Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
1
Nr 25.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för försök
med täckdikning smaskiner, m. m.; given Stockholms
slott den 25 januari 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
G. E. Sträng.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 januari 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför föredraganden,
statsrådet Sträng.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1944 tillkallades samma
dag tre sakkunniga personer att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
möjligheterna att med maskinella hjälpmedel få till stånd en utvidgad
och förbättrad täckdikningsverksamhet (kommittén för maskinell täckdikning)
-1
1 skrivelse den 25 september 1945 bar kommittén hemställt, att bidrag
måtte anvisas dels med 2 500 kronor för utförande av arbeten med tekniska
förbättringar på en av Ottar Aashamar, Järpås, konstruerad dikesplog, dels
ock med 220 000 kronor för att bereda kommittén möjlighet att anskaffa
vissa dikesgrävningsmaskiner och utföra prov med dessa, över framställningen
lia efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrel
1
De sakkunniga äro: ingeniören N. H. Berglund, ordförande, jordbrukskonsulenten K. V.
Almlöf och agronomen H. A:son Moberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 25.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
sen, styrelserna för lantbruksliögskolan, statens maskinprovningar och jordbrukstekniska
institutet samt 1942 års jordbrukskommitté. Vid utlåtandet
från högskolestyrelsen fanns fogat eif särskilt yttrande av professorerna
G. H. Flodkvist och I. A. G. Torstensson.
I motiveringen till sitt förslag har kommittén inledningsvis framhållit, att
de för närvarande för täckdikning använda maskinerna vore utförda efter
i stort sett två principer. Enligt den ena skär maskinen som en plog ett relativt
tunt snitt till ett djup av 5 å 10 cm under dragning i normal gångtakt,
medan enligt den andra principen maskinen, som är försedd med grävhjul
eller grävkedjor, skär omedelbart ned diket till fullt djup.
Beträffande användningen av maskiner av ploglyp har kommittén anfört
i huvudsak följande.
För att fullt dikesdjup skall uppnås med maskin av ploglyp kräves upprepade
körningar. Varje dike måste färdiggrävas i hela sin längd, innan rörläggning
kan påbörjas. De enklaste typerna äro utförda nied en lutande plåt
eller dylikt bakom billen eller kniven. Plåtens uppgift är att tjänstgöra som
glidbana för den avskurna jordsträngen och transportera denna upp och
därefter åt sidan. Maskiner av denna typ tyckas ha någon användning i England
och vara föremål för fabriksmässig framställning. Här i landet har
Aktiebolaget vägförbättringar arbetat med dylika traktordragna maskiner vid
dräneringsarbeten på flygfält, t. ex. vid Halmstad. Metoden förefaller användbar
vid grävning till måttliga djup, 50—60 cm, i sammanhängande lerjordar.
Den är vanligen icke användbar i lösare jordar och medför sannolikt
för stor kraftförbrukning vid grävning till större djup. Sistnämnda fråga är
dock ej utredd.
Ett annat sätt för transport av den avskurna jordsträngen har tillämpats i
maskiner, byggda efter en princip, som ursprungligen införts från Norge.
Den mest kända typen av dessa maskiner är den s. k. Aashamar-plogen. Den
är föremål för fortlöpande tillverkning och uppgives finnas i omkring 200
exemplar hos jordbrukare i Sverige. Det karakteristiska för denna maskin
är, att jordsträngen transporteras upp av en kedjeelevator. Från denna glider
jorden på en nedåtriktad plåt utåt sidan. Maskiner av denna typ voro
föremål för officiell provning genom statens maskinprovningar redan åren
1919 och 1932. De lia under senare år använts i betydande omfattning för
praktisk dikesgrävning, framför allt i Västergötland. Kommittén har varit
i tillfälle att tämligen ingående studera dessa maskiner i arbete. Beträffande
erfarenheterna kan sammanfattningsvis sägas, att maskinen är enkel och
relativt billig. Priset uppgår till omkring 550 kronor. För dragning användes
mest fyra hästar. På ett fåtal ställen har dock traktordragning i större omfattning
prövats med gott resultat.
Maskinen passar för grävning på i huvudsak stenfria lerjordar. Den är
dock icke oberoende av lerans fuktighet, varför betydande olikheter i effektivitet
kunna uppträda. För sand eller nrulljord eller för jord med sten passar
maskinen i sin nuvarande utformning icke. Grävning iean utföras till normala
dikesdjup. Arbetet måste avslutas med omsorgsfull skopning av dikesbotten.
