Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

1

Nr 243.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. m.; given Stockholms slott
den 26 april 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av Magda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26
april 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Ericsson, Mossberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med år
1932 lia dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats
ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att vid inköp
av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser och
bestämmelser. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien täckning
av vissa med sockertillverkningen förbundna kostnader, mot det att
sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina på grund av sockertillverkningen
erhållna inkomster. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta SveriBihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 243. 1 ‘

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

ges sockerfabriksaktiebolag. Under år 1936 inträdde en förändring såtillvida,
att Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
De nuvarande bestämmelserna, grundade å ett kontrakt
mellan sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit i överensstämmelse med
beslut av 1945 års riksdag (prop. nr 245, r. skr. nr 146) och gälla för tiden
till och med den 31 juli 1946.

De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.

Genom förordning den 27 april 1945 (nr 150) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 juli 1945, givits förlängd giltighet för
tiden till och med den 31 juli 1946. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker
(tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan än staten
eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Detta stadgande har
dock ej avseende å transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor
provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Jämlikt
1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna
varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen nr
252/1935, har stadgandet ej heller avseende å uppläggning i frihamn. Den,
åt vilken Kungl. Majit överlåter införselrätt av vara, som avses i förordningen
nr 30/1932, äger att lämna annan tillstånd till införsel därav. Vara, som
på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas, må, därest
densamma icke är enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel att anse såsom
olovligen införd, åter utföras, under de villkor och i den ordning, som
tullstadgan föreskriver.

Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget innehåller följande.

Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksäktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.

1 §•

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

3

åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 g samma förordning.

Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter liksom
rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.

2 §.

Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1945 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika, att
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt skall utgöra
4 kronor 65 öre. Dessutom skall till odlare, som år 1945 tecknar kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, utgå ett
arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor, dock
att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, arealtillägget skall utgå
med allenast 5 kronor.

I betodlingskontrakten skall intagas en erinran om den mellan Kungl.
Maj:t och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen,
att på hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande
omprövning ske, huruvida höjning av belpriset kan anses motiverad med
hänsyn till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som
innebär att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande
mån förändrats.

Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.

Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga örn täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.

3 §.

Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt
för 1945 med mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen
underskriven förbindelse enligt bilagda formulär, angående betarbetarlönerna
1945 och bestridande av vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna
förbindelser skola av bolaget, på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda
nämnden.

Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall bolaget
innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa lill nämnden.

''1 §•

Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj:t fastställas.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom hos
Kungl. Majit.

5 §•

För räkenskapsåret 1 augusti 1945—31 juli 1946 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldig! för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan —■ svara för täckning
av bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.

1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel,
vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot det
att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17,33 öre för varje under räkenskapsåret
i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.

Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkningen, kollcranen,
cistemvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å
respektive konton.

Skulle före kontraktstidens utgång den 31 juli 1946 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga om höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång
i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17,33 öre. Såsom exempel
på sådan stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, alt därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, att därigenom,
jämlikt uppgörelse mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga
lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest vidtagas,
så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda summa
av 17,33 öre.

I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verkställas
för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle hava framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.

I den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få dessa
kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna och
alltså omfattas av statsgarantien.

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

Det förutsattes, alt den under 1940 tillämpade utdelningen till bolagets aktieägare
ej får höjas.

2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1946, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och
lagervärden förstås här de, som 1''örelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris ej
fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.

Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1946 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.

Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1946 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av
lagret. I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Majit utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret har
förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget måst
anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag, är
bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, sorn motsvarar
bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående varor, därvid
hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt i bolagets
drift respektive försäljning, men skola dessa (härefter anses ingå i normallagret
och hänsyn till dem alltså tågås vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet jin som efter
nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret. — Därest
enighet ej ernås mellan statens sockernämnd och bolaget rörande de i
detta slycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter eller mellan det
statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för eli verkställande
(dter kontraktstidens utgång av lagcråterställningen, skall dylik tvistefråga
avgöras av skiljemän enligt lag.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända lill efterrättelse i mellanbavandet
mellan staten oell bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
räkenskapsåret 1945f46 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. A andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, sorn bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet siitt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma
pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.

Vid kontraktsårets utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktsåret av Kungl. Maj:t
fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att till sagda
pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger
ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsattes, att avsättningen
ay sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej intränger
på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.

4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av hetmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i socker rörelsen.

5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp ej
ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.

Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är örn ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.

6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.

7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
om beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Örn å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång över -

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

7

stiga vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest
annan uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.

8 .utom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Maj:t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
örn täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.

6 §•

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.

Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.

7 §•

Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd (statens sockernämnd).

Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.

Vad i detta kontrakt sägs örn nämnden skall, därest Kungl. Maj:t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.

8 §•

I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj:t. Innan Kungl. Maj:t fattar ståndpunkt i sålunda upkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen örn skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.

9 §•

Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.

10 §.

Delta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1945 till och
med den 31 juli 1946 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfaltning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.

Allmänna uttalanden från förhandlingarna.

1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941 skall
gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock näst sista stycket å s. 40 i
prop. nr 195/1944).

2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsattes, att mellan Kungl. Majit och bolaget här -

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

om ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.

3. Det har vid beräknandet av det i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av

17,33 öre förutsatts, att nuvarande kvaliteter å socker i huvudsak bibehållas
oförändrade.

I brev till generaltullstyrelsen den 27 april 1945 angående åtgärder till
sockerbetsodlingens uppehållande (SFS nr 151) har Kungl. Majit tillkännagivit,
att Kungl. Majit å Svenska sockerfabriksaktiebolaget för tiden från
och med den 1 augusti 1945 till och med den 31 juli 1946 överlåtit rätt att
till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).

Vissa bestämmelser rörande betarbetarlöner för år 1945 m. m.

Enligt den förbindelse (jfr SFS nr 151/1945), som jämlikt förenämnda
kontrakts 3 § skall avfordras betodlare, åligger det sådan odlare dels att vid
användning under 1945 av lejd arbetskraft för sockerbetors skötsel eller
upptagning, där ej gällande kollektivavtal örn dylikt arbete är tillämpligt
eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning enligt de i kollektivavtalet
stadgade bestämmelserna, betala vissa i förbindelsen angivna arbetslöner,
dels ock att till täckande av kostnader, som sockemämnden har
att bestrida, under 1945 till nämnden erlägga en avgift av — enligt Kungl.
Majits bestämmande — intill 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens
sockerbetsodling sagda år. Nyssnämnda arbetslöner, som skola gälla landet
i dess helhet, lia i förbindelsen bestämts sålunda, att för sommarskötseln
skall utgå ersättning enligt följande grundpris: för första hackningen 28 öre
per 100 sträckfamnar eller 1 krona 57 öre per 1 000 meter, för gallringen 87
öre per 100 sträckfamnar eller 4 kronor 88 öre för 1 000 meter, för hackningen
närmast efter gallringen 47 öre per 100 sträckfamnar eller 2 kronor 64
öre per 1 000 meter och för varje av arbetsgivaren påfordrad annan hackning
23 öre per 100 sträckfamnar eller 1 krona 29 öre per 1 000 meter, dock
att, därest ingen hackning sker före gallringen, priset för den senare höjes
till 1 krona 5 öre per 100 sträckfamnar eller 5 kronor 89 öre per 1 000 meter.
Arbetarna garanteras utförande av minst tre arbetsmoment vid sommarskötsel
av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående hackning
och hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det förra arbetsmomentet
som två och betalas med 1 krona 11 öre per 100 sträckfamnar eller
med 6 kronor 23 öre per 1 000 meter. Nu nämnda siffror äro grundpris, vartill
på grund av plantantalet tillägg eller avdrag utgår enligt vissa bestämmelser.
Om jorden — å fältet i sin helhet eller delar därav — är avsevärt
bemängd med svårare ogräs, kan grundpriset höjas med 30 procent. För upptagning
under tiden den 25 oktober—9 november (i Östergötland och Västergötland
under tiden den 15—25 oktober) skall utgå ackord med minst
följande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

9

Vid plantantal per 6 400
sträckfamnar om

38 000 och därunder

46 000 och

400 sträck-

Per 1000

nnar med

meter med

kronor

kronor

8’—

11-23

8-10

11-37

8-20

11-51

8-30

11-65

840

11-79

8-50

11-93

8-60

12-07

8-70

12-21

8-80

12-35

För upptagning före den 25 oktober (i Östergötland och Västergötland
före den 15 oktober) sker avdrag med 55 öre per 400 sträckfamnar respektive
77 öre per 1 000 meter och för upptagning verkställd från och med den
10 november (i Östergötland och Västergötland från och med den 26 oktober)
tillägg med 1 krona 30 öre per 400 sträckfamnar respektive 1 krona 82
öre per 1 000 meter.

Beträffande arbetare, som fullgjort åtaget arbete eller där icke överenskommelse
om viss areal träffats kvarstannat tills skörden på egendomen
är slut, samt arbetare, som efter avtalsenlig uppsägning avflyttat från egendomen
den 1 november, skall totalersättningen alltid utgöra minst 8 kronor
per 400 sträckfamnar respektive 11 kronor 23 öre per 1 000 meter.

Till arbetare, som utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å
överenskommen areal, dock minst 3 200 sträckfamnar eller 5 500 meter, eller
— där uppgörelse om viss areal ej föreligger — upptagit minst samma
areal, utgår för verkställt upptagningsarbete s. k. kvantitetstillägg med 8
öre per 400 sträckfamnar eller 11,2 öre per 1 000 meter för varje fullt 1 000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger 28 000 kilogram
avräknade sockerbetor per hektar. Därest arbetare genom styrkt sjukdom
eller annat laga förfall är förhindrad fullgöra åtaget arbete, skall kvantitetstillägget
utgå i proportion till upptagen areal.

För samtliga betodlare gäller, att kvantitetstillägg skall utbetalas senast
tre veckor efter kampanjens slut vid vederbörande fabrik. Betodlare skall,
sedan leveransen av sockerbetor för året avslutats, för betai-betare som så
påfordrar förete skriftlig, av Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhandahållen
uppgift å sin medeiskörd av sockerbetor under året.

Bestämmelse om skyldighet för sockerindustrien att avfordra betodlarna
sådan förbindelse, varom nyss nämnts, infördes första gången 1934. Stadgandet
lillkom för att hindra underbetalning av arbetskraften samtidigt med
att betodlarna genom det statliga ingripandet erhöllo viss prisgaranti. De
betarbetama i förbindelsen tillförsäkrade lönerna lia svarat mot bestämmelserna
i gällande kollektivavtal.

Under tiden 1934—1940 gällde även ett åtagande för sockerindustrien att
bestrida 50 procent av kostnaderna för statens sockemämnd. Från och med

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

budgetåret 1940/41 bekostas sockernämndens verksamhet helt av statsmedel.
För ändamålet bar riksdagen anvisat för budgetåret 1941/42 under elfte
huvudtiteln ett förslagsanslag av 50 000 kronor samt för ett vart av budgetåren
1942/43—1945/46 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av 45 000
kronor. För budgetåret 1946/47 har riksdagen anvisat ett belopp av likaledes
45 000 kronor.

Löneförhållandena inom sockerbetsodlingen 1946.

Rörande sommarskötsel och upptagning av sockerbetor m. m. under 1946
gäller en efter förhandlingar mellan vederbörande lantarbetsgivarorganisationer
och lantarbetarorganisationer i mars 1946 träffad överenskommelse
rörande nytt kollektivavtal. Enligt detta skall i huvudsak tillämpas följande.

För sommarskötseln är bestämt ett grundpris av 29 öre för första hackningen,
94 öre för gallringen, 51 öre för hackningen närmast efter gallringen
och 24 öre för varje av arbetsgivaren påfordrad annan hackning, allt per
100 sträckfamnar, dock att, därest ingen hackning sker före gallringen,
priset för den senare höjes till 1 krona 12 öre per 100 sträckfamnar. Motsvarande
ersättning för 1 000 meter utgöra 1 krona 63 öre, 5 kronor 28 öre,
2 kronor 86 öre, 1 krona 35 öre och 6 kronor 29 öre. För 1946 års sockerbetskampanj
garanteras arbetarna utförande av minst tre arbetsmoment vid
sommarskötseln av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående
hackning och hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det förra
arbetsmomentet som två och betalas med 1 krona 18 öre per 100 sträckfamnar
eller 6 kronor 62 öre per 1 000 meter. Förenämnda grundpris är beräknat
efter 38 000 plantor per 6 400 sträckfamnar eller 3 330 plantor för
1 000 meter. Tillägg till eller avdrag från grundpriset skall göras efter följande
grunder. Tillägg utgår, som ökar med 1 krona 50 öre för varje tusental
plantor utöver 38 000 plantor per 6 400 sträckfamnar upp till ett antal av
46 000 plantor men över detta antal återigen minskar med 1 krona 50 öre
per 1 000 plantor. Avdrag sker för plantantal understigande 38 000 med 1
krona 50 öre för ett vart av de tre första tusentalen plantor och därefter
med 3 kronor för tusental, allt per 6 400 sträckfamnar.

För upptagning av sockerbetor utgår ersättning vid ett plantantal av
38 000 per 6 400 sträckfamnar med 8 kronor per 400 sträckfamnar respektive
11 kronor 23 öre per 1 000 meter, om upptagningen skett före den 25
oktober (i Östergötland och Västergötland före den 15 oktober), med 8
kronor 50 öre per 400 sträckfamnar respektive 11 kronor 93 öre per 1 000
meter, om upptagningen skett under tiden 25 oktober—9 november (i Östergötland
och Västergötland under tiden 15—25 oktober), samt med 9 kronor
90 öre per 400 sträckfamnar respektive 13 kronor 89 öre per 1 000 meter,
örn upptagningen skett efter den 9 november (i Östergötland och Västergötland
efter den 25 oktober). Tillägg respektive avdrag med 15 öre per 400
sträckfamnar (21 öre per 1 000 meter) sker för varje tusental plantor över
respektive under 38 000 plantor per 6 400 sträckfamnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

11

För arbetare, som fullgjort åtaget arbete eller där överenskommelse örn
viss areal ej träffats kvarstannat tills skörden på egendomen är slut, samt
för arbetare, som efter avtalsenlig uppsägning avflyttat från egendomen
den 1 november, skall den genomsnittliga ersättningen för hela upptagningsliden
utgöra minst den för tiden 25 oktober—9 november (i Östergötland
och Västergötland 15—25 oktober) angivna.

Till arbetare, som utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å
överenskommen areal, dock minst 3 200 sträckfamnar eller 5 500 meter, eller
där uppgörelse örn viss areal ej föreligger upptagit minst samma areal, utgår
för verkställt upptagningsarbete kvantitetstillägg med 8 öre per 400 sträckfamnar
eller 11,2 öre per 1 000 meter för varje fullt 1 000-tal kilogram per
hektar, varmed skörden å egendomen överstiger 28 000 kilogram avräknade
sockerbetor per hektar. Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller annat
laga förfall är förhindrad fullgöra arbete, skall kvantitetstillägget utgå i proportion
till upptagen areal. Kvinnliga arbetare, som å egendomen utföra
annat fortlöpande arbete, lia rätt till eventuellt kvantitetstillägg oavsett omfånget
av upptagningsarbetet.

Arbetare, som utfört enbart ackordsarbete, skall erhålla semesterlön med
4 procent av den sammanlagda arbetsförtjänsten för varje tremånadersperiod
av kvalifikationsåret, under vilken han kommit upp till en förtjänst,
motsvarande minst 16 gånger den genomsnittliga dagsförtjänsten. Genomsnittlig
dagsförtjänst skall i semesterhänseende anses utgöra för manlig arbetare
11 kronor och för kvinnlig arbetare 9 kronor. Såsom kvalifikationsår
räknas tiden 1 maj—30 april. I övrigt skola semesterlagens bestämmelser
tillämpas.

Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1944.

Såsom förut nämnts lia statsmakterna för odlingsåren 1932—1944 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga örn införsel av socker mot skyldighet att
vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna
priser och bestämmelser.

