Kungl. Majlis proposition nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa anslag till
fångvården m. m., given Stockholms slott den 29 mars
1956.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,” Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

I propositionen nr 342 till 1945 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
till revision av bestämmelserna om verkställighet av frihetsstraff m. m. Förslaget,
som utarbetats på grundval av det betänkande i ämnet som avgivits
av strafflagberedningen (SOU 1944:50), godtogs i allt väsentligt av riksdagen
(rd. skr. nr 575). Sedan fångvårdsstyrelsen den 15 december 1945 erhållit
i uppdrag att skyndsamt inkomma med de förslag, som i anledning härav
kunde finnas påkallade med avseende å fångvårdens anslagsbehov för nästa
budgetår, bar styrelsen i skrivelser den 8 och den 18 februari 1940 avgivit
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

I

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

förslag till anslagsäskanden för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalten^,
avsedda att föreläggas 1946 års riksdag.

Betänkande med utredning och förslag rörande löneställningen för vaktoch
arbetsledarpersonalen vid fångvården m. m. har den 16 november 1945
avgivits av löneutredningen för viss fångvårdspersonal. Betänkandet, som
även omfattar förslag rörande löneställningen för motsvarande personal vid
statens uppfostringsanstalt å Bona, var vid tiden för avlåtandet av årets statsverksproposition
föremål för övervägande inom justitiedepartementet.

På grund av det anförda kunde förslag beträffande flertalet anslag till
fångvården samt beträffande Bonaanstaltens avlöningsanslag icke framläggas
i statsverkspropositionen. I riksstatsförslaget för nästa budgetår upptogos
därför bland annat följande anslag under andra huvudtiteln med allenast beräknade
belopp, nämligen anslagen till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar, Fångvårdsstyrelsen:
Omkostnader, Fängvårdsanstalterna: Avlöningar, Fångvårdsanstalterna:
Omkostnader, Interneringsnämnden, Ungdomsfängelsenämn den,

Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport samt Statens uppfostringsanstalt
å Bona: Avlöningar. Jag får nu ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.
Samtidigt torde jämväl få anmälas frågan om investeringsanslag till
Sinnessjukavdelning m. m. vid centralfängelset å Härlanda.

Andra huvudtiteln.

E. Fångvården m. m.

Tidigare utredningar. Organisationsfrågornas nuvarande läge.

Frågan om ordnandet av fångvårdens anstaltsorganisation
har under de senaste decennierna vid flera tillfällen varit föremål för utredning.
År 1930 tillkallades sålunda landshövdingen S. Hagströmer för utredning
rörande möjligheten att åstadkomma större koncentration i fängelseväsendet
och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningsmannens år
1931 avlämnade betänkande i ämnet (SOU 1931:16) överlämnades sedermera
till statens organisationsnämnd med uppdrag att framlägga utredning
och förslag angående fångvårdens framtida ordnande och vad därmed ägde
samband. Nämndens utredning, som avlämnades år 1933, utmynnade i förslag
om koncentrering av driften vid de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna
samt viss utbyggnad av organisationen i övrigt i syfte att bättre tillgodose
kravet på specialbehandling för särskilda brottslingskategorier. Efter
dessa båda huvudlinjer genomfördes under de följande åren en allmän omorganisation
av fångvårdens anstaltsväsende. Å ena sidan centraliserades
vården å anstalterna för vanligt fångförvar till ett fåtal större fängelser, varigenom
åtskilliga anstalter kunde antingen nedläggas eller förändras, samtidigt
som det blev möjligt att inom den sålunda begränsade organisationen
genomfora en särskilt ur besparingssynpunkt betydelsefull rationalisering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3

driften. A andra sidan utbyggdes — i anslutning till den utveckling som ägt
rum mot större differentiering av behandlingsformerna för särskilda kategorier
av brottslingar — den för olika former av specialbehandling avsedda anstaltsorganisationen
genom förändring av anstalter för vanligt fångförvar till
specialanstalter och genom inrättande av helt nya anstalter. Organisationen
vann sin slutliga utformning efter en av särskilt tillkallade sakkunniga år
1941 i samråd med fångvårdsstyrelsen verkställd utredning. En sammanfattande
redogörelse för den närmare innebörden av nu nämnda utveckling återfinnes
i 1942 års statsverksproposition (II ht s. 69 ff.). Även om den under
krigsåren inträffade utomordentliga stegringen av fångantalet tillfälligt
sprängt ramen för 1941 års organisation, utgör denna alltjämt grundstommen
i den nuvarande anstaltsorganisationen.

Frågan om fångvårdens ordnande har därefter ånyo upptagits av strafflagberedningen.
De principer, som ligga till grund för den nya lagen om verkställighet
av frihetsstraff (SFS 872/1945), förutsätta omfattande ändringar i
den nuvarande anstaltsorganisationen, bland annat en betydande utvidgning
av den öppna anstaltsvården på bekostnad av den slutna. Strafflagberedningen
har därför även framlagt förslag till en genomgripande omorganisation av
fångvårdens anstaltsväsende. En sådan omorganisation måste genomföras
under de närmaste åren.

Fångvårdens personalorganisation har senast varit föremål
för översyn av 1941 års sakkunniga. På de sakkunnigas förslag genomfördes
vissa rationaliseringar men på grund av fångantalets därefter inträffade
starka stegring kunde sakkunnigförslaget icke i alla delar förverkligas.
Strafflagberedningen har ej verkställt någon översyn av personalorganisationen
i vidare mån än att beredningen i samband med sina kostnadsberäkningar
angivit de förändringar som den föreslagna nya anstaltsorganisationen
skulle medföra beträffande personalen i högre lönegrader (betänk, s. 329 ff.).
1945 års löneutredning för viss fångvårdspersonal har i sitt förut omförmäla
betänkande uttalat, att utredningen vid sin granskning av personalorganisationen
vid anstalterna funnit, att vissa förhållanden i fortsättningen borde ägnas
uppmärksamhet. Härom innehåller betänkandet i huvudsak följande.

Utredningen har fäst sig vid, alt flera befattningshavare i befälsgrad för
närvarande användas för göromål på expeditionerna, till vilka de i allmänhet
torde få anses överkvalificerade. Utredningen finner det önskvärt, att
arbets! örhallandena a anstaltsexpeditionerna —■ som berördes i samband
med den besparingsutredning som 1940/41 verkställdes av särskilda sakkunniga
i samråd med fångvårdsstyrelsen (proposition 194/41) — ytterligare
granskas närmare ur arbetsteknisk synpunkt i syfte att nedbringa kostnaderna
för förvaltningen av anstalterna. Det synes utredningen vidare böra
övervägas, örn icke kroppssjukvården skulle vinna på att i viss utsträckning
tillföras kvinnlig personal med sjuksköterskeutbildning. För närvarande funnes
icke å fångvårdens stat upptagen någon sådan personal, ej ens vid det
s. k. kroppssjukhuset å Långholmen, som hade 38 vårdplatser. Även beträffande
kökspersonalen förordar utredningen en undersökning, huruvida icke
vissa fördelar vore att vinna på ali i köken anställa kvinnlig fackutbildad

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe ments chefen.

personal i större utsträckning än som hittills skett. En fråga av synnerligen
stor ekonomisk räckvidd är, enligt vad utredningen vidare anför, huru stort
antal befattningshavare som å de olika anstalterna må vara erforderligt för
ett behörigt fullgörande av förekommande uppgifter. Detta spörsmål, som
helt legat utanför utredningsuppdraget, finner utredningen förtjäna närmare
övervägande. Utredningen förordar i dylikt syfte, att tjänstgöringsschema
särskilt vid de större anstalterna underkastas en översyn, förslagsvis av statens
organisationsnämnd, för att utröna örn ej bevakningsuppgifterna genom
lämpligare arbetsfördelning eller andra särskilda anordningar av olika slag
skulle kunna fullgöras av ett mindre antal befattningshavare än för närvarande.
Undersökningen borde även avse verkstadsdriftens organisation. I
anslutning härtill uttalar utredningen vidare såsom ett önskemål, att planerade
nybyggnader, innan de komma till utförande, på motsvarande sätt göras
till föremål för närmare granskning i syfte att åstadkomma största möjliga
besparingar i personalhänseende. Slutligen har utredningen uttalat, att de
hittillsvarande rekryteringsförliållandena för fångvårdens personal i lägre
lönegrader måste betraktas såsom otillfredsställande. Ehuru man torde kunna
räkna med en betydande förbättring i delta hänseende, sedan fångvårdsstyrelsen
utfärdat nya föreskrifter beträffande rekryteringen till ifrågavarande
befattningar, framhåller utredningen angelägenheten av att möjligheterna
till ytterligare förbättringar av rekryteringsförhållandena även i fortsättningen
komma att beaktas.

I infordrat utlåtande över löneutredningens betänkande har fångvårdsstyrelsen
vitsordat behovet av granskning i vissa hänseenden av personalorganisationen.
Statskontoret, som jämväl utlåtit sig i ärendet, har därvid under
hänvisning till de av utredningen gjorda uttalandena understrukit, att personalorganisationen
vid fångvården icke kan anses rationellt utformad.

Genom straffverkställighetsreformen har frågan örn fångvårdens organisation
kommit i ett helt nytt läge. Såsom av den föregående redogörelsen
framgår är den nuvarande anstaltsorganisationen för vanligt fångförvar i
huvudsak resultatet av en under en följd av år verkställd centralisering av
vården till ett fåtal större fängelser. Straffverkställighetsreformen åter, som
syftar till en långt driven differentiering av klientelet, förutsätter att de större
anstalterna skola ersättas med eller förändras till mindre, de flesta av huvudsakligen
öppen karaktär, samt att anstaltsorganisationen skall utbyggas
med ett flertal kolonier. Såväl denna decentralisering som den ökade frihet
och den mera individuella omvårdnad, som enligt reformen skall komma de
intagna till del, äro ägnade att öka kostnaderna för fångvården.

På grund av det anförda är det angeläget att fångvårdens förestående omorganisation
genomföres på sådant sätt att förefintliga möjligheter att samtidigt
rationalisera driften tillvaratagas. Fångvårdsstyrelsen har därför den
22 februari 1946 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att, med beaktande av principerna
i den nya lagen örn verkställighet av frihetsstraff och på grundval
av strafflagberedningens förslag i ämnet, utarbeta en plan för omorganisation
av fångvårdens anstaltsväsende jämte därtill knuten personal, avsedd
att tjäna till ledning vid bedömandet av uppkommande frågor örn anskaffande
och inrättande av nya anstalter, nedläggande eller modernisering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

5

befintliga anstalter samt anstalternas personalbehov. Denna plan, som skall
avlämnas före den 1 juni 1946, bör därefter lämpligen bliva föremål för
översyn av statens sakrevision och statens organisationsnämnd. Därvid böra
de förhållanden beträffande personalorganisationen, vilka löneutredningen
ansett böra ägnas uppmärksamhet, särskilt beaktas.

Med hänsyn till det läge, vari fångvårdens organisationsfrågor sålunda
befinna sig, torde man tills vidare böra ställa sig i viss mån avvaktande vid
bedömande av dessa spörsmål och vad därmed äger samband. Detta är av
betydelse bland annat vid behandlingen av fångvårdens anslagsbehov för
nästa budgetår.

Anstaltsorganisationen.

I statsverkspropositionen till 1944 års riksdag gavs en översikt av fångvårdens
dåvarande anstaltsorganisation (II ht s. 67 ff.; jfr II ht 1942 s. 56
ff.). I det följande lämnas en sammanfattande redogörelse för de förändringar
beträffande organisationen, som sedermera ägt rum eller beslutats,
ävensom för strafflagberedningens förslag till ny anstaltsorganisation.

1. Anstalter för vanligt fångförvar av män. Sedan den 1 januari 1944 har
platsutrymmet för vanligt fångförvar utökats huvudsakligen med öppna platser.
Den i 1944 års statsverksproposition omnämnda kolonien Leverstad i
Skaraborgs län, som provisoriskt använts såsom ungdomsanstalt, samt rannsakningshäktet
i Kalmar med den därtill anknutna kolonien Ödevata — tidigare
huvudsakligen utlänningsavdelning — ha sålunda numera tagits i anspråk
för vanligt fångförvar. Härjämte ha efter riksdagens medgivande för
samma ändamål förvärvats lantegendomarna Lockerud i Skaraborgs län
och Sörbyn i Västerbottens län, vilka båda användas såsom kolonier. Ytterligare
en koloni, avsedd i första hand för vanligt fångförvar, har inrättats
å den arrenderade egendomen Åby i Sorunda socken, Stockholms län. Vid
Stöpsjön i Värmlands län har vidare försöksvis anordnats en förläggning
för vägarbeten m. m. Slutligen har, då fångantalet varit som högst, ett ökat
antal platser ställts till förfogande å Svartsjö och å Stockholms stads rannsakningsfängelse.
Å andra sidan kommer platsutrymmet för vanligt fångförvar
att minska genom att straffängelset i Karlstad — nu delvis tvångsarbets-
och alkoholistanstalt för kvinnor (35 av 54 platser) — tages i anspråk
såsom säkerhetsanstalt samt genom att nya sinnessjukavdelningar inrättas
vid centralfängelserna å Härlanda och i Härnösand (jfr det följande).

Efter dessa förändringar disponeras fångvårdens platsutrymme för vanligt
fångförvar av män på följande sätt (siffrorna angiva antalet platser).

Central fängelser: Långholmen 470, Malmö 162, Härlanda 135, Mariestad
71, Härnösand 109;

Sträf fängelser: Kristianstad 70, Vänersborg 75, Västerås 55, Gävle 71;

Kronohäkten: Linköping 20, Jönköping 15, Karlskrona 20, örebro 15, Falun
20, Sundsvall 15, Umeå 20, Luleå 20;

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Rannsakningshäkten: Kalmar 10, Visby 10, Halmstad 10, Hudiksvall 10,
Östersund 10, Haparanda 10; härjämte tillhopa 41 platser för häktade på
vissa specialanstalter (Uppsala 10, Nyköping 8, Norrköping 8, Västervik 5,
Ystad 5, Karlstad 5);

Kolonier: Sorunda-Åby 18, Singeshult 30, Ödevata 25, Lockerud 20, Leverstad
8, Rödjan 8, Stöpsjön 30, Sörbyn 25.

Reservutrymme ä krono- och rannsakningshäkten: Linköping 51, Jönköping
5, Karlskrona 48, Örebro 65, Falun 31, Sundsvall 24, Umeå 3, Luleå 13,
Kalmar 62, Visby 9, Halmstad 17, Hudiksvall 13, Östersund 19, Haparanda
5.

Provisoriska straffanstalter: Svartsjö med kolonien Kungsgården 120 4- 10,
Stockholms stads rannsakningsfängelse 100.

Fångvårdens normala organisation för vanligt fångförvar av män, som den
1 januari 1944 omfattade 1 542 platser, skulle alltså efter angivna förändringar
rymma 1 658 platser. Inräknas reservutrymmet om 335 platser på
krono- och rannsakningshäktena, samt de 230 platserna å provisoriska anstalter
blir det totala antalet platser 2 193. Härtill komma omkring 60 platser
för kroppsligt sjuka.

Enligt strafflagberedningens förslag skall, såsom tidigare nämnts, den
öppna anstaltsvården utvidgas på bekostnad av den slutna. Beredningen föreslår
att ett antal slutna anstalter, såväl för vanligt fångförvar som för specialvård
— Linköping, Jönköping, Västervik, Karlskrona, Örebro, Falun,
Gävle, Sundsvall och Luleå samt, efter en övergångstid, Hudiksvall och
Långholmen — skola nedläggas. De slutna anstalter som bibehållas — Malmö,
Göteborg, Mariestad, Härnösand, Norrköping, Växjö, Uppsala, Kristianstad,
Vänersborg, Karlstad, Västerås, Nyköping, Kalmar, Visby, Ystad, Halmstad,
Östersund, Umeå och Haparanda — skola undergå genomgripande modernisering,
bl. a. genom att befintligt cellutrymme tages i anspråk för inredande
av dagrum, arbetsrum etc. Härigenom minskas anstalternas platsantal.
Vissa av de anstalter som enligt förslaget skola nedläggas, nämligen
Linköping, Västervik, Hudiksvall och Sundsvall, skola ej ersättas av nybyggda
anstalter. I stället för de sju övriga nedlagda anstalterna skola däremot
uppföras dels sex anstalter av en ny typ, i regel innehållande ett 40-tal öppna
och ett 10-tal slutna platser, dels en sluten anstalt i Stockholm eller stockholmstrakten
med omkring 200 platser. Vidare föreslås att en sjukhusbetonad
anstalt för kvinnor med ca 40 platser skall uppföras i trakten av Växjö;
det nu för kvinnor använda centralfängelset i Växjö skall tagas i anspråk för
manligt klientel. I övrigt skall platsbehovet tillgodoses genom att ett antal
nya kolonier inrättas, företrädesvis genom att fångvården övertar eller arrenderar
lantgårdar; dessa kolonier skola vara avsedda var och en för 20—
30 intagna. Svartsjöanstalten och Stockholms stads rannsakningsfängelse
skola icke vidare tagas i anspråk för fångvårdens räkning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

7

Platsutrymmet för vanligt fångförvar, inberäknat platser för häktade, beräknar
strafflagberedningen till omkring 1 200 platser. Detta utrymme skulle
fördelas på följande sätt (de nuvarande anstaltsbenämningama slopas):

å slutna anstalter:

Stockholm (nybyggnad) 100, Malmö 85 (— 77), Härlanda 70 (— 65),
Mariestad 60 (— 11), Härnösand 70 (— 39);

Växjö 45 (— 30), Kristianstad 55 (— 15), Vänersborg 50 (— 25), Västerås
40 (— 15);

Visby 20 (+ 1), Umeå 20 (— 3), Östersund 20 (— 9), Haparanda 15;
härjämte tillhopa 45 platser för häktade på vissa specialanstalter (Uppsala
10, Nyköping 5 (— 3), Norrköping 15 (+ 7), Kalmar 5 (+ 5), Ystad 5,
Karlstad 5);

å nybyggda huvudsakligen öppna anstalter (slutet anstaltsutrymme inom
parentes):

Gävle 40 (10), Jönköping 40 (10), Karlskrona 35 (5), örebro 40 (10),
Falun 40 (10), Luleå 35 (5);

å kolonier:

Singeshult 30, Lockerud 20, Leverstad 10 (+ 2), Rödjan 10 (+ 2), Sörbyn
25, samt sex nya kolonier med sammanlagt 150 platser.

Den nya organisationen skulle i enlighet härmed rymma 745 slutna och
475 öppna platser, sammanlagt alltså 1 220 platser för vanligt fångförvar
av män. Å de större anstalterna skulle dessutom finnas tillhopa 60 platser
för kroppsligt sjuka (delvis avsedda även för specialklientel och kvinnor).

För att möjliggöra straffverkställighetsreformens ikraftträdande den 1 juli
1946 har 19i5 års riksdag anvisat medel dels till modernisering av äldre
fångvårdsanstalter och dels till anskaffande och iordningställande av sju nya
kolonier (rd. skr. 599). Därvid har förutsatts, att fyra av kolonierna skola
inköpas och de övriga arrenderas (prop. 334/1945 s. 6 f. o. 76).

2. Spceialanstalter för män. Såsom specialanstalter betecknas ungdomsanstaller
(för verkställighet av ungdomsfängelse), säkerhetsanstalter (för
verkställighet av förvaring och internering) och sinnessjukavdelningar (för
undersökning av häktades sinnesbeskaffenhet samt vard av stråtfriförklarade
personer och sinnessjuka fångar). Under denna rubrik ha jämväl
redovisats anstalter, vilka huvudsakligen mottagit utlänningar, som omhändertagits
enligt utlänningsförfattningarna.

Sedan den 1 januari 1944 har beträffande ungdomsanstalterna
icke förekommit annan ändring än att såsom tidigare anmärkts kolonien
Leverstad icke längre disponeras för ifrågavarande klientel. Enligt nuvarande
ordning fördelas det manliga ungdomsfängelseklientelet efter observation å
mottagningsavdelningen i Nyköping på de öppna anstalterna Skenäs, Mäshult
och Åby, av vilka Mäshult är avsett för intellektuellt efterblivna och
de övriga mottaga normalfall, saint på de halvslutna anstalterna Uppsala

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

(svårdisciplinerade och psykopater) och Ystad (företrädesvis psykopater).
De nämnda anstalterna tillhöra alla fångvården utom Mäshult, som arrenderas
från Hallands läns landsting, samt Åby, som tillhör centralföreningen
till stöd för frigivna; för sistnämnda anstalt betalar fångvården vissa avgifter
enligt särskilt avtal.

Beträffande denna organisation, som nu rymmer 251 platser, föreslår
strafflagberedningen i huvudsak (platsutrymmet minskas på flertalet anstalter)
ej annan ändring än att en koloni inrättas i anslutning till ungdomsanstalten
i Ystad. Det erforderliga platsutrymmet för män beräknar beredningen
till omkring 240 platser att fördelas på följande anstalter.

Anstalt Antal platser

slutna öppna

Nyköping (mottagningsanstalt)........................ 25(— 1)

Uppsala (svårdisciplinerade och psykopater) .......... 35( — 5)

Äby eller annan koloni ............................ 15(—7)

Skenäs ............................................ 98

Ystad.............................................. 35(—5)

koloni .......................................... 15

Mäshult eller annan anstalt ........................ 20(—5)

95 148

Summa platser 243.

Efter det 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt satts
i kraft från och med den 1 januari 1946 äro fångvårdens säkerhetsan
s t a 11 e r under omorganisation i enlighet med den plan, som framlades
i proposition nr 334 till 1945 års riksdag (bilaga 11 s. 82 ff.). Förutom de
äldre förvarings- och interneringsanstaltema å Hall och i Norrköping skall
sålunda, som redan nämnts, även straffängelset i Karlstad tagas i anspråk
såsom säkerhetsanstalt. Vidare har fångvårdsstyrelsen erhållit i uppdrag att
anskaffa fyra kolonier till dessa anstalter, varav två förutsättas skola anskaffas
genom inköp och två genom arrendering. Medel till förvärv av två
koloniegendomar ävensom till inköp av inventarier för samtliga nu ifrågavarande
kolonier ha anvisats av 1945 års riksdag (rd. skr. nr 599).

I enlighet härmed skulle det för budgetåret 1946/47 beräknade platsbehovet
för förvarade och internerade män, sammanlagt 300 platser (jfr prop.
334/1945 s. 82), tillgodoses på följande sätt.

Anstalt

Norrköping...................

koloni .....................

Hall .........................

koloni .....................

Karlstad .....................

koloni I...................

koloni II...................

Antal platser
slutna öppna

85(—17)

20

65 35

20

35

20

20

185

Summa platser

300.

115

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Strafflagberedningen beräknar det framtida platsbehovet för förvarade och
internerade män till 350 å 400 platser. Enligt beredningens förslag skall därför
även rannsakningshäktet i Kalmar med kolonien Ödevata (45 + 20 platser)
tagas i anspråk som säkerhetsans tält.

I samband med att förslag förelädes 1945 års riksdag örn ändrade regler
beträffande undersökning av sinnesbeskaffenheten hos för brott tilltalade
personer m. m. anmäldes i propositionerna nr 239 och 240 jämväl frågan
örn organisationen av fångvårdens sinnessjukavdelningar.
Därvid förutsattes, att någon ändring ej skulle ske beträffande sinnessjukavdelningarnas
nuvarande antal iprop. 240 s. 3). I överensstämmelse med vad
som varit avsett ha emellertid sedermera i årets statsverksproposition framlagts
förslag om vissa organisationsändringar inom ramen av detta antal,
nämligen om utökning av sinnessjukavdelningarna å Håga och i Härnösand
(kapitalbudgeten, bil. 1 s. 3 ff.). I det följande föreslås vidare inrättande av
en ny sinnessjukavdelning å Härlanda i stället för den nuvarande provisoriska
avdelningen i Jönköping, vilken är avsedd att nedläggas. Vid bifall
till dessa förslag skulle organisationen rymma sammanlagt 298 platser, därav
80 (varav 20 av provisorisk karaktär) å Långholmen, 105 a Haga, 35 i
Västervik, 26 i Malmö, 27 å Härlanda och 25 i Härnösand.

Strafflagberedningen föreslår följande ytterligare ändringar. Avdelningen
å Långholmen överflyttas till den föreslagna nya anstalten i Stockholm. Avdelningen
i Västervik nedlägges och ersättes med en avdelning vid den nuvarande
Växjöanstalten, vilken enligt vad förut nämnts skulle beläggas med
manligt i stället för kvinnligt klientel. Slutligen anknytes en koloni till avdelningen
å Håga. Det erforderliga utrymmet beräknas av beredningen —
som utgått från att platsbehovet för straffriförklarade kommer att bliva obetydligt
— till 275 platser, varav 155 för undersökningsfall och 120 för vårdfall,
enligt följande fördelning.

Anstalt

Stockholmsanstalten ..................

T Töftö ..................

. Antal platser

Underfall Vårdfall

.............. 501

.............. 30 75

20

.............. 15

10

.............. 20

5

.............. 20

5

.............. 20

5

155

120

Summa platser 275.

Den tidigare till Kalmar och kolonien Ödevata förlagda utlänningsavdelningen
har som redan nämnts nedlagts.

1 Därutöver 10 platser för kvinnor.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

3. Anstalter för kvinnor. Den centrala straffanstalten för kvinnor är för
närvarande centralfängelset i Växjö. Denna anstalt, som har sammanlagt 100
platser, användes såväl för vanligt fångförvar som för alla typer av specialfall.
Anstaltsutrymmet disponeras normalt på följande sätt: vanligt fångförvar
71 platser, ungdomsfängelse 10 platser, förvaring och internering 3 platser
och sinnessjukavdelning 16 platser. Till Växjöanstalten har år 1945 anknutits
kolonien Solhyddan, belägen å svenska diakonissällskapets egendom
Viebäck, vilken koloni har 12 platser. Frånsett kvinnliga häktade, vilka beredas
plats på samtliga med häktesavdeLningar försedda anstalter, mottagas
i övrigt kvinnor för vanligt fångförvar endast å Långholmens kvinnoavdelning,
som rymmer 10 platser. Å Långholmen finnes därjämte en sinnessjukavdelning
för kvinnor med 10 platser. Till ungdomsfängelse dömda kvinnor
placeras, förutom i Växjö, å ungdomsanstalterna i Lannaskede och Sjöliden,
vilka anstalter, som rymma 36 resp. 12 platser, tillhöra och drivas av
svenska diakonissällskapet; a sällskapets egendom Viebäck finnas härutöver
ett femtontal platser i reserv för detta klientel.

Strafflagberedningen räknar för det kvinnliga fångklientelet med ett utrymmesbehov
av sammanlagt 160 platser, varav 60 (nu 81) för vanligt fångförvar,
55 (nu 73) för verkställande av ungdomsfängelse, 15 (nu 3) för förvarade
och internerade, 25 (nu 26) å sinnessjukavdelning samt 5 för kroppsligt
sjuka. Enligt beredningens förslag skall den övervägande delen av kvinnorna
erhålla öppen anstaltsvård. Beredningen föreslår därför, som redan
nämnts, att den slutna anstalten i Växjö tages i anspråk för manligt klientel
utan att ersättas av något nytt slutet kvinnofängelse av liknande beskaffenhet.
För vissa grupper som skola vårdas eller observeras av läkare föreslås
dock en mindre nybyggnad av sjukhuskaraktär i Växjötrakten.

Flertalet kvinnliga fångar skola enligt beredningens förslag fördelas mellan
den nya Växjöanstalten och två till denna anknutna kolonier samt tills vidare
den nuvarande anstalten i Halmstad jämte en till denna anknuten villabyggnad,
som för närvarande ej användes för fångvårdsändamål. Härjämte
skall en koloni för kvinnor anordnas i anslutning till den föreslagna nya anstalten
i Stockholm. Stockholmsanstaltens sinnessjukavdelning skall vidare
rymma ett antal plaiser för kvinnliga undersökningsfall. Vad angår det
kvinnliga ungdomsfängelseklientelet skall detta fördelas, förutom å ett mindre
antal slutna platser i den nybyggda Växjöanstalten och Halmstad, å de
nuvarande anstalterna Lannaskede och Sjöliden, vilka alltså skola bibehållas.
Viebäcksanstalten skall kvarstå såsom reserv. Den närmare innebörden
av strafflagberedningens förslag framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

11

Anstalt

Vanligt fångförvar

Ungd.fäng.

Förvar, o.
intern.

Sinnes-

sjukavd.

Kropps-

sjukavd.

S:a

öppna

slutna

öpp-

na

slät-

na

öpp-

na

slut-

na

un-

der-

fall

vård-

fall

kort-

tid

lång-

tid

ob-

serv.

van-

liga

Växjötrakten....

_

_

10

__

_

51

—

5

5

10

5

40

koloni 1 ......

—

15

15

koloni 2......

—

—

—

—

—

—

10

—

—

—

—

10

Halmstad ......

10

—

—

10

—

52

—

—

—

—

—

25

Stockholm......

—

—

—

—

—

—

—

—

10

—

—

10

koloni........

—

15

15

| Lannaskede ____

—

—

—

—

35

—

—

—

—

—

—

35

1 Sjöliden........

—

—

—

—

10

—

—

—

—

—

—

10 i

S:a

10

30

10

10

45

10

10

5

15

10

5

1G0

Beträffande anstaltsorganisationen under budgetåret 1946/47 har fångvårdsstyrelsen
framlagt vissa förslag såväl i sin förut omförmälda skrivelse
med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna som, såvitt angår kapitalinvesteringar,
i särskilda skrivelser.

I förstnämnda skrivelse har styrelsen inledningsvis uppehållit sig vid
fångantalets utveckling. Styrelsen erinrar, att fångvårdens anslag
för innevarande budgetår beräknats efter ett fångantal av 3 000. Under den
tid som förflutit sedan fångvårdens anslagsfrågor senast förelädes riksdagen
har, enligt vad styrelsen framhåller, beläggningen å fångvårdsanstalterna visat
nedåtgående tendens. Den 31 december 1945 hade funnits 2 244 och den 31
januari 1946 2 355 intagna. Det genomsnittliga antalet intagna vid månadsskiftena
under år 1945 hade varit 2 528. Hur förhållandena komma att gestalta
sig framdeles finner styrelsen vanskligt att förutsäga. Styrelsen anför:

Den minskning av fångantalet, som nu kan konstateras, motsvaras icke av
en lika stor minskning av brottsligheten. Anledningen till de sjunkande fångsiffroma
är nämligen till icke ringa del att söka i två särskilda omständigheter,
nämligen dels att lagöverträdare, som tidigare dömdes ovillkorligt till frihetsstraff
eller därmed jämförliga åtgärder, efter ikraftträdandet av den nya
lagen örn villkorlig dom dömas villkorligt, dels att den villkorliga frigivningen
från och med den 1 januari 1945 fått avsevärt vidgad tillämpning.

Andra omständigheter komma att motverka fångantalets minskning. Hit
hör ikraftträdandet den 1 januari 1946 av den nya lagen om förvaring och
internering i säkerhetsanstalt, i vilken förutsättningarna för ådömande av
förvaring och internering äro vidare än enligt äldre lagstiftning. I samma
riktning verkar det förhållandet, alt genom den vid 1945 års riksdag antagna
lydelsen av 5 kap. 5 § strafflagen området för straffriheten gjorts snävare.
Åtskilliga lagöverträdare, som tidigare förklarats straffria, torde efter den 1
januari 1946 komma att dömas till frihetsstraff, villkorligt eller ovillkorligt,
eller till förvaring.

1 Mottagningsavdelning.

2 Disciplinavdelning.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Efter övervägande av nu nämnda och andra på frågan inverkande omständigheter
har styrelsen stannat för att beräkna det genomsnittliga fångantalet
under budgetåret 1946/47 till 2 300.

1 fråga örn organisationen av anstalterna för vanligt fångförvar
av män föreslår styrelsen, att straffanstalten å Svartsjö samt kronohäktena
i Linköping och Sundsvall nedläggas från och nied den 1 juli 1946.
Stockholms stads rannsakningsfängelse anser styrelsen ej vidare behöva
tagas i anspråk för straffverkställighet; det härom gällande avtalet mellan
kronan och Stockholms stad (jfr II ht 1944 s. 114) har därför, enligt vad
styrelsen meddelar, uppsagts till den 1 juli 1946. I övrigt räknar styrelsen
med att verksamheten vid kronohäktet i Karlskrona skall kunna inskränkas
väsentligt, varvid styrelsen förutsätter att i stället rannsakningshäktet i Kalmar
med kolonien Ödevata skall kunna mottaga fångar från hela östra Götaland.
Sistnämnda anstalt skulle därvid förändras till straffängelse. Såsom ett
lörsta led i det av strafflagberedningen föreslagna nybyggnadsprogrammet
föreslår styrelsen i särskild skrivelse den 6 februari 1946, att en ny anstalt
uppföres å Brynäs egendom vid Gävle, avsedd att ersätta det nuvarande
fängelset i denna stad. Vad angår koloniorganisationen begär styrelsen ej
någon utbyggnad utöver de hittills beslutade sju nya kolonierna (jfr prop.
334/1945 s. 76 o. 342/1945 s. 191 f.); styrelsen räknar därvid med att trots
nedläggandet av straffanstalten a Svartsjö fa behålla den å Svartsjöegendomen
belägna kolonien Kungsgården.

Vad angår specialanstalterna för män föreslås ej någon ändring
beträffande ungdomsfängelseorganisationen.

I fråga om säkerhetsanstalterna anser styrelsen, att under nästa budgetår
erfordras ytterligare 15 platser för förvarade och internerade män. Styrelsen
förutsätter därvid, att anstalten i Norrköping icke skall kunna rymma mer
än 70 platser för detta klientel (jfr det föregående s. 8). Under erinran att
styrelsen tidigare föreslagit, att rannsakningsfängelset i Hudiksvall skulle
tagas i anspråk för att tillgodose det sålunda felande platsutrymmet men att
frågan härom ansetts kräva ytterligare övervägande (prop. 334/1945 s. 83)
anför styrelsen i denna del:

Därest Hudiksvallsanstalten icke ifrågakommer såsom säkerhetsanstalt,
mäste återstående 15 platser anskaffas pa annat håll. Det ligger då närmast
till hands att räkna med Kalmaranstalten för delta ändamål; denna anstalt
har av strafflagberedningen föreslagits såsom säkerhetsanstalt, en anordning
som också fångvårdsstyrelsen tidigare förordat, örn emellertid såsom styrelsen
—— - föreslår kronohäktet i Linköping nedlägges och verksamheten
vid kronohäktet i Karlskrona begränsas, kommer rannsakningshäktet
i Kalmar^ med kolonien Ödevata att i stor utsträckning tagas i anspråk
lör vanligt fångförvar. Under sådana förhållanden kan det befinnas lämphgare
att i stället för Kalmaranstalten utnyttja annan sluten anstalt såsom
säkerhetsanstalt. Vilken anstalt som härvid kan ifrågakomma, blir beroende
på hur hela fångklientelet kommer att fördela sig efter den omskiktning
som blir en följd av fangarnas fördelning på slutna och öppna anstalter
efter den 1 juli. Med hänsyn härtill finner styrelsen lämpligt att i det följande
rakna med 15 platser å sluten anstalt utan att något avgörande nu träffas,
vilken anstalt som skall ifrågakomma.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Med avseende å sinnessjukavdelningarna föreslår styrelsen i särskilda skrivelser
den 26 september 1945 och den 8 januari 1946, att den nuvarande avdelningen
i Jönköping nedlägges och att en ny avdelning inrättas vid centralfängelset
å Härlanda.

Beträffande slutligen anstalterna för kvinnor föreslås ej någon
ändring under nästa budgetår.

Över fångvårdsstyrelsens förslag i vad det avser nedläggande eller ändrad
disposition av vissa anstalter lia yttranden inhämtats från därav berörda myndigheter.

Beträffande förslaget att nedlägga straffanstalten å Svartsjö har
styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt d Svartsjö hänvisat till en av styrelsen
i skrivelse den 23 augusti 1945 till chefen för socialdepartementet gjord
hemställan om skyndsam utredning rörande bland annat den lämpliga användningen
av anstaltsbyggnaderna å Svartsjö. I skrivelsen hade styrelsen,
som ifrågasatt en förflyttning av alkoholistklientelet, uttalat sig för att i ökad
omfattning taga byggnaderna i anspråk för förvaring av för jordbruksarbete
användbara straffångar. Nämnda uttalande grundade styrelsen bland annat
på det förhållandet, att av det å Svartsjö förvarade alkoholist- och tvångsarbetarklientelet
endast ett fåtal kunde användas i jordbruket och att dettas
behov av arbetskraft icke på långt när kunde täckas enbart från dessa kategorier.
För jordbrukets behöriga skötsel fordrades i medeltal 50 man, vartill
komme 20 man för trädgårdsskötsel. Av det å Svartsjö för närvarande förvarade
alkoholist- och tvångsarbetareklientelet kunde endast 8—10 respektive
10—15 man användas i jordbruksarbete. Av de till straffanstalten å
Svartsjö hänvisade straffångarna, för närvarande omkring 40—50, brukade
åtminstone hälften sysselsättas i jordbruket. Dettas behov av arbetskraft hade
sålunda till stor del fyllts av straffångarna. Återstoden av behovet av arbetskraft
hade fått fyllas antingen genom lejd arbetskraft eller genom att befattningshavare
vid anstalten, i den mån de kunnat undvaras fran andra göromål,
fått hjälpa till i jordbruket. Därest straffanstalten nedlades, måste det
behov av arbetskraft, som täckts av straffångar, fyllas genom anställande av
arbetskraft utifrån. Detta skulle självfallet avsevärt minska det för närvarande
icke obetydliga överskottet från jordbruksdriften. Ur de av styrelsen anförda
synpunkterna måste det sålunda te sig önskvärt med ett bibehållande av
straffanstalten.

Mot det föreslagna nedläggandet av kronohäktet i Linköping
har länsstyrelsen i Östergötlands län, med bifogande av ett av landsfogden i
länet avgivet yttrande av samma innebörd, förklarat sig icke hava något att
erinra.

Vad beträffar förslaget att nedlägga kronohäktet i Sundsvall
har länsstyrelsen i Västernorrlands län, under hänvisning lill ett av landslogden
i länet avgivet yttrande, anfört alt ett ganska stort antal häktade förvarades
å kronohäktet i Sundsvall för undergående av rannsakning inför domstol
i denna stad. En indragning av kronohäktet skulle medföra, att ifråga -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

varande häktade måste transporteras till Härnösand för förvaring å centralfängelset
därstädes i avbidan på rannsakning och mellan de olika rannsaknmgstdlfallena.
Motsvarande bleve förhållandet vid verkställighet av frihets
straff beträffande personer från Medelpad, vilka för närvarande av polismyndigheterna
införpassades till kronohäktet för undergående av straffet.
1 bada fallen uppkomme ett större antal transporter och ökade restider
vilket medförde viss ökning av såväl polispersonalens som fångvårdspersonalens
arbetsborda. Därjämte tillkomme givetvis ökade kostnader för fångtransporterna.
Ur andra synpunkter än de nu anförda syntes däremot olägenheter
av kronohäktets indragning ej uppstå.

Angående den av fångvårdsstyrelsen förordade inskränkningen av verksamheten
vid kronohäktet i Karlskrona har länsstyrelsen i Blekingelan
framhållit, att ett icke ringa antal dömda från militärförläggningar
1 ..^aIlskrona ^''tjänade frihetsstraff vid kronohäktet. Då fångvårdsstyrelsen
val linge anses hava beaktat detta, föranledde förslaget icke något länsstyrelsens
vidare yttrande.

Vad slutligen angår den med inskränkningen av verksamheten vid sistnämnda
kronohäkte sammanhängande frågan om förändring av rannsakningshäktet
i Kalmar till straffängelse har länsstyrelsen i Kalmar län
visserligen förklarat sig icke lia något att erinra mot förslaget härom, enär
anstalten under ytterligare någon tidrymd torde kunna användas såsom fängelse.
Samtidigt har länsstyrelsen emellertid hänvisat till tidigare av länsstyrelsen
den 14 oktober 1943 och den 13 januari 1945 avgivna yttranden över
vissa framställningar av fångvårdsstyrelsen rörande ifrågavarande anstalt i
vilka yttranden länsstyrelsen med hänsyn till häktets belägenhet å en av såväl
historia skal som ur byggnadssynpunkter synnerligen värdefull plats uttalat
sig tor en förflyttning av häktet till annat område. Länsstyrelsen har därvid
bifogat yttrande fran drätselkammaren i Kalmar, varl drätselkammaren
torkklut sig icke önska någon form av fångvård förlagd till fängelsets nuvarande
plats. Drätselkammaren har därvid hänvisat bland annat till en av
byggnadsnämnden i Kalmar den 26 augusti 1943 avlåten skrivelse, vari antoris
bland annat:

Fängelset är nu beläget centralt i staden i en omgivning, som ur olika synpunkter
ager ett stort varde även för en betydligt vidare krets än den som
w«eSen eraS a,''. s:nnh;ll|f“ts befolkning. Ravelinen Prins Carl där fängelsebyggnaden
uppfördes under 1850-talets förra del utgör det främsta bevarade

Sta m Är V",ka Pä. ,630 l",el b5r1ade s-taS

vict d Staden Kalmar och ingar som del i försvarsanläggningarna vid

ten tnSfornarfnnu1 kvarstående monumentalt utformade huvudinfarbygSd“Sm£ke.
en pl"l“" är »klarad för

rw kmI3 ?tad.svallarna asa betydande värde för den tätbebyggda stenstaden5
pef° ^ wv? IS1? efijnskap av lättillgängliga rekreations- och parkområnnm
d erlld ibrytest-de nu.av fängelsebyggnaden och dess anläggningar
därri stTSYfSriST ^ 6tt Sådant att d6raS mIIjÖ- °Ch Pa''pkvärde

folksko wiiri1 aj!1 Kmed, fan&ekseanläggningen är en av stadens större
folkskolor belägen och kan denna icke utan stora uppoffringar flyttas. Sko -

Kungl. Maj:ts proposition m 225.

