullgörande av
nyssnämnda program å 29 miljoner kubikmeter erfordras sålunda en sammanlagd
avverkning under 1945/46 av 33 miljoner kubikmeter bränn- och kolved.
Avverkningen av massaved beräknades till 15 miljoner kubikmeter. Vid
fastställandet av detta program utgick man från antagandet att importen
av kol och koks under nästa bränsleår skulle uppgå till 5 å 6 miljoner ton.
För att åstadkomma den erforderliga vedavverkningen ha avverkningsålägganden
utfärdats jämlikt lagen den 30 juni 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet,
varjämte bränslekommissionen med domänstyrelsen och
vissa större skogsägande bolag träffat överenskommelser om avverkning.
Avverkningsåläggandena ha utfärdats i olika etapper. För de skogsägare,
vilkas beräknade möjliga avverkning under hela avverkningsåret under
-
1 Med kubikmeter avses här och i det följande kubikmeter travat mått (m3t.)
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
3
steg 100 kubikmeter, utfärdades dock avverkningsålägganden på en gång
för hela årskvantiteten.
I samband med besluten om åläggande av avverkningsskyldighet har
Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser rörande den utsträckning i vilken sålunda
avverkad ved omfattas av statsgaranti på sätt i kungörelsen den
30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser till främjande av vedproduktionen
omförmäles. Sådan statsgaranti innebär, att ved som till fullgörande
av avverkningsåläggande avverkats för avsalu och som icke funnit avsättning
skall av staten inlösas till fastställt pris (garantipris). Garantien, som
direkt anknyter till de för varje avverkningsperiod utfärdade avverkningsbeskeden,
omfattar endast sådan ved, som Kungl. Maj:t för varje period bestämmer.
Vidare gäller garantien endast sådan ved, som blivit jämlikt kungörelsen
den 17 december 1943 (nr 906) angående reglering av handeln med
ved och träkol, m. m. i vederbörlig ordning deklarerad såsom avverkad till
avsalu under den ifrågavarande perioden. En förutsättning för giltigheten
av garantien är även, att veden senast vid av Kungl. Majit bestämd tidpunkt
upplagts vid normal leveransplats. Träffas avtal örn överlåtelse av ved, vilken
omfattas av statsgaranti, upphör garantien att gälla. Med ingående av
avtal skall i detta avseende jämställas den omständigheten att vedproducent,
som tillika är veduppköpare eller vedhandlare, av vederbörande kristidsmyndighet
erhållit anvisning att använda av honom producerad ved i egen
rörelse. Kungl. Majit fastställer de garantipriser som under varje period
skola gälla samt den tid under vilken garantiens uppfyllande må påkallas.
Inlösning av ved skall verkställas inom ett år efter det uppfyllande av garantien
påkallades. Inlösning får ske endast i den mån veden vid inlösningstillfället
uppfyller föreskrivna kvalitetsfordringar. Beträffande de genom
Kungl. Majits nyssnämnda beslut meddelade närmare föreskrifterna torde få
hänvisas till Kungl. Majits brev till bränslekommissionen den 6 juli och den
14 december 1945 samt den 15 februari 1946, vilka brev i transumerade delar
intagits i svensk författningssamling, nr 560/1945, 807/1945 och 38/1946.
Såsom omnämndes i propositionen nr 294 till 1945 års riksdag, bemyndigade
Kungl. Majit bränslekommissionen att, i syfte att stimulera intresset
för ökade vedavverkningar och för att påskynda framkörningarna av veden,
till skogsägare och innehavare av avverkningsrätter utbetala vissa premier
för kastved och långved — med undantag av långved avsedd att användas
för framställning av träkol för industriens behov — som för avsalu avverkats
under tiden 1 juli 1944—30 september 1945 och som före den 1 mars
1946 framkörts lill normal leveransplats eller levererats till förbrukare. Jämlikt
Kungl. Majlis beslut den 9 november 1945 och den 15 februari 1946
må premie utgå även för ved av nyss angivet slag som avverkats efter den
1 oktober 1945, varjämte tiden för framkörningen utsträckts till och med
den 30 april 1946. Premie utgår numera oberoende av om skogsägare fullgjort
avverkningsskyldighet eller ej.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
På samma sätt som gällde under nästföregående avverkningsår har skogsägare,
som med nuvarande normalpriser på ved beräknas icke kunna erhålla
en mot ett skäligt rotvärde svarande nettoersättning för den avverkade
veden, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 januari 1946 möjlighet att av
bränslekommissionen erhålla ett tillägg till normalpriserna. Tilläggen avse
att möjliggöra för skogsägaren att erhålla en nettoersättning av 50 öre för
pannved och prima aspved, en krona för sekunda björk- och prima barrved
samt två kronor för prima björkved. Tilläggen beviljas efter särskild prövning
och utbetalas sedan den tilläggsberättigade veden framkörts och inmätts
av köpare eller eljest levererats till förbrukare.