Vad särskilt angår betpriset har under tiden 1932—1939 enligt överenskommelser
mellan sockerbolaget och betodlarna i huvudsak gällt den regel,
att till grund för beräkning av betpriset för visst år skulle låggas medelpriset
å 1 kilogram krossad melis (K 5) enligt Svenska sockerfabriksaktiebolagets
priskurant vid försäljning till engrossister under tiden den 1 mars det
år, 1 Mitonia odlats, till den 28 februari nästföljande år, sedan därifrån dragits
den i noteringen ingående engrosrabatten, utgörande 4 procent av bruttopriset.
Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset .skulle utgöra
grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram sockerbetor med 16 procent
sockerhalt .skulle priset utgöra 7 gånger nämnda grundtal (grundpriset).
För varje Vin procent ökning eller minskning i medelsockerhalten .skulle betpriset
röna ett tillägg eller avdrag med Vigo av grundpriset. Till följd av stals -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

makternas åtgärder hade för 1932—1939 års betodling denna regel om betprisets
fastställande kompletterats med ett stadgande av innebörd, att odlaren
— oberoende av sockerprisets eventuella växlingar — garanterades ett
visst lägsta pris för betorna, under förutsättning att han avlämnade sådan
förbindelse rörande betarbetarlöner som förut omnämnts. Ifrågavarande minimipris,
som för 1932 års odling sattes till 2 kronor 30 öre för 100 kilogram
betor med 16 procent sockerhalt, undergick senare höjning och utgjorde för
1938 och 1939 års odlingar 2 kronor 70 öre. För 1940 års odling tillämpades
en ny beräkningsgrund av innebörd att priset på sockerbetor skulle bestämmas
med hänsyn till variationerna i medelhektarskörden. För 1941 års odling
bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
till 4 kronor 10 öre, därest den totala uppmätta betarealen uppgick till
eller översteg 85 procent av 1940 års odling, och till 3 kronor 80 öre vid en
uppmätt areal understigande 85 procent av samma odling. Beträffande odlingen
under åren 1942—1944 bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor
med 16 procent sockerhalt till 4 kronor 50 öre och för 1945 års
odling sattes grundpriset till 4 kronor 65 öre, varjämte odlarna inom vissa
områden erhållit ett arealtillägg.

Rörande betareal, betskörd och betpris m. m. under den tid, införselmonopol
å socker varit gällande, torde följande uppgifter få meddelas.

Kampanjår

Betareal
för hela
riket

Skörderesultat

Betpris, öre

per deciton

Betskörd, inköpt
vikt

Hela 1 Deciton

riket j per

ton '' hektar

Socker-

halt

%

Grund-pris för
16 %
betor

Tillägg

för

socker-

halt

Extra

tillägg

Tillhopa

1932/33 ....

40 681

1540 398

380

16-95

230-00

13-66

-1

24366

1933/34 ....

50 574

1 839 914

364

18-16

225-00

30-38

25538

1934/35 ....

50 572

1 861 939

368

16-39

225-00

5-48

230-48

1935/36 ....

50 640

1 865 930

369

17-52

225-00

21-38

4-00

250-38

1936/37 ....

51 368

1 799 565

350

18-19

225-00

30-80

12-00

267-80

1937/38 ....

55 241

2 076 740

376

18-11

255-00

33-63

288-63

1938/39 ....

50 760

1 834 081

361

17-58

270-00

26-66

296''66

1939/40 ....

50 750

1 902 212

375

17-69

270-00

28-52

_

298-52

1940/41 ....

54 439

1 859 635

341

17-82

310-00

35-26

_

345-26

1941/42 ....

53 403

1 843 680

345

18-07

410-00

53-04

_

463''04

1942/43 ....

53 255

1 733 660

325

16-89

450''00

2503

.

475-03

1943/44 ....

50 335

1 868 260

371

17-10

450-00

30-80

480-80

1944/45 ....

54 979

1 803 350

328

17-04

450-00

29-12

_

479-12

1945/46 ....

54 586

1814 414

332

17-51

465-00

43-88

—

1 508-88

Tillverkningen i riket av råsocker och raffinad har under de senaste åren
uppgått till de myckenheter, som redovisas i följande tablå.

Kampanjår Tillverkat Tillverkad

råsocker, ton raffinad, ton

1932/33 ..................... 233 593 228 398

1933/34 ..................... 304 310 250 738

1934/35 ..................... 270 063 251 488

1 Därjämte ha till betodlare som år 1945 tecknat kontrakt med Mörbylånga, Roma, Linköpings
eller Lidköpings råsockerfabrik utgått arealtillägg, som — utslaget på dessa odlares betskörd —
utgjorde 8’33 öre per deciton.

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

13

0

Tillverkat

Tillverkad

Kampanjår

råsocker, ton

raffinad, ton

1935/36 ...........

.......... 293 053

262 659

1936/37 ...........

.......... 298 278

258 093

1937/38 ...........

.......... 345 428

292 127

1938/39 ...........

.......... 292 359

272 764

1939/40 ...........

.......... 308 411

343 727

1940/41 ...........

.......... 300 263

263 782

1941/42 ...........

.......... 308 580

262 650

1942/43 ...........

.......... 263 983

237 237

1943/44 ...........

.......... 290 907

239 641

1944/45 ...........

.......... 278 668

273 575

1945/46 ...........

.......... 295 046

259 000

Försäljningen av socker inom riket m. m.

Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantpriserna å övriga
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å K 5 åtföljdes
av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter världsmarknaden,
varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort ej behövde
tillämpas än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår av följande
tablå varierat under de olika monopolåren.

Monopolåret Fastställda minimipriset å K 5

Vä 1932—28/2 1933

Vs 1933—28/2 1934

l/a 1934—28/2 1935
Vs 1935—29/s 1936

Vs 1936—28/2 1937

Vs 1937—28/2 1938
Vs 1938—29/s 1940

31 öre per kg

31 öre per kg för tiden V3—S1/s 1933

.30 öre per kg därefter

30 öre per kg

30 öre per kg

31 öre per kg för tiden V3—20/11 1936

130 öre per kg därefter

32 öre per kg

32 öre per kg

Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
.staten med viss inskränkning garanterat bolaget täckning för de nied sockertillverkningen
förbundna kostnaderna mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster. Det
har förutsatts, att priserna skola av Kungl. Majit så avvägas, att den staten
åvilande garantien principiellt och i stort sett infrias genom bolagets sockerförsäljningar,
en princip som emellertid under de senaste åren, i syfte
att förebygga höjd prisnivå, icke ansetts böra följas.

Rörande de under monopoltiden faktiskt tillämpade priserna å socker av
de viktigaste märkena må anföras följande uppgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

14

Priskurantpriserna i öre per kg enligt

Tidsperiod sockerbolagets noteringar

Krossmelis Bitsocker Toppsocker

28/2

1932—28/s

1932 ...............

............. 31

37

38

29/8

1932—13/9

1932 ...............

38

39

14/9

1932 -ai/5

1933 ...............

............. 31

37

38

Ve

1933— 7/e

1933 ...............

............. 30

36

37

8/e

1933— 8/9

1933 ...............

............. 31

37

38

9/9

1933—19/9

1933 ...............

............. 32

38

39

20/9

1933— 22/u

1933 ...............

............. 31

37

38

28/ll

1933 —22/i

1934 ...............

............. 30

36

37

23/j

1934— e/s

1934 ...............

............. 31

37

38

V8

1934—29/2

1936 ...............

............. 30

36

37

Va

1936—w/u

1936 ...............

............. 31

37

38

20/u

1936—27/i

1937 ...............

............. 30

36

37

28/j

1937—21A

1939 ...............

............. 32

38

39

22/4

1939— 3/e

1939 ...............

............. 33

39

40

4/s

1939—23/,

1939 ...............

40

41

24/,

1939—30/,

1939 ...............

............. 33

39

40

31/,

1939— e/i 2

1939 ...............

38

39

7/l2

1939—31/s

1940 ...............

............. 34

40

41

b''4

1940—28/a

1941...............

............. 38

44

45

V8

1941— 4/u

1941...............

............. 41

47

48

ä/ll

1941—12/,

1942 ...............

51

52

13/,

1942—

............. 49

55

56

Sockerbolagets försäljningar av raffinerat socker ha under de senaste
räkenskapsåren, ett vart omfattande tiden från och med den 1 augusti ena
året till och med den 31 juli nästa år uppgått till följande myckenheter.

1935/36 .................................. 273 835 ton

1936/37 .................................. 270 106 »

1937/38 .................................. 271 812 »

1938/39 .................................. 293 221 »

1939/40 .................................. 326 387 »

1940/41 .................................. 252 023 »

1941/42 .................................. 245 954 »

1942/43 .................................. 264 752 »

1943/44 .................................. 228 423 »

1944/45 .................................. 276 275 »

Den sammanlagda förbrukningen i Sverige av socker kan uppskattas till
normalt ungefär 270 000 ton per år. Den för året 1938/39 angivna siffran
innebär en ökad expedition av drygt 20 000 ton, till stor del förorsakad av
vissa av kristidsomständigheter föranledda lagringsköp. Dylika förekommo
i än större omfattning under hösten 1939, i det sockerbolagets försäljning av
socker under femmånadersperioden augusti—december 1939 med icke mindre
än cirka 40 000 ton översteg den för samma månader normala försäljningen.
Lagringsköpen fortforo in på året 1940, till dess ransonering infördes
den 10 april sistnämnda år. Sedan den 3 november 1940 ingår även sirap i
ransoneringen. Vid ransoneringen har man utgått ifrån en beräknad raffinadförbrukning
av omkring 250 000 ton per år. Den låga försäljningssiffran för
1943/44 beror på att under den våren och försommaren 1944 rådande strejken
i sockerfabrikerna intet socker kunde expedieras från fabrikerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

15

Statens sockernämnds verksamhet m. m.

Sedan Kungl. Majit den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Majit den 10 maj
1940 (SFS nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att lända till
efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll statens
sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt den
nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska sockerbolagets
verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att behandla
lönetvister mellan betodlare och betarbetare m. m. ävensom, enligt särskild
författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar för
utförande av lastningsanordningar för sockerbetor.

I skrivelse den 14 mars 1946 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse
för sin verksamhet under det senaste året.

I skrivelsen har nämnden till en början upptagit en redogörelse för
sin granskning av sockerbolagets verksamhet. Härutinnan
anföres följande.

Sockerbolagets verksamhet, i vad den avser sockerrörelsen och dess biprodukter
samt statens förhållande därtill, har alltsedan den nuvarande sockernämndens
tillkomst, alltså för åren 1939/40—1945/46, reglerats genom av
riksdagen årligen godkända kontrakt mellan staten och bolaget, innebärande
bland annat alt staten för de båda första kontraktsåren helt och för de därefter
följande åren i nedan angiven begränsad utsträckning svarar för täckning
av bolagets kostnader för sockrets och dess biprodukters tillverkning
och försäljning ävensom för åren 1939/40—1942/43 visst vinstbelopp (kapitalränta),
mot det att bolaget är redovisningsskyldigt för sina inkomster av
samma rörelse, allt enligt vissa i kontrakten närmare angivna bestämmelser.
Frånsett de två första åren lia avtalens giltighet begränsats till ett år, men
ha avtalen efter förhandlingar årligen förnyats, varje gång med vissa ändringar,
förestavade av det senast gångna kontraktsårets erfarenheter. De ursprungliga
bestämmelserna ändrades sålunda i 1941 års kontrakt bland annat
därutinnan, att vissa fasta kostnadsposter utbrötos ur statsgarantien och
fastlåstes vid ett visst fixerat belopp — 4,45 öre — per kilogram tillverkat
råsocker oavsett tillverkningens storlek. I 1942 års kontrakt medgavs vid i
stort sett oförändrade bestämmelser i övrigt en höjning av den på angivet
sätt låsta kostnadsposten från 4,45 till 5,22 öre, beroende på den genom krisen
förorsakade kostnadsstegringen å löner och material. I 1943 års kontrakt utsträcktes
den låsta kostnadsposten att omfatta förutom de tidigare däri ingående
kostnadsposterna flera av bolagets övriga kostnader för sockrets tillverkning
och försäljning ävensom förräntning av bolagets eget kapital (vinst).
Utanför den låsta posten kommo huvudsakligen alt ligga sådana på förhand
mera svårfixerbara kostnader såsom betkostnader, bränsleutgifter, emballage,
räntor och frakter. I samband härmed höjdes den låsta kostnadsposten från

5,22 till 17,22 öre per kilogram tillverkat råsocker, siffran baserad dels på en
råsockertillverkning av 272 000 ton eller samma som tidigare år, dels på den
före prisstoppet den 1 november 1942 rådande hine- och kostnadsnivån. Från
och med 1943 års kontrakt är bolaget sålunda hänvisat till att inom den
låsta posten finna förräntning av bolagets i sockerrörelsen investerade kapital,
vilket givetvis för bolaget innebär utsikter till såväl vinster som förluster,

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

växlande allt efter skördeutfallet och bolagets möjligheter att sänka de inom
den låsta posten liggande kostnaderna. 1 1944 års kontrakt bibehölls den
låsta posten oförändrad och även i övriga avseenden gällde i stort sett samma
bestämmelser som i föregående års kontrakt, dock med den avvikelsen, att
staten garanterade bolaget att till visst pris få avyttra det lager av melass,
sorn vid kontraktsårets utgång översteg ett till 2 5Ö0 ton beräknat normallager,
varjämte vissa uttalanden gjordes rörande ifrågasatt avveckling av rekonstruktionsfonderna,
i vad bestämmelserna hänförde sig till mindre betydande
förnödenheter. Vad slutligen angår innevarande verksamhetsår, alltså
1945/46, gälla i huvudsak samma bestämmelser som i 1944 års kontrakt,
dock med avvikelser i två avseenden. Sålunda höjdes den låsta posten från

17,22 till 17,33 öre per kilogram tillverkat råsocker, därigenom att i denna
post för enkelhetens skull inräknades ett belopp av cirka 300 000 kronor (=
cirka 11 öre per kg råsocker), vilket belopp genom Kungl. Maj:ts sommaren
1944 meddelade beslut garanterats bolaget för täckandet av dettas merkostnader
till följd av den då träffade avtalsuppgörelsen i lönekonflikten. Härjämte
intogs på hemställan av bolaget en ny bestämmelse i kontraktet, enligt
vilken bolaget på i kontraktet närmare angivna villkor medgavs rätt att nedskriva
ersättnings- och surrogatvaror för bränsle och emballage till en prisnivå,
som motsvarar bolagets bokföringspris å i normallagret urspungligen
ingående varor. Det nu gällande kontraktet utgår den 31 juli 1946, dock med
vissa övergångsstadganden rörande lagerdispositioner och lagervärderingar
samt rörande salupriset å utgående sockerlager.

Nämndens enligt dess instruktion viktigaste uppgift, den att utöva fortlöpande
tillsyn över sockerbolagets verksamhet i vad denna beröres av
gällande kontrakt, har av nämnden utförts efter enahanda grunder, som
omnämnts i nämndens tidigare verksamhetsberättelser. Nämnden har sålunda
ägnat särskild uppmärksamhet åt frågor, fallande under bestämmelserna
i § 5 i kontraktet, avseende bolagets redovisningsskyldighet för sina
inkomster samt statens åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader.
I sådant syfte har nämnden tagit del av bolagets protokoll samt genom
auktoriserad revisor och en biträdande revisor fortlöpande genomgått
och granskat såväl huvudkontorets som brukens räkenskaper, varvid på
grund av statskontraktens under de senare åren ändrade konstruktion och
utökning av bolagets utanför sockerrörelsen liggande verksamhet tillsetts,
att de olika kostnadsposterna påförts riktiga konti, så att ej sockerrörelsen
och därmed statsregleringen kommit att påföras kostnader, vilka
rätteligen bort drabba bolagets utanför sockerrörelsen liggande verksamhet.
Resultatet av granskningsarbetet har framlagts för nämnden i form av
rapporter och ingående, hela sockerrörelsen berörande analyser av bolagets
balans- samt vinst- och förlusträkningar. Härigenom ävensom ur handlingar
i övrigt berörande sockerrörelsen och dess biprodukter, genom fortlöpande
överläggningar med bolagets ledning, genom förhandsinformationer samt
genom inspektion av bruk och andra anläggningar har nämnden följt och
bildat sig en uppfattning örn de viktigare affärshändelserna. Slutligen har
nämnden för fullgörande av sitt åliggande jämlikt § 5 e i instruktionen genom
periodvis upprättade räkenskapssammandrag för huvudkontor och bruk
ävensom genom kalkyler och kostnadsberäkningar för den ej tilländalupna
tiden av kontraktsåret följt tillverkningskostnaderna och deras förändringar
i fråga om socker och dess biprodukter, vilket föranlett anmälan till Kungl.
Maj:t rörande differensen mellan sockrets tillverkningskostnader och försäljningspris.