15

lan har dessutom ett ändamålsenligt läge i stadsplanen med hänsyn till sitt
upptagningsområde. Staden har alltsedan fängelsets byggnad i hög grad utvecklats
och detsamma är numera invuxet i samhällsbildningens centrala
delar samt dominerar olyckligt stadsbilden vid stadens huvudtrafikleder.

Fångvårdsanstalternas beläggning under tiden den 1 januari
1945 — den 1 mars 1946 framgår av följande från centrala fångregistret
infordrade översikt (jfr II ht 1945 s. 97).

Översikt rörande fångvårdsanstalternas beläggning under tiden Vi 1945—l/s 1946.

Belagda platser

I

Dag

för vanligt
fångförvar
(inom parentes
angives antalet
platser som
tagits i an-språk på
Stockholms
stads rannsak-ningsfängelse)

för specialvård

å samt-l
liga

anstal- j
ter i

Ungdoms-anstalter
(inom paren-tes angives
antalet in-tagna å ung
domsanstalt
som ej dri-ves i fång-vårdens regi)

förva-ri ngs-och in-tern e-ringsan-stalter

sinnessjuk-avdelningar
(inom paren-tes angives
antalet plat-ser som
tagits i an-språk för
straffri-förklarade)

utlän-

nings-

avdel-

ning

tvångs-arbets-och alko-holistan-stalter

Summa

1945 >/i

1854 (128)

292 (45)

198

290 (151)

102

15

897

2 751 I

Vs

1 868 (125)

282 (45)

204

276 (150)

96

14

872

2 740 j

Va

1883 (106)

264 (47)

215

299 (131)

96

12

886

2 769

V«

1 831 (88)

256 (41)

206

204 (122)

113

11

870

2 701

Vs

1741 (90)

259 (44)

203

279 (118)

154

14

885

2 626

Ve

1715 (91)

239 (44)

202

261 (103)

158

17

877

2 592

Vi

1658 (87)

243 (45)

204

262 (95)

150

15

874

2 532

Ve

1573 (65)

226 (43)

199

242 (80)

76

15

758

2 331

1/9

1565 (70)

230 (.51)

202

233 (66)

73

10

748

2 313

''/.o

1582 (78)

241 (45)

207

242 (66)

60

11

761

2 343

‘/ll

1 661 (52)

244 (42)

213

248 (62)

46

10

761

2 422

*/l2

1687 (50)

250 (43)

216

241 (65)

21

7

735

2 422

1946 Vi

1517 (41)

251 (52)

216

207 (66)

18

11

703

2 220

Va

1614 (58)

258 (51)

216

216 (66)

24

9

723

2 337

v»

1621 (57)

268 (55)

210

203 (62)

23

10

714

2 335

Fångvårdsstyrelsens beräkning rörande fångantalet under nästa budgetår
torde kunna godtagas.

Ehuru styrelsen erhållit i uppdrag att efter ytterligare utredning planlägga
fångvårdens blivande anstaltsorganisation, synes hinder icke möta att redan
nu genomföra vissa förändringar av anslaltsväsendet, vilka stå i överensstämmelse
med principerna för den beslutade verkställiglietsreformen. Såvitt angår
anstalterna för vanligt fån g förvar tala sålunda starka
skäl för att, såsom styrelsen föreslagit, nedlägga kronohäktena i Linköping
och Sundsvall från och med den 1 juli 1946. De olägenheter i fråga örn för -

Departe ments chefen.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

väring av häktade personer, som, enligt vad länsstyrelsen i Västernorrlands
län uttalat, kunna befaras inträda genom Sundsvallsanstaltens nedläggande,
synas icke vara av den betydelse att de böra hindra en dylik åtgärd. Anmärkas
må, att uppskov i rannsakningsmål torde bliva alltmer sällsynta d ett
modernt rättegångsförfarande.

De provisoriska utrymmena i Stockholms stads rannsakningsfängelse och
i slottsbyggnaden å Svartsjö böra vidare icke längre tagas i anspråk för straffverkställighet.
Rannsakningsfängelset torde emellertid även framdeles behöva
i enstaka fall användas för fångvårdens räkning, varför nytt avtal om disposition
av utrymme därstädes träffats med Stockholms stad. Frågan härom
kommer att anmälas framdeles i särskild proposition. Vad angår det
föreslagna nedläggandet av straffanstalten å Svartsjö har tvångsarbetsanstalten
styrelse anfört beaktansvärda skäl till stöd för att fortfarande hänvisa
straffångar till arbete i anstaltens jordbruk. I viss mån blir detta önskemål
tillgodosett, örn den till anstalten knutna kolonien Kungsgården i enlighet
med fångvårdsstyrelsens förslag — vilket jag i denna del förordar — även i
fortsättningen kommer att användas för straffverkställighet. Under förutsättning
att lämplig förläggning kan erhållas, finnes enligt min mening ej heller
något att erinra mot att ytterligare ett antal fångar tills vidare placeras i
jordbruksarbete på Svartsjöanstalten.

I anledning av fångvårdsstyrelsens förslag örn inskränkning av verksamheten
vid kronohäktet i Karlskrona må erinras, att ifrågavarande anstalt enligt
den av strafflagberedningen förordade planen för anstaltsorganisationen
skall ersättas med en ny medelstor fångvårdsanstalt i Karlskronatrakten. En
begränsning av platsutrymmet vid den nuvarande anstalten skulle, såsom
fångvårdsstyrelsen framhållit, medföra ökat platsbehov vid rannsakningshäktet
i Kalmar. Sistnämnda anstalt skulle därför enligt styrelsens förslag förändras
till straffängelse. Mot bibehållandet av Kalmaranstalten ha emellertid
starka invändningar i skilda sammanhang rests av ortsmyndigheterna och
riksantikvarieämbetet har tidigare ingripit till skydd mot åverkan på grund
av byggnadsarbeten för anstaltens räkning. Då invändningarna enligt min
mening förtjäna beaktande samt anstalten även ur fångvårdens synpunkt är
mindre lämpligt belägen, bör dess användning redan nu i största möjliga utsträckning
begränsas. Frågan örn dess definitiva nedläggande eller ersättande
med anstalt på lämpligare plats bör upptagas i samband med planläggandet
av fångvårdens framtida organisation. Erinras må, att under senare år särskild
återhållsamhet iakttagits i fråga om förbättringsarbeten vid denna anstalt
(jfr prop. nr 2/1944 s. 116). På grund av det anförda kan jag ej tillstyrka
fångvårdsstyrelsens förslag beträffande vare sig rannsakningshäktet i
Kalmar eller kronohäktet i Karlskrona.

Fångvårdsstyrelsen har icke väckt förslag örn inrättande av några kolonier
för straff- och fängelsefångar utöver de redan befintliga och de sju nya
kolonier med sammanlagt omkring 200 platser, till vilka 1945 års riksdag
anvisat medel. Däremot har styrelsen äskat medel till uppförande — i huvud -

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

17

saklig överensstämmelse med ett i strafflagberedningens betänkande intaget
preliminärt förslag till ny anstaltstyp — av en anstalt a Brynäs egendom
vid Gävle, innehållande 40 öppna och 10 slutna platser och avsedd att ersätta
det nuvarande fängelset i Gävle. I övrigt har styrelsen icke avgivit förslag
till nybyggnader.

Ehuru jag för närvarande, särskilt med hänsyn till det åt fångvårdsstyrelsen
lämnade utredningsuppdraget, icke är beredd att taga slutlig ställning
till frågan örn genomförandet av det av beredningen föreslagna nybyggnadsprogrammet,
ämnar jag snarast möjligt framlägga förslag örn uppförande
av en ny, till största delen öppen anstalt vid Gävle. Det får nämligen enligt
min mening anses i hög grad angeläget att alltför lång tid icke får förflyta
efter ikraftträdandet av verkställighetslagen, innan fångvården förfogar över
en anstalt, som utformats med tanke på de nya principerna för verkställigheten.
Enär fångvårdsstyrelsens förslag att för ändamålet taga i anspråk
Brynäs egendom kräver ytterligare övervägande, är jag emellertid ej beredd
att nu framlägga förslag i ämnet. Jag torde därför få återkomma till frågan
i särskild proposition.

När de nya kolonierna och den nybyggda anstalten vid Gävle tagits i
anspråk, kommer fångvårdens öppna anstaltsutrymme, under förutsättning
att var och en av de nya kolonierna innehåller ett trettiotal platser, att omfatta
sammanlagt omkring 400 platser. Häri ingå dock samtliga platser vid
nuvarande kolonier, av vilka några framdeles torde komma att nedläggas.
Enligt strafflagberedningens förslag skulle det för vanligt fångförvar avsedda
öppna anstaltsutrymmet uppgå till 475 platser. Under den första tiden efter
verkställighetslagens antagande kommer det sålunda att finnas ett färre antal
öppna platser än som antagits bliva erforderliga. I likhet med fångvårdsstyrelsen
har jag emellertid icke ansett det böra ifrågakomma att nu inrätta
ytterligare kolonier — det av strafflagberedningen föreslagna antalet har
redan överskridits — åtminstone icke förrän den pågående utredningen rörande
anstaltsorganisationen avslutats. De nya principerna för straffverkställigheten
böra likväl kunna tillämpas någorlunda väl, men det är naturligtvis
angeläget, att arbetet med anskaffande av ytterligare öppna anstalter
bedrives med all skyndsamhet. Jag vill även erinra, att första lagutskottet
i sitt av riksdagen godkända utlåtande över förslaget till verkställighetslag
(s. 75) såsom en fördel framhållit, att relationen mellan antalet vårdplatser
på öppna och på slutna anstalter torde komma att medföra, att den öppna
vården först successivt kunde genomföras i avsedd utsträckning. Fångvårdsstyrelsen
finge nämligen därigenom möjlighet att inhämta värdefulla erfarenheter,
som kunde tillgodogöras vid den nya organisationens slutliga genomförande.

Vad angår specialanstalterna för män har fångvårdsstyrelsen
icke föreslagit någon ändring i den nuvarande organisationen av ungdomsanstalterna.
Dessa rymma numera sammanlagt 251 platser, vilket i huvudsak
överensstämmer med det av strafflagberedningen beräknade platsbehovet

Bihang till riksdagens protokoll 19-16. 1 sami. Nr 225. 2

18

Kung!. Maj:ts proposition nr 225.

under normala tider. Det högsta antalet intagna män har under 1945 utgjort
251 och hittills under 1946 229.

I fråga om säkerhetsanstalterna har fångvårdsstyrelsen ansett behov föreligga
av 15 slutna platser utöver det utrymme, som kan beredas å anstalterna
i Norrköping, Hall och Karlstad. Med hänsyn till att platsutrymmet vid Norrköpingsanstalten
därvid beräknats mycket lågt •— 70 platser av nuvarande
110 platser — torde man emellertid icke för närvarande behöva räkna med
en dylik utvidgning.

Beträffande fångvårdens sinnessjukavdelningar delar jag fångvårdsstyrelsens
mening att, jämte den utökning av avdelningarna å Håga och i Härnösand
vartill anslag begärts i årets statsverksproposition, en ny undersökningsavdelning
bör inrättas vid centralfängelset å Härlanda, avsedd att ersätta
den nuvarande avdelningen i Jönköping, vilken skulle nedläggas. Anslag för
ändamålet äskas i det följande. Organisationen kommer härefter att omfatta
298 platser. Den högsta beläggningen med undersökningsfall och straffriförklarade
har under år 1945 utgjort 315 men under den gångna delen av 1946
endast 219. Någon ytterligare utbyggnad av fångvårdens sinnessjukavdelningar
torde därför icke för närvarande böra ifrågakomma.

Vad slutligen angår anstalterna för kvinnor finner jag i likhet
med fångvårdsstyrelsen icke skäl att för nästa budgetår föreslå någon ändring
av den nuvarande anstaltsorganisationen.

Löneställningen för vakt- och arbetsledarpersonal m. fl.

Frågan örn löneställningen för vakt- och arbetsledarpersonalen vid fångvården,
omfattande befattningshavare i 12 och lägre lönegrader, har, såsom
inledningsvis anmärkts, varit föremål för utredning genom särskilt tillkallade
sakkunniga (löneutredningen för viss fångvårdspersonal). Utredningens
den 16 november 1945 avlämnade betänkande innefattar i huvudsak förslag
dels om en allmän lönegradsuppflyttning för ifrågavarande personal dels örn
ökning av antalet befattningar i befälsgrad och dels om särskild lönesättning
för sådana befattningshavare, huvudsakligen ekonomipersonal, vilka
ha övervägande andra uppgifter än bevakning och arbetsledning.

Personalens nuvarande löneställning m. m Större delen av fångvårdens
personal i lägre lönegrader kan, i överensstämmelse med en i löneutredningens
betänkande gjord åtskillnad, uppdelas i bevakningspersonal och personal
inom verkstadsdriften. Till den senare gruppen hänföres personal, som
handleder de intagna i verkstäder eller eljest vid mera omfattande inomhusarbeten,
till den förra övriga befattningshavare, sålunda även de som
sysselsättas i jordbruks- och trädgårdsdrift. Befattningshavare, som sysselsättas
huvudsakligen såsom sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal inne -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ha för närvarande i allmänhet samma tjänsteställning och tjänstebenämning
som befattningshavarna i övrigt och hänföras antingen till bevakningspersonalen
eller personalen inom verkstadsdriften. Dock finnas ett antal kontorsoch
skrivbiträden samt en värmeledningsskötare. Vid vissa anstalter finnas
sociala kuratorer och socialassistenter.

Den manliga bevakningspersonalen utgöres av vaktkonstaplar (A 6), överkonstaplar
(A 8), uppsyningsman av 2:a klass (A 10) och lia klass (A 12).
Manlig personal i verkstadsdriften består av vaktkonstaplar (A 6), yrkesmästare
av 2:a (A 8) och l:a (A 10) klass samt lärare i yrkesämne (A 12).
De kvinnliga befattningarna inom såväl bevakning som verkstadsdrift utgöras
av vaktfruar (A 3) och första vaktfruar (A 6).

Den 1 januari 1946 fuimos i bevakning och verkstadsdrift anställda 863
tjänstemän i lönegraderna 3—12, därav 95 i verkstadsdriften. I personalhänseende
intager centralfängelset å Långholmen en särställning med över 180
anställda, varav 37 i verkstadsdriften. Mer än en femtedel av all ifrågavarande
personal är alltså stationerad vid detta fängelse och omkring 39 °/o av personalen
inom verkstadsdriften.

Antalet den 1 januari 1946 i bevakning och verkstadsdrift anställda befattningshavare
av olika slag framgår av följande översikt.

Lönegrad

Ord

Eo

Ex

S:a

Vaktfru........................

..... 3

36

13

9

58

Första vaktfru.................

..... 6

4

7

3

14

Vaktkonstapel.................

..... 6

402

118

139

659

Yrkesmästare av 2:a klass .....

..... 8

27

6

—

33

Överkonstapel..................

..... 8

491

14

1

64

Uppsyningsman av 2:a klass ----

..... 10

ll2

3

—

14

Yrkesmästare av Ira klass .....

..... 10

5

5

—

10

Lärare i yrkesämne...........

..... 12

5

—

—

5

Uppsyningsman av l:a klass ...

..... 12

5

—

1

6

544

166

153

863.

Löneutredningens förslag berör utöver nu angivna tjänster endast en befattning
såsom värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass i A 7.

Den nuvarande löneställningen för ifrågavarande befattningshavare bestämdes
i huvudsak vid den allmänna lönerevision, som genomfördes vid
1921 års riksdag. De ändringar i löneställningen, som därefter vidtagits, ha
gällt vaktfruama samt vissa befälstjänster. Ändringarna kommo till stånd
genom beslut av 1942 års riksdag och inneburo, att vaktfruarna uppflyttades
från första till tredje lönegraden samt att fem uppsyningsman och fem yrkesmästare
uppflyttades från lönegrad A 10 till A 12, varvid de tillädes de
nya tjänstebenämningarna uppsyningsman av lia klass resp. lärare i yrkesämne.
Till grund för uppflyttningarna låg förslag av 1939 års tjänsteförteckndngssakkunniga
(SOU 1941:17).

1 Därav 54 å övergångsstat.

5 > 1 » >

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

En stor del av befattningshavarna såväl inom bevakningen som verkstadsdriften
uppbära sådan ersättning, som enligt avlöningsförfattningarna må
utgå för bestridande av göromål, som eljest ankomma på befattningshavare
i högre lönegrad än den vartill tjänstemannen hör (civila avlöningsreglementet
21 § 2 mom. och civila icke-ordinariereglementet 19 § 2 morn.). Under
senare år ha sålunda enligt en av utredningen verkställd beräkning ungefär
60 procent av samtliga ordinarie vaktkonstaplar inom verkstadsdriften och
omkring 12 procent av de ordinarie vaktkonstaplarna i bevakningstjänst
kommit i åtnjutande av denna förmån.

Vid säkerhetsanstalten i Norrköping utgår sedan den 1 juli 1938 arvoden
med 120 kronor om året till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänsteman
i högst lönegrad 12 i bevakningstjänst. Arvodena äro avsedda att utgöra ersättning
för den riskfyllda tjänstgöringen vid denna anstalt (s. k. risktillägg).

Omkring 300 av ifrågavarande befattningshavare, motsvarande omkring
43 procent av den ordinarie och extra ordinarie personalen, hyra bostäder
av fångvården. Dessa äro i allmänhet belägna i anstaltsbyggnaden eller i
omedelbar anslutning till anstalten.

Rörande befattningshavarnas nuvarande arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden
har en utförlig redogörelse lämnats i löneutredningens betänkande.
Befattningshavarnas åligganden regleras av vissa tjänstgöringsföreskrifter
i den år 1921 utfärdade instruktionen för fångvårdsstyrelsen och
fångvårdsstaten ävensom i arbetsordningen för fångvårdsstaten av år 1923.
Dessa bestämmelser äro utformade i anslutning till det då gällande systemet
för straffverkställigheten, vilket dominerades av cellstraffet. De äro därför
i stor utsträckning föråldrade och komma att omarbetas i samband med
genomförandet av straffverkställighetsreformen. Denna reform — enligt vilken
cellstraffet i princip avskaffas och ersättes med vård i friare former
med huvudvikten lagd på straffets fostrande syfte —■ kommer att ställa befattningshavarna
inför nya och betydligt mera kvalificerade uppgifter än
tidigare. I sådant hänseende må här återgivas följande av strafflagberedningen
anförda allmänna synpunkter (SOU 1944:50 s. 291).

De krav, som ställas på fångvårdsorganen, komma att ökas, därest beredningens
förslag till reformering av verkställigheten genomföres. En grundtanke
i förslaget är att söka giva fångvården en mera positivt uppbyggande
och social inriktning. Målet är att komma fram till en individuell fångbehandling
i öppna och naturliga former. De intagna skola stimuleras till arbete
och självverksamhet. Deras kontakt med yttervärlden skall ökas. Studier och
andra fritidssysselsättningar skola uppmuntras genom organiserad bildningsverksamhet.
Såsom en följd härav kommer tyngdpunkten inom fångvården
att förskjutas från bevakningstjänsten till arbetsdriften och den sociala
verksamheten. Det ligger i sakens natur att detta icke kan uppnås endast
genom införandet av nya regler för verkställigheten utan att det främst
kommer att bero av personalens standard huruvida en verklig fångvårdsreform
skall bliva genomförd eller ej.

Beträffande personalens rekrytering och utbildning ha nya bestämmelser
utfärdats den 18 augusti 1945. Dessförinnan gällde i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

21

För antagning i fångvårdens tjänst erfordrades ej någon särskild utbildning.
Aspirant fick till en början tjänstgöra såsom tillfällig vikarie, huvudsakligen
under semesterperioder (s. k. reservtjänsteman). Tjänstgöringen under
de första åren blev därför icke sammanhängande. Efter väl vitsordad
tjänstgöring erhöll aspiranten härefter, i mån av tillgängliga platser, efter
hand befordran till extra, extra ordinarie och ordinarie tjänsteman.

Tjänstemän i såväl bevakning som verkstadsdrift måste i regel före ordinarie
anställning genomgå särskild utbildningskurs, s. k. bevakningsskola.
Denna brukade omfatta en tid av tre månader. Bevakningsskoloma ha under
krigsåren av ekonomiska skäl varit inställda. Ytterligare utbildning förekom
i regel ej. Dock anordnades några år (1931, 1933 och 1935) — såsom
en påbyggnad på bevakningsskolan — utbildningskurser för dem, som aspirerade
på befordran till tjänsteställning i befälsgrad (underbefälsskolor).
Sådan kurs pågick två månader. En del av personalen i verkstadsdriften
bereddes jämväl tillfälle till kortare kurser vid hantverksinstitut.

Genom de nya bestämmelserna, vilka grunda sig på en av fångvårdsstyrelsen
med biträde av särskilda sakkunniga verkställd utredning (SOU
1944:60; jfr II ht 1945 s. 104), har skärpning skett såväl av fordringarna
för tillträde till fångvårdsmannabanan som av utbildningskravet för befordran.
Rörande innebörden av de nya bestämmelserna må här lämnas följande
redogörelse.

Vid antagning i fångvårdens tjänst skall företräde i regel givas åt sökande,
som efter genomgången folkskola skaffat sig ytterligare utbildning
genom avläggande av realexamen, genomgående av folkhögskola, skola för
yrkesundervisning eller liknande läroanstalt eller på annat likvärdigt sätt.
Om reservtjänsteman under sammanlagt tre månader tjänstgjort vid fångvårdsanstalt,
skall styresmannen vid vederbörande centralfängelse till fångvårdsstyrelsen
insända yttrande angående tjänstemannens lämplighet för befordran
till extra tjänsteman och för vidare utbildning inom fångvården.
Vid yttrandet skall fogas bl. a. tjänstemannens betyg över genomgången utbildning
(folkskola, realskola, korrespondensstudier, yrkesutbildning eller
dylikt). Den som förordnats till extra tjänsteman skall, därest styrelsen icke
medgiver undantag, erhålla förberedande utbildning genom korrespondensundervisning
i ämnena svenska, matematik, samhällslära, sociallagstiftning
och kriminalvård. Sedan extra tjänstemän avlagt godkända prov, åligger det
styresmannen att till styrelsen insända utlåtande angående tjänstemannens
lämplighet för fortsatt utbildning inom fångvården.

De som efter denna förberedande undervisning och prövning godkänts
beordras till centrala utbildningskurser omfattande tre månaders undervisning
i bl. a. straffrättsliga, kriminologiska, pedagogiska, medicinska och
sociala ämnen. I fortsättningen skola befattningshavarna beredas tillfälle
till praktik å sinnessjukhus, varjämte skola anordnas lokala kurser i sinnessjukvård
vid fångvårdsanstalter samt utbildningskurser i yrkesämnen,
företrädesvis vid statens hantverksinstitut, m. m.

Rörande de nuvarande anställnings- och befordringsförhållandena må vidare
lämnas följande från löneutredningens betänkande hämtade uppgifter.

Genomsnittsåldern vid första anställningen i bevakningstjänst för manliga
befattningshavare utgör mellan 25 och 26 år. Ordinarie anställning har under
de senaste åren icke vunnits förrän vid omkring 35 års ålder. Antalet
ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i befälsgrad inom bevak -

22

Kungl. Majlis proposition nr 225.

ningstjänsten var den 1 juli 1945 i stort sett 1/6 av antalet vaktkonstaplar.
En undersökning av befordringsåldern för 46 ordinarie överkonstaplar, som
voro i tjänst den 1 juli 1945, har visat, att befordran i genomsnitt förekommit
vid 48 års ålder efter omkring 16 år såsom ordinarie vaktkonstaplar.

Anställnings- och befordringsförhållandena för den manliga personalen i
verkstadsdriften skilja sig från bevakningspersonalens framför allt därigenom.
att det särskilt inom vissa yrkesgrenar fordras långvarig yrkesutbildning.
Denna utbildning har i regel varit avslutad, innan vederbörande vunnit
anställning i fångvården. Till följd härav är den genomsnittliga anställningsåldem
inom flera yrkesgrenar högre än för bevakningspersonalen.
Detta har dock endast gällt personer med långvarig yrkesutbildning och eljest
särskilt väl kvalificerade. Aspiranter, som väl ha yrkesutbildning men
icke kunnat åberopa sådana meriter, som nu nämnts, ha däremot vunnit
befordran efter i huvudsak samma grunder som bevakningspersonalen.
Tjänstetiden före ordinarie anställning är för denna senare grupp i stort
sett densamma som för bevakningspersonalen eller mellan 9 och 10 år.

Vaktfruar i bevakningstjänst ha anställts och befordrats efter i huvudsak
samma grunder som den manliga bevakningspersonalen. Tjänstetiden före
befordran till ordinarie tjänsteman har dock i allmänhet varit kortare; för
dem som åren 1942—1944 förordnades till ordinarie vaktfruar utgjorde sålunda
den genomsnittliga tjänstetiden före befordran till ordinarie tjänst
mellan 6 och 7 år. Åldern vid första anställningen är i genomsnitt mellan
28 och 29 år. — Vaktfruar inom verkstadsdriften rekryteras och erhålla befordran
efter samma grunder som vaktfruar i bevakningstjänst. För anställning
inom verkstadsdriften eller i specialtjänst (husmödrar m. fl.) kräves erforderlig
yrkesutbildning.

Såsom nämnts fastställdes den nuvarande löneställningen för den lägre
fångvårdspersonalen i huvudsak i samband med den allmänna löneregleringen
vid 1921 års riksdag. Sedermera ha framställningar gjorts om förbättrade
lönevillkor för befattningshavarna och förslag härom ha särskilt
under senare år framförts från både fångvårdsstyrelsens och personalens
sida. Såvitt angår framställningar, som under senare år prövats av statsmakterna,
torde få hänvisas till redogörelser härutinnan, som lämnats i statsverkspropositionerna
under andra huvudtiteln (senast II ht 1945 s. 85 ff.)
samt i löneutredningens betänkande (s. 19 ff.). Framställningarna ha åsyftat
såväl en allmän uppflyttning av befattningarna till högre lönegrader som
åtgärder i syfte att åstadkomma mera tillfredsställande rekryterings- och
befordringsförhållanden än för närvarande.

Löneutredningens förslag. I första hand förordar utredningen, såsom inledningsvis
nämnts, en allmän lönegradsuppflyttning för personalen.
Härför talar enligt utredningens mening främst den förändring av
personalens arbetsuppgifter, som under de senaste åren ägt rum och som
efter genomförandet av den nya straffverkställighetslagen kommer att ytterligare
accentueras. Vidare åberopas, att genom de av fångvårdsstyrelsen nyligen
utfärdade bestämmelserna en skärpning skett i fråga om fordringarna
för tillträde till fångvårdsmannabanan samt att utbildningen i fortsättningen
kommer at* ställa större krav på personalen än hittills. I fråga om personalens
förändrade arbetsuppgifter anföres bland annat:

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

23

Även enligt utredningens mening lia genom de förändringar i fångvårdsarbetet,
som äro en följd av de senaste årtiondenas reformer på förevarande
område, större fordringar kommit att ställas på personalen än tidigare, då
behandlingen av de intagna var mera schematisk och i allmänhet bunden vid
stränga krav på de intagnas isolering. Vid ett godtagande av det i propositionen
nr 342 framlagda förslaget till ny lagstiftning om verkställighet av
frihetsstraff m. m. komma dessa fordringar att ytterligare ökas särskilt genom
den mera individuella tillsyn över de intagna, som reformen bland
annat åsyftar, liksom även till följd av den ökade omsorgen örn de intagnas
sysselsättning ej blott i det egentliga arbetet utan även på deras fritid. Sålunda
torde personalens omdöme komma att bliva i viss utsträckning vägledande
vid prövningen av de förhållanden, under vilka den intagne bör få
avtjäna sitt straff. Även personalens skyldighet att deltaga i eftervården av
de intagna får anses innebära ett nytt moment i deras uppgift inom fångvården.
I detta sammanhang må även erinras, att befattningshavarna föreslagits
skola erhålla ökad representation i anstaltsnämnderna. Vad nu sagts
gäller personalen inom såväl bevakning som verkstadsdrift.

Däremot avvisar utredningen att såsom skäl för en löneförbättring åberopa
jämförelser med lönevillkoren för befattningshavare inom andra områden,
vilka ansetts ha likartade arbetsuppgifter eller i varje fall vara i fråga
om utbildning och ansvar jämförbara med fångvårdspersonalen. Under hänvisning
till att i tidigare framställningar örn löneförbättring för fångvårdens
personal sådana jämförelser gjorts särskilt med vårdare (A 8) och arbetsledare
(A 10) vid skyddshem, vissa befattningshavare vid försvarets anläggningar
(arbetsförmän, mästare och verkmästare) samt personal inom
polisväsendet (jfr II ht 1945 s. 86) anför utredningen:

Vad först angår nämnda befattningshavare vid skyddshemmen kan enligt
utredningens mening deras lönegradsplacering icke i och för sig motivera en
allmän höjning av löneställningen för fångvårdspersonalen. Det må sålunda
erinras örn att antalet vårdarebefattningar vid skyddshemmen uppgår till
sammanlagt blott fem (fyra ordinarie samt en extra), vilka samtliga mnehavas
av kvinnliga befattningshavare med tjänstgöring vid en specialanstalt,
nämligen Lövstaanstalten för själsligt abnorma manliga skyddshemselever.
Denna anstalt, vilken har en läkare som chef, mottager ett synnerligen svårfostrat
klientel, bestående av omhändertagna, som utan att vara sinnessjuka
eller .sinnesslöa dock på grund av själsliga defekter äro så svårfostrade, att
de icke lämpligen kunna mottagas i övriga anstalter. Vidare skola vårdarna
bo tillsammans med och därigenom ha ständig tillsyn över eleverna. Beträffande
arbetsledare vid skyddshemmen må framhållas, att dessa befattningshavare
— som skola vara utbildade slöjdlärare eller trädgardsmästare
— lia till huvudsaklig uppgift att undervisa barn i skolåldern. Vad härefter
angår jämförelserna med löneställningen för vissa befattningshavare
vid försvarets verkstäder kunna dessa enligt utredningens mening ej heller
anses bärande på grund av de väsentliga olikheter i fråga örn arbetets omfattning
och art. som föreligga. Det må erinras örn att yrkesgrenarna inom
fångvården av flera skäl — lil. a. fångklientelets beskaffenhet och frihetsberövandenas
längd — måste vara begränsade till sådana arbeten, som i
regel icke kräva .större färdighet av arbetaren än att han med erforderlig
handledning kan fullgöra desamma. Verkstadsdrift i egentlig mening förekommer
och huvudsakligen blott vid de största anstalterna. Det ligger vidare
i sakens natur, att olikheterna i fråga örn intensitet och effektivitet i arbetet

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

måste vara stora i jämförelse med förhållandena vid försvarets verkstäder
och andra liknande anläggningar. Med hänsyn till den yrkesutbildning, som
inom vissa grenar av fångvårdens verkstadsdrift fordras av befattningshavarna,
synes dock den nuvarande rekryteringsgraden (A 6) åtminstone i de
utpräglade yrkesgrenarna vara jämförelsevis låg, även örn man tillbörligt
beaktar antydda skiljaktigheter. Vissa jämförelser hava även anställts med
lönerna inom polisväsendet. I betraktande av de väsentliga olikheter i fråga
om utbildning och arbetsuppgifter mellan befattningshavarna inom denna
kår och vid fångvården torde dock några paralleller svårligen kunna dragas.
Det bör även framhållas, att lönesättningen för polispersonalen torde ha bestämts
jämväl med hänsynstagande till den jämförelsevis låga pensionsåldern.

Vid bestämmandet av löneförbättringens storlek har löneutredningen med
hänsyn till behovet av en riktig avvägning i förhållande till andra befattningshavargrupper
stannat vid att föreslå en allmän uppflyttning av personalen
inom såväl bevakningen som verkstadsdriften med en lönegrad. Härom
anföres närmare:

Vid övervägandet av frågan om en skälig förbättring av fångvårdspersonalens
löneställning måste givetvis iakttagas, att personalen inpassas i den
gällande löneskalan på sådant sätt, att en riktig avvägning ernås i förhållande
till andra tjänstemannagrupper. Härvid lärer till utgångspunkt höra
tågås den för ifrågavarande befattningshavare lämpliga rekryteringsgraden.
För närvarande gäller för den manliga personalen, att rekryteringen i allmänhet
sker till 6 lönegraden, d. v. s. en lönegrad högre än den eljest i allmänhet
förekommande lägsta rekryteringsgraden för närmast jämförlig
manlig personal. Enligt utredningens mening skulle en uppflyttning av rekryteringsgraden
till 7 lönegraden för fångvårdspersonalens vidkommande
innebära en skälig avvägning i förhållande till andra grupper av befattningshavare.
En uppflyttning till 8 lönegraden skulle medföra en skillnad i
Imttenläget med tre lönegrader i jämförelse med den vanligen förekommande
lägsta rekryteringsgraden, vilket enligt utredningens uppfattning icke är
motiverat. Med nu angivna utgångspunkt återstår att taga ställning till
frågan örn en skälig förbättring av löneställningen för befattningshavarna
i befordringsgraderna. För närvarande gäller en skillnad av genomgående
två lönegrader mellan de manliga befattningarna och tre lönegrader mellan
de kvinnliga. Utredningen har för sin del icke funnit anledning föreslå någon
ändring i nu angivna hänseenden.

Med hänsyn till att skälen för en löneförbättring främst äro att hänföra
tdl förändringar i fråga örn vårduppgifterna anser utredningen, att uppflyttningen
i lönegrad bör begränsas till befattningshavare, vilka ha till huvudsaklig
uppgift att utöva tillsyn över och handleda de intagna. Däremot
borde löneställningen för kontors- och ekonomipersonal m. fl. bestämmas i
enlighet med de grunder, som inom andra förvaltningsområden tillämpades
för sådan personal. Till vad utredningen härutinnan föreslagit får jag återkomma
i det följande.

Vid övervägande av spörsmålet örn en allmän lönehöjning har utredningen
även prövat huruvida anledning förelåge att bibehålla nuvarande olikhet i
lönesättningen för manlig och kvinnlig personal. Då utredningen förutsatt,
att den vittutseende frågan om ett allmänt genomförande inom statsförvalt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

25

ningen av likalönsprincipen borde upptagas till prövning i ett större sammanhang
än det förevarande, har utredningen utgått fran hittillsvarande
grunder för lönesättningen. Utredningen har dock ansett sig böra tillägga, att
— såvitt utredningen kunnat finna —- arbetsuppgifterna för den del av den
kvinnliga personalen, som huvudsakligen är sysselsatt med bevakningsgöromål
eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade nied de åligganden,
som ankomma på motsvarande manliga befattningshavare.

Utredningen har vidare övervägt, huruvida en lönegradsdifferentiering
borde genomföras med hänsyn till tjänstgöringens något olikartade beskaffenhet
vid olika anstalter, särskilt anstalter för specialvård, men funnit
detta medföra alltför stora olägenheter ur organisatorisk synpunkt. Dock
har utredningen icke velat motsätta sig, att särskild ersättning av samma
storlek som hittills finge utgå till bevakningspersonalen vid förvarings- och
interneringsanstalten i Norrköping, vid vilken anstalt risken för övervåld
från de intagnas sida vore särskilt stor.

I enlighet med det anförda har utredningen föreslagit, att de manliga befattningarna
inom bevakningen och verkstadsdriften — nu placerade i lönegraderna
A 6, A 8, A 10 och A 12 — uppflyttas till lönegraderna A 7,
A 9, A 11 och A 13 samt att de kvinnliga befattningarna i lönegraderna
A 3 och A 6 uppflyttas till lönegraderna A 4 och A 7. Utredningen har därvid
förutsatt, att för extraordinarie och extra tjänstemän skola tillämpas
motsvarande lönegrader å löneplanerna Eo och Ex.

Löneutredningen framhåller, att det sålunda framlagda förslaget innebär
ett brytande av den likställighet i lönehänseende, som för närvarande föreligger
med jämförlig personal vid statens sinnessjukhus, samt tillägger med
avseende härå:

Såsom framgår av det föregående är den av utredningen förordade uppflyttningen
föranledd av mera kvalificerade uppgifter för personalen i samband
med ändrade former för behandlingen av de intagna samt skärpta
kompetens- och utbildningskrav. Någon lika genomgripande ändring av behandlingsformer
eller kompetensvillkor för sinnessjukhusens personal lärer
icke hava genomförts. Det må även framhållas, att någon motsvarighet till
fångvårdens verkstadsdrift icke finnes vid sinnessjukhusen. I betraktande
av det anförda anser utredningen, att den uppkomna löneskillnaden mellan
fångvårdspersonalen och sinnessjukhusens motsvarande befattningshavare
är befogad.

Enligt löneutredningens förslag skola vidare inrättas ytterligare befattningar
i befäl sgrad. Behovet av befälst jänster är nämligen enligt
utredningens mening för närvarande icke fullt tillgodosett inom vare
sig bevakningen eller verkstadsdriften. Detta har, enligt vad utredningen
framhåller, även kommit till uttryck på det sätt att ett jämförelsevis stort
antal befattningshavare sedan lång tid tillbaka uppbure särskild vikariatsersättning
för göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad.
Visserligen sammanhängde detta delvis med den ovanligt höga fångbeläggningen
under senare år, men även bortsett härifrån syntes en ökning av antalet
befälstjänster av behovet påkallad. Utredningen har örn de allmänna grunderna
för sin prövning i denna del anfört följande.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vid sitt bedömande av behovet av befälstjänster har utredningen ansett sig
icke böra ingå på frågan om utökning av det nuvarande antalet tjänster överhuvud
taget, vilket spörsmål icke lärer ingå i det åt utredningen lämnade
uppdraget. Med denna utgångspunkt har utredningen granskat personalförhållandena
vid de olika anstalterna, varvid utredningen till grund för sin
granskning lagt den normalorganisation för anstaltsväsendet, som antogs av
1941 års riksdag (prop. 194; rd. skr. nr 251). Det må framhållas att denna
organisationsplan var beräknad för en medelbeläggning av 2 000 intagna eller
samma siffra, som beräknats av strafflagberedningen. Utredningen har dock
även sökt taga hänsyn till de ändringar av planen, som föranletts av därefter
vidtagna utbyggnader, särskilt av kolonisystemet, liksom även i den mån det
varit möjligt till de ytterligare förändringar häri, som äro att vänta i anledning
av ikraftträdandet av 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt
och förslaget till lag örn verkställighet av frihetsstraff m. m. Utredningen
far i anslutning härtill anmärka, att behovet av befälstjänster i
allmänhet torde bliva större, i den mån anstaltsväsendet utbygges med allt
flera mindre anläggningar. Till detta förhållande har dock utredningen på
nuvarande stadium av anstaltsväsendets omorganisation icke kunnat taga
hänsyn.

Med nu nämnda utgångspunkter för granskningen av personalförhållandena
vid anstalterna har utredningen kommit till det resultatet, att en viss uppfattning
av befattningar till högre lönegrad bör ske, nämligen

inom den manliga bevakningskåren av dels 25 befattningar i nuvarande 6
lönegraden (23 ord., 2 e. o.), varav 1 till A 11, 23 till A 9 och 1 till Eo 9, dels

2 befattningar i nuvarande 8 lönegraden (1 ord., 1 e. o.) till A 11, dels ock

3 befattningar i nuvarande 10 lönegraden (ord.) till A 13;

inom verkstadsdriftens manliga personal av dels 16 befattningar i nuvarande
6 lönegraden (13 ord., 2 e. o., 1 ex.) till A 9, dels ock 5 befattningar i nuvarande
8 lönegraden (ord.) till All; samt

inom den kvinnliga personalen i såväl bevakning som verkstadsdrift av 2
befattningar i nuvarande 3 lönegraden (1 e. o., 1 ex.) till A 7 (första vaktfru)
ävensom 1 befattning i nuvarande 6 lönegraden (ord.) till A 9 (mot svarande

uppsyningsman).

Enligt detta förslag skulle alltså 7 icke-ordinarie befattningar samtidigt med
uppflyttningen överföras till ordinarie stat. Härutöver förordar utredningen
ordinariesättning av ytterligare 4 befattningar i befälsgrad, nämligen 2 uppsyningsmän
av 2:a klass (Mariestad, Hall), 1 överkonstapel (Norrköping) och
1 yrkesmästare av 2:a klass (Hall).

Rörande den närmare innebörden av förslaget i förevarande del hänvisas
till två vid utredningens betänkande såsom bilagor fogade sammanställningar,
avseende läget den 1 juli 1945. Utredningen har därvid understrukit, att i
den mån ändrade förhållanden inträda, exempelvis genom nedgång i fångantal
eller nedläggande av anstalter eller dylikt, härav betingade förändringar
i fråga örn befattningshavarnas antal och placering måste vidtagas.

I fråga örn vissa synpunkter, som utredningen vid förslagets avgivande beaktat,
anlores:

Vad först angår uppflyttningarna inom den manliga bevakningspersonalen
har utredningen funnit, att arbetsuppgifter och ansvar för de nuvarande upp -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

syningsmännen av 2:a klass vid centralfängelserna a Härlanda och i Malmö
motivera, att de jämställas med uppsyningsman av l:a klass. Detsamma får
anses gälla beträffande den uppsyningsman, som är placerad vid sinnessjukavdelningen
å Långholmen. Utökningen av antalet befälstjänster vid förvarings-
och interneringsanstalten i Norrköping har närmast föranletts av att
denna anstalt, som har ett mycket svårskött klientel, för närvarande disponerar
ett vid jämförelse med andra anstalter ringa antal befälsposter. I fråga
örn anstalterna i Mariestad och å Hall har hland annat beaktats, att dessa anstalter
bestå av flera skilda avdelningar på betydande avstånd från varandra,
vilket kräver en större befälskår än eljest erfordrats. Den föreslagna överkonstapelstjönsten
vid anstalten å Skenäs har utredningen närmast avsett
för den befattningshavare, som har att handleda och undervisa eleverna i
trädgårdsskötsel. I fråga om uppflyttningarna vid de mindre anstalterna har
utredningen vidare utgått ifrån, att vid varje sådan anstalt i regel bör under
styresmannen finnas en befattningshavare i befälsgrad.