Såväl framkörningspremierna som pristilläggen utgå tillsvidare från kommissionens
vedclearingkassa men avses att täckas från kolclearingskassan.
I enlighet med ett av 1945 års riksdag i skrivelse nr 107 framfört förslag
infördes genom beslut av Kungl. Maj:t den 23 mars 1945 ett särskilt premieringssystem
för yrkesvana skogsarbetare i syfte att stimulera till huggning
och framkörning av ved. Premien utgick till skogsarbetare och enskilda
skogsägare i förhållande till den arbetsinkomst som uppnåtts vid huggning
och framkörning av kastved, långved eller massaved. För huggning utgick
premien med 40 procent å den arbetsinkomst som under premieringsperioden
översteg 150 kronor, dock att premien för jordbruksarbetare, anställd med
fast lön, utgick med 20 procent på hela arbetsinkomsten. För framkörning
av veden utgjorde premien 20 procent av hela arbetsinkomsten. Premieringsperioden
tog för södra Sverige sin början den 1 april och för norra
Sverige den 23 april och avslutades den 30 september 1945. Genom beslut
av Kungl. Majit den 27 september 1945 fastställdes en ny premieringsperiod,
avseende allenast körningsarbete och omfattande oktober och november
månader 1945. Premie utgick därvid för skogsarbetare med 40 procent av
arbetsinkomsten och för skogsägare och dennes familjemedlemmar samt fast
anställd jordbruksarbetare nied 80 öre för kubikmeter framkörd ved. Kostnaderna
för premierna, vilka jämlikt riksdagens beslut bestritts från det
under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till överflyttning av
arbetskraft, ha uppgått till sammanlagt omkring 29 miljoner kronor.
I detta sammanhang torde böra erinras örn de bestämmelser som gälla i
fråga örn statsgaranti för bränntorv. Sedan 1941 års riksdag (skr. nr 300)
medgivit, att sådan garanti finge meddelas, utfärdade Kungl. Maj:t den 13
juni 1941 (SFS 409/41) kungörelse angående meddelande av statsgaranti åt
tillverkare av bränntorv. Enligt denna äger kristidsstyrelse att under av
Kungl. Maj:t bestämda tidsperioder och i den omfattning, som bränslekommissionen
enligt av Kungl. Maj:t givna föreskrifter bestämmer, meddela garanti
åt tillverkare av bränntorv, att torv, som av honom för avsalu tillverkas
och som icke finner köpare, skall av staten inlösas till av Kungl. Maj:t för varje
Kungl. Majlis proposition nr 256.
o
tidsperiod fastställt garantipris. Garanti må dock ej meddelas beträffande
torvparti understigande 20 ton. För att komma i åtnjutande av garanti skall
torvtillverkaren göra anmälan härom hos kristidsstyrelsen. Förutsättningen
för att garanti skall få meddelas är att torven är behövlig för bränsleförsörjningen
samt att den i anmälan angivna uppläggningsplatsen är lämplig ur
transportsynpunkt, ''korvtillverkare, som erhållit garanti för planerad tillverkning,
anses därmed hava förbundit sig att för avsalu tillverka den myckenhet
torv för vilken garanti utverkats. I fråga örn de närmare bestämmelser
som av Kungl. Majit meddelats för tillverkningssäsongen 1946 torde
få hänvisas till Kungl. Maj:ts brev till bränslekommissionen den 12 januari
1946, vilket brev i transumerade delar intagits i svensk författningssamling
nr 10/46.
