Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

1

Nr 231.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
dgrtidstillägg under budgetåret 194614-7 å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, m. m.; given Stockholms
slott den 5 april 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om dyrtidstillägg under budgetåret 1946/47 å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag,

2) lag angående ändring i lagen den 1 december 1944 (nr 751) om provisoriska
förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd,

3) lag om ändrad lydelse av 2 och 6 §§ lagen den 1 juni 1945 (nr 233) örn
provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd samt

4) förordning om dyrtidstillägg under budgetåret 1946/47 å blindhetsersättningar,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang titt riksdagens protokoll 1946.

1 samt. Nr 231.

I

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Förslag

till

Lag

om dyrtidstillägg under budgetåret 1946/47 å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd
eller barnbidrag skall erhålla dyrtidstillägg därå för var och
en av perioderna oktober—november 1946, december 1946—januari 1947
och februari—mars 1947 med belopp, motsvarande hälften av folkpensionens,
invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för respektive period,
samt för vart och ett av tredje kvartalet 1946 och andra kvartalet 1947
med följande belopp, nämligen

i fråga om folkpension eller invalidunderstöd .... 35 kronor,

beträffande barnbidrag för ett barn.............. 25 » ,

» » » två » 44 » ,

» » »tre » 62 » 50 öre samt

» » » varje barn däröver ytterligare
............ 12 » 50 » .

Där sålunda för tredje kvartalet 1946 eller andra kvartalet 1947 bestämt
belopp understiger en tredjedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller
barnbidragets belopp för kvartalet, skall dock dyrtidstillägg för kvartalet
utgå med en tredjedel av kvartalsbeloppet. Dyrtidstillägg å barnbidrag utgår
å det barnbidragsbelopp, som belöper å barnet, innan avdrag för inkomst
jämlikt 6 § 2 mom. andra stycket lagen örn barnbidrag verkställts.

Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Där tillägg förfaller till betalning en gång varje tilläggsperiod och
förfallotiden inträffar tidigare än under periodens sista månad, utgår tilllägget
med oförändrat belopp, även örn tilläggspensionen, invalidunderstödet
eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå efter den månad, under
vilken förfallotiden inträffar. Där tillägg förfaller lill betalning flera gånger
under samma tilläggsperiod, må tillägget höjas så, att detsamma varje gång
kan utbetalas jämnt i tiotal ören. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension,
invalidunderstöd eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg
eljest skulle hava förfallit till betalning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

3

2 §•

Till kostnaderna för i denna lag avsedda dyrtidstillägg bidraga

kommuner med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 23,8
procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 21,4 procent och för ort tillhörande
ortsgrupp 3 21 procent av deras andelar i kostnaderna för under vartdera
av åren 1946 och 1947 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och
barnbidrag samt

landsting med belopp motsvarande 22,8 procent av deras andelar i kostnaderna
för under vartdera av åren 1946 och 1947 utanordnade tilläggspensioner
och invalidunderstöd.

Återstående kostnad bestrides av staten.

3 §•

Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag; dock äger Konungen
uppdraga åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även
postverket, åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela
de närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 1 december 1944 (nr 751) örn provisoriska
förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3 och 5 §§ lagen den 1 december 1944 örn
provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd1 skola
erhålla följande ändrade lydelse.

1 §•

Till den, vilken åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,
skola såsom provisoriska förstärkningar av tilläggspensionen
eller understödet för varje budgetår utgå

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1945:231.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

a) två belopp, vartdera utgörande femtio kronor,

b) två belopp, vartdera motsvarande folkpensionens eller invalidunderstödets
belopp för en månad.

Till ogift person ävensom till den, vars make fyllt 60 år och ej för egen
del åtnjuter tilläggspension, invalidunderstöd, utjämningspension eller utjämningsunderstöd,
skall utöver vad i första stycket sägs såsom provisorisk
förstärkning utgå ett ytterligare belopp å 100 kronor.

2 §■

Vid bedömande huruvida rätt till visst såsom provisorisk förstärkning
utgående belopp föreligger skall avseende fästas allenast vid om tilläggspension
eller invalidunderstöd utgår för den månad, varunder förstärkningsbeloppet
i allmänhet må tidigast utbetalas.

Förstärkningsbelopp skall utgå oavkortat jämväl i fall då tilläggspension
eller invalidunderstöd icke utgår under hela budgetåret.

3 §■

Bestämmandet av huruvida förstärkning skall utgå med det i 1 § andra
stycket angivna beloppet skall ske med hänsyn till förhållandena den 15 i
andra månaden före den, under vilken beloppet i allmänhet må tidigast utbetalas.

Har den, som är gift, efter den i första stycket angivna tidpunkten kommit
i åtnjutande av pension eller understöd, som skulle berättiga till sådan förstärkning
under budgetåret, som avses i 1 § första stycket under a), skall
dylik förstärkning dock icke utgå, där pensions- eller understödstagarens
make för samma budgetår är berättigad till förstärkning med det i 1 § andra
stycket angivna beloppet.

5 §•

Till kostnaderna för provisoriska förstärkningar bidraga för varje budgetår kommuner

med belopp motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 77,8
procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 64,2 procent och för ort tillhörande
ortsgrupp 3 56 procent av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner
och invalidunderstöd, vilka utanordnats under det kalenderår, under vilket
budgetåret börjar löpa, samt

landsting med belopp motsvarande 68,6 procent av deras andelar i kostnaderna
för tilläggspensioner och invalidunderstöd, vilka utanordnats under
nyssnämnda kalenderår.

Återstående kostnad bestrides av staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

5

Förslag

till

Lag

örn ändrad lydelse av 2 och 6 §§ lagen den 1 juni 1945 (nr 233) om
provisoriska utjämningspensioner och utjämningsunderstöd.

Härigenom förordnas, att 2 och 6 §§ lagen den 1 juni 1945 om provisoriska
utjämningspensioner och utjämningsunderstöd skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Utjämningspension och utjämningsunderstöd utgå för år räknat med följande
belopp, nämligen

a) för ogift person ävensom för den, vars make fyllt 60 år och ej för
egen del åtnjuter tilläggspension, invalidunderstöd, utjämningspension eller
utjämningsunderstöd, 270 kronor samt för annan 170 kronor, i båda fallen
med avdrag av det belopp, varmed vederbörandes årsinkomst må överstiga
den lägsta årsinkomst, som skulle hava uteslutit honom från rätt till tilläggspension
eller invalidunderstöd;

b) för den, som enligt a) är berättigad till utjämningspension, ytterligare
ett belopp, motsvarande fem tolftedelar av honom tillkommande folkpension.

Vid utjämningspensionens---— femtiotal Ören.

6 §•

Inträffar ändring i de förhållanden som enligt vad som stadgas i 2 §
första stycket under a) äro avgörande för om utjämningspension eller utjämningsunderstöd
skall beräknas med utgångspunkt från beloppet 270 eller
170 kronor, må pensionen eller understödet i enlighet därmed ökas eller
minskas. Dylik jämkning må verkställas av pensionsstyrelsen även utan ansökning
eller föregående prövning av pensionsnämnd.

I övrigt---lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Förslag

till

Förordning

om dyrtidstillägg under budgetåret 1946/47 å blindhetsersättningar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under budgetåret 1946/47 av
statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med 208 kronor för år räknat.

