Kungl. Majlis ''proposition nr 24‘2-

1

Nr 242.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1946/4? till folkskoleseminarierna m. m.;
given Stockholms slott den 12 april 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 april 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander följande.

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 135 och 164, har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1946/47

dels till Arvoden åt lärarkandidater under pr o vårstjänstgöring ett förslagsanslag
av 290 000 kronor;

dels till Folkskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av 3 500 000
kronor;

dels till Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av 500 000
kronor;

dels till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 100 000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr S//2.

1

o

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2Jt2.

dels ock till Folkskoleseminarierna: Utrustning ett reservationsanslag av
150 000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit under kapitalbudgeten, bilaga 7, föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna för budgetåret
1946/47

dels till Utbyggnad av folkskoleseminarierna ett investeringsanslag av
2 000 000 kronor;

dels ock till Utbyggnad av småskoleseminarierna ett investeringsanslag
av 1 300 000 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla
desamma.

Inledning.

Genom beslut den 16 februari 1945 bemyndigade Kungl. Majit chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom
departementet verkställa skyndsam utredning och avgiva förslag rörande
elevintagningen vid folkskoleseminarierna under de närmaste åren jämte
därav föranledda organisationsändringar m. m.

Den 1 mars 1945 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga avdelningschefen
i skolöverstyrelsen, undervisningsrådet K. R. Falck, tillika ordförande,
ledamoten av riksdagens I kammare, folkskolinspektören K. R.
Bergh, ordföranden i Sveriges folkskollärarinneförbund, ledamoten av riksdagens
II kammare, överläraren Hildur Nygren, ordföranden i Sveriges folkskollärarförbund,
folkskolläraren K. G. Rosberg samt ledamoten av riksdagens
I kammare, professorn S. Wahlund.

Enligt de för de sakkunniga utfärdade direktiven åligger dem, förutom
angivna utredning rörande elevintagningen vid folkskoleseminarierna under
de närmaste åren jämte därav föranledda organisationsändringar, jämväl att
verkställa av skolöverstyrelsen i skrivelse den 10 oktober 1944 begärd utredning
rörande tillgodoseendet av lärarbehovet för de finskspråkiga orterna i
norra Sverige. I detta avseende anföres i direktiven bland annat följande.

Den av överstyrelsen begärda utredningen rörande tillgodoseendet av lärarbehovet
för de finskspråkiga orterna i norra Sverige synes naturligt kunna
infogas i de sakkunnigas arbetsprogram. Vid utredningsarbetet bör sålunda
beaktas nödvändigheten av att även Norrbottens finnbygder tillföras
tillräckligt många och väl kvalificerade lärarkrafter. Jag erinrar örn att
Kungl. Majit tidigare i sådant syfte med anledning av skolöverstyrelsens
nyssnämnda hemställan på min föredragning för riksdagen framlagt förslag
om bland annat en väsentlig förhöjning av de s. k. finnbygdsstipendierna
för blivande folkskollärare. Jag delar emellertid överstyrelsens uppfattning,
att en sådan åtgärd icke är tillfyllest. Ej heller kan den väntas giva omedelbara
resultat. Därför synas även andra utvägar böra prövas, exempelvis
ett återinförande — eventuellt för begränsad tid — av de förut utgående

Kungl. Maj:ts -proposition nr 21+2. g

men numera avskaffade språktilläggen. Jag förutsätter vidare, att de sakkunniga
vid övervägande av åtgärder i detta hänseende uppmärksamma, att
förevarande fråga, i själva verket allenast är en del av det större spörsmålet,
i i6n rekrytering av lärarpersonal vid avlägset belägna orter i allmänhet
skall kunna säkerställas. En tilltagande brist pa folkskollärare måste nämligen
förväntas komma att i första hand drabba de på dylika orter belägna
skolorna av lägre skolformer.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1945 års seminariesakkunniga,
ha tidigare i ett den 12 oktober 1945 avlämnat betänkande framlagt förslag
örn särskilda åtgärder till förbättrande av den kritiska lärarsituationen på
folkskolans område, innebärande dels anordnande av en särskild provisorisk
utbildningslinje för folkskollärare vid seminarierna, dels ock upphävande av
nu gällande övergångsbestämmelser rörande pensionering av folkskollärare.
I propositionerna nr 378 och 380 till 1945 års riksdag föreslog Kungl. Majit
vidtagande av åtgärder i huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas förslag.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag. I enlighet härmed har från och med
innevarande vårtermin a särskild utbildningslinje vid folkskoleseminarierna,
omfattande förutom denna termin läsåret 1946/47 och en kurs örn 6 veckor
under vardera sommaren 1946 och 1947, intagits 14 klassavdelningar med
sammanlagt 392 elever. Dessa komma alltså att utexamineras till höstterminens
början 1947.

I skrivelse den 19 januari 1946 lia seminariesakkunniga framlagt förslag
till vissa åtgärder i syfte att underlätta lärarrekryteringen
avseende sa väl ordinarie och extra ordinarie lärare som vikarier — å
avlägset belägna orter i allmänhet och i finnbygden i synnerhet.
Över ifrågavarande förslag ha utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen,
statskontoret, allmänna lönenämnden och domkapitlet i Luleå, varjämte
tillfälle att yttra sig beretts Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund
och Sveriges småskollär arinnaförbund.

Vidare ha de sakkunniga i skrivelse den 11 februari 1946 framlagt utredning
och förslag rörande folkskoleseminariernas organisation
under budgetåret 194 6/4 7 och därmed sammanhängande
frågor. De sakkunniga framhålla härvid, att deras uppgift att framlägga
förslag till en seminarieorganisation på längre sikt visat sig vara så omfattande,
att det icke varit möjligt för dem att ännu avgiva ett slutligt förslag,
som kunde föreläggas innevarande års riksdag, varför de nödgats inskränka
sig till att nu lämna förslag endast rörande den år 1946 vid folkskoleseminarierna
behövliga intagningen. Över de sakkunnigas förslag i denna del ha
utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen, som i samband därmed även framlagt
sina anslagsäskanden beträffande folkskoleseminarierna för budgetåret
1946/47, statskontoret och allmänna lönenämnden.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de sakkunnigas ifrågavarande
fiirslag och börjar med frågan örn seminarieorganisationen för nästa
budgetår.

4

Kungl. Maj:ts -proposition nr 2Jt2.

I. Folkskoleseminariernas organisation
budgetåret 1946/47.

Folkskollärarbehovet.

Återblick. De sakkunniga framhålla inledningsvis, att de många och stora
förändringar, som seminarieorganisationen särskilt under de sista två decennierna
undergått, varit beroende på det år från år växlande lärarbehovet.
En dylik anpassning av examinationen efter det föreliggande lärarbehovet
vore nödvändig, om man ville undvika alltför stort överskott respektive underskott
av lärare. De sakkunniga ha därefter lämnat följande kortfattade
redogörelse för lärarbehovets växlingar under de sista decennierna.

Under tiden närmast före 1920 och under hela 1920-talet genomgick folkskolan
en mycket kraftig men på samma gång oberäknelig utveckling, som
gjorde det svårt att beräkna det kommande lärarbehovet och den erforderliga
examinationen. Rörande diskontinuiteten i utvecklingen kan följande
nämnas. Efter folkskolinspektionens nyordnande 1914 steg, på grund av de
nya inspektörernas verksamhet, kraven på folkskolan betydligt (skolbyggnader
uppfördes, halvtidsläsningen minskade o. s. v.). Detta hade till följd
en väldig utökning av lärartjänsternas antal. Den årliga ökningen nådde sin
kulmen läsåret 1919/20, då mer än 800 nya folkskollärartjänster inrättades.
Det ofantligt stora behovet av nya lärare gjorde^ att man förändrade seminarierna
till dubbelseminarier och att dispenser från folkskollärarexamen utdelades
rätt frikostigt. Behovet kunde ändock fyllas endast tack vare den
omständigheten, att småskollärarinnor i stor utsträckning fingo vikariera
på folkskollärartjänster. Detta, var möjligt på grund av den stora utexaminationen
vid småskoleseminarierna. Folkskolans expansion började emellertid
snart att gå långsammare. Redan 1922/23 var antalet nyinrättade tjänster
blott ungefär 190, och under läsåret 1925/26 inrättades endast ungefär
160 nya tjänster. Man började därför bli försiktigare med elevintagningen
vid seminarierna. Behovskurvan gick dock alltjämt uppåt på grund av halvtidsläsningens
avskaffande, sjunde skolårets införande, mindre folkskolornas
förändring till folkskolor o. s. v. De stora födelsesiffrorna fran 1920 och
1921 gjorde också sitt till, och kurvan gick åter rätt hastigt i höjden under
slutet av 1920- och början av 1930-talen. Så inrättades till exempel under
läsåret 1930/31 icke mindre än något över 400 nya tjänster.

Man förstår hur svårt det måste ha varit att under denna tid hålla examinationen
parallell med lärarbehovet. Det lyckades heller icke bättre, än
att man i början av 1920-talet hade en stor lärarbrist, under det att slutet
av samma decennium och början av det följande uppvisade ett överskott
på lärare.

Lärarbehovet fortfor emellertid att stiga. Det är ganska egendomligt att sa
skedde, skenbart utan hänsyn till att födelsetalet oavbrutet sjönk efter 1921.
Det var tydligt, att de andra faktorer, som inverka på.lärarbehovets storlek,
helt uppvägde verkningarna av barnantalets minskning. Eftersom födelsetalet
sjönk ända till och med 1933, väntade man sig emellertid, att lärarbehovet
snart skulle minska. 1932 års seminariesakkunniga ansågo, att kurvans
toppunkt skulle lia nåtts 1933, och att lärarbehovet därefter skulle

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jp2.

komma litt kontinuerligt sjunka under 1930- och 1940-talen för att vid slutet
av 1940-talet stupa utför lika brant som det stigit under 1920-talet.
Detta visade sig emellertid vara helt oriktigt. Kurvan fortsatte i stället att
stiga, och seminarierna hade under 1930-talet en relativt lugn period med
en examination av ungefär 400 elever per år. Emellertid indrogos fem av de
dåvarande femton folkskoleseminarierna och man väntade varje år, att lärarbehovet
skulle nå sitt maximum. Men folkskolinspektörernas prognoser
pekade fortfarande på ett stegrat behov och detta visade sig också vara riktigt.
Då dessutom nativiteten efter 1933 steg, är det, såvitt de sakkunniga
kunna bedöma frågan, ganska tydligt, att kirarbehovets kurva alltjämt
skulle ha fortsatt att stiga, såvida det rått fred i världen och folkskolans
utveckling hade fått ostört fortgå.

Efter krigsutbrottet följde emellertid krav på besparingar inom folkskoleväsendet,
vilket resulterade i indragning av ett stort antal lärartjänster (under
läsåren 1939/40—1941/42 minskade antalet folkskollärar^änster med
mer än 700 och antalet småskollärar tjänster med omkring 1 200). För undvikande
av arbetslöshet inom lärarkåren vidtogs i samband härmed en kraftig
inskränkning av seminariernas verksamhet, en inskränkning, som då
ansågs vara ofrånkomlig, men som i ljuset av nuvarande erfarenheter visat
sig vara om icke onödig så i varje fall alltför omfattande. Återhållsamheten
vid elevintagningen i seminarierna har nämligen nu lett till en lärarbrist, för
vilkens hävande särskilda åtgärder måst vidtagas, bland annat intagning av
nära 400 studenter innevarande vårtermin för utbildning till folkskollärare
på snabbare väg än den vanliga studentlinjens.

Att denna brist, trots den omsorgsfulla prövning av lärarbehovet, som
legat till grund för skolöverstyrelsens beräkningar rörande elevintagningen
vid seminarierna, kunnat uppstå, beror enligt de sakkunniga främst på följande
omständigheter.

Prövningen av lärarbehovet sker framförallt med hänsyn till de prognoser
rörande antalet behövliga lärartjänster i de olika inspektionsområdena,
som folkskolinspektörerna varje år lämna. Som det många gånger förut
framhållits är det knappast möjligt för inspektörerna att ge några säkra
siffror för längre tid än ett par år framåt i tiden. Ju längre framåt prognoserna
syfta, desto osäkrare bli de givetvis. Men att prognoserna just de
sista åren blivit felaktiga i sådan grad, att en rätt stor lärarbrist nu räder,
har sin ganska naturliga förklaring. Inspektörerna anmodades nämligen år
1940 av Folkskolans besparingssakkunniga att var och en inom sitt område
uppgöra en femårsplan för rationaliseringsåtgärder inom folkskolan. Denna
plan upptog indragning av ett stort antal skolor och lärartjänster. Av dessa
senare indrogos, som redan nämnts, ett par tusen under de närmaste åren
efter krigsutbrottet. Men rationaliseringen kunde icke —- av många samverkande
orsaker — genomföras i den utsträckning, som femårsplanen förutsatte.
Det uppstod nämligen under krigsåren stora svårigheter att anordna
de för rationaliseringen behövliga skolskjutsarna och inackorderingarna samt
att uppföra erforderliga skolbyggnader. Vidare uppstod på manga hall inom
kommunerna ett ganska effektivt motstånd mot ytterligare rationaliseringsåtgärder.
Allt detta jämte den i oväntad omfattning stigande nativiteten
gjorde, att skolindragningar icke kunde ske i den utsträckning, man hade
beräknat. Men då folkskolinspektörerna, som lojalt tänkte sig planens genomförande
och i det längsta hoppades att sa skulle kunna ske, läto sina

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-2.

prognoser färgas av denna optimism, kommo prognoserna att under några
år upptaga ett lägre antal tjänster än som sedan visade sig vara behövligt.
Då skolöverstyrelsens beräkningar rörande elevintagning och examination
vid seminarierna grundats på dessa prognoser, är det givet, att även dessa
beräkningar upptogo lägre antal än vad som egentligen varit erforderligt.

Såvitt de sakkunniga kunna bedöma denna fråga, har alltså den nuvarande
lärarbristen uppstått dels på grund av de åtgärder i besparingssyfte, som
företogos efter krigsutbrottet, dels och framförallt på grund av att man
under ett antal år vid uppgörande av prognoserna rörande det framtida lärarbehovet
räknat med genomförande av nämnda åtgärder i större utsträckning
än vad som verkligen kunnat ske.

Nuvarande lärarbrist. Genom en undersökning rörande möjligheterna
att under höstterminen 1945 erhålla kompetenta vikarier i folkskolan ha de
sakkunniga ansett sig kunna angiva den under innevarande läsår förefintliga
bristen på kompetenta folkskollärare till omkring 450.

Läraravgången. De sakkunniga ha med utgångspunkt från av skolöverstyrelsen
under hösten 1945 gjorda undersökningar rörande läraravgången
beräknat denna på följande sätt. (Därvid har hänsyn tagits till den inverkan
på läraravgången, som 1945 års riksdags beslut om upphävande av övergångsbestämmelserna
för pensionering av folkskollärare kan beräknas erhålla.
)

1946

1947

1948

1949

1950

1951

199

148

351

438

439
467

Antalet lärartjänster. Ökningen av antalet lärartjänster har på grundval
av folkskolinspektörernas prognoser och med ett uppskattat vikariebehov av
omkring 5 procent av tjänsternas antal beräknats sålunda.

1946/47 .................................. 264

1947/48 .................................. 342

1948/49 .................................. 660

1949/50 .................................. 324

1950/51 .................................. 452

Sammanfattning. Av följande tablå framgår, hur stor lärarbrist (budgetåren
1946/48), respektive hur stort ytterligare examinationsbehov (budgetåren
1948/51) man har att emotse, därest hänsyn tages dels till förut angivna
siffror rörande läraravgång m. m., dels ock till utexaminationen av
de elever, som redan nu finnas intagna vid folkskoleseminarierna. (Kolumn
l-j-2 + 3 — 4 = 5 respektive 6).

Kungl. Majlis proposition nr 2,j2. 7

Läsår

Brist under
föregående
läsår

Ökning
av lärar-behovet

Lärar-

avgång

Nuv. sem.elever,
som utexami-neras

Brist under
läsåret

Ytterligare

examinations-

behov

i

2

3

4

5

G

1946/47 .

450

264

199

330

583

1947/48 .

583

342

148

840

233

1948/49 .

233

660

351

240 (4-årig linje)

?

1 004 (2-årig linje)

1949/50 .

?

324

438

300 (4-årig linje)

?

462 (2-årig linje)

1950/51 .

?

452

439

—

?

891 (2 årig och
4-årig linje)

I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga ha vid sina beräkningar utgått från att lärarbehovet kommer
att öka i den omfattning, som folkskolinspektörerna i sina prognoser
beräknat. Hur stor ökningen i verkligheten kommer att bli är beroende av
flera ganska oberäkneliga faktorer. Å ena sidan kan införande av ett åttonde
skolår, förändring av mindre folkskolor till folkskolor samt halvtidsläsningens
borttagande öka lärarbehovet. I andra riktningen verkar den ökade
centralisering, som blir möjlig, när skolskjutsar i större utsträckning än nu
kunna anordnas. Svårigheter att erhålla byggnadsmaterial kan verka försenande
på skolbyggnadsverksamheten, vilket i vissa fall kan hindra en utökning
av läraravdelningarnas antal, i andra fall försena centralisering.

De sakkunniga måste emellertid räkna med de siffror, som för närvarande
föreligga och föreslå en intagning, som i möjligaste mån kan täcka det nu
beräknade lärarbehovet. Någon risk för att läraröverskott därigenom skulle
komma att förorsakas, synes icke föreligga. Som framgår av senaste tabell
kommer tvärtom en brist alltjämt att finnas under de närmaste åren. Och
under 1950-talets förra hälft kommer lärarbehovet att stiga så avsevärt, att
de närmaste årens examination ingalunda kommer att räcka. Däremot är
det givetvis nödvändigt att man i god tid under 1950-talet vid elevintagningen
uppmärksammar den sänkning i behovet, som kommer att inträda
omkring år 1960.

Seminarieorganisationen.

Utvidgning av de nuvarande seminarierna. Den nuvarande seminarieorganisationen
är uppbyggd för en normal intagning och utexamination av
16 klassavdelningar eller (16 X 28 =) 448 elever årligen. Innevarande
budgetår lia dock genom ianspråktagande till det yttersta av befintliga
reservutrymmen vid seminarierna intagits sammanlagt 22 klassavdelningar
eller 616 elever. De sakkunniga ha undersökt, vilka möjligheter som föreligga
för den ytterligare utvidgning av seminarieorganisationen, som måste
vidtagas för mötande av det stora lärarbehovet under de närmaste åren.
Därvid ha de ansett sig kunna räkna med att vid de redan befintliga seminarierna
skulle — efter vissa om- och tillbyggnadsarbeten — ytterligare 6
klassavdelningar kunna intagas. Av följande sammanställning framgår, hur

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^2.

intagningen skulle fördela sig på olika seminarier respektive på 4-åriga och
2-åriga linjer (varvid siffrorna inom parentes angiva alternativa möjligheter).
Till jämförelse har angivits elevintagningen vid den normala organisationen
samt vid den innevarande budgetår — oavsett den provisoriska
utbildningslinjen — utvidgade organisationen.

Normal organisation

Organisation 1945/46

Organisation 1946/47

4-årig

linje

2-årig

linje

4-årig

linje

2-årig

linje

4-årig

linje

2-årig

linje

Falun.....

1

i

i

i

1

2

Göteborg . . .

1

i

i

i

1

1

Kalmar ....

1

—

i

—

1

1

Karlstad . . .

l

—

i

i

1(2)

2(1)

Linköping. . .

1

i

i

i

1(2)

2(1)

Luleå.....

1

—

2

—

2

1

Lund.....

1

i

i

2

1

2

Stockholm . .

1

—

i

1

1

2

Umeå.....

1

i

i

2

1(2)

2(1)

Uppsala ....

1

i

i

2

1

2

1°

6

ii

11

11(14)

17(14)

448 elever

616 elever

784 elever

I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

Möjligheterna äro givetvis begränsade för en utvidgning av de nuvarande
seminarierna på grund av dels de nuvarande lokalernas beskaffenhet och
läge, dels seminariestadens möjlighet att härbärgera nya skaror elever, dels
också möjligheten att anskaffa lärare. Vidare måste också nämnas, att ett
seminarium ej bör få svälla ut utöver vissa gränser, alldenstund rektor och
lärare då förlora möjligheten att lära känna och rättvist värdesätta eleverna.
De sakkunniga anse fördenskull, att man icke gärna bör i ett och samma
seminarium sammantränga mer än tre avgångsklasser. De sakkunniga ha
därvid också tagit hänsyn till de svårigheter, som föreligga vid ordnandet
av den praktiska utbildningen vid de stora seminarierna.

Vid en utvidgning kan man alltså tänka sig följande seminarietyper
(4 = fyraårig linje, 2 = studentlinje):

4 -(- 2 (6 seminarieavdelningar, 9 övningsskolavdelningar)

4 + 4 (8 » 10 » )

4 + 2 + 2 (8 » 13 » )

4 + 4 + 2 (10 » 14 » )

4 + 4 + 4 (12 » 15 » )

Typen 2 + 2 + 2 synes icke böra ifrågakomma vid de permanenta seminarierna,
men den kan givetvis tänkas inrättad vid ett provisoriskt seminarium
med mera begränsade lokalmöjligheter.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr alfi.

Beträffande utvidgningsmöjligheterna vid de olika seminarierna ha de
sakkunniga därefter anfört följande.

Falun. Seminariet har inga reservutrymmen. I själva verket har seminariet
redan vid nuvarande organisation behov av en gymnastiksal för övningsskolan,
enär en enda gymnastiksal är otillräcklig för seminariets elever
och övningsskolans barn. Vidare saknas läkarrum. För en utvidgning till
typ 4 + 2 -f- 2 skulle dessutom erfordras ytterligare 6 klassrum. Då emellertid
studentklasserna skulle kunna delvis använda samma rum, och då ett
s. k. dagrum skulle kunna apteras till klassrum, kan det behövliga antalet
nya klassrum möjligen nedbringas till 4.

Seminariet behöver sålunda tillföras minst 4 nya klassrum och en gymnastiksal.
Detta kan ske genom uppförande av baracker på seminarietomten.
Genom slopande av den relativt dåliga vaktmästarbostaden i seminariebyggnaden
skulle utrymme kunna beredas för läkarrum och ett mindre
dagrum. Ny vaktmästarbostad skulle då uppföras på tomten.

Givetvis kan man här i stället för nyssnämnda typ tänka sig typen
4 + 4 + 2. Lokalbehovet blir då större. Det är emellertid att märka, att
det för närvarande i staden råder stor brist på rum för seminaristerna, varför
man nu knappast kan förorda upprättande av ett så stort seminarium i
Falun.

Göteborg. De nuvarande seminarielokalerna äro för trånga, och förslag
örn tillbyggnad av desamma har redan länge förelegat. Denna tillbyggnad
skulle dock tillgodose blott det nuvarande seminariets behov och icke tilllåta
någon utvidgning av organisationen. Tomten är så liten, att en nyeller
tillbyggnad för ett utvidgat seminarium knappast kan föreslås.

Det är livligt att beklaga, att detta seminarium icke tål en utvidgning.
Det vore nämligen i hög grad önskvärt, att Göteborg med sitt stora rekryteringsområde
erhölle större möjligheter för utbildning av folkskollärare.

Kalmar. Seminariet är ett enkelseminarium med goda men otillräckliga
lokaler. Bland annat saknas kollegierum, läkarrum, barnbespisningslokal
och överspelningsrum. Vid en utvidgning av seminariet måste även behovet
av dessa lokaler tillfredsställas. Barnbespisningslokal och överspelningsrum
kunna inredas i källarvåningen. Ett av klassrummen kan möjligen förändras
till kollegierum och läkarrum inredas i det nuvarande lilla lärarrummet. Vid
seminariet måste då, därest seminariet skall förändras till typ 4 + 2, nyuppföras
5 ä 6 klassrum samt en gymnastiksal för övningsskolan. Detta
synes kunna ske genom uppförande av barackbyggnader, varvid klassrumsbyggnaden
kan förläggas å en närliggande, ursprungligen för rektorsbostad
avsedd tomt. Gymnastikbyggnadens förläggning kan diskuteras. Möjlighet
att förlägga den antingen å nyssnämnda tomt eller på seminarietomten finnes
dock.

Karlstad. Seminariet, som i nuvarande organisationsplan är upptaget
som enkelseminarium, har lokaler som tillåta utvidgning till typ 4 + 2.
För ytterligare utvidgning, exempelvis till typen 4 + 2 + 2, erfordras ytterligare
4 ä 6 klassrum. I vindsvåningen kunna 6 ä 7 rum inredas. Härigenom
kan seminariet, åtminstone vissa år, intaga dubbla klasser på fyraårig linje
i stället för på tvåårig linje. Detta seminarium kan således, örn ock med
viss svårighet, utvidgas till typ 4 + 4 + 2.

Linköping. Seminariets lokaler äro avpassade för ett seminarium av typen
4 + 2. Vid en utvidgning kunna emellertid två mindre utrymmen, nämligen

10

Kungl. May.ts -proposition nr 21$.

dels ett kartrum, dels ett s. k. hembygdsrum användas som klassrum, åtminstone
för mindre övningsskolklasser. Därutöver behövas emellertid för
typ 4 + 2 + 2 dels en slöjdsal, dels 2 ä 4 klassrum. För detta ändamål kunna
haracker på tomten uppföras.

Detta seminarium skulle eventuellt kunna förändras till typ 4 + 4 + 2,
vilket dock torde medföra ytterligare lokalbehov.

Luleå. Övningsskolan är inrymd i en särskild byggnad, försedd med en
rymlig vind, där nya lokaler med fördel kunna inredas. Fyra klassrum och
en sal för kvinnlig slöjd kunna på detta sätt erhållas. I gymnastikbyggnadens
källarvåning kan en träslöjdsal inredas. Dessutom behöves emellertid
med nödvändighet en gymnastiksal. Denna kan uppföras som barackbyggnad
i nära anslutning till det nuvarande gymnastikhuset. Häri böra även
inrymmas överspelningsrum.

Om seminariet erhåller nu nämnda nya lokaler, kan det utvidgas till ett
seminarium av typ 4 + 4 + 2.

Lund. Vid seminariet finnas goda lokaler för typ 4 + 2, örn man bortser
från att endast en gymnastiksal finnes, vilket är otillräckligt redan för
nämnda seminarietyp och alltså i ännu högre grad vid en utvidgning. En
gymnastiksal för övningsskolan måste alltså under alla förhållanden byggas.
Ritningar härför föreligga sedan före krigsutbrottet.

Ytterligare lokaler inom seminariebyggnaden kunna vinnas på följande
sätt. Ett påfallande rymligt klassrum uppdelas i två. Vidare erhålles ett
rum genom inredning av vinden ovanför gymnastiksalen. Slutligen erhålles
en slöjdsal genom omändring av en äldre vaktmästarbostad, nu använd
som förrådslokal. Utöver detta erfordras två klassrum, som kunna uppföras
i barack på tomten. Lämpligen kan även den erforderliga gymnastiksalen
uppföras som barack.

Stockholm. Seminariebyggnaden är avsedd för ett enkelseminarium. Då
detta emellertid ofta fått mottaga även en studentlinje, ha lokalerna varit
otillräckliga. Härtill kommer dels att seminariet är provårsseminarium, dels
att en kurs för hjälpklassliirare varje vårtermin är förlagd hit, dels ock att
övningsskolan på grund av provårs- och hjälpklasskurserna är större än vid
vanliga seminarier. Slutligen må nämnas, att de naturvetenskapliga institutionerna
ingalunda motsvara nutida fordringar, att gymnastiklokaler och
överspelningsrum äro otillräckliga och att barnbespisningslokal saknas. Allt
detta har gjort, att seminariet redan länge dragits med stora lokalsvårigheter
och, i den mån det lyckats, måst hyra rum i närbelägna hus eller skolor.

Vid besiktning av byggnaden, som på de sakkunnigas önskan utförts av
byggnadsstyrelsen, har det konstaterats, att byggnaden är väl underhållen,
såväl utvändigt som invändigt. Vindsvåningens lokaler (handarbetssalar,
en liten gymnastiksal, otillräckliga kemi- och biologirum, teckningssal) få
emellertid anses vara såväl ur hygienisk som pedagogisk synpunkt undermåliga
och dessutom icke riskfria ur brandsynpunkt. Vid besiktningen har
vidare bland annat antecknats, att värmeanläggningen är bristfällig och
vattenledningarna delvis igenrostade, att portvaktsbostaden är belägen mot
norr och utan fönster i köket, att samtliga klassrum ha skurgolv och att
en del klassrum lia nordläge.

Det synes vara uteslutet att här vidtaga någon mera omfattande omeller
tillbyggnad för att erhålla nya utrymmen. Ej heller kan gärna en
barackbyggnad, innehållande tillräckligt antal lokaler, uppföras på den
trånga tomten. En sådan har beräknats komma att kosta 120 000 kronor.

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21$.

Lokalerna i vindsvåningen måste inom en nära framtid ersättas med nya.
Om seminariet skall för längre tid fortsätta sin verksamhet, synes fråga därför
snart uppstå örn en nybyggnad, ersättande den nuvarande.

För den allra närmaste tiden synes ingen annan utväg finnas, än att
seminariet söker hyra erforderliga lokaler i närheten. Detta behov föreligger,
som nämnts, redan nu, och blir ännu mera trängande, örn en utvidgning
skall ske. Då vissa hyresmöjligheter, åtminstone för det eller de närmaste
åren, synas föreligga, lia de sakkunniga funnit, att studentlinjen bör kunna
dubbleras nästa år, och seminariet alltså utvidgas till typ 4 + 2 + 2.

För denna utvidgning synas emellertid vissa ändringsarbeten inom seminariebyggnaden
böra verkställas. Den naturvetenskapliga undervisningen
vid seminariet har, som ovan nämnts, mycket otillräckliga lokaler, och det
är önskvärt, att bättre utrymme berndes. Sedan 1938 föreligger en plan att
flytta kemirummet från vindsvåningen till ett klassrum i anslutning till
fysiksalen i en annan våning, varigenom kemiundervisningen skulle erhålla
såväl laboratorium som hörsal (den senare gemensam för fysik och kemi).
Det nuvarande kemirummet skulle upplåtas för övningsskolans naturkunnighetsundervisning,
och ett rum, som nu användes för denna sistnämnda
undervisning, skulle förändras till klassrum. Byggnadsstyrelsen erhöll på
sin tid medel för upprättande av erforderliga entreprenadhandlingar. Kostnaderna
för arbetets utförande beräknades till 44 000 kronor. Medel för ändamålet
anvisades å allmänna beredskapsstaten för budgetåret 1939/40.