I en den 29 mars 1946 dagtecknad promemoria anförde bränslekommissionen,
att kommissionen, sedan rapporter över vedavverkningen fram till
den 1 mars 1946 förelåge, ansett lämpligt att göra en förnyad översyn över
bränsleförsörjningsläget och taga under övervägande huruvida ytterligare
åtgärder behövde vidtagas för en ökad vedanskaffning, avseende behovet
icke blott under bränsleåret 1946/47 utan även under bränsleåret 1947/48.
I fråga örn behovet under 1946/47 anförde kommissionen:
Verkställda förnyade beräkningar och uppskattningar av produktions- och
importutsikter ha givit till resultat, att en vedmängd av minst 29 milj. nr t.,
inklusive ribbved och bakar, skulle erfordras för bränsleåret 1946/47. Antagas
kvantiteterna av ribbved och bakar samt stubbved och licensfria
bränslen komma att uppgå till cirka 2 milj. m3 t., skulle den för nämnda
bränsleår erforderliga kvantiteten bränn- och kolved (inkl. ved för framställning
av industriträkol) uppgå till 27 milj. m3 t. Då emellertid kommissionen
räknat med att cirka 4 milj. m31, av 1945/46 års avverkning tagas i
anspråk under innevarande bränsleår skulle avverkningen under avverkningsåret
1945/46 behöva uppgå till cirka 31 milj. m31.
Én sammanställning av avverkningsrapporterna per den 1 mars 1946 utvisar
följande avverkning under tiden 1 juli 1945—28 februari 1946 (i milj.
m31.).
7 norra länen 17 södra länen Summa
för bränsleändamål ............. 11,3 7,7 19,0
» kolningsändamål ............ 1,7_____j),2_K9
Summa 13,0 7,9 20,9
Enligt avverkningsdeklarationerna skulle alltså intill den 1 mars ha avverkats
cirka 2/:; av den enligt ovan erforderliga kvantiteten, cirka 31 milj.
m3 t. Sistnämnda kvantitet torde därför, såvitt nu kan bedömas, icke kunna
uppnås lill den 1 juli, speciellt som vedavverkningarna enligt avverkningsdeklarationerna
visat en tendens att avtaga. Sannolikt beror denna tendens
främst på ökade timmeravverkningar samt på att arbetskraften under högvintern
överhuvud taget utnyttjas för gagnvirkesavverkningar. Huruvida
avverkningsdeklarationerna ge en riktig bild av avverkningens förlopp kan
emellertid icke med säkerhet bedömas. En bättre bedömning kan göras först
med ledning av inventeringsuppgiften den 1 maj och i samband därmed
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
lämnade uppgifter om ved, som berättigar till frainkörningspremie. En preliminär
lagerinventering per den 1 april kommer visserligen att företagas på
grundval av vissa infordrade summariska lageruppgifter från skogsägarna,
i samband med avverkningsdeklarationen per den 1 april, och vissa andra
månatliga lagerredovisningar. Kommissionen anser sig emellertid icke kunna
avvakta resultatet vare sig av den allmänna vedinventeringen eller nyssnämnda
preliminära lagerinventering. Gagnvirkesavverkningarna komma
nämligen i stort sett att upphöra under april månad, och eventuella åtgärder
för att söka kvarhålla arbetskraften under våren och sommaren måste därför
vidtagas inom den närmaste tiden.
Kommissionen har gjort ett försök till bedömning av huru stor bristen i
det uppställda avverkningsprogrammet kommer att bli, örn inga särskilda
åtgärder vidtagas. Någon säker grund för denna bedömning förefinnes dock
icke, varför prognosen får betecknas som mycket approximativ. Bland annat
är det, som tidigare framhållits, svårt att bedöma, huruvida avverkningsdeklarationerna
ge en riktig bild av avverkningens förlopp, speciellt
som en särskild deklaration för framkörningspremien kommer att avgivas
den 1 maj. Med ledning av förloppet av hittills deklarerade avverkningar
och den normala gången av avverkningarna under återstående månader
fram till den 1 juli har beräknats, ali den sammanlagda avverkningen under
hela avverkningsåret av bränn- och kolved kommer att uppgå till cirka
27 milj. m31. Dä som tidigare framhållits den erforderliga avverkningskvantiteten
beräknats till cirka 31 milj. m31., skulle sålunda en brist uppstå av
cirka 4 milj. m31. I ett sådant läge är det önskvärt, att den befarade bristen
motverkas genom åtgärder för ökade avverkningar redan under våren och
försommaren. Framför allt vinnes därigenom den stora fördelen att skogsbrukets
arbetskraft i största möjliga utsträckning skulle kunna bliva disponibel
för gagnvirkesavverkningar under nästa vintersäsong. Dessutom är det
givetvis en fördel, om veden avverkas så pass tidigt, att den hinner torka
under sommaren. Även om det tillskott i vedkvantiteterna, som skulle kunna
erhållas genom särskilda stimulerande åtgärder, icke kommer att erfordras
för nästa bränsleår, torde riskerna att icke finna avsättning för detta tillskott
vara mycket obetydliga. Såvitt nu kan bedömas torde sålunda ved
som ersättningsbränsle i viss utsträckning komma att erfordras även under
bränsleåret 1947/48 och dessutom föreligger ett behov av normalved för
nämnda bränsleår av cirka 7 milj. m31. Möjlighet att använda eventuellt
överskott av bränsleved inom sulfat- och wallboardindustrien förefinnes
dessutom.