Rörande granskningen av sockerbolagets verksamhet under tiden den 1
augusti 1934—31 juli 1935 har nämnden anfört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

17

Sockerbolagets senast föreliggande bokslut och verksamhetsberättelse avser
tiden 1/s 1944—31/''7 1945 och har nämndens granskningsarhete under det
gångna kalenderåret därför huvudsakligen kommit att omfatta detta verksamhetsår.

De allmänna betingelserna för bedrivandet av bolagets verksamhet under
här ifrågavarande verksamhetsår lia varit väsentligt sämre än närmast föregående
är. Försämringen drabbade särskilt jordbruket i form av lägre arealutbyte.
Betskörden per hektar minskades sålunda från 37 117 till 32 801 kilogram
eller med 11,6 procent och råsockerskörden — vid en från 17,10 till
17,04 procent minskad sockerhalt — från 5 779 till 5 069 kg per hektar eller
med 12,3 procent. Betpriset nedgick på grund av den lägre sockerhalten från
4 kronor 81 öre till 4 kronor 79 öre per deciton och betinkomsten per hektar
från 1 804 till 1 586 kronor eller med 12,1 procent och blev därmed ungefär
densamma som för det ogynnsamma året 1942/43. För sockerbolagets del
motverkades försämringen i utfallet av betodlingen av den från 50 335 till
54 979 hektar eller med 9,2 % ökade betarealen och råsockerkvantiteten kom
härigenom endast att minska från 290 907 till 278 668 ton eller med 4,2 procent.
Den tillverkade råsockermängden motsvarade en raffinadkvanfitet å
cirka 243 000 ton, vilken kvantitet ungefär motsvarar landets konsumtion
vid nuvarande ransonering. Det för året gällande betpriset utgjorde oförändrat
4 kronor 50 öre, tillägget för högre sockerhalt 29,12 öre, allt per
deciton.

Beträffande själva sockerproduktionen har raffinadtillverkningen jämväl
här ifrågavarande år påverkats av 1944 års arbetsinställelse. Genom denna
föranleddes en eftersläpning i 1943/44 års raffinadproduktion i förhållande
till råsockertillverkningen, vilken eftersläpning måst inhämtas genom en väsentlig
utökning av 1944/45 års raffinadtillverkning. Denna senare har sålunda
ökats från 239 641 ton året 1943/44 till 273 575 ton året 1944/45. De
rörliga kostnaderna, liggande inom den låsta posten 17.22 öre, vilka påvilat
differensen mellan årets verkliga raffinadtillverkning och den mot råsoc.kerproduktionen
svarande raffinadtillverkningen, ha härigenom helt måst
bäras av 1944/45 års råsockerproduktion och därigenom kommit att oförmånligt
påverka bolagets för året redovisade driftsresultat. Den under året
låsta posten har liksom föregående år omfattat kostnadsposterna underhåll,
avskrivningar, skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntningen av bolagets
eget kapital (vinst). Dessa poster har bolaget självt haft att täcka mot det
att bolaget oavsett produktionens storlek fått tillgodoräkna sig 17,22 öre för
varje under räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker. Nämnden
har visserligen allt fortfarande följt dessa kostnaders utveckling men har ej
ansett sig numera behöva ägna dem samma ingående granskning som tidigare
år, då de ännu folio under statens garanti. Granskningsarbetet har därför
mera kunnat inrikta sig på att följa bolagets verksamhet i stort, att följa
den totala kostnadsutvecklingen och de mera betydelsefulla delkostnaderna
samt givetvis samtliga kostnader och intäkter, vilka alltjämt falla under statsgarantien.
Beträffande dessa senare har nämndens granskningsarhete fortgått
efter samma linjer, som angivits i tidigare berättelser. Nämnden bar
sålunda i görligaste mån sökt hålla de statsgaranterade kostnaderna nere,
tillsett att sammanblandning icke ägt rum mellan sockerrörelsens kostnader
och kostnader, hänförande sig till andra bolagets rörelser liggande utanför
sockerregleringen, varjämte nämnden föranstaltat om utredningar och undersökningar
rörande olika sidor i bolagets ekonomiska och industriella

Bihang till riksdagens jirotokoll 1946. 1 saini. Ar 243. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

verksamhet. Dylika utredningar oell undersökningar lia sålunda verkställts
rörande bränslekostnaderna och dessas av krisen betingade omkostnader,
rörande över- och undervikter vid bruken och den därav betingade råsocker -volymen och dennas omräkning i förkrigstillverkning, rörande paketemballagets
ersättande med billigare förpackningar ävensom rörande de ekonomiska
konsekvenserna av sockerförsäljning netto i stället för brutto för netto,
rörande den enligt särskilt beslut statsgarantien påvilande lönemerkostnaden
på grund av avtalsuppgörelsen 1944 i lönekonflikten lii. m. De sålunda verkställda
undersökningarna och utredningarna ävensom granskningen av bolagets
räkenskaper och verksamhet i övrigt ha föranlett icke obetydliga korrigeringar
å sta Isregleringens konto, i flertalet fall till dennas förmån.

Genom utredningen rörande råsockervolymen har med tillämpande av i
tidigare verksamhetsberättelser angivna grunder för fastställandet av överocli
undervikter vid bruken och för de nuvarande kvaliteternas omräknande

1 råsocker i avtalets mening den råsockerkvantitet, som skall ligga till grund
för beräkningen av det belopp bolaget enligt kontraktets 5 § 1 mom. äger tillgodoräkna
sig för täckandet av de låsta kostnaderna, fastställts utgöra

2 786 681 deciton mot i bokslutet angivna 2 788 290 deciton. Statsregleringen
kommer därför i innevarande års bokslut att gottskrivas ett belopp av 27 706
kronor 98 öre. De för verksamhetsåren 1942/43 och 1943/44 fastställda tillverkningssiffrorna
lia vidare visat sig något för höga, beroende på att vid
tiden för siffrornas uträknande vissa silos ej varit tömda. Vissa underskott
ha härigenom framkommit, varför statsregleringen vederbörligen gottskrivits
i det gångna årets bokslut.

Bolagets under året havda kostnader för materialier och förnödenheter
ha granskats beträffande inköp, förbrukning och lagerhållning. Av de olika
förnödenheterna har nämnden givetvis ägnat särskild uppmärksamhet åt
de statsgaranterade och av dessa särskilt åt de större och betydelsefullare,
nämligen bränsle och emballage. Bränslekostnaderna per deciton råsocker
och raffinad lia under året väsentligt fördyrats, för råsockerbruken med 17,7
procent och för raffinaderierna nied 20,5 procent, beroende för råsockerbrnken
huvudsakligen på förhöjda förbrukningspriser å stenkolen, för raffinaderierna
på ökad övergång till de väsentligt dyrare ersättningsbränslena
ved, torv, koksgrus och sågspån ävensom givetvis på det fördyrade förbrukningspriset
på stenkolen. Den ökade stenkolskostnaden åter har föranletts
dels av den ökade övergången till de nied hänsyn till värmevärdet och
de ökade hanteringskostnaderna väsentligt dyrare svenska stenkolen och
dels av den genom de låga stenkolsinköpen under året och den ökade stenkolsförbrukningen
väsentligt utökade rekonstruktionen av stenkolslagren,
varvid rekonstruktionen av försiktighetsskäl och på grund av svårigheten
att erhålla utländska kol skett i svenska stenkol till ett därav föranlett väsentligt
förhöjt rekonstruktionspris. Bränslekontot har härjämte kommit att
påföras väsentligt ökade omkostnader, föranledda av den bolaget av kristiden
påtvungna ökade användningen av kristidsbränslen. Beträffande emballagekostnaderna
förete dessa för året nedgång, beroende huvudsakligen
på prissänkning på paketemballaget, vilken likväl uppväges av den i ungefär
motsvarande mån minskade vinsten å bolagets inom sockerrörelsen redovisade
tryckeri. I samband med granskningen av emballagekostnaderna
har nämnden vid skilda tillfällen de senare åren och även under det sistförflutna
med bolagets ledning diskuterat den av nämnden såsom önskvärd
ansedda övergången till försäljning netto i stället för såsom hittills
brutto för netto, och har nämnden låtit bolaget verkställa upprepade utredningar
rörande kostnaderna och sättet för övergång lill nettoförsäljning.
Bolagets ledning har, när frågan hösten 1945 upptogs till ny behandling,

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

19

förklarat sig villig att på så sätt övergå till nettoförsäljning, att å paketsockrets
emballage skulle angivas nettovikten i gram av den sockermängd, som
ett paket med bruttovikten 1 kilogram innehölle. I övrigt anförde bolaget
till försvar för det hittillsvarande försäljningssystemets bibehållande, att
detta system icke kunde anses strida mot de senare årens slatsavtal, då det
tillämpats långt före dessa avtals tillkomst. Sockerbolaget kunde under avtalstiden
icke på något sätt draga någon ekonomisk fördel av detta system,
då varje belopp, som inflöle vid sockerförsäljningen, inginge i den redovisning,
som läge lill grund för bestämmandet av sockerpriset och, örn detta
ej täckte bolagets kostnader, för fixerandet av de statsanslag, som under de
senare åren anvisats för infriande av statens garanti gentemot bolaget. Vidare
framhölls, att å paketen redan angivits, att försäljningen skedde brutto
för netto, att konsumenterna hade möjlighet att köpa socker i lös vikt och
följaktligen hade fritt och öppet val att köpa dylikt socker eller paketsocker,
att en omläggning av paketförsäljningen till nettoförsäljning skulle
stegra sockerpriset med 2 öre per kilogram, varjämte komme betydande
kostnader för omställning av paketeringsmaskinerna. Något avgörande i
denna fråga bar icke under året fattats utan skall densamma upptagas till
förnyad behandling vid 1946 års förhandlingar rörande nytt sockeravtal.
Av övriga statsgaranterade kostnader lia särskilt sjöfrakterna underlegat
granskning, då transporterna av råsocker och kalksten huvudsakligen ägt
rum medelst egna och dotterbolags båtar. De egna fraktdebiteringarna ha
härvid konstaterats icke överstiga de i marknaden gällande fraktsatserna.

Enligt särskilt Kungl. Maj:ts beslut innefattas icke i den låsta posten,

17,22 öre, viss del av de ökade lönekostnader, vilka äro en följd av förlikningen
i avtalstvisten mellan bolaget och dess arbetare våren 1944. Dessa
merlöner skola sålunda täckas av statens garanti för icke låsta poster. Då
avtalet löper från och med den 13 juni 1944, lia merkostnaderna av denna
anledning utgjort, för tiden 13/a—31/- 1944 27 029 kronor 60 öre och för
verksamhetsåret 1944/45 244 932 kronor 48 öre eller sammanlagt 271 962
kronor 8 öre, vilket belopp påförts det gångna årets statsreglering. För innevarande
verksamhetsår ha dessa merlöner inräknats i den låsta posten,

17.33 öre.

I samband med granskningen av räntekontot har nämnden liksom tidigare
år sa långt detta låtit sig göra följt den fortgående nyinvesteringen av
kapital i rörelsegrenar, liggande utanför sockerrörelsen. Sedan förkrigsåret
har det i samtliga sidorörelser investerade kapitalet ökats från cirka
6 900 000 till cirka 13 100 000 kronor år 1942/43, då denna investering redovisades
såsom högst. Sedan dess har genom avskrivningar och innehållna
vinstmedel ett visst återflöde av investeringsmedel ägt rum, uppgående
för de två sista verksamhetsåren till cirka 2 300 000 kronor. Då en ökad
investeringsverksamhet i sidorörelserna kan komma att tillskynda statsregleringen
ökade räntekostnader, lia givetvis hithörande investeringar uppmärksammats
av nämnden. Frågan Inar likväl tills vidare lämnats öppen, då
dessa kapitalinvesteringar i binäringar hittills huvudsakligen föranletts dels av
nödvändigheten att trygga bränsleanskaffningen, dels av önskvärdheten av
ett ur folkförsörjningssynpunkt fullgott utnyttjande av sockernäringens avfalls-
och biprodukter.

De av bolaget under det senast gångna året gjorda investeringarna i sidorörelser
avse huvudsakligen torkanläggningar. Fullständiga dylika i förening
med total återtagning av avloppsvattnet finnas för närvarande färdigställda
vid tretton av bolagets råsockerbruk. Dessutom lia under året anläggningarna
för bolagets frästorvstillverkning vid Flåsmyr fullt färdigställts och varit
i full drift. Leveranserna av frästorv till bruken lia under det gångna året

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

utgjort 14 264 ton, vilka debiterats bruken efter samina av priskontrollnämnden
föreslagna och av sockernämnden godkända grunder som närmast
föregående år.

Den av livsmedelskommissionen anbefallda beredskapslagringen har under
året föranlett en kostnad av 238 117 kronor 53 öre. Motsvarande kostnader
de tre närmast föregående åren lia utgjort respektive 189 809, 181 653
och 209 291 kronor. Kostnaderna lia samtliga år påförts sockerrörelsens
fraktkostnadskonto. Beredskapslagren äro sedan den 1 augusti 1945 under
avveckling och lia sedan dess väsentligt minskats. Beredskapskostnaderna
komma därför i innevarande års bokslut att väsentligt nedgå.

Bolagets likviditetsställning har under det senast gångna året väsentligt
förbättrats, i det de främmande skulderna minskat med cirka 15 000 000
kronor, samtidigt som de lätt realiserbara tillgångarna ökat med cirka
27 500 000 kronor. Likviditetsförbätlringen utgör sålunda cirka 42 500 000
kronor och kan huvudsakligen tillskrivas utförsäljningen av det danska sockret
samt minskningen i lagren av svenskt socker ävensom av lagren av vissa
iförnödenheter, framför allt bränsle. En följd av den förbättrade likviditeten
har även varit, att del mellan riksbanken och sockerbolaget i november 1942
träffade finansieringsavtalet, vilket sedan dess upprepade gånger förlängts,
vid dess utlöpande i maj 1945 icke förnyats. Det bolagets kreditbehov, som
hittills täckts av riksbanken i enlighet med nyssnämnda avtal, har likväl endast
varit det, som betingats av det i förhållande till tillverkningskostnaderna
allt för låga sockerpriset ävensom av kostnaderna för sockerimporten
från Danmark, medan bolagets normala löpande kreditbehov på vanligt sätt
täckts hos bolagets bankförbindelse. Sedan den danska sockerimporten numera
i det närmaste avvecklats, finansieras förlusten av det för låga sockerpriset
helt med bolagets medel. Någon kredit i riksbanken har bolaget därför
ansett sig för närvarande icke behöva taga i anspråk.

Såsom omnämndes i 1943/44 års verksamhetsberättelse hade nämnden och
bolaget enat sig örn att rekonstruktionsfonderna å låsta konti skulle för ernående
av förenkling och i arbetsbesparande syfte under tiden intill dess
slutuppgörelse skedde, icke behöva uträknas i detalj och för varje särskild
förnödenhet för sig utan regleras mera summariskt med ledning av gällande
index eller med hänsyn till vid respektive bokslutstillfällen gällande prisnivå.
På grund härav har bolaget i det gångna årets bokslut inskränkt sig till att
konstatera värdeförändringarna inom normallagret gentemot närmast föregående
år, varvid vid eventuell ökning eller minskning motsvarande justeringar
ägt rum i de utgående rekonstruktionsskulderna. Enligt avtalets 5 §
2 mom. 3 hade bolaget härjämte på sätt och villkor, som i avtalet närmare
angivas, varit berättigat att nedskriva brännmaterialier och emballage av
ersättnings- och surrogatkaraktär till en prisnivå, motsvarande bolagets bokföringspris
å i normallagret ursprungligen ingående varor. Dylik omräkning
och nedskrivning av hithörande ersättningsvaror har likväl ej ägt rum i det
gångna årets bokslut, då densamma ansetts alltför arbetskrävande, men är
avsedd att vidtagas vid avtalets eventuella upphörande eller vid eventuellt
vidtagna större ändringar i detta.