Beträffande härefter uppflyttningarna inom den manliga arbetsledande personalen
må bland de särskilda synpunkter, som utredningen beaktat nämnas
följande. Verkstäder, som ha en omfattande och dyrbar maskinell uti ristning
vilket framför allt är fallet med snickeriverkstäderna, böra ha ett proportionsvis
större antal befattningshavare i högre lönegrader än övriga verkstäder.
Detsamma har utredningen ansett böra gälla för verkstäder av vars
personal i allmänhet fordras en särskilt lång yrkesutbildning (bokbinderi,
tryckeri). I vissa fall har härjämte hänsyn tagits till att undervisningsmomentet
får anses vara av särskild vikt (Uppsala, Skenäs). Utredningen vill vidare
anmärka, att det icke är möjligt att uppgöra någon normalorganisation
för verkstädernas personalbestånd. Härför äro dessa alltför olika bade i fråga
örn storlek och utrustning.

Vad härefter angår den kvinnliga personalen i bevakning och verkstadsdrift
avse de föreslagna uppflyttningarna till första vaktfru (A 7) närmast
en tjänst vid verkstadsdriften och en inom bevakningen vid Vaxjoanstalten.
Den nya tjänsten i A 9 — för samma anstalt — avses utgöra en motsvarighet
till befattning såsom uppsyningsman vid centralfängelserna tor manliga
intagna Utredningen har med hänsyn till anstaltens storlek funnit det motiverat
att en sådan befattning inrättas. En av de nuvarande befattningshavama
vid anstalten fullgör också för närvarande enligt vad som upplysts
i huvudsak motsvarande göromål som uppsyningsman i bevakningstjänst.

Vad särskilt angår löneställningen för personalen i verkstadsdriften framhåller
utredningen — som i denna del samråd med chefen för försvarets
fabriksstyrelse och överingenjören därstädes — att den ordinarie personalen
i den egentliga verkstadsdriften efter de föreslagna uppflyttningarna skulle
komma att bestå av väsentligen befattningshavare i 13, 11 och 9 lönegraderna
vid de största verkstäderna samt 11 och 9 lönegraderna vid de mindre. Befattningarna
i 7 lim egra den bleve endast ett fåtal och vore avsedda huvudsakligen
för mindre kvalificerade arbetsuppgifter. Med avseende å såväl bevaknings-
som arbetsledarpersonalen tillägger utredningen, att de föreslagna
uppflyttningarna icke omfatta samtliga de fall, där särskild vikariatsersättning
utgår, samt anför härom vidare:

I en del fall utgör nämligen denna ersättning en gottgörelse för ökade arbetsuppgifter
som bero på den höga fångbeläggningen under de senaste
åren och lia därför icke föranlett några uppflyttningar. Da utredningen vid
framläggande av sill förslag utgått från en medelbeläggmng av 2 000 intagna,

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

kan utredningen givetvis icke förorda inrättande av högre tjänster för dylika
fall. Vidare har utredningen avstått från att föreslå eller endast i begränsad
omfattning föreslagit uppflyttningar av den anledningen, att en anstalt
är avsedd att nedläggas eller att få ändrad användning. Detta gäller
bl. a. anstalterna å Långholmen samt i Linköping, Jönköping och Karlskrona.
Bland de kvarstående ersättningarna finnes slutligen ett fåtal fall,
där det mäste anses tvivelaktigt, huruvida de göromål som premierats med
särskild vikariatsersättning verkligen äro av den beskaffenhet, att de böra
grunda rätt härtill. De fall, som här åsyftas, avse sjukvårdare och köksföreståndare.
Beträffande de förra har utredningen funnit, att deras arbetsuppgifter
icke kunna anses berättiga till högre lönegradsplacering än den som
tillkommer vaktkonstapel i allmänhet. Den utbildning i sjukvård, som ifrågavarande
befattningshavare i allmänhet genomgått — i regel, enligt vad som
upplysts, såsom fast anställd vid försvarsväsendet — torde ej heller böra
berättiga vederbörande till förhöjd placering. Endast i den mån sådan befattningshavare
är förman inom en avdelning, där flera sjukvårdare tjänstgöra,
lärer en befälsställning och därmed eventuellt rätt till ersättning härför
få anses föreligga. I fråga örn köksföreståndarna får utredningen hänvisa
till den följande framställningen, avseende ekonomipersonalen vid fångvårdsanstaltema.

En given följd av de föreslagna uppflyttningarna har utredningen ansett
vara, att den nuvarande anordningen med särskilda vikariatsersättningar
efter lönerevisionens genomförande skall kunna avvecklas. Dylik ersättning
borde i fortsättningen endast ifrågakomma, där fångvårdsstyrelsen med
hänsyn till den höga fångbeläggningen eller av andra särskilda skäl funne
ofrånkomligt att åt befattningshavare anförtro arbetsuppgifter, som eljest
ankomme på tjänsteman i högre lönegrad.

I samband med sin översyn av löneställningen för nu ifrågavarande personal
har löneutredningen även till övervägande upptagit frågan om befattningshavarnas
tjänste benämningar. Utredningen har därvid utgått
från ett förslag som i sådant hänseende framlagts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
(SOU 1942:46). För vaktkonstapel föreslogo de sakkunniga
benämningen förman, för överkonstapel förste förman och för lälärare
i yrkesämne titeln lärare, varjämte klassbeteckningama för vrkesmästare
och uppsyningsman skulle borttagas. I stället för vaktfru och första
vaktfru förordades beteckningarna vårdsyster resp. första vårdsyster.

Med anledning av vissa invändningar, som rests mot beteckningarna förman
och förste förman, har löneutredningen stannat vid att förorda bibehållande
av beteckningarna vaktkonstapel och överkonstapel. I fråga örn
övriga manliga befattningar har utredningen i huvudsak biträtt vad som
föreslagits av tjänsteförteckningssakkunniga. Beteckningen yrkesmästare har
dock synts utredningen vara att föredraga framför den av de sakkunniga
förordade benämningen lärare för lärare i yrkesämne. I enlighet härmed
har utredningen föreslagit införande av benämningarna yrkesmästare i
stället för yrkesmästare av lia och 2:a klass och lärare i yrkesämne samt
uppsyningsman för uppsyningsman av lia och 2:a klass.

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vad angår de kvinnliga befattningarna har utredningen — under erinran
bl. a. om lagen den 15 juni 1945 (nr 423) om kvinnas behörighet att
innehava statstjänst eller annat allmänt uppdrag, vilken lag trätt i kraft
den 1 januari 1946 — haft under övervägande, att förorda samma benämningar
för såväl manliga som kvinnliga befattningar inom bevaknings- och
verkstadsdriften vid fångvården. Med hänsyn till beskaffenheten av de göromål,
som äro förenade med ifrågavarande befattningar, har utredningen
dock funnit det uppenbart, att de nuvarande manliga tjänsterna kunna behörigen
upprätthållas endast av män och de kvinnliga tjänsterna endast av
kvinnor. På grund härav har utredningen ansett, att hittillsvarande anordning
med särskilda kvinnliga tjänstebenämningar lämpligen bör bibehållas
även i fortsättningen. Då utredningen för sin del icke funnit anledning till
erinran mot tjänsteförteckningssakkunnigas förslag till tjänstetitlar för den
kvinnliga personalen, har utredningen förordat, att benämningarna vaktfiu
och första vaktfru ersättas nied värdsyster resp. första vårdsyster. För den
befattning i lönegraden A 9, som skulle inrättas vid centralfängelset i Växjö,
har utredningen dock föreslagit tjänstetiteln uppsyningsman.

Vad härefter angår de befattningshavare, vilka enligt utredningens förslag
icke skulle omfattas av den allmänna lönegradsuppflyttningen utan vilkas
löneställning borde bedömas efter särskilda grunder, har utredningen inledningsvis
uttalat, att gemensamt för ifrågavarande befattningshavare vöre,
att de icke behövde erhålla den utbildning i fångvård m. m., som avsåges
skola meddelas övriga tjänstemän. Till denna kategori har utredningen hänfört
sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal, nämligen befattningshavare
med sysselsättning såsom sjuksköterskor, kontors- och
kanslibiträden, bilförare, maskinister, eldare och elektriker samt köksföreståndare,
husmödrar och kokerskor. Vid löneplaceringen av personal med
uppgifter såsom sjuksköterskor och kokerskor bär utredningen samiått med
1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, samt beträffande
maskinist- och eldarpersonalen med byggnadsstyrelsens värmetek -niska avdelning.

1. Sjuksköterskor. En första vaktfru och en vaktfru vid sinnessjukavdelningarna
å Håga (Eo 6) resp. Långholmen (A 3) föreslås placerade
som sjuksköterskor, båda tills vidare i A 7:

Innehavarna av dessa tjänster ha båda fullständig sjuksköterskeutbildning
och tjänstgöra såsom biträden åt sinnessjukläkarna vid bl. a. laboratoriearbetet
och den medicinska behandlingen av de intagna. Befattningarna fylla
enligt vad utredningen kunnat finna ett stadigvarande behov och böra jämställas
med tjänst såsom Översköterska vid statliga sinnessjukhus. På grund
härav förordas, att dessa vaktfrubefattningar uppföras såsom ordinarie tjänster
och därvid erhålla samma löneställning och tjänstebenämning som de,
vilka kunna komma att för nämnda befattningar vid de statliga sinnessjukhusen
föreslås av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal.
Det förutsättes därvid, att för behörighet till befattningarna
föreskrives att vederbörande genomgått av staten godkänd sjuksköterskeskola.
Tills vidare synas befattningarna böra uppföras såsom sjuksköterskor
i A 7.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

2. Kontorspersonal. Två första vaktfruar, en i A 6 och en i Eo 6,
samt sex vaktfruar i A 3 föreslås placerade såsom kanslibiträden, den ena
i A 7 och den andra i Eo 7, resp. kontorsbiträden i A 4:

Sammanlagt åtta vaktfruar, varav en i A 6, en i Eo 6 och sex i A 3, äro
enligt inhämtade upplysningar sysselsatta på anstaltsexpeditioner med förekommande
kontorsgöromål. Vid Växjöanstalten beslår sålunda kontorspersonalen
av en första vaktfru (A 6) och tre vaktfruar. Av övriga här avsedda
befattningshavare tjänstgöra en första vaktfru (Eo 6) och två vaktfruar vid
anstalten å Hall samt en vid fängelset i Härnösand. Med hänsyn till att de
arbetsuppgifter, som fullgöras av ifrågavarande befattningshavare i vaktfrugrad,
enligt vad utredningen inhämtat i allmänhet bestå av mera kvalificerade
uppgifter än rena skrivgöromål, har utredningen funnit det skäligt, att
de sex vaktfrubefattningarna förändras till tjänster såsom kontorsbiträden
i A 4. Första vaktfrubefattningarna, vilkas innehavare fullgöra självständigare
åligganden, böra vidare utbytas mot kanslibiträdesbefattningar i A 7
resp. Eo 7. Förslaget innebär sålunda, förutom ändring av tjänstetitlarna,
höjning av befattningarnas löneställning med en lönegrad.

3. Bilförare. Fem vaktkonstapelstjänster, två i A 6, en i Eo 6 och två
i Ex 6, föreslås ändrade till befattningar såsom bilförare i 5 lönegraden:

Av denna kategori finnas fem befattningshavare i vaktkonstapelsgrad,
nämligen två i A 6 vid anstalten å Långholmen, en i Eo 6 vid Hallanstalten
samt en i Ex 6 vid vardera av anstalterna å Skenäs och Singeshult. I enlighet
med den löneställning, som enligt beslut av 1945 års riksdag fastställts
för motsvarande befattningshavare vid statens sinnessjukhus, böra ifrågavaramte
tjänstemän placeras i 5 lönegraden. Att i samband härmed överföra
de två ordinarie befattningshavarna vid Långholmen å övergångsstat lärer
icke vara erforderligt, då dessa tjänstemän torde kunna beredas tjänstgöring
inom bevakningskåren. För de nya befattningshavarna får utredningen
föreslå benämningen bilförare.

Av de nya befattningarna skulle tre placeras i A 5 och två i Eo 5.

4. Maskinister och eldare m. fl. Dessa befattningshavare äro
för närvarande placerade såsom yrkesmästare av 1 :a klass (Långholmen A 10,
Hall Eo 10) eller 2:a klass (Malmö, Härlanda, Härnösand A 8) eller såsom
vaktkonstaplar (lönegrad 6). Vid Norrköpingsanstalten finnes vidare en befattning
såsom värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass i A 7.
Vid anstalten å Långholmen tjänstgör en överkonstapel (A 8) såsom elektriker
(reparatör).

Löneställningen för ifrågavarande befattningshavare har varit föremål för
prövning av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1941: 17 s. 44 f.).
De sakkunniga hade i samarbete med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning
utarbetat vissa allmänna regler för löneplaceringen av maskinpersonalen.
Dessa normalregler voro i hithörande delar följande.

1. Maskinmästare av 3:e klass (A 10): ansvarsmaskinist vid medelstora
högtrycksångcentraler utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

2. Maskinist av 2:a klass (A 9): ansvarsmaskinist vid mindre högtrycksångcentraler
utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

3. Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 1 :a klass (A 8): ansvarsställning
vid större kokseldade värmecentraler jämte hiss och ventilationsmaskineri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

31

4. Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass (A 7): ansvarsställning
viel mindre kokseldade värmecentraler.

5. Eldare av lia klass (A 6): eldare och ersättare för maskinist av 2:a
klass.

6. Eldare av 2:a klass (A 5): eldare ulan ansvarsställning.
Befattningshavare, vilkas huvuduppgift vore att verkställa reparationer vid

vissa större eller medelstora högtrycksångcentraler, borde under benämningen
reparatörer hänföras till den normala reparatörsgraden, d. v. s. 7 lönegraden.
Av maskinisterna borde krävas maskinistutbildning.

I fråga om fångvårdens maskinist- och eldarpersonal funno tjänsteförteckningssakkunniga,
att den ordinarie personalens löneplacering i stort sett överensstämde
med de angivna riktlinjerna, och föreslogo därför inga förändringar
beträffande dessa befattningshavare. De sakkunniga förutsatte dock, att
nämnda riktlinjer komme att för fångvårdsstatens del följas även efter genomförandet
av planerade förändringar av anläggningarnas karaktär samt
att nya befattningar i enlighet med de sakkunnigas system inrättades, därest
placering av befattningshavarna icke skulle vara möjlig genom utnyttjande
av befintliga lönegrader. I anslutning härtill föreslogs förändring av en tjänst
i Eo 8 vid Norrköpingsanstalten till förut berörda befattning i A 7, vilket för -

slag genomfördes vid 1942 års riksdag.

Löneutredningen anknyter, i enlighet med ett av byggnadsstyrelsens värmetekniska
avdelning upprättat förslag, till 1945 års lönereglering för bl. a.
maskinpersonalen vid statens sinnessjukhus:

Vid den lönereglering, som genomförts vid 1945 års riksdag för bl. a. maskinpersonalen
vid statens sinnessjukhus, uppflyttades vissa maskinister fran
8 och 10 lönegraderna till resp. 9 och 11 lönegraderna. Under erinran härom
har byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, som efter framställning av
utredningen upprättat förslag i ämnet, funnit det skäligt, att även fångvårdens
motsvarande maskinpersonal i ansvarsställning (nuvarande jrkesmästarna
av lia klass i lönegrad 10 och av 2:a klass i lönegrad 8) måtte erhålla
samma löneförbättring. Vid Skenäsanstalten, vars värmeanläggning
sköttes av två vaktkonstaplar i Ex 6, borde inrättas en befattning i lönegrad
8, varjämte vissa skäl förelåge för uppflyttning av befattningen vid Norrköpingsanstalten,
vilken vore försedd med koleldade pannor, fran 7 till 8
lönegraden. Eldarpersonalen borde placeras i samma lönegrader — 5 och

5 __ sorn vid sinnessjukhusen, därvid eldare, vilken skulle tjänstgöra sas°™

ersättare för maskinist, borde placeras i 6 lönegraden och övriga i lönegrad 5.
Härjämte innebär förslaget nya tjänstebenämningar. Utredningen har icke
funnit anledning till erinran mot vad sålunda föreslagits beträffande saval
maskinist- som eldarpersonalen. Maskinistbefattningen å Hall, vars nuvarande
löneplacering (Eo 10) i flera framställningar, bl. a av fångvårdsstyrelsen,
betecknats för låg, lärer sålunda icke böra placeras i högre an 11 lönegraden.
Befattningen bör dock i samband härmed göras ordinarie. Vissa extra eldarbefattningar
synas även böra uppföras såsom extra ordinarie tjänster. Befattningen
i överkonstapelsgrad (A 8) vid anstalten a Långholmen vars innehavare
huvudsakligen utför reparationsgöromål, torde slutligen bora upptagas
såsom reparatörstjänst i samma lönegrad.

I enlighet härmed .skulle följande befattningar inrättas, nämligen
7 maskinister, därav 2 i A 11 (i stället för nuvarande yrkesmästare av lia

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

klass vid Långholmen [A 10] och Hall [Eo 10]), 3 i A 9 (i stället för nuvarande
yrkesmästare av 2:a klass vid Malmö, Härlanda och Härnösand [A 8])
och 2 i A 8 (i stället för en värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a
klass vid Norrköping [A 7] och en vaktkonstapel vid Skenäs [Ex 6]);

en reparatör i A 8 (i stället för en överkonstapel vid Långholmen [A 8]);
samt

11 eldare, därav 2 i A 6 (i stället för 2 vaktkonstaplar vid Långholmen och
Härlanda [A 6]), 3 i Eo 6 (i stället för 3 vaktkonstaplar vid Härnösand, Hall
[Eo 6] och Skenäs [Ex 6]) och 6 i Eo 5 (i stället för 6 vaktkonstaplar vid
Långholmen [2 Ex 6] och Hall [4 Ex 6]).

Förslaget innebär alltså i huvudsak en genomgående höjning med en
lönegrad för maskinistbefattningarna i 7 och högre lönegrader till A 8, A 9
och A 11 samt utbyte av en tjänst i Ex 6 vid Skenäsanstalten till en maskinisttjänst
i A 8, medan eldarbefattningarna skulle kvarstå i lönegrad 6
(ersättare för maskinist) eller nedflyttas till lönegrad 5.

5. Kökspersonal. De vaktkonstapel- m. fl. befattningar, vilkas innehavare
tjänstgöra såsom köksföreståndare eller husmödrar, sammanlagt
12, vill utredningen ersätta med köksföreståndartjänster, varvid befattningarna
med några få undantag skulle bibehållas i nuvarande lönegrader 6 och 8.
De vaktfrubefattningar, vilkas innehavare enbart syssla med kokerskegöromål,
4 till antalet, föreslås vidare skola efter hand utbytas mot ekonomibiträdestjänster
i lönegrad 2. Såsom motivering anföres:

Av kategorien köksföreståndare finnas åtta befattningshavare, varav sju
manliga och en kvinnlig. Av de manliga tjänstemännen äro sex placerade
såsom vaktkonstaplar (5 i A 6 och 1 i Eo 6) och den sjunde såsom överkonstapel
(A 8). Den kvinnliga befattningshavaren innehar första vaktfrugrad
(Eo 6). Befattningshavarna tjänstgöra vid de största anstalterna, nämligen
två vid anstalterna å Långholmen (1 A 8 och 1 A 6) samt övriga vid
anstalterna i Malmö, å Härlanda, i Mariestad, Härnösand och Norrköping
samt å Hall. Ehuru det med visst fog, åtminstone i fråga om de manliga
befattningshavarna, kan åberopas, att de i tjänsten lia tillsyn över och ansvar
för intagna som biträda vid matens tillredning och utportionering m. m.
och att de därför åtminstone delvis ha uppgifter motsvarande dem som åvila
befattningshavare i allmän bevakningstjänst, har utredningen likväl funnit
övervägande skäl tala för att löneställningen för dessa befattningshavare
bestämmes i överensstämmelse med vad som gäller för motsvarande befattningshavare
vid de statliga sinnessjukhusen. Dessa befattningshavare äro
efter den lönereglering, som beslöts vid 1945 års riksdag, placerade i A 5
(biträdande köksföreståndare), A 6 och A 8 samt, vid de största sinnessjukhusen,
A 10. Man lärer liksom beträffande övrig ekonomipersonal vid
fångvården icke kunna fordra, att ifrågavarande tjänstemän skola undergå
den utbildning, som avses för befattningshavare i bevakning och verkstadschef!.
På grund härav och då den nuvarande löneställningen synes i huvudsak
riktigt avvägd i förhållande till närmast jämförliga tjänster vid statens
sinnessjukhus, torde inga andra ändringar böra vidtagas än att innehavaren
av överkonstapelstjänsten vid anstalten å Långholmen (A 8) samt befattningshavarna
vid övriga anstalter tilldelas benämningen köksföreståndare.
De icke-ordinarie befattningarna böra i samband härmed överföras på ordinarie
stat. Den andre befattningshavaren i köket vid anstalten å Långholmen
bör, därest han icke kan överföras till bevakningstjänst, överföras å

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

33

övergångsstat samt efter avgång från tjänsten ersättas med en biträdande
köksföreståndare i A 5.

De befattningshavare, vilka uppgivits fullgöra uppgifter såsom husmödrar,
äro till antalet fyra, och placerade vid anstalterna å Skenäs och Mäshult
(Eo 6) samt vid kolonierna Solhyddan (Ex 6) och Sorunda-Åby (Ex 3). Befattningen
vid Skenäsanstalten bör enligt vad utredningen funnit inrättas såsom
ordinarie köksföreståndartjänst i 6:e lönegraden. I fråga om övriga befattningar
vill utredningen icke föreslå annan ändring än att beteckningen
köksföreståndare införes såsom tjänstebenämning samt att befattningshavaren
vid kolonien Sorunda-Åby uppflyttas till Ex 4.

Ett fåtal vaktfruar i Eo 3 och Ex 3 finnas, vilka enligt inhämtade
upplysningar uteslutande syssla med kokerskegöromål. Utredningen föreslår,
att dessa befattningar, till antalet fyra och placerade två vid anstalten
i Växjö samt en vid vardera av anstalterna å Skenäs och Mäshult, ersättas
med tjänster såsom ekonomibiträden i Eo 2 respektive Ex 2, allt eftersom
de nuvarande befattningshavarna avgå ur tjänst.

Vad utredningen sålunda föreslagit innebär ur lönekostnadssynpunkt uppflyttning
av en tjänst från Ex 3 till Ex 4, nedflyttning av en befattning från
A 6 till A 5 och fyra icke-ordinarie befattningar från lönegrad 3 till lönegrad
2 samt slutligen överförande till ordinarie stat av tre extra ordinarie
befattningar i 6 lönegraden.

Enligt en av utredningen verkställd kostnadsberäkning har den
föreslagna löneregleringen med utgångspunkt från antalet befattningshavare
den 1 juli 1945 beräknats medföra en årlig utgiftsökning av omkring 175 000
kronor frånsett rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg. Med
avseende å denna beräkning anför utredningen:

Härjämte bör beräknas ökade kostnader för vikarier under semestrar och
sjukledigheter. Å andra sidan har emellertid utredningen såsom av det föregående
torde framgå förutsatt, att anordningen med de särskilda vikariatsersättningama,
för vilka kostnaderna frånsett rörligt tillägg och kristillägg
kunna uppskattas till omkring 16 400 kronor årligen, skall kunna avvecklas.
En besparing på minst 10 00Ö kronor lärer därför till en början kunna beräknas
uppkomma. Vidare bör beaktas, att kostnadsberäkningarna äro gjorda
med utgångspunkt från antalet befattningshavare den 1 juli 1945. Då
emellertid fångantalet sedan dess sjunkit väsentligt, bör man räkna med att
den extra personalen kan reduceras.

Vissa representanter för Sveriges fångvårdsmannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund,
vilka deltagit i överläggningar med utredningen, ha i särskilda
yttranden anfört reservationer till vissa punkter i utredningens
förslag. Sålunda lia representanter för fångvdrdsmannaförbundet ansett att
utredningen icke tillbörligt beaktat framför allt svårigheterna att rekrytera
för fångvårdsarbetet lämpliga personer samt uttalat, att en allmän höjning
med två lönegrader bort upptagas såsom förslag. Med avseende å ekonomipersonalen
ha fångvårdsmannaförbundets representanter vidare ansett, att
jämväl bilförare och köksföreståndare borde inbegripas i den allmänna löneuppflyttningen,
eniir dessa befattningshavares göromål i stor utsträckning

niliang till riksdagens protokoll 1946. 1 sunil. Nr 225. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vöre förenade med övervakningsskyldighet. Varje befattningshavare, som
hade sig ålagt att på ett intimt sätt vistas tillsammans med de intagna och
därvid hade tillfälle till ständig fostrande påverkan borde enligt reservanternas
mening erhålla utbildning för uppgiften.

Representanter för arbetsledareförbundet ha föreslagit, att personalen i
verkstadsdriften skall rekryteras i lägst 9 lönegraden. Härom anföres:

De föreslagna tjänsterna såsom yrkesmästare i lönegraderna 9, 11 och 13
torde, ehuru med tvekan, kunna godtagas beträffande sådana befattningshavare
inom yrkesdriften, på vilka ställas anspråk på yrkesutbildning. Enligt
vår mening kan i detta fall icke nog understrykas betydelsen av att till
dessa tjänster endast ifrågakomma personer som förvärvat tillräcklig yrkeskunskap.
Det torde med log kunna ifrågasättas att detta uppnås därest rekryteringen
av yrkesmästaretjänsterna i fortsättningen liksom hittills som
regel kan komma att ske i vaktkonstapel lönegrad. Olägenheterna av ett
sådant förfaringssätt äro flera. För det första torde det bli svårt och sannolikt
omöjligt att för denna lön erhålla tillräckligt kompetenta aspiranter till
yrkesmästaiebefattningarna. Om man likväl skulle kunna erhålla aspiranter,
som äro villiga att taga en befattning som vaktkonstapel i avvaktan på befordran
till yrkesmästare, så är denne handikapad därigenom att vid befordran
till yrkesmästare hänsyn tages icke endast till .skicklighet utan jämväl
till förtjänst. I den mån hänsyn tages till tjänstetid måste det därför normalt
inträffa att den som besitter den bättre yrkesskickligheten blir sina konkurrenter
underlägsen i fråga örn förtjänst. Av här i korthet angivna skäl synes
det därför önskvärt dels att för yrkesdriftens räkning tillskapas en särskild
aspiranttjänst och dels att aspirantlönen icke sättes så lågt att en rekrytering
av kvalificerade yrkesmän omöjliggöres. Vi föreslå i detta syfte, att nyanställd
med befattning inom arbetsdriften i fortsättningen inplaceras såsom
extra yrkesmästare och i lägst 9 lönegraden.

Yttranden. Yttranden över löneutredningens betänkande ha, efter remiss,
avgivits av statskontoret, allmänna lönenämnden, fångvårdsstyrelsen,
svenska fångvårdssällskapet, Sveriges fångvårdsmannaförbund, Sveriges arbetsledareförbund
och yrkeskvinnors samarbetsförbund. Fångvårdsstyrelsen
har i ärendet hört styresmännen vid ett tjugutal anstalter.

Såväl fångvårdsstyrelsen som de hörda sammanslutningarna ha därvid uttalat
sig för en omedelbar lönereglering för ifrågavarande personal.

Statskontoret åter har motsatt sig en lönereglering för närvarande samt
därvid åberopat dels att en sådan reglering skulle föregripa nu pågående
utredning rörande löneställningen för motsvarande personal vid bl. a. sinnessjukhusen
och dels att straffverkställighetsreformens verkningar beträffande
fångvårdens personalbehov ännu icke kunna överblickas. Sålunda anföres: Enligt

beslut av Kungl. Maj:t den 24 november 1944 ha särskilda sakkunniga
tillkallats för utredning rörande löneställningen och därmed sammanhängande
anställningsförhållanden för bl. a. den lägre vård- och ekonomipersonalen
vid statliga vårdanstalter såsom sinnessjukhusen m. fl. institutioner.
Nämnda sakkunniga ha ännu icke slutfört berörda uppdrag. I förevarande
betänkande framhålles, att de krav, som ställas å fångvårdens och
sinnessjukhusens personal äro så olikartade, att en höjning av fångvårdstjänstemännens
avlöningsförmåner icke skulle medföra några konsekvenser

Kunell. Maj.ts proposition nr 225.

35

för sinnessjukhuspersonalens del (s. 70). Vad de sakkunniga i detta hänseende
anfört har emellertid icke övertygat statskontoret, att tjänstgöringsförhållandena
motivera en högre lönestälining för personalen vid fångvården
än vid sinnessjukhusen. Framhållas må i detta sammanhang att utredningen
föreslagit en allmän löneuppflyttning av vård- och arbelsledarpersonalen
vid statens uppfostringsanstalt å Bona »ehuru till stöd för en löneförbättring
icke lärer kunna åberopas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen»
(s. 85). Med hänsyn till vad som anförts, förefaller det
statskontoret icke välbetänkt att till slutlig prövning upptaga frågan om löneställningen
för berörda personal vid fångvården, anstalterna å Bona, Svartsjö
och Velinga™ innan utredningen rörande sinnessjukhuspersonalens avlöningsförhållanden
slutförts.

Enligt vad de sakkunniga framhålla är personalorganisationen vid fångvården
icke rationellt utformad (s. 76, 84). — — — Härtill kommer att
straffverkställighetsreformens genomförande medför en omgestaltning av
fängelserna samt vård- och arbetsförhållandena för fångarna, som givetvis i
väsentlig mån påverkar personalbehovet och kraven å tjänstemännens kvalifikationer
i skilda hänseenden. Icke förrän personalorganisationen erhållit
en rationel! utformning och de olika befattningshavarnas arbetsuppgifter i
samband härmed fixerats, bör enligt statskontorets mening en reglering av
personalens avlöningsförmåner komma till stånd. Dessförinnan torde icke
heller såsom föreslagits nya befäls- eller arbetsledartjänster böra inrättas. I
stället synes man, såsom hittills i stor utsträckning skett, böra inskränka
sig till att, i de fall förekommande arbetsuppgifter så påkalla, dubblera
redan befintliga dylika befattningar.

Vid angivna förhållanden har statskontoret på ett par undantag när ansett
sig sakna anledning att gå in på förslagets enskildheter (jfr det följande).

Allmänna lönenämnden har, i nära överensstämmelse med vad statskontoret
i sådant hänseende uttalat, anfört att lönenämnden icke blivit övertygad
örn att sådana förhållanden inom fångvården numera uppkommit, som kunde
motivera en genomgående mera förmånlig lönestälining för fångvårdens
tjänstemän än för befattningshavare vid sinnessjukhusen. Även om enligt
lönenämndens mening en lönereglering för fångvårdens personal knappast
kunde genomföras utan att vissa konsekvenser därav komme att följa för
sinnesssjukhusens befattningshavare, ville lönenämnden dock icke ställa sig
avvisande mot det föreliggande förslaget.

w

Personal i bevakning och verkstadsdrift. Beträffande förslaget om en a 11-män lönegradsupp flyttning har fångvårdsstyrelsen, under hänvisning
i huvudsak till sin i 1945 års statsverksproposition återgivna motivering
(II ht. s. 85 f.), förordat en uppfattning med två lönegrader i stället för
en. Styrelsen understryker starkt angelägenheten av alt lönefrågan nu får sin
lösning i samband med att de nya bestämmelserna örn stratfverkställiglicten
träda i kraft. Fångvårdssällskapet har uttalat, att en med två lönegrader höjd
lönestälining med hänsyn till de ringa befordringsutsikterna och de krav,
tjänsten ställde på befattningshavarna, framstode såsom synnerligen starkt
motiverad och samma ståndpunkt har intagits av fångvårdsmannaförbundet,
sorn anslutit sig till de synpunkter sorn dess representanter anfört i särskilt
yttrande till utredningens betänkande, varvid förbundet ytterligare understrukit
särskilt rekryteringssvårigheterna.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 22ö.

Frågan om löneställningen för de kvinnliga befattning shav a rn
a har i några yttranden varit föremål för uttalanden. Sålunda har allmänna
lönenämnden understrukit angelägenheten av att frågan örn ett allmänt genomförande
inom statsförvaltningen av likalönsprincipen göres till föremål för
utredning snarast möjligt, lämpligen genom 1945 års lönekommitté. En ledamot
av lönenämnden har i denna del reserverat sig och förordat, att de kvinnliga
tjänsterna i såväl bevakning som verkstadsdrift utan uppskov erhålla
samma löneställning som motsvarande manliga befattningar. Samma ståndpunkt
har intagits av fdngvårdssällskapet och av yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Fångvårdssällskapet anför i denna del:

Att likalönsprincipen icke genomförts i löneutredningens förslag, finner
sällskapet förvånande. En kvinnlig tjänsteman, som utför ett arbete och uppbär
ett ansvar fullt jämförbart med det som ankommer på en vaktkonstapel,
överkonstapel, uppsyningsman eller yrkesmästare, bör enligt sällskapets mening
självfallet tillerkännas en med dessa tjänstemän jämbördig löneställning.
Då de kvinnliga befattningshavarna dessutom utgöra ett fåtal i förhållande
till de manliga, skulle likalönsprincipens genomförande härvidlag inte heller
bliva betungande ur statsfinansiell synpunkt. En depreciering av de kvinnliga
tjänsterna bör icke heller stadfästas. Det av löneutredningen framlagda förslaget
medför i praktiken det förhållandet, att den kvinnliga tjänsteman, som
förestår kvinnoavdelningen vid centralfängelset å Långholmen, placerats som
lia vårdsyster (i stället för uppsyningsman som rimligt och naturligt vore) i
samma lönegrad som en vaktkonstapel, ehuru hennes ansvar måste betecknas
som väsentligt större. Vidare placeras en kvinnlig tjänsteman vid centralfängelset
i Växjö, vilken i realiteten fungerar som yrkesmästare, såsom l:a
vårdsyster i stället för yrkesmästare.

Med avseende å utredningens förslag om inrättande av nya befattningar
i befälsgrad har statskontoret —- oaktat ämbetsverket såsom
förut nämnts icke velat ingå på enskildheterna i löneutredningens förslag
-— likväl uttalat sig emot en uppflvttning från A 10 till A 13 av uppsyningsmannen
vid sinnessjukavdelningen å Långholmen, som för närvarande hade
samma lönegradsplacering som uppsyningsmännen vid sinnessjukhusen, vilka
förestode avdelningar av i regel större omfattning än vid Långholmen.

Fångvårdsstyrelsen har i enlighet med önskemål, som framförts av styresmännen
vid vissa anstalter, föreslagit inrättande av ytterligare ett antal befordringstjänster: Vad

först angår den vanliga bevakningspersonalen avses enligt utredningens
förslag för styresmansbefattningen vid fångkolonien å Åby i Sorunda socken
en uppsyningsman i Ex 13. Direktören vid vårdanstalten å Hall, under
vilken nämnda koloni lyder, har under åberopande av strafflagberedningens
förslag rörande ny straffverkställighet (s. 330) hemställt, att befattningen
måtte placeras i A 15, samt framhållit, att, örn Åbykolonien skulle nedläggas,
tjänsten kan överflyttas till den koloni, som torde bli ofrånkomlig för Hallanstaltens
del.

Fångvårdsstyrelsen tillstyrker detta förslag.

Direktören vid centralfängelset å Långholmen har i sitt yttrande påpekat,
att utredningen föreslagit, att den nuvarande för sinnessjukavdelningen vid
centralfängelset avsedda tjänsten som uppsyningsman av 2:a klass uppflyt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

37

tas till uppsyningsman i lönegrad A 13 (av lia klass) saint ultalar, att motsvarande
uppflyttning bör ske beträffande den uppsyningsman av 2 :a klass,
som nu är placerad å fängelsets kroppssjukhus. Direktören åberopar därvid
yttrande av kroppssjukläkaren, dr Boye, som framhåller den nuvarande uppsvningsmannens
ovanliga kunnighet och skicklighet samt lämplighet för uppgifterna
å kroppssjukhuset. Dr Boye anför också, att den nuvarande uppsyningsmannen
avsagt sig meriterande vikariat vid andra anstalter tor att ägna
sig åt fångvårdens kroppssjukvård, där han tjänstgjort i 27 år.

Fångvårdsstyrelsen får starkt understryka vad sålunda anförts. Oavsett
den nuvarande uppsyningsmannens förtjänster får styrelsen emellertid framhålla,
alt de arbetsuppgifter, som åvila uppsyningsmannen å kroppssjukhuset,
äro av sådan art, att desamma väl motivera en uppflyttning av tjänsten.
Kroppssjukhuset vid centralfängelset å Långholmen har 38 vårdplatser och
är ej blott den största sjukavdelningen utan jämväl ett cenlralsjukhus mom
fångvården. Uppsyningsmannen har att närmast under kroppssjukläkaren
ansvara för den rätta skötseln av avdelningen, å vilken utöver uppsymngsmannen
tjänstgöra 6 befattningshavare. Fångvårdsstyrelsen hemställer i enlighet
härmed, att en av de av utredningen avsedda fem uppsyningsmanstjänsterna
i A 11 vid centralfängelset å Långholmen utbytes mot en uppsy -ningsmansbefattning i A 13. ...

För ungdom sanstalten å Skenäs föreslås av direktören där en tjänst såsom
idrottsinspektör i A 13. Styrelsen vitsordar att det sedan länge funnits ett
starkt behov av en sådan instruktör å denna fångvårdens största ungdomsanstalt.
Styrelsen anser sig emellertid för närvarande ej kunna tillstyrka
förslaget i vidare mån än att, utöver vad utredningen föreslagit, i
stället för en vaktkonstapelstjänst inrättas en befattning såsom överkonstapel
i A 9 med uppdrag att bl. a. handha ledningen av de intagnas fysiska

fostran. .

I fråga om arbetsdriftens personal anser sig styrelsen efter framställning
av direktören vid vårdanstalten å Hall böra föreslå den utvidgningen av utredningens
förslag, att tva vaktkonstapelstjänster utbytas mot yrkesmästartjänster
i A 9, den ena avsedd för snickeriet å Hall och den andra för arbetsdriften
å Håga.

Direktören vid Hallanstalten har vidare föreslagit bl. a. att befattningen
som tvättföreståndare vid nämnda anstalt, som av utredningen (sid. 85) föreslagits
som yrkesmästare i A 9 (nu Eo 8) placeras något högre. Detta yrkande
anser sig styrelsen tillsvidare icke böra biträda. Däremot tillstyrker styrelsen
ett av direktören vid centralfängelset å Härlanda framfört förslag att
jämväl vid nämnda fängelse (förutom å Hall och i Härnösand) för tvätteriet
inrättas en yrkesmästartjänst i A 9. Direktören påpekar att ett tvätten
för yrkesmässig drift är under uppförande med anlitande av ett särskilt
investeringsanslag. Ett genomförande av detta förslag skulle medföra den
förändringen av löneutredningens förslag, att en vaktkonstapelstjänst utbytes
mot en yrkesmästartjänst i A 9.

Jämväl beträffande den kvinnliga personalen ha önskemål framförts utöver
utredningens förslag. Vid centralfängelset i Växjö finnes för närvarande
en extra ordinarie Birsta vaktfru som tjänstgör som både trädgårds- och
skolkökslärarinna, uppgifter som vid ett kvinnofängelse som Växjöanstalten
äro av den största betydelse. För att kunna erhålla och behålla en för dessa
uppgifter tillräckligt kvalificerad kraft anser styrelsen nödvändigt,, alt
tjänsten flyttas upp från Eo 7 enligt utredningens förslag till Eo 9. Direktören
vid Växjöanstalten har för sin del föreslagit samma lönegrad som lör
kurator (A 10).

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Fångvårdsstyrelsens förslag innebär således uppflyttning av ytterligare sju
befattningar nämligen

inom den manliga bevakningskåren: en befattning i nuvarande lEx 12 till
A 15 (föreståndare för koloni); en i nuvarande A 10 till A 13 (uppsyningsman
å kroppssjukhuset å Långholmen) och en i nuvarande Eo 6 till A 9
(idrottsledare å Skenäs);

inom den manliga personalen i verkstadsdriften; tre befattningar i nuvarande
6 lönegraden till A 9 (yrkesmästare å Hall för snickeri [A 6]), å Håga
för diverse arbeten [Eo 6] och å Härlanda för tvätteri [A 6]); samt

inom den kvinnliga personalen: en tjänst i nuvarande Eo 6 till Eo 9 (trädgårds-
och skolkökslärarinna i Växjö).

Uppflyttning av uppsyningsmanstjänsten vid kroppssjukhuset å Långholmen
har förordats även av fångvårdsmannaförbundet och fångvårdssällskapet.
Arbetsledare förbundet har i anslutning till det av förbundets representanter
avgivna särskilda yttrandet förordat, att för den mera kvalificerade
yrkesdriften inrättas en särskild aspiranttjänst. Nyanställd med befattning
inom denna yrkesdrift skulle enligt förbundets förslag inplaceras såsom
extra yrkesmästare i lägst 9 lönegraden. Då denna lönegrad sålunda i
detta hänseende icke borde vara att betrakta såsom befordringsgrad, syntes
det vidare nödvändigt att åtminstone något utöka antalet yrkesmästartjänster
i 11 och 13 lönegraderna.

Angelägenheten av bättre befordringsmöjligheter för den kvinnliga personalen
har vidare understruktits av yrkeskvinnors samarbetsförbund, som
i likhet med fångvårdssällskapet förordat att första vaktfrubefattningen vid
kvinnoavdelningen å Långholmen förändras till en uppsyningsmanstjänst.

Löneutredningens förslag i fråga om personalens tjänstebenämn
i n g a r har föranlett erinran endast såvitt avser benämningarna vårdsyster
och första vårdsyster. Yrkeskvinnors samarbetsförbund — liksom även
en ledamot i lönenämnden -— har sålunda förordat gemensam benämning
för såväl manliga som kvinnliga tjänster. Förbundet, som i varje fall motsatt
sig beteckningarna vårdsyster och första vårdsyster, har funnit benämningarna
vakt för vaktkonstap^ och vaktfruar samt förste vakt för överkonstaplar
och första vaktfruar möjligen kunna införas.

Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal. Förslaget angående sjuksköterskornas
löneplacering har ej föranlett erinran. För att möjliggöra
en successiv övergång till anlitande av kvinnlig personal för sjukvården
har fångvårdsstyrelsen i detta sammanhang hemställt, att antalet ordinarie
vaktkonstapelstjänster minskas med 8 och att i personalförteckningen upptagas
10 tjänster — nämligen dels nämnda åtta tjänster och dels de av utredningen
förordade två sjukskötersketjänsterna -— under beteckningen sjuksköterskor
och sjukvårdare.