Kommissionen har funnit ovannämnda synpunkter vara av sådan avgörande
betydelse, att kommissionen anser att vissa stimulerande åtgärder för
forcering av vedavverkningarna under våren och försommaren icke böra
underlåtas även fastän för närvarande icke med säkerhet kan bedömas,
huruvida dessa åtgärder äro oundgängligen nödvändiga för anskaffandet av
de erforderliga vedkvantiteterna under nästa bränsleår. De åtgärder, som
kommissionen därvid anser böra vidtagas, anser kommissionen för närvarande
kunna begränsas till arbetskraftsområdet.
I fråga örn förslag till åtgärder beträffande arbetskraften kommer arbetsmarknadskommissionen
att i samråd med bränslekommissionen inom de
närmaste dagarna ingiva en särskild underdånig skrivelse.
Sedan statens arbetsmarknadskommission i skrivelse den 4 april 1946
föreslagit återinförandet av ett premieringssystem för huggningsarbete under
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
7
tiden 23 april—30 juni 1946, har Kungl. Majit genom beslut den 5 april 1946
utfärdat bestämmelser örn dylika arbetspremier. Bestämmelserna ansluta sig
i huvudsak till de tidigare gällande föreskrifterna. Premiebeloppet har dock
fastställts till 30 procent av hela arbetsinkomsten, under förutsättning att
vederbörande under premieringsperioden uppnatt en sammanlagd inkomst
om 150 kronor (s. k. kvalificeringsbelopp). För fast anställd jordbruksarbetare,
som utför premieberättigat arbete på arbetsgivarens skogsfastighet eller
avverkningsrätt, erfordras intet kvaliliceringsbelopp. Kostnaderna för premierna
skola enligt Kungl. Majits beslut bestridas från förutnämnda reservationsanslag
till överflyttning av arbetskraft samt, i den mån detta anslag
icke förslår därtill, från bränslekommissionens kolclearingkassa.
Enligt preliminära uppgifter uppgingo avverkningarna den 1 april 1946
till omkring 24 miljoner kubikmeter bränn- och kolved samt 9,4 miljoner
kubikmeter massaved.
I fråga örn regleringen av vedförbrukningen tillämpas i
huvudsak samma regleringssystem som tidigare. Beträffande innebörden av
detta torde få hänvisas till de redogörelser härför som finnas intagna i propositionerna
nr 192 till 1943 års riksdag (sid. 8 ff.) och 294 till 1945 års
riksdag (s. 7). Jämväl i fråga om de clearingförfaranden som tilllämpas
för ved och torv samt kol och koks torde få hänvisas till sistnämnda
proposition nr 294 (sid. 8 ff.).
I fråga om kolclearingkassans ställning kan nämnas, att denna, som den
1 juli 1945 hade en behållning av omkring 101 miljoner kronor, beräknas
komma att den 1 juli 1946 hava en behållning av omkring 50 miljoner kronor.
Härtill kominer den beräknade behållningen i den särskilda krigsriskkassan,
omkring 5,4 miljoner kronor. Från kolclearingkassan, som tillkommit
för reglering av importpriserna på stenkol, koks och kolbriketter, bestridas
även kostnaderna för en del andra åtgärder i syfte att utjämna priserna
på och främja produktionen av olika bränslen. Sålunda täckas den
s. k. kolsubventionskassans förluster numera med medel från kolclearingkassan.