Dyrtidstillägg utbetalas å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Örn tillägg, som skall utbetalas kvartalsvis, förfaller till betalning tidigare
än under kalenderkvartalets sista månad, utgår tillägget med oförändrat
belopp, även örn blindhetsersättningen upphör att utgå efter den månad,
under vilken förfallotiden inträffar. Dyrtidstillägg utgår icke, där blindhetsersättning
upphört att utgå, när dyrtidstillägget eljest skulle hava förfallit
till betalning.

2 §•

Bestämmelserna i förordningen örn blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg;
dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela
de närmare föreskrifter som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas
erforderliga för förordningens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

7

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 april
1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande.

Jag anhåller att få upptaga frågan örn bestämmandet av dgrtidstillägg
under budgetåret 1946/47 d folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och
blindhetsersättningar. I anslutning härtill torde jag få framlägga förslag till
förhöjning av nu utgående provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner
och invalidunderstöd samt om utvidgning av rätten till erhållande av utjämning
spension och ut jämning sunder stöd. Innan jag närmare angiver min
ståndpunkt i dessa ämnen vill jag erinra, att tidigare denna dag beslut fattats
om avlåtande till riksdagen av proposition med förslag till lag om folkpensionering
m. m. De åtgärder jag nu ämnar föreslå böra i viss mån ses
mot bakgrunden av nämnda proposition, vars innehåll jag i det följande
förutsätter vara bekant. Jag vill emellertid här lämna en kortfattad återblick
på nu gällande bestämmelser på det område varom här är fråga.

Folkpensioner och invalidunderstöd.

Enligt lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering består folkpension
av dels grundpension och dels tilläggspension. Den förra motsvarar
avgiftspension enligt äldre rätt och utgår till var och en som erlagt
någon pensionsavgift enligt nya lagens bestämmelser. Grundpensionen utgöres
av dels ett fast belopp, enligt huvudregeln 70 kronor, dels ock ett
efter de erlagda pensionsavgifternas storlek växlande belopp, utgörande en
tiondel av avgifterna. Rätten till tilläggspension är beroende av en prövning
av behovet i varje särskilt fall. Sedan den 1 januari 1938 äro tillläggspensionerna,
vilka utgå efter samma grunder för alla, utan hänsyn
till kön, civilstånd eller andra dylika omständigheter, graderade efter dyrort.
Riket är för detta ändamål indelat i tre ortsgrupper. Tilläggspensionens
maximibelopp är 250 kronor i ortsgrupp 1, som omfattar orter med de
lägsta levnadskostnaderna, 350 kronor i ortsgrupp 2 och 450 kronor i orts -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

grupp 3. Tilläggspension utgår enligt övergångsbestämmelserna till lagen
om folkpensionering jämväl till dem som erhållit pension enligt 1913 års
lag örn allmän pensionsförsäkring. Med hänsyn till att den avgiftspension
dessa uppbära i regel är lägre än den grundpension de skulle kommit i
åtnjutande av enligt lagen örn folkpensionering, har tilläggspensionens
maximibelopp för dem satts 50 kronor högre än för andra eller till 300
kronor i ortsgrupp 1, 400 kronor i ortsgrupp 2 och 500 kronor i ortsgrupp 3.
I fråga örn ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgupp, äger vidare Konungen
förordna, att tilläggspension under särskilda förutsättningar må på visst
sätt förhöjas. Tilläggspensions maximibelopp utgår endast till pensionsberättigad,
vars årsinkomst högst uppgår till 200 kronor. Vid högre inkomst
minskas tilläggspensionen med fem tiondelar av det överskjutande
beloppet. För beräkning av årsinkomsten gälla särskilda regler.

För pensionsberättigad skall pensionsstyrelsen, sedan pensionens belopp
blivit bestämt, utfärda särskilt pensionsbrev. Angående sättet och tiden
för pensionens utbetalning ha i administrativ ordning [kung. den 25 september
1942 (nr 772), ändr. genom kung. den 1 juni 1945 (nr 237)] föreskrivits
att utbetalning som regel sker genom postverkets förmedling å
viss postanstalt, varom anvisning lämnas i pensionsbrevet. Folkpension,
vari tilläggspension ingår, utbetalas alltid månadsvis. Utbetalning av folkpension,
vari tilläggspension icke ingår, sker däremot kvartalsvis, om pensionens
årliga belopp uppgår till 80 kronor eller däröver, halvårsvis om
beloppet uppgår till 50 men ej lill 80 kronor, samt en gång örn året örn
beloppet ej uppgår till 50 kronor.

Samtidigt med lagen örn folkpensionering utfärdades förordningen deli
28 juni 1935 (nr 435) om invalidunderstöd. Enligt denna förordning kunna
till arbete varaktigt oförmögna personer, som icke äga rätt till vare sig
grundpension eller tilläggspension, från fyllda 16 år erhålla invalidunderstöd
under villkor och med belopp, som äro stadgade beträffande tilläggspension.
Invalidunderstöd utbetalas i samma ordning som folkpension,
vari tilläggspension ingår.

Till kostnaden för tilläggspensioner och invalidunderstöd bidraga primärkommunerna
och i vissa fall landstingen efter grunder, angivna i 13 och
40 §§ lagen om folkpensionering. Enligt 13 § skall kommuns andel i
nämnda kostnad utgöra för orter tillhörande ortsgrupp 1 en åttondel, för
orter tillhörande ortsgrupp 2 en femtedel och för orter tillhörande ortsgrupp
3 en fjärdedel; dock skall, därest Stockholm eller Göteborg hänföres
till sistnämnda ortsgrupp, stadens andel utgöra tre tiondelar. I fråga om
tilläggspension till den som åtnjuter avgiftspension enligt 1913 års lag örn
allmän pensionsförsäkring skall, därest tilläggspensionen helt eller delvis
grundar sig å fastställelse av pensionstillägg enligt den äldre lagen, jämlikt
40 § jämte vederbörande kommun landstinget bidraga med en sextondel
av kostnaden för tilläggspensionen eller, vad angår stad, som ej deltager i

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

landsting, staden utöver vad i 13 § stadgats bidraga till kostnaden tor tillläggspensionen
med en sextondel. Staten bidrager med vad av kostnaden för
folkpensioner och invalidunderstöd återstår etter avdrag av primärkommunernas
och landstingens bidrag samt tillskott från iolkpensioneringsfonden.
Sådan förhöjning av tilläggspension, som i vissa fall kan utgå å
ort, vilken gränsar till ort i högre dyrortsgrupp, utbetalas av vederbörande
kommun. Kommunen äger emellertid att av statsmedel utfå ersättning
med hälften av vad för ändamålet utgivits.

Dyrtidstillägg å folkpensioner oeh invalidunderstöd.

Från och med år 1941 lia dyrtidstillägg utgått å folkpension, i vilken
ingår tilläggspension, och å invalidunderstöd. Till en början verkställdes
utbetalning av dyrtidstilläggen på det sätt att vissa månader ett extra månadsbelopp
utbetalades till den pensionsberättigade. Sedan budgetåret
1942/43 har detta system utbyggts så att utöver procentuella tillägg, vartdera
motsvarande en månadsutbetalning, utgått fixa tillägg å 35 kronor,
d. v. s. vad som motsvarade det genomsnittliga värdet av en månadsutbetalning
för dem som i ortsgrupp 2 ej hade egna inkomster. Därest det
fixa tillägget understigit beloppet av en månadsutbetalning, har dock till
den pensionsberättigade i stället för det fixa tillägget utgått detta högre
belopp. Anledningen till att ändrade grunder för dyrtidstilläggets beräknande
sålunda fastställdes var, att mot systemet med procentuella tillägg
kunde anmärkas dels att det ställde förmånstagare i de lägre dyrorterna i
en relativt sämre ställning än förmånstagarna i den högsta dyrortsgruppen,
dels ock att förmånstagare med egen inkomst missgynnades, varigenom
villigheten att utföra arbete kunde minskas. Ä andra sidan medförde systemet
med fixa tillägg den nackdelen att det förstorade klyftan mellan dem
som hade lägsta tilläggspension och dem som ej hade någon tilläggspension.
Med hänsyn härtill valdes medelvägen med dels procentuella och dels
fixa tillägg.