I fråga om kontorspersonalen har fångvårdsstyrelsen uttalat, att
styrelsen ansett sig böra tills vidare avstå från något yrkande på denna

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

punkt i avvaktan på att 1944 års personalutredning skall taga under omprövning
jämväl frågan örn lönegradsplaceringen för all kontorspersonal vid
fångvårdsstaten.

Vad angår bilförare har fångvårdsstyrelsen, under framhållande att
vid fångtransporter i bil i regel medfölja särskilda fångförare, biträtt utredningens
förslag. Styrelsen föreslår emellertid, att ytterligare en bilförarbefattning
inrättas vid vårdanstalten å Hall. Härom anföres:

Fångvårdsstyrelsen vill för egen del påpeka, att det vid Hallanstalten linnas
två chaufförer, därav en å jordbrukets stat med anställning såsom arbetare
i statens tjänst. Vid bestämmandet av arvode för denne har det gällt
att beakta, att han för pensionering såsom arbetare i statens tjänst av vederbörande
sakkunniga myndighet (statskontoret) ansetts vara att hänföra
till person med yrkesutbildning. Pensionsunderlaget för denne befattningshavare
är alltså detsamma som för befattningshavare i lönegrad Eo 7. Det
måste anses vara mindre lämpligt örn chaufförerna vid vårdanstalten a Hall
skulle komma att tillhöra skilda löneställningar, A 5 resp. Eo 7. Styrelsen
får därför föreslå, att den nu såsom arbetare i statens tjänst anställde chauffören
erhåller anställning såsom bilförare i A 5. Genom hans överförande
å ordinarie stat nedbringas avlöningskostnaderna för anstaltens jordbruksdrift.

Statskontoret har uttalat att, därest särskilda chaufförstjänster erfordrades,
befattningarna syntes böra placeras i 6 lönegraden. Eljest borde enligt
ämbetsverkets mening de befattningshavare, som vid sidan av dem åliggande
enklare göromål jämväl toges i anspråk som bilförare, erhålla ställning såsom
förste ekonomibiträden i 5 lönegraden.

Fångvårdsmannaförbundet, vars uppfattning delas av fangvardssällskapet,
har i likhet med förbundets representanter i utredningen ansett, att bilförarna
böra erhålla samma löneställning som vaktkonstaplarna:

Chaufförerna vid fångvården kunna knappast jämföras med samma yrkesutövare
vid sinnessjukvården. Vid fångvården lia chaulförema pa grund av
den omfattande arbetsdriften att utföra tunga och ansvarsfulla transporter.
De ha ock numera mestadels med sig intagna som medhjälpare vid av- och
pålastning och då körsloma nied arbetet i övrigt mestadels utföres utanför
anstaltsområdet, kräves både noggrann tillsyn och gott omdöme. Chaufförerna
få ofta även vara behjälpliga vid och på egen hand ombesörja forsling
av intagna till sjukhus m. fl. inrättningar och de lia därvid samma uppgift
som vaktkonstapel i allmänhet.

Rörande maskinist- och eldarpersonalens löneställning ha
ett flertal erinringar gjorts. Arbetsledare förbundet har sålunda, under åberopande
av en i förbundets utlåtande gjord jämförelse rörande maskinutrustningen
vid anstalten å Hall, å ena, och vid vissa sinnessjukhus, a andra sidan,
hemställt alt maskinisten å Hall i likhet med ansvarsmaskinisterna vid ifrågavarande
sinnessjukhus placeras i A 13 med tjänstebenämningen maskinmästare.
Fångvårdsmannaförbundet och fångvårdssällskapct lia hemställt,
att eldarbefattningama placeras lägst i vaktkonstapels grad. Fångvårdsmannaförbundet
anför härom:

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Fångvårdens s. k. eldare lia så gott som alltid att utöva tillsyn över intagna
som utföra eldningsarbetet. De äro ålagda att vid sidan av denna sin
övervakningsskyldighet utföra allehanda reparationer av anstalternas värme-,
belysnings- och sanitära anläggningar, av lås och stängselanordningar. De utföra
härunder rörläggnings- och installationsarbeten m. m. Oftast lia de
med sig intagna, som därvid erhålla undervisning och utbildning i dessa yrken.
Dessa befattningshavare, som av de sakkunniga fått benämningen
eldare, men som endast undantagsvis syssla nied eldningsarbete, böra därför,
om de icke i fortsättningen såsom hittills skola benämnas vaktkonstapel1,
tillföras reparatörsgruppen och placeras i lägst 7 lönegraden.

Fangvårdsmannaförbundet har vidare ansett, att den föreslagna reparatörstjänsten
vid Långholmen i A 8 bör ersättas med en befattning såsom
verksmontör med högre löneplacering:

Denna befattningshavare, vars egentliga titel borde vara verksmontör, har
att vid nyanläggnings- och omändringsarbeten av det elektriska nätet inom
fängelset uppgöra kostnadsförslag. Innan anläggningen eller omändringen
får tagas i bruk, skall verksmontören uppgöra ritningar samt noga kontrollera
att anläggningen eller omändringen är utförd i överensstämmelse nied av
statlig myndighet fastställda föreskrifter ävensom de av Stockholms El-verk
utfärdade installationsbestämmelserna.

Montören har städse minst två intagna som medhjälpare i arbetet. Dessa
äro i de flesta fall fullt okunniga inom yrket, varför de måste läras och
noga övervakas så att inga misstag begås. Driftspänningen uppgår till 380
volt och är sålunda livsfarlig. De honom underställda skall han undervisa
och delgiva de grundläggande principerna och föreskrifter, som erfordras för
utövare i yrket.

Sedan år 1917, då elektrifieringen å Långholmen påbörjades och intill
år 1931 innehades ansvaret för den elektriska anläggningen av en konsulterande
ingenjör. Sistnämnda år, då den nuvarande montören efter tre-årig
utbildning vid Stockholms stads yrkesskola erhöll Kungl. Kommerskollegiums
installatörbevis och Stockholms El-verks installatörsrättigheter, har
hela ansvaret för såväl nyanläggningar som omändringar av ledningsnätet
åvilat honom.

Bland övriga arbetsuppgifter som åvila montören må nämnas skötseln
och tillsynen av följande elektriska installationer och materialier, nämligen
ca 125 st. elektriska motorer, ca 4 100 belysningsuttag, lokaltelefonväxel med
40 anknutna apparater m. m.

En jämförelse av löneförhållanden för verksmontörerna vid Kungl. Postverket,
Stockholms tygstation, Mariebergs ammunitionsfabrik och Långholmen
utvisar att verksmontörerna vid de förstnämnda arbetsplatserna äro
avsevärt bättre avlönade än vad som föreslagits för den vid Långholmen anställde.

Vad angår placeringen av kökspersonalen anse såväl fångvårdsstyrelsen
som fangvårdsmannaförbundet att de befattningshavare, vilka tjänstgöra
såsom köksföreståndare vid de större anstalterna och vilka enligt utredningens
förslag skulle bibehållas i lönegraderna 6 och 8, böra omfattas
av den allmänna löneregleringen. Fångvårdsstyrelsen anför i denna del:

Fångvårdsstyrelsen finner det uppenbart, att kvinnlig fackutbildad personal
bör i ökad utsträckning användas i fångvårdsanstalternas kök. Fördelar
torde härvid vara att vinna såväl i fråga om matens tillredning som

Kungl. Maj.ts proposition nr 225-

41

beträffande proviantartiklamas tillgodogörande. Samtidigt synes det styrelsen
svårt ali, så länge manliga befattningshavare tjänstgöra som köksföreståndare,
placera dem en lönegrad lägre än vaktkonstapel. Köksförståndare
vid sinnessjukhusen finnas ju i både 8 och 10 lönegraderna, men det lärer
då, såvitt styrelsen inhämtat, röra sig örn kök för anstalter med flera
hundratal intagna. Å andra sidan är styrelsen av den uppfattningen att de
intagna, som biträda i en fångvårdsanstalts kök i allmänhet äro betydligt
svårare att taga hand örn än de interner som kunna hjälpa till i ett kök tillhörande
ett sinnessjukhus. Styrelsen anser sig därför böra påyrka, att köksföreståndaren
å Långholmen placeras i A 9 samt köksföreståndarna vid övriga
ifrågavarande anstalter i A 7.

Allmänna lönenämnclen finner övervägande skäl tala för uppflyttning ej
blott av köksföreståndarna utan även av dem som för närvarande fullgöra
göromål såsom husmödrar:

I anslutning till av utredningsmännen uppdragna riktlinjer för löneregleringen
ha de befattningshavare, vilka tjänstgöra som köksföreståndare
sammanlagt åtta — icke ansetts böra omfattas av lönegradsuppflyttningen.
Från de sakkunnigas sida har härvid uttalats, att det icke torde kunna fordras,
att ifrågavarande tjänstemän skulle undergå en utbildning, som avsåges
för befattningshavare i bevakning och verkstadsdrift. Lönenämnden vill för
sin del ifrågasätta lämpligheten av att tillskapa en särskild befordringsgång
för det fåtal tjänstemän, varom här är fråga, helst som — enligt vad utredningsmännen
uppgivit — de åtminstone delvis torde fa anses ha arbetsuppgifter
motsvarande dem som åvila befattningshavare i allmän bevakningstjänst.
Lönenämnden finner därför övervägande skäl tala för att köksföreståndarna
i likhet med befattningshavare i allmänhet böra genomgå anordnade
utbildningskurser samt inbegripas i den allmänna lönegradsuppflyttningen.
Även de tjänstemän, vilka för närvarande fullgöra uppgifter som
husmödrar, synas under enahanda villkor böra omfattas av löneregleringen.

Beträffande de vaktfruar vilka uteslutande syssla med kokerskegöromål
föreslår lönenämnden, att den nuvarande löneslällningen bibehålies i avvaktan
på resultaten av pågående utredningar rörande lönegradsplaceringen
av lägre ekonomipersonal vid statliga vårdanstalter m. fl. institutioner ävensom
vid försvarsväsendet (1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och
ekonomipersonal, samt försvarets tjänsteförteckningssakkunniga).

Kostnaderna. Kostnaderna för löneregleringen beräknar fångvårdsstyrelsen
vid en allmän uppflyttning med allenast en lönegrad men vid bifall i övrigt
till de i styrelsens utlåtande förordade ändringarna i utredningens förslag
lill i runt tal 198 000 kronor frånsett tillägg. Styrelsen anför härom närmare
:

Med avseende å kostnadsberäkningarna vill styrelsen påpeka, att löneutredningen
beträffande extra ordinarie tjänstemän räknat efter den andra
och beträffande extra befattningshavare efter den lägsta löneklassen inom
resp. lönegrader. Enligt styrelsens erfarenhet motsvarar det bättre verkligheten
att räkna med något högre löneklasser inom resp. lönegrader, vilket
emellertid ökar kostnaderna med allenast några hundratal kronor. Emellertid
bitr lill de av utredningen angivna kostnaderna läggas de av lönegradsuppflyttningen
föranledda ökade kostnaderna för vikarier under semestrar

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Departe ments chefen.

och sjukledighet, vilka av styrelsen uppskattas till i runt tal 20 000 kronor
per år; härtill kommer att ytterligare medel måste beräknas under avlöningsposten
till rörligt tillägg. Den årliga kostnadsökningen för rörligt tilllägg
beträffande nu ifrågavarande befattningshavare beräknar styrelsen till
i runt tal 25 000 kronor. Slutligen bör det av löneutrednmgen angivna beloppet
höjas med kostnaderna för de förändringar styrelsen i sitt utlåtande
förordar, vilka kostnader av styrelsen uppskattas till i runt tal 9 000 kronor.
Samtidigt kan såsom utredningen påpekar en besparing beräknas uppstå
till följd av att de särskilda vikariatsersättningarna förutsättas skola indragas.
Under avlöningsposten till övrig icke-ordinarie personal har för dessa
särskilda vikariatsersättningar beräknats ett belopp av 8 000 kronor. Styrelrelsen
finner sig kunna tillstyrka en nedsättning av detta belopp med blott
6 000 kronor, enär vissa ersättningar under de närmaste åren fortfarande
måste utgå. Såsom styrelsen ovan även omnämnt minskas avlöningskostnaderna
för fångvårdens jordbruksdrift genom överföring av en chaufför till
ordinarie stat.

Den nuvarande löneställningen för fångvårdens personal i lägre lönegrader
daterar sig, såsom av den inledande redogörelsen framgår, i huvudsak från
början av 1920-talet, då ännu cellstraffet satte sin prägel på straffverkställigheten.
Den följande utvecklingen har medfört en väsentligt förändrad
syn på de straffrättsliga reaktionerna, vilket tagit sig uttryck i ett omfattande
reformarbete på straffverkställighetens område. I fjolårets statsverksproposition
uttalade också min företrädare i ämbetet, att fångvårdspersonalens
löneställning icke motsvarade de kvalifikationer som ifrågavarande
befattningshavare numera måste besitta med hänsyn till den moderna
fångvårdens huvudsakliga karaktär av fostran och utbildning. Han
framhöll även, att strafflagberedningens förslag till ny lagstiftning örn straffverkställigheten
skulle komma att ställa ytterligare krav på fångvårdstjänstemännen.
Sedan denna genomgripande reform nu blivit antagen av
riksdagen, framstår en allmän förbättring av de nuvarande löneförhållandena
för dessa befattingshavare såsom en nödvändig följd härav. Utan
en sådan förbättring kan man ej räkna med att fångvården framdeles
skall kunna rekrytera och behålla personal med de kvalifikationer straffverkställighetsreformen
förutsätter. Detta skulle otvivelaktigt äventyra det
väsentliga i reformen. Ytterligare uppskov med löneregleringen synes under
sådana förhållanden ej kunna äga rum. Det läge, vari fångvårdens organisationsfråga
för närvarande befinner sig, bör emellertid föranleda den allmänna
modifikationen i löneutredningens förslag, att någon ökning av antalet
ordinarie och extra ordinarie tjänster i bevakning och verkstadsdrift
tills vidare icke bör ske.

Såsom utredningen föreslagit bör löneförbättringen avse såväl en allmän
lönegradsuppflyttning som en ökning av antalet befordringstjänster.

I förstnämnda hänseende har utredningen stannat vid att föreslå en uppflyttning
med en lönegrad. Av fångvårdsstyrelsen och från fångvårdsmannahåll
har åter förordats en uppflyttning med två lönegrader, vilket ansetts
motiverat särskilt av rekryterings- och befordringsskäl. Under förut -

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

sättning att den allmänna lönegradsuppflyttningen förenas nied en skälig
ökning av antalet befordringstjänster synes emellertid den av utredningen
föreslagna uppflyttningen — vilken godtagits av allmänna lönenämnden —
vara tillräcklig även med hänsyn till behovet av förbättrade rekryteringsoch
befordringsförhållanden. Jag ansluter mig därför till löneutredningens
förslag örn en allmän uppfattning av personalen i bevakning och verkstadsdrift
med en lönegrad. Lönesättningen för befattningshavare med övervägade
andra uppgifter än bevakning och arbetsledning bör, såsom utredningen
förordat, prövas särskilt. Härtill återkommer jag i det följande.

Beträffande de kvinnliga befattningshavarna har utredningen ej ansett
tillräckliga skäl föreligga att frångå den nuvarande olikheten i lönesättningen
för manlig och kvinnlig personal. Utredningen har dock konstaterat, att
arbetsuppgifterna för den del av den kvinnliga personalen, som huvudsakligen
är sysselsatt med bevakningsgöromål eller inom verkstadsdriften, äro
i stort sett likartade med de åligganden, som ankomma på motsvarande manliga
befattningshavare. Enär lönesättningen för manliga och kvinnliga befattningshavare
med samma ansvar och arbetsuppgifter i princip bör vara
densamma, tala därför starka skäl för att utjämna den nuvarande olikheten
i detta hänseende beträffande fångvårdens personal. Att jag likväl icke nu
kan upptaga denna fråga beror på att den står inför sin lösning i ett större
sammanhang. De spörsmål, som äro förenade med ett allmänt genomförande
av likalönsprincipen inom statsförvaltningen, torde nämligen inom en
nära framtid komma att upptagas till behandling inom finansdepartementet.

Vad angår behovet av befattningar i befälsgrad möter såtillvida svårighet
att bedöma detta behov som straffverkställighetsreformens inverkan på fångvårdens
personalorganisation icke för närvarande kan angivas i detalj. Nödvändigheten
alt i samband med ikraftträdandet av den nya straffverkställighetslagen
förbättra rekryterings- och befordringsförhållandena inom fångvården
gör emellertid, såsom redan påpekats, att trugan örn inrättande av
ytterligare befordringstjänster ej kan uppskjutas. Löneutredningen har vid
uppgörande av sitt förslag i denna del utgått fran den nuvarande anstalts -organisationen och en medelbeläggning av 2 000 intagna, motsvaiande den
av såväl 1941 års sakkunniga som strafflagberedningen uppskattade normalbeläggningen
å fångvårdens anstalter. Med hänsyn härtill och då den förestående,
av straffverkställighetsreformen betingade decentraliseringen av anstaltsväsendet
uppenbarligen medför ett ökat behov av tjänster i befälsgrad,
synas betänkligheter icke behöva möta mot en utökning av antalet dylika
tjänster i den omfattning utredningen föreslagit. Å andra sidan torde man
ej heller utan starkt vägande skäl för närvarande böra gå utöver utredningens
förslag.

Enskildheterna i utredningens förslag örn ökning av befälstjänsternas antal
lia på ett undantag när — avseende uppsyningsmannen vid Långholmens
sin ness j ilka vdeln ingen (jfr s. 36 fl.) — lämnats ulan anmärkning av de hörda
myndigheterna och sammanslutningarna. .Tåg kan också i allt väsentligt ansluta
mig lill förslaget i denna del. De önskemål örn ytterligare uppfinningar,
som framförts i de avgivna yttrandena, synas mig av nyss anförda
skill icke i nuvarande läge böra tillgodoses i vidare man än att styresmans -

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

befattningen vid kolonien Åby, nu i Ex 12, med hänsyn till den av strafflagberedningen
för dylika befattningar förordade löneplaceringen uppflyttas
till Ex 15. Vad särskilt angår arbetsledareförbundets framställning om
högre rekryteringstjänster i verkstadsdriflen må framhållas, att löneutredningens
förslag innefattar en relativt sett så avsevärd ökning av antalet befordringstjänster
i verkstadsdriften, att några rekryteringssvårigheter knappast
behöva befaras. Icke mindre än 54 av ett sjuttiotal tjänster i den mera
kvalificerade verkstadsdriften skulle sålunda vara befälstjänster.

Vissa i yttrandena berörda löneplaceringsfrågor torde framdeles kunna
upptagas till omprövning oberoende av organisationsfrågorna i övrigt. Detta
gäller särskilt befattningarna såsom idrottsledare å Skenäs och såsom tvättföreståndare
vid Härlanda. Beträffande den förra befattningen bör en sådan
omprövning ske sedan en planerad gymnastikbyggnad vid Skenäsanstalten
blivit uppförd. Medel till denna byggnad finnas nu anvisade å beredskapsstat.
Vad angår tvättföreståndartjänsten bör erfarenhet avvaktas
rörande kapaciteten hos den ännu ej färdigställda tvättinrättningen vid Härlandaanstalten.

Tillsättningen av de nya befälstjänsterna bör, då anledning därtill föreligger,
förknippas med sådana villkor, att övergången till den framtida fångvårdsorganisationen
underlättas. Vidare bör, såsom löneutredningen framhållit,
systemet med särskilda vikariatsersättningar avvecklas. Det torde få
ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga föreskrifter i nu angivna
hänseenden.

Utredningens förslag med avseende å personalens tjänstebenämningar föranleder
ej annan erinran från min sida än att benämningen vårdsyster ej
synes böra införas i strid mot de från yrkeskvinnornas sida framförda önskemålen.
Benämningarna vaktfru och första vaktfru torde därför böra bibehållas.

Förslaget örn särskild lönesättning för sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen
skulle i vissa fall medföra löneförbättringar motsvarande vad som
föreslagits för personalen i bevakning och verkstadsdrift, d. v. s. uppfattning
med minst en lönegrad. Detta gäller sjuksköterskorna, kontors- och
kanslibiträdena samt maskinisterna. Beträffande dessa grupper har i yttrandena
anmärkning framställts endast såvitt avser maskinistbefattningen å
Hall, som av arbetsledareförbundet ansetts böra erhålla högre placering med
hänsyn till storleken av maskinanläggningen vid denna anstalt. Vad angår
övriga grupper innebär utredningens förslag, att befattningshavarna skulle
bibehållas i nuvarande lönegrader (reparatören å Långholmen, eldarna i ansvarsställning,
köksföreståndarna och husmödrarna) eller nedflyttas en lönegrad
(bilförarna, övriga eldare, biträdande köksföreståndaren å Långholmen
och ekonomibiträdena). I samtliga dessa fall ha invändningar rests
mot utredningens förslag. Tjänsterna ha därvid i allmänhet ansetts böra omfattas
av den allmänna lönegradsuppflyttningen, varvid såsom huvudsakligt
skäl anförts, att ifrågavarande tjänstemän vid sidan av sina speciella uppgifter

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

lia att utöva tillsyn över intagna eller meddela dessa undervisning eller utbildning.

För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till utredningens förslag, vilket
överensstämmer med gällande allmänna principer för placering av de
personalkategorier varom här är fråga. De uppgifter nied tillsyn och utbildning,
som i dessa fall åligga befattningshavarna, synas nämligen ej vara av
den betydelse att de böra föranleda likställighet nied bevaknings- och arbetsledarpersonalen;
de intagna ställas i regel till personalens förfogande endast
såsom hjälp eller handräckning, ofta mera tillfälligt, och utbildningen har
närmast karaktären av nödig handledning för göromålens behöriga utförande.
I fråga örn maskinisten på Hall och reparatören på Långholmen åberopas
arbetsuppgifternas kvalificerade karaktär. Efter att under hand ha underställt
dessa frågor byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning får jag
förorda en uppflyttning av den förra befattningen till A 13, maskinmästare,
och av den senare till A 9, montör. I övrigt föreslår jag ej andra avvikelser
från vad utredningen föreslagit än att bilförarna, såsom statskontoret förordat,
bibehållas i 6 lönegraden och att de vaktfruar, som uteslutande syssla
med kokerskegöromål, tills vidare bibehållas i 3 lönegraden. Vid bedömandet
av löneställningen för kökspersonalen är av särskild betydelse, att de nuvarande
manliga befattningshavarna i princip böra ersättas med fackutbddad
kvinnlig personal.

Med avseende å personalen i bevakning och verkstadsdrift har jag i det
föregående ansett mig icke kunna för närvarande förorda någon ökning av
antalet ordinarie och extra ordinarie befattningar. För sjukvårds-, kontorsoch
ekonomipersonalens del föreligga ej samma betänkligheter mot att öka
antalet dylika befattningar, enär utredningens förslag härom endast gäller
tjänster som kunna antagas komma att bibehållas även efter fångvårdens
omorganisation. Jag tillstyrker därför förslaget i denna del.

Det är angeläget, att den nu gjorda åtskillnaden mellan personal i bevakning
och arbetsdrift, å ena, samt övrig personal, å andra sidan, uppehälles
för framtiden. Det bör sålunda ej förekomma, att vaktfru- och vaktkonstapelstjänster
besättas med personer, vilka avses att tagas i anspråk
för väsentligen andra uppgifter än de för vilka befattningarna äro avsedda.

I sitt yttrande över löneutredningens betänkande har fångvårdsstyrelsen
föreslagit dels att åtta vaktkonstapelstjänster ersättas med tjänster i samma
lönegrad, betecknade »sjuksköterskor och sjukvårdare», och dels att vid
Hallanstalten inrättas ytterligare en befattning såsom bilförare, avsedd för
en befattningshavare som nu avlönas å jordbrukets stat. Förstnämnda^ förslag
avser att möjliggöra ett successivt utbyte av manlig personal i sjukvårdstjänst
mot kvinnlig. Detta syfte synes emellertid tills vidare böra tillgodoses
på så sätt att Kungl. Majit, i den män nuvarande vaktkonstapel- i sjukvårdstjänst
kunna givas annan placering, medgiver anställande i stallet av lckeordinarie
kvinnlig personal. Med denna personals inplacering å ordinarie
tjänster synes nämligen böra anstå i avvaktan på lösningen av frågan örn

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

löneställningen för sinnessjukhusens motsvarande personal. Även den förestående
omorganisationen av fångvården är i detta hänseende av betydelse.
Den i Hallanstaltens jordbruk anställde bilföraren bör i nuvarande läge ej
heller överföras till ordinarie stat. Fångvårdsstyrelsens betänkbgheter mot
att låta denne befattningshavare kvarstå å jordbrukets stat bliva utan betydelse,
därest bilförarna, såsom av mig föreslagits, placeras i 6 lönegraden.

Den närmare innebörden av den nu föreslagna löneregleringen för fångvårdens
personal framgår av följande översikt, utarbetad på grundval av
förhållandena den 1 januari 1946 (jfr s. 19).

1. Personal i bevakning och verkstadsdrift.

Lönegrad

Ord

Eo

Ex

Summa

Vaktfru................

............. 4

29

10

5

44

Första vaktfru.........

............. 7

2

3

3

8

Vaktkonstapel..........

............. 7

357

110

128

595

Uppsyningsman (Växjö) .

............. 9

1

—

—

1

Yrkesmästare..........

............. 9

32

8

1

41

Överkonstapel..........

............. 9

68* 1

15

1

84

Uppsyningsman.........

............. 11

102

4

—

14

Yrkesmästare...........

............. 11

9

4

_

13

Uppsyningsman.........

............. 13

8

—

—

8

Yrkesmästare...........

............. 13

5

—

—

5

2. Sjukvårds-, kontors-personal.

och ekonomi-

521

154

138

8133

Ekonomibiträde..................... 3 —

Ekonomibiträde..................... 4 —

Kontorsbiträde...................... 4 6

Bitr. köksföreståndare............... 5 1

Eldare.............................. 5 —

Bilförare............................ 6 2

Eldare.............................. 6 2

Köksföreståndare.................... 6 7

Kanslibiträde........................ 7 1

Sjuksköterska....................... 7 2

Köksföreståndare.................... 8 1

Maskinist........................... 8 2

Maskinist........................... 9 3

Montör............................. 9 i

Maskinist........................... 11 l

Maskinmästare...................... 13 1

30

_ Summa 551

1 Därav 2 å övergångsstat.

2 > 1 » >

2

6

1

3

1

1

14

168

2 4

1 1

— 6

— 1

— 6

2 5

5

1 9

— 2

— 2

— 1

— 2

— 3

— 1

— 1

—_1

6 50

144 863.

3 Härutöver en koloniföreståndare i Ex 15, tidigare uppsyningsman av lia klass i Ex 12 (Åby).

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

47

De av mig förordade förändringarna i utredningens förslag påverka kostnadsberäkningarna
endast obetydligt. Med hänsyn lill den nedgång i personalbeståndet,
som inträffat sedan utredningen avgav sitt betänkande, kunna
kostnaderna för löneregleringen uppskattas till i runt tal 170 000 kronor
frånsett tillägg.

Anslagsäskanden för budgetåret 1946/47.

[1.] 1. Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är i
riksstaten för löpande budgetår uppfört med 316 300 kronor.

Gällande personalförteckning för fångvårdsstyrelsen har fastställts av
Kungl. Majit den 9 juni 1944 (tillägg 27e 1945) och är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat

1 överdirektör .....................................

2 byråchefer .......................................

3 byrådirektörer ...................................

1 kamrerare ......................................

2 förste byråsekreterare .............................

2 aktuarier .......................................

2 byråsekreterare ...................................

2 assistenter av 3:e klass ...........................

1 kansliskrivare ...................................

1 kontorist .........................................

1 förste expeditionsvakt .............................

2 kanslibiträden ...................................

2 expeditionsvakter .................................

3 kontorsbiträden .................................

2 skrivbiträden .....................................

Lönegrad

. B 2
. A 30
. A 28
. A 24
. A 24
. A 21
. A 21
. A 16
. A 11
. A 9
. A 7
. A 7
. A 5
. A 4
. A 2

Tjänstemän å övergångsstat.
1 kansliskrivare ...................................

A 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än

1 aktuarie ..................................................

1 byråsekreterare ............................................

2 0.

Eo 21
Eo 21.

Anin.: Befattningen såsom kontorist må icke besättas så länge den å övergångsstat uppförde
kansliskrivaren kvarstår i tjänst.

Den 29 juni 1945 har Kungl. Majit fastställt följande avlöningsstat för
fångvårdsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 164 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ................................ » 8 700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 109 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 34 000

Summa kronor 316 300.

Den å avlöningsstaten upptagna anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, disponeras på följande sätt.

a) Arvoden till två fullmäktige å 500 kronor .............. kronor 1 000

b) Arvode till en biträdande arkitekt .................... » 5 000

c) Personligt arvodestillägg till arkitekten G. Birch-Lindgren,

att utgå så länge han kvarstår i befattningen såsom fångvårdsstyrelsens
arkitekt .............................. » 700

d) Arvode till en biträdande läkare ...................... » 1 200

e) Dagarvoden åt sakkunniga enligt lagen 18/9 1943 örn villkorlig
frigivning, förslagsvis .......................... » 800

Summa kronor 8 700.

Jämlikt särskilt medgivande av Kungl. Majit må härutöver från ifrågavarande
anslagspost bestridas ett arvode å 400 kronor för år till en sakkunnig i
utbildningsfrågor.

Enligt gällande instruktion av den 31 december 1921 är fångvårdsstyrelsen
under överdirektörens ledning organiserad på två byråer, nämligen

kanslibyrdn med tre underavdelningar: kansliavdelningen, sociala avdelningen
(med centrala fångregistret) och avdelningen för straffregistret; samt
kameralbgrån uppdelad i kameralavdelningen och arbetskontoret.
Byråerna förestås av byråchefer samt sociala avdelningen, avdelningen för
straffregistret och arbetskontoret av byrådirektörer.

Mellan kanslibyrån och kameralbyrån fördelas ärendena så, att inom den
senare byrån handläggas ärenden av ekonomisk natur, såsom ärenden örn
fångvårdens inkomster och utgifter, medan i stort sett övriga förvaltningsangelägenheter
höra till kanslibyrån. Fördelningen av ärendena mellan
kanslibyråns tre avdelningar är i huvudsak den att allmänna organisationsfrågor,
personalärenden och frågor rörande de intagnas behandling tillhöra
kansliavdelningen, ärenden som angå nåd och villkorlig frigivning samt kriminalvård
i frihet sociala avdelningen; å avdelningen för straffregistret
handläggas icke andra ärenden än sådana som avse registret. Mellan kameralbyråns
två avdelningar, kameralavdelningen och arbetskontoret, äro uppgifterna
uppdelade på så sätt, att kameralavdelningen handhar de kamerala
ärendena i allmänhet och ledningen av jordbruksdriften, medan arbetskontoret
sköter verkstadsdriften.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

49

I sitt betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff har strafflagberedningen
föreslagit, att sociala avdelningen och arbetskontoret organiseras
såsom särskilda byråer. Den nya arbetsbyrån skulle därvid övertaga ledningen
av jordbruksdriften. Rörande omorganisationen anföres bland annat:

När beredningens förslag till nya verkställighetsregler genomföres, kommer
en betydande del av de nya uppgifterna att åvila sociala avdelningen.
Bl. a. tillkomma ytterligare understödsärenden, frågor örn bildningsverksamheten
på anstalterna och frågor rörande de intagnas anstaltsplacering;
sistnämnda ärenden, som för närvarande handläggas av arbetskontoret, torde
böra överflyttas till byrådirektören på sociala avdelningen och aktuarien på
centrala fångregistret. Med hänsyn härtill föreslår beredningen att sociala
avdelningen, samtidigt som dess personal förstärkes, organiseras som en särskild
byrå inom fångvårdsstyrelsen.

Såsom framhållits i kapitlet om de intagnas arbete, bör enligt beredningens
mening även fångvårdsstyrelsens arbetskonlor utvidgas och förstärkas.
Därvid torde det vara lämpligt att kontoret omorganiseras till en särskild
byrå, samtidigt som den tillföres ökad expertis. Det bör särskilt övervägas,
huruvida de sakkunniga biträden i jordbruksärenden och byggnadsärenden
som för närvarande stå till fångvårdsstyrelsens förfogande kunna givas en
fastare anknytning till styrelsen. Beredningen vill framhålla att det för att
förslaget till en mera öppen fångvård med ökad koloniverksamhet skall kunna
genomföras är en nödvändig förutsättning att fångvårdsstyrelsen har en sådan
organisation att den kan taga nödiga initiativ och utöva en effektiv ledning
i dessa hänseenden.

I samband med omorganisationen skulle byrådirektörstjänsterna å sociala
avdelningen och arbetskontoret ersättas med byråchefstjänster samt en byråsekreterartjänst
å sociala avdelningen med en förste byråsekreterartjänst.
Härjämte skulle personalen förstärkas med en förste byråsekreterare (å arbetsbyrån)
och två förste amanuenser samt, efter hand, med biträdespersonal
för expeditionsgöromål. För att bereda fångvårdsstyrelsen ökad expertis
i psykiatriska och andra medicinska frågor skulle inrättas en särskild befattning
såsom överinspektör för hälso- och sjukvård i C 5. Arvodena till
styrelsens sakkunniga biträden i jordbruks- och byggnadsärenden skulle vidare
efter hand förstärkas.

I skrivelse den 8 februari 1946 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning
rörande styrelsens medelsbehov för budgetåret 1946/47. Styrelsen konstaterar
därvid, att nedgången i fångantalet medför minskning inom vissa områden
av styrelsens arbete men att demia minskning motväges av den starka
ökning av arbetsuppgifterna, som följer av den vidgade användningen av
kriminalvård i frihet. Minskningen i antalet intagna torde nämligen, enligt
vad styrelsen uttalar, icke så mycket bero på en nedgång av brottsligheten
överhuvud som på ökad användning av villkorlig dom och villkorlig frigivning.
Denna förskjutning hade inträtt samtidigt som fångvårdsstyrelsen
genom lagstiftningsåtgärder fått sig ålagt att på ett helt annat sätt än blott
för få år sedan taga sig an frågorna om övervakning, tillsyn och eftervård
av det i frihet vårdade klientelet. Till följd härav komme fångvårdsstyrelsens
totala arbetsbörda alltjämt att öka.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I fortsättningen har styrelsen lämnat en utförlig redogörelse för de nya
arbetsuppgifter, som tillförts styrelsen under senare år, särskilt genom de
nya lagarna om villkorlig dom och villkorlig frigivning (jfr II ht 1945 s. 75).
Ytterligare uppgifter av krävande art förestå, enligt vad styrelsen framhåller,
särskilt på grund av de nya lagarna örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt
och örn verkställighet av frihetsstraff m. m. Härom anföres:

Den nya lagen örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt har trätt i
kraft den 1 januari 1946 och den av 1945 års höstriksdag antagna lagen om
verkställighet av frihetsstraff m. m. skall tillämpas från och med den 1 juli
1946. Båda dessa lagar föranleda omfattande organisatoriska åtgärder. Anstaltsväsendet
skall omläggas; nya anstalter skola anskaffas och organiseras.
De nya formerna för straffverkställigheten medföra ökade uppgifter och
kräva avgöranden av nya spörsmål. Här må endast erinras, att de utvidgade
förmånerna för de intagna komma att kräva närmare tillsyn från styrelsens
sida. I ett flertal frågor har styrelsen att meddela anvisningar och bemyndiganden.
Styrelsen vill i detta avseende framhålla, att det under förarbetena
till ifrågavarande lagstiftning i skilda instanser framhållits, att en vägledande
och kontrollerande verksamhet från styrelsens sida utgör en förutsättning
för att den mera fria och individualiserade fångvård, som införes,
skall kunna fungera på ett betryggande sätt.

Enligt föreskrift i den nya verkställighetslagen skall det hädanefter åligga
fångvårdsstyrelsen att meddela bestämmelser örn strafftidens längd ävensom
pröva frågor om avbrott i och förlängning av strafftiden. De dömdas
placering på olika anstalter enligt de nya bestämmelserna kommer att kräva
ökat arbete.

Styrelsen tillägger, att ett genomförande från och med den 1 juli 1946 av
den föreslagna löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen vid fångvården
torde komma att medföra avsevärt ökat arbete, bland annat för behandling
av frågor om uppflyttning i löneklass.

För nästa budgetår föreslår fångvårdsstyrelsen en fullständig omorganisation
av styrelsen enligt de riktlinjer, som uppdragits av strafflagberedningen.
Styrelsen skulle i enlighet härmed organiseras på fyra byråer,
en kanslibyrå, en socialbyrå, en kameralbyrå och en arbetsbyrå. Till
socialbyrån skulle hänföras bland annat ärendena om anstaltsplacering och
strafftidsberäkning. Administrationen av jordbruksdriften skulle, såsom
strafflagberedningen förordat, överflyttas till arbetsbyrån. Rörande den närmare
fördelningen av arbetet mellan byråerna anföres:

Å kanslibyrdn skulle handläggas bland annat följande ärenden: om fångvårdens
allmänna organisation; om ordning och disciplin; ledningen och inseendet
över behandlingen av de intagna; ärenden om hälso- och sjukvård;
örn de intagnas undervisning och fritidssysselsättning; om de intagnas rätt
till läsning och brevskrivning, rätt att mottaga besök och erhålla permission
samt andra förmåner; örn intagens inställande inför domstol; om intagens
arbete hos arbetsgivare utom anstalten; om intagens vistelse i enrum
eller gemensamhet; om intagens rätt att disponera över arbetspremier och
annan arbetsinkomst; om straffregistret;

örn anställande, utbildning och förflyttning samt befordran, tjänstledighet
och avsked för befattningshavare i styrelsen ävensom befattningshavare

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

51

vid fångvårdanstaltema med undantag av kamrerare samt inom skyddskonsulentorganisationen;
örn ansvar för tjänstefel av nu ifrågavarande befattningshavare;
örn matriklar rörande befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen,
vid fångvårdsanstalten^ och inom skyddskonsulentorganisationen.

Å socialbyrån skulle handläggas bland annat följande ärenden: om de intagnas
placering å anstalt samt förflyttning mellan anstalter; om beräkning
av strafftid; örn inräkning i strafftid av vistelse utom anstalt och förlängning
av strafftid; örn eftervård; örn understöd åt villkorligt dömda, frigivna och utskrivna;
örn nåd och villkorlig frigivning; örn tillsynen över villkorligt dömda
och villkorligt frigivna; om förundersökning; örn skyddsverksamheten
för frigivna och utskrivna; om centrala fångregistret och registret över villkorligt
dömda.

Å kameralbyrån skulle handläggas följande ärenden: örn fångvårdens inkomster
och utgifter samt staters upprättande, örn upphandling av proviantartiklar
och andra förnödenheter; örn anläggning av fångvårdsanstalter samt
byggnads- och underhållsarbeten vid anstalterna; om tillämpning av avlöningsreglementena
såvitt angår placering i löneklass m. m.; om anmärknings-,
avskrivnings- och balansmål; örn uppbörd av för arbetsdriften inflytande
medel m. nr.; örn kassarörelse för vissa anstalter; örn övriga ärenden
av ekonomisk natur, där ej beslutanderätten tillkommer annan byrå; om
fångtransportleders anordnande; örn kamrerare vid fångvårdsanstalt.

Arbetsbyrån skulle handlägga ärenden om intagnas sysselsättande i verkstads-
och jordbruksdrift samt med annat arbete ävensom ärenden om storleken
av intagen tillkommande arbetspremie; örn arbetsplanering och verkstadsorganisation;
örn upphandling.

Den nya kanslibyrån skulle bestå av den nuvarande kansliavdelningen
samt avdelningen för straffregistret. Kansliavdelningen har nu följande
personal: 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 kansliskrivare
(A 11), 2 kontorsbiträden (1 A 4, 1 Eo 4) samt vaktpersonal. Enligt
styrelsens förslag skulle denna personal förstärkas med 1 byråsekreterare i
Eo 21 samt 3 biträden, varav 1 kanslibiträde i A 7 och 2 skrivbiträden i
Eo 2. Såsom motivering anföres:

Jämväl kanslibyrån kommer att få en rad nya betydelsefulla arbetsuppgifter.
Det torde vara tillräckligt att erinra örn att de ökade förmåner som
enligt nya verkställighetslagen tillerkänts de intagna samt de nya bestämmelserna
örn intagens disposition av arbetspremier ävensom frågor örn intagens
vistelse i enrum eller gemensamhet komma att kräva utsträckt övervakning
samt ingripande från styrelsens, kanslibyråns, sida. Härtill kommer
emellertid, att kanslibyrån efter den 1 juli måste erhålla möjlighet att på ett
annat sätt än nu omhändertaga alla de frågor som sammanhänga med rekrytering
och utbildning av anstalternas personal i enlighet med de riktlinjer,
som fastställts av Kungl. Maj:t. En av de viktigaste förutsättningarna för
alt en verklig fångvårdsreform skall komma till stånd, är nämligen att fångvården
erhåller en sovrad och välutbildad personal. Då personalärendena
och de allmänt administrativa ärendena, såsom förut framhållits, redan före
ikraftträdandet av den nya verkställighetslagen betydligt ökat, finner styrelsen
ofrånkomligt att kanslibyråns personal förstiirkes med en extra ordinarie
byråsekreterare och eif viii kvalificerat biträde. Åt biträdet skulle anförtros
ait bland annat föra tjänstematriklarna för fångvårdsstyrelsen, fångvårdsanstallerna
och skyddskonsulentorganisationen. Styrelsen anser sig med hänsyn
härtill böra föreslå att för detta ändamål inrättas en ordinarie kanslibiträdestjänst.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Arbetet för styrelsens registrator har starkt påverkats av de senaste årens
reformer och beräknas komma att väsentligt ökas efter den 1 juli. En rad
nya ärenden tillkomma nämligen med den nya verkställighetslagen. Ärendena
örn bestämmande av strafftid beräknas uppgå till inemot 5 000 per år
samt ärendena örn placering å anstalt till omkring 4 500 per år. Då registratorn
redan nu måste i stor utsträckning tillgripa övertid, finner styrelsen det
nödvändigt, att registratorn erhåller ett extra ordinarie skrivbiträde till hjälp.