Byggnadsstyrelsen har beräknat, att kostnaderna numera komma att belöpa
sig till 65 000 kronor.

Umeå. Detta seminarium har goda lokaler för ett vanligt dubbelseminarium
av typen 4 + 2. Med ett tillskott av fyra klassrum skulle parallell
avdelning i den tvååriga linjen kunna mottagas. Eventuellt skulle, åtminstone
vissa år, den fyraåriga linjen kunna dubbleras i stället för den tvååriga.
De behövliga fyra klassrummen kunna erhållas i barackbyggnad på
tomten.

Uppsala. För att seminariet skall kunna utvidgas till typ 4 + 2 + 2
erfordras 4 ä G klassrum samt en gymnastiksal för övningsskolan. Gymnastiksalen
är i själva verket erforderlig redan vid nuvarande organisation,
eftersom byggnaden endast har en gymnastiksal. De nya lokalerna kunna
erhållas, dels genom inredande av fem rum på vinden, dels genom uppförande
av en gymnastiksalsbarack.

Nya seminarier. Den av de sakkunniga förordade utvidgningen av de
nu befintliga seminarierna skulle alltså möjliggöra en intagning av sammanlagt
28 klassavdelningar eller 784 elever. De sakkunniga ha funnit detta
otillräckligt och därför föreslagit inrättande omedelbart av tre nya seminarier,
nämligen i Gävle, Hälsingborg och Stockholm. Intagning av elever vid
dessa seminarier skulle ske redan höstterminen 1946. Dessa seminarier skulle
organiseras sålunda:

Gävle — två 4-åriga linjer,

Hälsingborg — tre 2-åriga linjer och

Stockholm — en 4-årig och en 2-årig linje.

De sakkunniga lia vidare föreslagit, att, intill dess de nya 4-åriga linjerna
blivit slutligt organiserade, ett motsvarande antal 2-åriga linjer skulle åren

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

1946/48 kunna förläggas till ifrågavarande seminarier. Detta skulle alltså
innebära, att intagning hösten 1946 skulle ske i Gävle, förutom å de två
4-åriga linjerna, jämväl å två 2-åriga linjer och i Stockholm, förutom å den
4-åriga linjen, å ytterligare en 2-årig linje. Beträffande lokalfrågan för de
nya seminarierna ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Gävle. Dövstumskolan i Gävle — vårdanstalten för dövstumma med
komplicerat lyte — kommer inom den närmaste framtiden att flytta till
egendomen Mogård i Östergötland. Vid diskussionen om den framtida användningen
av dövstumskolbyggnaden i Gävle har redan tidigare framkastats
tanken på att ett seminarium skulle kunna inrymmas däri. Så yttrade
t. ex. chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen nr 221 till 1945
års riksdag (sid. 35), att örn de sakkunniga funne skäl föreslå en utbyggnad
av seminarieorganisationen genom inrättande av nya folkskoleseminarier,
det icke föreföll osannolikt, att dövstumskolan i Gävle lämpligen skulle
kunna tagas i anspråk för ett dit förlagt seminarium.

I nämnda byggnad skulle kunna inrymmas ett dubbelt fyraårigt seminarium
med övningsskola. Då rumsstorlek och rumsfördelning i viss utsträckning
måste ändras, tarvas åtskilliga kostnader för byggnadens färdigställande.
Då emellertid densamma icke behöver i sin helhet tagas i bruk
genast vid seminariets start, synas ändringsarbetena kunna verkställas samtidigt
som seminariet är i verksamhet. Seminariet skulle därför kunna inrättas
från och med hösten 1946. Under seminariets två första år, då lokalerna
ännu icke helt utnyttjas för den fyraåriga linjen, skulle klassavdelningar
kunna intagas även på tvåårig linje.

Gävle stad har stort behov av nya lokaler för folkskolan i den del av staden,
där dövstumskolan är belägen. Det vore därför en lättnad för staden,
om en övningsskola där kunde upprättas. Hänsyn härtill har också tagits
vid skolöverstyrelsens prövning av lokalbehovet för nya folkskolebyggnader
i staden.

Byggnaden har blott en gymnastiksal, varför en gymnastikbarack för
övningsskolan bör uppföras på tomten.

Hälsingborg. I samband med kommunaliseringen av flickskolorna i Hälsingborg
sammanslogos två flickskolor, varigenom lokalerna i den ena skolbyggnaden
blevo lediga. Till detta skolhus, den s. k. Wintzellska skolan,
skulle ett seminarium kunna förläggas. Huset bör genomgå reparation, varvid
vissa ändringsarbeten måste utföras för att större lärosalar skola erhållas.
Kostnaderna för byggnadens iordningställande bomme att bekostas,
dels av ägaren, dels av staden. Staden inköper inventarier och ställer dessa
till seminariets förfogande mot erläggande av en årlig hyra av cirka 675
kronor. Den hyra, som staten skulle erlägga för byggnaden, beräknas till
9 500 kronor. Härtill kommer hyra för tillgång till vissa lokaler i folkskola
och läroverk.

Byggnaden kommer att rymma följande lokaler, nämligen fyra klassrum,
rektorsexpedition, lärarrum, teckningssal, musiksal, lärosal för kvinnlig slöjd,
skolkök, bibliotek, materielrum och ett elevrum. Däremot saknas gymnastiksal,
sal för manlig slöjd samt specialsalar för den naturvetenskapliga undervisningen.
Vidare saknas utrymme för en övningsskola.

Lämpligen kan hit förläggas ett seminarium med endast studentlinje. Två
parallella avdelningar i varje klass kunna väl rymmas i byggnaden, men det
torde även vara möjligt att dit förlägga en tredje parallellavdelning, eftersom

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2/p2.

klassrummen i viss utsträckning kunna vara gemensamma och eleverna under
fria timmar kunna vistas i biblioteket och elevrummet. För undervisning
i gymnastik och manlig slöjd stå lokaler i en närbelägen folkskola till
förfogande. Under de relativt få lektioner i naturvetenskapliga ämnen, som
äro behövliga vid ett studentseminarium, kunna specialsalar i de närbelägna
läroverken påräknas.

För den praktiska lärarutbildningen måste de närbelägna folkskolorna anlitas.
Folkskolorna i Hälsingborg äro väl skickade att tjänstgöra som övningsskolor.
Det kan dock tänkas, att någon anordning bör vidtagas, varigenom
vissa klasser mera direkt komma att knytas till seminariet såsom
en under rektor sorterande övningsskola. Även om det är av stor betydelse,
att ett seminarium kan få anlita en stor vanlig folkskola som fält för elevernas
praktiska utbildning, så är det ur många synpunkter erforderligt, att
seminariet har tillgång till en fast stomme av övningsskolklasser, som äro
mera intimt knutna till seminariet, och vilka på ett helt annat sätt än folkskolklasserna
kunna inordnas i seminariets löpande arbete, Visserligen lia
under det nu pågående läsåret tre provisoriska småskoleseminarier arbetat
utan egen övningsskola och endast haft tillgång till vissa klasser i närbelägna
folkskolor, och detta med gott resultat. Men när dessa seminarier nå full
utveckling kommer säkerligen behovet av ett antal särskilda övningsskolklasser
att göra sig gällande. Detta skulle kunna ske genom att vissa av
folkskolans lärare erhölle anställning som övningsskollärare, exempelvis extra
ordinarie, varigenom såväl de som deras lärjungar komme att mera direkt
sortera under rektor och inrangeras i seminariet.

Under läsåret 1946/47 synas emellertid några åtgärder i nu nämnd riktning
icke behöva vidtagas.

Stockholm. Vid utredningsarbetet rörande möjligheter till utvidgning av
seminarieverksamheten ha de sakkunniga funnit det naturligt, att i första
hand Stockholm, med sitt stora såväl rekryterings- som mottagningsområde
i fråga örn lärare, borde förses med ökade utbildningsmöjligheter. I Stockholm
finnes visserligen sedan gammalt ett folkskoleseminarium för kvinnliga
elever, men för stadens manliga aspiranter inom yrket finnes icke någon
utbildningsanstalt. Vid den nu planerade utvidgningen borde därför ett
manligt seminarium upprättas. Detta bör bli ett dubbelseminarium men
måste till att börja med erhålla provisorisk karaktär. Huruvida även för
framtiden manliga elever böra kunna utbildas i Stockholm, är det nu för
tidigt att yttra sig örn.

Det torde vara uteslutet att tänka sig, att detta seminarium skulle kunna
förenas med det nuvarande kvinnliga seminariet under samma ledning.
Håde seminariernas storlek och lokalförhållandena göra icke detta möjligt.
Seminariet bör alltså bli ett självständigt sådant.

Vid överläggning med Stockholms folkskoledirektion rörande möjligheten
att tillfälligt hyra skollokaler för ett seminarium har det framkommit, att
så skulle kunna ske endast i de centrala delar av staden, där ingen nämnvärd
barnökning kan väntas och dit barn endast med svårighet kunna hänvisas
från stadens ytterområden. Den skola, där lokaler lämpligen skulle
kunna ställas till förfogande, är Jakobs folkskola vid Brunnsgatan. Seminariet
skulle där under läsåret 1946/47 kunna erhålla 5 å 6 klassrum av vilka
ett skulle kunna anordnas som expeditionsrum, samt därjämte tillgång till
lärosalar för teckning, musik, gymnastik, träslöjd och naturkunnighetsundervisning.
Även bibliotek och läkarrum finnas. Gymnastiksalen iir dock väl

14

Kungl. Majlis -proposition nr @4^-

liten och naturkunnighetssalen något bristfällig, varför undervisning i dessa
ämnen i viss utsträckning torde behöva förläggas till närliggande skolor.

Hyresbeloppen för lokalerna med inventarier torde komma att utgå efter
samma grunder som nu äro bestämda för de lokaler, som av staden upplåtits
för ett småskoleseminarium i Maria folkskola.

För elevernas praktiska utbildning kunna folkskoleklasser i samma skola
användas.

I denna skola skulle seminariet kunna inrymmas under tvenne år, varefter
andra möjligheter måste utfinnas, såvida icke ytterligare klassrum skulle
för något år kunna frigöras för seminariets räkning i skolbyggnaden.

Elevintagningen 1946. Den av de sakkunniga i anslutning till i det
föregående redovisade undersökningar föreslagna elevintagningen vid de
olika seminarierna år 1946 framgår av efterföljande sammanställning. Därav
framgår också den avsedda proportionen mellan manliga och kvinnliga
elever.

Seminarium

Anta

1 klass

a v d e 1 n i

n g a r

4-årig linje

2-årig linje

Manliga

Kvinnliga

Manliga

Kvinnliga

Falun..................

_

1

_

2

Göteborg................

i

—

1

f

1

2

Kalmar.................

—

1

—

1

Karlstad................

2

—

1

—

Linköping...............

2

—

1

—

Luleå..................

i

1

1

—

Lund..................

i

1

2

1

1

Stockholm kv..............

—

1

—

2

Umeå..................

i

1

—

1

Uppsala................

i

—

2

Gävle..................

i

1

1

1

Hälsingborg..............

—

—

2

1

Stockholm m..............

i

—

2

—

Summa

10*

6*

lii

9 i

Förslaget innebär alltså en intagning av 17 avdelningar eller (17 X
X 28 =) 476 elever på 4-åriga linjer och 21 avdelningar eller (21 X 28 =)
588 elever på 2-åriga linjer eller alltså sammanlagt SS klassavdelningar med
1 064 elever.

Beträffande proportionen mellan manliga och kvinnliga elever anföra de
sakkunniga följande.

Under de senaste åren ha vid folkskoleseminarierna intagits omkring 60
procent manliga och 40 procent kvinnliga elever. Denna proportion är un -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

gefär densamma som råder i fråga om fördelningen mellan manliga och
kvinnliga ordinarie lärare i folkskolan. Det synes lämpligt att hittillsvarande
proportion tills vidare bibehålies, bland annat på grund av nödvändigheten
att erhålla kvalificerade sökande i tillräckligt antal. Enligt de sakkunnigas
förslag blir proportionen på den 4-åriga linjen 62: 38 och på studentlinjen
55: 45.

Som av tabellen framgår ha de sakkunniga tänkt sig intagning av enbart
manliga elever på studentlinje i Luleå och enbart kvinnliga på samma linje
i Umeå, ehuru dessa seminarier äro samseminarier. Att så skett beror på
att det med hänsyn till undervisningen i vissa ämnen, särskilt gymnastik,
är både billigare och enklare med »enkönade» avdelningar. För att neutralisera
de eventuellt ofördelaktiga verkningarna av den föreslagna fördelningen,
kan år 1947 seminariet i Luleå erhålla kvinnliga och seminariet i
Umeå manliga elever.

Lärarbehov och seminarieorganisation under de närmaste 20 åren. Inledningsvis
har framhållits, att de sakkunniga icke ansett sig i stånd att nu
avgiva slutligt förslag rörande lärarbehovet och seminarieorganisationens
omfattning under hela den tid, som stegringen av antalet folkskolebarn kan
väntas pågå. Emellertid ha de meddelat vissa uppgifter för en längre tid
framåt, vilka lämna en föreställning örn graden av den ökning av barnantalet
och den utvidgning av lärarexaminationen, som kunna väntas.

Av efterföljande tabell framgår sålunda dels det för ett vart av åren
1950/66 beräknade antalet barn, vilka befinna sig i de fem årsklasser, som
motsvara folkskolestadiets klass 3—7, dels ock det under samma år erforderliga
antalet läraravdelningar i folkskolan, varvid förutsättes, att detta
antal kommer att stiga i proportion till barnantalet.

Budgetår

Antal barn

Antal lärar-avdelningar

Budgetår

Antal barn

Antal lärar-avdelningar

1950/51 .....

450 745

17 549

1958/59 .....

610 891

23 781

1951/52 .....

474 256

18 474

1959/60 .....

603 696

23 507

1952/53 .....

503 963

19 621

1960/61

596 120

23 21G

1953/54 .....

538 519

20 973

1961/62 .....

588 166

22 908

1954/55 .....

573 238

22 326

1962/63 .....

579 833

22 583

1955/56 .....

602 163

23 439

1963/64 .....

571 124

22 240

1956/57 .....

615 695

23 969

1964/65 .....

561 938

21 881

1957/58 .....

618122

24 072

1965/66 .....

553 509

21 555

Eftersom lärare behövas ej blott för att besätta befintliga tjänster utan
också för att tjänstgöra som vikarier (cirka 5 procent av antalet tjänster),
blir det erforderliga antalet folkskollärare åtskilligt större än vad talen här
ovan ange.

Stegringen är avsevärd. Eftersom under innevarande läsår antalet läraravdelningar
på folkskolestadiet iir ungefär 15 600, skulle ökningen till maximiåret
1957/58 utgöra närmare 55 procent.

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21$.

För att visa det antal lärare, som behöver utexamineras under vart och
ett av de ovan angivna åren, ha de sakkunniga gjort upp följande tabell.

Läsår

Ökning ( + ), resp. minsk-ning (—) i antalet tjänster
från föregående år

Läraravgång på grund
av pensionering, dödsfall
m. m.

Behov av nya
lärare

1950/51 .....

+ 428

439

867

1951/52 .....

+ 925

467

1392

1952/53.....

+ 1 147

490

1637

1953/54.....

+ 1352

498

1850

1954/55.....

+ 1 353

543

1896

1955/56.....

+ 1113

593

1 706

1956/57 .....

+ 530

621

1 151

1957/58.....

+ 103

655

758

1958/59.....

— 291

661

370

1959/60 .....

— 274

668

394

1960/61 .....

— 291

676

385

1961/62.....

— 308

677

369

1962/63.....

— 325

685

360

1963/64 .....

— 343

692

349

l:''64/65 .....

— 359

729

370

1965/66 .....

— 326

738

412

I anslutning till ovan lämnade silfror ha de sakkunniga anfört bland annat
följande.

Den utvidgning av seminarieorganisationen, som de sakkunniga nu föreslagit,
medgiver en utexaminering av i regel 35 avdelningar d. v. s., örn
varje avdelning utgör 28 elever, maximalt omkring 975 elever per år. Som
tabellen utvisar skulle detta emellertid vara mycket otillräckligt under de
sex åren 1951/57, i synnerhet som tabellen icke räknat med vikariebehovets
ökning. Under nämnda sex år skulle enligt tabellen erfordras en examination
av i medeltal över 1 600 elever per år, vilket skulle betyda en
ytterligare ökning av seminariernas examinationskapacitet, motsvarande
(625: 28 =) 22 ä 23 klassavdelningar. Om hänsyn tages även till det ökade
vikariebehovet, finner man, att ej mindre än omkring 25 klassavdelningar
borde utexamineras per år utöver vad den av de sakkunniga nu föreslagna
organisationen mäktar åstadkomma, vilket betyder upprättande av ytterligare
ett 10-tal provisoriska dubbelseminarier.

De siffror, som givit anledning till dessa reflexioner, alltså siffrorna i närmast
ovanstående tabell, representera en framtidsberäkning under vissa
förutsättningar, vilkas rimlighet givetvis kan diskuteras. Framförallt frågar
man sig, huruvida verkligen antalet folkskollärartjänster kommer att
öka i samma tempo som barnantalet. Naturligtvis kan man tänka sig, att
folkskollärartjänsternas antal kommer att stiga saktare än barnantalet. Så
har varit fallet med antalet småskollärartjänster. För en sådan utveckling
talar bland annat, att centraliseringen av skolväsendet kan väntas taga

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Qlfå.

ökad fart, då skolskjutsar nu kunna anordnas i större utsträckning. Vidare
kunna mångenstädes skolorna mottaga ett ökat antal barn utan att nya
lärare behöva anställas. Å andra sidan kommer införande av 8 skolåret, avskaffande
av ännu förekommande halvtidsläsning samt förändring av mindre
folkskolor till folkskolor att öka lärarbehovet utöver vad det ökade
barnantalet kräver. De sakkunniga ämna här icke närmare diskutera detta
spörsmål, enär det hör mera samman med innehållet i det betänkande, som
de sakkunniga senare komma att lämna angående det framtida lärarbehovet.

Vad de sakkunniga här anfört visar emellertid med tydlighet, att problemet
om seminarieorganisationens omfattning under den närmaste tiden
icke är löst genom de förslag, som de sakkunniga nu framlagt. Organisationen
måste ytterligare vidgas.

Fråga är emellertid, om man verkligen skall utöka seminarieorganisationen
i en sådan omfattning, att lärarantalet skulle komma att enligt nu
gängse normer helt motsvara barnantalet under de år, som bilda toppen
av barnantalets kurva. Måhända kan även andra utvägar stå till buds för
problemets lösning. Hur härmed än må förhålla sig, torde dock ytterligare
några provisoriska seminarier böra upprättas. Dessa böra helst förses med
4-åriga linjer, bland annat därför att man svårligen kan tänka sig en utökning,
av studentlinjernas antal utöver vad de sakkunniga föreslagit och
samtidigt — åtminstone under de närmaste åren — trygga en tillräcklig
och god rekrytering. En stor svårighet blir emellertid att finna erforderliga
lokaler i denna lokalbristens tid. Vissa möjligheter erbjuda sig dock. De sakkunniga
vilja här nämna, dels att den gamla seminariebyggnaden i Linköping,
som för närvarande användes av länsstyrelsen men som torde bli
ledig under den närmaste tiden, skulle kunna apteras för ett kvinnligt seminarium,
dels att den nuvarande dövstumskolebyggnaden i Härnösand kommer
att utrymmas och att man där provisoriskt skulle kunna upprätta ett
dubbelt 4-årigt seminarium, dels ock att vissa byggnader tillhörande A 3:s
kaserner i Kristianstad bli lediga och eventuellt skulle kunna inredas för
ett likaledes dubbelt 4-årigt seminarium. De sakkunniga förutsätta att,
därest den fortsatta utredningen giver vid handen, att nu nämnda eller andra
lokaler skulle kunna användas för ändamålet, medel kommer att ställas
till byggnadsstyrelsens förfogande för byggnadsteknisk utredning.

Remissyttranden angående förslaget till seminarieorganisation. Skolöverstyrelsen
har icke haft något att erinra mot de sakkunnigas beräkningar
rörande lärarbehovet under de närmast kommande åren eller mot den föreslagna
utvidgningen från och med nästa budgetår av seminarieorganisationen.
Överstyrelsen framhåller, att av de framlagda siffrorna att döma
till och med en ännu större intagning kunnat föreslås utan att vägande
invändningar kunnat resas däremot. För erhållande av fullgod rekrytering
kunde det måhända varit önskvärt, att en proportionsvis något större
del av intagningen fallit på den 4-åriga linjen. De sakkunniga syntes emellertid
lia tagit all den hänsyn till den 4-åriga linjen, som lokaltillgången
vid seminarierna tillåtit. Därtill komme, att rekryteringen till den s. k.
snabbutbildningslinjen vid seminarierna vid innevarande vårtermins början

Bihang till riksdagens protokoll 19!fi. 1 sami. Nr S/^2.

2

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2^2.

varit så god, att man kunde hysa hopp om en tillfredsställande rekrytering
till studentlinjen även i fortsättningen.

Överstyrelsen ville i detta sammanhang understryka, vad de sakkunniga
anfört rörande det framtida behovet av en särskild övningsskola även vid
de provisoriska seminarierna. Visserligen hade under det nu löpande läsåret
tre provisoriska småskoleseminarier arbetat utan egen övningsskola
och varit hänvisade till respektive städers folkskolor för ordnande av elevernas
praktiska utbildning. Det hade dock visat sig föreligga ett starkt
behov av att åtminstone en mindre övningsskola upprättades även vid dessa
seminarier, varigenom seminariet erhölle en till läroanstalten fastare anknuten
grupp av övningsskollärare, som kunde på ett smidigare sätt än nu
användas vid metodikundervisning m. m. samt inrangeras i det under rektors
myndighet stående lärarkollegiet. Både organisatoriskt och pedagogiskt
skulle vissa fördelar därigenom stå att vinna. Fortfarande skulle dock
en del av utbildningen kunna förläggas till folkskolorna, varigenom de pedagogiska
fördelar, som vore förenade med en sådan anordning, skulle bibehållas.
Överstyrelsen funne sig icke nu böra föreslå någon ändring i de sakkunnigas
förslag'' men ansåge, att frågan borde tagas upp till övervägande
vid uppgörandet av planer för de kommande årens undervisning.

Statskontoret har funnit den föreslagna provisoriska utökningen av folkskoleseminariernas
examinationskapacitet vara av behovet påkallad. Det
syntes emellertid statskontoret tveksamt, örn den framlagda planen för omoch
tillbyggnad av de nuvarande seminarierna med hänsyn till den föreliggande
knappheten på byggnadsmateriel skulle kunna genomföras i avsedd
utsträckning. Byggnadsprogrammet borde därför inskränkas i den mån så
kunde ske utan alltför stora olägenheter. Ämbetsverket har vidare icke ansett
sig kunna tillstyrka ett genomförande av programmet, i vad detsamma
avser en utökning av övningsskolornas lokaler. Härom har statskontoret anfört
följande.

Ämbetsverket har uppmärksammat, att de planerade byggnadsarbetena
avse — förutom vissa i och för sig önskvärda reparationer och förbättringar,
vilka icke stå i samband med utvidgningen av seminarieorganisationen
— anskaffande av såväl erforderligt antal klassrum för eleverna som ock
nya lokaler för övningsskolorna. I anledning härav må erinras att, då fråga
uppkom om de praktiska övningarnas anordnande vid den s. k. snabbutbildningen
av folkskollärare och den provisoriska utvidgningen av småskoleseminarierna,
särskilda övningsskolor icke ansågos böra upprättas. I
stället skulle för elevernas auskultationer och övningslektioner närbelägna
folkskolor anlitas, vilka läroanstalter sålunda skulle komma att tjänstgöra
såsom övningsskolor. Enligt statskontorets mening bör den praktiska utbildningen
anordnas på liknande sätt icke allenast — såsom i ärendet föreslagits
— vid de provisoriska folkskoleseminarierna i Stockholm och Hälsingborg
utan jämväl vid det provisoriska seminariet i Gävle och samtliga
nya linjer vid de permanenta seminarierna. Med hänsyn härtill kan ämbetsverket
icke tillstyrka, att byggnadsprogrammet genomföres i vad det -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jt2.

samma avser en utökning av övningsskolornas lokaler, utan får för sin del
föreslå, att detsamma begränsas till att omfatta allenast oundgängligen
nödvändiga reparations- och förbättringsarbeten samt inredande av nya
klassrum för seminarieelevernas behov.

Vidare har statskontoret icke ansett sig kunna biträda förslaget om förläggande
av ett provisoriskt seminarium till Stockholm, enär denna stad
med sina höga bostads- och vivrekostnader finge anses vara mindre lämplig
som seminarieort. Frågan om en annan förläggningsplats för ifrågavarande
seminarium borde därför upptagas till övervägande.

I en av de sakkunnigas ordförande i anledning av statskontorets utlåtande
upprättad promemoria anföres i huvudsak följande rörande behovet
av särskilda övningsskolor.

För min del är jag övertygad om att övningsskolorna i framtiden måste
avsevärt utvidgas. Övningsskolornas klasser äro för närvarande så överbelastade
med övningslektioner m. m., att barnen alltför sällan få se sin egen
lärare eller lärarinna i katedern. Härigenom blir barnens arbetsdag splittrad
och deras arbetsro störd. Och övningsskolan i sin helhet kommer att
bli ganska olik en vanlig folkskola, vilket givetvis är en olägenhet ur utbildningssynpunkt.

Detta sistnämnda kan nog aldrig undvikas, men olägenheterna bli mindre
framträdande, om klassavdelningarna bli flera och elevlektionerna därigenom
mera spridda över skolans klasser.

De sakkunniga ha i själva verket icke föreslagit någon förbättring i fråga
om övningsskolorna. Den utvidgning, som föreslagits, är enbart betingad
av att antalet seminarieelever kommer att ökas. De enskilda övningsskolklassernas
belastning med övningslektioner m. m. torde bli ungefär densamma
som nu. Skulle de sakkunnigas förslag på denna punkt icke bifallas,
skulle detta medföra en försämring av de nuvarande förhållandena.

Häremot kan invändas, att man borde kunna förlägga övningslektioner
m. m. till stadens folkskolor och vinna samma resultat som med en utvidgning
av övningsskolan. Detta är emellertid endast delvis riktigt. Folkskolorna
böra givetvis utnyttjas för att eleverna skola få tillfälle att undervisa
eller följa undervisning i klasser, som arbeta under mera normala förhållanden.
Eleverna böra också få tillfälle att lära sig arbetsformerna i B2- och
IP,-skolor, specialklasser o. s. v. Men folkskolan kan icke helt ersätta övningsskolan.
Seminarieeleverna kunna aldrig få sådan kontakt med folkskolans
barn som med övningsskolans.

Härtill komma olägenheter av organisatorisk art. Folkskollärarnas medverkan
är frivillig, och det har emellanåt visat sig ganska svårt att erhålla
sådan medverkan. Deras arbetsordning är bunden av hänsyn till folkskolan,
och det är svårt att samordna den med seminariets. Rektor har ingen myndighet
gent emot folkskollärarna o. s. v. Skulle seminarieelevernas praktiska
utbildning i större utsträckning förläggas till folkskolorna, ökas dessa
svårigheter.

Nu har visserligen vid de provisoriska småskoleseminarierna i Falun,
Norrköping och Stockholm den praktiska utbildningen förlagts uteslutande
lill folkskolorna. Detta har dock betraktats som en ren nödfallsutväg, enär
det icke kunde komma i fråga att för en kort tid upprätta helt nya övningsskolor.
Erfarenheterna under det nuvarande läsåret lia emellertid

20

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr

visat behovet av att åtminstone ett mindre antal lärjungeklasser mera intimt
bör knytas till seminariet såsom övningsskolklasser. Sannolikt kommer
skolöverstyrelsen att i sina petita i höst föreslå någon anordning, som
möjliggör detta.

Enligt min mening bör således ett seminarium vara försett med en ganska
stor övningsskola (helst åtskilligt större än vad de sakkunniga föreslagit)
samt dessutom ha möjligheter att förlägga ett stort antal lektionsserier
icke endast till stadens folkskolor utan även till skolor av lägre skolformer
på landsbygden.

I syfte att så snabbt som möjligt minska den akuta lärarbristen vid folkskolorna
ha enligt beslut vid 1945 års höstriksdag innevarande vårtermin
å en provisorisk studentlinje vid folkskoleseminarierna intagits 14 klassavdelningar
med sammanlagt 392 elever, vilka komma att utexamineras
till hösten 1947. Genom denna åtgärd torde bristen på folkskollärare, vilken
enligt de sakkunnigas beräkningar eljest läsåret 1947/48 skulle uppgått
till i runt tal 630 lärare, nämnda år komma att nedbringas till endast
omkring 230 lärare. Såsom jag vid anmälan av frågan örn nämnda provisoriska
utbildning framhöll, måste vid sidan därav särskilda åtgärder vidtagas
för en utvidgning av själva seminarieorganisationen i syfte att säkerställa det
på längre sikt beräknade behovet av folkskollärare. På grund av frågans
stora omfattning ha seminariesakkunniga icke varit i tillfälle att redan nu
framlägga ett slutligt förslag till organisation av seminarierna, avseende hela
den tid, som den pågående utvidgningen av seminarieverksamheten kan väntas
räcka. Jag hoppas emellertid att kunna förelägga nästa års riksdag ett
sådant förslag. För närvarande har därför riksdagen endast att taga ställning
till frågan om elevintagningen vid folkskoleseminarierna under år
1946 och de organisatoriska åtgärder, som därav föranledas.

Enligt de sakkunnigas beräkningar, beträffande vilka jag icke funnit anledning
till erinran, kan behovet av nya lärare med ledning av senast tillgängliga
uppgifter rörande dödstal m. m. för läsåren 1948/49 och 1949/50
beräknas till 1 004 respektive 462 lärare. Därvid har hänsyn redan tagits
till de elever, sammanlagt omkring 540, vilka åren 1944 och 1945 intagits
på den 4-åriga linjen och sålunda komma att utexamineras våren 1948 respektive
våren 1949. Nyssnämnda lärarbehov måste alltså fyllas genom
utexamination på studentlinjen. De av de sakkunniga anförda siffrorna
rörande behovet av nya lärare under tiden till och med 1950-talet äro visserligen
endast preliminära men ge likafullt en klar bild av graden av den väldiga.
utvckling av folkskolan, man för det närmaste decenniet har att emotse.