Bestämmandet av dyrtidstilläggens storlek har i huvudsak skett på grundval
av socialstyrelsens på 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå
beräknade levnadskostnadsindex, därvid dock med hänsyn till tekniska
svårigheter att utbetala tilläggen i annan ordning än med helt månadsbelopp
kompensationen för indexstegringen endast kunnat göras ungefärlig.
Under budgetåren 1943/44, 1944/45 och 1945/46 lia dyrtidstillägg utgått
med tre procentuella och två fixa tillägg. Enligt de bestämmelser,
som gälla rörande dyrtidstilläggen för budgetåret 1945/46 — lagen den 1
juni 1945 (nr 235) om dyrtidstillägg under budgetåret 1945146 d folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag samt kungörelsen samma dag (nr
236) med särskilda bestämmelser angående tillämpningen av förenämnda
lag — avse de under budgetåret utgående tre procentuella tilläggen respek -

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

tive oktober—november 1945, december 1945—januari 1946 och februari—
mars 1946 samt de båda fixa tilläggen respektive tredje kvartalet 1945 och
andra kvartalet 1946. Utbetalning av dyrtidstilläggen verkställes för tredje
kvartalet 1945 under kvartalets första månad och för andra kvartalet 1946
under kvartalets andra månad samt för annan tilläggsperiod under periodens
sista månad.

Kostnaderna för de för innevarande budgetår utgående dyrtidstilläggen
bestridas till huvudparten av staten. Kommunerna bidraga med belopp
motsvarande för ort tillhörande ortsgrupp 1 23,8 procent, för ort tillhörande
ortsgrupp 2 21,4 procent och för ort tillhörande ortsgrupp 3 21 procent
av deras andelar i kostnaderna för under vartdera av åren 1945 och 1946
utanordnade tilläggspensioner och invalidunderstöd. Landstingen bidraga
med belopp motsvarande 22,8 procent av deras andelar i kostnaderna för
under vartdera av åren 1945 och 1946 utanordnade tilläggspensioner och
invalidunderstöd. Nyssnämnda för kommuner och landsting fastställda
procentsatser äro uträknade under beaktande av de grunder som gälla för
kommunernas och landstingens skyldighet att bidraga till kostnaderna för
tilläggspensioner och invalidunderstöd.

Provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd.

I enlighet med lag den 1 december 19M (nr 751) om provisoriska förstärkningar
av tilläggspensioner och invalidunderstöd, vilken lag ändrats genom
lag den 1 juni 1945 (nr 231), skola till den vilken åtnjuter folkpension,
vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd såsom provisoriska förstärkningar
av tilläggspensionen och understödet utgå a) ett belopp, utgörande
för ogift person ävensom för den, vars make fyllt 60 år och ej för
egen del åtnjuter tilläggspension, invalidunderstöd, utjämningspension eller
utjämningsunderstöd, 100 kronor samt för annan pensions- eller understödstagare
50 kronor; samt b) ett belopp motsvarande folkpensionens eller
invalidunderstödets belopp för en månad. Vid bedömande huruvida rätt
till förstärkning föreligger skall avseende fästas allenast vid om tilläggspension
eller invalidunderstöd utgår för den månad, varunder förstärkning
i allmänhet må tidigast utbetalas. Bestämmandet av med vilketdera beloppet
100 eller 50 kronor förstärkning skall utgå skall ske med hänsyn
till förhållandena den 15 i andra månaden före den under vilken förstärkningen
i allmänhet må tidigast utbetalas. Har den som är gift efter nyssnämnda
tidpunkt kommit i åtnjutande av pension eller understöd som
skulle berättiga till förstärkning för budgetåret, skall sådan förstärkning
dock icke utgå, där vederbörandes make är berättigad till förstärkningsbeloppet
å 100 kronor.

Kostnaderna för de provisoriska förstärkningarna gäldas till huvudsaklig
del av staten. Kommunerna och landstingen skola dock bidraga därtill
med belopp, som i fråga om kommunerna skola utgöra för ort tillhörande

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

ortsgrupp 1 38,9 procent, för ort tillhörande ortsgrupp 2 32,1 procent och
för ort tillhörande ortsgrupp 3 28 procent av deras andelar i kostnaderna
för tilläggspensioner och invalidunderstöd, vilka utanordnats under det
kalenderår, under vilket budgetåret börjar löpa. Landstingen skola bidraga
till de provisoriska förstärkningarna med belopp motsvarande 34,3 procent
av deras andelar i kostnaderna för tilläggspensioner och invalidunderstöd,
vilka utanordnats under nyssnämnda kalenderår. Utöver vad nu sagts
skola i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen om folkpensionering äga
motsvarande giltighet beträffande de provisoriska förstärkningarna av folkpensioner
och invalidunderstöd.

De provisoriska förstärkningarna utbetalas i likhet med folkpensioner
och invalidunderstöd samt dyrtidstillägg därå genom postverkets förmedling.
För innevarande budgetår skola enligt kungörelse den 1 juni 1945
(nr 232) med särskilda bestämmelser angående tillämpningen under budgetåret
1945146 av lagen örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner
och invalidunderstöd de provisoriska förstärkningarna utbetalas, månadsbeloppet
under september 1945 och det fixa beloppet under december 1945.
Såsom framgår av vad förut nämnts utbetalas de å samma budgetar belöpande
dyrtidstilläggen, de fixa beloppen under juli 1945 och maj 1946
samt de procentuella beloppen under november 1945 samt januari och
mars 1946.

Utjämningspcnsioner och utjämningsunderstöd.

I anledning av förslag i en för 1945 års riksdag framlagd proposition
(nr 151) har samma riksdag antagit lag örn provisoriska utjämningspensioner
och utjämningsunderstöd. Lagen, som utfärdades den 1 juni 1945 (nr 233),
tillkom i syfte att utjämna den diskontinuitet, som till följd av de fixa
dyrtidstilläggen och den fixa provisoriska förstärkningen uppkom i totalinkomstens
storlek mellan å ena sidan dem, som åtnjöto tilläggspension
eller invalidunderstöd, och å andra sidan dem, som bade en inkomst av
sådan storlek, att den nätt och jämnt utestängde dem från rätt till sådan
pension eller sådant understöd. Denna diskontinuitet kunde i vissa fall
medföra, att örn vederbörandes egen inkomst steg helt obetydligt och därigenom
uppnådde den nivå, där tilläggspension icke längre utgick, bans
totalinkomst sjönk med flera hundra kronor. I förenämnda lag har till
undvikande härav föreskrivits, att örn någon är utesluten fran rätt till i
folkpension ingående tilläggspension eller till invalidunderstöd allenast på
grund av storleken av sin årsinkomst, han skall äga att, utöver honom
tillkommande folkpension, uppbära särskilt pensionsbelopp (utjämningspcnsion)
eller uppbära särskilt invalidunderstöd (utjämningsunderstöd).
Den som under ett budgetår uppburit provisorisk förstärkning av tilläggspension
eller invalidunderstöd äger dock ej senare under samma budgetår
komma i åtnjutande av utjämningspension eller utjämningsunderstöd. Ut -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