För maskinens hanahavande erfordras minst två man. Den per dag
grävda sträckan kan under goda förhållanden uppgå till 400 meter eller möjligen
något mera. Vid användning av dylik maskin bör dräneringsplanen
uppgöras med hänsyn till grävningssättet.
De mest framträdande olägenheterna med dikesplogar av Aashamar-typ
äro, att de icke kunna användas på flera i vårt land vanliga jordtyper, att
o
Kuno!. Maj:ts proposition nr 25.
dragkraftbehovet i förhållande lill del utförda arbetet är väl högt, att konstruktionen
icke utförts så, att den för förslitning och skador utsatta kniven
är lätt utbytbar, ali regleringsorganen äro opraktiska samt att maskinerna
icke helt lämpa sig för traktordrift.
Sammanfattningsvis kan sägas, att de mest framträdande fördelarna hos
alla maskiner enligt plogprincipen är, att konstruktionen blir relativt billig
och lätt samt att i jordbruket normalt förekommande dragkraft, hästar eller
traktorer, utan vidare kan användas.
De mest framträdande olägenheterna äro, att maskinerna icke kunna gräva
i andra jordar än sådana, som ha tillräckligt sammanhang såsom lera samt
att de måste köras upprepade gånger i dikets hela längd för att fullt djup
skall erhållas. Det senare förhållandet anses av många vara en allvarlig
nackdel, eftersom della påverkar dikesplanen och omöjliggör användning
på jordar, där ras lätt inträffar.
I fråga om maskiner av grävhjuls- eller grävkedjetyp har kommittén anfört
bland annat följande.
Många olika konstruktioner av ifrågavarande maskiner ha förts fram. De,
som fått praktisk användning, äro främst av grävhjuls- respektive grävkedjetyp.
Härjämte ha emellertid föreslagits konstruktioner med skruv för grävning.
Vidare lia grävmaskiner av vanlig skoptyp försöksvis använts.
Redan år 1921 voro två maskiner i de båda förstnämnda utföringsformerna
föremål för officiell provning genom statens maskinprovningar.
Då undersöktes nämligen en amerikansk maskin av grävhjulstyp, kallad
Buckeye, samt en svensk maskin av grävkejdetyp från Aktiebolaget
Hässleholms verkstäder, benämnd AHW. Dessa maskiner voro dock i användning
endast några få år. Som sammanfattning av erfarenheterna torde
kunna sägas, att maskinerna förmådde gräva fullt användbara diken. Många
svårigheter förelågo emellertid. Dels hade maskinerna tillkommit under en
tid, då maskintekniken, i all synnerhet motortekniken, icke nått särdeles
långt, och dels voro förutsättningarna för maskinell grävning mindre gynnsamma.
Det senare förhållandet berodde mest därpå, att den mänskliga arbetskraften
vid den tidpunkten varken var så svåråtkomlig eller proportionsvis
så dyrbar som nu. En viss betydelse har det givetvis också haft, att man
för 25 år sedan i jordbruket icke var så inställd på och van vid maskinellt
arbete i jordbruket som nu. Sedan dess har emellertid maskiner efter samma
princip utvecklats betydligt, framförallt i Amerika, och fått stor användning.
Sålunda lia enligt uppgifter, som kommittén införskaffat från USA,
75—90 procent av all täckdikesgrävning under de senaste åren utförts med
dylika maskiner. Mest använd synes grävhjulstypen av fabrikaten Buckeye
och Cleveland ha blivit. Från Tyskland meddelas, att en grävkedjemaskin
av fabrikat Weserliutte kommit till omfattande användning. Efter år 1941
synas två maskiner av grävhjulstyp lia införts till Finland. Kommittén har
emellertid hittills icke kunnat få några detaljerade uppgifter om erfarenheterna
därstädes.
Konstruktioner med skruv sorn grävorgan lia vid många tillfällen föreslagits
både här och utomlands. Vissa enklare försök synas lia blivit utförda
men icke givit goda resultat. Kommittén Ilar icke kännedom om praktisk
användning av maskiner med skruv.