Innevarande läsår ha vid folkskoleseminarierna — förutom å den förutnämnda
provisoriska utbildningslinjen — intagits sammanlagt 22 klassavdelningar
med lika fördelning på de 4- och 2-åriga linjerna. Detta har möjliggjorts
genom utnyttjande till det yttersta av befintliga seminarielokaler,

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 2J+2.

vilka egentligen endast äro avpassade för en normal årlig intagning av 16
klassavdelningar. Antalet detta år intagna elever utgör alltså (22 X 28 =)
616 mot normalt (16 X 28 =) 448. Som nyss påpekats, skulle egentligen till
hösten 1948 behöva utexamineras i runt tal 1 000 lärare och till hösten därpå
ytterligare omkring 460 lärare på studentlinjen. Att instundande höst
och hösten 1947 å studentlinjen intaga sammanlagt närmare 1 500 elever
torde emellertid med hänsyn främst till svårigheten att få väl kvalificerade
sökande icke vara möjligt. Det torde därför icke kunna undvikas, att även
för åren 1948/50 en viss brist på lärare kommer att föreligga. Med en intagning
hösten 1946 av, som de sakkunniga föreslagit, 588 elever på studentlinjen
och en måhända lika stor intagning hösten 1947 på denna linje
skulle dock lärarbehovet för ifrågavarande år till större delen bli tillgodosett.

Förutom nämnda intagning av 588 elever på studentlinjen ha de sakkunniga
räknat med att även 476 elever skulle intagas på den 4-åriga linjen.
För att möjliggöra detta ha de sakkunniga föreslagit dels en ytterligare
utvidgning av de nuvarande seminarierna med 6 klassavdelningar och dels
inrättandet av tre provisoriska seminarier med en sammanlagd intagningskapacitet
av normalt 7 men för nästa budgetår, då de olika linjerna icke
ännu äro färdigorganiserade, 10 avdelningar. Sammanlagt skulle alltså detta
år intagas (22 + 6 + 10 =) 38 klassavdelningar.

Det är sålunda en mycket omfattande elevintagning vid seminarierna
nästa läsår, som förordas av de sakkunniga. De förut anförda siffrorna rörande
det beräknade lärarbehovet visa emellertid, att den är erforderlig
och att ytterligare väsentliga utvidgningar av organisationen för en rätt
avsevärd tid framåt komma att bli nödvändiga. Jag tillstyrker därför en
intagning nästa läsår av det föreslagna antalet, 1 064 elever, och finner
ingen erinran mot att dessa fördelas med 588 elever på 2-åriga och med
476 elever på 4-åriga linjer.

Den utvidgning av seminarieorganisationen, som detta kommer att innebära,
kräver givetvis genomförandet av vissa byggnadsarbeten. Vad först
beträffar de redan befintliga seminarierna, innebär det av de sakkunniga
efter samråd med byggnadsstyrelsen framlagda byggnadsförslaget, som i
huvudsak avser antingen inredning av förefintliga outnyttjade utrymmen
i seminarierna eller uppförande av barackbyggnader, enligt min mening
en lämplig lösning. För relativt obetydliga kostnader skulle man därmed erhålla
för det tillfälliga behovet fullt tillfredsställande lokaler, samtidigt som
man icke riskerar att vid en återigen inträdande minskning av seminarieorganisationen
stå med värdefulla lokaler outnyttjade. Ehuru jag först i det
följande ämnar taga definitiv ställning till dessa och andra byggnadsfrågor,
vill jag därför redan nu i princip ansluta mig till det framlagda byggnadsprogrammet.
Med biträdande av de synpunkter i ämnet, som från de sakkunnigas
och skolöverstyrelsens sida anförts, delar jag sålunda icke stats -

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2J/2.

kontorets uppfattning, att byggnadsprogrammet icke bör genomföras, i
vad detsamma avser en utökning av övningsskolornas lokaler.

Beträffande förläggningen av de provisoriska seminarierna synes till en
början icke någon erinran kunna göras mot inrättandet av sådana seminarier
i Gävle och Hälsingborg, varvid jag förutsätter, att dövstumskolans i
Gävle respektive Wintzellska skolans i Hälsingborg lokaler komma att utnyttjas
för ändamålet. Till frågan om ombyggnad av förstnämnda lokaler
återkommer jag senare. Vad därefter det föreslagna provisoriska seminariet
i Stockholm beträffar, kan visserligen visst fog föreligga för statskontorets
uppfattning, att Stockholm med dess högre levnadskostnader är mindre
lämplig som seminarieort, men å andra sidan synes det rimligt, att denna
stad med sitt stora rekryterings- och mottagningsområde i fråga örn lärare
förses med ökade utbildningsmöjligheter. Det bör även erinras, att det nuvarande
seminariet i Stockholm endast är avsett för kvinnliga elever, varför
det måste anses motiverat med en utbildningsanstalt jämväl för de manliga
aspiranterna inom folkskolläraryrket. Jag vill därför tillstyrka de sakkunnigas
förslag även i denna del.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då jag icke heller funnit något
att erinra mot den av de sakkunniga föreslagna proportionen mellan manliga
och kvinnliga elever, skulle alltså för nästa läsår elevintagningen vid de
olika seminarierna komma att gestalta sig på sätt som framgår av den å
sid. 14 upptagna sammanställningen.

Personalfrågor m. m.

Rektorernas lönegradsplacering. I enlighet med av 1944 års riksdag
godkända principer för lönegradsplaceringen av folkskoleseminariernas rektorer
äro rektorerna vid dubbelseminarierna ävensom rektor vid seminariet
i Stockholm med hänsyn till dettas egenskap av pro vårsans tält placerade i
avlöningsgrupp I (lönegraden E 13), medan rektorerna vid de tre enkelseminarier,
som ej äro provårsanstalter, tillhöra avlöningsgrupp lil (lönegraden
E 11).

De sakkunniga ha föreslagit, att rektorerna icke blott vid samtliga nu
befintliga folkskoleseminarier utan även vid de föreslagna nya seminarierna
från och med nästa budgetår hänföras till avlöningsgrupp I. De nuvarande
enkelseminarierna i Kalmar, Karlstad och Luleå komme nämligen
redan från och med hösten 1946 att erhålla lika stor omfattning som ett
dubbelseminarium eller, vad de två senare anginge, till och med ännu större.
Vad de nya seminarierna beträffade, komme dessa visserligen ej redan då
att ha motsvarande omfattning, men rektorernas arbete med uppbyggande
av ett nytt seminarium vore så betungande, att anledning icke syntes föreligga
att icke redan från början giva även dessa rektorer den definitiva
lönegradsplaceringen.

De sakkunniga ha vidare i detta sammanhang föreslagit, att rektorerna

23

Kungl. Maj:ts proposition nr

skulle kunna beredas en ännu större nedsättning av undervisningsskyldigheten
än för närvarande är fallet. De sakkunniga ha härom anfört följande.

Det kan givetvis diskuteras, huruvida icke rektorerna vid de seminarier,
som erhålla tre examinationsavdelningar, borde erhålla högre avlöning än
rektorerna vid seminarier med två examinationsavdelningar (= de nuvarande
dubbelseminarierna). Det synes dock de sakkunniga vara lämpligare
att giva dem kompensation på annat sätt än genom ekonomiskt vederlag,
nämligen i form av lägre undervisningsskyldighet. I § 94 seminariestadgan
angives rektors undervisningsskyldighet till 10 å 14 veckotimmar. Detta
gäller dock i regel endast för rektorer vid enkelseminarier. Enligt samma
paragraf kunna nämligen rektorerna vid provårsseminarier och dubbelseminarier
få undervisningsskyldigheten nedsatt till 8 veckotimmar, och
Kungl. Maj:t har i vissa fall medgivit ytterligare nedsättning. För den
tid den s. k. snabbutbildningen vid seminarierna pågår, kan rektor till och
med helt befrias från undervisning. I detta sammanhang kan nämnas, att
rektorer vid provårsläroverk medgivits nedsättning ned till 5 veckotimmars
undervisning.

Det synes vara rimligt, att man av rektorerna vid de seminarier, som
omfatta tre linjer, icke fordrar mer än 5 veckotimmars undervisning. De sakkunniga
vilja därför föreslå, att i seminariestadgan intages en föreskrift om
möjlighet till sådan nedsättning i dessa rektorers undervisningsskyldighet.
Denna bör dock ej ifrågakomma, förrän seminarierna fått en omfattning
av mera än sex klassavdelningar.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslagen.

Statskontoret har — ehuru med viss tvekan — biträtt förslaget om uppfattning
av rektorerna vid seminarierna i Kalmar, Karlstad och Luleå till
avlöningsgrupp I redan från och med nästa budgetår. Vissa skäl syntes
också tala för att rektor vid det nya seminariet i Gävle redan från och med
första verksamhetsåret hänfördes till nämnda avlöningsgrupp. Däremot
borde rektorstjänsterna vid de nya seminarierna i Hälsingborg och Stockholm
med hänsyn till dessa läroanstalters ringa omfattning tills vidare placeras
i högst avlöningsgrupp II.

Emot förslaget rörande ytterligare nedsättning av rektors undervisningsskyldighet
har statskontoret icke funnit något att erinra.

Allmänna lönenämnden har funnit tveksamt, örn en omedelbar placering
av rektor vid det provisoriska seminariet i Hälsingborg i avlöningsgrupp I
kunde vara motiverad. Lönenämnden bär anfört bland annat följande.

Lönenämnden vill erinra, att lönenämnden i utlåtande den 2 december
1943 angående avlöningsgruppering för rektorer vid folk- och småskoleseminarier
bland annat förordade, att rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm
skulle för sådant läsår, då antalet avdelningar vid seminariet befunnes
mera avsevärt överstiga det enligt normalorganisationen bestämda,
få komma i åtnjutande av en särskild gottgörelse å förslagsvis 500 kronor.
Prövningen av frågan, huruvida dylik gottgörelse finge för visst läsår utgå,
borde åvila Kungl. Majit. Lönenämnden ville tillägga, att det föreslagna
förfaringssättet syntes i princip kunna tillämpas även beträffande andra

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 62''t?..

folkskoleseminarier där likartade förhållanden som vid stockholmsseminariet
kunde komma att föreligga.

Den omständigheten, att vid 1944 års riksdag folkskoleseminariet i Stockholm
i egenskap av provårsseminarium uppflyttades från lönegrupp II till
lönegrupp I kan knappast tagas till intäkt för att statsmakterna underkänt
den principiella ståndpunkt, som lönenämnden sålunda tidigare intagit till
frågan om ersättning till rektor vid provisorisk utvidgning av folkskoleseminarium.
Såvitt framgår av den av de sakkunniga torebragta utredningen,
torde emellertid den nu ifrågavarande utbyggnaden av seminarieorganisationen
få större varaktighet än lönenämnden räknade med, då lönenämnden
gjorde ovanberörda uttalande. Det synes sålunda ställt utom ali tvekan,
att behovet av den föreslagna utökningen av folkskoleseminarierna i
Kalmar, Karlstad och Luleå kommer att kvarstå åtminstone under de närmaste
fem åren och med all sannolikhet betydligt längre tid. Vid sådant
förhållande och då möjlighet kommer att föreligga att taga ifrågavarande
rektorers avlöningsgruppering under omprövning vid utgången av löpande
förordnandeperiod den 1 juli 1949, vill lönenämnden icke motsätta sig de
sakkunnigas förslag i här ifrågavarande del. Erinras må emellertid, att vid
den provisoriska utbyggnaden av vissa småskoleseminarier uppflyttning av
vederbörande rektor till högre lönegrupp icke ansetts böra ske, förrän seminariets
utbyggnad fullbordats (jfr propositionen 1946:77, sid. 13).

Med hänsyn till angelägenheten av att för rektorstjänsterna vid de tre
provisoriska folkskoleseminarierna kunna förvärva väl kvalificerade personer,
vill lönenämnden icke heller framställa någon erinran mot att dessa
tjänster inrättas såsom ordinarie. En förutsättning härför torde dock vara,
att ifrågavarande provisoriska seminarier kunna beräknas bliva erforderliga
under minst sex läsår. Vad angår lönegruppsplaceringen för rektorerna
för dessa seminarier synes det i och för sig icke vara något att erinra mot
att rektorerna för seminariet i Gävle, vilket fullt utbyggt kommer att omfatta
ett dubbelt 4-årigt seminarium med övningsskola, samt för seminariet
i Stockholm med en 4-årig linje och två studentlinjer placeras i avlöningsgrupp
I. Då vidare de administrativa arbetsuppgifterna vid uppbyggandet
av dessa seminarier torde bli krävande, finner lönenämnden skäligt, att
rektorsbefattningarna därstädes placeras i lönegrupp I redan från och med
läsåret 1946/47. Däremot måste lönenämnden finna tveksamt, om det provisoriska
seminariet i Hälsingborg (2, möjligen 3, parallellavdelningar av
studentlinjen) blir av sådan omfattning, att en omedelbar placering av rektorn
i avlöningsgrupp I är motiverad. Därest icke en sådan placering anses
påkallad för att tillförsäkra detta seminarium en kvalificerad person å rektorstjänsten,
torde tills vidare en placering i avlöningsgrupp II kunna övervägas.

I anledning av förslaget om nedsättning i vissa fall av rektorernas undervisningsskyldighet
till 5 veckotimmar har lönenämnden framhållit, att vid
de allmänna läroverken en så långt gående nedsättning endast förekommer
i undantagsfall.

Ämneslärare. Enligt 1936 års riksdagsbeslut upptog personalförteckningen
10 lektorer vid seminariet i Falun och 9 lektorer vid övriga dubbelseminarier.
Att det förstnämnda seminariet erhöll en lektor mer än de övriga,
berodde på att detsamma enligt organisationsplanen skulle vara för -

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 21$.

sett med en s. k. småskollärarinnelinje, vilken fordrade något flera lärare i
kunskapsämnen än studentlinjen. Linjen i fråga rönte emellertid föga efterfrågan
och har under senare år ersatts av en studentlinje. I besparingssyfte
genomfördes sedermera en reduktion av lektorernas antal, varvid seminariet
i Falun fick 9 och övriga dubbelseminarier 8 lektorer.

Beträffande behovet av nya lektorstjänster ha de sakkunniga anfört följande.

Den genomförda reduktionen av antalet lektorstjänster har i vissa fall
visat sig olycklig. Så erhöll t. ex. seminariet i Göteborg vid reduktionen
endast en modersmålslektor, och då denne på grund av riksdagsmannauppdrag
är tjänstledig större delen av läsåret, uppehälles tjänsten i detta viktiga
ämne i allmänhet av relativt oerfarna lärare. En sådan anordning är
givetvis otillfredsställande för en lärarutbildningsanstalt och blir det desto
mera i detta fall, då det samtidigt gäller en provårsanstalt.

Även om icke seminarierna skulle utvidgas, vore det lämpligt att nu söka
återfordra de lektorat, som i besparingssyfte indrogos. Seminariet i Göteborg
bör därför nu återfå det nionde ordinarie lektoratet.

Övriga seminarier komma att väsentligt utvidgas och deras behov av seminarielärare
att öka. Vad lektoraten beträffar torde behovet kunna uppskattas
till:

9 vid typen 4 + 2
10 » » 4 + 2 + 2

13 ä 14 » » 4 + 4 + 2

Enligt de sakkunnigas mening är det av avgörande betydelse, att seminarierna
hava goda och erfarna lärarkrafter till sitt förfogande. Lärarutbildningens
resultat är ju i väsentlig grad beroende av seminarielärarnas kvalifikationer.
Det är därför av vikt, att man genom ordinarie anställning kan
locka erfarna lärare till seminarierna. De ovan uppräknade tjänsterna borde
därför göras ordinarie. Ett mindre antal skulle dock måhända kunna utbytas
mot extra ordinarie adjunktstjänster.

Under läsåret 1946/47 bör åtminstone 9 lektorat finnas vid varje seminarium
med undantag av seminariet i Kalmar, som synes kunna nöja sig
med 7.

Resten av ovan nämnda tjänster synes, åtminstone till största delen, böra
inrättas 1947.

Även vid de nya, provisoriska seminarierna böra vissa ordinarie och extra
ordinarie ämneslärartjänster inrättas. Givetvis gäller här i lika hög grad
som vid de permanenta seminarierna, att erfarna lärare böra lockas dit, men
det ligger dock i sakens natur, att man här bör vara försiktigare med inrättande
av ordinarie tjänster. De sakkunniga finna icke anledning att redan
nu taga ställning till frågan örn det antal ordinarie och extra ordinarie
tjänster vid dessa seminarier som erfordras, när de nått full storlek. Under
deras första läsår 1946/47 synes det vara tillräckligt, örn det största av
dem, nämligen seminariet i Gävle, erhåller 1 ordinarie lektorstjänst.

De sakkunniga lia i anslutning till vad sålunda anförts föreslagit inrättande
av sammanlagt 16 nya ordinarie lektorstjänster enligt följande sammanställning.

26

Kungl. Majlis ''proposition nr 21$.

Seminarium

Antal lektorstj änster

nu

föreslagna

nya

summa

1946/47

Falun..........

9

_

9

Göteborg........

8

i

9

Kalmar.........

6

i

7

Karlstad........

6

3

9

Linköping........

8

1

9

Luleå..........

6

3

9

Lund..........

8

1

9

Stockholm (kvinnligt) .

6

3

9

Umeå..........

8

1

9

Uppsala.........

8

1

9

Gävle..........

—

1

1

Hälsingborg.......

—

—

—

Stockholm (manligt) . .

—

—

—

Summa

73

16

89

Dessutom ha de sakkunniga föreslagit inrättande av en extra ordinarie
adjunktstjänst vid vartdera seminariet i Luleå och Gävle.

Skolöverstyrelsen har, i betraktande av att seminarierna enligt överstyrelsens
beräkningar ändock måste räkna med ett ganska stort antal extra lärare
och timlärare, funnit de sakkunnigas förslag örn inrättande av ett till
synes relativt stort antal nya ordinarie och extra ordinarie tjänster rätt
blygsamt. Överstyrelsen har därför framhållit vikten av att någon minskning
icke vidtages av det sålunda föreslagna antalet.

Statskontoret, som endast tillstyrkt inrättande av 8 nya lektorstjänster,
har anfört följande.

Då utvidgningen av seminarierna blivit till fullo genomförd, lärer med
hänsyn till vad besparingsberedningen vid tidigare tillfällen anfört (referat
i propositionen nr 175/1942, sid. 33) antalet lektorsbefattningar böra beräknas
till högst 8, 9 och 12 å 13 mot föreslagna 9, 10 och 13 å 14 vid de i
framställningen angivna olika typerna av seminarier. Härtill kommer, att
på grund av de nya seminarielinjernäs provisoriska karaktär stor försiktighet
överhuvudtaget bör iakttagas vid inrättandet av nya ordinarie lärarbefattningar.
För nästkommande budgetår synes sålunda utökningen av
antalet lektorst jänster böra begränsas till högst 8 mot föreslagna 15 befattningar.
Då vidare några skäl icke anförts, som skulle kunna motivera inrättandet
av ytterligare ett lektorat vid seminariet i Göteborg, som icke
kommer att beröras av den nu planerade utvidgningen, torde det sammanlagda
antalet lektorsbefattningar vid folkskoleseminarierna för budgetåret
1946/47 fastställas till 81 mot föreslagna 89.

Allmänna lönenämnden framhåller, att det knappast stöde i överensstämmelse
med eljest inom statsförvaltningen vedertagna principer att inrätta

27

Kungl. Maj:ts -proposition nr 242.

ordinarie eller ens extra ordinarie befattningar vid provisoriska organisationer.
De sakkunnigas förslag om inrättande av ordinarie och extra ordinarie
befattningar vid de provisoriska folkskoleseminarierna samt för de
provisoriska avdelningarna av redan befintliga seminarier torde därför böra
vinna bifall endast under förutsättning, att dylika befattningar ansåges erforderliga
för att en tillfredsställande rekrytering skulle kunna erhållas. Vidare
borde i god tid före avvecklingen av de provisoriska anordningarna
åtgärder vidtagas för att möjliggöra en successiv indragning av sådana
tjänster, som icke då befunnes erforderliga enligt normalorganisationen.

Övningslärare. Ehuru antalet lektioner i övningsämnena kommer att
stiga högst betydligt vid de utvidgade seminarierna, ha de sakkunniga likväl
för budgetåret 1946/47 endast velat föreslå inrättandet av en ny ordinarie
tjänst i dessa ämnen, nämligen en kvinnlig gymnastiklärartjänst i
Luleå. Därmed skulle överensstämmelse ernås med de nuvarande dubbla
samseminarierna i Göteborg, Lund och Umeå, där det finnes två ordinarie
lärare i gymnastik, en manlig och en kvinnlig.

För närvarande äro lärarna i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarierna
placerade i lönegraden A 17, medan motsvarande lärare vid enkelseminarierna
äro placerade i lönegraden A 14. De sakkunniga ha föreslagit, att från
och med nästa budgetår samtliga lärare i trädgårdsskötsel vid de nuvarande
seminarierna skola placeras i lönegraden A 17. Till stöd härför lia de
sakkunniga anfört:

Det kan ifrågasättas huruvida denna skillnad i lön är rättvis. Antalet
undervisningstimmar i ämnet är knappast så olika vid de båda slagen av
seminarier att det motiverar den stora skillnaden i lönegradsplacering. Och
vad skötseln av seminariets trädgård beträffar, så är trädgårdslärarens arbetsbörda
mera beroende av trädgårdens omfattning än av seminariets karaktär
av dubbel- eller enkelseminarium.

De sakkunniga ha fått taga del av framställningar till skolöverstyrelsen
dels från rektor, dels från läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Kalmar,
vari på ett ganska övertygande sätt nyssnämnda förhållanden påtalats
och lärarens placering i lönegraden A 17 påyrkats.

Örn sålunda skäl kunna tala för lika lönegradsplacering för samtliga trädgårdslärare
redan under nuvarande förhållanden, så är detta så mycket
mera motiverat, därest samtliga seminarier enligt de sakkunnigas förslag
utvidgas till dubbelseminarier. De sakkunniga vilja därför föreslå, att lärarna
i trädgårdsskötsel vid seminarierna i Kalmar, Karlstad och Luleå
uppflyttas i lönegraden A 17. Det nu utgående personliga lönetillägget till
läraren i Karlstad synes vid sådant förhållande böra bortfalla.

Slutligen ha de sakkunniga föreslagit inrättandet av ett antal extra ordinarie
övningslärartjänster, nämligen 8 i musik (vid seminarierna i Falun, Karlstad,
Linköping, Luleå, Lund, Stockholm [manligt], Umeå och Uppsala), 3 i
gymnastik (vid seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala) samt 3
i manlig slöjd (vid seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala). De sak -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jt2.

kunniga ha framhållit, att beträffande samtliga föreslagna övningslärartjänster
gällde, att vederbörande innehavare bomme att erhålla minst 30
veckotimmars undervisning.

Skolöverstyrelsen har icke funnit något att erinra mot förslagen.

Statskontoret har avstyrkt förslaget örn inrättande av en ordinarie kvinnlig
lärartjänst i gymnastik i Luleå samt om ändrad löneställning för vissa
lärare i trädgårdsskötsel. Ämbetsverket har anfört följande.

Enligt statskontorets mening föreligga icke tillräckliga skäl att nu inrätta
en ordinarie kvinnlig lärartjänst i gymnastik vid seminariet i Luleå. Undervisningen
ifråga bör tills vidare omhänderhavas av en extra ordinarie befattningshavare.
I övrigt synes icke vara något att erinra mot beräkningen
av antalet extra ordinarie övningslärarbefattningar vid seminarierna under
nästkommande budgetår.

Statskontoret kan på föreliggande utredning icke bedöma, huruvida skäl
föreligga för en uppfattning av de för närvarande till lönegraden A 14
hänförda befattningarna såsom lärare i trädgårdsskötsel vid seminarierna i
Kalmar, Karlstad och Luleå. Då ifrågavarande lärare åvilande göromål, som
omfatta såväl praktisk och teoretisk undervisning som skötsel av seminarieträdgårdarna,
i vart fall icke torde komma att undergå någon väsentlig
ökning redan under nästkommande budgetår, bör för närvarande icke någon
jämkning av löneställning vidtagas. Frågan örn en uppfattning av befattningarna
till högre lönegrad synes böra upptagas till övervägande av 1941
års lärarlönesakkunniga i samband med den nu pågående allmänna översynen
av övningslärarnas avlöningsförmåner.

Allmänna lönenämnden har icke ansett sig kunna på grundval av den
föreliggande utredningen taga ställning till frågan, huruvida skäl i och för
sig föreligga för att i lönehänseende jämställa lärarna i trädgårdsskötsel vid
dubbel- och enkelseminarierna. Däremot syntes det lönenämnden motiverat,
att ifrågavarande lärare placerades i 17 lönegraden under den tid, enkelseminarierna
vore utbyggda till dubbelseminarier. Lönenämnden ville därför
förorda, att tills vidare extra ordinarie lärartjänster i trädgårdsskötsel i
lönegraden Eo 17 finge vara inrättade vid seminarierna i Kalmar, Karlstad
och Luleå. Under tiden borde de ordinarie lärartjänsterna i trädgårdsskötsel
i lönegraden A 14 hållas vakanta.

Övningsskollärare m. m. Enligt 1936 års organisationsplan för folkskoleseminarierna
skulle det finnas 5 övningsskollärare vid varje enkelseminarium
och 9 vid varje dubbelseminarium. Pro vårsseminarierna i Göteborg
och Stockholm skulle dock förses med 11 respektive 7 övningsskollärare.
Sedermera har seminariet i Stockholm erhållit ytterligare en övningsskollärare
med anledning av den till seminariet förlagda hjälpklasslärarkursen.

Beträffande behovet av nya övningsskollärartjänster ha de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.

Den nuvarande organisationen av övningsskolan måste anses otillräcklig.
Örn elevernas praktiska utbildning med auskultationer, övningslektioner och

29

Kungl. Marits ''proposition nr Sisener
av olika slag skall fullt tillgodoses, blir övningsskolan så belastad
och dess undervisning så sönderstyckad, att övningsskolans barn måste bli
lidande därpå. Vid det nyligen av skolöverstyrelsen anordnade mötet med
seminariernas rektorer framkommo bestämda krav på förbättringar härutinnan.
Bristerna ha ytterligare poängterats, sedan elevantalet i seminarieklasserna
ökats till 28, även om de medel, som ställts till förfogande för
utnyttjande vid den praktiska utbildningen av folkskolornas lärare varit
till stor nytta.

Rektorn vid seminariet i Stockholm har i en P. M. till de sakkunniga påpekat,
att, om utbildningen skulle kunna rationellt ordnas, övningsskolan
vid nämnda seminarium borde förses med icke mindre än 22 klassavdelningar.

Även om de sakkunniga äro av den åsikten, att den praktiska utbildningen
vid seminarierna är i behov av förbättring och rationalisering, ha de sakkunniga
dock icke ansett sig böra framställa några förslag härom. Lärarutbildningen
torde inom den närmaste framtiden komma att bli föremål
för utredning genom särskilda sakkunniga, och dessa komma då givetvis att
såsom en viktig punkt på sitt program hava frågan om reformering av den
praktiskt pedagogiska utbildningen.

De sakkunniga ha därför vid sina beräkningar utgått från 1936 års plan
med de modifieringar därav, som äro betingade av den föreslagna utvidgningen
av organisationen. Det behövliga antalet övningsskollärare synes
från dessa utgångspunkter bliva följande.

9 vid typ 4 + 2

13 » » 4 + 2 + 2

14 » »4 + 4 + 2

Härtill komma 2 övningsskollärare vid provårsseminarierna och 1 vid
hjälpklasskursen i Stockholm.

För budgetåret 1946/47 ha de sakkunniga föreslagit inrättandet av sammanlagt
9 ordinarie och 15 extra ordinarie tjänster enligt följande tablå.

Antal övningssk

ollärartjan ster

nu

föreslagna nya

summa

1946/47

ord.

e.o.

ord.

e.o.

ord.

e.o.

Falun.............

7

i

2

i

9

2

Göteborg...........

11

—

—

—

11

—

Kalmar............

5

—

1

i

6

1

Karlstad...........

5

2

3

—

8

2

Linköping..........

9

—

—

i

9

1

Luleå.............

5

—

2

2

7

2

Lund.............

9

—

—

3

9

3

Stockholm (kv.).......

8

1

1

2

9

3

Umeå.............

9

—

2

9

2

Uppsala............

9

—

—

3

9

3

77

4

9

15

8G

19

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2J/2.

De sakkunniga ha därvid räknat med att seminarierna i Lund och Uppsala
skola bli provårsanstalter, varom skolöverstyrelsen enligt vad som närmare
framgår av det följande gjort framställning.

Vad angår de provisoriska seminarierna ha de sakkunniga ånyo framhållit,
att dessa böra förses med åtminstone en mindre övningsskola, fast ansluten
till seminariet. En sådan anordning syntes dock icke ovillkorligen
behöva genomföras första året. Under detta år borde den praktiska utbildningen
kunna förläggas uteslutande till respektive städers folkskolor.

För närvarande utgår ett belopp av 800 kronor till vart och ett av åtta
folkskoleseminarier för beredande av möjligheter att för seminarieelevernas
praktiska utbildning utnyttja jämväl folkskolorna på seminarieorterna. Beloppet
är avsett att utgå till en folk- eller småskollärare, som biträder vid
elevernas handledning i ungefär samma omfattning som en övningsskollärare.
Därest flera lärare anlitas för mindre uppgifter, uppdelas beloppet i
proportion till de olika lärarnas medverkan.

De sakkunniga, som funnit en väsentlig ökning av anslagsmedlen för
ifrågavarande ändamål behövlig, ha därom anfört följande.

Vid en utvidgning av seminarierna blir behovet av folkskolornas bistånd
för anordning av auskultation, serier m. m. ännu större. En dubblering av
anslaget synes vara per än behövligt. I detta sammanhang vilja de sakkunniga
påpeka, att höjningen av antalet elever per klassavdelning från 24 till
28 betydligt stegrat anspråken på övningsskolornas kapacitet, och att därför
folkskolornas biträde är alldeles nödvändigt.