Sockerbolagets bokslut för verksamhetsåret V8 1944—31/7 1945 företer,
sedan de under beloppet 17.22 öre per tillverkat kilogram råsocker innefattade
kostnaderna ävensom de garanterade kostnaderna blivit täckta och sedan
etet av riksdagen för täckande av differensen mellan tillverkningskostnaderna
och det i förhållande till dessa alltför låga försäljningspriset anvisade anslaget
å 22 000 000 kronor tagits i anspråk, en statsregleringens fordran å
sockerbolaget å 4 866 787 kronor 65 öre. Å statsregleringens konto inbalanserades
vid verksamhetsårets början, alltså den 1 augusti 1944, en statsregle -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 243.

21

ringens fordran å bolaget nied 1 792 072 kronor 14 öre, vilket belopp fick
innestå hos bolaget. För täckande av den linder året på grund av de i förhållande
till tillverkningskostnaderna alltför låga sockerprisen uppkommande
förlusten har kontot krediterats med förenämnda belopp av 22 000 000 kronor,
vilket belopp på hemställan av nämnden beviljades av riksdagen och av
statskontoret inbetalades till bolaget i maj 1945. Beloppet var beräknat nied
viss säkerhetsmarginal, varför av denna anledning och på grund av den betydande
exporten till Finland och Norge ävensom på grund av den ökade
inhemska raffinadförsäljningen vid verksamhetsårets slut en sockerrörelsens
fordran å bolaget kunde utbalanseras med, som nämnts, 4 866 787 kronor
65 öre. Bolagets skuld till statsregleringen hade sålunda under året av nyss
angivna orsaker ökats med 3 074 715 kronor 51 öre. Om hänsyn ej tages till
den av statskontoret gjorda inbetalningen, har å kontot under verksamhetsåret
1944/45 uppstått en förlust å 18 925 284 kronor 49 öre mot en förlust
de två närmast föregående åren å respektive 19 181 444 kronor 76 öre och
21 114 478 kronor 14 öre. Förlusten å själva sockerrörelsen under året enligt
räkenskaperna, sedan bolaget tillkommande kapitalränta beräknats enligt
bestämmelserna i avtalet, utgör 18 839 641 kronor 74 öre samt för verksamhetsåren
1942/43 och 1943/44 respektive 19 910 245 kronor 69 öre och
21 084 923 kronor 34 öre, beloppen utgörande kostnader, vilka icke kunnat
täckas av respektive års inkomster av försäljningen av socker och dess biprodukter.
Orsaken härtill har givetvis varit, att socker- och sirapsprisema
icke fått höjas i samma mån, som priserna för betornas inköp och förädling
stigit. Differensen mellan förlusten å statsregleringens och sockerrörelsens
konti föranledes liksom tidigare år av diverse tillkommande eller avgående
poster, hänförande sig huvudsakligen till korrigeringar i tidigare års räkenskaper,
föranledda av nämndens efterföljande och successiva granskning av
bolagets räkenskaper. Bolagets i bokslutet utbalanserade skuld till statsregleringen
är ej heller för det gångna året definitiv utan kommer att öka med
visst belopp, representerande kostnader, vilka kunnat gottskrivas statsregleringens
först i innevarande års räkenskaper. Nämndens granskning av sockerbolagets
verksamhet och räkenskaper har ännu ej hunnit slutföras för det
år, som bokföringsmässigt avslutas den 31 juli 1945, varför här kunna framkomma
ytterligare poster, som kunna komma att öka eller minska det förut
angivna överskottet.

Beträffande verksamhetsåret 1945/46 har nämnden anfört följande.

Gentemot närmast föregående år utvisar arealen någon sänkning men
betskörden per hektar en mindre ökning. Den är dock fortfarande låg eller
endast 33 185 kilogram. I övrigt äro kampanjsiffrorna för såväl betodlarna
som sockerbolaget förhållandevis gynnsamma. För jordbrukets del motverkas
det låga arealutbytet av en från 17,04 lill 17,51 procent ökad sockerlialt,
vidare av del för året med 15 öre jior decilon höjda betpriset ävensom av
det på grund av den ökade sockerhalten med ungefär samma belopp höjda
tilläggspriset. Totala betpriset har härigenom ökats från 479,12 öre år 1944/45
till 508,88 öre innevarande år oller med cirka 6 procent, det högsta hittills
under statsregleringsperioden uppnådda. Härlin kommer det särskilda arealtillägget
vid vissa bruk, sammanlagt cirka 177 000 kronor, varigenom det
totala genomsnittliga betpriset ökas lill 510 öre. Betinkomsten i kronor
per hektar blir härigenom trots det minskade arealutbytet cirka 7,5 procent
bättre än föregående år. För sockerbolaget innebär givetvis den relativa
minskningen i betkvantiteten vid en icke oväsentligt högre sockerlialt en
fabrikationsfördel, åtminstone i tillverkningsprocessens början. Råsockerskörden
per hektar beräknas lia ökats med cirka 6,0 procent och den tillver -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

kade råsockerkvantitcten från cirka 278 700 till cirka 295 000 ton. Härjämte
ha fördelar ernåtts igenom lägre undervik! och renare hetor. Undervikt och
smutsprocent utgöra sålunda respektive 0,61 och 11,52 procent mot respektive
1.47 oell 13.62 procent närmast föregående år. Den tillverkade råsockermängden
motsvarar efter avdrag av den för sirapstillverkningen erforderliga
råsockerkvantiteten en raffinadtillverkning å cirka 259 000 ton. vilken kvantitet
något överstiger landels behov vid nuvarande ransonering.

Resultatet av årets hetodling kan sålunda anses såsom förhållandevis tillfredsställande.
Svårare är givetvis att redan nu, när endast halva verksamhetsåret
tilländagått, göra några bestämdare uttalanden rörande årets sockertillverkning
och dess ekonomiska slutresultat. Råsockerkampanjen har
visserligen avslutats och halvårsbokslut föreligger, men ovisshetsmomenten
äro givetvis mångahanda. Nämnden har emellertid liksom tidigare år genom
förkalkyler och kostnadssammanställningar sökt bilda sig en uppfattning
om det sannolika utfallet av årets sockerrörelse. Kvantiteterna tillverkat råsocker
och raffinad utgöra respektive 295 000 och 259 000 ton, den senare
kvantiteten givetvis under förutsättning av raffinering av hela den därför tillgängliga
delen av årets råsockerkvantitet. Beträffande tillverkningskostnaderna
komma de i den låsta posten innefattade kostnaderna att öka från

17,22 till 17,33 öre per kilogram tillverkat råsocker, därigenom att i 1945 års
avtal de förenämnda genom särskilt Kungl. Maj:ts beslut garanterade merkostnaderna
å lönekontot inräknats i den låsta posten. Av de garanterade
kostnaderna är betkostnaden den ojämförligt största och mest betydelsefulla,
utgörande under verksamhetsåret 1944/45 78,2 procent av totala råsockerkostnaden.
I 1945 års avtal höjdes grundpriset för 16-procentiga hetor med
15 öre till 4 kronor 65 öre per deciton, varjämte för odlare, som tecknade
kontrakt med Mörbylånga, Roma. Linköpings och Lidköpings sockerbruk,
tillkom ett arealtillägg av 20 kronor per hektar. Då sockerhalten under året
ökat från 17.04 till 17,5t procent, tillkommer för den högre sockerhalten 43,88
öre mot 29,12 öre närmast föregående år. Totalt har sålunda betpriset under
året ökat från 4 kronor 79 öre år 1943/44 till 5 kronor 10 öre innevarande
år, innebärande en ökning med 30,98 öre per deciton eller med cirka 5 620 000
kronor. Betutgiften per 100 kilogram råsocker kommer härigenom att ökas
från 31,29 till 31.67 öre per kilogram. Av övriga garanterade kostnader komma
räntor att väsentligt minska på grund av lägre lagerhållning av socker
och förnödenheter. Beträffande slutligen bränslekostnaderna är ovissheten
rörande kostnadsläget här starkt framträdande. På grund av situationen på
bränslemarknaden har bolaget enligt direktiv av bränslekommissionen i betydande
utsträckning måst övergå till ersättningsbränslen, såsom ved, torv,
koksgrus. sågspån samt svenska stenkol. Samtliga dessa bränslen ställa sig
emellertid väsentligt dyrare än utländska kol, även sådana av krigstidens
starkt försämrade kvalitet. Verkningsgraden är härjämte lägre och hanteringskostnaderna
väsentligt högre. För motverkande av de ytterligare stegringar
i bränslekostnaderna som härav skulle lia blivit följden samt givetvis
även i bränslebesparande syfte har bolaget beslutat att från och med den 1
augusti 1945 framställa en ytterligare bränslebesparande krisraffinad, s. k
nödfallsraffinad eller skärpt krisraffinad. Den nya metoden medför icke någon
ändring av KK-sockrets kvalitet men föranleder, då omsmältning icke
äger rum, att E-sockret icke längre tillverkas. Härigenom beräknar bolaget
att cirka 10 000 ton kol å 7 000 kalorier komma att inbesparas, varjämte
även en del andra besparingar kunna göras, särskilt i fråga om arbetskraften.
I detta senare hänseende berör åtgärden även statsregleringen, då härunder
innefattas kostnader, liggande inom den låsta posten 17,33 öre per kilogram
tillverkat råsocker. Med för närvarande gällande bränslepris och arbetslöner
beräknas åtgärden innebära en besparing å cirka 1 200 000 kronor.

Kanal. Maj.ts proposition nr 243.

23

Gestaltningen av sockerindustriens tillverkningskostnader under statsregleringsperioden
framgår av följande av nämnden uppgjorda sammanställning
över kostnadsutvecklingen per deciton tillverkad raffinad. Såsom basår
har nämnden därvid valt förkrigsåret 1938/39, då kostnaderna ännu icke påverkats
av kristidens prisförhöjningar och då raffinadproduktionen, 272 764
ton, ej i nämnvärdare mån avvek från genomsnittsproduktionen för hela
statsregleringsperioden, 270 102 ton. Detta års kostnader lia i sammanställ -

ningen upptagits till 100.

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

1944/45

Betor ......................

100

99-6

117-0

148-5

167-3

3 66*2

166-6

Avlöningar.................

Materialier:

100

94-0

119-5

121-3

144-8

131-5

137-6

förbrukningsartiklar.......

100

118-5

137-0

146-3

161-1

150-0

161-1

emballage ................

100

111-8

157-4

191-2

223-5

217-6

194-1

Bränsle .....................

100

166’2

238-4

207-9

260-9

259-6

315-9

Underhåll ..................

100

101-3

147-1

109-8

128-8

148-4

128-1

Råsockerfrakter.............

100

125-3

165-3

157-3

173-3

158-7

150-7

Raffinadfrakter.............

100

112-8

143-6

130-8

171-8

139-7

138-5

Skatter.....................

100

256-5

148-4

174-2

200-o

221-0

182-3

Räntor.....................

100

13-6

—

77-3

136-4

100-0

72-7

Avskrivningar..............

100

89-9

110-1

134-8

144-3

165-8

139-9

Kapitalränta (vinst).........

100

78-5

87-8

86-0

98-8

97-1

94-2

Övriga .....................

100

100-9

105-6

140-2

197-2

213-1

174-8

Summa kostnader

100

103 3

1233

1418

leio

1023

1613

Härav:

166''2

Betkostnad...............

100

99-6

117-0

148-5

167-3

166-6

Övriga kostnader .........

100

108-1

131-5

133-2

159-7

157-4

154-4

Tillverkning

Råsocker ton.............

292 359

308 411

300 263

308 580

263 983

290 907

278 668

Raffinad ton..............

272 764

343 727

263 782

262 650

237 237

239 641

273 575

Rörande kostnadsutvecklingen har nämnden anfört.

Totala tillverkningskostnaden har under de fem första statsreglerade åren
intill verksamhetsåret 1943/44 stegrats med 64 procent, varefter en fortgående
nedgång föreligger. Den för sockerprisets höjd mest avgörande kostnadsposten
är givetvis betkostnaden, vilken senaste verksamhetsår utgjorde
78,2 procent av råsockerkostnaden och 60,2 procent av totala raffinadkostnaden.
Betkostnaden har under statsregleringsperioden stegrats med cirka
67 procent men har de senaste tre åren legat i det närmaste oförändrad, beroende
på frånvaron av prisstegringar dessa år. Av övriga kostnader är
bränslekostnaden den största och mest betydelsefulla. Kostnadsstegringen
utgör här cirka 216 procent, den stora stegringen de senaste åren beroende
huvudsakligen på övergång till svenska stenkol och den stegrade förbrukningen
av de dyrare ersättningsbränslena, framför allt ved och torv. Uppgången
i emballagekostnaden under perioden har huvudsakligen föranletts
av den fortgående övergången till paketemballage, uppgången i fraktkostnaderna
åter av stegringen i sjöfrakter och försäkringspremier. Kostnadssänkningar
under perioden förete endast räntor och kapitalräntan. Nedgången
i de förra är en följd av likviditetsförbättringen. Kapitalräntan (vinsten)
har samtliga år under statsregleringsperioden legat under förkrigsårets nivå.
För senaste verksamhetsåret föreligga däremot övervägande kostnadsminskningar,
beroende dels på den stora raffinadtillverkningens inverkan pa de
fasta kostnadernas gestaltning, dels på kostnadsminskningar genom minska -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

de råsockertransporter, minskat underhåll vid raffinaderierna samt minskade
avskrivningar å kristidsvaror. Nämnvärda kostnadsökningar förete endast
avlöningar, förbrukningsartiklar och bränsle. Kostnadsstegringen för bränsle
har redan berörts. Ökningen i lönekostnaderna åter är en följd av löneökningen
i 1944 års löneavtal, medan kostnadsökningen för förbrukningsartiklar
föranletts av stegrade fraktkostnader för kalk ävensom ökad förbrukning
av dyrare ersättningsvaror. Totalt har tillverkningskostnaden senaste
verksamhetsår minskat från 162,3 till 161,3, varav betkostnaden ökat
från 166,2 till 166,6 medan övriga kostnader minskat från 157,4 till 154,4,
allt i procent av förkrigskostnaden.

Differensen mellan tillverkningskostnaderna och bolagets medelförsåljningspris
framgår av följande sammanställning, där siffrorna för förkrigsåret
1938/39 upptagits till 100.

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

1944/45

Betkostnad .....................

100

99''6

117-0

148-5

167-3

166-2

166-6

Övriga tillverkningskostnader ....

100

1081

131-5

133-2

159-7

157-4

154-4

Summa tillverkningskostnader

100

103-3

1233

1418

l(»4o

162 3

161-3

Medelförsäljningspris i Sverige....

| Medelförsäljningspris inkl. export.

100

105-3

119-4

132-7

147-2

148-1

147- 4

148- 7

Nämnden har beträffande differensen mellan tillverkningskostnaderna och
medelförsäljningspriset anfört.

Försäljningsprisen ha, såsom av sammanställningen framgår, icke följt
kostnadsstegringen under de statsreglerade åren utan har differensen mellan
dem fortgående ökats, frånsett de två senaste åren, då genom nedgången i
tillverkningskostnaderna spänningen mellan kostnadspris och försäljningspris
något minskats. Sockerpriset, K5-priset, har däremot bibehållits oförändrat
allt sedan senaste stegringen den 13 juli 1942. De mindre förändringar,
som medelförsäljningspriset utvisar, äro helt föranledda av växlingen
i försäljningarna av de dyrare sockerkvaliteterna. För innevarande år torde
spänningen mellan kostnadspris och försäljningspris åter komma att öka på
grund av under året ökade betkostnader och sannolikt även ökade löner.

I fråga om nämndens befattning med frågor angående
tvister mellan odlare och arbetare örn löner samt
rörande den s. k. betavgiften har nämnden anfört.

Enligt såväl nu gällande som tidigare kontrakt mellan staten och sockerbolaget
har det ålegat varje betodlare att till statens sockemämnd avgiva
förbindelse, enligt vilken betodlaren åtog sig dels att erlägga viss lägsta betalning
för betornas skötsel och upptagning, dels ock att för täckande av
vissa kostnader erlägga en avgift för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling.
De genom avgifterna erhållna medlen, vilka genom sockerbolagets
försorg skulle innehållas å odlarens betlikvider samt redovisas till
sockernämnden, skulle enligt bestämmande av Kungl. Majit användas till
vissa kostnader, som betodlingen i gemen kunde ha gagn av, såsom kontroll
vid betleveranser, försöksverksamhet på sockerbetsodlingens område e. d.