Den mest framträdande fördelen med maskiner enligt grävhjuls- och grävkcdjeprincipen
ligger däri, att grävning direkt till fullt djup kan utföras
samt alt man därigenom icke blir så beroende av jordens egenskaper. Det
lii- möjligt, att man vid sådan grävning blir något mindre beroende av stenförekomst
i jorden.
Bland olägenheterna må nämnas, alt anskaffningskostnaden blir mycket
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
högre än för maskiner enligt plogprincipen. Vidare bör framhållas, att jordbrukets
normala dragkraft icke är direkt användbar, eftersom diket gräves
till fullt djup på en gång och man därför har att räkna med mycket låg
körhastighet. Man torde icke kunna räkna med avsevärt större arbetsprestation
per dag genom maskiner av grävtyp än genom maskiner av plogtyp.
Däremot är det tänkbart, alt grävningstiden per år kan bli något längre.
Grävning med maskin av vanlig skoptyp är visserligen fullt utförbar och
har under senare tid praktiskt tillämpats bland annat vid jordbruk tillhörande
Allmänna svenska utsädesaktiebolaget men torde icke vara särskilt
lämplig för grävning av vanliga täckdiken annat än möjligen på så stenig
mark, att andra maskiner icke kunna användas. Grävningen erfordrar förhållandevis
omständlig manuell manövrering. Det lär dessutom knappast
kunna undvikas, ali man med denna metod måste gräva bredare diken och
därför måste gräva upp betydligt större jordkvantiteter än vid andra metoder.
Kommittén, som kommit till den uppfattningen, att maskiner av såväl
plogtyp som grävtyp kunna bliva ekonomiskt användbara för grävning av
täckdiken här i landet, har vidare anfört rörande sina fömtberörda förslag.
Beträffande maskiner av plogtyp fia följande åtgärder redan vidtagits.
Efter de studier, som kommittén gjort, har förslag till förbättringar beträffande
olika detaljer såsom infästning av skäret, djupreglering, jordavledning
och kedjekonstruktion m. m. föreslagits huvudtillverkare. Vidare har
kontakt erhållits med verkstäder, som avse upptaga tillverkning av dylika
maskiner. Vunna erfarenheter ha delgivits dessa verkstäder. En allmän ökning
av intresset för användning av dessa enkla maskiner och för deras förbättrande
kan tydligt märkas inom såväl jordbruk som industri. Kommitténs
avsikt är att, så snart maskiner med förbättringar samt försökskonstruktioner
föreligga, själv eller genom statens maskinprovningar, utföra
prov med dessa.
Ottar Aashamar, Järpås, som tillverkat flertalet i Sverige förekommande
dikesplogar, har i skrivelse till statens maskinprovningar anhållit om ett statsbidrag
å 2 500 kronor till bestridande av vissa kostnader i samband med
tekniskt utvecklingsarbete.
Kommittén vill för sin del tillstyrka att detta belopp beviljas för ändamålet.
Härvid torde böra föreskrivas, att de utförda konstruktionerna skola
underkastas officiell provning.
Även om maskiner av plogtypen skulle kunna förbättras i vissa väsentliga
avseenden, är det enligt kommitténs bestämda uppfattning icke möjligt att
använda denna maskintyp annat än inom vissa relativt begränsade områden.
Det är därför ytterst angeläget att snarast få vidgade erfarenheter beträffande
de maskintyper, som gräva till fullt djup. Många förslag ha framlagts
från uppfinnarhåll. Flertalet av de framlagda förslagen torde sakna
värde. Möjligen kan det vara orsak att närmare undersöka vissa idéer. Kommittén
anser emellertid det vara riktigast alt först och främst undersöka,
hur de i England och Amerika mest använda maskinerna arbeta på svenska
jordar och under svenska jordbruksförhållanden. Den vill därför föreslå,
att minst en maskin av grävhjulstyp och minst en maskin av grävkedjetyp
snarast inköpas från USA och här underkastas grundliga prov. Proven
kunna för kommitténs räkning utföras av statens maskinprovningar och
jordbrukstekniska institutet i samarbete.
Vid beräkning av kostnaderna för en dylik undersökning ha maskinerna
antagits skola kosta tillhopa högst 100 000 kronor. Vidare har kommittén
utgått från, att de direkta driftskostnaderna under provningen i huvudsak
böra kunna bestridas av de egendomar, vid vilka grävning utföres. Vid vissa
Kungl. Maj.ts provosition nr 25.