Att, då det gäller detta anslag för 1946/47, göra skillnad mellan de olika
permanenta seminarierna, synes knappast motiverat. De sakkunniga vilja
alltså föreslå, att vart och ett av de permanenta seminarierna tilldelas ett
anslag för detta ändamål av 1 600 kronor.

Härtill kommer det behov, som föreligger med anledning av de vid seminarierna
anordnade särskilda (»snabb-»)utbildningskurserna. För vårterminen
1946 är härför beräknat arvoden till två lärare för var och en av de
14 avdelningarna. Då den praktiska utbildningen vid denna kurs blir av
betydligt större omfattning under läsåret 1946/47 erfordras då arvoden till
fyra lärare för varje avdelning, alltså 3 200 kronor per avdelning.

För samma ändamål behövs vid de provisoriska seminarierna i Gävle
3 200 kronor, i Hälsingborg 4 800 kronor och i Stockholm 3 200 kronor eller
tillsammans 11 200 kronor.

Sammanlagt erfordras sålunda till arvoden åt folk- och småskollärare, som
biträda vid seminarieelevernas praktiska utbildning (10 X 1 600 + 14 X
X 3 200 + 11 200 =) 72 000 kronor.

I detta sammanhang ha de sakkunniga framfört vissa förslag rörande
vikarierande, respektive extra och biträdande övningsskollärares avlöningsförhållanden,
vilka frågor komma att i annat sammanhang anmälas av chefen
för finansdepartementet.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31

Statskontoret däremot har ställt sig avvisande till desamma. Ämbetsverket
har anfört:

Med hänsyn till den ståndpunkt, som statskontoret intagit till frågan om
anordnandet av den praktiska utbildningen av eleverna vid de provisoriska
seminarielinjerna, kan ämbetsverket svårligen tillstyrka en utökning av antalet
ordinarie och extra ordinarie övningsskollärartjänster. Elevernas ökade
behov av auskultationer och övningslektioner bör i stället kunna tillgodoses
genom utnyttjande av närbelägna folkskolor. I de fall, då undervisningen
vid övningsskola ersättes med praktik vid folkskola, torde såsom för innevarande
budgetår och i enlighet med nu gällande beräkningsgrunder arvoden
böra utgå till de folk- och småskollärare, som biträda med elevernas handledning.
Vid bedömande av medelsbehovet för sådant ändamål bör beaktas,
att det belopp å 6 400 kronor, som av riksdagen för innevarande budgetår
anvisats till dylika arvoden, avsåg att eliminera de olägenheter, som kunde
väntas uppstå vid den praktiska utbildningen till följd av höjningen av elevantalet
från 24 till 28 i varje klass (riksdagens skrivelse 201/1942, sid. 33).
Att av berörda anledning ytterligare uppräkna anslagsposten i fråga synes
icke vara motiverat. Ej heller böra medel för ändamålet i ökad utsträckning
ställas till förfogande för seminariet i Göteborg, som icke beröres av den
planerade utvidgningen av seminarieorganisationen.

Vaktmästarpersonal. De sakkunniga ha föreslagit inrättande vid det
provisoriska seminariet i Gävle av två vaktmästarbefattningar, en i lönegraden
A 6 och en i lönegraden Eo 6, vilket skulle ske genom överflyttning
av dessa befattningar från dövstumskolan därstädes. De sakkunniga ha
härom anfört följande.

Föreståndaren för anstalten har meddelat, att båda dessa befattningshavare
bliva överflödiga vid anstalten efter dennas förflyttning till egendomen
Mogård. Tjänsterna komma därför att indragas. Den ordinarie vaktmästaren
bör då givetvis beredas annan statlig anställning. Detta bör örn möjligt
ske även med den extra ordinarie värmeledningsskötaren.

I skrivelser till de sakkunniga ha vaktmästaren Alfred Broström och
värmeledningsskötaren Gustaf Lundbäck anhållit, att de sakkunniga ville
föreslå dem till överflyttning till det nya seminariet i Gävle.

Föreståndaren har meddelat, att Broström är född 1901 och att han anställdes
som vaktmästare vid dåvarande sjätte distriktets dövstumskola i
Gävle 1930. Vid dövstumväsendets förstatligande övergick han i statlig
tjänst 1938 och blev ordinarie vaktmästare i lönegraden Ä 6 från den 1 juli
1939. Lundbäck är född 1903, antogs till värmeledningsskötare vid sjätte
distriktets dövstumskola 1930 och övergick i statlig tjänst 1938. Ilan är
extra ordinarie i lönegraden Eo G. Föreståndaren vitsordar deras stora lämplighet
för befattningarna och anser, att det för seminariets del bör vara av
värde att få ett par befattningshavare, som ha god kännedom såväl örn
fastigheten som om ortens förhållanden. Han tillstyrker därför på det varmaste
deras framställningar. De sakkunniga vilja föreslå att Broström och
Lundbäck utan ansökning erhålla respektive befattningar.

Beträffande behovet av ökad vaktmästarpersonal i övrigt anföra de sakkunniga
följande.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 2JtJ.

Vid seminariet i Hälsingborg och det provisoriska seminariet i Stockholm
torde en halvtidstjänstgörande extra vaktmästare vara tillfyllest.

De sakkunniga kunna icke nu avgöra, huruvida utvidgningen av de permanenta
seminarierna kommer att medföra behov av ökning i fråga om vaktpersonal
eller krav på höjda löner för denna personal. Den närmaste framtiden
får utvisa om åtgärder i denna riktning bliva erforderliga. Skulle emellertid
utökningen av personalen visa sig under någon tid av året vara oundgängligen
nödvändig, synes medel till avlönande av extra personal kunna
disponeras ur anslaget till icke-ordinarie personal.

Förslaget örn överflyttning av två vaktmästarbefattningar från dövstumskolan
i Gävle till det provisoriska seminariet därstädes har icke mött erinran
från någon av de hörda myndigheterna.

Höjda arvoden åt seminariebibliotekarierna. Till arvoden åt seminariebibliotekarier
utgår för närvarande ett belopp örn sammanlagt 10 000
kronor. Skolöverstyrelsen äger fördela arvodena, varvid skall iakttagas, att
desamma, där ej överstyrelsen finner anledning fastställa högre eller lägre
arvode, skola utgå med för budgetår räknat 1 080 kronor vid dubbelseminarium
och 000 kronor vid enkelseminarium. För innevarande budgetår har
arvodesbeloppet bestämts till 1 120 kronor vid ett vart av fyra seminarier,
till 1 080 kronor vid ett vart av tre seminarier, till 840 kronor vid ett vart
av två seminarier och till 600 kronor vid ett seminarium.

De sakkunniga ha nu föreslagit en väsentlig höjning av ifrågavarande
arvoden och därvid anfört följande.

De arvoden, som sålunda utgå, stå enligt de sakkunnigas mening icke i
rimlig proportion till det med bibliotekariebefattningarna förenade arbetet.
Biblioteket har vid seminarierna med deras friare arbetsformer på ett helt
annat sätt än t. ex. vid de allmänna läroverken kommit att bliva ett verksamt
och oundgängligt hjälpmedel vid undervisningen. Det bör, för de humanistiska
ämnenas vidkommande, hava samma betydelse som laboratorierna
för de naturvetenskapliga. Denna bibliotekets ställning som ett humanistiskt
laboratorium ställer stora krav på bibliotekarien, som icke blott skall handhava
den tekniska sidan av bibliotekets skötsel — ombesörja inköp, verkställa
katalogisering etc. — utan därjämte i betydande utsträckning meddela
individuell handledning rörande bibliotekets utnyttjande åt seminariets
elever. Detta betyder, att man vid ett dubbelseminarium, om biblioteket
skall kunna fylla den här antydda platsen i seminarieundervisningen, enligt
vad förste bibliotekskonsulenten i skolöverstyrelsen meddelat, måste
räkna med en genomsnittlig arbetstid för bibliotekarien av mellan 10 och
12 timmar per vecka.

Ännu ett skäl till ökning av de nu utgående bibliotekariearvodena utgör
den omständigheten, att bibliotekarien som regel även är den som har att
meddela undervisning i biblioteksskötsel. Därigenom är åt honom anförtrodd
utbildningen icke endast av de blivande skolbibliotekarierna utan jämväl
i stor omfattning av de blivande folkbibliotekarierna. Från dessa utgångspunkter
synes det vara angeläget, att arvodet bestämmes till ett sådant
belopp, att det blir möjligt att som bibliotekarie förvärva den för uppgiften
mest lämplige.

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jfi.

Härtill kommer nu, att verksamheten vid de flesta seminarier kommer
att betydligt vidgas. De sakkunniga vilja därför föreslå ett väsentligt ökat
arvode. Då bibliotekarierna även under en stor del av ferierna äro sysselsatta
med bibliotekets skötsel synes arvodet böra beräknas efter ett visst
månadsarvode, som lämpligen bör sättas till 200 kronor (alltså 2 400 kronor
per år) vid de nio större seminarierna, 150 kronor (1 800 kronor per år)
vid seminariet i Kalmar och 100 kronor (1 200 kronor per år) vid de provisoriska
seminarierna. Det sammanlagda anslagsbeloppet för budgetåret
1946/47 skulle sålunda bliva (9 X 2 400 + 1 800 + 3 X 1 200 =) 27 000
kronor, vilket innebär en höjning av anslaget med (27 000 — 10 000 =)
17 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har funnit de föreslagna arvodena väl motiverade. Överstyrelsen
har påpekat den stora betydelse, som biblioteken ha för det friare
studiearbete, som överstyrelsen gärna ville understödja. Detta slag av arbete
torde enligt överstyrelsens uppfattning bli ännu mer önskvärt efter den
reformering av lärarutbildningen, som under en nära framtid torde aktualiseras.
Att redan nu giva biblioteken en starkare ställning vid seminarierna
syntes därför vara en åtgärd av förutseende.

Statskontoret, som icke funnit anledning att införa nya grunder för beräkningen
av ifrågavarande arvoden, har anfört följande.

Statskontoret vill framhålla, att överstyrelsen äger befogenhet att med
hänsyn till i varje särskilt fall föreliggande omständigheter vidtaga en jämkning
uppåt eller nedåt av nyssnämnda arvodesbelopp. Någon anledning att
införa nya grunder för beräkningen av ifrågavarande gottgörelse lärer icke
föreligga. Statskontoret får fördenskull föreslå, att framställningen i denna
del icke måtte föranleda annan åtgärd, än att vederbörande anslagspost
uppräknas med skäligt belopp. Inom ramen av sålunda anvisade medel
bör överstyrelsen med stöd av berörda befogenhet och med beaktande av
den ökning i arbetsbördan, som vid vissa seminarier kan hava inträtt till
följd av utvidgningen av seminarieorganisationen eller av annan anledning,
tillgodose det i varje särskilt fall föreliggande behovet av arvodesförhöjning.

Allmänna lönenämnden har funnit förslaget värt beaktande men ifrågasatt,
örn icke frågan borde prövas i samband med motsvarande spörsmål
vid de allmänna läroverken.

Biträdeshjälp å rektorsexpeditionerna. I avlöningsstaten för folkskoleseminarierna
är under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, uppförd en delpost till arvoden åt biträden på
rektorsexpeditionerna, för närvarande upptagen till 10 000 kronor. Skolöverstyrelsen
äger fördela arvodena, varvid skall iakttagas, att dessa, där ej
överstyrelsen finner anledning fastställa högre eller lägre arvode, skola utgå
med flir budgetår räknat 690 kronor vid dubbelseminarium och 560 kronor
vid enkelseminarium samt därutöver 100 kronor vid pro vårsseminarium.
För innevarande budgetår bär anslagsbeloppet bestämts till 1 100 kronor
vid ett vart av fyra seminarier, till 1 000 kronor vid ett vart av tre seminaBihang
till riksdagens protokoll lOIfG. 1 sami. Nr 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr Mfi.

rier, till 900 kronor vid ett vart av två seminarier och till 800 kronor vid
ett seminarium.

Av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må dessutom
utgå till vartdera seminariet i Göteborg och Stockholm ett belopp av
högst 1 350 kronor för anställande av arvodesavlönat skrivbiträde och till
övriga seminarier för bestridande av utgifter för renskrivning ett belopp av
sammanlagt 2 400 kronor att enligt överstyrelsens bestämmande fördelas
mellan dessa seminarier.

De sakkunniga lia funnit nu rådande förhållanden otillfredsställande och
föreslagit, att vid varje seminarium skulle anställas ett heltids- eller halvtidstjänstgörande
kontorsbiträde i lönegraden Ex 4. Halvtidstjänstgörande
biträden skulle finnas vid seminariet i Kalmar och vid de provisoriska seminarierna
i Gävle, Hälsingborg och Stockholm, medan biträdena vid övriga
seminarier skulle vara heltidstjänstgörande. Därest detta förslag bifölles,
syntes de nuvarande anslagsmedlen till renskrivning icke längre behöva
utgå. Till stöd för förslaget lia de sakkunniga anfört bland annat följande.

Ett spörsmål, som intimt sammanhänger med utvidgningen av seminarierna,
är frågan örn rektorernas arbetsbörda. Det är ett länge känt och
ofta omvittnat förhållande, att såväl seminarie- som läroverksrektorerna i
alltför stor utsträckning måste använda sin tid till arbetet med expeditionsärendena
och därigenom hindras att ägna sig åt andra ur pedagogisk synpunkt
viktigare göromål. Vissa tider pä läsåret äro rektorerna vid de stora
seminarierna och läroverken så upptagna av expeditions- och organisationsgöromål,
att de icke på långt när på satt som vore önskligt kunna följa det
kontinuerliga undervisningsarbetet inom sina skolor. Det kan ju icke ur det
allmännas intresse försvaras, att rektorerna på detta sätt förvandlas till ett
slags skolkamrerare eller kanslister, och det har också från rektorerna själva,
från skolöverstyrelsen, genom motioner i riksdagen, i sakkunnigutredningar
rörande skolväsendet och från ecklesiastikdepartementet i olika sammanhang
framhållits vikten av att en ändring härvidlag bomme till stånd.

Det kan i detta sammanhang ha sitt intresse att erinra om förhållandena
inom det kommunala skolväsendet i landet. Hel-, trefjärdedels- eller halvtidsanställda
kontorsbiträden förekomma numera i stor utsträckning å skolexpeditionerna.
I Stockholm t. ex. finnas å stadens samtliga överlärarexpeditioner
heltidsanställda eller trefjärdedelsanställda kontorsbiträden med en
daglig arbetstid av 7 respektive 5 timmar, å de kommunala flickskolornas
rektorsexpeditioner äro anställda biträden med 5 timmars daglig tjänstgöring
och å de kommunala mellanskolornas och de praktiska mellanskolornas
rektorsexpeditioner heltidsanställda kontorsbiträden. Anordningen har
i det hela fungerat väl och visat sig mycket fördelaktig.

Vad beträffar seminarierna kvarstår frågan örn nödig hjälp åt rektorerna
i deras expeditionsarbete i stort sett olöst. De gamla skrivbiträdesbefattningarna,
som i regel bestridas av någon seminariets lärare, äro så lågt avlönade,
för närvarande ungefär 1 000 kronor per år, att de icke kunna fylla
det behov, som det här rör sig örn. De sakkunniga anse emellertid, att dessa
rektorsbiträden kunna bibehållas och avlönas med ungefär enahanda belopp
som hittills. De böra vara lärare vid seminariet och deras uppgifter skola
framförallt bestå i att vara rektorerna behjälpliga i frågor av sådan art,

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 21$.

som kräva pedagogisk insikt eller i övrigt mera facklig kännedom om organisationen
och dylikt än vad som i allmänhet kan begäras av eller påläggas
kontorsutbildade biträden. Sålunda böra dessa fackliga rektorsbiträden vara
till hjälp vid uppgörandet av schema för skolarbetet, för anordningarna i
samband med prov, examina m. m. Deras åligganden torde kunna bestämmas
och regleras av vederbörande rektorer.

Dessutom böra emellertid finnas fast anställda biträden med en fixerad
daglig arbetstid, antingen som heltidsbiträden eller halvtidstjänstgörande
biträden å rektorsexpeditionerna. De förutsättas äga kontorsutbildning, såsom
kunnighet i maskinskrivning och stenograf^ kunna föra böcker och
längder, uträkna avlöningar till lärare och övrig personal etc. samt i det
hela under rektors ledning verkställa en stor del av de mångskiftande arbeten
av daglig och kontinuerlig art, som förekomma å en större skolexpedition.
För folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, som äro provårsseminarier
och under en del av året dessutom ha kurser för utbildning av
hjälpklasslärare, synas heltidsanställda biträden under alla förhållanden
oundgängliga. _ Biträdena äro behövliga inte blott under lästerminerna. På
rektorsexpeditionerna förekommer nämligen så gott som hela sommaren
igenom ett stort antal mångskiftande arbetsuppgifter, som gör biträdets
närvaro även under större delen av ferien nödvändig, så t. ex. statistik,
skriftliga och muntliga förfrågningar, registrering av ansökningar till studentlinjen,
m. m. Samtliga folkskoleseminarier torde med hänsyn till den förestående
utvidgningen — seminarierna i Lund och Uppsala därjämte med
hänsyn till deras ombildning till provårsanstalter — vara i behov av heltidstjänstgörande
biträden med undantag möjligen för seminariet i Kalmar,
som är avsett att vara något mindre än de övriga. För detta seminarium
föreslå de sakkunniga halvtidstjänstgörande biträde, liksom tills vidare även
för de nya seminarierna i Gävle, Hälsingborg och Stockholm. Sammanlagt
skulle då från höstterminens början 1946 vid folkskoleseminarierna erfordras
9 heltidsanställda och 4 halvtidsanställda biträden. De böra ha kontorsbiträdens
löneställning och sålunda avlönas i lönegrad Ex 4.

Mot förslaget om fast anställda biträden kan möjligen invändas, att man
i stället borde giva rektorerna arbetshjälp genom ökning av det anslag till
renskrivning, som nu utgår. De sakkunniga vilja emellertid bestämt taga
avstånd från ett sådant förslag. Vad rektorerna nu behöva är icke tillfällig
skrivhjälp utan en regelbunden och under viss tid av dagen året runt ständigt
tillgänglig arbetshjälp. Örn detta beviljas, synes det nuvarande anslaget
till renskrivning kunna bortfalla.

Kostnaderna för biträden på rektorsexpeditionerna skulle alltså bli följande.

För de fackliga biträdena skulle liksom nu utgå 10 000 kronor för de 10
nuvarande seminarierna samt dessutom 3 000 kronor för de 3 provisoriska,
summa 13 000 kronor.

För kontorsbiträden i Ex 4 skulle enligt ovanstående förslag erfordras
25 959 kronor eller i runt tal 20 000 kronor, vilket belopp torde böra utgå
ur anslaget till övrig icke-ordinarie personal.

Ökningen i anslag i förhållande till budgetåret 1945/40 skulle bliva
(13 000 + 20 000 — 10 000 — 5 100 =) 23 900 kronor.

Skolöverstyrelsen bär biträtt fiirslaget örn anställande av hel- eller halvtidstjänstgörande
kontorsbiträden. Däremot har överstyrelsen icke kunnat
dela de sakkunnigas uppfattning, att särskilda anslagsmedel till renskrivning
hädanefter icke skulle vara behövliga. Överstyrelsen har anfört:

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Ulfö.

Under vissa tider av året är arbetet på rektorsexpeditionerna så forcerat,
att rektor torde vara nödsakad anlita extra arbetshjälp utöver det föreslagna
kontorsbiträdet. En mindre summa borde därför stå till rektors
förfogande för sådant ändamål. Överstyrelsen vill i detta sammanhang
erinra om att läroverksrektorerna vid sådana tillfällen äga möjlighet att ur
ljus- och vedkassan disponera visst belopp. 1 avvaktan på att erfarenhet
vinnes av de nya kontorsbiträdenas verksamhet vill överstyrelsen emellertid
icke nu föreslå någon ändring i de sakkunnigas förslag annat än beträffande
provårsseminarierna.

I skrivelse till skolöverstyrelsen den 21 februari 1946 ha rektorerna vid de
båda nuvarande provårsseminarierna i Göteborg och Stockholm framhållit
nödvändigheten av ett anslag, som kan disponeras vid de tillfällen, då arbetet
på rektorsexpeditionerna är särskilt hopat. De ha bland annat påpekat,
att det varit nödvändigt att vid terminernas början anlita två å tre extra
arbetskrafter, som vid sidan av skrivbiträdet arbetat nästan hela dagarna
under en å två veckor. Endast besvarandet av telefonpåringningar kan under
den brådaste tiden så gott som helt upptaga en person. Rektorerna föreslå,
att ett belopp av 1 200 kronor ställes till rektors förfogande för avlönande
av tillfällig hjälp på expeditionen.

Överstyrelsen tillstyrker denna hemställan men föreslår, att beloppet måtte
utgå med 800 kronor till varje pro vårsseminarium. Därest seminarierna i
Lund och Uppsala bliva provårsseminarier, behövs för ändamålet ett anslag
av (4 X 800 =) 3 200 kronor utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Statskontoret har förordat en annan anordning beträffande biträdeshjalpen
å rektorsexpeditionerna än den av de sakkunniga föreslagna. Ämbetsverket
har anfört:

Någon möjlighet att på föreliggande utredning bedöma behovet av ökad
biträdeshjälp å rektorsexneditionerna eller den lämpliga fördelningen av
förekommande kamerala göromål mellan de fackliga och de kontorsutbildade
biträdena föreligger icke. Därest kontorsutbildad personal i ökad utsträckning
anställes, torde emellertid — trots utvidgningen av seminarierna —
de arbetsuppgifter, som nu åvila de fackliga biträdena, komma att väsentligen
minskas, och förty en nedsättning av till dessa biträden utgående arvoden
böra vidtagas. Då organisationen av biträdeshjälpen och fördelningen
av göromålen å expeditionerna lämpligen böra bestämmas av rektor i varje
särskilt fall, synes storleken av arvodena till de olika biträdena icke böra
fastställas av skolöverstyrelsen. I stället kan till rektors förfogande ställas
ett lämpligt avvägt belopp att disponeras för avlönande av såväl fackliga
som kontorsutbildade biträden. I avlöningsstaten bör därför uppföras en
gemensam anslagspost, avseende avlöningskostnaderna för samtliga biträden,
att av överstyrelsen fördelas mellan de olika läroanstalterna. Ämbetsverket
får för sin del föreslå, att ett belopp av högst 26 000 kronor anvisas
för ändamålet för nästkommande budgetår, innebärande i förhållande till
medelsanvisningen för innevarande budgetar en anslagsförhöjning a icke
mindre än (26 000 — 10 000 — 5 100) i runt tal 11 000 kronor.

Allmänna lönenämnden har funnit de sakkunnigas förslag värt beaktande
men ansett frågan böra prövas i samband med motsvarande spörsmål vid
de allmänna läroverken.

37

Kungl. Marits proposition nr 2Jf2.

Enligt den år 1944 för tiden intill utgången av juni månad 1949 beslutade
lönegradsplaceringen för rektorerna vid folkskoleseminarierna
hänföras för närvarande rektorerna vid samtliga dubbelseminarier ävensom
rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm på grund av dettas egenskap av
provårsanstalt till avlöningsgrupp I (lönegraden E 13), medan rektorerna
vid de tre enkelseminarierna i Kalmar, Karlstad och Luleå tillhöra avlöningsgrupp
III (lönegraden E 11). Da nu även de senare seminarierna avses
bli dubbelseminarier, torde vederbörande rektorer böra uppflyttas i avlöningsgrupp
I. Detta synes, med hänsyn till att ifrågavarande seminarier —
på grund av den föreslagna elevintagningen nästa läsår och förekommande
klassavdelningar av den provisoriska utbildningslinjen — redan från och
med nästa läsår beräknas omfatta minst sex klassavdelningar eller lika mycket
som ett färdigorganiserat dubbelseminarium, böra ske redan från och
med budgetåret 1946/47. Vad beträffar de provisoriska seminarierna synes
fog finnas för att rektor vid seminariet i Gävle med hänsyn till dess redan
från början stora omfattning placeras i grupp I. Däremot synas tillräckliga
skäl knappast kunna anföras för en motsvarande placering av rektorerna
vid de provisoriska seminarierna i Hälsingborg och Stockholm. Jag biträder
därför statskontorets uppfattning, att dessa rektorer tills vidare icke böra
placeras högre än i avlöningsgrupp II.

I anledning av förslaget om nedsättning i vissa fall av rektorernas undervisningsskyldighet
till 5 veckotimmar vill jag erinra, att skolöverstyrelsen
för närvarande äger att efter framställning i varje särskilt fall medgiva rektor
den lättnad i eller befrielse från undervisningsskyldighet, som kan befinnas
påkallad av det merarbete, som vållas av den provisoriska utbildningslinjen.
Då, oavsett nämnda utbildning, förhållandena för en längre tid framåt
torde motivera en nedsättning i vissa fall av rektors undervisningsskyldighet
utöver vad i seminariestadgan medgives, vill jag förorda, att det överstyrelsen
givna bemyndigandet tills vidare utsträckes att gälla även då detta
icke föranledes av den provisoriska utbildningen.

Den avsevärda utvidgningen av seminarieorganisationen medför givetvis
krav på nya lärartjänster. Vid bifall till de sakkunnigas förslag örn inrättande
av nya ordinarie lektorstjänster skulle seminariet i Kalmar
få 7 och övriga nuvarande seminarier vartdera 9 lektorstjänster eller lika
många, som enligt 1936 års organisationsplan avsetts för ett dubbelseminarium.
Bortsett från seminariet i Göteborg, som emellertid är provårsanstalt,
komma dessa sistnämnda seminarier nu att erhålla större omfattning än ett
dubbelseminarium. Jag finner därför den föreslagna förstärkningen av lektorsrepresentationen
vid ifrågavarande seminarier väl motiverad. Vid de
provisoriska seminarierna har endast föreslagits en ordinarie lektorstjänst i
Gävle. Med hänsyn till detta seminariums stora omfattning synes någon
erinran icke kunna göras däremot. Jag tillstyrker alltså, att sammanlagt
16 nya ordinarie lektorstjänster inrättas från och med nästa budgetår med

Departe mentschefen.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 21+2.

den fördelning på de olika seminarierna, som de sakkunniga föreslagit (se
sid. 26). Jag förutsätter därvid, att de nya tjänsterna komma att ledigförklaras
i sådana ämnen, där kvalificerade sökande kunna väntas. Jag tillstyrker
även inrättandet av en extra ordinarie adjunktstjänst vid
vartdera seminariet i Luleå och Gävle.

Jag förordar vidare inrättande av extra ordinarie övningslärartjänster
vid seminarierna i enlighet med de sakkunnigas förslag. Icke
heller finner jag anledning till erinran mot inrättandet av en ordinarie kvinnlig
gymnastiklärartjänst i Luleå. Enligt vad jag under hand inhämtat kommer
innehavaren av densamma redan nästa läsår att bestrida en undervisning
av minst 30 veckotimmar. Mot förslaget om uppflyttning av lärarbefattningarna
i trädgårdsskötsel vid de nuvarande enkelseminarierna i Kalmar,
Karlstad och Luleå från lönegraden A 14 till den för motsvarande
lärare vid övriga seminarier gällande lönegraden A 17 ha invändningar rests
av såväl statskontoret som allmänna lönenämnden. Lönenämnden har därvid
i stället föreslagit inrättande av extra ordinarie befattningar i 17 lönegraden.
Det torde, såsom de sakkunniga framhållit, kunna ifrågasättas, örn den nuvarande
stora skillnaden i lönegradsplacering mellan dubbel- och enkelseminarier
överhuvudtaget är sakligt berättigad. Med hänsyn även till den förestående
utvidgningen av nämnda enkelseminarier torde en uppflyttning av
ifrågavarande befattningar i 17 lönegraden böra ske. De synas därvid alltjämt
böra vara placerade på ordinarie stat. Med hänsyn till de nuvarande
innehavarnas ålder kommer frågan örn en återgång till gällande förhållanden
med säkerhet icke att bli aktuell under deras tjänstetid. Vid bifall till detta
förslag torde det för närvarande till läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet
i Karlstad utgående personliga lönetillägget böra indragas.

Jag har redan tidigare förklarat mig icke kunna biträda statskontorets
uppfattning, att den praktiska lärarutbildningen för seminarieeleverna vid
det provisoriska seminariet i Gävle och samtliga nya linjer vid de redan
befintliga seminarierna borde helt och hållet ske genom anlitande av närbelägna
folkskolor. Den föreslagna utvidgningen av övningsskolorna torde
nödvändiggöra inrättandet av ett antal nya övningsskollärartjäns
t e r. Jag har icke funnit förslaget härutinnan oskäligt. I enlighet därmed
torde alltså för nästa budgetår böra inrättas sammanlagt 9 ordinarie och 15
extra ordinarie sådana befattningar.

För beredande av möjligheter att för seminarieelevernas praktiska utbildning
utnyttja jämväl folkskolorna på seminarieorten anvisade fjolårets riksdag
ett belopp av 800 kronor till ett vart av folkskoleseminarierna med undantag
av dem i Kalmar och Luleå att användas till arvoden åt de folkoch
småskollärare, vilka förordnas som handledare för seminarieeleverna.
Denna anordning har visat sig synnerligen värdefull, särskilt i betraktande
av att den från och med innevarande budgetår genomförda höjningen av
maximiantalet elever per klassavdelning från 24 till 28 betydligt stegrat

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^2.

anspråken på övningsskolornas kapacitet. Starka skäl tala därför för ett
fortsättande på den inslagna vägen. Förmånen synes nu böra komma alla
seminarier till del. De sakkunniga ha förordat ett belopp av 1 600 kronor
för vart och ett av de nuvarande seminarierna. Detta avser emellertid endast
den så att säga normala verksamheten vid dessa. För den praktiska utbildningen
på den provisoriska studentlinjen, vilken helt är förlagd till andra
folkskolor, erfordras särskilda medel, av de sakkunniga beräknade till 3 200
kronor för varje avdelning. Slutligen ha vid de provisoriska seminarierna
sammanlagt 11 200 kronor, nämligen 3 200 kronor vid vartdera seminariet
i Gävle och Stockholm samt 4 800 kronor vid seminariet i Hälsingborg, ansetts
erforderliga. Jag har icke funnit anledning till erinran mot dessa beräkningar
och vill alltså tillstyrka, att sammanlagt (10 X 1 600 + 14 X
X 3 200 + 11 200 =) 72 000 kronor anvisas för nu ifrågavarande ändamål.