Ett biträde å kanslibyrån handhar expedieringen av styrelsens post. Under
de senaste åren har biträdet endast genom ständigt övertidsarbete kunnat
fullgöra sina åligganden. De nya arbetsuppgifter, som från och med den 1
juli 1946 åvila styrelsen, komma givetvis att medföra en mycket stark ansvällning
av styrelsens post beroende bland annat på ärendena om bestämmande
av strafftid och om anstaltsplacering. Styrelsen finner det därför
nödvändigt att äska medel till ett extra ordinarie skrivbiträde, som skulle
biträda med styrelsens post.

Beträffande avdelningen för straffregistret, som nu har 8 befattningshavare
— 1 byrådirektör (A 28), 2 aktuarier (A 21), 1 amanuens (Eo 16), 1 kontorsbiträde
(A 4) och 3 skrivbiträden (1 A 2, 1 Eo 2, 1 Ex 2) — föreslås ej
någon personaländring.

Den nuvarande sociala avdelningen med centrala fångregistret skulle organiseras
såsom särskild byrå, socialbyrån, under ledning av en ordinarie
byråchef. Härom anföres:

En stor del av de nya arbetsuppgifter, som ålagts styrelsen, lia i främsta
rummet kommit att åvila den sociala avdelningen. Denna avdelning omhänderhar
för närvarande ärenden sammanhängande med övervakningen och
tillsyningsverksamheten beträffande villkorligt dömda och villkorligt frigivna.
Avdelningen har vidare att handlägga frågor om understöd åt frigivna och
utskrivna, villkorligt dömda samt intagnas familjer. Byrådirektören å avdelningen
är såsom nämnts föredragande vid yttranden rörande nådeansökningar
och ansökningar om fakultativ villkorlig frigivning samt är ledamot
av styrelsen vid handläggning av ärenden enligt 18 § första stycket lagen om
villkorlig frigivning. Till avdelningen hör också centrala fångregistret och
registret över villkorligt dömda.

Med ikraftträdandet av den nya verkställighetslagen tillkomma ytterligare
understödsärenden samt ärendena om anstaltsplacering och strafftidsberäkning.
Överhuvud medföra de ökade krav som lagstiftningen ställer på den
sociala sidan av fångvården att fordringarna på den sociala avdelningen bli
väsentligt skärpta.

Med hänsyn till det betydligt ökade arbetet på avdelningen samt till de
ansvarsfulla och krävande nya uppgifterna för chefen för avdelningen finner
styrelsen i likhet med strafflagberedningen, att avdelningen bör organiseras
som en särskild byrå, socialbyrån, under ledning av en ordinarie byråchef.
Med en sådan anordning skulle den sociala sidan av fångvårdsstyrelsens verksamhet
bli tillgodosedd på ett sätt, som svarar mot verksamhetens betydelse.

Sociala avdelningens personal utgöres för närvarande av, förutom byrådirektören
(A 28), 1 byråsekreterare (A 21), 1 aktuarie (Eo 21), 1 kanslibiträde
(A 7) och 2 skrivbiträden (1 Eo 2, 1 Ex 2). Denna personal tages delvis
i anspråk för intemeringsnämnden. Byrådirektören tjänstgör sålunda
såsom sekreterare hos nämnden med ett arvode, som sedan år 1931 utgjort
2 400 kronor för år. Det ena skrivbiträdet tjänstgör helt hos nämnden och

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

53

avlönas å nämndens stat; kanslibiträdet och det andra skrivbiträdet avlönas
å fångvårdsstyrelsens stat men biträda nämnden under tid motsvarande sammanlagt
ett halvt biträdes arbetsdag. — För centrala fångregistret tillkomma
utöver nyss angiven personal 5 skidvbiträden (1 Eo 2, 4 Ex 2).

Fångvårdsstyrelsens förslag beträffande socialbyråns personal förutsätter,
att denna befrias från arbete för interneringsnämnden; byrådirektören skulle
frånträda sitt sekreteraruppdrag hos nämnden och det skrivbiträde, som
nu helt tjänstgör hos denna, skulle överföras å nämndens stat. Styrelsen föreslår
i enlighet med vad strafflagberedningen förordat — förutom att byrådirektörstjänsten
ersättes med en byråchefstjänst i A 30 — att den nuvarande
byråsekreterartjänsten förändras till en befattning såsom förste byråsekreterare
i A 24 ävensom att personalen förstärkes med en förste amanuens
i Eo 18:

Byråsekreteraren å sociala avdelningen biträder byrådirektören med bland
annat ärendena örn nådeansökningar och ansökningar om villkorlig frigivning
samt är föredragande vid handläggning av ärenden enligt 18 § första
stycket lagen om villkorlig frigivning. Till den tjänsteman, som efter den
1 juli 1946 skulle handlägga dessa ärenden, torde med hänsyn till socialbyråchefens
arbetsbörda böra i viss omfattning delegeras ärenden angående
nåd och villkorlig frigivning. Med hänsyn härtill och då tjänstemannens
uppgifter överhuvud bli av mycket mer krävande natur finner styrelsen
nödvändigt, att befattningen uppflyttas till förste byråsekreterare i A 24.

Från och med den 1 juli 1946 skall fångvårdsstyrelsen meddela beslut om
å vilken anstalt intagning skall ske av dem soln dömts till frihetsstraff både

i vad det gäller dem som äro häktade och dem som vistas på fri fot.---

Dessa ärenden äro särskilt betydelsefulla därigenom att de äro avgörande för
frågan om öppen eller sluten anstaltsvård. Antalet ärenden av denna ari
beräknas uppgå till omkring 3 000 per år. Beträffande de fångar —■ bland
annat alla straffångar med minst 6 månaders strafftid samt förvarade, internerade
och till ungdomsfängelse dömda — vilka skola underkastas särskild
undersökning (observation) efter intagandet, skall styrelsen vidare, när utlåtandet
över undersökningen inkommer, meddela beslut om anstaltsplaceringen.
Sådana beslut torde erfordras i bortåt 1 500 fall om året. Erfarenheten
visar, att beslut angående förflyttning ofta måste meddelas med kort
varsel.

Trots de betydande arbetsuppgifter som sålunda tillkomma har styrelsen
funnit att det skulle låta sig göra att åtminstone tills vidare låta den nu å
sociala avdelningen tjänstgörande aktuarien övertaga den närmaste handläggningen
av ärendena om anstaltsplacering. Han har för närvarande bland
annat att hålla tillsyn över de å avdelningen förda registren, centrala fångregistret
och registret över villkorligt dömda, och skall därvid granska de
till fångregistret från anstalterna inkommande avgångskorten beträffande
villkorligt frigivna. En förutsättning för att aktuarien skall kunna åläggas
att handha anstaltsplaceringen vid sidan örn andra uppgifter är att avdelningen
förstärkes med en förste amanuens, som skulle biträda främst a
centrala fångregistret och registret över villkorligt dömda men därjämte
också med ärenden inom skyddsverksamheten. Förste amanuensen måste
besitta goda statistiska kunskaper.

Vidare föreslås ökning av bilriidespersonalen med eli kontorsbiträde i A 4
och eli skrivbiträde i A 2 samt, teir centrala fångregislrets vidkommande,

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

utbyte av två extra skrivbiträdestjänster mot två ordinarie dylika tjänster. I
förstnämnda hänseende åberopas socialbyråns ökade arbetsuppgifter i allmänhet.
Beträffande fångregistrets biträdespersonal anföres:

För det till sociala avdelningen hörande centrala fångregistret har alltsedan
registrets inrättande anvisats medel till enbart icke-ordinarie biträdespersonal,
nämligen för ett extra ordinarie skrivbiträde och fyra extra skrivbiträden.
Registret, som redan från början varit till ovärderlig hjälp för fångvårdsstyrelsens
och anstalternas arbete, har genom de senast tillkomna arbetsuppgifterna
i samband med den villkorliga frigivningen och anstaltsplaceringen
m. m. blivit ett mycket betydelsefullt organ för fångvårdsstyrelsens
verksamhet. Det synes styrelsen därför starkt påkallat, att registret, när detsamma
nu blivit ett oumbärligt organ för styrelsen, tilldelas även ordinarie
biträdespersonal.

Utöver vad sålunda föreslagits skulle erfordras särskild personal för de
ärenden angående beräkning av strafftid m. m., som jämlikt 18 § straffverkställighetslagen
från och med den 1 juli 1946 skulle överflyttas till fångvårdsstyrelsen.
Under erinran att strafflagberedningen förutsatt, att bestyret
med beräknande av strafftid skulle bibehållas hos länsstyrelserna, anför
fångvårdsstyrelsen örn nu ifrågavarande ärenden:

Ärendena örn beräknande av strafftid äro för närvarande fördelade på
samtliga länsstyrelser. Hos Överståthållarämbetet lia dessa ärenden upptagit
en manlig befattningshavare under halva hans dagliga tjänstgöring och en
annan manlig tjänsteman under viss del av dagen, varjämte ett kvinnligt
biträde varit helt sysselsatt med dessa ärenden. Genom alt ärendena förläggas
till fångvårdsstyrelsen kommer därför en avlastning att ske för Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna. Frågor örn inräknande i strafftid av avbrott
på grund av sjukdom avgöras för närvarande i betydande utsträckning
nådevägen av Kungl. Maj:t efter högsta domstolens hörande. Fångvårdsstyrelsens
övertagande av dessa ärenden medför alltså arbetsbesparing i
justitiedepartementet, högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

En viss ledning för bedömande av arbetsbördan och därmed personalbehovet
erhåller man av följande uppgifter rörande antalet nytillkomna
straff-, fängelse- och bötesfångar 1941: 4 117; 1942: 4 900; 1943: 5 639;
1944: 5 108: 1945: 4 543. Härtill komma ärenden om inverkan på strafftiden
av avbrott i straffverkställigheten.

Nu nämnda ärenden äro ofta av svårbedömd art. Härom vittnar icke minst
det stora antalet tveksamma rättsfall av detta slag och den uppmärksamhet
som justitiekanslern och justitieombudsmannen ägna häråt. Örn man vidare
beaktar vilken betydelse dessa beslut ha för de dömda själva, finner styrelsen
det oundgängligen nödvändigt att det för handläggningen av dessa ärenden
finnes tillgång till tillräcklig och fullt kompetent personal. Att vederbörande
byråchef i någon större utsträckning skulle kunna meddela beslut
i dessa frågor är uteslutet; hans arbetstid skulle då bli utfylld med sådana
göromål. Ärendena måste delegeras till underordnad tjänsteman, vilken skulle
äga hänskjuta tveksamma fall — och de bli icke få — till byråchefens bedömande.

Den tjänsteman, åt vilken uppdraget att handlägga dessa frågor sålunda
skulle delegeras, anser styrelsen med hänsyn till arten av arbetet böra bli
ordinarie förste byråsekreterare; i löneavseende kunde han icke, därest

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

kompetent kraft skulle erhållas, placeras lägre än i lönegrad A 26. Härutöver
erfordrades en byråsekreterare i Eo 21 och en förste amanuens i Eo
18. Såsom biträden åt dessa befattningshavare erfordrades ett kontorsbiträde
i Eo 4 och ett skrivbiträde i Eo 2.

Kameralbyrån skulle övertaga den nuvarande kameralavdelningens
personal, vilken utgöres av 1 byråchef (A 30), 1 kamrerare (A 24), 1
förste byråsekreterare (A 24), 1 assistent av l:a klass (Eo 20), 1 assistent av
3:e klass (A 16)\ 1 kansliskrivare (A 11), 1 kanslibiträde (A 7), 1 kontorsbiträde
(Eo 4) och 3 skrivbiträden (1 Eo 2, 2 Ex 2). Assistenten av l:a klass,
kontorsbiträdet och ett extra skrivbiträde lia anställts i samband med att
kassa- och räkenskapsväsendet vid krono- och rannsakningshäktena centraliserats
till fångvårdsstyrelsen.

Enligt styrelsens nu framlagda förslag skulle nyssnämnda bestyr, som
tillförts styrelsen från och med budgetåret 1941/42, i personalbesparande
syfte delvis återföras till de kassaanslutna anstalterna. Härom anföres bland
annat:

De ökade arbetsuppgifterna ha gjort det nödvändigt att undersöka möjligheten
att begränsa uppgifterna. Undersökningen har visat att styresmännen
vid de kassaanslutna anstalterna kunna övertaga vissa redogörargöromål
utan att någon personalförstärkning erfordras. Styrelsen ^ får därför
föreslå en viss decentralisering av dessa anstalters kassarörelse fran och nied
budgetåret 1946/47, så att endast avlöningar uträknas och utbetalas av fångvårdsstyrelsen.
Kassarörelsen i övrigt skulle handhavas a anstalterna.

Genom den nu föreslagna decentraliseringen kan i första hand indragas
ett extra skrivbiträde. Därjämte kan den extra ordinarie assistenttjänsten
av lia klass indragas och ersättas med en amanuenstjänst i 16:e lönegraden.
Mellan denne amanuens och den å kameralbyrån tjänstgörande assistenten
av 3:e klass skulle fördelas bland annat arbetsuppgifterna med formell och
anslagsteknisk granskning av från fångvårdsanstalten^ inkommande månadsräkenskaper,
kontroll av bokföringen för styrelsens egen kassarörelse
(inkl. uppbörd för fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift m. m., avlöningar
för vissa fångvårdsanstalter, utgifter å byggnads- m. fl. anslag m. m.),
uträkning av avlöningar för vissa fångvårdsanstalter, kontroll över dispositionen
av byggnads- m. fl. anslag, m. m. Dessa befattningshavare skulle
ävenledes biträda kamreraren med granskning av arvodesräkningar för övervakare
och tillsynsmän samt granskning av framställningar örn placering
och uppfattning. i löneklass, vilka ärenden tillväxa alltmer.

Den föreslagna decentraliseringen skulle alltså möjliggöra utbyte av en
assistent i Eo 20 mot en amanuens i Eo 16 samt indragning av ett skrivbiträde
i Ex 2.

I detta sammanhang har styrelsen vidare framfört förslag örn inrättande
av en särskild befattning för kontroll av anstaltsorganisationen m. m. Härutinnan
anföres att under de kommande aren, da anstaltsorganisationen
kommer att genomgå stora förändringar och straffverkställigheten skall reformeras,
det mer än någonsin kommer att vara nödvändigt flir styrelsen
att i detalj övervaka utvecklingen inom anstaltsväsendet, personaluppsdtt -

Uppehållcs för närvarande av

en amanuens i Eo 16.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ningen vid de olika anstalterna m. m. så att en lämpligt avvägd organisation
erhålles. Med hänsyn till att reformerna inom fångvården komme att medföra
stora utgifter för statsverket, syntes en sådan särskild granskning påkallad.
Styrelsens ledamöter och de befattningshavare hos styrelsen, som eljest
skulle kunna ifrågakomma, kunde med hänsyn till sina arbetsåligganden
icke medhinna ett dylikt uppdrag. Styrelsen hemställde därför, att en
tjänst såsom byråsekreterare i lönegrad Eo 21 måtte från och med budgetåret
1946/47 tills vidare inrättas å styrelsens kameralbyrå.

Beträffande arbetsbyrån åberopar fångvårdsstyrelsen, att det nuvarande
arbetskontoret enligt strafflagberedningens förslag skulle utbrytas till
en särskild byrå med uppgift att omhänderha ledningen av såväl jordbruksson!
verkstadsdriften. Styrelsen anför bland annat:

Strafflagberedningen har i sitt betänkande uttalat, att styrelsens arbetskontor
bör utvidgas och förstärkas. Beredningen anför (s. 163), att det förefölle
olämpligt att bibehålla den nuvarande skillnaden mellan verkstadsdriften
och jordbruksdriften. Den senare, som kunde väntas få ökad betydelse allteftersom
fångvården finge en mera öppen karaktär, torde liksom den förra
böra läggas direkt under styrelsens arbetskontor. Detta organ torde även
böra taga en mera direkt befattning med arbetsdriften å de smärre anstalter,
som för närvarande själva ombesörja de intagnas sysselsättning. Arbetskontoret
syntes böra erhålla en organisation, som mera överensstämde med ett
modernt industrikontors. Därvid kunde det ifrågasättas att tillföra kontoret
ytterligare sakkunskap i tekniska spörsmål och jordbruksfrågor.

Styrelsen erinrar även, att 1945 års statsrevisorer upptagit frågan om fångvårdens
jordbruksdrift och därvid anslutit sig till strafflagberedningens
ståndpunkt, att jordbruksdriften skulle inordnas under arbetskontoret. För
egen del understryker styrelsen vad beredningen och statsrevisorerna sålunda
anfört samt uttalar, att inordnandet av jordbruksdriften under arbetskontoret
skulle betyda en så viktig utvidgning av kontorets verksamhetsområde, att
kontoret borde organiseras som en särskild byrå under en ordinarie byråchef.

Arbetsbyrån skulle övertaga arbetskontorets nuvarande personal, som består
av 1 byrådirektör (A 28) — vilken tjänst skulle förändras till byråchefstjänst
i A 30 2 byråsekreterare (1 A 21, 1 Eo 21), 1 förste amanuens

(Eo 18), 1 assistent av 3:e klass (A 16)\ 2 amanuenser (1 Eo 16, 1 Ex 16), 2
kontorsbiträden (1 A 4, 1 Eo 4) och 2 skrivbiträden (1 Eo 2, 1 Ex 2). Denna
personal bör enligt fångvårdsstyrelsen förstärkas med en förste byråsekreterare
i A 24. I detta hänseende åberopas, att förslag om dylik förstärkning
framförts av strafflagberedningen. Med inrättandet av den likaledes av beredningen
föreslagna förste amanuenstjänsten finner styrelsen däremot kunna
anstå till nästa budgetår. I fråga om biträdespersonalen föreslår styrelsen,
att en ny tjänst i A 7 inrättas och att i samband därmed den extra skrivbiträdestjänsten
indrages:

Med hänsyn till utökningen av arbetskontorets verksamhetsområde finner
styrelsen nödvändigt, att tjänsteställningen för den befattningshavare ä
arbetskontoret, som handhar den för en sådan avdelning så viktiga uppgiften

Uppehålles för närvarande av en amanuens i Eo 16.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

57

som diarieföringen, förbättras. Diarieföringen för arbetskontoret omfattar
förandet av arbetskontorets diarium, tillverkningsregister, inköpsregister,
ackordspremieregister och maskininventarium. I tillverkningsregistret antecknas
samtliga beslut örn s. k. förläggning av arbeten avseende verkstadsdriften
och i inköpsregistret alla inköp av materialier, fördelade på varugrupper.
Maskininventariet innehåller uppgifter å samtliga maskiner och
mera värdefulla verktyg, som inköpts för verkstadsdriftens räkning. Ifrågavarande
arbete utföres för närvarande av ett extra ordinarie kontorsbiträde.
Styrelsen finner det nödvändigt, att för byrån inrättas en avdelningsregistratorstjänst
såsom kanslibiträde i lönegrad A 7, för att styrelsen tor denna
uppgift skall kunna förvärva fullt kompetent person. Den kvinnliga personalen
skulle icke behöva utökas; i samband med att en kanslibiträdestjänst
inrättas, kan en extra skrivbiträdestjänst indragas.

Fångvårdsstyrelsen uttalar vidare sin anslutning till strafflagberedningens
förslag, att arbetsbyrån bör tillföras ökad expertis i jordbruksfrågor. På
grund av de förändringar inom arbetsdriften, som kunde tänkas ske, finner
styrelsen det dock icke lämpligt att sträcka detta krav längre än att en av
de å byrån för olika driftgrenar föredragande tjänstemännen —- förste byråsekreteraren
eller byråsekreterarna — skall besitta särskilda kunskaper i
jordbruksfrågor.

Beträffande nu utgående arvoden och särskilda ersättningar
föreslår fångvårdsstyrelsen, att arvodena till styrelsens biträdande läkare
och biträdande arkitekt höjas med 1 800 kronor resp. 1 000 kronor till 3 000
kronor resp. 6 000 kronor. I fråga örn förstnämnda arvode erinras, att strafflagberedningen
föreslagit inrättande av en tjänst såsom överinspektör för
hälso- och sjukvård vid fångvården i lönegrad C 5 samt att styrelsen i sitt
utlåtande över beredningens betänkande tillstyrkt detta förslag. Styrelsen
funne sig emellertid icke böra för närvarande framlägga förslag om denna
befattning utan ansåge det lämpligare att med tjänsten finge anstå lill dess
anstaltsorganisationen blivit fastare utformad. I stället borde arvodet till styrelsens
sakkunniga biträde i hälsovårdsärenden höjas. Med avseende å arkitektarvodet
anföres:

Styrelsens biträde i bvggnadsärenden uppbär ett arvode av 5 000 kronor.
Det nuvarande biträdet — arkitekten G. Birch-Lindgren —- äger sa länge han
kvarstår i tjänst dessutom uppbära ett personligt tillägg å 700 kronor. Reformerna
inom fångvården ha medfört, att arkitekten under senare år blivit
tagen i anspråk i långt större utsträckning än som avsågs, när arvodet fastställdes.
Då styrelsen jämväl under lång tid framåt måste i vidgad utsträckning
anlita den kunskap och erfarenhet, som styrelsens arkitekt besitter, finner
styrelsen i likhet med strafflagberedningen starka skäl tala för alt arvodet
iiöjes. Styrelsen får därför föreslå en höjning av arvodet från 5 000 kronor
till 6 000 kronor, varvid det personliga tillägget bör utgå med oförändrat
belopp.

Vidare föreslår styrelsen, att det nu å fångvårdsanstalternas stat upptagna
arvodet till styrelsens sakkunniga biträde i jordbruksärenden, vilket arvode
för innevarande budgetår höjts från t 000 kronor till 1 500 kronor, utan ändring
av arvodets belopp överföres lill styrelsens stat.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Även för ett sakkunnigt biträde i utbildningsfrågor begär styrelsen ett särskilt
arvode. I detta hänseende erinras, att Kungl. Majit, oaktat medel för
ändamålet icke beräknats i gällande stat, för innevarande budgetår anvisat
400 kronor till en dylik sakkunnig, avsedd att biträda styrelsen beträffande
personalutbildningen. Enligt styrelsens mening borde den sakkunniges arbetsområde
utökas. Styrelsen hänvisar härutinnan till följande av styrelsen
gjorda uttalande i yttrande den 30 oktober 1945 över en av Sveriges yngre
läroverkslärares förening gjord framställning rörande omdaning av undervisningsväsendet
vid statens fångvårdsanstaller (jfr det följande s. 90, 92 f.):

Att, såsom föreningen föreslagit, förlägga undervisningen vid fångvårdsanstaltema
under skolöverstyrelsens ledning, vore enligt fångvårdsstyrelsens
mening olämpligt. Bortsett från det förhållandet, att undervisningen i väsentlig
utsträckning avser sådan utbildning, som mera tillhör överstyrelsens för
yrkesutbildning än skolöverstyrelsens kompetensområde, vill fångvårdsstyrelsen
framhålla, att hela utbildningsproblemet är så nära förknippat med
andra sidor av fångvårdsarbetet att det bör stå under fångvårdsstyrelsens ledning.
Däremot bör fångvårdsstyrelsen erhålla tillgång till erforderlig pedagogisk
expertis. Denna fråga synes böra uppmärksammas vid den omorganisation
av styrelsens sociala avdelning, som blir erforderlig, därest det framlagda
förslaget till ny verkställighetslag antages. Styrelsen vill erinra om att en sakkunnig
pedagog numera ställts till styrelsens förfogande i personalutbildningsfrågor.
Det är enligt styrelsens mening lämpligt, att denne sakkunnige
knytes fastare till styrelsen och får taga befattning även med frågor rörande
undervisningen av de å fångvårdsanstalten^ intagna.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att hos
styrelsen finge vara anställd en sakkunnig för utbildningsfrågor rörande personalen
och för undervisningen av de intagna. För att kunna erhålla fullt
kompetent person erfordrades ett arvode av 2 000 kronor.

Till dagarvoden åt sakkunniga jämlikt 84 § nya verkställighetslagen föreslår
styrelsen att i avvaktan på närmare erfarenhet beräknas 400 kronor:

Fångvårdsstyrelsen skall ha särskild sammansättning jämlikt lagen örn
verkställighet av frihetsstraff m. m. I 84 § nämnda lag föreskrives, att fångvårdsstyrelsen
skall bestå av överdirektören eller ställföreträdare för honom
och tjänsteman i styrelsen, som Konungen bestämmer, jämte två av Konungen
utsedda sakkunniga vid handläggning av ärenden, där avgörandet påverkar
strafftidens längd — 28 § fjärde stycket (sjukhusvistelse m. m.), 36 §
andra stycket (permission), 38 § andra stycket (inställelse inför domstol etc.)
och 76 § (bestraffning). Till dagarvoden åt de sakkunniga vid handläggning
av dessa ärenden torde i avvaktan på närmare erfarenhet böra beräknas
400 kronor.

Slutligen hemställer styrelsen om ytterligare medel till löneklassuppflyttningar
och vikarier med 2 000 kronor resp. 10 095 kronor:

Alltsedan budgetåret 1942/43 ha under icke-ordinarieposten å fångvårdsstyrelsens
avlöningsstat några medel icke beviljats för löneklassuppflgttningar.
Ett äskande av styrelsen i detta avseende avvisades av föredragande
departementschefen (se II ht 1945 s. 76) under hänvisning till att dylika
kostnader torde kunna hållas inom det då anvisade anslagsbeloppet. Finans -

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

59

ministern har i 1941 års statsverksproposition i anledning ay ändring i statuppställningen
för avlöningsanslagen från och med budgetåret 1941/42 förklarat,
att icke-ordinariepostema för budgetåret 1941/42, även till den del
de avsågo tidigare schablonmässigt beräknade kostnader för avlöningsförhöjningar
m. m., beräknats så att de skulle motsvara det verkliga behovet.
Medel för icke-ordinarie tjänster skola alltså beräknas med utgångspunkt
från de löneklasser, som befattningshavarna beräknas tillhöra under vederbörande
budgetår. Fångvårdsstyrelsens icke-ordinariepost har beräknats efter
dessa direktiv. Under sådana förhållanden måste styrelsen ånyo hemställa
örn anvisande av medel för löneklassuppflyttningar. Styrelsen beräknar
det härför erforderliga beloppet till 2 000 kronor.

De medel, som för närvarande stå till fångvårdsstyrelsens förfogande för
avlönande av vikarier under befattningshavarna jämlikt avlöningsreglementena
tillförsäkrade semesterledigheter — 0 905 kronor —- anvisades av 1942
års riksdag. Sedan dess har styrelsens personal utökats med ett flertal befattningshavare.
Såsom styrelsen ovan anfört kommer från och med budgetåret
1946/47 ytterligare ett antal befattningshavare att behöva tillföras styrelsen.
Detta gör att styrelsen måste hemställa om ytterligare medel för avlönande
av vikarier vid semesterledigheter. Styrelsen har beräknat kostnaderna
för vikarier för den personal, som styrelsen funnit erforderlig för budgetåret
1946/47, till sammanlagt 19 800 kronor. I vissa fall komma vikarier
icke att förordnas. Det för vikarier erforderliga beloppet kan därför nedsättas
från 19 800 kronor till 17 000 kronor. Icke-ordinarieposten skulle alltså
höjas med (17 000 — 6 905) 10 095 kronor. Styrelsen får i detta sammanhang
uttala, att inga medel beräknats under icke-ordinarieposten för vikarier
under sjukledigheter och att styrelsen därför utgår från att liksom hittills
få med Kungl. Maj:ts medgivande överskrida icke-ordinarieposten med
■erforderligt belopp.

Med nu angivna utgångspunkter har fångvårdsstyrelsen beräknat de olika
anslagsposterna i fångvårdsstyrelsens avlöningsstat till följande belopp:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 224 500 (+ 60 200)
kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit, 15 400 (+ 6 700) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 140 200
(+ 30 900) kronor;

rörligt tillägg 50 000 (+ 16 000) kronor.

Ordinarieposten har vid den sålunda gjorda beräkningen räknats upp med
kostnaderna för två ordinarie tjänster — en assistenttjänst av 3:e klass och
en skrivbiträdestjänst — till vilka medel på grund av innehavarnas tjänstgöring
å högre icke-ordinarie befattning ej beräknats i gällande stat. Samtidigt
har icke-ordinarieposten nedsatts med kostnaderna för en amanuens i
Eo 16 och ett skrivbiträde i Eo 2 (jfr II ht 1945 s. 77 resp. II ht 1942 s. 53).

Anslaget i dess helhet har alltså beräknats till (224 500 + 15 400 +
140 200 + 50 000) 430 100 kronor, ökningen, 113 800 kronor, kan specificeras
på följande sätt.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Ökning

1. Styrelsen organiseras på fyra i stället
för två byråer:

Kanslibyrån

Byråsekreterare i Eo 21 (ökning
av allmänna ärenden) ........

1 biträde i A 7 (tjänstematriklar

m. m.)......................

2 biträden i Eo 2 (biträde åt re gistratorn

resp. för expediering
av post).....................

Socialbyrån

Byråchef i A 30 i st. för byrådirektör
i A 28..............

Förste byråsekreterare i A 24 i st.
för byråsekreterare i A 21 (mera
kvalificerade uppgifter).......

lie amanuens i Eo 18 (i viss utsträckning
ersätta aktuarien,
som anförtros ärenden ang. anstaltsplacering).
..............

1 biträde i A 4 och 1 i A 2 (ökning

av ärendena i allmänhet).....

För beräkning av strafftid 5 nya
tjänster:

förste byråsekreterare i A 26..

byråsekreterare i Eo 21.......

lie amanuens i Eo 18........

1 biträde i Eo 4 och 1 i Eo 2

2 biträden i Ex 2 överföras å ord.
stat (å centrala fångregistret) ..

Minskning

6 801

3 846

4 872

909

5 634

6 108

9 327
6 801
5 634
5 217

456

Kameralbyrån

Byråsekreterare i Eo 21 (för kontroll
av anstaltsorganisationen
m. m.)...................... 7 227

Arbetsbyrån

Byråchef i A 30 i st. för byrådirektör
i A 28, vilken f. n. är
tjänstledig................... 12615

Förste byråsekreterare i A 24
(jordbruksärenden)........... 8 430

1 biträde i A 7 i st. för 1 biträde
i Ex 2 (registratorsgöromål å
byrån)...................... 1 464

Viss decentralisering av medelsförvaltningen: En

amanuens i Eo 16 i st. för en

assistent av l:a klass i Eo 20 .. 2 271

1 biträde i Ex 2 ............... 2 382

Arvode till nuvarande successions vikarien.

.................... 4 200

2. I övrigt.

Förhöjt arvode till:

sakk. i hälsovårdsärenden..... 1 800

» » byggnadsärenden...... 1 000

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Ökning Minskning

Överflyttning av arvode till sakkunnig
i jordbruksärenden från
anslaget till fångvårdsanstalterna
till förevarande anslag..... 1 500

Arvoden till:

sakkunnig i utbildningsfrågor . 2 000

sakkunniga enligt straffv.st.lagen 400

Löneklassuppflyttningar......... 2 000

Vikarier under semester......... 10 095

Rörligt tillägg................. 16 000

Omräkning:

återbesättande av en tjänst i
A 16 i utbyte mot en befattning
i Eo 16.............. 1 872

återbesättande av en tjänst i
A 2 i utbyte mot en tjänst i

Eo 2................ 516

avrundning................. .129

+ 122 653

över fångvårdsstyrelsens framställning ha infordrade yttranden avgivits
av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har i sitt utlåtande ej funnit anledning till erinran mot vad
fångvårdsstyrelsen i olika hänseenden föreslagit. Ämbetsverket har emellertid
ifrågasatt, örn icke med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av styrelsens
organisation och de principer, som hittills tillämpats för verkschefernas
lönegradsplacering, en förbättring av överdirektörens löneställning borde
övervägas.

Allmänna lönenämnden åter har ifrågasatt, huruvida icke, därest den sociala
avdelningen och arbetskontoret omorganiserades till särskilda byråer,
en sammanslagning av kansli- och kameralbyråerna lämpligen borde komma
till stånd. Av den nu föreliggande framställningen om förändrad byråindelning
kunde lönenämnden icke finna säkra hållpunkter för bedömande av
frågan, huruvida en omorganisation av styrelsen, på sätt föreslagits, vore
oundgängligen erforderlig för mötande av de nya arbetsuppgifter, som pålagts
styrelsen främst i samband med de beslutade reformerna på straffverkställighetens
område. Enligt lönenämndens mening syntes, med hänsyn till
omfattningen av de förordade organisatoriska förändringarna av styrelsen,
hithörande spörsmål lämpligen böra göras till föremål för utredning av särskilda
sakkunniga, därvid i sakkunniguppdraget jämväl torde böra ingå
prövning av personalbehovet å avdelningen för straffregistret, vilken avdelning
icke närmare berörts i anslagsframställningen.

Vidare anföres i lönenämndens yttrande:

Vad angår de föreslagna befattningarna å de skilda byråerna är lönenämnden
givetvis icke i tillfälle att närmare taga ställning till frågan, om en personalförstärkning
i angiven omfattning är påkallad. Beträffande den förordade
befattningen som förste byråsekreterare å arbetsbyrån må följande
framhållas. Fångvårdsstyrelsen har uttalat, att ifrågavarande tjänsteman el -

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe ments chefen.

ler ock någon av byråsekreterarna å byrån skulle besitta särskilda kunskaper
i jordbruksfrågor. Lönenämnden har under hand inhämtat, att av vederbörande
skulle fordras agronomutbildning. Huruvida den ifrågasatta anordningen
är den mest lämpliga för tillgodoseende av behovet av expertis
inom fångvårdsstyrelsen på jordbruksområdet, synes lönenämnden tveksamt.
I varje fall finner lönenämnden tjänstebenämningen byråsekreterare
mindre lämplig för förevarande befattningshavare. Det synes lönenämnden,
att densamma närmast bör ersättas med benämningen byråinspektör.

I avvaktan på resultatet av det åt 1944 års personalutredning lämnade utredningsuppdraget
torde de av fångvårdsstyrelsen föreslagna ordinarie skrivbiträdesbefattningarna
böra ersättas med extra ordinarie skrivbiträdestjänster.
Lönenämnden vill vidare framhålla, att de tjänstemän, som för närvarande
äro anställda som extra skrivbiträden, efter lämplig prövotid torde
böra beredas extra ordinarie anställning under förutsättning, att ett stadigvarande
behov kan anses föreligga av dessa befattningshavare.

Fångvårdsstyrelsens nuvarande byråindelning tillkom medan styrelsen
hade uppgifter nästan uteslutande såsom centralmyndighet för en anstaltsorganisation
av cellfängelser och därmed jämförliga anstalter. Denna organisation
hade föga gemensamt med det nuvarande anstaltsväsendet. Särskilt
den öppna anstaltsvården och den betydande utvecklingen av fångvårdens
verkstads- och jordbruksdrift ha medfört en genomgripande omdaning
av anstaltsorganisationen. Med den nu beslutade straffverkställighetsreformen
kommer det äldre systemet att helt övergivas. För fångvårdsstyrelsen
lägges därmed tonvikten på de socialvårdande uppgifterna. Den sociala
sidan av styrelsens verksamhet har redan tidigare trätt i förgrunden
genom de uppgifter, som efter tillkomsten av de nya lagarna örn villkorlig
dom och villkorlig frigivning tillagts styrelsen såsom tillsynsmyndighet beträffande
kriminalvården i frihet. I denna egenskap har styrelsen att taga
befattning med det talrika klientelet av villkorligt dömda och villkorligt frigivna
personer, varjämte styrelsen blivit chefsmyndighet för skyddskonsulentorganisationen.

Den betydande ökning av fångvårdsstyrelsens arbetsbörda, som efter hand
uppkommit, har haft till följd, att den ursprungliga ramen för styrelsens organisation
i viss mån sprängts. Den sociala avdelningen och arbetskontoret
utgöra sålunda numera väsentligen självständiga avdelningar inom styrelsen.
I konsekvens härmed har också strafflagberedningen föreslagit, att dessa
avdelningar utbrytas till särskilda byråer. När fångvårdsstyrelsen nu upptagit
detta förslag och därvid förordat att styrelsen för framtiden skall organiseras
på fyra byråer, måste emellertid beaktas, att tillräckliga hållpunkter
för närvarande saknas för bedömande av frågan huruvida en definitiv organisation
av denna omfattning är motiverad. Allmänna lönenämnden, som
även anfört betänkligheter i detta hänseende och ifrågasatt en sammanslagning
av kanslibyrån och kameralbyrån, förordar för sin del, att särskild utredning
verkställes rörande styrelsens organisation. Under de närmaste åren
kommer styrelsen emellertid under alla förhållanden att få så många arbetskrävande
uppgifter i samband med verkställighetsreformens genomförande,

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 225.

att en tillfällig anordning med fyra byråer kan anses motiverad. Betänkligheter
torde ej behöva möta att för denna tid inrätta ytterligare två byråer,
enär en av de nuvarande byråcheferna kommer att uppnå pensionsåldern
under år 1948. Den på angivet sätt utbyggda organisationen bör alltså icke
betraktas som definitiv. Senast vid ifrågavarande byråchefs avgång från
tjänsten bör den av lönenämnden förordade utredningen rörande styrelsens
permanenta organisation vara verkställd.

Beträffande ärendenas fördelning mellan kanslibyrån och den nya socialbyrån
kan jag ansluta mig till fångvårdsstyrelsens förslag. Frågor örn anstaltsplacering
och strafftidsberäkning torde alitsa böra handläggas av socialbyrån.
Vad angår kameralbyrån bör, såsom både strafflagberedningen
och fångvårdsstyrelsen förordat, ledningen av jordbruksdriften överföras
till den nya arbetsbyrån. Styrelsens förslag att delvis återföra bestyret med
krono- och rannsakningshäktenas kassa- och räkenskapsväsende till dessa
anstalter lämnar däremot rum för tvekan. I detta hänseende erinras, att
centraliseringen till fångvårdsstyrelsen av ifrågavarande ärenden genomförts
såsom ett led i den av 1941 års sakkunniga förordade rationaliseringen av
driften vid fångvårdens anstalter. Frågan huruvida en återgång till det tidigare
systemet bör ske synes därför lämpligen böra tagas under övervägande
vid den översyn av fångvårdsanstaltemas personalorganisation som, enligt
vad i annat sammanhang anförts, är avsedd att komma till stånd i samband
med den förestående omdaningen av anstaltsväsendet. I avvaktan härpå
bör någon ändring i fråga om styrelsens befattning med kassa- och räkenskapsväsendet
vid vissa anstalter ej genomföras.

Med avseende å fångvårdsstyrelsens personal gäller liksom beträffande
byråindelningen, att det icke är möjligt att nu bedöma det framtida behovet.
Styrelsen har visserligen tillagts ett stort antal nya arbetsuppgifter och
ytterligare uppgifter förestå, men arbetsökningen beror till viss del på själva
genomförandet av de många reformerna pa straffveikställighetens område.
En viss försiktighet bör därför iakttagas särskilt i fråga örn inrättande av
nya ordinarie tjänster. Vid bedömande av personalbehovet bör dessutom beaktas,
att styrelsens personal under de senaste åren förstärkts med ett tiotal
befattningshavare, vilken arbetskraft delvis kommer att frigöras i den mån
fångantalet går ned och återgång sker till normala förhallanden (jfr II ht.
1945 s. 76). Å andra sidan är det synnerligen angeläget, att styrelsen nu
erhåller tillräcklig personal för att bemästra de många maktpåliggande uppgifter
som förestå, icke minst i samband med fångvårdens omorganisation.

örn, såsom i det föregående föreslagits, sociala avdelningen och arbetskonloret
utbrytas till särskilda byråer böra två av byrådirektörstjänstema
förändras till byråchefstjänster. De nya byråcheferna böra tills vidare uppföras
på extra ordinarie stat. I samband med socialbyråns tillkomst bör vidare,
såsom både strafflagberedningen och fångvårdsstyrelsen förordat, den
nuvarande byråsekr.eterartjänsten å sociala avdelningen uppflyttas till förste
byråsekreterartjänst i A 24.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle inrättas sju nya befattningar i
18 och högre lönegrader, nämligen två förste byråsekreterare, den ena i
A 26 och den andra i A 24, tre byråsekreterare i Eo 21 saint två förste amanuenser
i Eo 18. Av dessa avses förste byråsekreteraren i A 26, en byråsekreterare
och en förste amanuens för de nya ärendena angående beräkning av
stratftid m. m. Med ledning av uppgifter, som inhämtats från Överståthållarämbetet,
där för närvarande omkring en fjärdedel av samtliga ärenden
angående strafftidsberäkning handläggas, synes emellertid kunna antagas,
att två tjänstemän med hjälp av biträdespersonal skola kunna tillfredsställande
bestrida dessa göromål. Enär självständig beslutanderätt skulle tillkomma
den högre av dessa, synes intet vara att erinra mot att denne placeras
i A 26. Såsom medhjälpare åt honom torde böra finnas en befattningshavare
med tjänsteställning såsom förste amanuens.

Den föreslagna tjänsten såsom förste byråsekreterare i A 24 skulle inrättas
å arbetsbyrån i samband med att ledningen av jordbruksdriften överflyttas
dit. Med hänsyn till den betydande utvidgning av jordbruksdriften, som
förestår i samband med utbyggandet av den öppna anstaltsvården, torde en
tjänst i 24 lönegraden vara nödvändig. Den bör dock tills vidare uppföras på
extra ordinarie stat. Innehavaren bör besitta särskild sakkunskap i jordbruksfrågor
och tilläggas benämningen förste byråinspektör.

Av de begärda nya befattningarna i övrigt — två byråsekreterare i Eo21
och en förste amanuens i Eo 18 -—- avses en byråsekreterartjänst för vardera
av kanslibyrån och kameralbyrån samt amanuenstjänsten för socialbyrån.
För kanslibyråns del torde böra medgivas förstärkning med en förste amanuens.
Däremot synes ej föreligga tillräcklig anledning att utöka personalen
å kameralbyrån, särskilt som ledningen av jordbruksdriften föreslås överflyttad
från denna byrå till arbetsbyrån. Den föreslagna amanuenstjänsten
å socialbyrån finner jag mig böra tillstyrka.