Den för 1944 års betodling ifrågakommande betavgiften blev av Kungl.
Majit den 4 augusti 1944 fastställd till 4 kronor för varje uppmätt hektar av

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

varje betodlares odling 1944. Sockerbolaget inlevererade den 23 februari
1945 till sockemämnden avgiftsmedel för år 1944 med tillhopa 219 904 kronor
4 öre. Den 29 juni 1945 bemyndigade Kungl. Majit sockernämnden att
till bestridande av utgifter tili betodlingens gagn till Sveriges betodlares
cenlrallörening utbetala ett belopp av 219 904 kronor 4 öre att av central -

föreningen användas enligt följande uppställning.

För centralföreningens egen verksamhet ............ kronor 88 491:27

För de till centralföreningen anslutna lokalföreningarnas

verksamhet .................................... » 131 412: 77

Summa kronor 219 904:04.

Sedan sistnämnda belopp utanordnats återstår ett från tidigare års betavgiftsmedel
resterande belopp av 51 kronor 76 öre. o .

Enligt 3 § i nu gällande kontrakt mellan staten och sockerbolaget åligger
det betodlare att förbinda sig att till sockernämnden erlägga en avgift av intill
4 kronor för varje uppmätt hektar av odlingen. Den 23 augusti 1945 fastställde
Kungl. Majit betavgiften till sist sagda belopp. Avgifterna ha i vanlig
ordning inkasserats av sockerbolaget, som den 21 februari 1946 till sockernämnden
inlevererat de influtna avgiftsmedlen 218 346 kronor, lill fördelning
innevarande år står härefter tillgängligt ett belopp av 218 397 kronor
76 öre.

Såsom nyss erinrats, åligger det varje betodlare, som önskar erhålla det
bestämda betpriset, att i till sockemämnden avgiven förbindelse ataga sig
att för betornas skötsel och upptagning till den lejda arbetskraften utgiva ersättning
enligt i förbindelsen närmare angivna grunder. Erhåller betarbetaren
icke ersättning enligt berörda bestämmelser, är betodlaren enligt ifrågavarande
förbindelse pliktig att, där han ej inom viss av statens sockernämnd
förelagd tid styrker sig ha till betarbetaren betalat vad som felas, efter anmodan
av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen

Liksom under åren 1941—1944 vidtog sockemämnden till 1945 års betkampanj
åtgärder (bland annat annonsering i ett stort antal ortstidningar)
för att bland den inom betodlingen sysselsatta lejda arbetskraften sprida
ökad kännedom örn förefintliga möjligheter att hos nämnden inhämta upplysningar
angående den ersättning, som enligt odlarnas förbindelse till nämnden
skall utgå för utfört betarbete, ävensom att påkalla nämndens bistånd
för utfående av utebliven ersättning för dylikt arbete. Från betarbetarhåll
har man också i icke ringa utsträckning begagnat sig av dessa möjligheter.
Antalet hos nämnden under året gjorda förfrågningar i ämnet, övervägande
flertalet gällande kvantitetstillägg för betupptagning, har uppgått till cirka
600. Under odlingsåret har ett antal tvistefrågor rörande betarbetarlöner
hänskjutits till nämnden. Under tiden 1 mars—31 juli 1945 uppgingo tvisterna
till ett tiotal och för tiden därefter, d. v. s. huvudsakligen beträffande
tiden för arbetet med betornas upptagning 1945, har antalet dylika till nämnden
hänskjutna lönetvister varit ett sextiotal. Av ifrågavarande ärenden har
övervägande antalet blivit av nämnden slutligt prövat. Ett mindre antal
ärenden är beroende på utredning. Till jämförelse må nämnas, att de senaste
åren antalet dylika lönetvister inför nämnden hållit sig mellan sextio och
åttio årligen.

Beträffande bidrag till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor vid enskilda järnvägar har
sockernämnden anfört följande.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Såsom nämnden anmälde i sin berättelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
den 15 oktober 1945 över verksamheten under det den
31 juli 1945 tilländalupna verksamhetsåret, hade nämnden lill sitt förfogande
för statsbidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor till
1944 års betkampanj ett belopp av 111918 kronor, utgörande reservationer
å de för budgetåren 1942/43 och 1943/44 anvisade reservationsanslagen av
100 000 kronor respektive 150 000 kronor. Statsbidrag år 1944 beviljades 5
enskilda järnvägsföretag med sammanlagt 97 275 kronor. Till år 1945 återstod
alltså ett belopp av 14 643 kronor. Vidare anvisade 1945 års riksdag
nytt reservationsanslag av 65 000 kronor för budgetåret 1945/46. Av det till
nämndens förfogande sålunda ställda beloppet 79 643 kronor beviljade
nämnden 4 enskilda järnvägsföretag genom skrivelser den 28 april 1945
statsbidrag för anläggningar till 1945 års betkampanj med tillhopa 58 090
kronor. Dessutom hade nämnden genom beslut den 22 november 1944 medgivit
Gotlands järnväg uppskov till 1945 års betkampanj med anläggningar
och arbeten, till vilka nämnden år 1944 beviljat bidrag med 8 000 kronor. Totala
bidragsbeloppet år 1945 uppgick alltså till 66 090 kronor, varav 55 740
kronor till nyanläggningar vid 7 stationer och 10 350 kronor till kompletteringsarbeten
vid 10 stationer.

På grund av verkstadskonflikten år 1945 kunde nyanläggningarna vid 3
stationer icke komma till stånd till 1945 års betkampanj, varför nämnden
på framställning av vederbörande järnvägsförvaltningar beviljat uppskov
med dessa anläggningars färdigställande till 1946 års kampanj. Övriga anläggningar
och arbeten lia besiktigats av nämndens kontrollant, före detta
distriktschefen E. von Friesen. Slutlig avsyning verkställdes den 24—25 oktober
och den 7—8 november 1945, varom redogörelse avgavs till nämnden
den 15 februari 1946. Redogörelsen, som utmynnade i ett tillstyrkande av
anläggningarnas godkännande, behandlades och godkändes av nämnden vid
sammanträde den 14 mars 1946.

För att få kännedom örn erfarenheterna rörande betlastningsanordningarna
under 1945 års kampanj riktade nämnden i likhet med föregående år en
anmodan till vederbörande järnvägar och till Sveriges betodlares centralförening
att till nämnden inkomma med yttrande häröver. Av de avgivna yttrandena
framgår, att erfarenheterna varit gynnsamma. De 4 under året tillkomna
nyanläggningarna utgöras av elevatorer av Hässleholms verkstäders
tillverkning, vilka varit i bruk vid statens järnvägar men visat sig otillräckliga
och utbytts mot lastningsanordningar med större kapacitet. På de mindre
stationer, där dessa elevatorer nu uppsatts, lia de varit fullt tillräckliga
och livligt uppskattats av betodlarna.

Den slutliga storleken av de år 1945 beviljade statsbidragen är ännu icke
känd, beroende särskilt därpå, att uppskov till år 1946 beviljats för tre aide
nämnda år beslutade anläggningarna. Det är emellertid tydligt, alt så
gott som hela det belopp, 79 643 kronor, som nämnden haft till sitt förfogande,
kommer att tagas i anspråk för bidrag till de år 1945 beslutade anläggningarna.

Förslag till avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget m. m.

Genom beslut den 9 november 1945 uppdrog Kungl. Majit åt statens
sockemämnd att i samråd med statens livsmedelskommission och statens
priskontrollnämnd vidtaga de förberedande åtgärder med avseende å sockerbetsodling
och sockertillverkning samt därmed sammanhängande frågor, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

27

ansågos påkallade för möjliggörande av att avtal i god tid .skulle kunna träffas
rörande 1946 års sockerproduktion m. m. Med anledning därav lia förenämnda
myndigheter verkställt erforderliga utredningar i ämnet samt förhandlat
med Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Sveriges betodlares
centralförening rörande villkoren för 1946 års sockerproduktion och betodling.
I gemensam skrivelse den 6 april 1946 lia statens livsmedelskommission,
statens priskontrollncimnd och statens sockernämnd redogjort för det
bedrivna arbetet samt vid förhandlingarna erhållna resultat ävensom framlagt
vissa förslag rörande sockerproduktionen under år 1946.

Rörande den hittillsvarande statsregle ringen och
frågan o lii dess bibehållande har i skrivelsen anförts följande.

Sockerbolagets tillverkning och försäljning av socker och vissa biprodukter
samt statens förhållande till denna verksamhet har för de sju verksamhetsåren
1939/40—1945/46 reglerats genom av riksdagen godkända kontrakt
mellan staten och bolaget, innehållande bland annat vissa regler rörande
täckning av bolagets kostnader lör sockrets och vissa biprodukters framställning
och försäljning inklusive visst vinstbelopp (kapitalränta) samt en
bestämmelse om att bolaget är redovisningsskyldig! för sina inkomster å
samma rörelse. De för de tre åren 1943/44—1945/46 gällande kontrakten
inneburo bland annat, att bolaget för en serie utgiftsposter (skatter, underhåll,
avskrivningar, löner, omkostnader, förbrukningsartiklar, försäkringar
m. m. samt kapitalränta — tillsammans benämnda den låsta kostnadsposten)
tillerkänts ett fixerat belopp per kilogram råsocker. Däremot ligga sådana
på förhand mera svårfixerade poster som betkostnader, bränsleutgifter, emballage
m. m. under direkt statsgaranti och -kontroll.

Vid de innevarande år med sockerbolaget förda underhandlingarna —
därvid nämnderna liksom föregående år ansett anledning saknas frångå det
för sockerindustrien tillämpade reglerings- och prissättningssystemet — har
särskilt ingående behandlats den s. k. låsta kostnadsposten. Det belopp, som
bolaget fått tillgodoräkna sig för täckande av de i den låsta posten ingående
utgifterna, har för ett vart av regleringsåren 1943/44 och 1944/45 fastställts
till 17,22 öre per kilogram råsocker, medan beloppet för 1945/46 höjdes till

17,33 öre genom att i den låsta posten inräknades jämväl det merlönebelopp
-— inemot 300 000 kronor — som bolaget vid avtalsuppgörelsen sommaren
1944 efter lönekonflikten fick vidkännas och vilket bolaget enligt beslut av
Kungl. Maj:t tillerkändes rätt att i särskild ordning få täckt. Rörande de
beräkningar, som under de olika åren legat till grund för bestämmandet
av sagda belopp, 17,22 och 17,33, hänvisas till i ämnet tidigare år lämnade
redogörelser (se prop. nr 188/1943 s. 31—33, nr 195/1944 s. 31—32 och nr
245/1945 s. 30—31).

För frågans bedömande i nuvarande läge lia nämnderna och kommissionen,
i likhet med vad som skett de tidigare åren, från sockerbolaget införskaffat
erforderligt siffermaterial rörande berörda poster, vilket utredningsmaterial
efter granskning legat till grund för förhandlingarna. Rörande innebörden
av den av bolaget för verksamhetsåret 1946/47 gjorda kalkylen, i
vad den avser den s. k. låsta posten, lia nämnderna och kommissionen hänvisat
till följande i skrivelsen återgivna lablå, däri till jämförelse även intagits
vissa uppgifter, avseende motsvarande kostnadsposter innevarande
och de närmast föregående åren.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

:

Enligt sockerbolagets bokslut

Enligt sockerbolagets
kalkyler januari 1946

i

För 1942/43

För 1943/44

För 1914/45

För 1945/46

För 1946/47

Underhåll................

4 778 000

7 485 000

5 506 000

5 850 000

5 600 000

Avskrivningar............

15 540 000

6 981 000

5 926 000

6 500 000

6 300 000

Skatter..................

3 000 000

3 540 000

3 000 000

3 000 000

3 OoO 000

Till fri disposition .......

300 000

300 000

300 000

300 000

300 000

Avlöningar ..............

18 679 000

18 020 000

19 436 000

19 800 000

20 000 000

Pensioner................

1 250 000

1 231 000

1 203 000

1 200 000

1 200 000

Förbrukningsartiklar.....

2 115 000

2188 000

2 275 000

2 550 000

2 300 000

Omkostnader ............

2 565 000

2148 000

2 362 000

2 300 000

2 300 000

Körsel...................

686 000

336 000

356 000

400 000

400 000

Vagnshyra...............

58 000

59 000

65 000

80 000

80 000

Betfrö...................

2 029 000

2 462 000

2 302 000

2 400 000

2 300000

Försäkringar.............

1 271 000

1 021 000

1 025 000

950 000

900 000

Bolagets kapitalränta.....

4 100 000

4 323 000

4 258 000

4 300 000

4100000

Ej fördelat ..............

—

—

—

1 501000

—

Tillhopa

46 371 000

50 094 000

48 014 000

51131000

48 780000

Kvantitet tillverkat rå-

socker (ton)............

263 983

290 907

278 668

295 046

279 000

Öre per kg råsocker......

17-56

17-22

17-22

17-33

17-48

Angående förhandlingarna med socker bolaget om den
s. k. låsta posten lia nämnderna och kommissionen anfört.

Utfallet av 1945/46 års sockertiilverkning beräknas bliva för bolaget mycket
gynnsamt, beroende på god betskörd och ovanligt goda avverkningsförhållanden
under råsockerkampanjen, vilket lett lill att den erhållna råsockerkvantiteten
blivit betydligt större än man vid fjolårets förhandlingar
räknade med. Till följd av den stora råsockerkvantiteten och att faktorn

17,33 avtalsmässigt är fast, oberoende av råsockermängden, erhåller bolaget
—■ som enligt avtalet å andra sidan har att självt stå risken av och förlusterna
vid låg råsockermängd — under det nu löpande kontraktsåret ett
bättre ekonomiskt resultat än det som på basis av medelskördsuppskattningar
i fjol beräknades. Såsom framgår av tabellen finnes också för året
1945/46 ett belopp av 1 501 000 kronor, som ännu ej fördelats. I detta belopp
ingå dock i runt tal 550 000 kronor, motsvarande vad bolaget under året inbesparar
i löner till följd av den övergång till skärpt krisraffinering, som bränsleläget
nu framtvungit, för vilket sistnämnda belopp bolaget jämlikt punkt 3
i de allmänna uttalandena från föregående års förhandlingar (prop. nr
245/1945 s. 51) rätteligen blir redovisningsskyldigt. Bolaget har emellertid
mot sagda lönebesparing av 550 000 kronor till följd av den skärpta krisraffineringen
velat sätta vissa i fjol icke kända eller beräknade ökade lönekostnader,
bland annat cirka 450 000 kronor i fördyrade omändringsarbeten m. m.
till följd av metallarbetarkonflikteu, 250 000 kronor vid uppförande av kampanjehem
för råsockerarbetare m. m. Vid slutförhandlingarna örn storleken
av faktorn för den låsta posten i avtalsförslaget för 1946/47, därvid såsom
strax skall meddelas sagda faktor på yrkande av nämnderna sänkts, har på
bolagets hemställan nämnderna med hänsyn tagen särskilt till nyss åsyftade
motposter ansett sig kunna uppgörelsevis förorda eftergivande av förenämnda
redovisning till följd av övergången 1945 till skärpt krisraffinering.
Det^innu icke fördelade beloppet torde bolaget, så vitt nu är känt, komma

1 Härtill skulle för erhållande av rättvisande jämförelse de olika åren emellan läggas 166 000
kronor, som avförts å andra konton än avskrivningskontot.

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

29

att använda till bortskrivning av krigsmerkostnader särskilt beträffande lagervärden
å under de senaste åren till höga pris anskaffade förbrukningsartiklar,
till behövliga moderniseringar i raffinaderierna, till vissa fortsatta
nyanläggningar av sociala inrättningar såsom bostadshus åt kampanjarbetare
med matsalar o. d.