Förslaget om överförande av två vaktmästartjänster, den ena
i lönegraden A 6 och den andra i lönegraden Eo 6, från vårdanstalten för
dövstumma med komplicerat lyte i Gävle till det provisoriska seminariet
därstädes synes ur olika synpunkter lämpligt, varför jag tillstyrker detsamma.
Jag förutsätter därvid, att de nuvarande innehavarna av ifrågavarande
tjänster, Broström respektive Lundbäck, skola utan ansökning
erhålla de nya befattningarna. Medel torde vidare böra beräknas till en
extra vaktmästare med halvtidstjänstgöring vid vartdera av de provisoriska
seminarierna i Hälsingborg och Stockholm.

I anledning av de sakkunnigas förslag örn höjning av och ändrade grunder
för semin ariebibliotekariernas arvoden, vilka enligt nu
gällande grunder i regel skola utgå med 1 080 kronor vid dubbelseminarium
och 600 kronor vid enkelseminarium, vill jag erinra, att skolöverstyrelsen
äger att med hänsyn till i varje särskilt fall föreliggande omständigheter
företaga jämkningar av nämnda arvodesbelopp. I likhet med statskontoret
finner jag icke anledning att frångå denna principiella anordning.
Förslaget synes därför icke böra föranleda annan åtgärd än att delposten
till arvoden åt seminariebibliotekarier uppräknas med skäligt belopp.
Därvid torde hänsyn böra tagas icke blott till det merarbete, som den utvidgade
seminarieorganisationen kommer att medföra, utan även därtill,
att — som de sakkunniga framhållit — seminariebibliotekariernas uppgifter
och arbete i och för sig torde motivera en något högre ersättning än som
för närvarande kan utgå. Jag förordar därför, att delposten för nästa budgetår
uppföres med ett belopp av 18 000 kronor, innebärande en minskning
i förhållande till de sakkunnigas förslag med 9 000 kronor och en höjning
i jämförelse med anslaget för innevarande budgetår med 8 000 kronor. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av skolöverstyrelsen
fastställa de ändrade grunder för ifrågavarande arvodens beräkning, som
kunna föranledas av vad förut anförts.

För närvarande utgår ur delposten till arvoden åt biträden på

40

Kungl. Marits proposition nr 242.

rektorsexpeditionerna ett belopp av i genomsnitt 1 000 kronor
till varje seminarium. Ifrågavarande biträden utgöras i regel av seminarielärare
och äro framförallt rektorerna behjälpliga i frågor, som fordra mer
pedagogiska och fackliga insikter, såsom uppgörande av schema m. m. De
sakkunniga ifrågasätta ingen ändring i dessa biträdens ställning eller avlöningsförhållanden.
Därjämte böra emellertid enligt de sakkunnigas mening
för bestridandet av sedvanliga expeditionsgöromål finnas särskilda
kontorsbiträden, vilka skulle placeras i lönegraden Ex 4 och vara antingen
halvtidstjänstgörande — vid seminariet i Kalmar och vid de provisoriska
seminarierna — eller heltidstjänstgörande — vid övriga seminarier. Dessa biträden
äro avsedda att ersätta den tillfälliga hjälp för renskrivning m. m.,
som rektorerna för närvarande i begränsad utsträckning ha rätt att anlita.
Jag delar helt de sakkunnigas uppfattning, att åtgärder äro erforderliga för
att inför den förestående ansvällningen av seminarieverksamheten befria
rektorerna från de mångahanda rutinmässiga göromål, som nu upptaga
deras tid till förfång för deras viktiga pedagogiska uppgifter. Jag erinrar,
att jag vid anmälan av de allmänna läroverkens anslagsbehov för nästa
budgetår förordat en icke oväsentlig förstärkning av biträdeshjälpen åt rektorerna
vid läroverken. Vid seminarierna, vilkas egenskap av lärarutbildningsanstalter
i särskild grad torde kräva rektorernas personliga ledning
och medverkan vid utbildningen, synes det synnerligen viktigt, att rektorerna
frigöras från tyngande expeditionsarbete. Jag vill därför tillstyrka de
sakkunnigas förslag i denna del. Däremot är jag i likhet med skolöverstyrelsen
icke av den uppfattningen, att ett genomförande härav skulle göra
särskilda anslagsmedel till renskrivning m. m. onödiga. Särskilt vid provårsseminarierna
torde vissa tider av året ytterligare arbetshjälp vara erforderlig.
Det synes därför önskvärt, att vissa rörliga anslagsmedel även i
fortsättningen ställas åtminstone till dessa rektorers förfogande. Jag tillstyrker
skolöverstyrelsens förslag, att ett sammanlagt belopp av 3 200 kronor
anvisas för ändamålet. Det synes böra ankomma på överstyrelsen att
fördela detta belopp mellan provårsseminarierna.

Till den inverkan på anslagsberäkningarna, som mitt ställningstagande i
förutberörda frågor kan väntas få, återkommer jag i det följande.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''2J/2.

41

II. Åtgärder för underlättande av lärarrekryteringen
vid avlägset belägna skolor m. m.

I en framställning från Tornedalskommunernas förbundskommitté den
29 januari 1944 anhölls om vissa åtgärder för att tillgodose behovet av
kompetenta sökande till folkskollärartjänster i finnbygden. I skrivelsen redogjordes
för de svårigheter, som föreligga att fa folkskollärar^ änsterna i
finnbygden rekryterade på ett tillfredsställande sätt. Särskilt framhölls, att
lärare, som komma från andra delar av Sverige och som icke äro finsktalande,
endast under en kortare tid stanna kvar i finnbygden. De finsktalande
lärarna, som ha sin hembygd i gränstrakterna, söka sig däremot
gärna tillbaka dit och stanna kvar för att där utföra sin livsgärning. Kommittén
önskade, att möjligheter skapades att i större utsträckning än nu
erhålla finsktalande lärare till dessa bygder, och hemställde därför, att
kunskap i finska språket skulle räknas som särskild merit vid inträdesprövningarna
till seminarium. Detta syntes förutsätta, att en prövning i
finska språket verkställdes vid seminariet.

Kommittén framhöll även, att bestämmelserna rörande de s. k. finnbygdsstipendierna
vid seminarierna vore otillfredsställande samt att rekryteringen
lidit avbräck på grund av att de s. k. språktilläggen till folkskollärare
i finnbygden upphört att utgå. Något särskilt yrkande i dessa
punkter hade kommittén emellertid icke.

Vid anmälan av 1945 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln,
framhöll föredragande departementschefen (sid. 338), att han icke
fann anledning vidtaga åtgärder i syfte att utöver vad redan praktiserats
låta inträdessökande i folkskoleseminarierna tillgodoräkna sig kunskap
i finska språket. För att minska den brist på folkskollärare inom Luleå
stifts finskspråkiga områden, som gjort sig alltmer gällande, föreslog emellertid
Kungl. Maj:t samtidigt i annat sammanhang (1945 års åttonde
huvudtitel, sid. 398) viss höjning av de s. k. finnbygdsstipendierna vid
folkskoleseminarierna i Luleå och Umeå, vilket förslag bifölls av riksdagen.
I samband med anmälan av denna fråga framhöll departementschefen,
att den sålunda föreslagna åtgärden säkerligen icke vore tillräcklig för
åstadkommande av någon mer avsevärd förbättring av lärartillgången i de
nordligaste gränstrakterna utan att även andra åtgärder syntes erforderliga.
Departementschefen delade därför skolöverstyrelsens åsikt, att en
utredning om vilka ytterligare åtgärder, som i detta hänseende kunde vidtagas,
borde komma till stånd.

Det torde emellertid icke blott vara finnbygdens skolor, som ha svårt
att erhålla lärare. Även från andra delar av landet höras klagomål, som
visa att i allmänhet mer avlägset liggande skolor och särskilt då sådana av

42

Kungl. Maj:ts proposition nr

lägre skolform icke erhålla tillräckligt antal kvalificerade sökande till ledigförklarade
tjänster. Detta förhållande synes ha skärpts under det sista året,
då överhuvudtaget tillgången på lärare inom landet minskat. Detta torde
gälla icke blott folkskollärare utan även småskollärarinnor.

I två likalydande motioner (I: 50 och II: 92) vid 1945 års riksdag framhöllos
med skärpa dessa förhållanden. Motionärerna förklarade, att det
ofta rådde stor svårighet att erhålla för folkskolan fullt utbildade lärarkrafter
till mera avlägset belägna skolor. I många fall hade endast sådana
sökande anmält sig, som i merithänseende icke kunnat bestå i tävlan örn
lärarplatserna i städerna och tätorterna, där bättre skolor och en bättre
skolform erbjudit sig. De ansågo, att en förbättring av berörda förhållanden
skulle kunna åstadkommas, därest det föreskreves, att ordinarie tjänst
vid skola av A-form eller Bl-form finge besättas endast med sökande,
vilken tidigare under minst fem år tjänstgjort vid skolor av lägre typ än
de nämnda. För tjänstgöring i skolor belägna inom ödebygdsområdena borde
vidare dubbla tjänstår få beräknas under de första fem åren.

Motionerna föranledde icke någon riksdagens åtgärd. Statsutskottet erinrade
emellertid om att de frågor, som behandlades i motionerna, sammanhängde
med det uppdrag, som 1945 års seminariesakkunniga erhållit.

Seminariesakkunniga ha, såsom inledningsvis nämnts, övervägt möjligheterna
av en förbättrad lärarrekrytering icke blott i finnbygden utan även
å avlägset belägna orter i allmänhet. Av de sakkunnigas utredning och förslag
inhämtas i huvudsak följande.

Åtgärder vid avlägset belägna skolor i allmänhet.

Vilka skolor som böra komma i fråga.

I syfte att skaffa sig en någorlunda tillförlitlig uppfattning om de förhållanden,
som inverka på lärarrekryteringen till stad och landsbygd, till
olika skolformer och olika delar av landet samt utröna vilken roll olika
faktorer kunna spela, när det gäller sökandefrekvensen, ha de sakkunniga
vidtagit en omfattande statistisk undersökning rörande de till ett antal
av mellan 3 000 och 4 000 ordinarie lärartjänster, som under åren 1940—1944
ledigförklarats vid folk- och småskolorna i landet med undantag av dem i
finnbygdens skoldistrikt. Beträffande dessa skoldistrikt har en särskild
undersökning, omfattande åren 1934—1944, företagits, till vilken jag återkommer
i ett följande avsnitt, där speciella åtgärder i dessa distrikt komma
att övervägas.

Beträffande resultatet av den förstnämnda undersökningen anföra de sakkunniga
följande.

Av de inkomna svaren ha de från städerna ej bearbetats, enär inga
egentliga svårigheter synts föreligga, då det gällt lärarrekryteringen till
dessa. Antalet sökande till städernas lärartjänster har varit fullt tillfreds -

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jf2.

ställande, till de större städerna till och med mycket stort. De sakkunniga
lia därför som nämnts utförligt bearbetat endast de från landsbygden
inkomna svaren. Dessa uppgå — finnbygden oberäknad — till ett antal
av 1 849, därav 1 418 folkskollärar^’änster och 431 småskollärar^''änster.
Av dessa folkskoletjänster komma 213 på A-skolor, 442 på Bl-slcolor, 493
på B2-skolor och 248 på B3-skolor, resten på C-skolor.

Beträffande det statistiska materialets värde vilja de sakkunniga framhålla,
att tiden varit för knapp för en mera noggrann prövning av svarens
noggrannhet och värde i en del punkter. Dock torde de i väsentliga
hänseenden ge en tämligen riktig bild. Mest eftertraktade ha tjänsterna
vid A-skolor genomgående varit. Medeltalet sökande för hela riket per
tjänst har till dessa uppgått till 13,6. Motsvarande tal för Bl-skolor är
10,1, för B2-skolor 7,0 och för B3-skolor 6,6. Ser man på de olika länen har
medeltalet sökande i allt varit högst inom Kopparbergs län, därefter komma
i ordning Stockholms, Uppsala, Västernorrlands, Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län. Lägst stå Västerbottens, Kronobergs, Jämtlands, Kalmar
och Norrbottens län (utom Tornedalen, som står lägre än varje annan del
av riket) samt Gotland med ett medeltal sökande av endast 2,6.

Fäster man sig endast vid medeltalen för riket, kan sökandefrekvensen
visserligen förefalla ganska tillfredsställande, men undersöker man de olika
landsdelarna var för sig och ännu mer örn man går till de olika skolformernas
tjänster, ter sig saken delvis annorlunda. Sålunda finner man, att
till de 493 ledigförklarade platserna vid B2-skolorna i icke mindre än 47
fall ingen enda sökande anmält sig, att i 75 fall sökandeantalet per tjänst
varit 1, i 42 fall 2 o. s. v. Detta innebär för B2-skolornas vidkommande, att
man i en tredjedel av fallen ledigförklarade tjänster icke kunnat fylla de
tre förslagsrummen. Något gynnsammare har situationen varit för Bishe
»loma. Av 442 tjänster har där sökandetalet varit 0 i 25 fall, 1 i 51
fall och 2 i 36 fall. I en fjärdedel fall lia följaktligen förslagsrummen även
här ej kunnat fyllas. Sökandefrekvensen till B3-skolorna har varit ungefär
enahanda som till B2-skolor.

Angående de olika faktorernas inverkan på sökandefrekvensen är det beträffande
en del av dem icke möjligt att utläsa något bestämt ur de inkomna
svaren. Dock torde man våga påstå, att förefintligheten av tjänstebostad
i många fall spelat en viss roll, likaså att skolans läge i förhållande
till s. k. tätort, järnvägsstation etc. kan ha haft betydelse. Flera samverkande
»ofördelaktiga» faktorer ge i regel ett något klarare utslag, men
den allt dominerande faktorn har dock uppenbarligen varit skolformen.
Även i län, sådana som Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs och
Stockholms har man i ett icke ringa antal fall till B2- och Bl-skolor fått
blott 1 eller 2 sökande till ledigförklarade tjänster, medan praktiskt taget
alla tjänster vid A-skola fått 3 eller flera sökande.

Det viktigaste resultatet av den gjorda undersökningen torde salunda
kunna sägas vara. att det statistiskt framgått för den tid och de tjänster
undersökningen gällt, att det sorn regel ställt sig betydligt svårare att rekrytera
lärarbefattningarna vid de rena landsbygdsskolorna och framförallt
vid de liigre skolformerna än tjänster vid tätorternas och städernas
folkskolor. Även örn detta varit ett länge klint förhållande, är det dock
rätt anmärkningsvärt att så alltjämt är förhållandet, då elen senaste lärarlöncrcgleringen
av år 1937 framför allt innebar cn förbättring i lands -

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 2.^2.

bygdslärarnas ekonomiska ställning, därigenom att likartade löneprinciper
kommo till tillämpning över hela riket.

Ett närmare angivande av de skolor, vilka äro av sådan art, att åtgärder
måste vidtagas för en bättre lärarrekrytering vid desamma, möter vissa
svårigheter. I första hand böra härvid givetvis, framhålla de sakkunniga,
de skolor, vilka äro på samma gång avlägset och ensligt belägna, komma
i betraktande. Men att finna en gemensam formel för denna skoltyp av
ödemarkskaraktär vore knappast möjligt. Den i vissa andra sammanhang
— t. ex. i kungörelsen angående statsbidrag till åtgärder för åstadkommande
av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden (1923: 227)

— förekommande avgränsningen av ödemarksområdena till Norrbottens och
Västerbottens lappmarker samt västra delen av Jämtland vore icke möjlig
att tillämpa i nu föreliggande fråga. Inom nämnda områden funnes nämligen
åtskilliga skolor, som icke torde vara i behov av särskilda, åtgärder för lärarrekryteringen.
Å andra sidan funnes många skolor i andra delar av vårt land

— även i södra Sverige — där åtgärder i denna riktning tarvades. Det syntes
därför överhuvudtaget icke lämpligt med en geografisk indelning. Ville
man verkligen söka fastställa, vilka skolor som kunde klassificeras som ödemarksskolor,
kunde man knappast undgå att göra en allmän inventering av
landets samtliga skolor och upprätta en förteckning på de skolor, som kunde
hänföras till denna grupp. En sådan förteckning torde man sedan vara nödsakad
att med vissa tidsmellanrum revidera. Arbetet med en sådan inventering
vöre både tidsödande och vanskligt, varför det vore att föredraga,
örn man kunde finna en mera allmän föreskrift för vilka skolor det här gällde.

De sakkunniga ha därför funnit det naturligare att låta skolformens
beskaffenhet vara avgörande, varvid föreslagits, att samtliga
B2-skolor och B3-skolor samt mindre folkskolor ävensom vissa b-skolor
skulle komma i betraktande vid eventuella åtgärder för underlättande av
lärarrekryteringen. Till stöd för denna ståndpunkt ha de sakkunniga anfört
följande.

Som av de verkställda undersökningarna framgår, locka de lägre skolformerna
ett färre antal sökande och sådana skolor få därför svårare att
erhålla lärare. Det är då utan vidare givet, att B3-skolor och mindre folkskolor
(= D-skolor) skola i första hand bli föremål för omtanke. Dessa
äro som regel belägna på avlägsna platser, där barnantalet är ringa och
bebyggelsen gles. Huruvida även de halvtidsläsande C-skolorna skola medtagas
är tveksamt. Många gånger äro dessa visserligen avlägset belägna,
men de äro stadda på snabb avskrivning och komma att övergå till skolor
av högre typ. Åtskilliga av dem ha så pass stort barnantal, att de vid en
förändring förvandlas till Bl-skolor. För närvarande finnas endast något
över etthundra folkskollärar^änster vid C-skolor. Då det är önskvärt, att
halvtidsläsningen så snart som möjligt försvinner, synes det knappast vara
lämpligt att vidtaga särskilda åtgärder för befrämjande av densamma genom
en förbättrad lärarrekrytering vid C-skolorna. Samma motivering
skulle kunna gälla i avseende på D2- och D3-skoIor, men då dessa ligga

45

Kungl. Marits proposition nr

mycket avlägset, dels finnas i mycket ringa antal, torde de böra i här förevarande
avseende jämställas med Dl-skolorna.

Tveksamhet kan också råda beträffande B2-skolorna. Av ovan relaterade
undersökning framträda emellertid B2-skolorna såsom i det hela lika litet
eftertraktade som B3-skolorna. Mångå av B2-skolorna ha dock ett sådant
läge, att de icke torde ha större svårigheter att erhålla goda lärare, och de
borde därför knappast räknas till den kategori, varom här är fråga. Men
andra B2-skolor åter kunna ha ett mycket avlägset läge och behöva otvivelaktigt
den hjälp, som särskilda åtgärder kunna lämna för lärarrekryteringen.
Att draga en gräns mellan olika slag av B2-skolor torde vara svart.
Antingen får man taga med dem alla eller också inga. Innan de sakkunniga
deklarera sin ståndpunkt i denna fråga, vilja de redogöra för en undersökning
rörande B2- och B3-skolornas belägenhet i Norrland och Dalarna.

Folkskolinspektörerna i Norrbotten och Västerbotten företogo vårterminen
1945 vissa undersökningar för att inom sina respektive inspektionsområden
utröna svårigheterna rörande lärarrekryteringen. De ansage sig kunna
konstatera, att en skolas läge har ett avgörande inflytande i detta sammanhang.
Svårigheten att få lärare till en skola syntes ungefärligt sett
växa med avståndet till större ort samt avlägsenheten från kustlandet och
järnvägslinjerna. Inspektörerna hade för ändamålet infordrat uppgifter
rörande B2- och B3-skolornas avstånd från närmaste ort med A- eller Biskola.
De sakkunniga, som bereus tillfälle att taga del av denna undersökning,
ha fortsatt undersökningen och utsträckt den att omfatta hela Norrland
och Dalarna. Det har därvid visat sig, att hela antalet B2- och B3-skolor inom det undersökta området är 1 022, och att 555 av dessa äro
belägna på ett avstånd av minst 10 km från en ort av sådan storlek, att
den är försedd med en skola av A- eller Bl-form. Härtill komma 78 mindre
folkskolor, som äro avsedda att i en snar framtid förvandlas till B3-skolor och av vilka säkerligen större delen i detta sammanhang rätteligen
kunna hänföras till sistnämnda kategori. Det är sålunda uppenbart, att
betydligt mer än hälften av B2- och B3-skolorna inom Norrland och Dalarna
äro att betrakta som avlägset belägna och på den grund också mindre
eftertraktade av lärarna.

Härav och av övriga erfarenheter lia de sakkunniga funnit, att jämväl
B2-skolorna böra medtagas bland de skolor, som skola komma att beröras
av eventuella åtgärder för tryggande av god lärarrekrytering.

Vad därefter beträffar friliggande b-skolor, d. v. s. småskolor, som lämna
sitt barnmaterial till folkskolor av Bl- eller B2-form, så kunna dessa
ej alltid betecknas som avlägset belägna. De sakkunniga lia därför funnit
lämpligt föreslå, att samtliga till B2-skolor hörande småskolor här utan
vidare medräknas men att för de småskolor, som lämna sina lärjungar
till Bl-skolor, det i varje särskilt fall måtte prövas av skolöverstyrelsen,
huruvida de kunna betecknas som avlägset belägna eller ej.

Skolöverstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning, att den viktigaste
faktorn i fråga örn lärarrekryteringen är skolformen. Överstyrelsen anser
emellertid, att till de av de sakkunniga föreslagna grupperna av skolor böra
läggas även vissa skolor av C-form. Härom anföres följande.

Detta gäller i synnerhet sådana C-skolor, som vid införande av heltidsläsning
skulle förändras till skolor av andra B-formen och således efter

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Qlfi.

förändringen vara berättigade att inräknas i gruppen avlägset belägna
skolor. Att en skolform står på avskrivning kan enligt överstyrelsens mening
icke utgöra tillräckligt skäl för att eftersätta de åtgärder, som i ett
givet läge anses nödvändiga i syfte att tillförsäkra skolan erforderliga lärare,
och icke heller för att undanhålla skolans lärare en ur andra synpunkter
berättigad förmån. Däremot synas icke till denna grupp böra räknas
C-skolor, som vid införande av heltidsläsning skulle förändras till första
B-form. Överstyrelsen anser, att frågan om C-skolornas ställning i detta
avseende bör i varje särskilt fall bli föremål för överstyrelsens prövning på
samma sätt som de sakkunniga föreslagit beträffande friliggande småskolor
av b-form.

Ifrågasatta åtgärder.

De sakkunniga avvisa till en början det i förutnämnda motioner framförda
förslaget, att alla folkskollärare först måste tjänstgöra 5 år vid annan
skola än A- eller Bl-skola, innan de er holle rätt att söka och inneha tjänst
vid skola av sistnämnda slag. En sådan åtgärd skulle visserligen kunna säkerställa
en bättre rekrytering till de lägre skolformerna, men säkerligen
skulle då arbetet i dessa skolformer komma att framstå som en tvångstjänstgöring,
som vederbörande, så fort den föreskrivna tiden gått till
ända, sökte lämna för att erhålla plats på annat håll. En sådan utveckling
vore enligt de sakkunnigas uppfattning föga önskvärd. Det syntes vara
vida bättre, örn man i stället kunde vidtaga sådana åtgärder, att de lägre
skolformerna kunde göras så åtråvärda i lärarnas ögon, att de åtminstone

1 viss mån kunde konkurrera med de högre skolformerna örn de bästa
lärarkrafterna.

De sakkunniga ha diskuterat följande åtgärder för en förbättrad lärarrekrytering,
nämligen

a) avskaffande av den s. k. karenstiden vid nu ifrågavarande skolformer,

b) förbättring av tjänstebostäderna,

c) dubbel tjänstårsberäkning, möjlighet till förflyttning och större hänsyn
till tjänstgöringstiden vid meritvärderingen, samt

d) särskilt lönetillägg.

Förslag har emellertid endast framlagts beträffande förstnämnda fråga.

Karenstidens partiella avskaffande. I § 18 mom. 1 och

2 folkskolestadgan och § 1 mom. 2 folkskolans avlöningsreglemente stadgas,
att för anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie folkskollärare
eller småskollärarinna bland annat erfordras, dels att, då tjänsten skall tillträdas,
minst två år förflutit från dagen för lärarens examen och dels att
läraren efter nämnda examen intill ansökningstidens utgång tjänstgjort
minst 256 dagar med full tjänstgöring inom det statliga eller det statsunderstödda
kommunala undervisningsväsendet.

Till stöd för sitt förslag om dessa villkors upphävande vid anställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jpt. 47

vid skolor av nu ifrågavarande slag lia de sakkunniga anfört bland annat
följande.

Dessa föreskrifter innebära, att en folkskollärare under de båda första
åren efter examen icke kan anställas såsom ordinarie eller extra ordinarie
lärare utan endast såsom extra lärare. Då antalet läraravdelningar vid Aoch
Bl-skolor i vårt land tillsammans är mer än tre gånger så stort som det
sammanlagda antalet läraravdelningar vid B2- och B3-skolor, är det för en
nyexaminerad lärare i regel lättare att erhålla extralärarbefattning vid
någon av de förstnämnda skolformerna. När han blivit van vid arbetet
och förhållandena där, är det sannolikt, att han efter karenstidens slut
icke med någon större längtan söker sig till en ensligare belägen skola av
lägre form. Säkerligen skulle han däremot med ganska stor tillfredsställelse
hälsa en möjlighet att vid en sådan skola erhålla ordinarie eller extra ordinarie
anställning så fort som möjligt efter sin examen, därest gällande föreskrifter
gåve honom rätt därtill. Örn nuvarande karenstidsbestämmelse
bortfölle i fråga om B2- och B3-skolor, men bibehölles, då det gäller de
högre skolformerna, skulle många unga lärare med all sannolikhet söka
sig till de förra skolformerna, och dessa därigenom erhålla en bättre rekrytering.
De yngre lärarna hysa sannolikt icke samma rädsla för de ensligt
belägna skolorna eller de lägre skolformerna, som de äldre göra. Och
den lockelse, som en extra ordinarie eller ordinarie tjänst med följande
säkrare anställningsförhållanden och högre avlöning utövar, borde utan
tvivel kunna draga sökanden även till avlägset belägna skolor. Visserligen
skulle väl troligen en hel del av de lärare, som på detta sätt erhölle en sådan
plats, efter några år söka sig till en mera välbelägen ort, men åtskilliga
komme måhända att stanna. För skoldistriktet vore dock i vissa fall ett
ombyte då och då på lärartjänsten att föredraga framför ett tillstånd, som
innebär, att man endast kan erhålla svagt meriterade sökande eller till
och med inga alls.

Vad nu sagts gäller icke blott folkskollärarna utan även småskollärarinnorna.
Om karenstiden upphäves för folkskollärare, då det gäller B2- och
B3-skolor, så bör den givetvis upphävas även för småskollärarinnor vid
B2-skolor, vissa friliggande b-skolor och vid mindre folkskolor.

De sakkunniga finna sålunda, att ifrågavarande villkor böra upphöra att
gälla i fråga örn anställning vid skola av B2- eller B3-form samt vid mindre
folkskola och flertalet b-skolor. Häri se de sakkunniga ett av de viktigaste
medlen för erhållande av en god rekrytering till de nämnda skolformerna
och därigenom även till de mera avlägset belägna skolorna.

De kostnader, som realiserandet av ovanstående förslag skulle medföra,
äro sannolikt ganska obetydliga. I de fall, då en yngre mera meriterad
lärare tack vare karenstidens upphörande skulle i konkurrensen slå ut en
äldre medsökande, uppstå givetvis inga merkostnader. Däremot bli kostnaderna
större i de fall, då man med nuvarande bestämmelser icke skulle
erhålla någon formellt kompetent sökande. Merkostnaden skulle i sådant
fall utgöra skillnaden mellan ordinarie (respektive extra ordinarie) lärares
och extra lärares lön, alltså på A-ort ungefär 1 150 (respektive 400) kronor.
Det sammanlagda antalet B2- och B3-skolor samt mindre folkskolor är
omkring 5 000, och man kan beräkna, att måhända 150 av dessa lärare
avgå värjo år. Örn ovannämnda kostnadsökning skulle inträffa i en femtedel
av fallen, skulle den sammanlagda kostnadsökningen för ett år måhända
uppgå till 25 000 kronor.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 2J+2.

Skolöverstyrelsen och domkapitlet i Lideå ha helt anslutit sig till förevarande
förslag.

Statskontoret, som likaledes biträtt förslaget, har ifrågasatt, om icke en
ytterligare förbättring av lärartillgången skulle erhållas, örn tillika karenstiden
i återstående fall utsträcktes från två till tre år. Genom en dylik åtgärd
skulle jämväl den fördelen vinnas, att de manliga folkskollärare, vilka
efter avlagd examen hava att fullgöra dem åliggande värnpliktstjänstgöring
och på grund härav icke alltid kunna medhinna 256 dagars lärartjänstgöring
under en så kort tidsperiod som 2 år, icke vidare av denna anledning
skulle vara försatta i sämre läge än övriga lärare.

Allmänna lönenämnden har — under framhållande av att behörighetsvillkoren
för extra ordinarie anställning vore införda i folkskolans avlöningsreglemente
och att betänkligheter kunde anföras mot att rubbning,
låt vara partiell, skedde av ifrågavarande i avlöningsreglementet meddelade
grundläggande föreskrifter — icke ansett sig böra motsätta sig förslaget
under uttrycklig förutsättning, att ett tillmötesgående av förslaget icke
borde få anses vara av prejudicerande natur.

Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges småskollärarinne\örbund ha
ansett, att förevarande bestämmelser borde upphävas icke blott partiellt
utan överhuvudtaget inom folkskoleväsendet.

Förbättring av tjänstebostäderna. De sakkunniga ha —
under hänvisning till av 1941 års lärarlönesakkunniga numera framlagt förslag
i ämnet — inskränkt sig till att understryka den stora betydelse för
lärarrekryteringen, som tjänstebostädernas beskaffenhet har. De ha därför
uttalat önskvärdheten av att statsbidrag måtte kunna beviljas för uppförande
av sådana bostäder.