Om fångvårdsstyrelsens befattning med kassa- och räkenskapsväsendet för
de mindre anstalterna bibehålies, bör ej ske någon ändring beträffande den
nu å kameralavdelningen placerade assistenttjänsten i Eo 20, vilken befattning
enligt styrelsens förslag skulle förändras till amanuenstjänst i Eo 16.
Ej heller bör i sådant fall någon skrivbiträdestjänst indragas.

Vad angår behovet av ytterligare biträdespersonal har fångvårdsstyrelsen
föreslagit inrättande av åtta nya biträdestjänster, därav två kanslibiträden i
A 7, två kontorsbiträden, ett i A 4 och ett i Eo 4, samt fyra skrivbiträden, ett
i A 2 och tre i Eo2; samtidigt skulle emellertid ett extra skrivbiträde å arbetskontoret
indragas. I betraktande av att styrelsens biträdespersonal under
senare år förstärkts med sammanlagt sju biträden, därav tre från och med
den 1 juli 1945 (II ht 1945 s. 76), synes tveksamt, huruvida en så betydande
ökning av biträdesbefattningarna är behövlig. Med hänsyn till svårigheten
att tillförlitligt bedöma behovet har jag dock ansett mig böra förorda, att
medel för biträden beräknas i hela den av fångvårdsstyrelsen föreslagna omfattningen.
Därvid förutsätter jag emellertid, att det skall ankomma på

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Kungl. Maj:t att bestämma i vilken utsträckning de för ändamålet anvisade
medlen må komma till användning. Visst belopp synes böra stå till Kungl.
Maj:ts förfogande såsom reserv. Ingen av de nya biträdestjänster, som komma
att inrättas, bör tills vidare upptagas på ordinarie stat. Däremot torde
hinder ej möta mot att två av de extra skrivbiträdesbefattningarna vid centrala
fångregistret, på sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit, förändras till ordinarie
tjänster.

Styrelsens förslag örn ökad medelsanvisning för olika ändamål under anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
ha ej givit mig anledning till erinran.

Till löneklassuppflyttningar och semestervikarier har styrelsen slutligen begärt
2 000 kronor resp. 10 095 kronor. I dessa hänseenden finner jag ej anledning
till annan erinran än alt sistnämnda belopp synes vara för högt beräknat.
Emellertid framgår av styrelsens anslagsberäkningar, att några medel
ej alls upptagits till vikarier under sjukdom. Med hänsyn härtill synes
skäligt, att ytterligare sammanlagt 10 000 kronor beräknas till löneklassuppflyttningar
och vikarier.

I enlighet med det anförda kunna de olika anslagsposterna i fångvårdsstyrelsens
avlöningsstat beräknas på följande sätt.

Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän uppräknas
med lönen till en förste byråsekreterare i A 26, 9 327 kronor, samt vidare med
8 190 kronor, motsvarande avlöningskos ''madema för tre skrivbiträden (två av
dessa, placerade å centrala fångregistret, överföras till ordinarie stat; för det
tredje finnas medel nu ej beräknade, enär tjänstens innehavare tidigare uppehållit
högre icke-ordinarie befattning). Uppflyttningen av en byråsekreterarbefattning
å sociala avdelningen från A 21 till A 24 föranleder, med hänsyn
till förestående ombyte å tjänsten, icke någon anslagsuppräkning. Enär förevarande
post nu upptager medel till allenast den ena av byrådirektörstjänsterna
å sociala avdelningen och arbetskontoret, medför dessa tjänsters förändring
till extra ordinarie byråchefstjänster nedsättning av posten allenast
med belopp motsvarande lönen till en byrådirektör eller 11 706 kronor.
Höjningen av posten skulle i enlighet härmed stanna vid (9 327 + 8 190 —
11 706 = 5 811) 5 900 kronor och posten alltså uppföras med (164 300 +

5 900) 170 200 kronor.

Posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj : t, uppräknas i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag med

6 700 kronor till 15 400 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal beräknas medel till tva byråchefer a socialbyrån
och arbetsbyrån, 24 306 kronor, en förste byråinspektör å arbetsbyrån,

7 992 kronor, tre förste amanuenser, 16 902 kronor, samt till biträdespersonal
enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, 19 600 kronor, eller sammanlagt
68 800 kronor. Ä andra sidan minskas posten med arvodet till nu anställd
successionsvikarie för byrådirektören å arbetskontoret, 4 200 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225. 5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

samt lönen till tre skrivbiträden, 7 218 kronor, eller tillhopa 11 418 kronor.
De föreslagna personaländringarna medföra sålunda en nettohöjning med
(68 800 —11 418 = 57 382) 57 400 kronor. Härtill skulle komma en ökning
med 10 000 kronor för löneklassuppflyttningar och vikarier. Posten uppräknas
alltså med 67 400 kronor till (109 300 + 67 400) 176 700 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg höjes med hänsyn till de föreslagna
personaländringarna med 14 000 kronor till 48 000 kronor.

Anslaget uppföres alltså med (170 200 + 15 400 + 176 700 + 48 000)
410 300 (+ 94 000) kronor.

I personalförteckningen torde böra vidtagas erforderliga ändringar. Bland
annat böra byrådirektörstjänsterna å sociala avdelningen och arbetskontoret
upptagas å övergångsstat.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstyrelsen: -

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör .................................. B 2

2 byråchefer .................................. A 30

1 byrådirektör .................................. A 28

1 förste byråsekreterare ........................ A 26

1 kamrerare .................................... A 24

3 förste byråsekreterare ........................ A 24

2 aktuarier .................................... A 21

1 byråsekreterare .............................. A 21

2 assistenter ................................... A 16

1 kansliskrivare ................................ A 11

1 kontorist .................................... A 9

1 förste expeditionsvakt ........................ A 7

2 kanslibiträden ................................ A 7

2 expeditionsvakter ............................ A 5

3 kontorsbiträden .............................. A 4

4 skrivbiträden ................................ A 2

Tjänstemän å övergångsstat.

2 byrådirektörer ................................ A 28

1 kansliskrivare ........................... A 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 20.

2 byråchefer .................................. Eo 30

1 förste byråinspektör ......................... Eo 24

Kungl. Alaj:ts proposition nr 225.

67

Befattning Lönegrad

1 aktuarie .................................... Eo 21

1 byråsekreterare .............................. Eo 21;

Anm. Befattningen såsom kontorist må icke besättas så länge den å
övergångsstat uppförde kansliskrivaren kvarstår i tjänst.

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .......................... kronor 170 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis .. » 15 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal

............................ » 1767 00

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... » 48 000

Summa kronor 410 300;

dels ock till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1946/47 anvisa ett
förslagsanslag av ...................... kronor 410 300.

[2.] 2. Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är för
innevarande budgetår uppfört med 48 500 kronor samt disponeras enligt följande
omkostnadsstat, som fastställts av Kungl. Majit den 29 juni 1945.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård för personal m. m., förslagsvis .............. kronor 1000

2. Reseersättningar, förslagsvis ......................... » 5 000

3. Expenser, förslagsvis ................................ 5 40 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 2 500

Summa kronor 48 500.

I samband med statens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit, bland
annat, att anslagsposterna till reseersättningar och publikationstryck icke må
utan Kungl. Majits medgivande överskridas samt att av anslagsposten till
expenser förslagsvis 5 000 kronor må tagas i anspråk för bränsle, lyse och
vatten samt högst 35 000 kronor för övriga expenser.

I sin under föregående punkt omnämnda skrivelse den 8 februari 1946
har fångvårdsstyrelsen föreslagit höjning av anslagsposterna till reseersättningar,
expenser och publikationstryck.

Vad först angår anslagsbehovet lill reseersättningar framhåller
styrelsen, att posten under budgetåret 1944/45 med Kungl. Majits medgivan -

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

de överskridits (360 kronor), att anstaltsväsendets omorganisation och utbyggnad
kräver ett stort antal resor samt att inspektionsverksamheten under
den nya verkställighetslagens första år måste intensifieras för kontroll av lagens
tillämpning. Styrelsen föreslår därför en höjning av posten med 2 000
kronor till 7 000 kronor.

Förslaget om ökning av expensposten avser det till andra expenser
än bränsle, lyse och vatten anvisade beloppet. Beträffande dessa expenser
framhålles, att utgiftsökningar i olika hänseenden äro att vänta särskilt till
följd av straffverkställighetsreformen och de föreslagna personalförstärkningarna
inom styrelsen. Sålunda anföres:

Till följd av den nya verkställighetslagen måste ett stort antal blanketter
omarbetas och nytryckas. Då blanketterna måste tryckas i jämförelsevis
stora upplagor bliva kostnaderna betydande.

Överförandet från länsstyrelserna till fångvårdsstyrelsen av strafftidsberäkningen
samt de ärenden angående anstaltsplacering, som komma att åvila
styrelsen, medföra vidare avsevärt ökade utgifter för blanketter, skrivmaterial,
telefonsamtal m. lii. Ökningen av antalet befattningshavare kräver anskaffandet
av möbler, skrivmaskiner och andra inventarier samt i viss utsträckning
installerandet av nya telefonapparater och ökar överhuvud åtgången
av förbrukningsartiklar. Till en del måste nu nämnda utgifter belasta
innevarande budgetår men till större delen komma de att falla på nästa.
Städningsavtalet medför ökade utgifter, som ytterligare stegras genom ökningen
av antalet befattningshavare.

Från anslaget till övriga expenser bestridas vidare kostnaderna för underhåll
av samt — i viss utsträckning — drivmedel till styrelsens å centralfängelset
å Långholmen stationerade automobil. Slutligen erfordras liksom
under innevarande budgetår ett belopp av 400 kronor till nyanskaffning av
böcker till det i samband med ordnandet av fångvårdspersonalens utbildning
upprättade lånebiblioteket i straffrättsliga och kriminologiska ämnen.

På grund av vad sålunda anförts och då belastningen å anslagsposten
under budgetåret 1944/45 uppgått till i runt tal 60 000 kronor, anser styrelsen
det icke möjligt att för kommande budgetår beräkna posten lägre än
till 62 000 kronor, vilket innebär en höjning med 27 000 kronor. Rörande den
närmare beräkningen av utgifterna hänvisar styrelsen till följande tablå.

Renhållning och städning..................

Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. dyl...
Telegram, telefonabonnemang m. m. och

annonsering.............................

Inköp och underhåll av inventarier.........

Bokinköp, bindning av böcker och handlingar
m. m...................................

Utgifter för
1944/45

7 700 kronor
18 300 »

11 300 »

14 900 »

7 800 »

60 000 kronor

Beräknade utgifter
för 1946/47 ''

8 500 kronor
22 000 »

14 000 »

12 000 »

5 500 »

62 000 kronor.

Beträffande posten till publikationstryck åberopar styrelsen, att
denna post under kommande budgetår kommer att belastas med tryckningskostnader
för dels den redogörelse för straffverkställighetens syfte m. m.,

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

som jämlikt 24 § lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. skall finnas
tillgänglig för de intagna, och dels ny arbetsordning för fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten. Styrelsen föreslår därför, att posten höjes med 4 500
kronor till 7 000 kronor.

Styrelsens omkostnadsanslag skulle i enliget härmed höjas med sammanlagt
(2 000 + 27 000 + 4 500 =) 33 500 kronor till 82 000 kronor.

Statskontoret har ej funnit anledning till annan erinran mot fångvårdsstyrelsens
beräkning av förevarande anslag än att posten till sjukvård med
hänsyn till tidigare belastning och den nu föreslagna personalökningen syntes
böra uppräknas till åtminstone 2 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsens under senare år allt mer växande arbetsbörda och
därav föranledda personalförstärkningar ha medfört betydligt ökade omkostnader.
År 1944 höjdes därför förevarande anslag från 42 000 kronor
till 48 500 kronor. Av ökningen anvisades 6 000 kronor till expenser och
500 kronor till publikationstryck. Enär höjningarna delvis voro avsedda
för utgifter av engångsnatur, ansågs ytterligare uppräkning ej böra ske för
innevarande budgetår (II ht 1945 s. 79).

De nya arbetsuppgifter, som komma att åvila styrelsen under nästa budgetår
och de personalökningar, som fördenskull ansetts erforderliga, måste
medföra rätt avsevärda ytterligare kostnadsökningar. Med hänsyn jämväl
till den senast redovisade belastningen å anslaget synes det av fångvårdsstyrelsen
nu begärda beloppet, 82 000 kronor, ej böra nedsättas. Till sjukvård
m. m. bör härutöver, såsom statskontoret framhållit, anvisas ytterligare
1 000 kronor. Anslaget skulle alltså uppföras med 83 000 kronor.

Det kommande budgetårets utgifter bliva till stor del av engångsnatur. Frånsett
vissa kostnader för publikationstryck och inventarieanskaffning möter
emellertid nu svårighet att närmare bedöma i vilken utsträckning så kommer
att bliva fallet. I samband med att anslaget ställes till vederbörandes
förfogande bör därför föreskrift utfärdas örn sådan redovisning av utgifterna,
att därav framgår hur stort belopp som tagits i anspråk för kostnader
av engångsnatur.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

alt till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslag^anslag
av ................................ kronor 83 000.

[3.] 3. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är
i gällande riksstat uppfört med 4 423 000 kronor.

Kungl. Maj:! har den 29 juni 1945 fastställt följande personalförteckning
för fångvårdsanstalterna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46.

Departe ments chefen.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör av l:a klass ...................................... A 28

6 direktörer av 2:a klass .................................... A 26

1 förste pastor och Överlärare ...................... A 26

8 direktörer av 3:e klass .................................... A 24

4 pastorer och förste lärare .................................. A 24

2 kamrerare ................................................ A 22

1 arbetsassistent ............................................ A 21

2 assistenter av l:a klass .................................... A 20

12 assistenter av 2:a klass..................................... A 18

3 kronohäktesföreståndare av Ira klass ........................ A 18

1 lantbruksinspektor ........................................ A 17

11 assistenter av 3:e klass..................................... A 16

8 kronohäktesföreståndare av 2:a klass ........................ A 16

4 kronohäktesföreståndare av 3:e klass ........................ A 15

1 föreståndare vid fångkoloni................................. A 15

5 uppsyningsman av lia klass ................................ A 12

5 lärare i yrkesämne ........................................ A 12

10 uppsyningsman av 2:a klass ................................ A 10

5 yrkesmästare av l:a klass .................................. A 10

27 yrkesmästare av 2:a klass .................................. A 8

47 överkonstaplar ........................................... A 8

1 värmeledningsskötare tillika reparatör........................ A 7

402 vaktkonstapel- ........................................... A 6

4 första vaktfruar .......................................... A 6

36 vaktfruar ................................................ A 3

Tjänstemän å övergångsstat.

2 direktörer av 3:e klass..................................... A 24

1 assistent av l:a klass ...................................... A 20

1 uppsyningsman av 2:a klass ................................ A 10

2 överkonstaplar ........................................... A 8

1 kontorsbiträde ............................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

2 överläkare .............................................. Eo 28

6 förste läkare ............................................ Eo 28

4 överläkare .............................................. Eo 27

2 andre läkare ............................................ Eo 26

Anm. 1. Kronohäktesföreståndarbefattningarna av 2:a klass vid kronohäktena i Jönköping
och Falun må icke besättas så länge respektive å övergångsstat uppförda direktörer av 3:e klass
kvarstå i tjänst.

71

Kungl. \laj:ts proposition nr 225.

Anm. 2. Antalet ordinarie vakttruar må överstiga det i förteckningen angivna antalet under
förutsättning att motsvarande antal ordinarie vaktfrubefattningar hållas obesatta vid statens
vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter.

Anm. 3. De i personalförteckningen upptagna extra ordinarie tjänsterna skola inrättas från
och med den 1 januari 1946.

En av de i personalförteckningen uppförda kronohäktesföreståndarna av
3:e klass är avsedd för rannsakningshäktet i Kalmar. De i förteckningen upptagna
extra ordinarie befattningarna — samtliga läkartjänster ha inrättats
i samband med den från och med den 1 januari 1946 genomförda omorganisationen
av fångvårdens undersökningsväsende.

Den 29 juni 1945 har Kungl. Majit vidare fastställt följande avlöningsstat
för fångvårdsanstalten^, att tillämpas under budgetåret 1945/46.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis .............................. *

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis »

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ *

Summa kronor 4 423 000.

I samband med avlöningsstatens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit,
bland annat,

att av anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal finge under tiden
den 1 juli—den 31 december 1945 tagas i anspråk högst 690 000 kronor;

att vid fångvårdsanstalten^ finge tills vidare under budgetåret 1945/46
vara anställda högst följande antal extra ordinarie befattningshavare i 20
och lägre lönegrader, nämligen: 1 assistent av lia klass (vid ungdomsanstalten
å Mäshult), 1 assistent av 2:a klass (vid centralfängelset å Långholmen),
3 assistenter av 3:e klass utan fast placeringsort, 5 sociala kuratorer i lönegraden
Eo 10, 10 uppsyningsman av 2:a klass eller yrkesmästare av lia
klass, 21 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar, 6 socialassistenter
i lönegraden Eo 7 (från och med den 1 januari 1956), 119 vaktkonstaplar,
7 första vaktfruar, 13 vaktfruar ävensom under tiden den 1 juli—31 december
1955 8 kontorsbiträden och 17 skrivbiträden samt under tiden den 1 januari—den
30 juni 1956 15 kontorsbiträden och 13 skrivbiträden; samt

att såsom styresman för rannsakningshäktet i Kalmar skulle från och med
den 1 juli tills vidare till och med den 31 december 1945 vara anställd en
extra direktör i lönegraden Ex 24.

Begränsningen av medelsanvisningen under första budgethalvåret har skett
med hänsyn till nedgång i fångantalet. De extra ordinarie befattningar, som
tillkommit från och med den 1 januari 1946, lia inrättats vid fångvårdens
undersökningsavdelniingar. Medgivande alt anställa viss ytterligare ickeordinarie
personal har lämnats i samband med att beslut fattats örn inrättande
av kolonierna Solhyddan och Stöpsjön (jfr del följande s. 74).

2 204 300

182 400
1 527 500
508 800

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Efter framställning av fångvårdsstyrelsen har Kungl. Maj:t sedermera
medgivit fångvårdsstyrelsen att överskrida det för tiden den t juli—den 31
december 1945 under icke-ordinarieposten anvisade beloppet. Därest ifrågavarande
anslagspost i sin helhet kunde antagas bliva otillräcklig för utgifterna
under löpande budgetår, skulle det åligga fångvårdsstyrelsen att före
den 15 maj 1946 till Kungl. Majit inkomma med den framställning, som
med hänsyn till då föreliggande förhållanden kunde vara påkallad. Samtidigt
har Kungl. Majit medgivit fortsatt anställande till budgetårets slut av
en direktör i Ex 24 vid rannsakningshäktet i Kalmar.

Nyssnämnda direktörsbefattning har ursprungligen inrättats på grund av
det höga fångantalet under krigsåren. Av samma anledning lia under avlöningsstatens
anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar beräknats
medel till tillfälliga arvoden åt envar av styresmännen vid kronohäktena i
Linköping, Karlskrona och Örebro med 800 kronor samt åt envar av styresmännen
vid rannsakningshäktena i Halmstad och Hudiksvall med 600
kronor.

I sin skrivelse med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna har fångvårdsstyrelsen
framhållit, att man vid bedömande av fångvårdens
personalbehov under budgetåret 1 94 6/4 7 finge avväga å
ena sidan vilken personal, som kunde indragas till följd av nedgången i antalet
intagna i allmänhet, och å andra sidan vilka särskilda krav på personal
som uppstode till följd av den fortsatta utvecklingen av den öppna
anstaltsvården och av straffverkställighetsreformen i övrigt ävensom av
ikraftträdandet av lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt
m. m. En sådan avvägning vore i praktiken en svår uppgift och det vore
också nödvändigt att vid indragningar och förflyttningar till andra anstalter
hänsyn foges till personalen, så att övergångsförhållandena ej alltför hårt
drabbade befattningshavarna och deras familjer.

Beträffande straffverkställighetsreformens inverkan på personalbehovet
anföres i styrelsens skrivelse:

De av strafflagberedningen föreslagna vårdformerna medföra behov av
ökad personal i skilda hänseenden. Beredningen har själv (s. 163) med rätta
pekat på behovet av ökad personal för arbetsdriften. Vidare kräves ökad
personal pa anstaltsexpeditionema. Den individualisering av vården, som
skall komma till stånd, förutsätter ett nära samarbete mellan styrelsen och
anstalterna och anstalterna inbördes. Enbart en sådan sak som den föreskrivna
undersökningen av sådana intagna, vilka ha en strafftid av sex månader
eller däröver, liksom anstaltsplaceringen av fångklientelet över huvud,
medför omfattande expeditionellt arbete. Det är vidare uppenbart, att de intagna
under friare vårdformer kräva ökad tillsyn. Idrott och annan fritidssysselsättning
medför behov av personal, som äger förutsättningar för dessa
uppgifter. Där man med nuvarande system kunnat nöja sig med fåtaligare
personal, medför därför det nya, friare systemet krav på ökat antal tjänstemän.
Härtill kommer, att, när anstaltsorganisationen skall utökas med ett
ganska stort antal nya anstalter, varje anstalt kräver en viss minimipersonal,
vilket gör att personalökningen, relativt sett, blir större än om det gällt

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

73

att öka antalet platser på redan befintliga anstalter. Det är emellertid att
märka, att hela reformen bygger just på en organisation av små anstalter,
därför att det där finns möjlighet till verkningsfullare personlig påverkan
än på större. Utgiftsökningen för det ökade personalbehovet uppväges därför
av den bättre vård, som kan beredas den intagne.

I den nya verkställigheten ingår jämväl en rad andra faktorer, som äro
ägnade att medföra ökat arbete för personalen, t. ex. permissionerna, strävan
att bereda de intagna specialistvård å polikliniker och sjukhus, ävensom
föreskriften i lagens 39 §, att transport å järnväg i regel bör företagas i vanlig
personvagn.

För nästa budgetår beräknar styrelsen, att det nuvarande personalbeståndet
å de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna skall behöva förstärkas
dels för de slutna anstalterna med 30 vaktkonstap^, 3 vaktfruar och 6
skrivbiträden och dels för de öppna anstalterna med 8 föreståndare för
fångkoloni, 8 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar (rättare), 30
vaktkonstap^ och 8 första vaktfruar (husmödrar). Av personalförstärkningen
för de öppna anstalterna beräknas 1 föreståndare, 1 överkonstapel
och 1 första vaktfru för kolonien Sörbyn, vilken tagits i bruk under januari
1946, och övriga befattningar för de vid 1945 års höstriksdag beslutade sju
nya kolonierna (två av vaktkonstaplarna äro avsedda att tjänstgöra såsom
bilförare).

Vad angår personalbehovet vid den utbyggda organisationen av säkerhetsanstalter
föreslår styrelsen, att personalen vid den nya säkerhetsanstalten i
Karlstad utökas med en assistent av 3:e klass, en uppsyningsman av l:a
klass och en yrkesmästare av 2:a klass. Till assistentbefattningen av 3:e klass,
vars innehavare vore avsedd att tjänstgöra såsom redogörare, skulle transporteras
föreståndaren för det ena av de båda kronohäkten (Linköping och
Sundsvall), som enligt styrelsens förslag skulle nedläggas. Härom anföres:

Fängelsets räkenskaper föras för närvarande av en tjänsteman med överkonstapels
tjänsteställning; han äger därjämte uppbära ett arvode av 300
kronor för år för förandet av räkenskaperna för fångkolonien vid Stöpsjön,
som är administrativt ansluten till Karlstadsanstalten. Genom att Karlstadsanstalten
organiseras såsom säkerhetsanstalt med två kolonier komma redogörarebestyren
att ökas i sådan utsträckning, att en särskild redogörarebefattning
blir nödvändig vid anstalten. Styrelsen föreslår, att innehavaren av
tjänsten erhåller placering såsom assistent av 3:e klass i lönegrad A 16. Vid
bifall till detta förslag har styrelsen för avsikt att låta transportera en av de
nuvarande kronohäktesföreståndarna av 2:a klass i lönegrad A 16, som på
grund av styrelsens förslag örn nedläggande av vissa häkten icke vidare behövas,
till den nya befattningen såsom assistent av 3:e klass. Resultatet skulle
bli, att en av kronohäktesföreståndarebefattningarna av 2:a klass i lönegrad
A 16 utbytes mot en assistentbefattning av 3:e klass i samma lönegrad.

Utöver nyss angivna befattningar vid Karlstadsanstalten föreslås en ny
överkonstapelstjänst vid den slutna anstalt, som enligt styrelsens mening
skulle vara erforderlig utöver de nuvarande säkerhetsanstalterna i Norrköping,
Hall och Karlstad. För de fyra kolonierna till dessa anstalter beräknas
4 föreståndare, 4 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar (rättare),
16 vaktkonstaplar och 4 första vaktfruar (husmödrar).

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Det sålunda beräknade behovet av ytterligare personal vid anstalterna för
vanligt fångförvar och säkerhetsanstaltema — tillhopa 124 tjänster — kan,
enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelar, till en mindre del tillgodoses genom
överflyttning av personal från anstalter som skola nedläggas eller användas
i mindre omfattning än tidigare. På detta sätt skulle personalbehovet kunna
begränsas till sammanlagt 105 nya befattningar, nämligen 12 föreståndare
för fångkoloni, 1 uppsyningsman av Ira klass, 12 (—2) yrkesmästare av
2:a klass eller överkonstaplar, 62 (— 14) vaktkonstaplar, 12 första vaktfruar
(husmödrar) samt 6 skrivbiträden (—3 vaktfruar). Koloniföreståndarna
skulle placeras i 15 lönegraden. Hälften av dessa skulle uppföras å ordinarie
stat. likaså uppsyningsman!^ av 1 :a klass, en vaktkonstapel och halva
antalet yrkesmästare-överkonstaplar och första vaktfruar. övriga tjänster
skulle upptagas å extra ordinarie stat utom 48 av vaktkonstapelsbefattuingama,
vilkas innehavare skulle vara extra tjänstemän.

Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen beräknat medel till vissa
befattningar utöver nu angivna 105 tjänster, nämligen dels till personal vid
de under 1945 inrättade kolonierna Solhyddan och Stöpsjön och dels till 2
vaktfruar, vilka skulle överflyttas från avlöningsstaten för statens vid fångvårdsanstalter
anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter till fångvårdsanstalternas
avlöningsstat. Vad angår personalen vid nämnda kolonier meddelar
styrelsen, att å Solhyddan anställts en föreståndarinna med löneställning
såsom assistent i Ex 12 — enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t

samt dessutom 2 första vaktfruar. Beträffande Stöpsjön erinrar styrelsen,
att Kungl. Maj :t i samband med att beslut fattats om koloniens inrättande
medgivit, att där linge anställas en tjänsteman med uppgifter motsvarande
föreståndares vid fångkoloni, en tjänsteman med uppgifter motsvarande överkonstapels
samt 6 vaktkonstaplar och 2 kokerskebiträden. Då några medel
till ifrågavarande 13 befattningshavare vid Solhyddan och Stöpsjön icke beräknats
i gällande stat, har styrelsen räknat upp anslaget med avlöningskostnadema
för dem.

Beträffande de till överflyttning föreslagna vaktfruarna anför styrelsen:

Med hänsyn till att det är önskvärt med gemensam lief ord ringsgång för
vaktfruar vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och
alkoholistanstalter och för vaktfruar vid fångvårdsanstalten^ har enligt riksdagens
medgivande föreskrivits, att det fastställda antalet ordinarie vaktfruar
vid fångvårdsanstalten^ må överskridas i den mån ordinarie vaktfrubefattningar
till motsvarande antal hållas obesatta vid det andra slaget av anstalter.
Sådan överflyttning har nu ansetts böra ske i fråga örn två vaktfruar.
Anslaget till statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter:
Avlöningar bär föreslagits nedsatt med vederbörligt belopp.

Ytterligare föreslår styrelsen fem nya tjänster såsom sociala kuratorer i
Eo 10, en vid vardera av centralfängelset i Härnösand, ungdomsanstalten å
Skenäs samt säkerhetsanstaltema i Norrköping, å Hall och i Karlstad.

Sammanfattningsvis innebär alltså fångvårdsstyrelsens förslag, att medel
skulle beräknas för (105 + 13 + 2 + 5) 125 nya tjänster å fångvårdsstaten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

75

De av fångvårdsstyrelsen för nästa budgetår föreslagna ändringarna beträffande
anstaltsorganisationen skulle föranleda ändrad placering av
vissa tjänster. I samband med nedläggandet av straffanstalten å Svartsjö
borde sålunda tre av de nu å övergångsstat uppförda befattningarna —
en assistenttjänst av 1 :a klass och två överkonstapelstjänster — vilka tidigare
överförts från staten för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, återföras till sistnämnda
anstalts stat. Härom anföres:

A övergångsstaten för fångvårdsanstalterna finnas för närvarande bland
annat en assistent av lia klass, en uppsyningsman av 2:a klass och två överkonstaplar.
Ifrågavarande befattningshavare, som tidigare voro uppförda å
övergångsstat å den för tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö fastställda
personalförteckningen, överfördes från och med den 1 juli 1943 till
fångvårdens stat, dock alltjämt kvarstående å övergångsstat. Anledningen
härtill var, att dessa befattningshavare användes uteslutande vid den å Svartsjö
inrättade straffanstalten. När straffanstalten nu, såsom styrelsen föreslår,
nedlägges, böra assistenten och överkonstaplarna återföras till tvångsarbetsoch
alkoholistanstaltens övergångsstat och ordinarieposten å fångvårdsanstalten^
avlöningsstat nedsättas med lönekostnaden för dessa tre befattningshavare.
På grund av omorganisationen inom fångvården har styrelsen
nämligen funnit att endast uppsyningsmannen i fortsättningen kan beredas
tjänstgöring inom fångvården. Styrelsen har i särskild underdånig skrivelse
(till socialdepartementet) hemställt att nämnda tre befattningshavare måtte
återföras till tvångsarbetsanstalten övergångsstat.

Förutom att nedlägga straffanstalten å Svartsjö är det, såsom av det föregående
framgår, fångvårdsstyrelsens avsikt att nedlägga kronohäktena i Linköping
och Sundsvall samt att starkt begränsa användningen av kronohäktet
i Karlskrona. Beträffande styresmännen vid dessa tre anstalter — kronohäktesföreståndare
av 2:a klass i A 16 — föreslår styrelsen, som redan nämnts
(s. 73), att en befattning förändras till assistenttjänst av 3:e klass i A 16
och placeras vid säkerhetsanstalten i Karlstad. Den andra befattningen beräknas
på motsvarande sätt bli erforderlig vid anstalten i Kalmar, som skulle
förändras till straffängelse. Den tredje befattningen anser styrelsen, med
hänsyn till att innehavaren bomme att avgå med pension örn något mer än
ett år. böra överföras till övergångsstat. Genom att två kronoliäktesföreståndare
av 2:a klass transporterades till assistenter av 3:e klass kunde två extra
assistenttjänster av 3:e klass, vartill medel beviljats av 1944 års riksdag (II
ht 1944 s. 99 f.), indragas. Den begränsade användningen av anstalten i
Karlskrona möjliggjorde vidare nedflyttning av styresmansbefattningen därstädes
till uppsyningsman av 2:a klass (A 10).

Förslaget örn förändring av rannsakningshäktet i Kalmar till straffängelse
bör enligt fångvårdsstyrelsens mening vidare medföra, att styresmansbefattniingen
där, som nu uppehälles av en extra direktör i Ex 24, förändras till
en ordinarie tjänst i A 24. Därvid skulle den nu för Kalmaranstalten avsedda
kronohäktesföreståndart jönsten av 3:c klass indragas och ett till direktören
därstädes utgående arvode å 1 000 kronor för bestyr med kolonien Ödevata
nedsättas till 300 kronor. Styrelsen anför:

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I och med att kronohäktet i Linköpins nedlägges samt användningen av
anstalten i Karlskrona begränsas, får anstalten i Kalmar med den därtill
anslutna kolonien Ödevata starkt ökad betydelse som fångvårdsanstalt för
östra Götaland. Styrelsen anser sig därför böra föreslå, att styresmansbefattningen
där, som nu uppehälles av en extra direktör i lönegrad Ex 24, blir
ordinarie tjänst i A 24. Denna uppfattning har föreslagits jämväl av strafflagberedningen.
Medel finnas för närvarande icke beräknade för någon ordinarie
styresmansbefattning vid Kalmaranstalten, men däremot finnes å personalförteckningen
för fångvårdsanstalterna uppförd en befattning såsom
kronohäktesföreståndare av 3:e klass, avsedd för rannsakningshäktet i Kalmar.
Då styrelsen icke anser det under alla förhållanden givet, att någon av de å
övergångsstat uppförda direktörerna av 3:e klass kan förflyttas till Kalmaranstalten,
böra under ordinarie-posten medel beräknas till en direktör av
3:e klass. Samtidigt nedsättes icke-ordinarieposten med lönen till den extra
direktören i Kalmar, varjämte det nu med 1 000 kronor utgående arvodet till
den extra direktören för bestyret med Ödevata-kolonien skulle kunna minskas
till 300 kronor. Såsom förut framhållits, anser styrelsen nödvändigt med hänsyn
till Kalmaranstaltens ökade betydelse efter den 1 juli 1946 såsom anstalt
för vanligt fångförvar, att en assistent placeras vid Kalmaranstalten. Detta
skulle ske genom att en kronohäktesföreståndare av 2:a klass överflyttas till
anstalten, som skulle hänföras till straffängelserna.

I detta sammanhang hemställer styrelsen vidare att befattningen såsom
styresman för rannsakningshäktet i Halmstad uppflyttas från A 10, uppsyningsman
av 2:a klass, till A 15, kronohäktesföreståndare av 3:e klass:

Såsom styresman vid rannsakningshäktet i Halmstad tjänstgör för närvarande
en uppsyningsman av 2:a klass i lönegrad A 10, som därjämte under
tiden 1 juli 1944—31 december 1945 uppburit tillfälligt arvode om 600 kronor
per år med hänsyn till de på grund av det höga fångantalet ökade arbetsuppgifterna.
Lönesättningen såsom uppsyningsman av 2:a klass måste med
den användning av anstalten som styrelsen avser och med hänsyn till de
skärpta krav som med straffverkställighetens genomförande komma att ställas
på styresmännen betraktas som alltför låg. Strafflagberedningen har föreslagit,
att styresmanstjänsten vid nämnda anstalt placeras i lönegrad A 18,
men styrelsen anser sig i nuvarande läge böra stanna vid att styresmannen
får ställning såsom kronohäktesföreståndare av 3:e klass i lönegrad A 15.

Beträffande personal en vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
har fångvårdsstyrelsen — under erinran att anslag för den
nya personalorganisationen vid undersökningsväsendet i gällande stat upptagits
allenast för tiden den 1 januari—den 30 juni 1946 — nu beräknat
ifrågavarande avlöningskostnader för helt år; därvid har anslaget nedsatts
med motsvarande för senare halvåret 1945 beräknade arvodeskostnader för
sinnessjukläkarpersonal (jfr prop. 240/1945 s. 12 och det följande). Beträffande
de högre undersökningsläkartjänsterna — 2 överläkare i Eo 28, 6 förste
läkare i Eo 28 och 4 överläkare i Eo 27 — hemställer styrelsen samtidigt, att
de från och med nästa budgetår överföras till ordinarie stat. Styrelsen hänvisar
härvid till innehållet i en av styrelsen den 27 oktober 1945 avlåten
skrivelse till Kungl. Majit angående löneställningen för ifrågavarande läkare.
I skrivelsen anfördes bland annat:

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vid det förestående tillsättandet av ifrågavarande tjänster vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar torde en ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus icke
kunna förordnas att inneha extra ordinarie befattning vid någon fångvårdens
sinnessjukavdelning med lägre lönegradsplacering utan att han avgår från sin
ordinarie tjänst. Det torde visserligen icke vara tekniskt uteslutet att förordna
ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus att inneha extra ordinarie tjänst i
samma lönegrad vid en fångvårdens sinnessjukavdelning med frånträdande
av utövningen av sin ordinarie tjänst, men ett sådant förtärande torde icke
vara ägnat att göra de nya tjänsterna lockande. Vid sadant iörhallande befarar
fångvårdsstyrelsen att till ifrågavarande tjänster icke komma att anmäla
sig sökande med erforderlig kompetens. Styrelsen anser därför, att åtgärder
mäste vidtagas för att till de högre undersökningsläkartjänsterna — alltså
ej andre läkartjänsterna — erhålla sökande bland kompetenta förste läkare
eventuellt överläkare vid statens sinnessjukhus.

Såsom provisorisk anordning får fångvårdsstyrelsen föreslå, att överläkareoch
förste läkartjänsterna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar, icke tillsättas,
därest överläkare eller förste läkare vid statliga sinnessjukhusen finnas
bland de sökande och i första hand prövas böra ifrågakomma, utan att
i stället allenast vakansförordnanden meddelas å dem. Härvid bör den förordnade
läkaren bibehållas vid sin å egen tjänst utgående lön, omräknat till
den dyrort, där han blir placerad. Härutöver bör vid sådant vakansförordnande
å överläkartjänst vederbörande, om han är överläkare vid statligt sinnessjukhus,
få uppbära den hyresersättning, Kungl. Maj:t bomme att bestämma,
samt, örn han är förste läkare, dels vikariatsersättning enligt samma
grunder, som gälla vid förste läkares förordnande på högre befattning vid
statliga sinnessjukhus, dels ock nämnda hyresersättning. Överläkare vid statligt
sinnessjukhus, som erhållit förordnande vid sinnessjukavdelning inom
fångvården, finge givetvis avstå bostad, som upplåtits till honom vid statligt
sinnessjukhus.

Under erinran att i enlighet med den sålunda gjorda framställningen endast
vakansförordnanden meddelats å två av överläkartjänsterna ävensom att två
av de fyra övriga överläkartjänsterna tillsatts med ordinarie andre läkare
vid statliga sinnessjukhus, anför styrelsen såsom ytterligare motivering för
att överföra ifrågavarande tjänster till ordinarie stat:

Genom att ordinarie läkare vid statliga sinnessjukhus utnämnas till innehavare
av eller erhålla vakansförordnande å extra ordinarie läkartjänster
vid fångvårdens sinnessjukavdelningar kunna de ordinarie tjänsterna vid de
statliga sinnessjukhusen icke besättas med ordinarie innehavare. Detta är ur
den statliga sinnessjukvårdens synpunkt en stor olägenhet. För rekrytering
vid fångvården synes det nödvändigt, att de betydelsefulla tjänsterna som
överläkare och förste läkare bli uppförda såsom ordinarie. Då det likaledes
ur allmänt förvaltningsmässiga synpunkter måste anses synnerligen önskvärt,
att de nuvarande, för dessa särskilda fall tillskapade avlöningsbestämmelserna
avlösas av de vanliga bestämmelserna, får styrelsen ånyo hemställa
att överläkare- och förste läkaretjänsterna uppföras ä ordinarie stat.

1 fråga örn övriga högre tjänster föreslår fångvårdsstyrelsen indragning
av två vakanta pastors- och förste lä rarbefattningar,
nämligen befattningarna vid central fängelserna å Härlanda och i
Växjö. Enär de uppgifter, som åvilat pastorerna vid dessa anstalter, numera
enligt medgivande av Kungl. Maj:! fullgjordes av utomstående prästmän mot

78

Kungl. Mcij.ts proposition nr 225.

visst arvode, kunde två befattningar såsom pastor och förste lärare utgå ur
personalförteckningen och antalet sådana befattningar upptagas med 2 i
stället för 4. Anslaget hade tidigare nedsatts med lön till pastorn och förste
läraren vid centralfängelset i Växjö och borde nu minskas jämväl med lönen
till pastorn och förste läraren vid centralfängelset å Härlanda.

Ytterligare hemställer fångvårdsstyrelsen dels örn uppfattning av ett extra
ordinarie kontorsbiträde vid centralfängelset å Långholmen till ordinarie
kanslibiträde och dels örn anvisande av ökade medel — 25 400 kronor —
till vikarier för deltagare i utbildningskurser:

Den stora arbetsbördan å kamrerarkontoret vid centralfängelset å Långholmen
har vid upprepade tillfällen varit föremål för styrelsens uppmärksamhet.
Styrelsen har därvid icke kunnat undgå att observera, att arbetsuppgifterna
för det till kamrerarens förfogande stående extra ordinarie kontorsbiträdet
— uträkning av lönen för cirka 250 befattningshavare, förande
av anslagstabeller m. m. — ovillkorligen påkallar en högre lönegradsplacering.
Löneutredningen för viss fångvårdspersonal har föreslagit inrättande
av kanslibiträdesbefattningar vid vissa anstalter. Styrelsen får hemställa,
att en kanslibiträdestjänst måtte inrättas jämväl vid centralfängelset å Långholmen
och att alltså en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning måtte få
utbytas mot en ordinarie kanslibiträdestjänst.

I fångvårdsstyrelsens utredning angående fångvårdspersonalens utbildning
och rekrytering har styrelsen beräknat utgifterna för vikarier för befattningshavare,
som deltaga i sådan kurs, till 32 000 kronor, att belasta anslagsposten
å fångvårdsanstaltemas avlöningsstat till avlöningar till övrig ickeordinarie
personal. För sådant ändamål har tidigare anvisats sammanlagt
12 600 kronor, därav 10 000 kronor från och med budgetåret 1945/46. Ytterligare
(32 000 — 12 600) 19 400 kronor skulle alltså erfordras. Med hänsyn
till den föreslagna ändrade lönegradsplaceringen för vaktkonstaplar och vaktfruar
och till att tillfälliga befattningshavare numera äga uppbära arvodestillägg
motsvarande provisoriskt lönetillägg uppgå emellertid de årliga kostnaderna
för vikarier till 38 000 kronor i stället för 32 000 kronor, varför anvisande
av ytterligare (38 000— 12 600) 25 400 kronor skulle erfordras.