jämningspension och utjämningsunderstöd utgå för år räknat med 170
kronor till ogift ävensom till den vars make fyllt 60 år och ej för egen del
åtnjuter tilläggspension, invalidunderstöd, utjämningspension eller utjämningsunderstöd,
samt med 120 kronor till annan. I båda fallen skall dock
avdrag ske med det belopp, varmed vederbörandes årsinkomst må överstiga
den lägsta årsinkomst, som skulle hava uteslutit honom från rätt till
tilläggspension eller invalidunderstöd. Den som är berättigad till utjämningspension
erhåller utöver vad nu sagts ett ytterligare belopp, motsvarande
en tredjedel av honom tillkommande folkpension. Utjämningspension
eller utjämningsunderstöd utgår endast efter särskild ansökning.
Rörande utbetalningen har i kungörelsen den 1 juni 1945 (nr 234) med särskilda
bestämmelser angående tillämpningen av lagen örn provisoriska utjämningspensioner
och utjämningsunderstöd föreskrivits, att densamma skall
ske kvartalsvis under sista månaden i varje kvartal och med anlitande av
postgiro.

Till kostnaderna för den del av utjämningspension, som ej utgår procentuellt,
ävensom för utjämningsunderstöd bidraga kommuner enligt de
grunder som angivas i 13 § lagen örn folkpensionering. Återstående kostnad
för utjämningspensioner och utjämningsunderstöd bestrides av staten.

Barnbidrag och dyrtidstillägg därå.

Enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring voro pensionstilläggen
— motsvarande tilläggspensionerna enligt lagen örn folkpensionering —
förenade med barntillägg. Dessa äro numera ersatta med barnbidrag enligt
lagen den 18 juni 1937 (nr 382) örn barnbidrag, vilken trädde i kraft den 1
januari 1938. Barnbidrag utgår enligt vissa i lagen närmare angivna förutsättningar
för barn, vars föräldrar, adoptivföräldrar, fader, adoptant eller
adoptants make avlidit, eller vars fader, styvfader, moder, adoptant eller
adoptants make är arbetsolörmögen. Såsom arbetsoförmögen anses den
som på grund av varaktig oförmåga till arbete är berättigad till folkpension.
För barn, vars föräldrar eller, då barnet adopterats, vars adoptant
eller adoptivföräldrar avlidit utgör barnbidraget 300 kronor i ortsgrupp 1,
360 kronor i ortsgrupp 2 och 420 kronor i ortsgrupp 3. I andra fall utgår
barnbidrag för ett barn med 240 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor i ortsgrupp
2 och 360 kronor i ortsgrupp 3, för två barn med respektive 420,
525 och 630 kronor, för tre barn med respektive 600, 750 och 900 kronor
samt för varje barn däröver med ytterligare respektive 120, 150 och 180
kronor. För tiden till och med den månad under vilken barnet fyller två
år, ökas barnbidraget med ett årligt belopp å 60 kronor. Bidragen reduceras
enligt vissa grunder, då den till vilken bidrag utgår har årsinkomst
överstigande i lagen närmare angivna belopp, liksom under vissa förutsättningar
därest barnet självt har inkomst. Beträffande barnbidragen gälla

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

i övrigt regler som i stor utsträckning motsvara bestämmelserna i lagen
om folkpensionering.

Utbetalning av barnbidrag sker månadsvis medelst anlitande av postgiro
utom för det fall att bidraget tillkommer någon som flyttat ur riket, då
utbetalning sker en gång om året.

Dyrtidstillägg å barnbidrag ha i likhet med dyrtidstillägg å folkpensioner
och invalidunderstöd utgått sedan år 1941 och efter samma principer som
dyrtidstilläggen å sistnämnda slag av förmåner. De fixa tilläggen ha i
fråga om barnbidragen bestämts till 25 kronor för ett barn, 44 kronor för
två barn, 62 kronor 50 öre för tre barn och ytterligare 12 kronor 50 öre för
varje barn däröver, vilka belopp i det närmaste motsvara en månadsutbetalning
i ortsgrupp 2 till barn i fall där varken barnet självt eller dess
föräldrar ha egen inkomst. Liksom i fråga örn folkpensioner och invalidunderstöd
gäller, att örn det fixa tillägget understiger beloppet av en
månadsutbetalning, detta högre belopp skall utgå i dyrtidstillägg. Dyrtidstillägg
å barnbidrag utgår å det barnbidragsbelopp, som belöper å barnet,
innan avdrag för inkomst verkställts. Dyrtidstillägget utbetalas i samma
ordning som barnbidraget. Utbetalningarna av dyrtidstillägg å barnbidragen
ske på samma terminer som utbetalningarna av dyrtidstillägg å folkpensioner
och invalidunderstöd. För innevarande budgetår äro bestämmelserna
örn dyrtidstillägg å barnbidrag meddelade i den i det föregående
omnämnda lagen den 1 juni 1945 (nr 235) om dyrtidstillägg under budgetåret
1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag samt kungörelsen
samma dag (nr 236) med särskilda bestämmelser angående tilllämpningen
av nämnda lag.

Till kostnaderna för barnbidragen och dyrtidstilläggen därå skola kommunerna
bidraga efter samma grunder som gälla för kommunernas bidrag
till tilläggspensioner och dyrtidstillägg därå.

Blindhetsersättningar.

Enligt förordningen den 20 april 1934 (nr 105) om blindhetsersättning är
den som saknar synförmåga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel
rättats, är så nedsatt att han saknar ledsyn, berättigad till blindhetsersättning
med 500 kronor örn året. Från rätt till blindhetsersättning äro vissa
kategorier undantagna. Sålunda utgår icke blindhetsersättning till bl. a.
den vars egen eller vars försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning
är sådan att blindhetsersättning rimligen icke bör utgå till honom
eller till den som blivit blind efter fyllda 60 år.

Ä blindhetsersättningarna lia från och med år 1941 utgått dyrtidstillägg.
Under innevarande budgetår utgår i sådant hänseende enligt förordningen
den 1 juni 1945 (nr 241) örn dyrtidstillägg under budgetaret 1945146 ä blindhet
sersättningar 208 kronor. Härjämte äro blindhetsersättningarna enligt
förordningen den 1 juni 1945 (nr 239) om provisorisk förstärkning av blind -

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

hetsersättningar förenade med rätt till provisorisk förstärkning å 108 kronor
för år räknat.

Blindhetsersättningarna utbetalas enligt kungörelse den 30 juni 1934 (nr
418) medelst postgiro och i enlighet med ersättningstagarens önskemål
antingen kvartalsvis eller månadsvis. Dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar
utbetalas enligt kungörelser den 1 juni 1945 (nr 240 och 242)
för samma tidsperioder som och samtidigt med blindhetsersättningar.

Kostnaderna för blindhetsersättningarna och därå utgående dyrtidstilllägg
och provisoriska förstärkningar bestridas helt av staten.

Förslag tili ytterligare provisoriska förstärkningar
av tilläggspensioner in. m.