Dessa förluster hänföra sig till regleringen av lagerhandelns utförsäl
jningspriser och beräknas under innevarande bränsleår komma att uppgå
till omkring 25 miljoner kronor. Förlusterna hava, frånsett vissa reservlagringsersätlningar,
till största delen berott på dels de avsevärda extra kostnader
som uppkommit då kol och koks måst tillföras lagerhandeln från statens
reservförråd och andra lager inom landet, dels ock på att de nuvarande
lagerbandelspriserna avsevärt understiga vad som skulle betingas av importclearingpriserna.
Av allmänna prispolitiska skäl har det emellertid icke ansetts
lämpligt att höja lagerhandelns utförsäljningspriser. Från kolclearingkassan
bestridas vidare vedclearingkassans utgifter för begränsning av priserna
på ved och torv lill vissa högsta prisgränser, för innevarande budgetår
beräknade till omkring 9 miljoner kronor; för skogsägarnas premier för
framkörning av ved, under samma budgetår beräknade till omkring 15 mil
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
joner kronor; för utbetalande av pristiiiägg i syfte att möjliggöra för skogsägarna
att erhålla en mot ett skäligt rotvärde svarande nettoersättning för
avverkad ved, för 194a 46 beräknade till omkring 500 000 kronor, ävensom
premier för utökad tillverkning av torv under 1945, omkring 1 500 000
kronor.
I fråga om behovet av ved för bränsleåret 1 9 47/48 har
bränslekommissionen i sin förut omnämnda promemoria av den 29 mars
1946 anfört bland annat följande:
Såvitt nu kan bedömas, torde ved som ersättningsbränsle i viss utsträckning
komma att erfordras även under bränsleåret 1947/48. Som ovan framgår
beräknas vedbehovet under bränsleåret 1946/47 till cirka 29 milj. m;J t.
(inkl. ribbved och bakar). Denna vedkvantitet förutsätter en viss kolimport
under sistnämnda bränsleår. Även örn kolimporten antages successivt
komma att stiga, måste bränslebehoven under bränsleåret 1947/48 till viss
grad fyllas med ved.
Ett säkrare bedömande av de erforderliga vedkvantiteterna låter sig för
närvarande icke göra. Ett visst stöd för bedömningen erhålles emellertid,
sedan resultatet av den allmänna vedinventeringen per den 1 maj blir känt.
Kommissionen avser därför att i ''början på juni månad få inkomma med
närmare förslag till åtgärder för vedanskaffningen under nästa avverkningsår.
Kommissionen får dock anmäla, att kommissionen redan nu som en
beredskapsåtgärd vidtagit åtgärder för att avverkningsålägganden skola
kunna meddelas för avverkningsåret 1946/47, därest så kommer att befinnas
nödvändigt. Efter överläggningar med landets länsjägmästare vid sammanträde
den 9 mars 1946 har sålunda befunnits möjligt, att avverkningslängderna
för avverkningsåret 1945/46 skulle kunna läggas till grund för eventuella
ytterligare avverkningsålägganden, därest den ålagda kvantiteten begränsades
till en viss procent av årets åläggande och under förutsättning, att
de nuvarande avverkningslängderna blevo föremål för en allmän översyn
genom skogsvårdsstyrelsernas försorg. Denna översyn skulle enligt länsjägmästarnas
uttalanden icke kräva någon längre tid eller några särskilda
kostnader. Kommissionen har i anledning härav genom sin cirkulärskrivelse
nr 334 åt lcristidsstyrelserna inom de 20 södra länen uppdragit att i
samråd med skogsvårdsstyrelserna och stiftsnämndema snarast möjligt
verkställa sådan översyn av avverkningslängderna för skogsägaregrupperna
II, III och IV för avverkningsåret 1945/46, att dessa längder kunna läggas
till grund för avverkningsålägganden för avverkningsåret 1946/47 på en
sammanlagd kvantitet för resp. kristidsstyrelseområde av intill 2/s av den
för innevarande avverkningsår i avverkningslängderna upptagna totalkvantiteten
— i fråga om de 17 södra länen omfattande kastved och/eller massaved
och beträffande Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län endast
kastved. Kristidsstyrelserna ha vidare anmodats att senast den 15 maj 1946
till kommissionen inkomma med sammandrag över de kvantiteter, som
under ovan angivna förutsättningar kunna åläggas skogsägarna.