Dubbel tjänstår sberäkning. Möjlighet till förflyttning.
Större hänsyn till tjänstgöringstiden vid meritvärderingen.
De sakkunniga ha avvisat tanken på en dubbel tjänstårsberäkning,
då en sådan åtgärd vore främmande icke blott för undervisningsväsendet
överhuvudtaget utan även på det hela taget beträffande övriga
statens befattningshavare. En rimlig beräkning av tjänstgöringstidens
meritvärde syntes i stället vara att föredraga.

I skrivelse den 20 februari 1945 med utredning rörande ändring i gällande
ordning för tillsättning av ordinarie lärartjänst vid folkskoleväsendet
har skolöverstyrelsen bland annat föreslagit vissa enhetliga bestämmelser
rörande meritvärderingen vid lärartillsättningarna. Överstyrelsen har därvid
sökt giva ökad betydelse åt tjänstetiden.

De sakkunniga ha, utan att taga ställning till frågan örn hur långt man
borde gå härutinnan, blott velat understryka vikten av att tjänstgöringstidens
längd vid lärartillsättningarna tillmätes större värde än hittills,
då detta skulle i sin mån bidraga till att locka flera sökande till de avlägset
liggande skolorna.

49

Kungl. Marits ''proposition nr *21$.

Skolöverstyrelsen har i sin förutnämnda skrivelse föreslagit, att i syfte
att åstadkomma en möjlighet till förflyttning av lärare utanför den vanliga
befordringsgången ett antal ordinarie tjänster årligen skulle få tillsättas
av statlig myndighet, lämpligen skolöverstyrelsen. Då detta spörsmål
emellertid intimt berörde den kommunala självbestämningsrätten,
syntes frågan enligt överstyrelsens mening böra göras till föremål för ytterligare
utredning, innan slutlig ställning toges till förslaget. De sakkunniga
ha tillstyrkt, att ifrågavarande utredning med det snaraste måtte komma
till stånd. Enligt deras mening skulle en möjlighet till förflyttning efter
många års tjänstgöring i en avlägset belägen skola minska lärarnas obenägenhet
att söka befattningar vid sådana skolor.

Särskilt lönetillägg. Härom ha de sakkunniga anfört bland
annat följande.

Det har ifrågasatts, huruvida icke införandet av ett »enslighetstillägg»,
»ödebygdstillägg», »skolformstillägg» eller dylikt skulle kunna väsentligen
bidraga till en bättre rekrytering till de skolor, om vilka här är fråga. Örn
ett sådant tillägg skulle verka rekryteringsframjande, finge det icke vara
alltför litet utan torde böra uppgå till minst 500 kronor per år. Ifall det
komme att utgå till lärarna vid de lägre skolformerna, finge man räkna
med en sammanlagd årlig kostnad av cirka 4 miljoner kronor. Det finns
nämligen över 4 000 folkskoleavdelningar i B2- och B3-skolor och sammanlagt
ungefär lika många läraravdelningar i de mindre folkskolorna och
på småskolestadiet i B2-skolorna.

Som de sakkunniga förut framhållit, är det svårt att direkt utpeka vilka
skolor som böra kallas för ensligt liggande eller för ödebygdsskolor. Även
om i många fall låg skolform och enslig belägenhet sammanfalla, är detta
icke allmängiltig regel. Ett lönetillskott till lärarna vid de lägre skolformerna
skulle därför i många fall te sig som en orättvisa gentemot lärare i
högre skolformer. De sakkunniga anse det därför uteslutet att knyta lönetillskottet
till skolformen, om detsamma skall anses motiverat av skolans
belägenhet.

Det återstår så att överväga, huruvida ett särskilt lönetillskott till lärarna
i de lägre skolformerna skulle kunna motiveras med att deras arbete
ofta kan vara mera betungande än arbetet i högre skolformer. Det kan
emellertid framhållas, att antalet lärjungar i de lägre skolformerna ofta är
mindre och att därigenom åstadkommes en kompensation särskilt i fråga
örn granskningen av lärjungarnas skriftliga arbeten. De sakkunniga ha den
uppfattningen, att även en på tjänstgöringens besvärlighetsgrad fotad gradering
av avlöningen icke skulle kunna bli fullt rättvis och att ett försök
i den riktningen kan befaras medföra en icke oberättigad irritation bland
berörd a bef att n i ngsha vare.

Utöver vad som ovan anförts önska de sakkunniga även framhålla, att
frågan om särskilda lönetillskott till en viss grupp av lärare i folkskolan är
ganska svårbemästrad också med hänsyn till lönesystemets konstruktion.

Både på grund av de svårigheter som sålunda framhållits och med hänsyn
till angelägenheten att efter hand pröva sig fram till de effektivaste och
samtidigt enklaste åtgärderna för åstadkommande av en tillfredsställande
rekrytering till de svårbesatta lärartjänsterna lia de sakkunniga sålunda

Bihang till riksdagens protokoll lOJjG. 1 sami. Nr 2Jt2.

4

Departe mentschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

ansett sig böra avstå från att föreslå införande av särskilda lönetillskott
till ifrågavarande lärare. Åtminstone bör frågan därom anstå, tills erfarenhet
vunnits, huruvida övriga av de sakkunniga föreslagna åtgärder äro tillräckliga
eller ej.

En ledamot har reserverat sig mot de sakkunnigas ställningstagande och
förordat, att ett skolformstillägg örn 500 kronor per år måtte utgå till folkskollärare
och småskollärarinnor vid i förevarande sammanhang avsedda
skolor.

Skolöverstyrelsen har framhållit att, även örn vissa skäl kunde tala för
fastställandet av vissa lönetillägg i enlighet med reservantens förslag, resultatet
av karenstidens partiella avskaffande dock borde avvaktas, innan
ytterligare åtgärder vidtoges.

StatskoJitoret har i likhet med de sakkunnigas majoritet icke ansett sig
kunna förorda införandet av ett särskilt lönetillägg.

Domkapitlet i Luleå har däremot anslutit sig till reservantens förslag.

Jag finner lämpligt att i detta sammanhang anmäla en framställning
från Sveriges folkskollärarförbund, att Kungl. Maj:t måtte i större utsträckning
än hittills bevilja tillstånd till inrättande av nya ordinarie lärartjänstef.
Förbundet framhåller därvid, att trots den samtidigt pågående
ökningen av antalet lärara vdelningar antalet ordinarie tjänster under åren
1942/45 minskats från 14 072 till 14 026, medan antalet icke-ordinarie
tjänster ökats från 994 till 1 317. En av förbundet i november 1945 gjord
undersökning hade givit vid handen, att omkring 10 procent av den manliga
folkskollärarkåren då varit icke-ordinarie. Detta antal syntes alltför
stort. Förbundet ansåge därför, att icke blott ett avsevärt antal av de nuvarande
icke-ordinarie tjänsterna borde förändras till ordinarie utan även de
nya tjänster, som bomme att erfordras, borde inrättas såsom ordinarie. Förbundet
framhåller vidare, att befordringsförhållandena för de manliga ickeordinarie
lärarna vore otillfredsställande. Enligt en av förbundet den 1 mars
1945 företagen marknadsundersökning hade nämligen vid nämnda tidpunkt
av de icke-ordinarie lärarna 32 procent tjänstgjort 5—9,9 år, 10 procent
10—14,9 år samt 2,8 procent 15—19,9 år.

I olika sammanhang har, särskilt under senare år, påtalats de svårigheter,
som möta för uppehållandet av en tillfredsställande rekrytering av
lärartjänsterna vid folkskoleväsendet. Berörda förhållande har måhända
starkast framträtt i de finskspråkiga skoldistrikten i Norrbottens län, där
den avlägsna belägenheten i förening med genom språkförbistringen uppkommande
undervisningssvårigheter medfört en allvarlig brist på kompetenta
lärare, särskilt vid folkskolorna. Men även i övriga delar av landet
ha vid skolor av lägre skolform, särskilt de som tillika äro avlägset belägna,
enahanda svårigheter gjort sig gällande. Angivna förhållanden föranledde
min företrädare i ämbetet att uppdraga åt 1945 års seminariesakkunniga att

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 21/2.

verkställa utredning i ämnet och inkomma med de förslag till åtgärder, som
därav kunde föranledas.

De av de sakkunniga verkställda statistiska undersökningarna, för vilka
redogjorts i det föregående, ha tydligt givit belägg för det berättigade i de
anförda klagomålen. Till icke mindre än omkring en tredjedel av de tjänster
vid B2- och B3-skolor, vilka ledigförklarats under åren 1940—1944,
har sökandefrekvensen varit så låg, att man icke kunnat fylla de tre förslagsrummen.
Vid Bl-skolorna har samma förhållande gjort sig gällande i
omkring en fjärdedel av fallen. I ett icke obetydligt antal fall har icke en
enda sökande anmält sig. Vid B2-skolorna var detta förhållandet vid 47
av 493 ledigförklarade tjänster och vid Bl-skolorna vid 25 av 442 tjänster.

Dessa fakta mana till allvarlig eftertanke. Situationen är för närvarande
helt enkelt den, att undervisningen i åtskilliga av våra folk- och småskolor
mer eller mindre kontinuerligt handhaves av icke kompetenta lärarkrafter.
Genom den knappa tillgång på lärare överhuvudtaget, som på grund av
folkskolans våldsamma expansion för relativt lång tid framåt kan väntas,
torde detta förhållande komma att ytterligare accentueras. De ungas undervisning
och fostran måste bli lidande härpå och detta oftast just i trakter,
som även i avseende å övriga bildningsmöjligheter äro sämre lottade.
Även örn det av naturliga skäl givetvis ställer sig omöjligt att skapa lika
gynnsamma förutsättningar härutinnan för alla delar av landet, synas
dock alla de möjligheter böra tillvaratagas, vilka äro ägnade att göra den
grundläggande skolutbildningen för alla barn så effektiv som möjligt. Detta
är i själva verket endast ett led i de allmänna strävandena att så mycket
som möjligt utjämna motsättningen mellan land och stad. Jag har redan
förut haft anledning uppmärksamma detta spörsmål, bland annat då det
varit fråga om tillstånd att inrätta nya ordinarie folkskollärar^’änster. Jag
har därvid ansett mig böra i förhållandevis större utsträckning tillmötesgå
framställningar, som avsett skolor av lägre skolform och därvid särskilt sådana,
vilka tillika varit att anse såsom avlägset belägna. I princip synas vid
sådana skolor lärartjänsterna böra vara ordinarie. Detta torde nämligen i
sin mån kunna bidraga till att vid dessa skolor erhålla kompetenta lärare.
I fråga om andra skolor än som nyss nämnts gör sig däremot denna synpunkt
icke med samma styrka gällande. En relativt större del av undervisningen
synes där kunna bestridas av icke-ordinarie lärare — jag räknar därvid
med omkring 15 procent. Det kan erinras, att vid läroverken minst 20
procent av lärarna äro icke-ordinarie. I det följande ämnar jag i anslutning
till de sakkunnigas förslag diskutera, vilka ytterligare åtgärder som kunna
vara ägnade att bidraga till en förbättrad lärarrekrytering.

Det torde därvid till en början vara nödvändigt att på ett eller annat sätt
avgränsa den grupp av skolor som närmast kan anses vara i behov av särskilda
åtgärder. Erfarenheten synes lia visat, att det icke blott är det avlägsna
läget i och för sig, som spelat en avgörande roll för sökandefrekven -

52

Kungl. Maj:ts proposition nr Siseli,
utan även och kanske i ännu högre grad skolformen. Detta framgår
därav, att svårigheter att erhålla lärare gjort sig gällande även vid sådana
skolor av lägre skolform, som icke kunnat anses vara i egentlig mening avlägset
belägna. Med hänsyn härtill synes det vanskligt att ange någon slags
geografisk gräns. De sakkunniga lia också beträtt en annan väg, då de föreslagit,
att samtliga B2- och B3-skolor, mindre folkskolor samt vissa b-skolor
skulle anses som avlägset belägna. Förslaget kan synas väl schematiskt,
enär inom dessa kategorier givetvis rymmas många skolor, där svårigheter
att erhålla goda lärare i allmänhet icke bruka förekomma. På det hela taget
torde man dock genom en sådan gränsdragning komma att träffa just de
skolor, som åsyftas. Omöjligheten att draga en fullt adekvat gräns

1 förening med angelägenheten att skaffa ett system, som är så enkelt
som möjligt i tillämpningen, synes även tala till förmån för förslaget. Jag
anser mig därför i huvudsak kunna ansluta mig till detsamma och vill alltså
förorda, att till de skolor, som kunna anses vara i behov av åtgärder
för underlättande av lärarrekryteringen, böra hänföras i första hand alla
B2- och B3-skolor, mindre folkskolor samt vissa b-skolor, nämligen dels
de, som lämna sina lärjungar till B2-skolor, och dels även de, som lämna
sina lärjungar till Bl-skolor, därest skolöverstyrelsen efter prövning i varje
särskilt fall anser dem hänförliga till nu angivna kategorier. Till nämnda
grupper av skolor böra emellertid därjämte, såsom överstyrelsen påpekat,
läggas sådana skolor av C-form, vilka vid övergång till heltidslösning skulle
förändras till B2-skolor. Huruvida detta är fallet torde i varje särskilt
fall böra bedömas av överstyrelsen. De skäl, som de sakkunniga anfört mot
att medtaga C-skolorna i förevarande sammanhang, synas icke bärande.

De sakkunniga ha diskuterat dels vissa åtgärder för förbättrande av lärarrekryteringen
vid angivna skolor i allmänhet, dels ock därutöver vissa
anordningar, ägnade att ytterligare befrämja detta syfte speciellt i finnbygden.
Därjämte har särskild uppmärksamhet ägnats föreliggande svårigheter
att erhålla kompetenta vikarier. Flertalet av dessa frågor äro av
löneteknisk natur och komma därför att upptagas till behandling av chefen
för finansdepartementet.

Bland åtgärder, som skulle kunna vara av betydelse för en gynnsammare
lärarrekrytering i allmänhet, ha de sakkunniga särskilt angivit partiellt
upphävande av bestämmelserna örn den s. k. karenstiden, d. v. s. att ordinarie
och extra ordinarie lärartjänst ej får tillträdas förrän viss tid —

2 år — förflutit efter avlagd examen, varjämte sökande under denna tid
skall ha fullgjort viss tjänstgöring av minst 256 dagars längd. Därest dessa
villkor slopades vid tillsättandet av tjänster vid nu ifrågavarande skolor,
torde det icke vara oberättigat att antaga, att lockelsen att på ett tidigt
stadium kunna erhålla en ordinarie eller i vart fall en extra ordinarie lärartjänst
komme att hos mången öka benägenheten att söka sig till dessa
skolor. Jag är medveten om att en sådan anordning icke står i överens -

53

Kungl. Maj:ts ''proposition nr SJt2.

stämmelse med inom den civila statsförvaltningen i allmänhet tillämpade
principer. De rådande speciella förhållandena vid dessa skolor, vilka delvis
torde vara av övergående natur, synas emellertid motivera ett sådant steg.
Jag vill därför förorda, att en sådan åtgärd temporärt genomföres. Jag är
däremot icke beredd att medverka till ett generellt upphävande av dessa
bestämmelser, vilket vissa lärarsammanslutningar påyrkat, liksom icke heller
till ett realiserande av den av statskontoret framförda tanken att utsträcka
karenstiden för övriga skolor till tre år. Bestämmelser rörande förevarande
kompetensvillkor finnas beträffande ordinarie lärartjänst införda i
folkskolestadgan och beträffande extra ordinarie lärartjänst i folkskolans avlöningsreglemente.
Frågan örn bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva
undantag från sistnämnda bestämmelser kommer att upptagas av chefen
för finansdepartementet.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att även tjänstebostädernas beskaffenhet
spelar en viktig roll för rekryteringen av lärare. Jag erinrar, att
1941 års lärarlönesakkunniga i nyligen avgivet betänkande med förslag
till boställsordning för folkskolans lärare m. m. förordat, att statsbidrag
skall kunna utgå till skoldistrikten för uppförande av tjänstebostäder. Jaghoppas
att senare kunna förelägga riksdagen förslag i ämnet.

Jag vill i detta sammanhang meddela, att skolöverstyrelsen i skrivelse
den 20 februari 1945 framlagt vissa förslag till ändrade grunder för meritvärderingen
vid tillsättandet av lärartjänster vid folkskoleväsendet, vilka
förslag för närvarande äro föremål för överväganden inom ecklesiastikdepartementet.
Jag hoppas inom en snar framtid kunna föreslå bestämmelser,
som i huvudsak tillgodose de av överstyrelsen framförda önskemålen.
Bland annat torde därvid tjänstgöringstiden böra tillmätas ett större meritvärde
än för närvarande är fallet. Jag ämnar vidare föranstalta örn utredning
rörande möjligheterna till förflyttning av lärare även i andra fall
än som för närvarande är möjligt, eventuellt genom att vissa lärartjänster
tillsättas av statlig myndighet. Båda dessa åtgärder torde vara ägnade att
i viss mån underlätta 1 ärarrekryteringen vid mindre eftersökta skolor.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att andra åtgärder till underlättande
av lärarrekryteringen först böra prövas, innan en så genomgripande
åtgärd, som införandet av ett särskilt lönetillägg för alla lärare vid förut
angivna skolor skulle innebära, tages under övervägande.

Speciella åtgärder i finnbygden.

Undersökning av läget.

Av de sakkunniga företagna undersökningar rörande medeltalet sökande
lill samtliga ledigförklarade ordinarie folkskollärar^’änster inom de finskspråkiga
skoldistrikten under de senaste 10 åren uppvisa i synnerhet för
de talrika B2-skolorna mycket låg sökandefrekvens. Endast i kustdistrikten

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 2J$.

eller å i övrigt mera välbelägna orter hade samtliga de tre förslagsrummen
som regel kunnat fyllas. I de övre, avlägsnare skoldistrikten och på de mera
svårbelägna orterna hade däremot medeltalet sökande både till tjänster vid
Bl- och framför allt till tjänster vid B2- och B3-skolor hållit sig så lågt
som 1—2, där man inte i en del fall rent av saknat sökande och termin
efter termin måst hjälpa sig fram med icke kompetenta vikarier. I påfallande
hög grad syntes även här brist på tjänstebostäder samt dåliga
kommunikationsförhållanden och avsides belägenhet från kyrkby eller
annat centralsamhälle i bygden ha inverkat ofördelaktigt på sökandefrekvensen.
Den av de sakkunniga företagna undersökningen rörande vikariatsförhållandena
i riket den 15 september 1945 hade också givit vid handen,
att dessa ingenstädes i landet varit så otillfredsställande som just
inom Tornedalens inspektionsområde. Icke mindre än 85 procent av folkskollärarvikariaten
där hade vid nämnda tidpunkt varit besatta med icke
kompetenta vikarier. Endast till skolor av A- och Bl-form hade kompetenta
lärarkrafter delvis kunnat erhållas, medan för B2- och B3-skolor i regel
icke kompetenta vikarier måst anställas.

De sakkunniga framhålla, att av dessa undersökningar liksom av tidigare
kända och omvittnade förhållanden tämligen klart framgått, att särskilda
rekryteringsåtgärder utöver de nu förefintliga måste vidtagas, örn de finskspråkiga
skoldistrikten ej skola riskera att bli avsevärt sämre ställda i
lärarhänseende än övriga rikets bygder.

Föreslagna åtgärder.

De sakkunniga ha — förutom de i det föregående berörda åtgärderna vid
avlägset belägna skolor i allmänhet — föreslagit följande särskilda åtgärder
för en förbättrad lärarrekrytering i finnbygdens skolor, nämligen

a) höjning av de s. k. finnbygdsstipendierna vid folkskoleseminarierna
från 800 till 1 200 kronor och vid småskoleseminarierna från 300 till 600
kronor; samt

b) införande av fasta språktillägg för samtliga lärare vid folk- och småskolor
i finnbygden.

Sistnämnda fråga kommer sedermera att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Hö jning av finnbygdsstipendierna. Dessa stipendier äro
av två slag, nämligen dels sådana, som närmast äro avsedda för elever
vid folkskoleseminarierna i Luleå och Umeå, och dels sådana, som
äro avsedda för elever vid småskoleseminarierna i Haparanda och
Lycksele. Före år 1924 utgingo de för folkskoleseminarieelever avsedda stipendierna
med 300 kronor per år. Nämnda år höjdes beloppet till 400 kronor
och utgör numera enligt beslut av 1945 års riksdag 800 kronor. Kungl.
Maj:t bestämmer det anslagsbelopp, som för vartdera seminariet skall stå
till förfogande för ändamålet. Vederbörande stipendiat har måst förbinda sig

55

Kungl. May.ts proposition nr 2^2.

att tjänstgöra i finskspråkig bygd — varifrån dock uteslutits stadsliknande
samhällen sådana som Kiruna och Malmberget — lika många år som han
uppburit stipendium. Någon kunnighet i finska språket har däremot ej
varit föreskriven som villkor för erhållande av dylikt stipendium, utan
endast vissa allmänna fordringar, såsom att stipendiat skall ha erhållit
högsta vitsord i flit och uppförandebetyg samt ej visat bristande studiebegåvning
eller mindre lämplighet för lärarkallet. Vederbörande seminarierektor
har varje år till domkapitlet i Luleå lämnat uppgift angående
de utexaminerade folkskollärare, som uppburit finnbygdsstipendium,
och i de fall, då vederbörande lärare ej velat hörsamma kallelse till tjänstgöring
i finnbygden, lia de uppburna stipendiebeloppen i regel måst återbetalas.

Finnbygdsstipendierna vid småskoleseminarierna utgå med ett belopp
av 300 kronor per år. Skolöverstyrelsen bestämmer det anslagsbelopp, som
årligen skall stå till förfogande för ändamålet vid vartdera seminariet i
Haparanda och Lycksele. För dessa stipendier gälla i övrigt i huvudsak
enahanda bestämmelser som beträffande stipendierna vid folkskoleseminarierna.

I detta sammanhang bör vidare erinras, att tidigare ett särskilt anslag
varit uppfört å riksstaten till stipendier åt lapsktalande elever vid folkskoleseminarierna
i Luleå och Umeå. Sedan anslaget under flera år icke
utnyttjats, uteslöts det ur riksstaten från och med budgetåret 1943/44, varvid
förutsattes att vid behov i stället åttonde huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter skulle kunna tagas i anspråk. Dessa stipendier ha
utgått i huvudsak med samma belopp och enligt samma grunder som finnbygdsstipendierna
vid folkskoleseminarierna.

De sakkunniga ha, som nämnts, föreslagit, att finnbygdsstipendierna
skulle höjas till 1 200 kronor vid folkskoleseminarierna och 600 kronor vid
småskoleseminarierna. Samtidigt har förutsatts, att stipendierna till de
lapsktalande eleverna skulle höjas i samma mån som nyssnämnda stipendier
vid folkskoleseminarierna. De sakkunniga ha beträffande sitt förslag
närmare anfört bland annat följande.

Beloppet å 1 200 kronor överensstämmer med det, som gäller i fråga
örn stipendier till teologie studerande, vilka efter avlagd prästexamen förbinda
sig att tjänstgöra vissa år i finnbygden. De sakkunniga vilja även
erinra om, att 1945 års riksdag förebådat en höjning av de nu till högst
800 kronor utgående stipendierna till landsbygdsungdom, så att helt obemedlade
studiebegåvade lärjungar skulle få alla sina studiekostnader till
väsentlig del täckta.

Då man hittills icke ansett nödvändigt att kräva vitsordade kunskaper
i finska .språket av stipendiat vid seminarierna utan endast avfordrat vederbörande
en förbindelse att stå till förfogande för tjänstgöring i finnbygden
vissa år, anse de sakkunniga, att även andra elever vid folkskoleseminarierna
än de i Luleå och Umeå böra äga rätt att på föreskrivna villkor
få uppbära finnbygdsstipendium. Givet är dock, att antalet slipen -

56

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2/2.

diater i det hela icke bör få bli större än vad som verkligen kräves för en
tillfredsställande rekrytering av finnbygdens lärare. Skolöverstyrelsen bör
lämpligen år för år göra framställning till Kungl. Majit om erforderligt
antal stipendier. För läsåret 1946/47 torde med hänsyn till lärarnas avgång
på grund av pensionering samt avflyttning från området antalet finnstipendier
vid folkskoleseminarierna böra beräknas till 30 å 35, varför ett
anslag å tillsammans 36 000 — 42 000 kronor här blir erforderligt, vilket
innebär en utgiftsökning på omkring 15 000 kronor.

Det skulle innebära en viss fördel, örn ungdom, som växt upp i och känner
finnbygden, lockades att söka in vid seminarium. Eftersom dessa ungdomar
i regel äro svagt bemedlade, borde relativt stora stipendier verksamt
bidraga till en sådan rekrytering.

Även beträffande stipendierna till småskollärarinnor, som utbildas vid
seminarierna i Haparanda och Lycksele och som förbinda sig att vissa år
tjänstgöra inom finsk- eller lapskspråkig bygd eller inom det nordliga stiftet
i övrigt, vilja de sakkunniga föreslå en ökning av nu gällande belopp på
300 kronor per år till 600 kronor per år, vilket innebär, att det nuvarande
anslaget för stipendier till dessa seminarier skulle fördubblas. Läsåret 1944/
45 utbetalades vid de båda seminarierna sammanlagt 46 050 kronor i stipendier.
För läsåret 1946/47 skulle då erfordras i runt tal 92 000 kronor.
Jämväl för dessa stipendier bör gälla, att de, åtminstone i viss mån, skola
kunna stå till förfogande även för elever vid andra seminarier än de nämnda.
Vidare bör Kungl. Majit liksom i fråga om finnbygdsstipendierna vid
folkskoleseminarierna bestämma det antal stipendier som skall utgå.

Vi vilja i detta sammanhang även erinra om, att stipendier till lapsktalande
elever vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå hittills utgått
i huvudsak enligt samma grunder och till samma belopp som för finnbygdsstipendierna.
När dessa nu höjts av riksdagen 1945, böra jämväl
stipendierna till de lapsktalande eleverna höjas till motsvarande belopp.
Skulle finnbygdsstipendierna enligt vårt förslag ytterligare höjas, bör givetvis
motsvarande höjning ske i fråga örn de lapska stipendierna. Meromkostnaden
härför kan beräknas till 900 kronor.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget.

Statskontoret däremot har avstyrkt den föreslagna stipendiehöjningen
och har till stöd därför anfört följande.

_ Enligt ett av skolöverstyrelsen nyligen avgivet förslag till medelsanvisning
för finnbygdsstipendier vid folkskoleseminarierna för innevarande läsår
ha icke mindre än 48 elever anmält sig såsom sökande till dylika stipendier
enligt nu gällande grunder. Under sådana förhållanden synes någon
höjning av stipendiebeloppen icke vara av behovet påkallad för erhållande
av tillräckligt antal sökande, varför statskontoret får avstyrka bifall till de
sakkunnigas förslag i denna del.

Vad vidare angår storleken av det studieunderstöd, som kan tilldelas
lapsktalande elev vid folkskoleseminarierna, må erinras, att det under
åttonde huvudtiteln anvisade anslaget till extra utgifter allenast i enstaka
fall tagits i anspråk för ändamålet, senast genom Kungl. Majits
beslut den 25 januari 1946. Ifrågavarande slag av stipendier lia sålunda
icke någon nämnvärd betydelse för lärarrekryteringen. Tillräckliga skäl
att vidtaga någon ändring i nu gällande bestämmelser synas icke föreligga.

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 21$.

Till stipendier för elever vid småskoleseminariet lia för läsåret 1944/45
utbetalats icke mindre än 46 050 kronor, vilken summa med ett stipendiebelopp
av 300 kronor för elev och läsår motsvarar ungefär 153 helarsstipendier.
Då tillräckligt antal sökande synes kunna erhållas med nuvarande
avvägning av stipendierna och — såsom de sakkunniga framhållit
— någon kännbar brist på småskollärarinnor icke förefinnes i finnbygden,
synes ej heller någon höjning av dessa studieunderstöd vara erforderlig.

Allmänna lönenämnden har funnit den föreslagna skillnaden mellan finnbygdsstipendiernas
storlek vid folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna
väl stor och knappast sakligt motiverad.

Domkapitlet i Luleå har framhållit, att den av de sakkunniga gjorda
jämförelsen med vissa stipendier för präster icke vore fullt träffande. Såsom
villkor för dessa stipendier vore nämligen föreskrivet, att stipendiaten
förskaffade sig förtrogenhet med finska eller lapska språken, vilket
innebure ett högst betydande onus för stipendiaten. Ett sådant villkor
vore ju icke avsett att förbindas med stipendierna till seminarieeleverna.
Emellertid ansåge domkapitlet i likhet med de sakkunniga, att stipendiebeloppen
borde höjas. Däremot kunde domkapitlet icke finna vägande skäl
för att skillnad skulle göras i stipendiebeloppen för elever vid folkskoleseminarier
och småskoleseminarier. Den längre studietiden för förstnämnda
elever kompenserades av möjligheter till ökat antal årsstipendier
och, framförallt, av högre inkomster efter avlagd examen. Domkapitlet
ville föreslå, att beloppen bestämdes lika för nu ifrågavarande elevkategorier
och till 1 200 kronor för läsår för båda.

Därest stipendierna höjdes på sätt nu sagts, borde enligt domkapitlets
uppfattning stipendiatens ovannämnda tjänstgöringsskyldighet något utsträckas.
Domkapitlet ville föreslå, att stipendiat förpliktades till sådan
tjänstgöring med två år för ett års stipendium samt ett år för varje ytterligare
åtnjutet årsstipendium.

Sveriges småskollärarinnejörbund har — under framhållande att utbildningen
per år för elev vid småskoleseminarium säkerligen icke vöre
billigare än för elev vid folkskoleseminarium — anhållit, att finnbygdsstipendierna
vid småskoleseminarierna jämväl bestämdes till 1 200 kronor.

Det har förut framhållits, att svårigheterna med avseende å lärarrekryteringen
äro störst i de finskspråkiga skoldistrikten i Norrbottens län. De
speciella svårigheter vid undervisningen, som den utbredda dubbelspråkigheten
där medför, ha ytterligare bidragit till att skapa bristande håg hos
lärare, som icke själva härstamma från dessa trakter, att söka anställning
där och detta icke endast vid skolor av de lägre skolformerna. Av de sakkunnigas
undersökningar framgår, att i de flesta av de finskspråkiga
skoldistrikten antalet sökande både till tjänster vid Bl-skolor och framförallt
till tjänster vid B2- och B3-skolor i genomsnitt utgjort endast 1 ä 2.