Den av mig inledningsvis omnämnda propositionen med förslag till lag
om folkpensionering m. m. grundar sig å ett av socialvårdskommiltén den
29 november 1945 avgivet betänkande i ämnet. I årets statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkt 52) har anförts, att då en på socialvårdskommitténs
förslag grundad ny lagstiftning icke torde kunna träda i kraft
förrän tidigast den 1 januari 1948, en ökning av de nuvarande provisoriska
förstärkningarna syntes vara väl motiverad. I enlighet härmed har inom
socialdepartementet upprättats en promemoria angående ytterligare provisoriska
förstärkningar under budgetåret 1946/47 av tilläggspensioner och
invalidunderstöd m. m., varefter genom remiss yttranden över promemorian
inhämtats från statskontoret, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén,
svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet
och svenska landstingsförbundet. I förenämnaa proposition föreslås,
att den nya lagstiftningen om folkpensionering skall träda i kraft
den 1 januari 1948. Jag anhåller fördenskull att få lämna en redogörelse
lör innehållet i promemorian och de däröver avgivna yttrandena.

Promemorian.

Inledningsvis har i promemorian lämnats en redogörelse för de nuvarande
maximala pensionsförmånerna enligt folkpensioneringslagens huvudbestämmelser
samt de pensionsbelopp som föreslagits av socialvårdskommittén.
De förra ha därvid, under antagande att grundpension genomsnittligt
utginge med 75 kronor, beräknats till följande belopp, nämligen för
ogift 603 kronor i ortsgrupp 1, 737 kronor i ortsgrupp 2 och 888 kronor i
ortsgrupp 3 samt för makar 1 106 kronor i ortsgrupp 1, 1 374 kronor i ortsgrupp
2 och 1 676 kronor i ortsgrupp 3, medan de av socialvårdskommittén
föreslagna beloppen uppgå till för ogift 1 000 kronor i bostadskostnadsgrupp
I, 1 150 kronor i bostadskostnadsgrupp II, 1 300 kronor i bostadskostnadsgrupp
III, 1 450 kronor i bostadskostnadsgrupp IV och 1 600 kronor
i bostadskostnadsgrupp V samt för makar respektive 1 600 kronor, 1 800
kronor, 2 000 kronor, 2 200 och 2 400 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

15

I promemorian har härefter anförts följande.

Att i anslutning till socialvårdskommitténs förslag provisoriskt höja nu
utgående folkpensioner i någon mera avsevärd omfattning torde av åtskilliga
anledningar icke kunna komma i fråga. Pa grund av rådande ordning
för utbetalning av pensionerna synes det nödvändigt att vid bestämmande
av förhöjningarnas storlek bygga vidare på det system av för alla pensionstagare
i stort sett enhetliga tillägg som för närvarande tillämpas. Härigenom
omöjliggöres en anpassning av pensionsförmånernas storlek till de nya
grunder för pensionernas beräkning som föreslagits av kommittén. I detta
hänseende må erinras, att de nuvarande pensionerna i stort sett äro beräknade
oberoende av vederbörande pensionstagares civilstånd, under det
att de föreslagna pensionernas storlek är beroende av civilståndet. I vad
mån indelningen i bostadskostnadsgrupper kommer att korrespondera med
den nuvarande ortsgruppsindelningen låter sig vidare icke avgöra. Med
hänsyn härtill måste en viss återhållsamhet iakttagas vid förhöjning av de
för närvarande utgående pensionsbeloppen, da det eljest skulle kunna inträffa,
att ett kanske betydande antal pensionstagare finge sina pensioner
sänkta vid den nya lagstiftningens genomförande. För en dylik återhållsamhet
talar även, att den nuvarande inkomstberäkningen bygger på en
värdering av förmånen av fri bostad och andra naturaförmåner, som enligt
socialvårdskommitténs mening ej överensstämmer med de verkliga värdena,
och att kommittén föreslagit ändrade beräkningsgrunder i detta hänseende.
Under övergångstiden synes det fördenskull ofrånkomligt, att pensionsnivån
hålles icke obetydligt lägre än enligt kommitténs förslag.

Till belysning av den betydelse frågan örn bostadskostnadsgruppindelningen
ägde i förevarande sammanhang har i promemorian anförts, att de
nuvarande tilläggspensionärerna enligt en för socialvårdskommitténs kostnadsberäkningar
uppgjord preliminär ortsgruppering komme att fördela
sig på följande sätt å de av kommittén föreslagna bostadskostnadsgrupperna.

Bostadskost-

Nuvarande ortsgrupp

Summa

nadsgrupp

1

2

3

I ..........

264 842

7 636

272 478

II ..........

46 230

35 498

563

82 291

lil ..........

554

46 065

3 920

50 539

IV ..........

_

—

20 202

20 202

V ..........

—

—

30 378

30 378

Summa

311626

«!) ina

55 063

455 388

Med beaktande av vad sålunda anförts har i promemorian föreslagits, att
en provisorisk förbättring av folkpensioner och invalidunderstöd under
nästkommande budgetår lämpligen borde ske genom en fördubbling av de
för närvarande utgående provisoriska förstärkningarna. De genomsnittliga
maximala pensionsförmånerna bleve med denna lösning enligt folkpensioneringslagens
huvudbestämmelser följande.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Ortsgrupp 1 Ortsgrupp 2 Ortsgrupp 3

kr. kr. kr.

Ogift .................. 730 872 1 032

Två makar.............. 1 260 1 544 1 864

Vad angår utbetalningstiden för de ytterligare provisoriska förstärkningarna
har i promemorian — under erinran att det för folkpensionärerna i
allmänhet torde vara önskvärt att på hösten lia tillgång till ett något större
belopp för inköp av vinterförrådet av bränsle, potatis m. m. — föreslagits,
att de skulle i sin helhet utbetalas på en gång under oktober månad, under
vilken för närvarande icke utginge vare sig dyrtidstillägg eller provisorisk
förstärkning. Angående fördelningen av utbetalningarna av dyrtidstillägg
och nuvarande provisoriska förstärkningar på olika tider under budgetåret
har i promemorian lämnats följande uppställning.

Dyrtidstillägg

Provisorisk

förstärkning

Avseende

tiden

Utbetalnings-

månad

Fixt.....

juli

procentuell

—

sept.

Procentuellt ........

okt.—nov.

nov.

lix

—

dec.

Procentuellt ........

dec.—jan.

jan.

Procentuellt ........

fehr.—mars

mars

Fixt................

april—juni

maj

I fråga om kostnaderna för de föreslagna ytterligare provisoriska förstärkningarna
har i promemorian anförts, att dessa, i enlighet med de grun-''
der som angivits i propositionen nr 297 till 1944 års riksdag, kunde beräknas
till (41,25 + 13,5) 54,75 miljoner kronor. Av detta belopp komme inemot
20 procent att falla på kommunerna, därest kommunernas bidrag förutsattes
skola utgå efter samma grunder som i fråga om de nuvarande provisoriska
förstärkningarna. Statsverkets kostnader lia vid sådant förhållande
beräknats komma att uppgå till omkring 43,5 miljoner kronor.

I promemorian har ytterligare anförts att en höjning av de provisoriska
förstärkningarna med ytterligare ett fixt belopp måste medföra en motsvarande
höjning av utjämningspensioner och utjämningsunderstöd, därest
man ville undvika de olägenheter, som sistnämnda förmånsformer vore avsedda
att undanröja. Utjämningspensionernas eller utjämningsunderstödens
maximibelopp borde fördenskull höjas till 270 kronor för den, som är ogift
eller vars make ej fyllt 60 år och ej för egen del uppbär tilläggspension,
invalidunderstöd, utjämningspension eller utjämningsunderstöd, samt till
170 kronor för annan. Till den som är berättigad till folkpension borde
härutöver utgå, i stället för såsom för närvarande en tredjedel av pensionens
belopp, fem tolftedelar av detta belopp, motsvarande de procentuella
tillägg, som tilläggspensionärerna åtnjuta.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av rätten till utjämningspension

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

17

eller utjämningsunderstöd har i promemorian antagits komma att medföra
en fördubbling av den nuvarande kostnaden i sådant hänseende, som vid
lagstiftningens tillkomst beräknades till 200 000 kronor. Kostnaden bar ansetts
böra gäldas från förslagsanslaget till bidrag till provisoriska förstärkningar
av tilläggspensioner och invalidnnderstöd, utan att fördenskull någon
uppräkning av detta skulle behöva vidtagas.