5
tillfällen är ett sådant förfaringssätt icke möjligt, nämligen då specialprov,
som icke ingå i normal dikningsplan, måste utföras. Beräkningarna ha
grundats på, att minst 30 dagar skola åtgå för dylika specialprov.
Kommittén har beräknat kostnaderna för ifrågavarande undersökningar
på följande sätt.
Inköp av grävmaskiner ...................................... 100 000
Sakkunniga, experter och kontrollpersonal: resor, traktamenten, avlöningar
.................................................. 30 000
Frakter och andra transportkostnader ......................... 5 000
Reparationer, konstruktionsförändringar m. m................... 10 000
Driftskostnader vid specialprov .............................. 10 000
Oförutsedda utgifter ................................. 15 000
Kronor 170 000.
Kommittén har ytterligare framhållit, att oavsett de förut föreslagna undersökningarna
även studier av andra föreslagna principer syntes böra komma
till utförande. Tills vidare borde emellertid enligt kommitténs uppfattning
dessa arbeten icke göras med helt färdiga maskiner utan uppläggas såsom
detaljundersökningar. De borde omfatta sådana förslag, som redan framkommit
och möjligen kunde tänkas vara av värde, samt sådana idéer, som kunde
väntas framkomma under arbetena med de redan kända. Kommittén har beräknat
kostnaderna för dylika specialundersökningar uppgå till 50 000 kronor.
Lantbruksstyrelsen, som i sitt remissutlåtande framhållit önskvärdheten
av att åtgäi''der med det snaraste vidtoges för åstadkommande av vidgade
möjligheter för utrönande av lämpligheten att använda maskiner i täckdikningsverksamhet,
har anfört bland annat följande.
Sedan de under krigsåren rådande svårigheterna att från utlandet infordra
offerter på maskiner m. m. i allt väsentligt upphört och Sverige numera förfogar
över en jordbruksrepresentant i Washington, anser styrelsen lämpligt,
att vad beträffar de amerikanska maskinerna från denne inhämtas närmare
uppgifter om dessas lämplighet och priserna på desamma. Med ledning av
nämnda uppgifter synes därefter lämpliga inköp kunna företagas.
Ehuru det av kommittén angivna anslagsbehovet för anskaffande av dikesgrävningsmaskiner
samt utförande av prov med dessa i viss mån undandrager
sig styrelsens bedömande, kan styrelsen likväl icke undgå att finna detsamma
väl högt. Styrelsen får därför ifrågasätta huruvida icke ett belopp av
150 000 kronor kunde vara till fyllest för ändamålet.
Vad beträffar kommitténs förslag om ett bidrag av 2 500 kronor till Ottar
Aashamar för arbeten med tekniska förbättringar på den av honom konstruerade
dikesgrävningsmaskinen, kan styrelsen tillstyrka bifall till detsamma.
Som villkor för bidragets beviljande torde dock, utöver vad som föreslagits
av kommittén, böra föreskrivas att nämnda konstruktionsarbete bör utföras
i samråd med kommittén.
Såväl styrelsen för statens maskinprovningar som styrelsen för jordbrukstekniska
institutet lia tillstyrkt förevarande framställning och förklarat sig
beredda att medverka vid de provningar, som kunna bliva erforderliga. Även
styrelsen för lantbrukshögskolcin och 1952 års jordbrukskommitté lia tillstyrkt
nu ifrågavarande framställning. Jordbrukskommittén har därvid framhållit
följande.
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 25.
Bland de åtgärder, som böra vidtagas för att den svenska åkerjordens
produktionsförmåga skall kunna effektivt utnyttjas och produktionskostnaderna
nedbringas intar enligt jordbrukskommitténs uppfattning täckdikningen
en framträdande plats. Ännu finnas mycket stora arealer, där täckdikning
icke kommit till stånd, trots att detta ur jordbruksekonomisk synpunkt är befogat,
och mångenstädes, där täckdikning utförts för relativt lång tid sedan,
föreligger behov av omdikning. För att täckdikningen i fortsättningen skal''
få önskvärd omfattning, torde det emellertid bliva nödvändigt, att arbetet i
större utsträckning än hittills varit fallet kan utföras med maskinella medel,
så att kostnaderna och arbetskraftåtgången kunna hållas på en lägre nivå än
vad för närvarande är möjligt. Ur dessa synpunkter anser alltså jordhrukskommittén
de av kommittén för maskinell täckdikning framlagda förslagen
synnerligen beaktansvärda och vill i princip livligt tillstyrka, att erforderliga
anslag beviljas för de ändamål, som angivits i framställningen.