Vad angår den för året 1946/47 framlagda kalkylen har bolaget framhållit,
att de däri angivna posterna beräknats enligt de synpunkter och anvisningar,
som nämnderna vid tidigare års granskning ansett böra gälla. 1
anslutning till vad nämnderna föregående år framhållit, nämligen att en antaglig
råsockerkvantitet av 272 000 ton måste anses vara väl låg, har bolaget
— som dock framhållit ovissheten om storleken av det kommande
årets betskörd och att råsockerkvantiteten såsom exempelvis det dåliga året
1942, då den blev blott 264 000 ton, även kan tänkas komma att bliva lägre
än det beräknade medeltalet -— ansett sig böra i kalkylen för 1946/47 uppräkna
den antagliga råsockerkvantiteten till 279 000 ton. Med utgångspunkt
från denna myckenhet och efter att vid förhandlingarna närmare ha redogjort
för huru totala kostnadssumman, 48 780 000 kronor, och särskilt den
däri ingående största posten, avlöningar, framräknats, har bolaget betonat,
att ifrågavarande så noggrant som möjligt upprättade kalkyl utvisade, att
beloppet för den s. k. låsta posten rätteligen borde för nästkommande år
höjas till 17,48. Från nämndernas sida har betonats, att även en råsockerkvantitet
av 279 000 ton syntes ligga något i underkant, ävensom att man
icke borde tillåta höjning av faktorns nuvarande belopp, därvid jämväl borde
beaktas att nuvarande kalkyl i motsats till fjolårets byggde på skärpt
krisraffinering. Efter ingående förhandlingar — vilka slutfördes under förra
hälften av februari 1946 och alltså före löneförhandlingarna mellan bolaget och
dess arbetare — har uppgörelse slutligen emåtts örn sagda multipels bestämmande
till ett belopp av 17,15 öre. Därvid har vid förhandlingarna uttryckligen
förutsatts och vid kontraktsförslaget antecknats, dels att bolaget självt,
utan vidare anspråk på staten, svarar för de ökade löneutgifter, som lill
följd av löneförhandlingar kunna uppstå under den tid, som återstår tills
kontraktet 1946/47 utlöper, dels att de nuvarande kvaliteterna å socker i
huvudsak bibehållas oförändrade, d. v. s. att beloppet 17,15 öre hänför sig
till s. k. skärpt krisraffinering, dels ock, såsom förut omförmälts, att vidare
reglering av det i nu löpande kontrakt bestämda motsvarande beloppet
(17,33 öre) icke skall ske av den anledning, att övergång under innevarande
kontraktsår skett till skärpt krisraffinering. Ytterligare må nämnas,
att bolaget vid godtagandet av sagda belopp för den s. k. låsta posten liksom
i fjol räknat med att betarealen ej skulle i år minskas i verkligt avsevärd
mån och att betodlingen, enligt de senaste årens regler, bleve fri.

I fråga örn vissa andra med s o c k e r b o 1 a g e t avhandlade
frågor har i skrivelsen anförts.

Vid förhandlingarna med bolaget bar vidare, förutom vissa av de .spörsmål,
som framförts från betodlarhåll, behandlats från sockerkonsumenthåll
på Gotland framförd hemställan örn åtgärders vidtagande för nedbringande
av sockerpriset å Gotland lill med andra platser mera jämbördig
nivå. Sålunda avhandlades bland annat en lill stålens sockernämnd den 14
januari 1946 av högerns jordbruksråd på Gotland gjord framställning örn
viss fraktreglering härutinnan. Då det höga sockerpriset på Gotland huvudsakligen
föranleddes av att fraktsatserna dit voro väsentligt högre än frakterna
i kustfart, hade bolaget, sedan handeln på ön sänkt sin marginal,
funnit sig böra efter inhämtande av sockernämndens godkännande öka frakt -

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

bidraget från 22 000 till 46 000 kronor. För åstadkommande av en effektiv
sänkning av sockerpriset på ön godkände sockernämnden, i anslutning till
lie nu förda förhandlingarna, att staden Visby förklaras för cif-ort beträffande
bolagets sockerförsäljningar. Genom detta beslut kommer sockret alt
tillhandahållas grosshandeln på ön till pris, som icke överstiger motsvarande
pris i Stockholm.

Vid förhandlingarna med bolaget berördes ock frågan örn paketsockrets
försäljning brutto för netto i stället för netto. För nämnderna voro kända
de yttranden, som i anledning av en anmälan i saken av Överståthållarämbetet
avgivits av bolaget och statens sockernämnd. I statens sockemämnds
yttrande den 21 januari 1946 hade framhållits följande.

»Enligt de avtal, som under en följd av år enligt riksdagens beslut ingåtts
mellan staten och sockerbolaget rörande tillverkningen av socker m. m.,
bestämmas priser och försäljningsvillkor å socker av Kungl. Maj:!, varjämte
föreskrives, att sockerbolagets försäljningar av socker skola ske enligt
samma grunder, som tidigare tillämpats. Vidare må erinras örn den
viktiga bestämmelsen i avtalen, att sockerbolaget är gentemot staten redovisningsskyldigt
för samtliga vid sockerförsäljningarna erhållna inkomster,
medan staten enligt särskilda regler svarar för täckning av bolagets utgifter
och betornas inköp och sockrets tillverkning och försäljning.

Bolagets försäljningssätt »brutto för netto» har tillämpats långt innan
ifrågavarande avtal och jämväl innan de under perioden 1932—1939 förekommande
statsavtalen om socker- och betprisens reglering tillkonuno. Med
hänsyn härtill och då det, såsom nyss nämnts, i avtalen mellan staten och
bolaget överenskommits. att förut tillämpade försäljningsgrunder skola gälla
även under avtalstiden, kan försäljningen av paketsocker »brutto för netto»
icke anses strida mot gällande avtal. Ur synpunkten av sagda avtal är vidare
att märka, att sockerbolaget under avtalstiden icke på något sätt har
fått eller kan få draga någon ekonomisk fördel av detta system, ty värja belopp,
sorn inflyter vid sockerförsäljningen, ingår i den redovisning, som
ligger till grund för bestämmandet av sockerpriset och, om detta ej täcker
bolagets kostnader, för fixerandet av de statsanslag, som under senaste år
anvisats för infriandet av statens garanti gentemot bolaget.

Om det nu sagda alltså ådagalägger, att det tillämpade försäljningssättet
icke står i strid med gällande avtal, vars tillämpning kontrolleras av sockernämnden,
eller på något sätt medfört ekonomiska fördelar, som stannat å
bolaget, så innebär detta icke. att statens sockernämnd är anhängare av
sagda försäljningssätt; tvärtom har sockernämnden vid upprepade tillfällen
.med sockerbolagets ledning diskuterat frågan örn en ändring härutinnan
samt, under framhållande av det lämpliga i att övergå till nettoförsäljning,
låtit bolaget verkställa utredningar om kostnaderna och sättet för
övergång till nettoförsäljning. Såsom meddelades i propositionen nr 195 till
1944 års riksdag (s. 17 raderna 6—91 hade nämnden låtit undersöka de
ekonomiska konsekvenserna av försäljning netto i stället för brutto för netto,
och meddelades,^ att frågan vore föremål för överväganden mellan nämnden
och bolaget. Då nämnden under hösten 1945 ånyo upptog denna fråga
till överläggning nied sockerbolaget, förklarade sig bolagets ledning villig
att på så sätt övergå till nettoförsäljning, att å paketsockrets emballage skulle
angivas nettovikten i gram av den sockermängd, som ett paket med bruttovikten
1 kilogram innehölle. Huruvida man bör stanna vid denna anordning
eller, även örn kostnaderna för den statliga regleringen härigenom komma
att stiga, övergå till sådant paketemballage, där nettovikten socker ökas
till 1 kilogram, torde bliva föremal för behandling vid de förhandlingar
om nytt sockeravtal, vilka enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 november 1945

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

31

i dagarna inledas mellan å ena sidan statens sockernämnd i samråd med
Eder och statens priskontrollnämnd samt å andra sidan sockerbolaget.»

Vid frågans avhandlande i samband med nu åsyftade förhandlingar om
nytt kontrakt mellan staten och sockerbolaget framhölls från bolagets sida
i huvudsak följande. Å paketen angåves, att försäljningen skedde brutto för
netto. Konsumenterna hade möjlighet att köpa socker i lös vikt. En omläggning
av paketförsäljningen till ren nettoförsäljning skulle stegra sockerpriset
med 2 öre per kilogram, varjämte tillkomme betydande kostnader för
omställning av paketeringsmaskinerna. Örn å paketen — såsom bolaget förklarat
sig ämna göra — tydligt angåves nettovikten och att försäljningen skedde
brutto för netto, hade allmänheten fritt och öppet val att köpa socker
i paket eller i lös vikt. Från nämndernas sida uttalades vid förhandlingarna,
att under förutsättning av dylikt angivande å paketen, något ytterligare
ej nu borde ske i denna angelägenhet, därvid särskilt beaktades, att en höjning
av priset å paketen icke kunde vara lämplig.

I anslutning till de förda förhandlingarna har av nämnderna och kommissionen
utarbetats eit förslag till kontrakt mellan svenska staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen under tiden 1 augusti
1946—31 juli 1947 med därvid fogade allmänna uttalanden från förhandlingarna.
Förslaget torde såsom bilaga 1 få fogas vid detta protokoll.

Nämnderna och kommissionen lia vidare anfört, att bolaget förklarat sig
villigt att ingå avtal enligt nämnda förslag, därvid dock förutsatts att även
frågan örn betpriset och betodlingsvillkoren bleve löst på ett sådant sätt
som kunde antagas medföra betodling i normal omfattning. Därest betodlingsfrågan
vunne lösning, syntes kontraktet böra för godkännande underställas
riksdagens prövning och av riksdagen böra utverkas förlängning av nu
gällande införselmonopol å socker, förslagsvis till den 31 januari 1948.

Beträffande förhandlingarna med Sveriges betodlares
centralförening om sockerbetsp riset och övriga odling
s v i 11 k o r har i skrivelsen anförts.

Grundpriset för 100 kilogram hetor med 16 procents sockerhalt, som under
de tre åren 1942—1944 varit 4 kronor 50 öre, höjdes för 1945 till 4 kronor
65 öre, varjämte odlarna i Öster- och Västergötland samt på Gotland och
Öland sistnämnda år tillerkändes ett arealtillägg av 10 kronor per påbörjat
halvt hektar, dock att arealtillägget begränsades till 5 kronor för odlingar,
ej överstigande ett kvarts hektar. Till nyssnämnda grundpris har enligt
gängse regler kommit tillägg för sockerhalt över 16 procent

Vid årets förhandlingar har prisfrågan från odlarnas sida länge hållits
svävande i avvaktan på uppnående av uppgörelse beträffande lönerna för
arbetet med betornas skötsel och upptagning. Odlarna lia under förhandlingarnas
tidigare skede icke preciserat sitt krav i prisfrågan, utan allenast
gjort gällande, att den väntade höjningen i berörda arbetskostnader borde
kompenseras med höjning av betpriset, därvid de likväl medgivit, att påvisbar
nedgång i andra produktionskostnader finge verka i motsatt riktning.
Från nämndernas .sida har vid förhandlingarna intagits den ståndpunkten,
att höjning i betpriset vore utesluten. Den stora uppgörelsen örn jordbrukspriserna
mellan regeringen och jordbrukets riksorganisationer inrymmer regler.
i vad måll och på vad sätt jordbrukets ökade löneutgifter, däri inräknade
kostnadsstegringar för specialodlingar, skola täckas genom höjningar
av priser å jordbrukets produkter eller sänkning av priser å jordbrukets

32

Kungl. Maj:ts proposition nr ''243.

förnödenheter. Därvid tiar förutsatts, att höjningen regelmässigt skall läggas
å produkter, som äro av väsentlig betydelse för flertalet jordbrukare.
Kompensationen för löneökningarna, utslagna på jordbruket såsom en samlad
enhet, kommer alltså enligt jordbruksuppgörelsen att läggas å andra
produkter än sockerbetor, främst å mjölk och andra animalier. Redan av
denna anledning möter det hinder att med åberopande av lönestegringar
höja hetpriset. Skulle sä ske, måste detta medföra antingen att andra jordbruksprodukter
vid tillämpningen av jordbruksuppgörelsen finge vidkännas
en mot betprisförhöjningen svarande inkomstförsämring eller att en
viss del av löneökningen bleve kompenserad två gånger. Men utöver detta
skill lia nämnderna vid förhandlingarna framhållit för betodlarna, att vid
betodlingen finnas utgiftsposter, som beträffande årets betodling förete nedgång
i förhållande till fjolårets, och gäller detta framför allt kostnaderna
för gödselmedel och drivmedel (särskilt till följd av övergång från gengas
till brännolja) men även utgifterna för räntor. Ytterligare är att marka,
att de verkställda produktionskostnadsberäkningarna visa hän på, att de
under de senaste åren gällande betpriserna väl täckt produktionskostnaderna,
inklusive kapitalränta, och berett odlarna ett gott vinstresultat, där
odlingen bedrivits under normala odlingsbetingelser. Örn alltså starka skäl
tala mot varje höjning av betpriset, lia nämnderna, i syfte att ernå uppgörelse
och få en för folkförsörjningen erforderlig odling säkerställd, ansett
sig ej heller böra förorda någon sänkning av betpriset. Då nämnderna vid
förhandlingarna alltså erbjudit odlarnas representanter ett oförändrat betpris
och jämväl i huvudsak oförändrade villkor i övrigt, lia nämnderna
starkt understrukit, att odlarna måste utgå från att höjning i detta fallet ej
kan tillstyrkas eller ifrågakomma.

Enär odlarnas delegerade, med hänsyn bland annat till att förhandlingarna
örn ackordslönerna för skötseln och upptagningen dragit ut på tiden,
ej velat åtaga sig att för betodlarföreningens beslutande stämma tillstyrka
en uppgörelse på basis av oförändrat betpris, lia nämnderna måst uppskjuta
förhandlingarnas slutförande. Då dessa ånyo upptogos den 1 april, sedan
uppgörelse några dagar tidigare träffats rörande ackordslönerna vid betodlingen,
ha betodlarnas förhandlingsdelegerade vidhållit sitt krav att på
grund av berörda kostnadsstegring erhålla kompensation härför i form av
höjt betpris eller eventuellt i motsvarande mån sänkt pris å konstgödsel e. d.
Odlarna lia angivit, att följande fördyrade produktionskostnader per deciton
betor uppstode, nämligen till följd av böjning i ackordslönerna 9,6 öre, på
grund av den nytillkomna skyldigheten att utgiva semesterersättning till
ackordsarbetarna (5,2 öre samt till följd av höjningen enligt allmänna lantarbetaravtalet
7,5 öre eller tillhopa cirka 23 öre. Å andra sidan lia odlarna
ej velat bestrida, att visst förbilligande skett i avseende å kostnader för
konstgödsel och räntor och möjligen även traktorkostnader, vilket förbilligande
av odlarna uppskattats till cirka 4 öre per deciton betor. Ehuru nettofördyringen
enligt odlarnas beräkning alltså skulle utgöra 19 öre, ha de,
under medgivande att de själva kunde i någon mån bära höjningen av timlönerna,
fixerat sitt krav i bet prisfrågan till en höjning med 15 öre i betpriset.
Odlarna ha alltså i förhandlingarnas sista skede hemställt, att grundpriset
för 100 kilogram sextonprocentiga betor måtte för 1946 års odling
fastställas till 4 kronor 80 öre.

Från statsdelegerades sida har fortfarande bestämt hävdats, att höjning
av betpriset icke kan anses motiverat. De av delegerade förut angivna skälen
däremot äro alltjämt för handen, främst att den allmänna jordbruksuppgörelsen
redan givit jordbruket den kompensation för lönestegringar, som vid
sagda uppgörelse avtalats mellan regeringen och jordbrukets samlade förhandlingsdelegation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

33

l)e villkor i a v s eende å 1 9 46 års b e t o d 1 i n g, s o m
n ä in ndernii och k o m m issi o n en f örordal, framgå av följande
vid förenämnda sammanträde den 1 april 1946 framlagda förslag i ämnet.

1. Grundpriset för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt bibehålies
vid 4 kronor 65 öre. Dessutom erhålla de odlare, som 1946 teckna kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, ett arealtillägg
av 10 kronor för varje påiörjat halvt hektar odlade betor, dock att
för odling, som ej överstiger en kvarts hektar, arealtillägget skall utgå med
allenast 5 kronor.