I fråga om anslagsbehovet för budgetåret 19 4 6/47 har
bränslekommissionen i skrivelse den 17 september 1945, vad beträffar anslaget
till Reglering av vedproduktionen, anfört, att ytterligare medel under
denna anslagsrubrik icke erfordrades under nästkommande budgetår.
Vad anslaget till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved,
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
9
m. m. angår, har kommissionen i skrivelse den 9 april 1946 efter förnyat
övervägande av medelsbehovet anfört följande rörande den beräknade belastningen
å anslaget under innevarande budgetår:
De direkta omkostnaderna för vedinköp m. m. kunna för innevarande
budgetår beräknas bliva större än tidigare, huvudsakligen beroende därpå,
att kommissionen beslutat föranstalta om auktoriserad mätning av ved i
stor omfattning. Under tidigare bränsleår har kommissionens omkostnader
i samband med förmedling av vedförsäljningar kunnat begränsas i fråga
om mätning av veden till kostnader för särskilda mätningsman inom handelsreglerade
orter. Efter tillkomsten av 1943 års lag om mätning av ved
och annat virke bar emellertid ett allt större behov av enhetligt förfarande
vid vedmätning gjort sig gällande. Kommissionens erfarenheter av tvister
på området mellan leverantörer och mottagare av ved gjorde det nödvändigt,
att i juni 1945 hos skogsstyrelsen göra hemställan örn auktoriserad
mätning tillsvidare i fråga örn all kastved och massaved för bränsleändamal,
som vid försäljning från auktoriserad brännveduppköpare eller annan kommissionens
leverantör levereras fritt banvagn inom de sju norra länen samt
smålandslänen, d. v. s. i fråga örn övervägande delen av järnvägstransporterad
ved. Det sålunda genomförda mätningsförfarandet har efter sitt införande
visat sig väl tillgodose kommissionens intresse av såvitt möjligt
friktionsfria och goda förbindelser mellan leverantören och mottagaren och
har därigenom otvivelaktigt bidragit till större jämnhet i leveranserna och
underlättat kommissionens och kristidsstyrelsernas arbete i fråga om vedens
anvisning till olika kategorier av förbrukare. Kommissionens kostnader för
vedmätning, som under budgetåret 1944/45 uppgingo till omkring 160 000
kronor och som under innevarande budgetår per den 31 mars 1946 uppgått
till omkring 940 000 kronor, beräknas för hela budgetåret till omkring
1 200 000 kronor. Härtill komma övriga direkta omkostnader såsom utgifter
för brandskyddsanordningar för buffertlager, pristillägg för torr kastved,
kostnader för snöplogning m. m. med omkring 300 000 kronor, varigenom
denna del av anslaget torde komma att kräva omkring 1 500 000
kronor.
Innevarande budgetårs kostnader för utkörning av ved från centrallager
i tätorter, zon 3, kunna beräknas till omkring 250 000 kronor. För täckande
av prisförluster på massaved och långved torde komma att erfordras
omkring 3 000 000 kronor. Såvitt nu kan bedömas, komma de särskilda
kostnaderna för skogsodlingsbidrag från anslaget att stanna vid omkring
250 000 kronor.
Beträffande medelsbehovet under nästa budgetår har kommissionen anfört:
För budgetåret 1946/47 anses de direkta omkostnaderna i samband med
vedinköp m. m., i huvudsak kostnader för auktoriserad mätning av ved,
kunna upptagas med något lägre belopp än som erfordras innevarande budgetår
eller till 1 250 000 kronor. Kostnaderna för utkörning av ved från
centrallager i tätorter, zon 3, synas numera kunna upptagas till 250 000
kronor. För täckande av prisförluster i de fall, då massaved kan komma
att tagas i anspråk för bränsleändamål, samt då långved måste tillhandahållas
bushållsförbrukare till priser, som icke täcka kommissionens självkostnader,
beräknas anslagsbehovet kunna begränsas mera än kommissionen
tidigare kunnat förutse. För ändamålet anses likväl ett så stort belopp
som 2 000 000 kronor kunna erfordras.
Bihang till riksdagens protokoll 1!)U>. I sami. Nr 256
2
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 256.