Beträffande anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar
(jfr statsliggaren s. 42 f.) har fångvårdsstyrelsen till en början
räknat med vissa nedsättningar av anslaget. En automatisk nedsättning
till ett belopp av (47 500 + 9 500) 57 000 kronor skulle sålunda uppkomma
i samband med omorganisationen av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet
(prop. 240/1945 s. 12):

För budgetåret 1946/47 bortfalla de för innevarande budgetår till arvoden
åt vissa sinnessjukläkare och vikarier för dessa beräknade beloppen, 47 500
kronor. Till ersättning åt icke heltidsanställda läkare för sinnesundersökningar
enligt taxa samt kostnad för renskrivning av utlåtandena däröver har
för budgetåret 1945/46 upptagits ett belopp av 14 500 kronor. Detta belopp
kan för budgetåret 1946/47 minskas till 5 000 kronor, enär ersättning för
utlåtande endast skall utgå till sinnessjukläkarna i Växjö och Visby. Anslagsposten
kan alltså på denna grund sänkas med (14 500 — 5 000) 9 500
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

79

Det tidigare under punkten [l] anmälda förslaget om överförande till
fångvårdsstyrelsens stat av arvodet till ett jordbrukstekniskt biträde skulle
medföra en nedsättning med 1 500 kronor. Genom indragning i enlighet med
vad verkställighetslagen förutsätter av de nuvarande tillsyningsmannabefattningarna
vid vissa fångvårdsanstalter — kronohäktet i Sundsvall, rannsakningshäktena
i Hudiksvall och Haparanda, ungdomsanstalten i Ystad
och vårdanstalten i Västervik —- skulle inbesparas (570 + 570 -t- 495 +
450 + 570) 2 655 kronor. Ytterligare 8 360 kronor skulle inbesparas genom
indragning eller nedsättning av arvoden i samband med de för nästa budgetår
föreslagna ändringarna beträffande anstaltsorganisationen:

Om, såsom styrelsen föreslår, kronohäktena i ^Linköping och Sundsvall
nedläggas från och nied den 1 juli 1946, kunna vissa arvoden indragas, nämligen
till styresmannen i Linköping 800 kronor, till läkarna (1 200 + 1 080)
2 280 kronor samt till predikanterna (1 200 + 1 080) 2 280 kronor, eller sammanlagt
(800 + 2 280 + 2 280) 5 360 kronor.

Styrelsen har i det föregående föreslagit, att användningen av kronohäktet
i Karlskrona skulle begränsas. Detta medför dels att det särskilda arvodet
till styresmannen, 800 kronor, kan indragas, dels ock att arvodena å 1 200
kronor till läkaren och predikanten kunna nedsättas. Styrelsen anser ett belopp
av sammanlagt 1 200 kronor erforderligt till arvoden åt dessa arvodister
vid begränsad användning av häktet. Å posten skulle alltså kunna inbesparas
(800 + 2 400 — 1 200) 2 000 kronor.

Straffanstalten å Svartsjö skall nedläggas----. Till kroppssjukläkare

vid straffanstalten utgår för närvarande ett arvode av 1 000 kronor för år,
vilket kan indragas.

Vid bifall till förslaget om inrättande av en direktörstjänst av 3:e klass
vid Kalmaranstalten kunde vidare det till direktören där nu utgående arvodet
för bestyr med kolonien Ödevata nedsättas med 700 kronor till 300
kronor.

Av de tillfälliga arvoden, som på grund av den höga beläggningen under
krigsåren utgått till styresmännen vid kronohäktena i Linköping, Karlskrona
och örebro samt rannsakningshäktena i Halmstad och Hudiksvall skulle —
förutom arvodena vid förstnämnda två anstalter — även arvodena vid Halmstad
och Hudiksvall, vardera å 600 kronor, bortfalla. Arvodet till föreståndaren
vid örebroanstalten anser styrelsen däremot böra bibehållas, enär det
föreslagna nedläggandet av kronohäktet i Linköping skulle återverka på arbetet
vid kronohäktet i örebro, som inom ett stort område bleve den enda
straffanstalten för vanligt fångförvar.

A andra sidan räknar styrelsen även med ett flertal anslagsökningar
å arvodesposten väsentligen föranledda av straffverkställighetsreformen.
Till arvoden åt vissa ledamöter i de anstaltsnämnder, som
skola inrättas jämlikt 4 § straffverkställighetslagen, begär styrelsen sålunda
15 000 kronor:

Enligt 4 § straffverkställighetslagen skall vid fångvårdsanstalt finnas en
anstaltsnämnd, bestående av styresmannen och fyra av Kungl. Maj:t utsedda
personer. Till belysande av nämndens arbetsuppgifter får styrelsen referera
följande ur 4 § straffverkställighetslagen:

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

»Styresmannen skall, där det kan ske utan dröjsmål, till överläggning i
nämnden upptaga frågor örn fånges hållande i enrum under arbete eller fritid,
om disciplinära åtgärder och om eftervård ävensom andra viktigare frågor.
Nämnden har ock alt avgiva yttrande över ansökning örn nåd eller villkorlig
frigivning samt att behandla ärende som fångvårdsstyrelsen hänskjuter
till nämnden eller vars upptagande påkallas av ledamot.

Nämnden må besluta framställning till Konungen eller fångvårdsstyrelsen
angående de intagnas behandling eller förhållandena å anstalten i övrigt.

Utöver vad nu sagts har nämnden att medverka till upprätthållandet av
önskvärd förbindelse mellan intagen och honom närstående samt att främja
arbetsanskaffning åt intagen, som skall lämna anstalten.

De ledamöter av nämnden sorn icke på grund av sin tjänst hava att taga
befattning med de intagna åligger att under regelbundna besök å anstalten
följa de intagnas behandling.»

Strafflagberedningen har i sitt betänkande (s. 344) räknat med att arvoden
skulle utgå till de från fångvården fristående ledamöterna i anstaltsnämnderna
och har beräknat kostnaderna till 5 000 kronor.

Den ändrade utformning, som verkställighetslagens bestämmelser örn anstaltsnämnd
erhållit under riksdagsbehandlingen, medför, att kostnaderna
för nämndernas organisation och verksamhet bli högre än vad strafflagberedningen
beräknat. Bland annat blir antalet nämnder större än som förutsatts
av beredningen, vilken ej räknat med anstaltsnämnder vid ungdomsanstaltema.
Antalet ledamöter, som ej äro tjänstemän vid fångvården och
som alltså böra åtnjuta ersättning för sina uppdrag, har vidare ökats från
två till tre. De uttalanden, som riksdagen gjort angående nämndernas verksamhet,
torde slutligen medföra, att denna får vidgad omfattning och betydelse.

Styrelsen ansluter sig till beredningens ståndpunkt, att ersättning bör utgå
till ledamot av anstaltsnämnd, som icke är fångvårdstjänstemän. Vid sina
överväganden örn ersättningens natur har styrelsen stannat för att föreslå,
att ledamot av anstaltsnämnd skall beträffande rätten till och sättet för ersättning
jämställas med nämndemännen i häradsrätterna. Den ledamot, som
utsetts till ordförande, bör med hänsyn till hans särskilda åligganden erhålla
något högre ersättning.

Styrelsen föreslår, att till sådan ledamot av anstaltsnämnd, som icke är
tjänsteman vid fångvården, må, om han icke utsetts till ordförande, från och
med den 1 juli 1946 för deltagande i nämndens sammanträden utgå resekostnads-
och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass II E

1 allmänna resereglemente!, dock att 17 § 1 och 2 mom. icke skall äga tilllämpning
vid bedömande av ledamots rätt till dagtraktamente. Vidare föreslår
styrelsen, att till ordförande må från och med den 1 juli 1946 för deltagande
i nämndens sammanträden utgå resekostnads- och traktamentsersättning
efter rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet,
dock att vid bedömande av ordförandens rätt till dagtraktamente 17 § 1 och

2 mom. resereglementet icke skall äga tillämpning.

Styrelsens förslag innebär, att ordföranden skulle för sammanträdesdag
äga uppbära traktamente med 15 kronor och annan ledamot, därest han icke
är fångvårdstjänstemän, 10 kronor.

Styrelsen får erinra örn att icke lagfarna ledamöter av övervakningsnämnd
äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass
II E i allmänna resereglementet, dock att 17 § 1 mom. icke skall
äga tillämpning vid bedömande av ledamots rätt till dagtraktamente.

Styrelsen har även övervägt, huruvida ledamot av anstaltsnämnd, som icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

81

på grund av sin tjänst har att taga befattning med de intagna, skulle erhålla
ersättning jämväl för de regelbundna besök, som det åligger honom
att företaga å anstalten för att följa de intagnas behandling. Vägande skäl
kunna anföras för en sådan anordning; hesöken komma att taga tid och i
vissa fall, då ledamoten är bosatt å annan ort, föranleder besöket utgifter
för resan. Så blir i allmänhet fallet, då anstalten är belägen på landet, eller
då flera anstalter ha gemensam anstaltsnämnd. Å andra sidan torde uppdraget
böra betraktas som ett medborgerligt förtroendeuppdrag, vilket i viss
utsträckning får utföras utan ersättning. Det må erinras örn att övervakare
över villkorligt dömda och tillsynsmän över villkorligt frigivna, utskrivna
m. fl. för resor, som de företaga för uppdragets fullgörande, erhålla ersättning
endast för resekostnaden. Styrelsen anser, att åtminstone tills vidare
samma regel bör gälla för ledamot av anstaltsnämnd, som utan att deltaga
i sammanträde med nämnden besöker anstalten för att följa de intagnas
behandling.

I avvaktan på närmare erfarenhet om anstaltsnämndernas arbetsbörda får
styrelsen föreslå, att ett belopp av 15 000 kronor upptages till resekostnadsoch
traktamentsersättningar åt från fångvården fristående ledamöter i anstaltsnämnderna.

Till läkararvoden i anledning av det nya observation sförfarandet
i fråga om långtidsfångar beräknar styrelsen vidare 22 000 kronor:

Jämlikt 56 § straffverkställighetslagen skall den, som skall undergå ungdomsfängelse,
intagas å särskild mottagningsavdeining, där han skall underkastas
särskild undersökning till ledning för anstaltsplaceringen och den fortsatta
behandlingen. Delta sker för närvarande vid ungdomsanstalten i Nyköping
beträffande män och vid centralfängelset i Växjö beträffande kvinnor.

Jämlikt 63 § straffverkställighetslagen skall till förvaring eller internering
dömd intagen underkastas liknande undersökningslörfarande.

Elt sådant undersökningslörfarande skall jämlikt 43 § tillämpas jämväl
beträffande straff- och fängelsefångar, när strafftiden uppgår lill minst sex
månader. Undersökningarna skola äga rum å särskilda observationsavdelningar
vid vissa anstalter. Strafflagberedningen har i sitt betänkande (s. 241)
räknat med alt av det slutna anstaltsutrymme, som enligt beredningens förslag
skulle finnas för straff- och fängelsefångar, följande platsantal skulle
disponeras såsom observationsplatser: Ny Stockholmsanstait 50; Växjö 15;
Växjötrakten (för kvinnor) 10; Visby 5; Malmö 25; Härlanda 20; Vänersborg
10; Härnösand 20; Östersund 5; Umeå 5; Summa platser 165.

Straffiagberedningen har förklarat (s. 333), att det av beredningen föreslagna
observations!örfarandet föranleder, att ökade medel mäste städas till
förfogande för arvoden åt läkare vid observationsanstalterna. I vissa fall
borde tilläggsarvode utgå åt kroppssjukläkaren vid anstalten, i andra borde
en särskild psykiater anlitas mot årsarvode. 1 elt fall — vid Slockliolmsanstalten
— borde en sinnessjukläkare anställas på heltid; i den män han ej
erhölle full sysselsättning kunde lian lämpligen biträda på sinnessjukavdelningen.
Den sammanlagda ökningen av läkararvodena beräknade beredningen
till 22 000 kronor.

Beträffande observationsavdelningarnas förläggning har fångvårdsstyrelsen
dea uppfattningen, att strafflagberedningens ovan återgivna förslag i vad
gäller straff- och fängelsefångar i huvudsak torde kunna följas. Härjämte
Ilar man emellertid att räkna nied observationsavdelningar jämväl för förvarade
och internerade. Dessa avdelningar böra lämpligen förläggas för män
till mottagningsavdelningarna i Norrköping och Karlstad samt för kvinnor
till mollagningsavdelningen i Växjö. För till ungdomsfängelse dömda bär lik Bihany

lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 223. 6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

som nu är fallet undersökningen verkställas å mottagningsavdelningarna i
Nyköping (för män) och i Växjö (för kvinnor).

Inrättande av observationsavdelningar vid vissa anstalter bör icke utgöra
hinder för att undersökning i vissa fall kan företagas även annorstädes, därest
kompetent läkare står till förfogande. Sådana undantag kunna betingas
av att det befinnes lämpligt att icke förflytta intagen från den anstalt, där
ban vistas, när straffet eller skyddsåtgärden skall verkställas. Man bär också
att räkna med att det kan inträffa, att intagen till följd av särskilda förhållanden
måste sändas till anstalt, där observationsavdelning ej finnes inrättad.

Vad angår antalet straff- och fängelsefångar, som skola hänvisas lill undersökning,
hade strafflagberedningen på grundval av 1942 års siffror räknat
med ett antal av omkring 1 250. Med hänsyn till tendensen till minskning av
antalet fångar med längre strafftider, torde antalet undersökningsfall icke
behöva beräknas högre än 900. Härtill skall läggas antalet nykomna förvarade
och internerade, som åtminstone under nästa budgetår ej torde överstiga
200. Slutligen tillkomma minst 200 till ungdomsfängelse dömda, vilka ej
medtagits i strafflagberedningens beräkningar. Antalet undersökningsfall
skulle alltså omfatta omkring 1 300 personer.

Beträffande formen för beredande av ersättning åt de läkare, som utföra
observationerna, har strafflagberedningen som nämnts anvisat två olika förfaringssätt.
Härjämte torde man emellertid jämväl böra räkna med att i vissa
fall ersättning kan utgå med visst belopp för varje undersökning så som fallet
är t. ex. när tjänsteläkare utfärdar läkarintyg enligt lagen den 22 juni
1939 örn särskild förundersökning i brottmål; ersättningen utgår då med
30 kronor.

Troligen kommer ett system, inbegripande alla tre formerna, att behöva
användas. Vid bestämmande av vilken ersättningsform som bör ifrågakomma
vid vane särskild anstalt får hänsyn tagas till anstaltens typ samt tillgången
på lämplig läkare. Det torde få ankomma på fångvårdsstyrelsen att
i förslag till regleringsbrev för budgetåret 1946/47 framlägga en närmare utformad
plan för observationsavdelningarnas förläggning, ävensom förslag till
formen för ersättningen.

Vad det nu gäller är att söka fixera totalkostnaderna. Ehuru det är förenat
med svårigheter att för närvarande bedöma dessa, anser styrelsen möjligt
att hålla kostnaden inom ramen av det av strafflagberedningen föreslagna
beloppet, 22 000 kronor.

Med anledning av ikraftträdandet av lagen örn förvaring och internering
i säkerhetsanstalt hemställer styrelsen, att till arvoden åt rådgivande
psykiater, vid envar av säkerhetsanstalterna i Norrköping och
Karlstad, beräknas (2 X 2 400) 4 800 kronor:

Behovet av psykiatrisk rådgivning blir särskilt framträdande vid de slutna
anstalterna, där i många fall de ur behandlingssynpunkt mera svårartade
komma att samlas. Vid säkerhetsanstalten å Hall utövas den psykiatriska
rådgivningen av överläkaren å sinnessjukavdelningen å Håga (utan särskild
ersättning). Vad som erfordras ytterligare är anställande av psykiater vid
envar av säkerhetsanstalterna i Norrköping och Karlstad. Vid bestämmandet
av storleken av det arvode, som skulle utgå till envar av nämnda psvkiatriker
måste hänsyn tagas till den omständigheten, att enligt straffverkställighetslagen
säkerhetsanstaltens läkare och då främst dess psykiater tillerkänts
ett betydande inflytande vid behandling av klientelet (67 §). Styresmannen
har sålunda ålagts att samråda med läkaren: vid meningsskiljaktighet mellan
styresman och läkare skall i vissa fall frågan hänskjutas till fångvårds -

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

styrelsen. Med den ställning psykiatern härigenom fått kan det till honom
utgående arvodet icke sättas lägre än 2 400 kronor. Självfallet skall det åligga
honom att jämväl vid behov lämna psykiatrisk vard åt dem, som äro intagna
å till säkerhetsanstalt hörande kolonier.

För den händelse psykiatern ej är bosatt på orten, bör han enligt styrelsens
mening äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning.

För kroppss jukläkaren vid centralfängelset å Långbo
1 m e n föreslår styrelsen en höjning av nu utgående arvode a 7 200 kronor
till 9 600 kronor — frånsett dvrtids- och kristillägg:

Arvodet till kroppssjukläkaren utgår sedan den 1 juli 1936 med 7 200
kronor per år, vartill kommer dyrtidstillägg och kristillägg*med 46 %, varför
hela ersättningen för närvarande uppgår till 10 454 kronor.

Boye tillträdde den 1 januari 1939 och har under sin mer än sexåriga
tjänstetid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt bestritt sin befattning. Till följd
av det intresse Boye visat och det förtroende han åtnjuter har han kommit
att anlitas av de intagna i mycket stor utsträckning. Han har mottagning å
sjukhuset varannan dag och konsulteras då av de intagna, som vistas antingen
i själva fängelset eller å kroppssjukhuset. Detta sjukhus, som i medeltal har
36 patienter, kan betecknas som välutrustat och tidsenligt.

Till följd av Boyes skicklighet och kroppssjukhusets goda utrustning har
fångvårdsstyrelsen i alltmer vidgad utsträckning låtit till centralfängelset
och dess kroppssjukhus överflytta intagna som äro i behov av mera kontinuerlig
läkarvård. Icke minst för med tuberkulos behäftade intagna har
vistelsen på kroppssjukhuset visat sig välgörande.

Utom såsom läkare för de intagna är Boye jämväl verksläkare för fängelsets
personal, i allt omkring 230 tjänstemän. Ersättning till verksläkare,
som tillika är anstaltsläkare, utgår endast vid besök i befattningshavares
bostad. Flertalet tjänstemän konsultera honom emellertid, som naturligt
är, vid hans mottagningar å sjukhuset. För dessa konsultationer, som numera
uppgå till 1 200 per år, utgår icke någon som helst ersättning.

Till följd av nu nämnda omständigheter har Boyes arbetsbörda ökat undan
för undan. Mottagningstiderna omfatta omkring 6—7 timmar varannan dag.
De dagar han icke är på sjukhuset står han i förbindelse per telefon med
sjukhuspersonalen. Boye räknar själv med att hans arbetstid numera är
mellan 2 och 3 gånger så lång som under första verksamhetsåret.

Boye har hos styrelsen hemställt, att hans arvode med hänsyn till den
stegrade arbetsbördan måtte ökas med 33 %>.

Styrelsen finner denna framställning synnerligen behjärtansvärd. Den
betydelse en fullgod medicinsk vård har vid behandlingen av fångvårdsklientelet
har starkt understrukits av strafflagberedningen. Styrelsen får för
sin del framhålla att sättet för sjukvårdens utövande på fångvårdsanstalter
liksom på andra offentliga institutioner i mycket blir bestämmande för andan
och tonen därstädes. Mot en höjning av arvodet skulle kunna anföras, att
Långholmsfängelsets beläggning efter hand kommer att minskas genom att
de intagna flyttas till kolonier eller andra anstalter. Även föreligger förslag
om Långholmsfängelsets nedläggande och uppförande av en mindre statlig
fångvårdsanstalt i Stockholm eller dess närhet. Örn Långholmsfängelsets uppgifter
beskäras, kommer emellertid kroppssjukhuset att bibehållas. Örn en
ny statlig fångvårdsanstalt uppföres, räknar fångvårdsstyrelsen med att såsom
strafflagberedningen föreslagit ett kroppssjukhus skall uppföras vid den
nya anstalten.

Under sådana förhållanden måste fångvårdsstyrelsen för sin del uttala,

8 i

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att det vore till stor skada om eventuella omorganisationsplaner, som kunna
taga lång tid att realisera, finge stå i vägen för en arvodesförhöjning som uralia
synpunkter måste betecknas som synnerligen befogad. Styrelsen tillstyrker
därför, att arvodet ökas från 7 200 kronor med 2 400 kronor till 9 600
kronor, varå skulle liksom hittills utgå dyrtidstillägg och kristillägg enligt
nu gällande grunder.

Till vikarie för ifrågavarande läkare begär styrelsen samtidigt en anslagsökning
med 800 kronor.

I anledning av kolonisystemets utvidgning beräknar styrelsen
dels (7 X 300) 2 100 kronor till arvoden åt styresmän m. fl. för bestyr
med kolonier, dels (14 X 300) 4 200 kronor till arvoden åt kroppssjukläkare
och dels (14 X 300) 4 200 kronor till arvoden åt prästmän:

Styrelsen övergår härefter till frågan örn arvoden åt styresmän m. fl. för
bestyr med kolonier.

Ett arvode å 300 kronor torde liksom hittills utgå till den befattningshavare,
som handhar redogörarebestyren för kolonien Solhyddan. Medel härför böra
beräknas.

Kungl. Maj:t har medgivit, att till direktören vid straffängelset i Karlstad
för bestyr med fångkolonien vid Stöpsjön samt till den befattningshavare
vid fängelset, som sköter bokföringen för kolonien, må utgå arvode med 300
kronor till en och var för år räknat. Medel böra för budgetåret 1946/47 beräknas
för arvodet till direktören, men däremot icke för den befattningshavare,
som handhar bokföringen, därest styrelsens ovan framlagda förslag
om inrättande av en assistenttjänst av 3:e klass vid fängelset bifalles.

Till en var av direktören och lantbruksinspektoren vid säkerhetsanstalten
å Hall utgår arvode å 300 kronor för bestyr med fångkolonien Äby i Sorunda
socken. Jämväl kamreraren vid Hallanstalten, som fått sitt arbete ökat på
grund av nämnda koloni, har i en underdånig ansökning hemställt, att
Kungl. Majit måtte tillerkänna honom ersättning för förandet av koloniens
räkenskaper med 300 kronor för år. Styrelsen vill vitsorda, att kolonisystemet
givetvis medför ökade arbetsuppgifter för de högre befattningshavarna
vid vederbörande huvudanstalt, men styrelsen anser sig icke kunna tillstyrka,
att samtliga dessa befattningshavare erhålla kompensation härför genom
särskilda arvoden. Styrelsen intager den ståndpunkten, att endast den befattningshavare,
som har huvudansvaret för såväl huvudanstalten som kolonien
eller kolonierna, nämligen styresmannen, bör erhålla någon ersättning. Denna
bör sättas till 300 kronor för år oavsett koloniernas storlek eller antal.
Lantbruksinspektorn vid säkerhetsanstalten å Hall uppbär visserligen för
närvarande ett arvode å 300 kronor för bestyren med Åby, men detta får enligt
styrelsens mening betraktas som ett undantagsfall, betingat av brukningsenheternas
storlek.

Styrelsen får hemställa om anvisandet av ytterligare medel för arvoden
till styresmän vid anstalter med kolonier, nämligen dels till direktören vid
centralfängelset i Härnösand (kolonien Sörbyn och ytterligare en koloni),
dels till direktören vid säkerhetsanstalten i Norrköping (en koloni), dels ock
till styresmännen vid de tre anstalter, till vilka komma att anslutas kolonier
för vanligt fångförvar. Till arvoden åt styresmän vid vissa fångvårdsanstalten
för bestyr med kolonier bör alltså anvisas sammanlagt (5 X 300) 1 500
kronor. Styrelsen räknar med att de ovan åsyftade kolonierna för vanligt
fångförvar skola anslutas till centralfängelserna å Långholmen, i Malmö och
å Härlanda.

Beträffande kroppssjukvården vid kolonier kan man i allmänhet icke räkna

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

85

nied att denna skall kunna skötas av kroppssjukläkaren vid huvudanstalten.
Styrelsen har funnit den bästa och billigaste lösningen vara att kroppsjukvården
vid kolonierna anförtros åt vederbörande provinsialläkare mot ersättning
enligt provinsialläkartaxan. För detta ändamål bör anvisas ett belopp
av 300 kronor per koloni. Med hänsyn till det sätt, varpå ersättningen
skulle utgå, torde vederbörande poster böra betecknas förslagsvis.

Medel måste beräknas för kropp ssjukvården vid de fyra kolonier, som
skola anslutas till säkerhetsanstalterna å Hall, i Norrköping och i Karlstad
(2 st.). Medel måste ävenledes beräknas dels för kolonien å Sörbyn, som
kommer att vara helt tagen i bruk under budgetåret 1946/47, dels för den
jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande inrättade kolonien Solhyddan å Viebäck,
dels ock för den fångförläggning, som enligt nådigt bemyndigande anordnats
vid Stöpsjön i Värmlands län och som kommer att bli i verksamhet under
hela budgetåret. Slutligen erfordras medel för kroppssjukvården vid de sju
kolonier för vanligt fångförvar, vilka skola inrättas under budgetåret 1946/
47 i anledning av straffverkställighetsreformen. Det sammanlagda anslagsbehovet
skulle alltså uppgå till (14 X 300) 4 200 kronor.

För religionsvårdens utövande erfordras ytterligare medel, nämligen dels
för de fyra kolonierna till säkerhetsanstalterna å Hall, i Norrköping och i
Karlstad, dels till kolonierna å Sörbyn och vid Stöpsjön, dels ock för de sju
kolonierna för vanligt fångförvar. Med ett beräknat anslagsbehov av högst
300 kronor per koloni skulle alltså erfordras (13 X 300) 3 900 kronor. För
ökat arbete med religionsvården vid centralfängelset i Mariestad i anledning
av tillkomsten av kolonien å Lockerud erfordras ett belopp av 300 kronor.
För religionsvård skulle alltså behövas ytterligare medel med sammanlagt
4 200 kronor.

För predikantarvoden vid centralfängelset å Härlanda — där befattningen
såsom pastor och förste lärare föreslås indragen — skulle tillkomma
3 960 kronor, motsvarande det belopp som i gällande stat anvisats för
enahanda ändamål vid centralfängelset i Växjö.

Den nu utgående särskilda ersättningen å 400 kronor för passning av
port och grind vid säker hetsanstalten i Norrköping
föreslår styrelsen höjd till 600 kronor. Såsom skäl åberopas, att innehavaren
av ifrågavarande syssla är bunden under större delen av dagen och att därför
ett årligt arvode av 400 kronor framstår som alltför ringa.

På grundval av de i det föregående framlagda förslagen har fångvårdsstyrelsen
beräknat de olika anslagsposterna i fångvårdsanstalternas avlöningsstat
till följande belopp:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 2878000 (4 673 700)
kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj : t 170 700 (—11 700) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 926 500
(4- 399 000) kronor;

rörligt tillägg 670000 (4- 161 200) kronor.

Beträffande anslagsposterna till ordinarie tjänstemän och övrig icke-ordinarie
personal hänvisar styrelsen lill särskilda, vid styrelsens skrivelse fogade

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

bilagor med detaljerade beräkningar, ökningen å dessa poster, sammanlagt
(673 700 + 399 000) 1 072 700 kronor, har styrelsen efter anmodan
specificerat på följande sätt.

ökning

Lönereglering för bevaknings- och arbetsledarpersonal
(enligt löneutredningen
och fångvårdsstyrelsens yttrande
18/u 1945).................. 230 000

Ytterligare personal till slutna anstalter
för vanligt fångförvar........ 110 000

Personal till öppna anstalter för vanligt
fångförvar.................. 170 000

Ytterligare personal till säkerhetsanstalter
med kolonier............. 110 000

F. n. anställd personal för vilken medel
saknas...................... 60 000

Överförande av två vaktfrubefattningar
från statens vid fångvårdsanstalter
anordnade tvångsarbetsoch
alkoholistanstalter till fångvårdsanstalterna.
................ 6 000

Överförande av direktörst jönsten vid
Kalmaranstalten från extra till ordinarie
stat..................... 730

En lcronohäktesföreståndare av 3:e
klass i A 15 vid anstalten i Halmstad
........................... 4 371

Minskning

Återförande till övergångsstat för
statens tvångsarbetsanstalt å
Svartsjö av en assistent av l:a
klass i A 20 och två överkonstaplar
i A 8

löner.......................... 13 300

arvoden till vikarier............ 2 000

Indragning av två extra assistenter
av 3:e klass................... 9 060

Indragning av pastors- och förste lärarebefattningen
vid centralfängelset
å Härland................. 9 750

Läkar- och kanslipersonal vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar (tidigare
beräknat för halvt år — se
prop. nr 240 år 1945)........... 105 200

Överförande till ordinarie stat av
överläkare och förste läkare vid
sinnessjukavdelningarna.......... 17 000

Ytterligare medel för vikarier under
utbildningskurser................ 25 400

Fr. o. m. budgetåret 1943/44 nedsattes
ordinarieposten med hänsyn till
att besparing uppstått å nämnda
post med 200 000 kronor, vilket belopp
tillfördes icke-ordinarieposten
för skapande av extra tjänster (II
ht 1943 sid. 62). Då det nu varit
nödvändigt att helt omräkna både
ordinarieposten och icke-ordinarieposten,
tillkommer givetvis för ordinarieposten
ifrågavarande belopp 200 000

övriga förhållanden (löneklassuppflyttningar,
ökade medel till vikarier
under befattningshavarna tillkommande
semester och till särskild
bevakning vid intagnas lasarettsvistelse).
.....................68 100

+ 1 106 801 —34 110

Vad angår den ändrade beräkningen av anslagsposten till arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, har styrelsen lämnat följande
specifikation.

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Ökning

Arvoden till ledamöter i anstalts nämnder.

...................... 15 000

Arvoden till läkare för det nya observationsförf
ara idet (43, 56 och 63 §§
straffverkställighetslagen)........ 22 000

Arvoden till psykiatriker vid sälcerhetsanstalterna
i Norrköping och
Karlstad (5 kap. 5 § strafflagen och
67 § straffverkställighetslagen)---- 4 800

Förhöjt arvode till kroppssjukläkaren

vid centralfängelset å Långholmen 2 400

Arvode till vikarie för denne under
tjänstefrihet....................

Arvoden till styresmän m. fl.

kolonien Solhyddan (för räkenskaperna)
..........................

direktören i Karlstad för kolonien

Stöpsjön.....................

direktören i Härnösand för kolonien

Sörbyn....................... 300

direktören i Norrköping för en koloni
.......................... 300

direktören å Långholmen, i Malmö
och å Härlanda för anslutna kolonier
.......................... 000

Läkarvård vid kolonier:

kolonien Sörbyn.................

kolonien Solhyddan..............

kolonien Stöpsjön...............

4 kolonier till säkerhetsanstalterna
7 kolonier för vanligt fångförvar .

Religionsvård vid kolonier:

kolonien Sörbyn................

kolonien Stöpsjön...............

kolonien Lockerud...............

4 kolonier till säkerhetsanstalter ..
7 kolonier för vanligt fångförvar ..

Pastors- och förstelärarebefattningen
vid centralfängelset å Härlanda indrages
och ersättes med predikanter
med arvode.................

300
300
300
1 200
2 100

300
300
300
1 200
2 100

3 960

Passning av port och grind i Norrköping
(höjning av arvodet)........

+

200
59 660

Minskning

Arvoden till läkare å sinnessjukavdelningar,
vilka överföras till ord.
eller e. o. stat................. 47 500

Ersättningar för sinnesundersökningar
(se prop. nr 240 år 1945)...... 9 500

Arvode till fångvårdsstyrelsens jordbrukstekniska
biträde överföres
till fångvårdsstyrelsens avlöningsstat.
.......................... 1 500

Tillsyningsmannabefattningarna indragas
........................ 2 655

Kronohäktena i Linköping och Sundsvall
nedläggas (arvoden till styresman,
läkare, predikanter)..... 5 360

Begränsad användning av kronohäktet
i Karlskrona............... 2 000

Läkararvodet för straffanstalten å
Svartsjö indrages (anstalten nedlägges)
........................ 1000

Arvodet till styresmannen i Kalmar
för bestyr med Ödevatakolonlen
nedsättes vid direktörsbefattningens
överförande till ordinarie
stat........................... 700

Tillfälliga arvoden till styresmännen i

Halmstad och Hudiksvall indragas 1 200

— 71 415

I fråga om icke-ordinarieposten hemställer styrelsen, att föreskrift om dess
maximering tills vidare icke meddelas. Salunda anföres:

Styrelsen får framhålla, att beräkningen av de olika anslagsposterna en
situation som den föreliggande givetvis är ytterst svår, när hänsyn mäste
tagas till såväl en omfattande lönereglering som till det förhållandet att en ny
lag örn straffverkställigheten samt andra lagar med genomgripande inverkan
på långvårdens organisation skola genomföras. Härjämte bör papekas, att
det är omöjligt att förutse, huruvida ordinarie befattningshavare komma att
antagas å högre extra ordinarie befattningar. Därest sa i vissa fall skulle bil
förhållandet, uppstår ökat medelsbehov å icke-ordinarieposten.^ Löner till vikarier
å de ordinarie tjänsterna måste nämligen då utgå från icke-ordinarieposten.
Samtidigt minskas emellertid belastningen å ordinarieposten med lö -

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

nebeloppen för de ordinarie befattningshavare, som antagits till extra ordinarie
befattningshavare i högre lönegrader.

Icke-ordinarieposten är av riksdagen förslagsvis betecknad men Kungl.
Maj:t har från och med budgetåret 1942/43 meddelat föreskrift om att posten
icke må utan medgivande av Kungl. Majit överskridas. Styrelsen får hemställa,
att sådan föreskrift från och med nästa budgetår intill dess medelsbehovet
å icke-ordinarieposten kan med större säkerhet än för närvarande beräknas
icke måtte meddelas.

Med avseende å personalförteckningen har fångvårdsstyrelsen
hemställt, att de nuvarande klassbeteckningarna för direktör, assistent och
kronohäktesföreståndare borttagas. Såsom skäl åberopas, att löneutredningen
för viss fångvårdspersonal förordat slopande av motsvarande beteckningar
för uppsyningsman och yrkesmästare. 1 detta sammanhang har styrelsen
även hemställt, att den nu å övergångsstat uppförda kontorsbiträdestjänsten
— tidigare uppförd å staten för tvångsarbets- och alkoholistanstalten i Landskrona
— måtte få överföras till ordinarie stat.

Yttranden över fångvårdsstyrelsens nu återgivna anslagsäskanden ha, efter
remiss, avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Därjämte
har medicinalstyrelsen hörts, såvitt angår fångvårdsstyrelsens förslag beträffande
läkarpersonalen vid fångvårdsanstalterna, samt styrelsen för statens
tvångsarbetsanstalt å Svartsjö hörts, såvitt angår förslaget om återförande
av vissa befattningar å övergångsstat till tvångsarbetsanstaltens stat.

Statskontoret har förklarat sig vidhålla sin tidigare i yttrande över löneutredningens
betänkande hävdade uppfattning, att frågan örn löneställningen
för den lägre fångvårdspersonalen icke borde upptagas till slutlig prövning
för närvarande (jfr det föregående s. 34 f.). Med hänsyn härtill och under
hänvisning jämväl till det fångvårdsstyrelsen den 22 februari 1946 meddelade
uppdraget att upprätta en plan för anstalts- och personalorganisationen
inom fångvården finner statskontoret försiktigheten bjuda, att personalorganisationen
icke bindes genom inrättandet av nya ordinarie tjänster. Erforderligt
personalbehov syntes för den skull i största möjliga utsträckning
böra tillgodoses med icke-ordinarie befattningshavare.

Beträffande fångvårdsstyrelsens förslag rörande de lönegradsplacerade
tjänsterna i övrigt uttalar statskontoret, att ett överförande å ordinarie stat
av styresmannen vid Kalmaranstalten icke torde böra ske, så länge två direktörstjänster
av 3:e klass funnes uppförda å övergångsstat. Icke heller syntes
ett återförande av viss personal från fångvårdsstaten övergångsstat till
motsvarande stat vid tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö böra
vidtagas, örn icke förutsättningar funnes att utnyttja befattningshavarna
inom sistnämnda anstalt. De arbetsuppgifter som enligt framställningen ankomme
å det kontorsbiträde, som biträdde kamreraren vid Långholmen,
vöre enligt statskontorets mening icke av beskaffenhet att motivera ett utbyte
av nämnda befattning mot en kanslibiträdestjänst. Ämbetsverket avstyrkte
för den skull förslaget härom. Ett överförande å ordinarie stat redan

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

från och nied den 1 juli 1946 av de i samband nied det låttspsykiatriska
undersökningsväsendets omorganisation den 1 januari 1946 inrättade överläkar-
och förste läkartjänsterna kunde statskontoret icke heller förorda.

Med avseende å vissa arvoden och särskilda ersättningar anföres i statskontorets
yttrande:

Till arvode åt en psykiater vid vardera av säkerhetsanstalterna i Norrköping
och Karlstad har fångvårdsstyrelsen föreslagit ett belopp av 2 400 kronor. Då
statskontoret på grundval av den förebragta utredningen icke kunnat bilda
sig någon säker uppfattning örn arbetets blivande omfattning, kan ämbetsverket
icke bedöma hur stort arvode, som skäligen bör ifrågakomma. Kostnaderna
för det nya observationsförfarandet kunna enligt vad fångvårdsstyrelsen
framhållit ännu icke beräknas med någon säkerhet. Styrelsen äskar
emellertid tills vidare i enlighet med strafflagberedningens uppskattning av
medelsbehovet ett belopp av 22 000 kronor för ändamalet. Statskontoret förutsätter,
att för ifrågavarande uppgifter i största möjliga utsträckning anlitas
eljest inom fångvården sysselsatta läkare, och att för arbetet, i varje fall till
heltidsanställda läkare, icke utgår särskild ersättning. Arvodet till kroppssjukläkaren
å Långholmen utgör nu inklusive tillägg 10 454 kronor. Enligt
vad framställningen utvisar erfordra arbetsuppgifterna en tjänstgöring motsvarande
halvtidsanställning. Vid sadant förhållande synes arvodet i stolt
sett väl avpassat. Då emellertid ersättningar av ifrågavarande slag. numera
regelmässigt icke äro indexreglerade, bör enligt statskontorets mening ifrågavarande
arvode omräknas till ett fast belopp. För sin del förordar ämbetsverket,
att i anslutning till de normer, som följts vid bestämmande av arvodena
till de biträdande överläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
beloppet fixeras till 10 600 kronor.

Vad angår fångvårdsstyrelsens hemställan att få överskrida posten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal utan att inhämta Kungl. Maj:ts
medgivande härtill uttalar statskontoret, att en sådan frihet för statsmyndighet
vid anslagsdisposilionen av principella skäl icke lärer böra ifrågakomma.

Allmänna lönenämnden har såvitt angår personal, vars löneställning icke
varit föremål för prövning av löneutredningen, endast uttalat sig beträffande
förslagen om överförande till ordinarie stat av de högre undersökningsläkartjänsterna
samt örn reglering av arvodet till kroppssjukläkaren å Långholmen.
Förstnämnda förslag tillstyrkes under hänvisning till att i årets
statsverksproposition samtliga extra ordinarie överläkar- och förste läkartjänster
vid sinnessjukhusens undersökningsstationer föreslagits överförda
på ordinarie stat. Vad angår kroppssjukläkaren å Långholmen har lönenämnden
ej velat motsätta sig en arvodesförbättring för denne med hänsyn
till vad i ärendet anförts angående den ökning i läkarens arbetsuppgifter,
som inträtt efter det ersättningen fastställdes. Lönenämnden kunde dock
icke — i betraktande av löneställningen för de vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
heltidsanställda läkarna — tillstyrka, att ersättningen för förevarande
uppdrag, vilket syntes få anses som en deltidstjänst, bestämdes till
det av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet utan bolle före, att detsamma
borde något reduceras.

Medicinalstyrelsen har uttalat sin anslutning till samtliga av fangvardssty -

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe ments chefen.

reisen framlagda förslag rörande läkarpersonalen vid fångvården; dock förordar
medicinalstyrelsen, att frågan om en allmän reglering av kroppssjukläkarnas
arvoden snarast upptages till prövning.

Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har, med hänsyn till
knappheten på personal vid denna anstalt, förklarat sig ej ha något att erinra
mot fångvårdsstyrelsens förslag att återföra en assistenttjänst av Ira klass
och två överkonstapelstjänster till tvångsarbetsanstalten övergångsstat.

I detta sammanhang torde få anmälas en av Sveriges yngre läroverkslärares
förening i skrivelse den 4 oktober 1945 gjord framställning rörande omdaning
av undervisningsväsendet vid statens fångvårdsanstalten Enligt föreningens
förslag skulle undervisningen inom fångvården -— samtidigt som
systemet med korrespondensundervisning utbyggdes — organiseras genom
inrättande av särskilda lärartjänster, en i A 27 och nio i A 23, samt underställas
skolöverstyrelsen. Fångvårdsstyrelsen, skolöverstyrelsen, strafflagberedningen
och svenska fångvärdsmannasällskapet, vilka hörts över föreningens
framställning, ha emellertid ej ansett sig kunna tillstyrka en sådan organisation.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit möta för närvarande svårigheter att
bedöma fångvårdens personalbehov under nästa budgetår. Å ena sidan medför
nedgången i fångantalet en minskning av detta behov, å andra sidan ökas
behovet av personal på grund av straffverkställighetsreformen. Härtill kommer,
att ett riktigt bedömande av personalbehovet är möjligt först efter den
allmänna översyn av personalorganisationen som, enligt vad i annat sammanhang
nämnts, är avsedd att komma till stånd i samband med planläggningen
av anstaltsväsendets omorganisation. Någon ökning av antalet ordinarie
tjänster å fångvårdsstaten bör under dessa förhållanden ej ske för närvarande.
Även i fråga om inrättande av nya extra ordinarie tjänster bör återhållsamhet
iakttagas.