Statskontoret har framhållit, att därest medel för ifrågavarande ändamål
ansåges böra ställas till förfogande, särskilt reservationsanslag syntes böra
äskas av riksdagen. För anslagets disposition, särskilt i vad gällde posten till
sakkunniga, experter och kontrollpersonal, torde närmare bestämmelser böra
utfärdas av Kungl. Majit efter framställning av kommittén.
F (trelia
gauden.
För höjandet av jordbrukets produktionsförmåga har otvivelaktigt täckdikningen
en mycket stor betydelse. Vid den rationalisering av jordbruk som
blir ofrånkomlig, därest detsamma skall kunna erhålla en tillfredsställande
lönsamhet, måste även en ökad täckdikning komma till stånd. För närvarande
bär inom stora delar av landet täckdikningsverksamheten icke erhållit
den omfattning som är önskvärd och nödvändig för att jorden skall hållas
i tillräckligt hög produktionskraft. En av de väsentligaste orsakerna härtill
torde vara, att täckdikning för närvarande kräver ett icke obetydligt tillskott
av arbetskraft utöver den som i allmänhet finnes tillgänglig vid jordbruket.
Säkerligen skulle mycket stå att vinna på ifrågavarande område, därest arbetsbesparande
maskiner skulle i tillräcklig omfattning kunna komma lill
användning. Såsom framgår av den av kommittén förebragta utredningen
finnes i landet nu icke någon maskin, som på ett fullt tillfredsställande sätt
kan underlätta arbetet vid täckdikningen. Det skulle uppenbarligen vara av
ett stort allmänt intresse — framför allt för att underlätta en blivande rationalisering
av landets jordbruk — att få fram maskiner som på detta
område sparade tid och arbetskraft. Kommittén har framhållit, att utomlands
torde finnas maskiner, vilka skulle kunna bliva til! stor nytta även i
vårt land i nu förevarande avseende men att desamma icke prövats och sålunda
erfarenhet örn deras användbarhet saknades. Under sådana förhållanden
anser jag starka skäl tala för att undersökningar företagas i vad mån
för våra förhållanden användbara maskiner skulle kunna erhållas. Jag vill
därför tillstyrka kommitténs förslag att utifrån anskaffas maskiner, vilka
anses kunna användas här, och att dessa underkastas grundliga prov och
undersökningar. Kostnaderna för dylika inköp och undersökningar ha av
kommittén uppskattats till sammanlagt 170 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 25.
Emellertid torde, såsom kommittén jämväl förordat, även böra företagas
undersökningar rörande möjligheterna att utnyttja framkomna förslag till
förbättringar av förefintliga maskiner samt vidare prövas uppslag och idéer
som under förberörda undersökningar kunna framkomma. För detta ändamål
synes det av kommittén föreslagna beloppet 50 000 kronor böra ställas
till förfogande. Inom detta belopp torde även kunna rymmas det bidrag som
ifrågasatts för tekniska förbättringsarbeten på den av Ottar Aashamar
konstruerade dikesplogen.
Förena runda undersökningar torde böra bedrivas genom kommittén under
jordbrukstekniska institutets och statens maskinprovningars ledning och överinseende.
För ändamålet erforderliga medel, vilka torde kunna beräknas till
sammanlagt 220 000 kronor, torde därför böra ställas till dessa institutioners
förfogande. Jag vill med hänsyn till det anförda förorda, att för ifrågavarande
verksamhet nämnda belopp äskas av riksdagen för nästa budgetår.
Anslaget, vilket bör få karaktären av ett reservationsanslag, torde böra benämnas
Försök med täckdikningsmaskiner m. m. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att, därest riksdagen anvisar medel för ifrågavarande ändamål,
meddela erforderliga bestämmelser rörande anslagets disposition.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Försök med täckdikningsmaskiner m. m. å riksstaten
för budgetåret 1946/47 under nionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av ................ kronor 220 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.