Departe mentschefen.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 21$.

Ehuru man torde vara berättigad att antaga, att det förut ifrågasatta
upphävandet av bestämmelserna örn den s. k. karenstiden vid tillsättning
av ordinarie och extra ordinarie lärartjänster vid samtliga B2- och B3-skolor samt mindre folkskolor ävensom vid vissa b- och C-skolor i viss mån
skall bidraga till förbättrade förhållanden även i dessa trakter, synes det
dock befogat att undersöka i vad mån ytterligare åtgärder kunna vidtagas.
I detta sammanhang skall endast beröras av de sakkunniga väckt
fråga om höjning av de s. k. finnbygdsstipendierna.

Det speciella problem, som lärarrekryteringen i finnbygden otvivelaktigt
utgör, har länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Sålunda lia sedan åtskilliga år tillbaka funnits s. k. finnbygdsstipendier
för elever företrädesvis vid folkskoleseminarierna i Luleå och Umeå samt
vid småskoleseminarierna i Haparanda och Lycksele. Stipendierna äro förbundna
med det villkoret, att vederbörande stipendiat skall, vid risk att
eljest få återbetala stipendiebeloppen, efter avlagd examen stå till disposition
för tjänstgöring i de finskspråkiga skoldistrikten under lika lång
tid, som stipendiet åtnjutits. De för folkskoleseminarieelever avsedda stipendierna
utgjorde länge 400 kronor per år men höjdes av 1945 års riksdag
till 800 kronor. Antalet stipendier av detta slag har årligen bestämts
av Kungl. Majit; under krigsåren var antalet dock maximerat till 21. Stipendierna
vid småskoleseminarierna ha hela tiden utgått med 300 kronor
per år. De sakkunniga ha nu föreslagit en höjning av ifrågavarande stipendier
till 1 200 kronor respektive 600 kronor per år. De sakkunniga lia
därvid beträffande det förstnämnda slaget av stipendier framhållit, dels
att vissa stipendier till teologie studerande, vilka efter avlagd examen
förbinda sig att tjänstgöra vissa år i finnbygden, utgå med 1 200 kronor
årligen, dels ock att de s. k. landsbygdsstipendierna, vilka för närvarande
kunna utgå med 800 kronor, förmodligen skulle komma att ytterligare höjas.
I sistnämnda avseende vill jag erinra, att Kungl. Majit i proposition nr
183 till innevarande års riksdag föreslagit en sådan höjning, varigenom
dessa stipendier skulle kunna utgå med högst 1 040 kronor per år.

Ingendera av dessa jämförelser synes vid närmare betraktande riktigt
bärande. Sålunda är, såsom domkapitlet i Luleå framhållit, hänvisningen
till nyssnämnda stipendier för blivande präster i så måtto missvisande, att
för dessa stipendiers åtnjutande kräves kunskap i finska eller lapska språket,
vilket däremot icke är fallet beträffande seminariestipendierna. Och vad
landsbygdsstipendierna beträffar, så äro dessa avsedda att möjliggöra för
mindre bemedlade ungdomar att komma i åtnjutande av högre undervisning.
De äro därför avpassade ur synpunkten av större eller mindre behovstäckning.
De s. k. finnbygdsstipendierna åter hava icke detta syfte. Jag erinrar,
att behövande seminarieelever ha rätt till studielån. Finnbygdsstipendiet
är till sin karaktär att betrakta såsom en gratifikation, som
tillfaller seminarieelev, för att denne skall åtaga sig viss tjänstgöring i de

59

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21^2.

finskspråkiga skoldistrikten. Härav följer då också att dessa stipendiers
belopp bör bestämmas enbart ur synpunkten att locka tillräckligt antal
sökande. Såsom statskontoret framhåller, synas några svårigheter härvidlag
knappast föreligga. De sakkunniga ha för nästa budgetår räknat
med ett behov av 30 ä 35 stipendier, medan antalet sökande till dylika
stipendier för innevarande läsår enligt nu gällande grunder varit icke
mindre än 48. Det vill sålunda synas, som örn redan den från och med
innevarande budgetår vidtagna höjningen av stipendiebeloppen skulle
haft tillräckligt gynnsam inverkan på sökandefrekvensen. Jag kan därför
icke finna, att en ytterligare höjning är av behovet påkallad. I varje fall
synes därmed böra anstå ännu någon tid, till dess mer erfarenhet vunnits
angående värdet av nu gällande bestämmelser. Då icke heller vid småskoleseminarierna
några svårigheter synas föreligga att fylla stipendierarnmen,
och, såsom de sakkunniga framhållit, någon kännbar brist på
småskollärarinnor icke förefinnes i finnbygden, kan jag icke heller för
dessa stipendiers vidkommande finna en höjning erforderlig.

Däremot synes det skäligt, att, därest för framtiden stipendier till lapsktalande
elever vid folkskoleseminarierna i Luleå och Umeå skulle beviljas,
dessa bestämmas till 800 kronor per år, varigenom överensstämmelse
alltjämt skulle bibehållas med motsvarande finnbygdsstipendier.

Vikariefrågan.

De sakkunniga lia i detta sammanhang även berört de stora svårigheter,
som för närvarande möta för erhållande av kompetenta vikarier till
skolorna, särskilt i fråga örn s. k. korttidsvikariat. I syfte att förbättra
förhållandena härutinnan ha de sakkunniga föreslagit vissa åtgärder,
nämligen

a) införande av reseersättning till vikarier under vissa närmare angivna
förutsättningar, samt

b) höjning av arvodet till pensionerad lärare under vikariat.

Vidare ha de sakkunniga diskuterat möjligheten för anställande av särskilda
fasta vikarier, s. k. reservvikarier, vilka inom folkskolinspektionsområdena
skulle vara tillgängliga att vid behov anlitas i olika skoldistrikt.
De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig kunna framlägga något förslag
i ämnet.

Samtliga nu angivna frågor komma i annat sammanhang att upptagas
till behandling av chefen för finansdepartementet.

60

Kungl. Majlis proposition nr Ulfö.

III. Anslagsberäkningar.

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 2 816 800 kronor. Personalförteckning
och avlöningsstat med därtill hörande bestämmelser finnas intagna i statsliggaren
sid. 632 ff.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till
3 545 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 728 200 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Överstyrelsen
har beräknat anslagsposten till 2 030 000 kronor, innebärande en ökning
med 62 400 kronor, vilken hänför sig till de sakkunnigas av mig i det föregående
tillstyrkta förslag beträffande nya ordinarie tjänster. Överstyrelsen
framhåller, att hänsyn tagits till den verkliga belastningen, i den mån
denna redan nu varit möjlig att beräkna. Sålunda ha tjänstemännens löner
beräknats med hänsyn till de löneklasser, inom vilka de verkligen kunna
antagas komma att utgå.

Den i anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, ingående delposten till arvoden åt seminarie! äk
a r e m. m., som för närvarande är uppförd med 24 000 kronor, har av
överstyrelsen föreslagits höjd med 14 100 kronor till 38 100 kronor. Av höjningen
äro 8 600 kronor att betrakta såsom automatisk ökning till följd
av seminarieorganisationens utvidgning. Återstoden, 5 500 kronor, hänför
sig till förslag av överstyrelsen, att sköterskornas tjänstgöring, vilken för
närvarande omfattar två veckor vid läsårets början såsom vid heltidstjänst
och därefter under läsåret 4 timmar i veckan, skulle vid de permanenta
seminarierna utökas med 4 timmar per vecka. Såsom skäl härför har särskilt
framhållits, att sköterskornas sjukvårdande uppgifter och de därmed
sammanhängande hembesöken befunnits mer tidskrävande än som vid
planläggningen av deras verksamhet kunnat förutses.

Arvoden åt s e mi n a r i e b i b 1 i otekarier. Arvoden
åt biträden på rektorsexpeditionerna. Skolöverstyrelsen
har i anslutning till seminariesakkunnigas förslag förordat, att dessa
delposter uppföras med 27 000 kronor respektive 13 000 kronor eller 17 000
kronor respektive 3 000 kronor mer än för innevarande budgetår.

Särskilda arvoden vid provårsseminarier. Skolöverstyrelsen
har föreslagit inrättande av tillfälliga provårskurser vid seminarierna
i Lund och Uppsala. Beträffande motiveringen härför torde få
hänvisas till proposition nr 142 till innevarande års riksdag angående anslag
för nästa budgetår till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m.,
sid. 40 f. Överstyrelsen har beräknat förevarande delpost till i runt tal

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 24®• öl

46 700 kronor, innebärande en ökning med 30 400 kronor. Härav utgöra
omkring 2 000 kronor automatisk ökning till följd av ökat antal lärare vid de
nuvarande pr o vårsseminarierna. I huvudsak 18 600 kronor belöpa på de
nya provårskurserna i Lund och Uppsala. Återstoden, i runt tal 10 000 kronor,
hänför sig till att överstyrelsen, liksom förut beträffande provårsläroverken,
förordat återgång till tidigare gällande grunder för särskilda arvoden
åt ämneslärare och handledare vid ifrågavarande seminarier. Beträffande
innebörden härav och motiveringen till förslaget hänvisas till nyssnämnda
proposition, sid. 41 f.

Delposten till tilläggsarvoden åt lärare vid kurser
för utbildande av kyrkomusiker har föreslagits uppförd
med oförändrat belopp, 5 600 kronor, och delposten till arvoden vid
kurser för utbildande av hjälpklasslärare har föreslagits
höjd med 500 kronor. Härom har överstyrelsen anfört följande.

För närvarande är på avlöningsstaten anvisat ett belopp av 11 600 kronor
att användas till arvoden vid de i Stockholm och Göteborg anordnade
kurserna för hjälpklasslärare. Beloppet är fördelat så, att ungefär en fjärdedel
avsetts för den kortare kursen i Göteborg och resten för den längre
kursen i Stockholm. Anslaget har under tidigare år varit fullt tillräckligt,
enär dåvarande hjälpklasskonsulenten doktor Gideon Nordal då medverkade
i stor utsträckning utan arvode eller för ett ringa sådant. Sedan Nordal
avlidit och andra föreläsare måst anlitas, har det varit svårt att få anslaget
att räcka. Skolöverstyrelsen har sålunda innevarande år varit nödsakad
att nedskära den summa, som rektorerna ansett behövlig, med
ungefär 500 kronor. Om föreläsningarna skola hållas på den höga standard
som är önskvärd, bör anslaget höjas med nyssnämnda summa, varför skolöverstyrelsen
får hemställa, att anslaget måtte utgå med (11 600 -f- 500 =)
12 100 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Överstyrelsen har beräknat denna anslagspost till 953 000 kronor, innebärande
en ökning med 550 600 kronor, enligt följande uppställning:

icke-ordinarie lärare (utom tjänstledighetsvikarier) .... kronor 800 0001

vaktmästarpersonal ................................ » 30 000

kallortstillägg...................................... » 3 800

tjänstledighetsvikarier .............................. » 90 000

kontorsbiträden .................................... » 26 000

extra expeditionshjälp ...................... »_3 200

Summa kronor 953 000.

Anslagsposten till rörligt tillägg har föreslagits höjd med 50 700
kronor till 420 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde i förhållande
till skolöverstyrelsens beräkningar kunna minskas med i runt tal 1 000 kro 1

Därav 330 000 kronor till den provisoriska utbildningslinjen.

Departe mentschefen.

62

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 242.

nor till följd av den föreslagna placeringen av rektorerna vid de provisoriska
seminarierna i Hälsingborg och Stockholm i avlöningsgrupp II. I samband
med anmälan av anslagsbehovet till avlöningar vid de allmänna läroverken
för nästa budgetår (proposition 1946: 142, sid. 35) har jag förordat återbesättande
av en lektorstjänst vid folkskoleseminariet i Lund. Detta medför
en ökning av anslagsbehovet under ordinarie-posten med omkring 9 000
kronor. Posten ifråga torde alltså böra uppföras med (2 030 000 — 1 000 +
-f- 9 000 =) 2 038 000 kronor.

Med den av överstyrelsen förordade ökningen av skolsköterskornas
tjänstgöringstid torde tills vidare kunna anstå. Delposten till arvoden åt
seminarieläkare m. m. torde till följd härav med utgångspunkt från överstyrelsens
beräkningar böra minskas med 5 500 kronor och uppföras med
(38 100 — 5 500 =) 32 600 kronor. Delposten till arvoden åt seminariebibliotekarier
torde i enlighet med vad jag tidigare anfört böra upptagas till
18 000 kronor. Anslagsmedlen till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionerna
torde med hänsyn till nytillkommande seminarier böra ökas med
3 000 kronor till 13 000 kronor.

Jag tillstyrker inrättande tills vidare av provårskurser vid seminarierna i
Lund och Uppsala. I enlighet med den ståndpunkt, jag tidigare beträffande
provårsläroverken (proposition 1946: 142, sid. 44) intagit till frågan
örn en återgång till förkrigsförhållandena ifråga örn storleken av de särskilda
arvodena vid provårsanstalter, synes en minskning av de beräknade
anslagsmedlen för nämnda ändamål med i runt tal 10 000 kronor kunna
ske. Delposten ifråga bör sålunda beräknas till (46 700 — 10 000 =) 36 700
kr 071 or.

Jag biträder överstyrelsens förslag örn uppförande av delposterna till
tilläggsarvoden åt lärare vid kurser för utbildande av kyrkomusiker och till
arvoden vid kurser för utbildande av hjälpklasslärare med 5 600 kronor
respektive 12 100 kronor.

Det föreslagna återbesättandet av en lektorstjänst vid folkskoleseminariet
i Lund medför en minskning av anslagsbehovet under icke-ordinarieposten
med omkring 6 000 kronor. Då jag i övrigt icke funnit anledning till
erinran beträffande beräkningen av ifrågavarande anslagspost, torde densamma
alltså för nästa budgetår böra uppföras med (953 000 — 6 000 —)
947 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra beräknas till 415 000 kronor
(+ 45 700 kronor).

Hela avlöningsanslaget bör alltså uppföras med (2 038 000 -f- 32 600 -f
+ 18 000 + 13 000 + 36 700 + 5 600 + 12 100 + 947 000 + 415 000 =)
3 518 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 701 200 kronor.

2. Folkskoleseminarierna: Omkostnader.

Detta anslag är nu uppfört med 351 000 kronor. Skolöverstyrelsen har
beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till 473 000 kronor, innebä -

63

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21+2.

rande en ökning med 122 000 kronor, enligt följande sammanställning (nuvarande
belopp angivas inom parentes).

Utgifter:

Sjukvård m. m., förslagsvis ................ kronor

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ......... »

Övriga expenser........................... »

Trädgårdarnas underhåll och skötsel, förslagsvis »
Särskilda kurser och föreläsningar, förslagsvis . . »

Reseersättningar, förslagsvis ................ »

Dagtraktamenten åt deltagare i kurser för utbildande
av hjälpklasslärare ....... »

13 000 ( 12 000)
235 000 (185 000)
183 000 (125 000)

66 000 ( 51 000)

14 900 ( 7 700)

500 ( 500)

7 800 ( 7 800)

Summa kronor 520 200 (389 000).

Särskilda uppbördsmedel:

Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse m. m. kronor 8 500 ( 8 000)

Inkomster av trädgårdarna.......... » 38 700 ( 30 000)

Summa kronor 47 200 ( 38 000)

Nettoutgift kronor 473 000 (351 000).

Beträffande de föreslagna höjningarna av vissa utgiftsposter framgår av
handlingarna i ärendet bland annat följande.

Sjukvård m. m. Med anledning av att belastningen å denna anslagspost
för budgetåret 1944/45 utgjort i runt tal 12 700 kronor och med
hänsyn till seminarieorganisationens utvidgning har överstyrelsen ansett en
höjning av posten med 1 000 kronor erforderlig.

Bränsle, lyse och vatten. Medelsåtgången under budgetåret
1944/45 beräknas ha utgjort 216 000 kronor. Under hänsynstagande jämväl
till den utökade verksamheten har överstyrelsen räknat med ett belopp av
235 000 kronor för nästa budgetår.

Övriga expenser. Ökningen hänför sig främst till de stegrade städningskostnaderna,
vilka för budgetåret 1944/45 uppgått till nära 142 000
kronor. Ytterligare en avsevärd stegring av dessa utgifter är att vänta
genom tillkomsten av åtskilliga nya lokaler.

Trädgårdarnas underhåll och skötsel. Överstyrelsen har
anfört:

För innevarande budgetår är för detta ändamål anvisat ett nettobelopp av
(51 000 — 30 000 =) 21 000 kronor. Rektorerna ha för nästa budgetår föreslagit
en höjning av detta belopp med 7 150 kronor till 28 150 kronor. Detta
motiveras bland annat med att även trädgårdsarbetarnas löner numera i stor
utsträckning komma att regleras genom kollektivavtal, vilket exempelvis
enbart för seminariets i Linköping del föranleder en merkostnad av 1 400
kronor. Det är tydligt, att denna omständighet samt de höjda omkostnaderna
i övrigt för trädgårdarnas drift, vilka icke synas kunna kompenseras
av de beräknade höjda inkomsterna från trädgårdarna, böra föranleda en

64

Kungl. Martts proposition nr £ Skakning
av anslaget. Härtill kommer ett behövligt mindre anslag för trädgårdsundervisningen
vid de nya seminarierna, av vilka seminariet i Gävle
är försett med en icke obetydlig trädgård. Skolöverstyrelsen beräknar bruttoanslaget
till 66 000 kronor, inkomsterna till 38 700 kronor och nettoanslaget
till 27 300 kronor, vilket innebär en höjning med (27 300 — 21 000 =)
6 300 kronor.

Särskilda kurser och föreläsningar. Skolöverstyrelsen
har hemställt om anvisande av 5 000 kronor till särskilda kurser i tal- och
röstvård och 600 kronor till anordnande av psykotekniska prov i samband
med inträdesprövningarna vid det nuvarande seminariet i Stockholm. Beträffande
det förstnämnda förslaget hänvisas till redogörelsen i proposition
nr 77 till innevarande års riksdag angående anslag till småskoleseminarierna
för nästa budgetår, sid. 18 f. I fråga om de psykotekniska proven har överstyrelsen
anfört följande.

På framställning av rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm medgav
skolöverstyrelsen den 5 juni 1945, att särskilda psykotekniska prov finge
anordnas med de inträdessökande till den fyraåriga linjen vid seminariet
vårterminen 1945, under förutsättning att dessa prov anordnades utan
kostnad för statsverket.

Hos skolöverstyrelsen har rektor nu anhållit, att skolöverstyrelsen måtte
utverka ett anslag av 600 kronor för anordnande av psykotekniska prov
även vid inträdesprövningarna vårterminen 1946. Ur framställningen må
anföras följande.

Enligt nämnda medgivande av den 5 juni 1945 anordnades under ledning
av föreståndaren för Psykotekniska institutet vid Stockholms högskola
dylika speciella prov i juni 1945. Dessa prov visade sig vara av ett
mycket stort intresse såväl ur vetenskaplig som praktiskt-pedagogisk synpunkt.
Meningen är nu att sedan de sålunda prövade eleverna några år
tillhört seminariet verkställa en ingående jämförelse mellan de speciella
proven inom olika grenar och läraromdömena om de intagna eleverna.
Redan nu kan sägas, att inträdesproven vid seminariet och de nämnda
psykotekniska proven visat en slående överensstämmelse så gott som genomgående,
och i de två fall av 92, där de icke pekat i samma riktning,
synas särskilda omständigheter ha förelegat; överensstämmelsen var påfallande
även i de talrika fall, då vitsorden avsevärt skilde sig från de sökandes
tidigare examensbetyg. Proven ha också uppmärksammats i olika avseenden
och väckt intresse såväl i vetenskapliga kretsar som bland praktiskt
verksamma pedagoger. Materialet är emellertid givetvis för litet för
att tillåta några mera vittgående slutsatser. Det synes därför synnerligen
önskvärt, att de sålunda påbörjade proven få fullföljas. Då detta emellertid
icke kan ske utan att medel för ändamålet ställas till förfogande,
synas statsmedel böra utverkas för provens fortsättande och fullföljande.
För ändamålet torde böra beräknas 600 kronor årligen.

iSkolöverstyrelsen, som finner det vara av vikt, att de sålunda började
proven fortsättas, vill tillstyrka framställningen.

Återstoden av den föreslagna höjningen av förevarande delpost, 1 600
kronor, hänför sig till den utvidgade verksamheten.

65

Kungl. Maj:ts proposition nr llfyl.

Jag bär tidigare tillstyrkt anvisande av medel för nästa budgetår till
särskilda kurser i tal- och röstvärd vid småskoleseminarierna. Enahanda
kurser synas böra komma till stånd även vid folkskoleseminarierna. Mot
de beräknade kostnaderna därför, 5 000 kronor, har jag icke funnit anledning
till erinran. Jag tillstyrker vidare anvisande av 600 kronor till psykotekniska
prov vid inträdesprövningarna vid seminariet i Stockholm. Då
jag även i övrigt ansluter mig till vad överstyrelsen i förevarande sammanhang
föreslagit, torde omkostnadsanslaget i enlighet med överstyrelsens
beräkningar för nästa budgetår böra uppföras med 473 000 kronor, vilket
innebär en anslagshöjning med (473 000 — 351 000 =) 122 000 kronor.

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 75 000 kronor.
Skolöverstyrelsen har hemställt om höjning av anslaget till 125 000 kronor.
Överstyrelsen framhåller, att det av rektorerna, utan hänsyn till den av de
sakkunniga föreslagna utvidgningen av organisationen, begärda anslaget
uppginge till 99 000 kronor. Detta syntes icke räcka för de utvidgade seminarierna.
Bland annat komme de många nybörjaravdelningarna att draga
stora kostnader i fråga om materiel till slöjd- och skolköksundervisningen.
Vidare tillkomme de provisoriska seminarierna.

En höjning av förevarande anslag synes erforderlig med hänsyn till den
utvidgade seminarieverksamheten. Höjningen synes dock kunna begränsas
till 40 000 kronor. Anslaget torde alltså för nästa budgetår böra uppföras
med (75 000 + 40 000 =) 115 000 kronor.

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning.

Under denna rubrik är för innevarande budgetår uppfört ett anslag av
50 000 kronor. Seminariesakkunniga ha, med tillstyrkan av skolöverstyrelsen,
hemställt, att anslaget för nästa budgetår måtte uppföras med
326 000 kronor. Av detta belopp avses 220 000 kronor belöpa på de permanenta
seminarierna och 106 000 kronor på de provisoriska. De sakkunniga
ha närmare anfört följande.

I sina petita till 1945 års riksdag föreslog skolöverstyrelsen ett utrustningsanslag
på 70 000 kronor, men anmärkte samtidigt, att ett större anslag
kunde varit motiverat. Riksdagen anslog emellertid för ändamålet
50 000 kronor, varför fortfarande kvarstår ett behov av minst 20 000 kronor,
huvudsakligen för inköp av musikinstrument. Den under de gångna
åren eftersatta nyanskaffningen och renoveringen av inventarier m. m. föranleder
enligt rektorernas uppgifter ett mycket stort behov av anslagsmedel.
Såvitt de sakkunniga kunnat finna, torde detta vara riktigt. De
sakkunniga vilja därför föreslå ett anslag av i medeltal minst 3 000 kronor
för varje seminarium, förutom nyssnämnda 20 000 kronor. Därtill kommer
att förste gymnastikkonsulenten bestämt påyrkat viss renovering och nyanskaffning
av gymnastikredskapen vid vissa seminarier, vilket föranleder

Bihang till riksdagens protokoll 19It6. 1 sami. Nr 2/^2. 5

Departe mentschefen.

Departe mentschefen.

66

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr °2J+<2.

en kostnad av i runt tal 10 000 kronor. Sammanlagt erfordras således ett
anslag av (20 000 + 30 000 + 10 000 =) 60 000 kronor till de permanenta
seminarierna, varvid dock icke hänsyn tagits till kostnaderna för inventarier
till de nya lokaler, som de sakkunniga föreslagit. Till detta ändamål,
alltså inredning av de nya klassrum, slöjdsalar och gymnastiksalar, som
föreslagits, erfordras enligt de sakkunnigas beräkningar följande belopp,
nämligen

i Falun . . .
i Kalmar . .
i Karlstad .
i Linköping
i Luleå
i Lund
i Umeå . ..
i Uppsala .

kronor 17 750

» 20 000

» 24 600

» 17 000

» 27150

» 24 750

» 12 000

» 18 950

Summa kronor 162 200

eller i runt tal 160 000 kronor. Då det är meningen, att samtliga lokaler
skola uppföras och inredas snarast möjligt, bör denna summa anvisas redan
på nästa budgetårs stat.

Härtill kommer inredning av de provisoriska seminarierna. Vad seminarierna
i Hälsingborg och Stockholm beträffar torde emellertid inventarier
i största utsträckning av respektive städer ställas till förfogande mot
vederlag ingående i hyreskostnaderna. För inköp av musikinstrument och
vissa andra inventarier bör dock anvisas ett anslag av exempelvis 5 000
kronor per seminarium.

Vid seminariet i Gävle erfordras däremot helt ny utrustning. Vårdanstalten
får nämligen vid sin flyttning med sig samtliga användbara inventarier.
Inventarier och annan utrustning till de lokaler, som kunna beräknas
bliva tagna i bruk under läsåret 1946/47 har av de sakkunniga
beräknats draga en kostnad av 96 000 kronor. Därvid ha de sakkunniga
förutsatt att de salar, som komma att användas som lokaler för stadens
folkskoleklasser, utrustas av Gävle stad.

Det sammanlagda erforderliga utrustningsanslaget kommer således att
uppgå till (60 000 + 160 000 + 10 000 + 96 000 =) 326 000 kronor.

Den ifrågasatta betydande utvidgningen av seminarieorganisationen
kommer givetvis att ställa krav på icke oväsentliga anslagsmedel till inredning
av nya lokaler m. m. Jag har icke funnit anledning till erinran
beträffande de sakkunnigas av skolöverstyrelsen tillstyrkta förslag i och
för sig. Jag anser emellertid, att en del av den erforderliga anslagssumman
bör kunna fördelas på två budgetår. Enär sålunda icke alla de nya lokaler,
som nödvändiggöras av organisationens utbyggande, kunna väntas bli
tagna i bruk redan första verksamhetsåret, synas av de till inredning av
dessa lokaler avsedda medlen — vid de permanenta seminarierna 160 000
kronor och vid det provisoriska seminariet i Gävle 96 000 kronor eller sammanlagt
256 000 kronor — förslagsvis två tredjedelar eller i runt tal 170 000
kronor böra anvisas för nästa budgetår. Härtill komma övriga beräknade

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21+2.

kostnader, 70 000 kronor, till vilka i sin helhet medel böra beräknas redan
för detta år. Anslaget skulle alltså för budgetåret 1946/47 uppföras med
(170 000 + 70 000 —) 240 000 kronor.

5. Arvoden åt lärarkandidater under provårstjänstgöring.

För detta ändamål är för innevarande budgetår uppfört ett förslagsanslag
av 290 000 kronor. Arvode utgår med 2 000 kronor för lärarkandidat,
som genomgår provår under helt läsår, och 1 000 kronor för lärarkandidat,
som genomgår provår under en termin.

Skolöverstyrelsen har beräknat antalet provårsplatser under budgetåret
1946/47 till 160, varav 132 vid de allmänna läroverken och 28 vid folkskoleseminarierna.
Av de senare komma 7 på vardera av de föreslagna nya
provårskurserna i Lund och Uppsala. Anslagsbehovet har därför angivits
till (160 X 2 000 =) 320 000 kronor.

Jag har ingen erinran mot det beräknade antalet provårskandidater
under nästa budgetår. Anslaget torde alltså i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag böra uppföras med 320 000 kronor, innebärande en höjning
med 30 000 kronor.

Departe mentschefen.

68

Kungl. Majlis proposition nr 21$.

IV. Vissa byggnadsfrågor.

Vid anmälan av anslagsbehovet till småskoleseminarierna för nästa budgetår
(proposition nr 77) förklarade jag mig ämna senare återkomma till
frågan örn de byggnadsarbeten vid småskoleseminarierna i Härnösand och
Landskrona, vilka bleve erforderliga vid bifall till de i ifrågavarande sammanhang
framlagda förslagen om utvidgning av seminariet i Härnösand
med en avdelning och av seminariet i Landskrona med två avdelningar.
Byggnadsstyrelsen har nu, efter samråd med skolöverstyrelsen, inkommit
med förslag och kostnadsberäkningar rörande ifrågavarande arbeten. Samtidigt
har byggnadsstyrelsen anmält, att vissa ytterligare medel visat sig
erforderliga till de pågående byggnadsarbetena vid småskoleseminarierna i
Haparanda, Skara, Strängnäs och Växjö, vartill medel anvisats av 1945
års riksdag. Förutom förutnämnda ärenden torde i förevarande sammanhang
böra upptagas till behandling även vissa byggnadsfrågor vid folkskoleseminarierna,
i huvudsak avseende sådana åtgärder, som föranledas
av mitt förslag i det föregående till utvidgad organisation av ifrågavarande
seminarier.

Småskoleseminarierna.

Hä mosand. Enligt ett år 1944 av skolöverstyrelsen framlagt förslag
till utvidgning av detta seminarium, vilket då icke föranledde någon
framställning till riksdagen, beräknades kostnaderna för erforderliga omoch
tillbyggnadsarbeten vid seminariet till 600 000 kronor. Byggnadsstyrelsen
framhåller nu, att vid den förnyade utredningen av denna byggnadsfråga
framkommit krav på lokaler för barnbespisning, varför en kostnadsstegring
blivit ofrånkomlig. Kostnaderna kunde nu beräknas till 700 000
kronor.

Det nu framlagda förslaget, som åskådliggjorts å 6 å byggnadsstyrelsens
utredningsbyrå upprättade, den 12 februari och den 6 april 1946 dagtecknade
ritningar, innebär i huvudsak följande.

Den nuvarande seminariebyggnaden och gymnastikhuset sammanfogas
genom en vinkelformad tillbyggnad. Inom den nuvarande skolbyggnaden
utföras vissa ombyggnadsarbeten. Sålunda inredas rum för lärarinnor,
bibliotek, läsrum och lokaler för gosslöjd och handarbete varjämte samlingssalen
utökas. Tillbyggnaden utgöres dels av en tvåvåningsbyggnad,
inrymmande 6 klassrum jämte lokaler för naturkunnighetsundervisning,
varjämte musiksal och 6 överspelningsrum anordnas i vindsvåningen, dels
av en envåningsbyggnad inrymmande barnbespisningslokaler. I källarutrymmena
under sistnämnda lokaler anordnas toaletter för seminaristerna
och övningsskolans elever.