I fråga om åtgärder för vedavverkning i skogsbestånd av otillfredsställande
typ och särskilt skogsodlingsbidrag härför med 2 kronor per m31,
upparbetad brännved och massaved anser kommissionen det för närvarande
svart att bedöma, örn dylika åtgärder under kommande avverkningssäsong
behöva vidtagas. Inom de 17 södra länen och Gästrikland, där dylika bidrag
utgått innevarande år, kunna emellertid de alltjämt ökade svårigheterna
i fråga om vedproduktionen komma att kräva den särskilda stimulans,
som bidragen innebära. Kommissionen anser sig därför böra förorda, att
medel härför beräknas under detta anslag för att efter Kungl. Maj:ts närmare
prövning av behovet av åtgärder ställas till kommissionens förfogande.
Att dorna av årets anslagsbelastning synes för detta ändamål erfordras högst
500 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för ifrågavarande omkostnadsanslag har
sålunda av kommissionen beräknats till 1 250 000 + 250 000 + 2 000 000 +
500 000 = 4 000 000 kronor.
Fore]j™9an~ °kninSen av kolimporten har efter krigets avslutande icke gått i den
takt som man tidigare ansåg sig kunna räkna med. Huru länge det kan
dröja lill dess att importen blir tillräcklig för att tillgodose våra behov,
kan för närvarande icke förutsägas. För bränsleåret 1946/47 är man emellertid
nödsakad att räkna med att bränslebehovet till avsevärd del måste
tillgodoses med inhemska bränslen, framförallt ved. Vid uppgörandet av avverkningsprogrammet
för avverkningsåret 1945/46 utgick bränslekommissionen
från det antagandet, att kolimporten under nästa bränsleår skulle
uppgå till 5 å 6 miljoner ton. Med denna utgångspunkt beräknades behovet
av brännved (förutom s. k. husbehovsved) under bränsleåret till omkring
25 miljoner kubikmeter, vartill komme 4 miljoner kubikmeter kolved, eller
tillhopa 29 miljoner kubikmeter. Enligt uttalanden som gjorts av den europeiska
kolorganisationen i London vid dess sammanträde i mars i år skulle
Sverige kunna räkna med en sammanlagd kolimport under andra kvartalet
i år av 900 000 ton, med förhoppning om någon ökning under tiden
därefter. Man synes därför för närvarande icke böra räkna med en större
kolimport än 4 å 5 miljoner ton under nästa bränsleår. Lagren av fossila
bränslen beräknas den 1 juli 1946 icke vara större än vad som erfordras för
att säkerställa en jämn och tillfredsställande distribution. Enligt beräkningar
av bränslekommissionen skulle det totala bränslebehovet, uttryckt i ton
stenkol, vid en obegränsad förbrukning under samma bränsleår vara omkring
14 miljoner ton. Härav utgöras ungefär 1,9 miljoner ton av husbehovsved
och avfallsbränsle. Örn man antager, att importen av kol och
koks kommer att bliva omkring 4,5 miljoner ton, att. produktionen av
svenska kol och torv tillsammans motsvarar 0,9 miljon ton stenkol ävensom
att omkring 1 miljon ton kol kunna ersättas av eldningsolja, skulle omkring
5,7 miljoner stenkolston återstå att tillgodose med ved. Detta motsvarar
omkring 37 miljoner kubikmeter ved. Av detta vedbehov anses ungefär 2
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
11
miljoner kubikmeter kunna tillgodoses medelst ribbved och s. k. bakar samt
licensfria bränslen, varför 35 miljoner kubikmeter bränn- och kolved skulle
erfordras för att möjliggöra full behovstäckning under 1946/47.
Avverkningarna av bränn- och kolved under innevarande avverkningsår ha
till den 1 april 1946 utgjort omkring 24 miljoner kubikmeter. Innan de i det
föregående omnämnda premierna för huggningsarbete under tiden 23 april
—30 juni 1946 beslutats, beräknade bränslekommissionen, att den sammanlagda
avverkningen under hela avverkningsåret skulle komma att uppgå
till 27 miljoner kubikmeter bränn- och kolved. Enär 4 miljoner härav
antagas hava förbrukats redan under detta bränsleår, skulle 23 miljoner
återstå för användning under 1946/47, eller sålunda 12 miljoner kubikmeter
mindre än som erfordras för full försörjning. Genom de nyssnämnda
premierna torde denna brist komma att minskas något. Dessutom tillkommer
den ved som hugges under tiden 1 juli—30 september 1946 och
som torde hinna bliva tillräckligt torr för att kunna användas under
bränsleåret. Ansträngningar göras även att öka tillgången på eldningsolja
utöver vad nyss förutsatts. Å andra sidan är det osäkert, om all den ved
som den 1 oktober kommer att kvarligga i skogen hinner bliva utkörd och
vidarebefordrad till konsumtionsorten i tillräckligt god tid för att kunna
användas under bränsleåret.