2. Prisbestämmelserna å sockerbetor i övrigt behållas oförändrade från
1945.

3. Det förutsättes, att vad som närmast föregående år överenskoms och
uttalades örn betarealen och teckningsrätten för en var odlare behålles oförändrat
för 1946. Alltså lämnas odlingen i princip så tillvida fri, att en var odlare
får själv bestämma den areal han 1946 vill teckna, men därjämte skall
särskilt iakttagas, att odlingen i Västergötland och Östei-götland ävensom de
åren 1944—1946 nytillkommande odlingarna samt odlingar, där teckningen
1946 ej överstiger 2 hektar, lämnas helt fri, medan sammanlagda teckningen
1946 från andra odlare än nyss nämnda ej får överstiga den areal som sistnämnda
grupp odlare sammanlagt odlat 1942. Vad betodlarföreningens stylelse
den 1 mars 1944 uttalat mot propaganda för arealminskning och för
uppnående av 1942 års areal skall gälla även beträffande teckningen 1946.

4. Här ej särskilt nämnda bestämmelser i gällande betodlingskontrakt behållas
jämväl för 1946 under iakttagande tillika av vad som överenskommits
vid de direkt mellan betodlarföreningen och sockerbolaget förda förhandlingarna.

5. Beträffande melasstilldelningen förordas bibehållande av vad som i allmänhet
hittills gällt, d. v. s. alt betodlare tilldelas två fat örn cirka 250 kilogram
vardera per hektar odlade sockerbetor nied enkel rabatt eller, örn tillgången
ej medgiver detta, ett fat med dubbel rabatt (d. v. s. med nedsättning
med 7 öre per kilogram beträffande före den 1 december uttagen kvantitet
och med 5 öre per kilogram för därefter uttagen melass).

6. Beträffande tilldelningen av kvävegödselmedel antecknas, att enligt vad
livsmedelskommissionen meddelat komma betodlarna att 1946 tilldelas 400
kilogram chilesalpeter och kalksalpeter, därav 300 kilogram chitesalpeter per
hektar.

7. Den av betodlarna framförda frågan örn visst företräde vid inköp av
bilvagnsdäck behandlades vid förhandlingarna, och åberopas vad därvid
meddelades från industrikommissionens representant, nämligen att kommissionen
hoppades kunna liksom i fjol tillhandahålla centralföreningarna däck
och även innerringar för erforderlig fördelning bland föreningarnas medlemmar.

8. Beträffade frågan om rätt att köra traktortåg antecknades, att då smörjoljeransoneringen
numera vore upphävd, erfordrades ej åtgärder från statsdelegerades
sida i denna sak.

9. Betodlarnas önskemål örn bibehållande för 1946 av vad hittills gällt örn
visst statsbidrag till kockahushåll för lådarbetare samt reseersättning för dylika
arbetare torde, enligt vad som inhämtades från statens arbetsmarknadskommission,
bliva tillgodosedda.

10. Liksom skölt åren 1943—1945 vilja statsdelegerade förorda, att någon
fraktfördyring icke heller 1946 kommer lill stånd för betor och betmassa,
vare sig vid statens eller enskilda järnvägar. 1 övrigt hänvisas till (leii redogörelse
i fraktfrågan, sorn vid förhandlingarna lämnades av f. distriklsehefen

Milling lill riksdagens protokoll l!)Iili. 1 saini. Nr 243. 3

34

Kungl. Majlis proposition nr 243.

von Friesen, varav Mand annat framgick, att järnvägsstyrelsen i skrivelse
den 12 november 1945 förklarat, att fraktökning för sockerbetor och betmassa
icke planerades vid statsbanorna för instundande kampanj.

11. Beträffande den av betodlarna framförda frågan om reglerade frakter
för betlransporter å bilar i Västergötland antecknades, att sockerbolaget
ställt i utsikt att ordna denna angelägenhet på ett för odlarna lämpligt sätt.
Likaså hade bolaget uttalat, att höjning av frakter för betor och betmassa,
där transporten genom bolagets försorg skedde per bil eller båt, ej skulle vidtagas
för nästa kampanj.

12. Beträffande betodlarnas yrkande om statsanslag till inrättande jämväl
under 1946 av betlastningsanordningar vid järnvägar förorda statsdelegerade
att statsmakterna, i huvudsaklig överensstämmelse med järnvägsstyrelsens
förslag med det tillägget, att ett noekspel anordnas även vid Ystads
station, härför medgiva disponerande av ett belopp av 328 800 kronor.

13. Det påpekas, att en uppgörelse i flertalet av förestående punkter givetvis
liksom tidigare är beroende på att överenskommelsen gillas av Kungl.
Maj:t och riksdagen.

14. Det i detta förslag (vilket är ett sammanhängande helt) angivna betpriset
är statsdelegerades sista bud, och delegerade kunna icke förorda något
högre betpris i ena eller andra formen än det nu angivna. Delegerade
vädja därför till betodlarföreningen att antaga förevarande förslag.

I skrivelsen lia nämnderna och kommissionen ytterligare anfört.

Vid extra föreningsstämma den 5 april 1946 har Sveriges betodlares centralförening
behandlat nämndernas och kommissionens förslag, därvid stämman
— enligt ingånget telegrafiskt meddelande — enhälligt beslutat avslå
förslaget samt förklarat, att till följd härav odling på dessa villkor enligt
föreningens stadgar vore förbjuden. Emellertid har stämman tillika enhälligt
förklarat sig kunna godkänna odling till ett pris av 4 kronor 80 öre per
deciton betor med 16 procent sock erhad och på villkor i övrigt enligt nyssberörda
förslag.

Då betodlarföreningen alltså förkastat det av nämnderna och kommissionen
framlagda budet i prisfrågan, återstår för nämnderna och kommissionen
intet annat än att — under konstaterande av att förhandlingarna med betodlarföreningen
alltså icke lett till uppgörelse —- anmäla frågans läge för Kungl.
Majit.

Anslag för infriande av statens garanti till Svenska socker fabriksaktiebolaget.

Som förut framhållits är Svenska sockerfabriksaktiebolaget enligt avtal
med svenska .staten tillförsäkrat ensamrätt i fråga örn införsel av socker mot
skyldighet att vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa
vissa angivna priser och bestämmelser. I avtalet stadgas tillika, att bolaget
gentemot slaten är redovisningsskyldig! för sina samtliga inkomster på grund
av tillverkningen och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter. Å andra sidan har staten enligt avtalet
åtagit sig att, med viss inskränkning, svara för täckning av bolagets för samma
tillverkning och försäljning havda kostnader. Därest vid avtalstidens utgång
.skulle kvarstå något under statens garanti ingående kostnadsbelopp,

Kungl. Mcij.ts pi oposition nr 243.

35

varför täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits, skall staten — om
annan uppgörelse ej träffas — till bolaget omedelbart vid avtaleLs utgång
utgiva vad sålunda återstår.

I skrivelser den 10 augusti 1945 och den 14 mars 1946 har statens sockernämnd
anmält, att därest någon ändring icke skedde i sockerpriset vissa belopp
syntes erforderliga för infriande av statens garanti till Svenska sockerfabriksaktiebolaget
för verksamhetsåret den 1 augusti 1945—31 juli 1946. I
skrivelsen den 14 mars 1946 bar detta belopp upptagits till 22 000 000 kronor.
Nämnden har i sistberörda skrivelse anfört i huvudsak följande.

Vid införandet enligt beslut av 1940 års riksdag av gällande system för
reglering av pris och kostnader för sockertillverkningen förutsattes, att priserna
å socker och sirap borde i princip så avvägas under avtalstiden, att
täckning därigenom erhölles för de kostnadsbelopp som staten i enlighet med
gällande avtal med bolaget garanterade. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå
något under statens garanti ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej
under avtalstiden av bolaget erhållits, och träffades ej mellan staten och
bolaget särskild uppgörelse örn beloppets täckning, hade staten att till bolaget
omedelbart vid avtalets utgång utgiva, vad sålunda återstode.

Denna princip tillämpades visserligen de två första kontraktsåren, men
sedan den 13 juli 1942, då sockerpriset senast höjdes, ha priserna på .socker
och sirap varit oförändrade, oaktat betpriset sedan dess ökats och även flertalet
övriga tillverkningskostnader, framförallt bränslet, förete stegringar.
Kungl. Majit har emellertid låtit anstå med erforderliga prisförhöjningar å
socker och sirap, givetvis i syfte att förhindra den fördyring av livsmedelskostnadema,
som förhöjda pris å dessa produkter skulle innebära. Nämnden har
därför de senare åren inskränkt sig till att årligen hos Kungl. Majit anmäla
den av angivna orsaker föreliggande bristen samt hemställa örn anvisande
av erforderliga anslag för bristens täckande jämlikt avtalets bestämmelser.

Sålunda hemställde sockernämnden i skrivelser till Kungl. Majit den 3 december
1942, den 1 mars 1944 och den 14 mars 1945, att därest höjning ej
vidtoges i gällande sockerpris, särskilda anslag måtte anvisas för infriandet
av statens garanti till sockerbolaget. Anslaget för avtalsåret 1942/43 beräknades
av nämnden approximativt till 19 500 000 kronor, för året 1943/44
till 25 000 000 kronor och för året 1944/45 till 22 000 000 kronor. På grundval
av dessa nämndens beräkningar föreslog Kungl. Majit 1943, 1944 och
1945 års riksdagar att till kostnader i samband med sockerregleringen å tillläggsstat
för respektive budgetår 1942/43—1944/45 måtte anvisas reservationsanslag
å nyssnämnda belopp, vilka propositioner även biföllos av riksdagen.
Nämnden har i samtliga sina nämnda skrivelser rörande anslag framhållit,
att de beräknade underskotten vore approximativa och att vid tidpunkten
för skrivelsernas avlåtande ej med säkerhet kunde angivas, huru
utgifter och inkomster komnie alt gestalta sig under räkenskapsåren i fråga,
eftersom dessa utginge först sex å sju månader efter tidpunkten för avgivandet
av nämndens respektive skrivelser och ntfallet av hela tillverkningsprocessen
vore avhängigt av så ovissa faktorer som väderleksförhållanden,
bränsleimport m. m. Det visade sig också, att det ekonomiska resultatet av
1942/43 års .sockertillverkning på grund av väsentligt försämrat areal- och
råsockeruthylo i verkligheten bley cirka 2 000 000 kronor sämre än nämnden
tidigare beräknat, varför sockerbolagets bokslut detta år kom att utvisa
en fordran på statsregleringen å nu nämnda belopp. För verksamhetsåren
1943/44 och 1944/45 blev förhållandet det motsatta, och utvisade socker -

36

Knuff!. Maj.ts proposition nr 243.

bolagets bokslut för dessa år, sedan statens garanti infriats i enlighet nied
nämndens förslag, en statsregleringens fordran å sockerbolaget å respektive
1 792 072 kronor 14 öre och 4 866 787 kronor 65 öre. Beträffande det senare
året, 1944/45, föranleddes överskottet lill största delen av den starkt ökade
inhemska raffinadförsäljningen ävensom av den under årets senare del verkställda
betydande exporten til Finland och Norge.

För det nu löpande avtalsåret, alltså tiden 1 augusti 1945—31 juli 1946,
har nämnden redan i skrivelse den 10 augusti 1945 hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte för kostnader i samband med sockerregleringen för budgetåret
1945/46 beräkna och av riksdagen äska ett belopp av 20 000 000 kronor, beloppet
baserat på bokslutskalkylen den 31 juli 1945. Nämnden underströk
liksom tidigare år, att innan resultatet av het- och råsockerkampanjen hösten
och förvintern 1945 med någon större grad av säkerhet kunde bedömas det
erforderliga anslagsbeloppet kunde beräknas endast ytterst approximativt.
Sedan dess har nu råsockerkampanjen avslutats och bokslut upprättats för
verksamhetsårets fem första månader. Den härpå baserade kalkylen utvisar,
att tillverkningskostnaderna ungefärligen motsvara de i nämndens skrivelse
den 10 augusti 1945 beräknade men att inkomsterna minskats bland annat
därigenom att man tills vidare ej ansett sig böra räkna med fortvaron innevarande
år av den 1944/45 förefintliga exporten till Finland och Norge. Då
råsockerproduktionen blev större än beräknat samt salu- och lagerpriserna
understigit tillverkningskostnaderna, ökas givetvis statens ersättningsbelopp.
Såvitt nu kan bedömas, torde underskottet för verksamhetsåret 1945/46
sannolikt komma att uppgå till cirka 28 600 000 kronor. Då emellertid å
statsregleringens konto hos sockerbolaget vid årets början inbalanserats en
statens fordran hos bolaget å cirka 4 900 000 kronor och ett överskott förefinnes
å^den enligt särskilt avtal bedrivna sockerimporten från Danmark å
cirka 1 700 000 kronor, skulle, örn jämväl sist angivna belopp får tagas i
anspråk, det erforderliga statsanslaget för verksamhetsåret 1945/46 kunna
begränsas till i runt tal 22 000 000 kronor.

Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.

I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor lia sedan år 1940
särskilda åtgärder vidtagits genom byggande vid olika järnvägsstationer inom
betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för lastning och lossning av
hetor. För ändamålet lia anvisats dels till Bidrag till lastnings- och lcssningsanordningar
för sockerbetor tillhopa 1 250 000 kronor, dels till Anordningar
för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar sammanlagt
4 515 000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor 400 000 kronor. Från .statens järnvägars dispositionsaftslag
lia dessutom tagits i anspråk 495 000 kronor för dylika anordningar vid
statens järnvägar. Kungl. Maj:t har den 21 juni 1940 utfärdat kungörelse
(nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor, vilken kungörelse ändrats genom kungörelsen
nr 199/1943.

I skrivelse den 27 september 1945 har Sveriges betodlares centralförening
— under framhållande av den avgörande betydelse tillfredsställande lastningsanordningar
numera hade för en rationellt bedriven sockerbetsodling__

hemställt, att vissa lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor måtte
komma till stånd inom lil distriktet vid statens järnvägar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

37

över denna skrivelse ha yttranden avgivits av statskontoret, järnvägsstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statens industrikommission och
statens sockernämnd.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att vederbörande distriktschef låtit verkställa
utredning örn kostnaderna för de av föreningen önskade nya eller
förbättrade betlastningsanordningarna. Genomförandet av dessa arbeten
skulle medföra en kostnad av 427 100 kronor. Härmed avsåges följande arbeten.

Nyanläggningar.

Anskaffning av mekanisk betlastningsapparat inklusive därav
betingad komplettering av spårsystemet samt anordnande
av massaplan och tillfartsvägar vid stationerna Näsbyholm,
Vollsjö, Harlösa och Hunneberga för en kostnad
av .......................................... kronor 198 BOO

Utbyten.

Utbyte av befintliga lastningsapparater med därav följande
kompletteringsarbeten vid stationerna Ystad, Tomelilla,

Skytts Tommarp, Kungstorp och Spannarp för en kostnad
av .......................................... » 190 500

Kompletteringar.

Uppsättning av 10 elektriska nockspel för framspelning av

vagnar för en kostnad av .......................... » 38 000

Summa kronor 427 100.

Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit, att distriktschefen, enär flertalet
av de upptagna stationerna hade avsevärt mindre betutlastning än de stationer
som tidigare försetts med ifrågavarande lastningsapparater, ansett att
lastningsanordningarna borde erhålla ett enklare utförande än centralförningen
önskat, varigenom kostnaderna kunde nedbringas till 345 000 kronor,
varav ett belopp av 20 000 kronor funnes disponibelt. Därvid hade distriktschefen
icke räknat med utbyte av befintlig lastningsapparat vid stationen
i Ystad, enär därvarande lastningsapparat vore belägen å Svenska sockerfabriksaktiebolaget
tillhörig mark, som bolaget enligt uppgift skulle försälja
till Ystads stad för genomförande av fastställd stadsplan, varvid en flyttning
av betlastningen måste ske.

Under åberopande av vad styrelsen vid tidigare tillfällen anfört i anledning
av liknande framställningar från föreningen har styrelsen avstyrkt,
att i anläggningar av ifrågavarande art nedlades ytterligare medel utan att
motsvarande anslag anvisades å driftbudgeten för avskrivning av denna kapitalinvestering,
enär i annat fall medlen i fråga konune att öka det statens
järnvägars kapital, som vid taxesättningen beräknades förräntat av trafikinkomster.
Trots tidigare påpekanden hade betodlarna ännu icke funnit anledning
att i någon form utfästa sig att såsom motprestation till den högst
betydande ekonomiska hjälp till kostnaderna för bettransporterna, som staten
under senare år lämnat, anlita järnvägarna i största möjliga utsträckning
för sina bettransporter.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

För etet fall att statsmakterna det oaktat ansåge sig böra tillmötesgå
föreningens framställning helt eller delvis vore styrelsen givetvis beredd att
låta utföra de avsedda anordningarna i behörig tid till 1946 års betkampanj
förutsatt att licens erhölles för erforderliga material- och maskinleveranser
samt tillstånd medgåves till anställning av behövlig arbetskraft och
beslut om medelsanvisning för arbetenas utförande förelåge i början av
år 1946.