Yttranden över promemorian.

Vad i promemorian föreslagits har lämnats helt utan erinran av statskontoret
och av svenska landstingsförbundets styrelse. Svenska stadsförbundets
styrelse bär förklarat sig kunna tillstyrka förslaget under förutsättning
att vid dess utformande tillräckligt beaktats, att provisoriet icke komme att
i enskilda fall innebära bättre förmåner än den föreslagna nya lagstiftningen
örn folkpensionering. Jämväl socialvärdskommittén har tillstyrkt förslaget
örn en fördubbling av de för närvarande utgående provisoriska förstärkningarna.
Två ledamöter av kommittén (herrar Bexelius och Hagård) lia
emellertid i särskilt yttrande uttalat farhågor för att den ytterligare provisoriska
förstärkningen kunde komma att pressa i höjden den sammanlagda
nivån av folkpension och pensionstillskott eller fattigvård, ehuru denna på
flera håll gåve en understödsstandard som allmänt betecknades som tillfredsställande.
Lika nödvändigt som det vore att förbättra ställningen för
folkpensionärerna inom större delen av landet, lika nödvändigt vore det att
förhindra att en sådan förbättring medförde en uppressning av nivån i de
kommuner där standarden redan vore nöjaktig. Dessa ledamöter lia fördenskull
ansett, att det vid en ytterligare provisorisk förstärkning av folkpensionerna
borde av statsmakterna utsägas, att hänsyn borde lagas till förstärkningen
vid bedömandet av utgående pensionstillskott eller fattigvård
till folkpensionärerna på de orter, där den sammanlagda nivån redan vore
tillfredsställande och överstege vad som komme att utgå uteslutande i folkpension
efter pensionsreformens genomförande, därvid de av socialvårdskommittén
föreslagna beloppen kunde vara vägledande.

Beträffande tiden för utbetalningen av de ytterligare provisoriska förstärk -ningsbeloppen har socialvärdskommittén ansett det önskvärt, alt utbetalning
i möjligaste mån kunde ske på en gång i syfte att bereda pensionärerna
ökad möjlighet att täcka behov av mer eller mindre utpräglad engångsnatur
men att det dock syntes som örn avsevärda tekniska svårigheter skulle föreligga
däremot. Kommittén ifrågasatte huruvida åtminstone icke samtidig
utbetalning kunde ske i december av de till beloppen fixa provisoriska
förstärkningar, vilka endast tillkomme ogifta och vissa gifta pensionstagare.

Frågan örn utbetalningstiden för de nya provisoriska förstärkningarna
har utförligt behandlats av generalpoststyrelsen och pensionsstyrelsen. Generalpoststyrelsen
har uttalat farhågor för att ett utbetalande på en gång i
oktober 194(5 av de föreslagna ytterligare provisoriska förstärkningarna

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 231. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

skulle vålla avseväi''da olägenheter. På grund härav har styrelsen föreslagit,
att det fixa förstärkningsbelopp å 50 kronor, till vilket alla tilläggspensionärer
ägde rätt, skulle utbetalas under oktober 1946 och det procentuella
(månadsbeloppet) under februari 1947 eller, om så ur pensionstagarnas
synpunkt ansåges lämpligare, under augusti 1946. Vad beträffar utbetalningen
av det ytterligare förstärkningsbelopp av 50 kronor, som skulle tillkomma
ogifta och vissa gifta pensionstagare — cirka 320 000 stycken —
bar styrelsen förutsatt, att detta skulle ulanordnas över postgiro. Enligt förslaget
skulle även detta utbetalas i oktober månad 1946. Med hänsyn till
arbetsförhållandena å styrelsens folkpensionsavdelning under senare delen
av 1946 — styrelsen hade bland annat att under året tillverka och till postanstalterna
utsända omkring 300 000 nya kvittenshäften till pensionsbrev
— ville styrelsen föreslå, att utbetalningen av ifrågavarande belopp å 50
kronor sammansloges med utbetalningen av det motsvarande belopp, som
kunde antagas komma att äga rum under december 1946. Utbetalningskorten
komme då att lyda å 100 kronor, och någon särskild kostnad för utbetalning
av det ytterligare förstärkningsbeloppet över postgiro skulle i så
fall icke uppstå.

Pensionsstyrelsen — som inledningsvis förklarat, att de i promemorian
ifrågasatta beloppen för en provisorisk böjning av pensionerna i huvudsak
vore väl avvägda — bar för sin del ifrågasatt en omläggning av det nuvarande
systemet av dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar.

I yttrandet har erinrats, att de fem dyrtidstilläggen avsåge olika perioder
av budgetåret örn två eller tre månader vardera, medan de provisoriska förstärkningarna
avsåge hela budgetåret. Med hänsyn till tilläggens konstruktion
och skiftande belopp vore det svårt för en pensionstagare att hålla
reda på de olika belopp, vartill han vore berättigad. Då han själv ägde uppbära
pensionen, kunde denna svårighet ej anses alltför besvärande. Men då
pensionstagaren exempelvis varit på fattigvårdssamhälles bekostnad intagen
på sjukhus eller eljest åtnjutit anstaltsvård under förhållanden, som omförmälas
i 11 § andra stycket lagen örn folkpensionering, hade den ekonomiska
uppgörelsen mellan pensionstagaren och vederbörande kommunala
organ ej sällan blivit synnerligen komplicerad på grund av variationerna
beträffande belopp och perioder. Samma vore förhållandet vid uppgörelse
mellan hemortskommun och vistelsekommun samt mellan kommunalt organ
och det landsting, som jämlikt bestämmelserna i 40—42 §§ fattigvårdslagen
hade att i åtskilliga fall slutligen lämna ersättning för anstaltsvård
och därmed jämställd vård. Vid en utökning av tilläggen skulle det bliva
möjligt att fördela dem på sådant sätt, att varje tillägg kunde bestämmas
att avse endast den månad, under vilken det utbetalades. Härigenom skulle
de förut angivna tillämpningssvårigheterna försvinna. En jämnare fördelning
av beloppen torde också medföra fördelar för en stor del av de pensionstagare
som icke åtnjöte kommunalt understöd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

19

På grund av det anförda har pensionsstyrelsen förordat, att de två föreslagna
allmänna fasta tilläggen om 50 kronor utbyttes mot tre tillägg om 35
kronor eller det högre belopp, som motsvarade pensionens månadsbelopp.
Antalet allmänna tillägg skulle då komma att uppgå till tio. Det borde enligt
styrelsens mening vidare övervägas att förlägga utbetalningen av det
extra fasta belopp om 100 kronor, som enligt promemorian skulle tillkomma
ogifta och vissa gifta pensionstagare, till de två månader under
vilka övriga pensionstagare icke komme att erhålla något tillägg. Med det
nu angivna systemet, där varje tillägg avsåge endast den månad, varunder
tillägget tidigast förfölle till betalning, borde dyrtidstillägg och provisoriska
förstärkningar lämpligen — under den gemensamma benämningen provisoriska
förstärkningar — sammanföras i en enda lag.