I vad mån ved behöver användas för att ersätta utebliven import av
fossila bränslen även under bränsleåret 1947/48 är ännu svårare att nu
förutsäga än i fråga örn nästa bränsleår. Bränslekommissionen har ansett,
att med ställningstagandet till frågan örn storleken av den erforderliga vedavverkningen
under avverkningsåret 1946/47 borde få anstå, till dess att resultatet
av en den 1 maj 1946 företagen inventering förelåge. Detta synes mig
också lämpligt. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att med hänsyn till
den blivande utvecklingen av kolimporten fastställa avverkningsprogrammet
och sättet för dess genomförande. I vad mån lagen om avverkningsskyldighet
behöver tagas i anspråk beror på storleken av de erforderliga vedkvantiteterna.
Det synes böra eftersträvas, att den ved som bedömes erforderlig
avverkas så tidigt som möjligt under avverkningsåret; detta med hänsyn
såväl till önskvärdheten av att veden blir tillgänglig redan i början av
bränsleåret 1947/48, då kolimporten kan antagas vara mindre än längre
fram, som till angelägenheten av att begränsa vedavverkningarna under
den för gagnvirkesavverkningar bäst lämpade vintertiden.
Det torde såsom hittills få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga
administrativa bestämmelser för tillämpningen av statsgaranti
för ved. Jämlikt nu gällande bestämmelser kan endast sådan ved som
avverkats till fullgörande av åläggande jämlikt lagen örn avverkningsskyldighet
omfattas av garanti. Möjlighet synes emellertid böra finnas för
Kungl. Majit att utfärda garanti även för det fall alt sagda lag icke anses
böra tillämpas. I så fall skulle, i likhet med vad som gällde före ikraft
-
12
Kungl. Majlis proposition nr 256.
trädandet av kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 502) med vissa bestämmelser
till främjande av vedproduktionen, Kungl. Majit bestämma den
sammanlagda vedkvantitet som högst skulle omfattas av garanti. Denna
skulle utfärdas av vederbörande kristidsstyrelse på ansökan av skogsägaren.
Det nu gällande systemet för reglering av vedhandeln och vedförbrukningen
torde böra tillämpas även under nästa bränsleår med de ändringar
som kunna betingas av omständigheterna.
Den fullmakt som genom 1941 års riksdags i det föregående omnämnda
beslut lämnats Kungl. Majit att meddela statsgaranti för bränntorv torde
böra gälla även i fortsättningen. Kungl. Majit bör alltså örn så anses lämpligt
kunna utfärda garanti även för bränntorv av 1947 års produktion.
Varken i fråga örn ved eller torv ha några anslag anvisats för bestridande
av de kostnader som skulle uppkomma örn de gjorda garantiutfästelserna
behövde infrias. Så länge en särskild förskottsstat stod till Kungl.
Majits förfogande, förutsattes, att dylika kostnader skulle preliminärt bestridas
från denna. I fråga örn vedgarantien lärer några anslagsmedel ej
heller behövas under budgetåret 1946/47, då de medel som anvisats för
vedinköp synas kunna användas i första hand. Med hänsyn till svårigheten
att nu bedöma i vad mån torvgarantien kan behöva infrias under
nästa budgetår, torde några särskilda anslagsmedel icke heller böra anvisas
härför, utan vedinköpsmedlen synas böra få användas även för detta
ändamål.
Mot kommissionens beräkningar av anslagsbehovet för Omkostnader i
samband,med inköp och inlösen av ved, m. m. har jag intet att erinra.
Ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor torde alltså böra äskas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna, att Kungl. Majit vidtager erforderliga åtgärder
för tryggande av bränsleförsörjningen i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna riktlinjer,
dels ock för budgetåret 1946/47 till Omkostnader i samband
med inköp och inlösen av ved, m. m. under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av ...... kronor 4 000 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946
616695