Statskontoret har uttalat, att de huvudsakligen folkhushållningspolitiska
skäl, som kunnat motivera att staten helt bekostat utförandet av ifrågavarande
anordningar, numera sedan landets försörjningsläge avsevärt förbättrats
icke syntes kunna göras gällande med på långt när samma styrka
som tidigare. Såvitt statskontoret hade sig bekant saknades alltjämt garantier
för att järnvägarna även sedan fullt normala förhållanden inom kommunikationsväsendet
inträtt skulle komma att anlitas för bettransporter i
större omfattning. Därest ytterligare anordningar för lastning och lossning
av betor skulle anses behövliga, borde kostnaderna därför fördelas mellan
staten, föreningen och eventuellt sockerbolaget, förslagsvis på så sätt att
statsbidraget begränsades till högst hälften av kostnaderna.

Statens arbetsmarknadskommission har förklarat, att kommissionen, ur
de synpunkter kommissionen hade att beakta, funnit sig böra tillstyrka framställningen
under villkor, att vid arbetena sysselsattes allenast de arbetstagare,
som vederbörande länsarbetsnämnd bestämde sedan nämnden funnit
dem icke lämpligen böra sysselsättas i annan verksamhet i trakten eller anvisas
arbete i annan del av landet. Det borde vidare ankomma på länsarbetsnämnden
att med hänsyn till förhållandena å arbetsmarknaden besluta
örn tid för påbörjandet av företagen samt, i den mån nämnden funne
det erforderligt, om avbrott i arbetena.

Statens industrikommission har uttalat att kommissionen, ur de synpunkter
den hade att beakta, icke hade något att erinra mot bifall till framställningen,
eftersom en relativt ringa kvantitet järn erfordrades för ifrågavarande
anordningar och en beräknad import av handelsjärn under år 1946
väntades medföra en förbättring av försörjningsläget i fråga örn järn och
stål.

Statens sockernämnd har i ett den 15 oktober 1945 avgivet yttrande erinrat
om att nämnden i yttrande över framställning av föreningen om anslag år
1945 till lastningsanordningar uttalat, att nämnden ställde sig mycket tveksam
huruvida det kunde anses ekonomiskt försvarbart att för ändamålet av
allmänna medel nedlägga så stora kostnader, som av föreningen då föreslagits,
saint att det kunde ifrågasättas om icke i fortsättningen odlarna borde
medverka med en något ökad del av kostnaderna och statens järnvägar själva
bestrida den återstående delen. Nämnden har förklarat sig i princip vidhålla
denna ståndpunkt. Liksom föregående år borde emellertid frågan örn medel
för ifrågavarande ändamål prövas i samband med de förhandlingar med
betodlarna, som komme att upptagas rörande villkoren för betodling under
år 1946.

Kungl. Majlis proposition nr 243.

39

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, ha sockernämnden,
priskontrollnämnden och livsmedelskommissionen i sitt den 1 april 1946 framlagda
förslag örn villkoren för 1946 års betodling tillstyrkt anslag för ifrågavarande
ändamål med 328 800 kronor.

Departementschefen.

Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal med såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen
för regleringen har varit, att staten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat
Svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det
att bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt örn sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder samt att bolaget förbundit sig
att ej låta odlare ingå betodlingskontrakt med det bestämda betpriset med
mindre odlaren avlämnat förbindelse angående betarbetarlönerna. Sedan fem
år tillbaka garanterar staten därjämte bolaget täckning av vissa med sockertillverkningen
förbundna kostnader, mot det att bolaget är redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster. I huvudsak
synas även för nästa tillverkningsår samma principer som hittills
tillämpats böra gälla för sockernäringens reglering. Ett avtal mellan staten
och sockerbolaget rörande sockerproduktionen bör alltså även i år genomföras.

Vid förhandlingar mellan representanter för regeringen och för Sveriges
betodlares centralförening har enighet uppnåtts rörande villkoren för sockerbetsodlingen
under år 1946. Dessa villkor ha sedermera godkänts vid extra
föreningsstämma den 16 april 1946. Enligt villkoren för 1946 års odling
skall grundpriset bliva detsamma som för 1945 års odling eller 4 kronor
65 öre för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt. Dessutom
skall till odlare, som år 1946 tecknar kontrakt med Mörbylånga, Roma,
Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, utgå ett arealtillägg av 10 kronor
för varje påbörjat halvt hektar odlade betor. För odling, som ej överstiger
ett kvarts hektar, skall areallillägget dock utgå med allenast 5 kronor.
Reglering av priset efter sockerhalt skall ske enligt tidigare tillämpade
grunder. Liksom under åren 1944 och 1945 skola betodlarna tilldelas två
fat melass örn cirka 250 kilogram per hektar odlade sockerbetor eller, om
tillgången ej medgiver detta, ett fat melass per hektar. Den betodlarna
tidigare medgivna rabatten å melass skall ökas med 2 öre per kilogram vid
tilldelning av två fal och med 4 öre per kilogram, örn endast ett fat kan
tillhandahållas. Tilldelningen av kvävegödselmedel till betodlarna skall fastställas
till 400 kilogram chilesalpeter och kalksalpeter, därav 300 kilogram
chilesalpeter, per hektar. Priset till betodlarna å denna kvantitet chilesalpeler
skall reduceras med 4 kronor per 100 kilogram eller till 19 kronor. I
övrigt skola gälla det av statens sockernämnd, statens priskontrollnämnd och
statens livsmedelskommission framlagda förslaget och, där intet särskilt örn -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

nämnts, jämväl vad förra året tillämpades. De sålunda upptagna villkoren
rörande betodlingen synas böra godtagas. Emellertid torde det numera med
hänsyn till läget på arbetsmarknaden icke vara erforderligt att betodlarna i
och för erhållande av angivna betpris göra någon utfästelse rörande betarbetarlönerna.

Liksom tidigare synes böra uttagas en betodlaravgift, som bör fastställas
till oförändrat 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarnas sockerbetsodling.
Avgiften torde böra användas för i huvudsak samma ändamål som
för närvarande.

Härefter torde jag få till behandling upptaga frågan örn nytt avtal mellan
staten och sockerbolaget. Enligt det gällande avtalet omfattar statens kostnadsgaranti
ej avskrivningar, underhåll, skatter, visst mindre belopp till bolagsstyrelsens
fria disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar,
omkostnader, körsel, vagnshvra, betfrö, försäkringar samt förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan bolaget får för täckande av dessa poster tillgodoräkna
sig ett belopp av 17,33 öre per kilogram tillverkat råsocker. I
myndigheternas skrivelse har föreslagits att den s. k. låsta kostnadsposten
skulle sänkas med 0,18 öre till 17,15 öre. Vad myndigheterna sålunda föreslagit
har godtagits av bolaget. Därvid har förutsatts, att bolaget självt, utan
vidare anspråk på staten, skall svara för de ökade löneutgifter, som till följd
av löneförhandlingar kunna uppstå under tiden tills kontraktet 1946/47 utlöper,
att de nuvarande kvaliteterna å socker i huvudsak skola bibehållas
oförändrade, d. v. s. att beloppet 17,15 öre hänför sig till s. k. skärpt krisraffinering,
samt att vidare reglering av det i nu löpande kontrakt bestämda
motsvarande beloppet (17,33 öre) icke skall ske av den anledning, att övergang
under innevarande kontraktsår skett till skärpt krisraffinering. Aven
jag finner mig kunna tillstyrka att den låsta kostnadsposten bestämmes till
17,15 öre.

I anslutning till det anförda har utarbetats ett förslag till kontrakt mellan
staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. under tiden den 1 augusti 1946—31 juli 1947 med därtill fogade allmänna
uttalanden från förhandlingarna (bilaga 1). Förslaget ansluter sig i
det väsentliga till nu gällande kontrakt, dock har, i anslutning till vad jag förut
anfört, den ändringen vidtagits att bolaget icke vidare skall vara skyldigt att
avfordra betodlare förbindelse angående betarbetarlönerna under år 1946. I
övrigt tillåter jag mig hänvisa till kontraktsförslagets lydelse, som ej synes
tarva ytterligare motivering.

Det nu ifrågasätta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under
tiden den 1 augusti 1946—31 juli 1947. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna även att få giltighet efter sistnämnda
tid.

Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden
vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av
riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest så av väsentligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

41

ändrade förhållanden påkallas, nied berörda parter överenskomma örn av
dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom eljest
företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.

Vidare förutsättes, att riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1947, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framtida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt. Meddelande averforderliga
närmare föreskrifter torde få ankomma på Kungl. Majit. Det
bör givetvis iakttagas, att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 § andra
och tredje styckena av kontraktet avsedda fallen. Beträffande den tidpunkt,
då införselmonopolet skall utlöpa, är att märka, att, ehuru avtalet med bolaget
är avsett att utgå den 31 juli 1947, det med hänsyn till statens garanti
rörande bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att
riksdagens beslut örn införselmonopolet får den innebörd, att Kungl. Majit
har möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess garantien
infriats genom lagrets försäljning, vilket kan antagas lia skett vid ingången
av februari månad 1948.

Av vad sockernämnden uppgivit framgår, att för sockerbolaget i anledning
av sockerregleringen uppstått en förlust, som för verksamhetsåret 1945/
46 beräknats komma att uppgå till omkring 28 600 000 kronor. Enligt avtalet
med bolaget är staten skyldig att täcka denna förlust. Då en höjning
av sockerpriset för närvarande med hänsyn till den tillämpade prispolitiken
torde böra undvikas och då anledning saknas att uppskjuta regleringen avförlusten,
synes såsom sockernämnden ifrågasatt medel böra anvisas för
täckande av denna. Som emellertid å statsregleringens konto hos sockerbolaget
vid årets början inbalanserats en statens fordran lios bolaget å cirka
4 900 000 kronor och ett överskott förefinnes å den enligt särskilt avtal bedrivna
sockerimporten från Danmark å cirka 1 700 000 kronor, skulle om
jämväl sistnämnda belopp tages i anspråk det erforderliga statsanslaget kunna
begränsas till i ruut tal 22 000 000 kronor. För ändamålet bör därför å
tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår äskas ett reservationsanslag
av 22 000 000 kronor.

Jag torde i detta sammanhang la erinra, att Kungl. Majit genom beslut
den 12 april 1946 bemyndigat järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars
dispositionsanslag taga i anspråk högst 328 800 kronor för vidtagande av
ytterligare betlastningsanordningar vid statens järnvägar. Frågan örn avskrivning
av investeringsbeloppet lärer framdeles få anmälas av chefen för finansdepartementet.
Vid bedömandet av denna fråga torde hänsyn böra tagas
till att betlastningsanordningarnas utförande ingår såsom ett led i den med
betodlarna träffade uppgörelsen.

Det hade givetvis varit önskvärt att frågan örn sockernäringens reglering
tidigare kunnat underställas riksdagens prövning men med hänsyn lill de
långvariga förhandlingar av olika slag, som måst föras innan enighet uppnåtts
rörande villkoren för sockerbetsodlingen under år 1946, har delta icke
varit möjligt.

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1947
till och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock senast
den 31 januari 1948, rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120) med av Kungl. Maj:t stadgade undantag
icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt vilken
Kungl. Maj:t överlåter sådan rätt;

2) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt;

3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut
anfört; samt

4) till Kostnader i samband med sockerregleringen å till läggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1945/46 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ............................. kronor 22 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

43

Bilaga 1.

Förslag

till

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti

1946—31 juli 1947.

Mellan svenska staten å ena sidan saint å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.

1 §•

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får ä provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under .sådana förhållanden, att tullfrihet tor varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan .slaten och bolaget. De utgifter,, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgiftei
liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

2 §•

Bolaget förbinder sig att inbjuda lill teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1946 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika, att
grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procents sockerlialt skall
utgöra 4 kronor 65 öre. Dessutom skall till odlare, som år 1946 tecknar kontrakt
med Mörbylånga, Roma, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik,
utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor,
dock att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, arealtillägget skall
utgå med allenast 5 kronor.

I betodlingskontrakten skall intagas erinran örn den mellan Kungl. Maj:t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån
förändrats.

Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.

Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.

3 §.

Bolaget förbinder sig tillse, att en var betodlare, som ingår eller övertager
betodlingskontrakt för 1946, till statens sockernämnd erlägger en avgift
av intill 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling
sagda år. För del av hektar reduceras avgiften i proportion till arealen. Avgiften,
vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Maj:t, skall innehållas
å betodlaren tillkommande betlikvid. Sålunda innehållna belopp skall bolaget,
på anfordran, redovisa till nämnden.

4 §.

Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj:t fastställas.

Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Majit.

5 §.

För räkenskapsåret 1 augusti 1946—31 juli 1947 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldig! för sina samtliga inkomster på grund av tillverkning -

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

45

en och försäljningen av socker och sirap saint vid sockerlramställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning, som
följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning av
bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.

1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
körsel, vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot
det att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17,15 öre för varje under
räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.

Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkning, kolkranen,
cisternvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å
respektive konton.

Skulle före kontraktstidens utgång den 31 juli 1947 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga örn höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång
i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17,15 öre. Såsom exempel
på sådan stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, att därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, att därigenom,
jämlikt uppgörelse mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga
lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest vidtagas,
så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda summa
av 17,15 öre.

I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom inellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verkställas
för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle hava framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.

I den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

dessa kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna
och alltså omfattas av statsgarantien.

Det förutsättes, att den under 1940 tillämpade utdelningen till bolagets aktieägare
ej får höjas.

2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1947, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfallande med den ingående—åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och
lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan elier, därest normalpris ej
fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.

Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1947 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.

Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1947 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av lagret.
I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Maj:t utsett organ. Det åligger bolaget att, rid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbölig
återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret bär
förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget måst
anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag, är

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

47

bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som motsvara!*
bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående varor, därvid
hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt i bolagets
drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå i normallagret
och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet än som efter
nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret. — Därest
enighet ej ernås mellan statens sockernämnd och bolaget rörande de i
detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter eller mellan det
statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för ett verkställande
efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen, skall dylik tvistefråga
avgöras av skiljemän enligt lag.

3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
räkenskapsåret 1946/47 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldig!, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma
pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.

Vid kontraktsårets utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktsåret av Kungl. Majit
fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att till sagda
pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger
ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förulsättes, att avsättningen
av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej intränger
på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.

4 mom. I mellanliavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade alt köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockcrrörclsen.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

5 morn. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp
ej ingår bland de i 1 morn. ovan avsedda kostnaderna.

Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.

6 mom. Den omständigheten alt staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvudtaget.

7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
örn beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Örn å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.

8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Maj:t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.

6 §•

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.

Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.

V §•

Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd (statens sockernämnd).

Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.

Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Maj.t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.

8 §■

I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta konlrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

49

åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen örn skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjuta^ till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.

9 §.

Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
sorn enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.

10 §.

Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1946 till och
med den 31 juli 1947 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.

Allmänna uttalanden från förhandlingarna.

1. Det har förutsatts , att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941 skall
gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock fjärde stycket å s. 42 i prop
nr 245/1945).

2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Majit och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttaiande fortfarande skola
gälla.

3. Det har vid bestämmandet av det i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av
17,15 öre förutsatts, dels att bolaget självt, utan vidare anspråk på staten,
svarar för de ökade löneutgifter, som till följd av löneförhandlingar kunna
uppstå under den tid, som återstår tills kontraktet 1946/1947 utlöper, dels
att de nuvarande kvaliteterna å socker i huvudsak bibehållas oförändrade,
d. v. s. att beloppet 17,15 hänför sig till s. k. krisraffinad, dels ock att vidare
reglering av det i nu löpande kontrakt bestämda motsvarande beloppet (17,33
öre) icke skall ske av den anledning, att övergång under kontraktsåret 1945/
1946 skeft till krisraffinering.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. Nr 243.

4