Landskrona. Även beträffande detta seminariums utbyggnad förelågo
år 1944 vissa kostnadsberäkningar, vilka slutade på ett belopp av

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 21fi.

700 000 kronor. Byggnadsstyrelsen framhåller, att jämväl dessa kostnader
vid förnyad utredning visat sig otillräckliga och nu kunde uppskattas
till 825 000 kronor, beroende på att vissa icke tidigare beräknade lokaler
tillkommit, nämligen en barnbespisningslokal med tillhörande köksavdelning
samt bibliotek och läsrum för övningsskolan.

Beträffande det nu utarbetade byggnadsförslaget, som närmare utformats
å 6 å byggnadsstyrelsens utredningsbyrå upprättade, den 12 februari
och den 6 april 1946 dagtecknade ritningar, har byggnadsstyrelsen anfört:

Enligt det nu utarbetade om- och tillbyggnadsförslaget tillbygges den
nuvarande seminariebyggnaden mot väster med lokaler, avsedda för en ny
övningsskola samt utrymmen för barnbespisning. Sistnämnda utrymmen
äro förlagda till en envåningsbyggnad, som tankes förbinda det gamla seminariet
med en nybyggnad inrymmande övningsskolan och förlagd utmed
tomtens västra gräns. Denna byggnad uppföres i två våningar med en hög
souterrängvåning och inrymmer 9 klassrum jämte bibliotek och läsrum
för övningsskolan, skolkök, slöjdsal för kvinnliga elever samt 6 på vinden
inredda överspelningsrum jämte musik- och teckningssalar. Inom gamla
seminariebyggnaden utföras vissa ombyggnadsarbeten. Sålunda inredas i
källarvåningen toalettavdelning för seminarister samt bad, dusch och omklädningsrum
och inom bottenvåningen iordningställas lokaler för rektorsexpedition
samt bibliotek. Inom våningen 2 trappor upp avses att utöka
den nuvarande samlingssalen.

Det har visat sig lämpligt att nuvarande vaktmästarbostaden tages i
anspråk för skoländamål och att i stället ny vaktmästarbostad uppföres.

Nuvarande rektorsbostad, som för närvarande icke disponeras såsom
sådan, avses att under ombyggnadstiden tillfälligt utnyttjas för skolans
behov. Det möter givetvis vissa svårigheter att mera bestämt angiva kostnaderna
för här föreslagna arbeten, då inga entreprenadhandlingar föreligga
och då de till stor del innebära ombyggnader, men hava de av styrelsen
beräknats till 825 000 kronor.

“Haparanda. Till örn- och nybyggnadsarbeten för småskoleseminariet
i Haparanda anvisades av 1945 års riksdag ett investeringsanslag av
580 000 kronor. Byggnadsstyrelsen har nu — under framhållande av att
detta belopp torde komma att visa sig otillräckligt — hemställt om anvisande
av ytterligare 95 000 kronor för ändamålet. Styrelsen har anfört
följande.

Vid det pågående utarbetandet av slutgiltiga ritningar har nämligen med
anledning av numera gällande bestämmelser för byggnader av denna art
och omfattning funnits erforderligt att beräkna byggnaderna uppförda av
sten i stället för trä. Vidare har det visat sig erforderligt att utöka värmeledningsutrymmena
inom den befintliga byggnaden och slutligen har behovet
av lokaler för barnbespisning föranlett en viss utökning av de till
skolköket anslutna utrymmena. Denna ökning för barnbespisningen har
medfört att nybyggnaden för övningsskolan måst givas något större längd,
vilket gjort det möjligt att tillgodose framförda önskemål örn viss ökning
av klassrummens storlek.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 2Jp2.

Skara, Strängnäs och Växjö. Till vissa byggnadsarbeten
vid dessa seminarier anvisade 1945 års riksdag 804 000, 680 000 respektive
507 000 kronor. Vid beräkningen av medelsbehovet för de båda sistnämnda
seminarierna hade avsetts, att befintliga rörledningssystem för värme, vatten
och avlopp skulle, ehuru de voro gamla och i dåligt skick, med hänsyn
till då rådande materialsvårigheter tills vidare kunna bibehållas, varför
byggnadsstyrelsen endast räknat med de för panncentralernas utvidgning
erforderliga kostnaderna. Byggnadsstyrelsen har emellertid nu funnit lämpligt
att redan i samband med de pågående byggnadsarbetena i övrigt verkställa
utbyte av dessa ledningssystem. Styrelsen framhåller därvid, att de
svåra materialförhållandena numera undergått en icke oväsentlig förbättring,
ävensom att ett utbyte längre fram skulle komma att medföra icke
oväsentliga extra kostnader för håltagningar och efterlagningar inom utrymmen,
som berördes av byggnadsarbetena. Byggnadsstyrelsen har därför
hemställt örn anvisande för ifrågavarande ändamål av ytterligare 60 000
kronor vid seminariet i Strängnäs och 140 000 kronor vid seminariet i
Växjö.

Bortsett från nämnda förhållanden har det emellertid, framhåller byggnadsstyrelsen
vidare, vid såväl seminariet i Skara som seminariet i Strängnäs
visat sig, att de beviljade anslagsbeloppen icke komma att täcka de med
byggnadsföretagen förbundna kostnaderna. Styrelsen har härom närmare
anfört följande.

Byggnadsstyrelsen, som i dessa ärenden samrått med skolöverstyrelsen,
har icke kunnat finna någon möjlighet att vidtaga sådana inskränkningar
i de från början starkt beskurna byggnadsprogrammen, att besparingar,
motsvarande de väntade merkostnaderna kunna erhållas. I båda dessa
byggnadsföretag ingå emellertid nya gymnastikbyggnader. Då byggnadstillstånd
för sådana byggnader icke för närvarande torde vara att förvänta
och av styrelsen verkställda undersökningar visa, att ifrågavarande merkostnader
torde kunna täckas av de för dessa byggnader avsedda medlen,
får styrelsen anmäla, att styrelsen avser att för den nya seminariebyggnaden
i Skara och om- och tillbyggnaderna av huvudbyggnaden vid seminariet
i Strängnäs disponera tillgängliga belopp för att sedermera, när
uppförandet av gymnastikbyggnaderna kan bliva aktuellt, inkomma med
framställning om anvisande av ytterligare medel härför.

^ Vid den tidpunkt då planerna till utvidgningarna av seminarierna i
Växjö, Skara och Strängnäs uppgjordes, hade ännu icke kravet på lokaler
för barnbespisning framkommit, varför sådana icke finnas upptagna i
byggnadsprogrammen. Beträffande seminarierna i Skara och Strängnäs
synes en lämplig lösning kunna erhållas genom att erforderliga lokaler för
barnbespisningen anordnas i samband med uppförandet av planerade gymnastikbyggnader,
medan i Växjö möjligheterna att samordna denna bespisning
med någon av stadens folkskolor överväges. Då dessa gymnastiksalar
i Skara och Strängnäs icke nu beräknas komma till utförande torde barnbespisningen
på dessa platser tills vidare få ordnas med anlitande av pro -

71

Kungl. Maj:ts proposition nr

visoriska anordningar. Byggnadsstyrelsen kommer att i samråd med skolöverstyrelsen
vidtaga erforderliga utredningar och sedermera till .Kungl.
Majit inkomma med förslag, vartill dessa utredningar kunna föranleda.

Den i annat sammanhang föreslagna utvidgningen av småskoleseminariernai
Härnösand och Landskrona nödvändiggör vissa om- och
tillbyggnadsarbeten vid dessa seminarier. De befintliga lokalerna äro nämligen
i huvudsak endast avpassade för den nuvarande organisationen. Jag
finner de av byggnadsstyrelsen framlagda byggnadsförslagen, vilka tagit
sikte även på behovet av barnbespisningslokaler, väl avvägda, och ägnade att
skapa goda och ändamålsenliga lokaler. De synas därför böra komma till
utförande. De beräknade kostnaderna, 700 000 respektive 825 000 kronor,
föranleda ingen invändning fran min sida. Jag vill i detta sammanhang
erinra, att av 1944 års riksdag anvisats 110 000 kronor till vissa ändringsarbeten
vid seminariet i Landskrona. Enligt vad jag inhämtat ha härav
hittills förbrukats endast 2 500 kronor. Då jag förutsätter att återstående
medel, 107 500 kronor, få användas för den nu ifrågasatta örn- och tillbyggnaden
vid nämnda seminarium, skulle alltså för detta ändamål behöva
anvisas endast (825 000 — 107 500 =) 717 500 kronor eller i runt tal
717 000 kronor.

Efter förslag av Kungl. Majit anvisade 1945 års riksdag till vissa byggnadsarbeten
vid småskoleseminarierna i Haparanda, Skara, Strängnäs och
Växjö 580 000, 804 000, 680 000 respektive 507 000 kronor. Byggnadsstyrelsen
har nu anmält, att de anvisade anslagen redan visat sig eller av allt
att döma komma att visa sig otillräckliga. Vid seminariet i Haparanda
har detta — förutom på vissa andra omständigheter — berott på det nytillkomna
behovet av barnbespisningslokaler. Merkostnaderna för detta
seminarium ha beräknats uppgå till 95 000 kronor. Vid seminarierna i
Strängnäs och Växjö har det ansetts lämpligt att redan nu verkställa
utbyte av ledningssystemen för värme, vatten och avlopp, vilket medför
ytterligare kostnader å 60 000 respektive 140 000 kronor. Jag anser mig
böra godtaga de nya kostnadsberäkningarna och förordar, att medel ställas
till förfogande i enlighet därmed.

Till frågan örn beviljande av ytterligare medel utöver vad nyss förordats
till byggnadsarbeten vid seminarierna i Skara och Strängnäs och eventuellt
Växjö torde jag få anledning återkomma, sedan byggnadsstyrelsen
vidtagit erforderliga utredningar i ämnet.

Departe mentschefen.

Folkskoleseminarierna.

Jag har i det föregående i princip givit min anslutning till det av seminariesakkunniga
efter samråd med byggnadsstyrelsen framlagda byggnadsprogrammct
för folkskoleseminarierna, vilket nödvändiggjorts av den föreslagna
omfattande utvidgningen av seminarieorganisationen. Beträffande

72

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2^2.

de allmänna riktlinjer, efter vilka ifrågavarande byggnadsprogram utformats,
har byggnadsstyrelsen anfört följande.

Den utförda utredningen avser en utökning av undervisningslokalerna
vid folkskoleseminarierna i Lund, Kalmar, Linköping, Karlstad, Falun,
Uppsala, Umeå och Luleå. Vid folkskoleseminarierna i istockholm och Göteborg
har en provisorisk utökning av seminarierna genom utbyggnad ej
visat sig genomförbar och de erforderliga nya lokalerna torde sålunda få
anskaffas genom förhyrningar. Vid folkskoleseminariet i Stockholm har
dock kostnaderna för en tidigare planerad ombyggnad av lokalerna för
naturkunnighetsundervisningen upptagits i utredningen, då denna ombyggnad
får anses oundgängligen nödvändig med hänsyn till seminariets utökade
verksamhet . Slutligen har byggnadsstyrelsen undersökt möjligheterna att i
Gävle inreda ett provisoriskt folkskoleseminarium i dövstumskolans byggnad,
vilken kommer att bliva ledig vid skolans överflyttning till Mogård.

Det ökade lokalbehovet vid ovannämnda seminarier avses i första hand
att tillfredsställas genom inredande av disponibla vindar och övriga sekundärutrymmen,
samt när detta ej är tillfyllest genom uppförande av provisoriska
träbaracker intill skolbyggnaderna.

På ett tidigare stadium av utredningen räknades med möjligheten att i
sistnämnda fall använda gamla militärbaracker, vilka skulle ställas till disposition
av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse. Verkställda kostnadsberäkningar
lia givit vid handen att övertagande och ombyggnad av en
sådan barack till undervisningslokaler skulle uppgå till omkring 25 000
kronor. De därvid erhållna klassrummen skulle få en höjd av endast
2,40 meter, varjämte fönstrens utformning i förening med den låga rumshöjden
medför dåliga belysningsförhållanden. Den förhållandevis ringa
rumshöjden torde även försvåra en tillfredsställande placering av den elektriska
belysningsarmaturen i skolsalarna, varigenom möjligheten för eleverna
att följa undervisningen på svarta tavlan försvåras. Byggnadsstyrelsen finner
det därför tveksamt om militärbaracker lämpligen böra användas och,
då enligt vad utredningen givit vid handen endast fyra baracker innehållande
12 st. klassrum bliva erforderliga, vill styrelsen ifrågasätta, om icke
nya sådana nied ändamålsenligare planlösningar och riktiga rumsutformningar
böra komma till utförande.

Byggnadsstyrelsen har därför låtit upprätta ritningar till en barack innehållande
två klassrum om 8,5 X 6 meter samt kapprum och materialskåp,
vilken barack enligt styrelsens beräkningar skulle draga en kostnad av
35 000 kronor.

Vidare har styrelsen låtit upprätta ritningar till barack inrymmande en
slöjdsal med måtten 6,5 X 9 meter samt erforderliga biutrymmen samt till
en gymnastikbarack inrymmande en gymnastiksal om 8X14 meter, tvenne
omklädnadsavdelningar samt tvenne lärarerum m. m. Kostnaderna för
slöjdbaracken har styrelsen beräknat till 20 000 kronor och för gymnastikbaracken
till 60 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har liven låtit verkställa undersökningar huruvida det
genom tillbyggnaderna utökade värmebehovet även fordrar utökning av
värmecentralerna vid de ifrågavarande seminarierna. LTndersökningen har
givit vid handen att i de flesta fall torde nuvarande kapaciteten av pannanläggningarna
förslå även för den planerade utökningen. För folkskoleseminarierna
i Lund och Uppsala måste dock en ny panna insättas. Vid folk -

73

Kungl. Maj:ts proposition nr %4%-

skoleseminarierna i Kalmar och Falun synes dessutom egna separata pannrum
erfordras för nybyggnaderna, då dessa på grund av de lokala förhållandena
ha placerats på sådant avstånd från den befintliga panncentralen,
att en ledningsdragning från denna ej visar sig ekonomisk.

För samtliga här berörda seminarier gäller dock att de befintliga pannorna
äro av relativt hög ålder och i det närmaste uttjänade, varför ett
utbyte av pannor inom en nära framtid torde vara ofrånkomlig. Med hänsyn
till tidsläget och svårigheten att skaffa fullgott nytt material har byggnadsstyrelsen
emellertid ej ansett det vara lämpligt att upptaga denna fråga
i samband med den provisoriska utökningen av seminarierna.

De ifrågasatta åtgärderna samt de av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaderna
därför vid de olika seminarierna framgå av följande uppställning.

Falun.

Sammanslagning av rum 12 och 13 till dagrum..........

Omändring av rum 69 till klassrum..................

1 klassrumsbarack med 4 klassrum....................

1 gymnastikbarack .................................

Pannrum jämte tvenne toalettavdelningar ............

Nytt bostadshus för vaktmästare.....................

Iordningställande av duschrum samt förbättring av varmvattenanläggningen
...............................

Yttre ledningar, oförutsett m.m......................_

Kalmar.

Inredning av barnbespisningslokal och överspelningsrum

1 källaren........................................

Träbyggnad i kv. Gladan innehållande 3 mindre och

2 större klassrum och materialrum..................

1 gymnastikbarack .................................

Pannrum jämte tvenne toalettavdelningar.............

Cykelställ .........................................

Tillbyggnad av kontorsrum till växthuset..............

Utökning av omklädningsrum till befintlig gymnastiksal

Utvändigt ordnande av tomten ......................

Rivning av stallbyggnad och uppförande av nytt uthus . .
Yttre ledningar, oförutsett m. m......................1

Karlstad.

Vindsinredning med 7 klassrum
Hyllinredning m. m. i arkiv . . .
Oförutsett m.m..............

kronor

2

000

»

1

000

»

70

000

»

60

000

»

8

000

»

30

000

»

4

OOO1

»

25

000

Kronor 200

000.

. kronor

15

000

»

107

000

»

60

000

»

18

000

»

1

0001

»

5

0001

»

1

500

»

2

000

»

10

0001

»

20

500

Kronor

240 000.

. kronor

53 000

. »

3 0001

. »

7 000

Kronor 63 000.

1 Åtgärden är icke direkt föranledd av den utvidgade organisationen men torde ändock böra

komma till stånd.

74

Kungl. Majlis proposition nr

Linköping.

Ändring av rum 95 och 65 d till klassrum............... kronor 3 000

1 klassrumsbarack med 2 klassrum..................... » 35 000

1 slöjdbarack ....................................... » 20 000

Ominredning i skolköket ............................. » 2 0001

Yttre ledningar, oförutsett m. m....................... » 17 000

Kronor 77 000.

Luleå.

Barack för gymnastik och överspelningsrum........... kronor 55 000

Inredning av 4 klassrum och kvinnlig slöjdsal på vinden . . » 40 000

Inredning av träslöjdsal och virkesrum i gymnastikbyggnaden
...................................... » 3 000

Yttre ledningar, oförutsett m. m..................... » 12 000

Kronor 110 000.

Lund.

Delning av större klassrum i tredje våningen.......... kronor 15 000

Inredning av kvinnlig slöjdsal på vinden.............. » 25 000

Omändring av vaktmästarbostad till slöjdsal m. m....... » 7 000

1 klassrumsbarack med 2 klassrum .................. » 35 000

1 gymnastikbarack ................................. » 60 000

Förbättringsarbeten inom befintlig gymnastikavdelning .. » 5 000

Utökning av panncentralen.......................... » 5 000

Ordnande av idrottsplats............................ » 8 0001

Cykelställ ......................................... » 2 0001

Yttre ledningar, oförutsett m. m....................... » 23 000

Kronor 185 000.

Stockholm.

Omändrings- och reparationsarbeten i lokaler för natur -

kunnighetsundervisningen .......................... kronor 65 000.

Umeå.

1 klassrumsbarack med 4 klassrum.................... kronor 70 000

Yttre ledningar, oförutsett m. m....................... » 15 000

Kronor 85 000.

Uppsala.

Inredning av 5 klassrum på vinden.................... kronor 40 000

1 gymnastikbarack ................................. » 60 000

Inredning av omklädningsrum till befintlig gymnastiksal » 12 0001

Förbättring av duschar m. m. till densamma........... » 9 0001

Utökning av panncentralen.......................... » 5 000

Yttre ledningar, oförutsett m. m....................... » 14 000

Kronor 140 000.

1 Åtgärden är icke direkt föranledd av den utvidgade organisationen men torde ändock böra

komma till stånd.

Kungl. Majlis proposition nr 21$.

75

Gävle.

Ombyggnad av dövstumskolan:

Byggnadsarbeten....................... kronor 242 000

Värmeledning och ventilation samt vatten,

avlopp och sanitetstekniska installationer » 50 000

Elektriska installationer................. » 25 000

Ritningar, kontroll och administration samt

oförutsedda utgifter .................. » 33 000 350 0001

1 gymnastikbarack............................... kronor 60 000

Yttre ledningar, oförutsett m.m.för gymnastikbaracken »_6 000

Kronor 416 000

Summa summarum kronor 1 581 000.

I särskilda skrivelser den 9 oktober 1945 har byggnadsstyrelsen hemställt
om anvisande av dels 80 000 kronor till ombyggnad av gymnastiklokalerna
vid seminariet i Luleå, dels ock 48 000 kronor till förbättring av toalettanordningar
och anordnande av lekhall samt till ombyggnad av vaktmästarbostäder
vid seminariet i Uppsala. En beträffande sistnämnda seminarium
gjord, likartad framställning den 1 september 1941 föranledde icke någon
Kungl. Maj:ts åtgärd. Ett anslag å 45 000 kronor för ändamålet var uppfört
å allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45.

Beträffande de föreslagna åtgärderna, vilka icke ingå i det nyssnämnda
byggnadsprogrammet, har byggnadsstyrelsen anfört följande.

Gymnastiklokalerna vid folkskoleseminariet i Luleå kunna icke anses
fylla skäliga krav på tidsenliga gymnastiklokaler, i synnerhet icke med hänsyn
till seminariets egenskap av samseminarium. Detta gäller främst omklädnadsrummen
med tillhörande dusch- och torkrum, varav för närvarande
endast finnas 2 stycken. Skilda rum för seminarieeleverna och övningsskolans
elever saknas sålunda. Vidare är gymnastiksalen med inredning
starkt försliten, varför förste gymnastikkonsulenten hos skolöverstyrelsen
påyrkat ombyggnad av gymnastiklokalerna.

Byggnadsstyrelsen har på grund härav uppdragit åt länsarkitektkontoret
i Luleå att uppgöra förslag till nödiga ombyggnads- och förbättringsarbeten,
omfattande såväl själva gymnastiksalen som omklädnadslokalerna.

Förslaget, upprättat i samråd med och godkänt av seminariets rektor
och gymnastiklärare, omfattar i huvudsak inläggning av nytt golv, värme-,
isolerings- och målningsarbeten samt reparation av fast inredning i gymnastiksalen
ävensom anordnande av fyra omklädnadsrum med tillhörande
dusch- och torkrum för manliga och kvinnliga seminarieelever samt
övningsskolans gossar och flickor. Vidare avses förbättring av evakueringsoch
uppvärmningsanordningar.

Förslaget har av byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats till 80 000 kronor.

I sin skrivelse den 1 september 1941 angående vissa byggnadsåtgärder
vid folkskoleseminariet i Uppsala framhöll byggnadsstyrelsen bland

1 Härav avse 150 000 kronor sådana reparations- och underhållskostnader, som under alla
förhållanden varit erforderliga.

76

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 2/t2.

annat, att toalettavdelningarna vid seminariet vore förlagda till en på seminarietomtens
nordvästra del belägen, 4 meter bred och 30 meter lång envåningsbyggnad,
som stöde i förbindelse med seminariebyggnadens sydvästra
flygel. Avdelningarna vore synnerligen omoderna och bristfälliga. De vore
sålunda utrustade med torrklosetter och torrpissoarer och vore dessutom
otillfredsställande uppvärmda. Det hade därför länge framstått såsom ett
önskemål att förse seminariet med mera hygieniska toalettanordningar. Enligt
av styrelsen samtidigt framlagt förslag uppginge kostnaderna härför till
23 500 kronor.

Styrelsen framhöll vidare, att seminariebyggnaden saknade lekhall, där
eleverna kunde uppehålla sig vid otjänlig väderlek. Behov av en sådan
lekhall hade länge gjort sig gällande och en dylik kunde lämpligen anordnas
inom den gamla toalettbyggnaden, där även ett soprum skulle anordnas.
Kostnaden härför beräknades till 6 500 kronor.

Slutligen framhöll styrelsen, att bostäderna för seminariets trädgårdsmästare,
maskinist och vaktmästare vore förlagda till en särskild byggnad, som
i bottenvåningen innehölle en 2-rumslägenhet för trädgårdsmästaren och
en 1-rumslägenhet för maskinisten samt i våningen 1 trappa upp en 2-rumslägenhet
för vaktmästaren. Lägenheterna i bottenvåningen behövde repareras
och moderniseras, varjämte det vore önskvärt, att åtgärder vidtoges
för att maskinisten finge disponera en lägenhet om åtminstone 2 rum och
kök. Ett samtidigt framlagt förslag till dessa åtgärder hade kostnadsberäknats
till 8 000 kronor.

De av styrelsen åsyftade otillfredsställande förhållandena vid seminariet
äro fortfarande rådande. Särskilt hava olägenheterna beträffande bostäderna
framhållits vid tillsättandet av ny trädgårdsmästare och i samband därmed
förrättad av- och tillträdessyn å dennes bostadslägenhet.

Enligt beräkningar betingar numera förslaget till förbättrade toalettanordningar
samt anordnande av en lekhall en kostnad av 36 000 kronor,
under det att ombyggnad av vaktmästarebostaden skulle draga en kostnad
av 12 000 kronor. Ivostnadsförhöjningarna i förhållande till 1941 års förslag
betingas av under tiden inträffade prisförhöjningar beträffande materiel och
arbetskraft, som kunna angivas till cirka 20 procent, samt av ytterligare
försämring i bostadshusets tillstånd.

Departe mentschefen.

Det framlagda byggnadsprogrammet i anledning av den stundande utvidgningen
av folkskoleseminarieorganisationen anser jag mig i huvudsak
kunna biträda. Det torde böra få ankomma på byggnadsstyrelsen att inom
ramen för anvisade anslagsmedel vidtaga de jämkningar i förslaget, som måhända
kunna befinnas påkallade. De beräknade kostnaderna för förslagets
genomförande, 1 581 000 kronor, ha i betraktande av de väsentliga förbättringar
i lokalförhållandena, som därmed kunna vinnas, icke synts mig oskäliga.
Det bör därvid även erinras, att i den angivna kostnadssumman ingår
dels ett belopp å 150 000 kronor, som under alla förhållanden erfordrats för
reparation och underhåll av den nuvarande dövstumskolan i Gävle lokaler,
dels ock ett belopp å sammanlagt 56 000 kronor, avseende vissa åtgärder
vid övriga seminarier, som icke direkt föranledas av den utvidgade organi -

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

sationen men som likväl äro behövliga och enligt min uppfattning lämpligen
böra komma till stånd i förevarande sammanhang.

Byggnadsstyrelsen har tidigare hos Kungl. Maj:t hemställt om anvisande
av 80 000 kronor till ombyggnad av gymnastiklokalerna vid Luleåseminariet
och 48 000 kronor till förbättring av toalettanordningar och anordnande
av lekhall samt till ombyggnad av vaktmästarbostäderna vid seminariet i
Uppsala. Jag har blivit övertygad om nödvändigheten av att dessa arbeten,
vilka icke ingå i det förutnämnda större byggnadsprogrammet, genomföras
och vill därför tillstyrka anvisande av medel även till dessa ändamål.

Anslagsmedlen torde i sin helhet böra beviljas för nästa budgetår. Jag
förordar alltså, att till vissa byggnadsarbeten vid folkskoleseminarierna för
budgetåret 1946/47 anvisas ett investeringsanslag av (1 581 000 + 80 000 +
-j- 48 000 =) 1 709 000 kronor.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 2/fl.

V. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att folkskoleseminarieorganisationen skall utvidgas
på sätt jag i det föregående förordat;

2. godkänna följande personalförteckning för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

11 rektorer, avlöningsgrupp I.................. E13

2 » » II.................. E 11

89 lektorer ................................... A 27

10 lärare i teckning............................ A21

10 lärare i musik.............................. A21

14 » » gymnastik med lek och idrott.......... A 21

86 övningsskollärare ........................... A 20

7 lärare i manlig slöjd......................... A18

7 lärarinnor i kvinnlig slöjd.................... A 18

10 lärare i trädgårdsskötsel..................... A17

6 lärarinnor i hushållsgöromål ................. A16

3 » »kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola ......................... A16

8 vaktmästare................................ A 7

» ................................ A 6;

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.

2 adjunkter ................................. Eo 21

3. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis...................kronor 2 038 000

79

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 21$.

2.

3.

4.

Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semina rieläkare

m. m., förslagsvis
.........kronor 32 600

b. Arvoden åt seminari
ebibliotekarier » 18 000

c. Arvoden åt biträ den

på rektorsexpeditionerna
... » 13 000

d. Särskilda arvoden
vid provårssemina rier.

.......... » 36 700

e. Tilläggsarvoden åt

lärare vid kurser
för utbildande av
kyrkomusiker, förslagsvis
........ » 5 600

f. Arvoden vid kurser

för utbildande av
hjälpklasslärare . . * 12100

Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis ...........

Rörligt tillägg, förslagsvis .......

kronor

»

Summa kronor

118 000

947 000
415 000
3 518 000;

4. till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av .. . kronor 3 518 000;

5. till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 473 000;

6. till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. för
budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av..................................kronor 115 000;

7. till Folkskoleseminarierna: Utrustning för budgetåret
1946/47 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 240 000;

8. till Arvoden åt lärarkandidater under provårstjänst göring

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av..................................kronor 320 000;

9. till Vissa till- och ombyggnadsarbeten vid småskole seminariet

i Härnösand för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av..................kronor 700 000;

80

Kungl. Maj:ts -proposition nr 2^2.

10. till V issa till- och ombyggnadsarbeten vid småskole seminariet

i Landskrona för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av..................kronor 717 000;

11. till Om- och nybyggnadsarbeten för småskolesemina riet

i Haparanda för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av.........................kronor 95 000;

12. till Vissa till- och ombyggnadsarbeten vid småskole seminariet

i Strängnäs för budgetåret 1946/47 anvisa ett
investeringsanslag av .................. kronor 60 000;

13. till Vissa till- och ombyggnadsarbeten vid småskole seminariet

i Växjö för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av...................kronor 140 000;

14. till Vissa byggnadsarbeten vid folkskoleseminarierna
för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag

av.................................kronor 1 709 000.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Ekbom.

Kungl. Majlis -proposition nr 2^2. 81

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Inledning ..................................................... 2

I. Folkskoleseminariernas organisation budgetåret 1946/47 ........ 4

Folkskollärarbehovet .......................................... 4

Seminarieorganisationen ..................•.................... 7

Departementschefen ........................................ 20

Personalfrågor m. m........................................... 22

Departementschefen ........................................ 37

II. Åtgärder för underlättande av lärarrekryteringen vid avlägset belägna
skolor m. m........................................... 41

Åtgärder vid avlägset belägna skolor i allmänhet ................ 42

Departementschefen......................................... 50

Speciella åtgärder i finnbygden................................. 53

Departementschefen......................................... 57

Yikariefrågan ................................................. 59

III. Anslagsberäkningar ........................................ 60

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar ........................... 60

2. » : Omkostnader ......................... 62

3. » : Materiel, böcker m. m................. 65

4. » : Utrustning............................ 65

5. Arvoden åt lärarkandidater under provår stjänstgöring.......... 67

IV. Vissa byggnadsfrågor.................. 68

Småskoleseminarierna ......................................... 68

Departementschefen ......................................... 71

Folkskoleseminarierna ......................................... 71

Departementschefen ......................................... 76

V. Hemställan ............................................... 78

Bihang till riksdagens protokoll 10iG. 1 sami. Nr 242. 6