Kostnaderna för det av pensionsstyrelsen sålunda framlagda förslaget har
styrelsen i enlighet med de grunder som angivits i propositionen nr 279
till 1944 års riksdag beräknat komma att med omkring 3,5 miljoner kronor
överskrida kostnaderna enligt promemorians förslag.

Promemorians förslag örn ändrade grunder för beräkning av utjämningspensioner
och utjämningsunderstöd har i yttrandena berörts endast av pensionsstyrelsen,
som därutinnan anfört, att redan med nu gällande regler
den för makars sammanlagda årsinkomst gällande gräns, vid vilken rätt till
utjämningspension och utjämningsunderstöd upphör, läge 100 kronor högre
för makar, av vilka endast den ene åtnjuter utjämningspension eller därmed
jämställd förmån och den andre fyllt 60 år, än för övriga makar. För
makar, vilkas pensionsrätt vore att bedöma enligt folkpensioneringslagens
huvudbestämmelser, vore sålunda inkomstgränsen i förra fallet 1 740 kronor
men i senare fallet endast 1 640 kronor. I detta inkomstläge kunde
makars sammanlagda pension eller understöd bli lägre om båda erhölle
utjämningspension eller utjämningsunderstöd än om endast en av makarna
ansökte därom. Om, såsom föreslagits, skillnaden i utjämningspensionens
och utjämningsunderstödets maximibelopp för de båda kategorierna pensionstagare
höjdes från 50 till 100 kronor, komme ifrågavarande inkomstområden
att avsevärt utvidgas, varför åtgärder för den antydda olägenhetens
avhjälpande borde övervägas.

På anförda skäl har styrelsen i sitt yttrande föreslagit att till undanröjande
av ifrågavarande olägenhet borde bestämmas, att utjämningspensions
eller utjämningsunderstöds maximibelopp för alla gifta skulle utgöra
170 eller, med den jämkning i promemorians förslag om ytterligare provisoriska
förstärkningar som av styrelsen ifrågasatts, 175 kronor, men afl
pensions- eller understödsbeloppct för den, vars make fyllt 60 år och ej haegen
del åtnjuter tilläggspension, invalidunderstöd, utjämningspension eller
utjämningsunderstöd, skulle höjas med 100/i7o (10/17) respektive 100/175 (4/7) -Den del av utjämningspensionen, vars belopp är beroende av grundpensionens
storlek, skulle icke omfattas av denna höjning.

20

Kungl. Majlis proposition nr 231.

Departementschefen.

Vad först beträffar frågan om bestämmandet av storleken av den dyrtidskompensation,
som för budgetåret 1946/47 skall tillkomma dem,
vilka åtnjuta folkpension, invalidunderstöd, barnbidrag eller blindhetsersättning,
vill jag erinra om att vid tidpunkten för avlåtande till 1945 års riksdag
av Kungl. Maj:ts proposition nr 151 angående motsvarande dyrtidskompensation
för innevarande budgetår socialstyrelsens levnadskostnadsindex
med 1935 som basår uppgick till 154. Då riksdagen sedermera hade
att taga ställning till frågan hade motsvarande tal stigit till 155. Indextalet
per den 1 januari 1946 var 154. Vid sådant förhållande torde ifrågavarande
dyrtidskompensation böra bibehållas vid oförändrad storlek. Av skäl som
i det följande komma att närmare angivas har jag ej funnit anledning att,
på sätt pensionsstyrelsen föreslagit, vidtaga någon ändring i det nuvarande
systemet av dyrtidstillägg och provisoriska förstärkningar utöver införandet
av ytterligare dylika förstärkningar. Dyrtidstilläggen å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag böra alltså enligt min mening även under
nästa budgetår utgå med tre procentuella och två fixa tillägg och dyrtidstilläggen
å blindhetsersättningarna med 208 kronor, motsvarande i avrundat
belopp fem extra månadsutbetalningar. Beträffande de tider tilläggen skola
avse har jag ej funnit anledning föreslå ändring i vad som för närvarande
gäller. Jämväl kommunernas och landstingens bidrag böra bliva oförändrade.

Jag övergår härefter till frågan örn ifrågasatt utökning av de provisoriska
förstärkningarna av tilläggspensioner och invalidunderstöd.
I årets statsverksproposition har jag antytt, att de väsentliga förbättringar
i folkpensionärernas ställning, som bli följden av ett genomförande
av det numera för riksdagen framlagda förslaget till en reformerad folkpensionering,
torde väl motivera en ökning av de pensionsförmåner, vilka
för närvarande utgå.

I den i det föregående omnämnda promemoria, vilken upprättats inom
socialdepartementet, har såsom en lämplig utväg att åstadkomma en dylik
höjning föreslagits en fördubbling av de för närvarande utgående provisoriska
förstärkningsbeloppen, såväl det fixa som det procentuella. Vad sålunda
föreslagits har i stort sett lämnats utan erinran i de över promemorian
inhämtade yttrandena. För egen del finner jag den förbättring av pensionsförmånerna,
som ett realiserande av förslaget skulle innebära, vara
skälig. Såsom i promemorian erinrats låter det sig näppeligen göra att inom
ramen för den bestående ordningen åstadkomma en sådan förhöjning av
de nuvarande pensionsförmånerna att dessa i huvudsak komma att motsvara
de pensionsbelopp vilka föreslås i den tidigare omnämnda propositionen
med förslag till ny folkpensioneringslagstiftning. Med den karaktär
av provisorium, som för närvarande i viss mån utmärker folkpensioneringssystemet
såsom helhet betraktat, synes det mig också lämpligt att man nu

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

nöjer sig med att förbättra pensionsförmånerna endast i den omfattning
som i promemorian föreslagits. Med hänsyn till förstärkningarnas provisoriska
natur finner jag vidare anledning icke föreligga, att, såsom vid remissbehandlingen
av promemorieförslaget ifrågasatts av pensionsstyrelsen, utbyta
den nuvarande konstruktionen av de provisoriska förbättringarna av
folkpensioner och invalidunderstöd mot ett system med mera enhetligt utformade
tilläggsförmåner. En påbyggnad av det nuvarande systemet synes
mig bättre än en dylik omläggning markera, att fråga endast är om en tillfällig
åtgärd i avbidan på en mera bestående omläggning av folkpensioneringen.
Jag tillstyrker sålunda promemorieförslaget i princip.

Två ledamöter av socialvårdskommittén ha i ett vid kommitténs yttrande
fogat särskilt uttalande förklarat, att enligt deras mening de nu föreslagna
provisoriska förstärkningarna icke borde fa föranleda en höjning av den
understödsstandard som tillämpades vid beviljande av kommunala pensionstillskott
eller fattigvård åt pensionärer på sådana orter, där denna
understödsstandard kunde anses tillfredsställande. Vid tillkomsten av de
provisoriska förstärkningarna framhölls fran statsmakternas sida, att stor
försiktighet borde iakttagas vid de omprövningar av fattigvårdsunderstöden
som kunde komma att vidtagas i anledning av tillkomsten av provisoriska
förbättringar av tilläggspensionerna. Huvudmotivet för de provisoriska förstärkningarna
vöre nämligen att folkpensionärernas standard i allt för
många fall vore för låg. Dessa uttalanden äga i princip giltighet även med
avseende å de nu föreslagna ytterligare provisoriska förstärkningarna. Å
orter, där understödsstandarden överstiger beloppet av de folkpensioner, som
den nya folkpensionsreformen kommer att ge, synes dock anledning icke
föreligga att ytterligare höja denna standard. I huvudsak måste det emellertid
ankomma på vederbörande kommun att själv avgöra skäligheten av
den nivå, till vilken understödsstandarden bör nå upp.

Vad angår tidpunkten för utbetalning av de ytterligare provisoriska förstärkningarna
har i promemorian föreslagits, att desamma borde — för
tillgodoseende av pensionärernas behov av ekonomisk förstärkning före
vinterhalvårets ingång — utbetalas på en gång under oktober månad, därvid
utgångspunkten varit att utbetalningstidpunkterna för dyrtidstillägg och
redan nu utgående provisoriska förstärkningar skulle bliva desamma under
nästa budgetår som under innevarande budgetår. Med hänsyn till vad generalpoststyrelsen
anfört synes dock utbetalningen under oktober månad böra
begränsas att avse endast det fasta förstärkningsbelopp å 50 kronor, som
skall utgå till alla tilläggspensionärer. I enlighet med generalpoststyrelsens
hemställan torde det ytterligare belopp å 50 kronor, som skall tillkomma
ogifta och vissa gifta pensionärer, böra utbetalas samtidigt med det motsvarande
belopp, som redan enligt gällande lagstiftning örn provisoriska förstärkningar
skall utgå, och sålunda utbetalas under december månad. Utbetalningen
av det nya procentuella tillägget torde lämpligen kunna för -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

läggas till februari, linder vilken månad eljest icke utgår vare sig dyrtidstillägg
eller provisorisk förstärkning. Fördelningen under budgetåret 1946/47
av de särskilda dyrtidstilläggs- och förstärkningsbeloppen skulle följaktligen
komma att ske enligt följande utbetalningsplan.

Dyrtidstillägg

Provisorisk

förstärkning

Avseende

tiden

Utbetalnings-

månad

Fixt...............

juli—sept.

juli

procentuell

—

sept.

fix (50 kr.)

—

okt.

Procentuellt ........

fix (50 eller

okt.—nov.

nov.

150 kr.)

—

dec.

Procentuellt ........

dec.—jan.

jan.

procentuell

—

fehr.

Procentuellt ........

febr.—mars

mars

Fixt................

april—juni

maj

Såsom i promemorian framhållits måste en höjning av de provisoriska
förstärkningarna med ytterligare ett fixt belopp medföra en motsvarande
höjning av nu utgående provisoriska utjämningspensioner
och utjämningsunderstöd, därest man vill undvika
de olägenheter, som sistnämnda förmånsformer äro avsedda att undanröja.
I konsekvens härmed föreslår jag i överensstämmelse med promemorieförslaget,
att utjämningspensionernas och utjämningsunderstödens maximibelopp
höjas till 270 kronor för den, som är ogift eller vars make
ej fyllt 60 år och ej för egen del uppbär tilläggspension, invalidunderstöd,
utjämningspension eller utjämningsunderstöd, samt till 170
kronor för annan. Till den som är berättigad till folkpension bör
härutöver utgå, i stället för såsom för närvarande en tredjedel av pensionens
belopp, fem tolftedelar av detta belopp, motsvarande de procentuella
tillägg, som tilläggspensionärerna åtnjuta. Vad pensionsstyrelsen
anfört om olägenheterna av att för rätten till utjämningspension
eller utjämningsunderstöd gälla olika inkomstgränser, när endast endera av
två pensionsberättigade makar ansöker om sådan förmån och när båda
göra det, synes mig icke påkalla särskild reglering i lag. Olägenheterna
torde utan svårighet kunna undvikas, därest vid handläggningen av ärendet
göres klart för makarna konsekvenserna av att ansökning göres av båda
makarna eller endast av endera av dem. Av pensionsstyrelsens yttrande
framgår, att detta förfaringssätt redan tillämpats. Jag finner sålunda ifrågavarande
anmärkning icke böra föranleda någon åtgärd.

För genomförande av vad i det föregående föreslagits erfordras vissa ändringar
i lagen om provisoriska förstärkningar och lagen om provisoriska utjämningspensioner
och utjämningsunderstöd. I förstnämnda lag erfordras

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

23

härjämte en ändring i 5 §, i det att grunderna för kommunbidragens beräkning
tarva justering i anledning av fördubblingen av de provisoriska
förstärkningarnas belopp.

Beträffande statsverkets kostnader för dyrtidstillägg för budgetåret
1946/47 å tilläggspensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar
har i årets statsverksproposition förutsatts att dyrtidstilläggen,
såsom jag nu också förordat, bibehållas vid oförändrad storlek.
Erforderliga anslag för ändamålet ha äskats i statsverkspropositionen
(femte huvudtiteln, punkterna 51, 54 och 63).

Statsverkets kostnader för provisoriska förstärkningar, utjämningspensioner
och utjämningsunderstöd bestridas från det å riksstaten upptagna
förslagsanslaget till Bidrag till provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner
och invalidunderstöd, vilket anslag för innevarande budgetår är upptaget
med ett belopp av 44 000 000 kronor. I sitt anslagsäskande för budgetåret
1946/47 har pensionsstyrelsen — med utgångspunkt från nu gällande
ordning — beräknat medelsbehovet under anslaget för nämnda budgetår till
43 500 000 kronor. Vid min anmälan av denna anslagsfråga i årets statsverksproposition
(femte huvudtiteln, punkt 52) anförde jag att, i avvaktan å
ytterligare utredning om en ökning av de nuvarande provisoriska förstärkningarna,
anslaget syntes böra upptagas med allenast beräknat belopp, motsvarande
dubbla det av pensionsstyrelsen angivna, eller sålunda med
87 000 000 kronor. Vid bifall till de av mig här förordade förslagen rörande
ytterligare provisoriska förstärkningar samt om höjning av nu utgående
utjämningspensioner och utjämningsunderstöd synas statsverkets kostnader
för ifrågavarande ändamål komma att fördubblas. Jag förordar därför,
att det förenämnda förslagsanslaget för nästa budgetår upptages med
samma belopp som i statsverkspropositionen preliminärt beräknats eller
med 87 000 000 kronor.

Såsom en konsekvens av förenämnda förslag torde vidare få räknas med
en ökad belastning av förslagsanslaget till Ersättning till postverket för
pensionsutbetalning, vilket i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkt 56) föreslagits upptaget med ett belopp av 1 950 000 kronor. Nämnda
merbelastning har av generalpoststyrelsen beräknats till omkring 85 000
kronor. Anledning att på grund härav höja berörda anslag utöver vad i
statsverkspropositionen äskats synes icke föreligga.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag
till

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

1) lag om dyrtidstillägg under budgetåret 7946/47 d folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag,

2) lag angående ändring i lagen den 1 december 7944 (nr
751) örn provisoriska förstärkningar av tilläggspensioner och
invalidunderstöd,

3) lag örn ändrad lydelse av 2 och 6 §§ lagen den 7 juni
1945 (nr 233) örn provisoriska utjämningspensioner och utjämning
sunder stöd, samt

4) förordning örn dyrtidstillägg under budgetåret 7946/47
d blindhetsersättningar;

dels ock å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret
1946/47 till Bidrag till provisoriska förstärkningar
av tilläggspensioner och invalidunderstöd anvisa ett förslagsanslag
av .......................... kronor 87 000 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Hedfors.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946
616646