Fångvårdsstyrelsen har funnit behov föreligga av sammanlagt 144 nya
tjänster i lägre lönegrader. På grund av personalbesparingar i anledning av
ändrad disposition av vissa anstalter i samband med fångantalets nedgång
har styrelsen emellertid ansett tillräckligt att begära medel för 125 av dessa
befattningar. Den sålunda begärda anslagsökningen avser till en mindre del
tjänster vid de kolonier, som tillkommit sedan anslaget senast beräknades,
nämligen Sörbyn (1 föreståndare, 1 överkonstapel och 1 första vaktfru), Solhyddan
(1 föreståndarinna, 2 första vaktfruar) och Stöpsjön (1 föreståndare,
1 överkonstapel, 6 vaktkonstaplar, 2 kokerskebiträden). Till personal vid
förstnämnda koloni, som rymmer 25 platser, har emellertid tidigare på fångvårdsstyrelsens
förslag anvisats 26 000 kronor, vilket belopp möjliggör anställande
av erforderlig personal därstädes (II ht 1945 s. 92, 103). Ytterligare
medel för detta ändamål böra därför ej beräknas. Däremot bör anslaget uppräknas
för tillgodoseende av personalbehovet vid de båda övriga kolonierna,
varvid dock för Solhyddan böra upptagas vaktfruar i stället för första vaktfruar
och för Stöpsjön ekonomibiträden i stället för kokerskebiträden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

91

För envar av de elva nya kolonier — sju för vanligt fångförvar och fyra
för förvaring och internering — som skola anskaffas enligt beslut av 1945
års riksdag, föreslår fångvårdsstyrelsen en föreståndare, en överkonstapel
(rättare), 4 vaktkonstaplar och en första vaktfru (husmoder); härutöver föreslås
2 vaktkonstaplar, avsedda att tjänstgöra såsom bilförare vid de för vanligt
fångförvar avsedda kolonierna. Då kolonierna skola rymma 20—30 platser
vardera, synes styrelsens förslag väl avvägt såvitt avser antalet befattningshavare
vid varje koloni. Till bilförare böra däremot medel ej beräknas
för närvarande. Vad angår tjänsternas lönegradsplacering synes annan ändring
ej böra vidtagas än att de föreslagna första vaktfruarna ersättas med
ekonomibiträden. Anslag torde böra beräknas för samtliga nu ifrågavarande
tjänster, men medlen böra ställas till förfogande först i den mån de nya kolonierna
tagas i bruk och personalbehovet vid dem ej kan tillgodoses genom
överflyttning av personal från andra anstalter.

För de slutna anstalterna för vanligt fångförvar begär styrelsen personalförstärkning
med 30 vaktkonstaplar, 3 vaktfruar och 6 skrivbiträden samt
för de slutna säkerhetsanstalterna med 1 uppsyningsman av lia klass, 1 yrkesmästare
av 2:a klass (Karlstad) och en överkonstapel (ny sluten anstalt).
Enär man, såsom i annat sammanhang anförts (s. 18), tills vidare icke
torde behöva räkna med någon ny sluten säkerhetsan stalt utöver Karlstadsanstalten,
bortfaller behovet av sistnämnda tjänst. Beträffande den begärda
personalförstärkningen i övrigt måste beaktas, att behovet av personal på de
slutna anstalterna minskat genom fångantalets nedgång och att ytterligare
minskning är att emotse såsom följd av klientelets överflyttande i betydande
omfattning till kolonier. Fångvårdsstyrelsen har själv ansett möjligt att av
denna anledning lösgöra 19 tjänster för annat ändamål. Det synes mig emellertid
på goda skäl kunna antagas, att ytterligare personalbesparingar kunna
göras, och jag anser mig därför nu ej kunna förorda annan förstärkning av
personalen vid de slutna anstalterna än med de av styrelsen begärda sex
skrivbiträdena. Dessa äro, enligt vad jag inhämtat, avsedda för de största
anstalternas expeditioner. Vad särskilt angår säkerhetsanstalten i Karlstad
utgår jag från att den för denna anstalt avsedda uppsyningsmanstjänsten
icke skall behöva placeras högre än i A 11.

Fångvårdsstyrelsens förslag örn inrättande av fem nya kuratorstjänster finner
jag mig böra tillstyrka. Däremot kan jag ej biträda förslaget örn överförande
till fångvårdens stat av två ordinarie vaktfrutjänster, nu upptagna
å avlöningsstaten för statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbetsocli
alkoholistanstalter. Någon utökning av antalet ordinarie befattningar å
fångvårdsstaten bör nämligen av förut anförda skäl ej ske för närvarande.

Koloniföreståndarna böra, såsom föreslagits, placeras i 15 lönegraden utom
vid Solhyddan, som endast bär 12 platser, där placering bör ske i 13 lönegraden.
Ekonomibiträdena böra placeras i 4 lönegraden, vilket överensstämmer
med löneutredningens förslag beträffande dylika befattningshavare. Beträffande
halva antalet koloniföreståndare i 15 lönegraden ävensom beträffande
kuratorerna och skrivbiträdena bör hinder ej möta mot inrättande av

92 Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

extra ordinarie befattningar; övriga nya tjänster torde tills vidare böra upptagas
på extra stat.

Sammanfattningsvis skulle alltså medel beräknas för följande nya befattningar:
12 koloniföreståndare, därav 6 i Eo 15 och 6 i Ex 15, 1 koloniföreståndare
i Ex 13 (Solhyddan), 5 sociala kuratorer i Eo 10, 12 överkonstaplar
(rättare) i Ex 9, 50 vaktkonstapel- i Ex 7, 2 vaktfruar i Ex 4, 13 ekonomibiträden
i Ex 4 och 6 skrivbiträden i Eo 2. Kostnaderna för dessa 101 befattningar
skulle bliva 312 100 kronor, frånsett tillägg. Såsom redan nämnts
böra medlen ställas till förfogande endast i den mån behov av ytterligare
personal uppkommer.

Vad härefter angår förslagen om ändrad placering av tjänster i anledning
av ändringar i anstaltsorganisationen föranledas vissa avvikelser från fångvårdsstyrelsens
förslag. Styrelsen har föreslagit, att straffanstalten å Svartsjö
nedlägges samt att i anledning därav tre tjänster, vilka nu äro uppförda å
fångvårdsanstalternas övergångsstat — en assistent av l:a klass och 2 överkonstaplar
— överföras till tvångsarbetsanstaltens stat. Om fångar fortfarande
skola användas i jordbruksarbete vid Svartsjöanstalten — varemot
jag förklarat mig ej lia något att erinra — böra emellertid dessa tjänster bibehållas
å fångvårdens stat. Enligt styrelsens förslag skulle vidare verksamheten
vid kronohäktet i Karlskrona inskränkas och rannsakningshäktet i
Kalmar i samband därmed förändras till straffängelse. Då jag ej ansett mig
kunna biträda förslaget härom, äro några personaländringar ej att vidtaga
beträffande dessa anstalter. Frågan huruvida extra direktör i Ex 24 även
under nästa budgetår skall vara anställd vid Kalmarhäktet torde dock få
ankomma på Kungl. Majlis prövning. Medel för ändamålet böra fortfarande
beräknas. Styrelsens i detta sammanhang framställda förslag om uppfattning
av styresmansbefatlningen vid rannsakningshäktet i Halmstad kan
jag i nuvarande läge ej biträda. Däremot tillstyrker jag styrelsens förslag, att
den ene av föreståndarna för de till nedläggande föreslagna kronohäktena
i Linköping och Sundsvall placeras såsom assisetnt av 3:e klass vid den
nya säkerhetsanstalten i Karlstad och den andre uppföres å övergångsstat.
I samband härmed böra — ehuru kronohäktesföreslåndarbefattningen i
Karlskrona bibehålies —- två extra assistenttjänster av 3:e klass indragas.

Framställningen örn överförande till ordinarie stat av de högre undersökningsläkartjänsterna
torde böra bifallas; förslag örn inrättande av ordinarie
tjänster för motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusens undersökningsstationer
har, såsom lönenämnden framhållit, framlagts i årets statsverksproposition
(V ht s. 205). Likaså biträder jag förslagen örn indragning
av pastors- och förste lärarbefattningarna vid centralfängelserna å Härlanda
och i Växjö, örn uppfattning av ett extra ordinarie kontorsbiträde vid centralfängelset
å Långholmen till kanslibiträde och om anvisande av ytterligare
medel till vikarier för deltagare i utbildningskurser. Nyssnämnda biträde,
som föreslagits överförd till ordinarie stat, bör dock tills vidare bibehållas
i extra ordinarie ställning.

Beträffande den av Sveriges yngre läroverkslärares förening väckta frå -

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

gan om omdaning av fångvårdens undervisningsväsende, är jag ej beredd
att nu framlägga något förslag. Frågan, som är av stor vikt, bör emellertid
ägnas fortsatt uppmärksamhet. Även detta spörsmål bör sålunda tagas under
övervägande vid den förestående översynen av fångvårdens organisation.

I fråga örn anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, synas endast obetydliga jämkningar vara att vidtaga i
fångvårdsstyrelsens förslag. Nu utgående arvoden till läkare och predikant
vid kronohäktet i Karlskrona böra sålunda, om detta häkte användes i oförändrad
omfattning, bibehållas vid nuvarande belopp. Även arvodet till styresmannen
vid kronohäktet i Kalmar för bestyr med kolonien Ödevata bör,
därest ändring ej sker beträffande direktörstjänsten vid nämnda häkte,
beräknas till samma belopp som nu. Såväl beträffande sistnämnda arvode
som beträffande det tillfälliga arvodet till styresmannen vid kronohäktet i
Örebro bör gälla, att det skall ankomma på Kungl. Majits prövning, huruvida
arvodena skola utgå. Därest fångar alltjämt komma att användas i
Svartsjöanstaltens jordbruk, bör vidare arvodet till läkaren därstädes ej indragas,
men det torde kunna nedsättas, förslagsvis till 600 kronor.

Beträffande arvodet till kroppssjukläkaren vid centralfängelset å Långholmen
— vilket arvode för närvarande utgår med 10 454 kronor, varav
7 200 kronor i grundarvode och 3 254 kronor i dyrtids- och kristillägg —
har fångvårdsstyrelsen föreslagit en höjning av grundarvodet med 2 400
kronor till 9 600 kronor. Med hänsyn lill vad som upplysts angående den
med befattningen förenade arbetsbördan finner jag i likhet med allmänna
lönenämnden en viss förbättring av arvodet skälig. Det synes lämpligen
böra förändras till ett fast arvode å 12 000 kronor.

Övriga av styrelsen föreslagna anslagshöjningar under arvodesposten finner
jag mig böra biträda. Till vissa ledamöter i anstaltsnämnder torde alltså
böra utgå ersättning efter samma grunder som till nämndemän; dock bör
ordförande åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass 1 B i stället
för II E. Bestämmelser om ersättning till läkare i anledning av det nya
observalionsförfarandet beträffande vissa fångar torde få utfärdas av Kungl.
Majit. De av statskontoret angivna riktlinjerna böra därvid i huvudsak följas.
Fångvårdsstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet för nu angivna ändamål
ävensom för vissa ytterligare arvoden ha ej givit mig anledning till
erinran.

Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen räknat örn samtliga poster
i avlöningsstaten. Detta har lett till en uppräkning av anslaget i dess helhet,
som i betydande omfattning icke motiveras av de för olika nya ändamål begärda
anslagsökningarna. Den största uppräkningen gäller anslagsposten
till avlöningar till ordinarie tjänstemän. I styrelsens specifikation rörande
ökningar å ordinarie- och icke-ordinarieposlerna (s. 86) upptages sålunda
en höjning av förstnämnda post å 200 000 kronor, med vilket belopp denna
post tidigare nedsatts, enär den varit för högt beräknad (II lil 1943 s. 62).
Under de båda senast förflutna budgetåren har ifrågavarande anslagspost
emellertid varit i stort sett rikligt beräknad. Budgetåret 1943/44 utgjorde

94

Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

sålunda det under posten anvisade beloppet 2 227 000 kronor, medan utgifterna
uppgingo till 2 169 900 kronor. Sistförflutna budgetår vörö motsvarande
siffror 2 182 000 kronor resp. 2 181100 kronor. Under sådana
förhållanden föreligger ej anledning att uppräkna posten för nästa budgetår.
överhuvud synes någon omräkning av anslaget ej böra ske, förrän resultatet
av den förestående översynen av fångvårdens personalorganisation
föreligger. Därvid måste emellertid förutsättas, att anslagsposten till ickeordinarie
personal fortfarande uppföres förslagsvis. Denna post bör dock
alltjämt, såsom statskontoret framhållit, få överskridas endast efter medgivande
av Kungl. Maj:t.

Anslagsposterna i fångvårdsanstalten^ avlöningsstat beräknas i enlighet
med det anförda på följande sätt.

Posten till avlöningar till ordinarie personal ökas med kostnaderna
för den föreslagna löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen,
i vad den berör ordinarie personal, 127 800 kronor. Vidare uppräknas
posten i anledning av överförandet till ordinarie stat av vissa läkare vid undersökningsavdelningama
med 131 500 kronor. Å andra sidan nedsättes posten
med avlöningskostnaderna till pastorn och förste läraren vid centralfängelset
å Härlanda, 9 465 kronor; för motsvarande befattning vid centralfängelset
i Växjö, som jämväl skulle indragas, ba medel ej beräknats i gällande
stat. Posten ökas alltså med (127 800 + 131 500 —- 9 465 = 249 835)
249 900 kronor till (2 204 300 + 249 900) 2 454 200 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit har fångvårdsstyrelsen beräknat till 170 700 kronor. I
anledning av de jämkningar i styrelsens förslag, som förordats av mig, höjes
detta belopp med 4 300 kronor till 175 000 kronor, vilket innebär en nedsättning
av postens nuvarande belopp med 7 400 kronor.

Under posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie person
a 1 beräknas medel till löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen,
inbegripet ökade kostnader för vikarier, 40 000 kronor, till ny personal
huvudsakligen vid öppna anstalter, 312 100 kronor, samt till vikarier för
deltagare i utbildningskurser, 25 400 kronor. Till personal vid undersökningsavdelningarna
-—- andre läkare och kanslipersonal — vartill medel
tidigare beräknats blott för halvt år, beräknas härjämte 42 200 kronor
samt för uppflyttning av ett kontorsbiträde å Långholmen 600 kronor.
Posten minskas å andra sidan med 63 000 kronor, motsvarande de i gällande
stat för halvt år beräknade kostnaderna för läkarpersonal, som överföres
till ordinarie stat, samt med 9 060 kronor för två extra assistenttjänster
av 3:e klass, vilka indragas. Nettohöjningen blir alltså (40 000 +
312 100+ 25 400 + 42 200 + 600 — 63 000 — 9 060 = 348 240) 348 300
kronor och postens summa (1 527 500 + 348 300) 1 875 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas med hänsyn till de föreslagna
personaländringarna med 90 000 kronor till 598 800 kronor.

Anslagets slutsumma skulle alltså bliva (2 454 200 + 175 000 + 1 875 800
+ 598 800) 5 103 800 kronor, vilket innebär en höjning med 680 800 kro -

nor.

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I personalförteckningen böra vidtagas erforderliga ändringar. Fångvårdsstyrelsens
förslag om borttagande av klassbeteckningarna även beträffande
befattningar i högre lönegrader samt om överförande av det å övergångsstat
uppförda kontorsbiträdet till ordinarie stat finner jag mig böra tillstyrka.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårdsanstaltema: -

Personalförteckning.

Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat.
Styresman m. fl.

1 direktör .................................

6 direktörer ...............................

1 förste pastor och Överlärare ................

8 direktörer ...............................

2 pastorer och förste lärare ..................

2 kamrerare ...............................

1 arbetsassistent ...........................

2 assistenter ...............................

12 assistenter ...............................

3 kronohäktesföreståndare ...................

1 lantbruksinspektor ........................

12 assistenter ...............................

6 kronohäktesföreståndare ..................

4 kronohäktesföreståndare ..................

1 föreståndare vid fångkoloni ................

Lönegrad

A 28
A 26
A 26
A 24
A 24
A 22
A 21
A 20
A 18
A 18
A 17
A 16
A 16
A 15
A 15

Läkarpersonal.

2 överläkare ..............................

6 förste läkare ............................

4 överläkare ..............................

Personal i bevakning och verkstadsdrift.

8 uppsyningsman .........................

5 yrkesmästare ...........................

9 uppsyningsman .........................

9 yrkesmästare ...........................

1 uppsyningsman .........................

32 yrkesmästare ...........................

66 överkonstaplar ...........................

2 första vaktfruar .........................

357 vaktkonstaplar ...........................

29 vaktfruar ...............................

A 28
A 28
A 27

A 13
A 13
A 11
A 11
A 9
A 9
A 9
A 7
A 7
A 4

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Befattning Lönegrad

Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal.

1 maskinmästare ............................. A 13

1 maskinist .................................. A 11

3 maskinister .................................A 9

1 montör .................................... A 9

1 köksföreståndare ........................... A 8

2 maskinister ................................ A 8

1 kanslibiträde ............................... A 7

2 sjuksköterskor ............................. A 7

2 bilförare .................................. A 6

2 eldare ..................................... A 6

7 köksföreståndare ........................... A 6

1 biträdande köksföreståndare .................. A 5

7 kontorsbiträden ............................ A 4

Tjänstemän å övergångsstat.

2 direktörer .................................. A 24

1 assistent ................................... A 20

1 kronohäktesföreståndare .................... A 16

1 uppsyningsman ............................ A 11

2 överkonstaplar ............................. A 9

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

2 andre läkare .............................. Eo 26;

Anm. 1. Kronohäktesföreståndarbefattningarna i A 16 vid kronohäktena
i Jönköping och Falun må icke besättas så länge respektive å övergångsstat
uppförda direktörer i A 24 kvarstå i tjänst.

Anm. 2. Antalet ordinarie vaktfruar må överstiga det i förteckningen
angivna antalet under förutsättning att motsvarande antal ordinarie vaktfrubefattningar
hållas obesatta vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade
tvångsarbets- och alkoholistanstalter.

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas under budgetåret 1946/47:

Avi öningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 2 454 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis » 175 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal,

förslagsvis ................ » 1 875 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 598 800

Summa kronor 5 103 800;

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

97

dels ock till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar
för budgetåret 1946/47 anvisa ett
förslagsanslag av ..................... kronor 5 103 800.

[4.] 4. Fångvårdsanstalterna: Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag
är i gällande riksstat uppfört med 2 965 400 kronor. Den av Kungl. Maj:t
den 29 juni 1945 för fångvårdsanstal terna fastställda omkostnadsstaten slutar
på 2 858 400 kronor och är av följande lydelse.

Omkostnadsstat.

Sjukvård för personal, förslagsvis ...........

Reseersättningar, förslagsvis ........

....... »

Expenser, förslagsvis ..............

....... »

övriga utgifter:

a) Inköp och underhåll av inven-tarier, högst..................

kronor

85 000

b) Renhållning av fängelseområ-den och fängelselokaler, för-slagsvis ....................

»

42 000

c) Utspisning, förslagsvis ........

»

950 000

d) Beklädnad och sängkläder, för-slagsvis ....................

»

200 000

e) Hälso- och sjukvård, förslags-slagsvis ......................

»

160 000

f) Religions- och skolundervis-ning, förslagsvis ..............

»

23 700

g) Omkostnader för permitterade,
frigivna och utskrivna, förslags-vis .........................

»

90 000

h) Diverse utgifter, högst.........

»

53 000

i) Fångtransport, förslagsvis ....

»

200 000

j) Kostnader för vård m. m. av
män å ungdomsanstalter, som
ej tillhöra fångvården, förslags-vis .........................

»

46 000

k) Kostnader för vård m. m. av
kvinnor å ungdomsanstalter,
som ej tillhöra fångvården, för-slagsvis .....................

»

100 000

1) Tjänstedräkt åt befattningsha-vare, förslagsvis .............

»

21 700

m) Upphuggning av cellfönster,

högst .......................

»

15 000

n) Understöd åt intagnas familjer,
högst .......................

»

10 000 »

Summa kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

17 000
50 000
795 000

1 996 400

2 858 400/

7

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit,
bland annat,

att anslagsposten till reseersättningar icke finge utan Kungl. Majits medgivande
överskridas,

att av anslagsposten till expenser förslagsvis 730 000 kronor finge tagas i
anspråk för bränsle, lyse och vatten samt, under tiden den 1 juli—den 31 december
1945, högst 32 500 kronor för övriga expenser,

att av de under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposterna a),
b), c), d), e), f), g) och h) finge under tiden den 1 juli—den 31 december 1945
tagas i anspråk högst hälften av de för respektive ändamål anvisade beloppen.

Vidare har Kungl. Majit medgivit,

att av det till expenser anvisade beloppet högst 300 kronor finge användas
till inköp av böcker för bevakningspersonalens bibliotek,

samt att av delposten till religions- och skolundervisning högst 3 000 kronor
finge användas till kostnader för föredrag m. m. och högst 4 700 kronor
till prenumeration å tidningar och tidskrifter.

Begränsningen av medelsanvisningen har i enlighet med vad som uttalades
i fjolårets statsverksproposition (II ht s. 113) skett på grund av fångantalets
nedgång; vid tiden för regleringsbrevets avlåtande utgjorde detta antal omkring
2 500, medan anslaget beräknats för en medelbeläggning av 3 000 fångar.
Efter framställning av fångvårdsstyrelsen har Kungl. Majit emellertid sedermera
medgivit, att de för tiden den 1 juli—den 31 december 1945 under
vissa poster i omkostnadsstaten anvisade beloppen finge överskridas. Därest
ifrågavarande anslagsposter i sin helhet kunde antagas bliva otillräckliga för
utgifterna under löpande budgetår, skulle det åligga fångvårdsstyrelsen att
före den 15 maj 1946 till Kungl. Majit inkomma med den framställning, som
med hänsyn till då föreliggande förhållanden kunde vara påkallad.

Budgetredovisningen för det senast förflutna budgetåret visar en överbelastning
av anslaget, som då utgick med 2 960 400 kronor, å 414 100 kronor.
Följande poster ha — maximerade poster med Kungl. Majits medgivande —
överskridits med nedanstående belopp i avrundade tal uttryckt (inom parentes
har angivits det belopp, varmed vederbörande post varit upptagen för
budgetåret 1944/45): sjukvård för personal (12 000 kronor) med 6 200 kronor,
expensposten till bränsle, lyse och vatten (730 000 kronor) med 128 700
kronor, övriga expenser (65 000 kronor) med 13 900 kronor, inköp och underhåll
av inventarier (85 000 kronor) med 29 600 kronor, renhållning av fängelseområden
och fängelselokaler (42 000 kronor) med 16 300 kronor, beklädnad
och sängkläder (200 000 kronor) med 188 800 kronor, hälso- och sjukvård
(160 000 kronor) med 53 700 kronor, religions- och skolundervisning (14 000
kronor) med 3 900 kronor, omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna
(70 000 kronor) med 32 300 kronor, fångtransport (200 000 kronor)
med 61 000 kronor, kostnader för vård m. m. av män å ungdomsanstalter,
som ej tillhöra fångvården (46 000 kronor) med 2 500 kronor samt kostnader
för vård m. m. av kvinnor å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvår -

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

99

den (75 000 kronor) med 39 900 kronor, utgörande alltså ett sammanlagt
överskridande med 576 800 kronor, övriga poster visa besparing, nämligen
posten till reseersättningar (50 000 kronor) 5 400 kronor, till publikationstryck
(4 700 kronor) 20 kronor, till utspisning (1 130 000 kronor) 155 200 kronor,
till diverse utgifter (40 000 kronor) 500 kronor, till tjänstedräkt åt befattningshavare
(21 700 kronor) 1 500 kronor samt till upphuggning av cellfönster
(15 000 kronor) 100 kronor, tillhopa besparade medel 162 700 kronor.
Nettoöverskridandet blir alltså det förut angivna beloppet (576 800 — 162 700)
414 100 kronor.

För innevarande budgetår har anslaget höjts med 5 000 kronor, motsvarande
en i gällande stat gjord uppräkning av anslagsposten till sjukvård för
personal (II ht 1945 s. 12 f.).

I sin skrivelse den 18 februari 1946 med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna
har fångvårdsstyrelsen hemställt om ökad medelsanvisning under
flertalet poster i omkostnadsstaten. Vid beräkningen av de erforderliga beloppen
säger sig styrelsen ha beaktat, dels att fångantalet för budgetåret 1946/
47 beräknas till 2 300 mot 3 000 för innevarande budgetår, dels att Kungl.
Maj :ts beslut örn utbildningskurser för fångvårdspersonal m. m. medför vissa
ökade utgifter, dels ock att den av 1945 års riksdag antagna lagen om verkställighet
av frihetsstraff m. m. påverkar utgifterna å ett flertal omkostnadsposter.
Rörande den närmare beräkningen av de olika utgiftsposterna anföres: Posten

till sjukvård för personal höjdes vid 1945 års riksdag från 12 000
kronor till 17 000 kronor och då sistnämnda belopp rätt väl stämmer med
den senaste belastningen, torde posten böra upptagas med oförändrat belopp.

Posten till reseersättningar är för närvarande upptagen med 50 000 kronor.
I sina för Kungl. Majit framlagda beräkningar om de årliga kostnaderna
för reseersättningar till följd av de nya utbildningskursema för fångvårdspersonalen
har styrelsen beräknat dessa till 25 500 kronor. Några ökade medel
till reseersättningar på denna grund ha emellertid icke ställts till styrelsens
förfogande.

För nästa budgetår måste medel anvisas jämväl till de kostnader som föranledas
av utbildningen. Med hänsyn till att viss besparing — 5 400 kronor
■— uppstod å anslagsposten under senast förflutna budgetår torde ökningen
emellertid icke behöva uppgå till 25 000 kronor utan i avvaktan på närmare
erfarenheter stanna vid 15 000 kronor. Posten skulle alltså uppföras med
65 000 kronor. Styrelsen får dock uttala, att det är möjligt att kostnaderna
under budgetåret 1946/47 icke kunna hållas inom nämnda belopp på grund
av utbyggnaden av den öppna anstaltsorganisationen, som för med sig kostnader
för tjänstgöringstraktamenten och flyttningsersättningar.

Expensposten till bränsle, lyse och vatten har under de senaste budgetaren
överskridits ganska avsevärt. Förhållandena å bränslemarknaden äro fortfarande
sådana, att återgång i någon nämnvärd grad till billigare bränslen
icke är att förvänta under nästa budgetår. Två omständigheter äro ägnade
att stegra kostnaderna, nämligen de genom verkställighetsreformen ökade
arbetspremier till sådana intagna, som tjänstgöra som handräckning vid vedsågning
m. m. samt utbyggandet av anstaltsorganisationen med ett flertal
mindre anstaltsenheter. Styrelsen får diirför hemställa, att posten upptages
med ett från 730 000 kronor lill 800 000 kronor förhöjt belopp.

100

Runvi. Maj:ts proposition nr 22-5.

Posten till övriga expenser påverkas i fråga om blankettåtgång m. m. direkt
av förändringarna i antalet intagna. Då fångantalet går ned, skulle man alltså
kunna nedsätta postens belopp. Under 1944/45 då fångantalet var högre än
som beräknas för 1946/47, var emellertid posten överbelastad med 13 900
kronor. Styrelsen hemställer därför att posten för 1946/47 upptages med
oförändrat belopp, 65 000 kronor. Det är emellertid möjligt att straffverkställighetsreformen
oell nyorganisationen av sinnessjukavdelningarna komma
att medföra större krav än nu kan förutses. Bland annat måste nya blanketter
uppgöras och äldre blanketter omarbetas.

Styrelsen bär vid upprepade tillfällen haft anledning att framföra sina
bekymmer i anledning av att medlen till inköp och underhäll av inventarier
vid fångvårdsanstalten^ varit otillräckliga. Det är en mängd möbler, husgeråd
och andra dyrbara inventarier samt utrustningspersedlar, som skola bekostas
av denna post. Styrelsen har tidigare till Kungl. Maj:t överlämnat en
förteckning å enligt styrelsens mening välgrundade framställningar från anstalterna
örn inventarier, som icke kunnat av styrelsen beviljas av brist på
medel. Förteckningen upptar bland annat bilar, cyklar, radioapparater, skrivoch
räknemaskiner, inventarier för de intagnas bostadsrum och dagrum samt
till expeditionslokaler m. m. Även om vissa anstalter nedläggas och inventarieanskaflningen
för vissa nya anstalter sker nied anlitande av särskilda riksstatsanslag,
är enligt styrelsens mening ett belopp av 85 000 kronor allt för
litet för inventarieanskaffningen till ett 40-tal fångvårdsanstalten

När fångantalet under andra hälften av 1930-talet höll sig kring 1 700—
1 900 intagna, uppgingo kostnaderna för inventarier till 80 000—90 000 kronor.
En sådan kostnadsnivå betydde ej, att inventarieuppsättningen på de
olika anstalterna över lag hade den standard, som är önskvärd för en allmän
anstalt. Detta visade sig också, när fångantalet i början av 1940-talet steg
och behovet av inventarier växte. En hel del utrangeringar måste verkställas.
Vid fastställandet av anslagspostens belopp måste hänsyn även tågås till den
omständigheten, att till följd av den stora omsättningen av intagna förslitningen
blir mycket stor och brukningstiden kort. Vid anstalter, avsedda för
oroliga eller sinnessjuka intagna, har man av naturliga skäl att räkna med
ringa varsamhet med inventarierna. Under budgetåret 1944/45 uppgingo kostnaderna
för ersättningsanskaffningen av till utspisning och renhållning erforderliga
porslins- och emaljvaror till i runt tal 28 000 kronor.

Sedan slutet av 1930-talet har en icke oväsentlig allmän kostnadsstegring
inträtt, som enbart den motiverar en anslagshöjning. En annan omständighet,
sorn ävenledes påverkar belastningen, är att antalet vid fångvårdsanstalter
stationerade bilar ökat sedan slutet av 1930-talet och kommer att öka ytterligare
med den projekterade utbyggnaden av anstaltsorganisationen med öppna
anstalter enligt kolonisystemet. Bilarna äro nödvändiga för avlägset belägna
anstalter, men betinga kostnader för reparation o. d. I samband med
reformsträvandena beträffande straffverkställigheten ha också kraven på anstalternas
allmänna standard stigit.

Styrelsen hemställer därför att posten till inventarier höjes från 85 000
kronor med 25 000 kronor till 110 000 kronor.

Posten till renhållning av fängelseområden och fängelselokaler, 42 000 kronor.
har under flera år överskridits, för senast tilländalupet budgetår med
16 300 kronor. Styrelsen måste föreslå en avsevärd förhöjning av postens
belopp. Strafflagberedningen har i sitt betänkande angående verkställigheten
av frihetsstraff m. m. föreslagit en höjning av arbetspremierna till de intagna
från i genomsnitt 40 öre till i genomsnitt 1 krona, innebärande en förhöjning
med 150 procent. Beredningens förslag i detta avseende har ej mött någon
erinran. Kostnaderna för arbetspremier under posten uppgå till i runt tal

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

101

20 000 kronor. Med hänsyn till de förhöjda arbetspremierna, får man räkna
med en kostnadsförhöjning under posten. Denna torde kunna begränsas till
20 000 kronor. Utbyggnaden av kolonisystemet medför ävenledes ökade kostnader
för renhållning. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till
överbelastningen å posten får styrelsen hemställa, att posten höjes från 42 000
kronor med 38 000 kronor till 80 000 kronor.

Posten till utspisning ansågs i 1945 års statsverksproposition kunna beräknas
på grundval av ett portionspris av en krona och posten har i gällande
regleringsbrev upptagits med 950 000 kronor. För budgetåret 1946/47 har
man att utgå från det av fångvårdsstyrelsen angivna medeltalet fångar. 2 300.
Styrelsen måste vidhålla sin tidigare uppfattning, att det icke är tillrådligt att
utgå från ett så lågt portionspris som en krona. Utspisningen vid institutioner
av olika slag — det må vara militärkaserner, sjukhus eller andra anstalter —
är förbunden med särskilda krav och detta är i synnerhet fallet vid anstalter,
som verkställa åtgärder innebärande frihetsberövande. Styrelsen vill i
detta sammanhang erinra om att ett så lågt portionspris som en krona icke
torde finnas vid andra anstalter än fångvårdens och sinnessjukvårdens.
Från sinnessjukhusen har emellertid ofta framförts klagomål över kostens
otillräcklighet och medicinalstyrelsen har på senaste månaderna vidtagit
den åtgärden, att helmjölk numera utspisas. Samtidigt har medicinalstyrelsen
hos Kungl. Majit anmält sin avsikt att pröva ett försök med enhetskost
för personal och patienter, varigenom portionspriset skulle stiga upp emot
en krona 50 öre. För fångvårdens del är en förbättring av kosten nödvändig,
enligt styrelsens mening ofrånkomlig, enär de intagna till allt större antal
börja sysselsättas med hårt arbete, särskilt ut.earbete. Styrelsen förordar därför
ett portionspris av kronor 1: 20. Kostnaden skulle då bli (2 300 X 365 X
1:20) 1 007 400 kronor. Härtill kommer kostnaden för arbetspremier till de
intagna för arbete i köken m. m., för närvarande 18 000 kronor, vilket belopp
emellertid måste höjas med hänsyn till den höjning av arbetspremierna, som
skall genomföras. Styrelsen beräknar ett belopp av 35 000 kronor vara erforderligt.
Sammanlagda kostnaden skulle alltså bli (1 007 400 + 35 000)
1 042 400 kronor, utjämnat 1 040 000 kronor.

Posten till beklädnad och sängkläder har under de senaste budgetåren blivit
avsevärt överskriden. Med hänsyn härtill finner sig styrelsen trots ett
lägre fångantal icke kunna upptaga posten till annat belopp än det för innevarande
budgetår anvisade, 200 000 kronor. En annan omständighet, som
talar härför, är, att den öppna anstaltsvården med trädgårds-, jord- och
skogsbruk kräver ett större antal och även en annan uppsättning skyddspersedlar
m. m. än som användes vid anstalter med verkstadsdrift.

Posten till hälso- och sjukvård, för budgetåret 1944/45 upptagen med
160 000 kronor, har för nämnda budgetår överskridits med 53 700 kronor.
Trots nedgången i antalet intagna finner sig styrelsen nödsakad att begära
höjning av anslagsposten och får styrelsen härom anföra följande.

Tandvård åt de intagna förekommer i ganska stor utsträckning. Styrelsen
räknar emellertid med alt tandvård i och med den nya straffverkställighetens
genomförande kommer att beviljas i vidgad omfattning. Delta synes befogat
med hänsyn till önskvärdheten att do intagna vid frigivningen icke äro behäftade
med sådana defekter, som minskar deras arbetsförmåga. En förbättrad
tandvård inom fångvårdsanstalterna torde också stå i överensstämmelse
med statsmakternas strävanden i allmänhet på tandvårdens område.

Jämlik! 68 S andra stycket straffverkställighetslagen må intagen, som är
hell eller delvis arbetsoförmögen, erhålla arbetspremier enligt särskilda grunder.
För bedömande av antalet dagsverken, för vilka arbetspremier således
komma all utgå, får styrelsen lämna följande statistiska uppgifter:

102

Kungl. Maj.ts proposition nr

225.

År

Medeltal

Av bristande arbetsförmåga

intagna

eller sjukdom hindrade

per dag

dagsverken

1938 . . .

....................... 1 753

54 298

1939 ...

...................... 1 723

54 704

1940 ...

...................... 1852

60 530

1941 . ..

...................... 2 111

68 476

1942 . ..

...................... 2 596

67 255

1943 . ..

...................... 3 091

70 327

1944 . ..

...................... 3 001

75 494

Enligt styrelsens mening får man vid ett fångantal av 2 300 räkna med att
minst 65 000 dagsverken komma att hindras av bristande arbetsförmåga eller
sjukdom. Arbetspremier till de intagna i dessa fall synas styrelsen böra belasta
posten till hälso- och sjukvård.

På grundval av vad sålunda anförts får styrelsen hemställa, att posten till
hälso- och sjukvård — i avvaktan på närmare erfarenheter örn samtliga på
belastningen inverkande faktorer — höjes från 160 000 kronor till 200 000
kronor.

Posten till religions- och skolundervisning, har, på sätt närmare framgår av
1945 års statsverksproposition och styrelsens förslag till regleringsbrev för
budgetåret 1945/46 höjts från 14 000 kronor med (5 000 + 4 700) 9 700 kronor
till 23 700 kronor. Från posten bestridas följande utgifter: inköp av
böcker och annan undervisningsmateriel, tidningar och tidskrifter ävensom
idrottsutrustning; kostnader för föredrag m. m.; avgifter för korrespondenskurser
åt de intagna; handräckning i bibliotek, m. m.

Jämlikt 29 § straffverkställighetslagen böra, där så kan ske, gymnastikoch
idrottsövningar anordnas för de intagna. I 58 § tredje stycket stadgas
jämväl, att särskild uppmärksamhet skall ägnas gymnastik och idrott för
de ungdomsfängelse ådömda. Fångvårdsstyrelsen har sedan många år tillbaka
sökt inom ramen för anvisade medel förse anstalterna med idrottsredskap
men har härvid måst inskränka sig huvudsakligen till anstalter med
yngre klientel; även i fråga om dessa anstalter har styrelsen till följd av
knappheten på medel nödgats iakttaga stor återhållsamhet. Behovet av
idrottsutrustning är därför stort vid anstalterna.

I 30 § föreskrives, att intagen är skyldig att i den omfattning fångvårdsstyrelsen
bestämmer deltaga i undervisning som meddelas inom anstalten.
Intagen skall jämväl (31 §) äga tillgång till lån ur anstaltens bibliotek. De
till styrelsens förfogande stående medlen ha endast medgivit inköp av biblioteks-
och läroböcker och undervisningsmateriel ävensom inbindning av böcker
för en sammanlagd kostnad av i runt tal 5 000 kronor per budgetår. En
dryg del av dessa kostnader belöpa på inbindning. Flertalet fängelsebibliotek
äro alltför dåligt utrustade med litteratur. Särskilt efter krisårens abnormt
stora omsättning av intagna äro böckerna starkt förslitna. Redan befintliga
boksamlingar måste därför kompletteras. Vid de kolonier som komma att
nyinrättas måste bibliotek anordnas, och därjämte är det nödvändigt att
upprätta vandringsbibliotek, som kunna utlånas till anstalterna. Fångar med
längre strafftider hinna nämligen, örn de äro intresserade för läsning, rätt
snart avverka i det stationära biblioteket befintlig litteratur. Ytterligare får
styrelsen framhålla, att behov föreligger att inköpa psalmböcker; vid flera
anstalter måste man alltjämt använda äldre upplagan.

Med hänsyn till vad nu anförts och för att anstalterna må på ett försvarligt
sätt kunna tillgodose behovet av god och bildande läsning hemställer styrelsen
att till inköp av böcker måtte beräknas ett belopp av 20 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

103

Tillfälle till tidningsläsning bör beredas intagen (31 §). Enligt gällande
regleringsbrev må till prenumeration å tidningar och tidskrifter användas
högst 4 700 kronor. Prenumeration å tidningar och tidskrifter för de intagna
har förekommit mycket länge, men anspråken från anstalterna ha varit större
än styrelsen med anvisade medel kunnat tillgodose. Styrelsen hemställde i
skrivelse den 17 maj 1945 till justitiedepartementet med förslag till regleringsbrev
för budgetåret 1945/46 örn anvisande av ytterligare medel för ändamålet
och anförde då följande:

I omkostnadsstaten för innevarande budgetår finnes upptagen en post till publikationstryek
å 4 700 kronor. Från denna post bestridas kostnaderna för utgivande av tidningen
Ur pressen, som utdelas bland de intagna. Styrelsen har uteslutit denna post ur staten
för budgetåret 1945/46, enär styrelsen avser att från och med nästa budgetår låta prenumerera
på dagliga tidningar för de intagna i större utsträckning än hittills skett. Styrelsen
har därför med ytterligare 4 700 kronor till 23 700 kronor höjt posten till religions-
och skolundervisning, från vilken prenumerationskostnader bestridas.

Styrelsen åsyftade att för prenumeration å tidningar och tidskrifter få
använda — utöver vad som kunnat därför disponeras av förutnämnda belopp
å 14 000 kronor — ytterligare 4 700 kronor. Enligt regleringsbrevet har posten
till religions- och skolundervisning höjts till 23 700 kronor, men dispositionen
av medel för prenumeration å tidningar och tidskrifter har som nämnts
begränsats till 4 700 kronor. För att styrelsen skall kunna uppfylla den nya
verkställighetslagens föreskrifter anser styrelsen nödvändigt, att av posten
till religions- och skolundervisning för prenumeration å tidningar och tidskrifter
må få användas (3 300 + 4 700) 8 000 kronor. Härom torde framställning
få göras i förslag till regleringsbrev för budgetåret 1946/47.

Enligt föreskrift i gällande regleringsbrev må av posten till religions- och
skolundervisning disponeras högst 3 000 kronor till kostnader för föredrag,
filmförevisningar m. m. Detta belopp är alldeles för litet för att styrelsen
skall kunna tillfredsställa kraven från anstaltsledningarnas sida. Dessa föredrag
och filmförevisningar m. m. äro inte enbart till för de intagnas fritidssysselsättning
utan är även en viktig länk i undervisningsarbetet bland de
intagna. Styrelsen får därför hemställa att omkostnadsposten höjes, så att
styrelsen kan för nämnda ändamål disponera 5 000 kronor per budgetår.

I 30 § föreskrives, att den intagne bör uppmuntras till självstudier. Styrelsen
har möjligheter att från anslagsposten lämna bidrag till de intagnas korrespondensstudier.
Huruvida medelsanvisningen är tillräcklig, får de närmaste
åren utvisa. Styrelsen avstår för närvarande från ytterligare medelsäskande
i detta avseende.

Från posten till religions- och skolundervisning bestridas för närvarande
arbetspremier till intagna, som biträda i anstaltsbiblioteken m. m. Med hänsyn
till den höjning av arbelspremierna, som skall genomföras, erfordras anvisande
av ytterligare i runt tal 3 000 kronor. Posten kommer emellertid att
belastas med ytterligare kostnader för arbetspremier. Enligt 68 § straffverkställighetslagen
skall arbetspremie utgå även när intagen under arbetstid
deltager i undervisning, som anordnats vid anstalten. Kostnader i sistnämnda
avseende, som synas böra belasta förevarande post, låta sig icke överslagsvis
beräknas.

Styrelsen kan ej i vidare mån jin nu skett precisera de beräknade ökade
kostnaderna (15 000 + 2 000 + 3 000) men anser, att posten måste höjas från
för närvarande 23 700 kronor med 26 300 kronor till 50 000 kronor.

Beträffande posten till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna
må erinras att denna post för budgetåret 1944/45, då den var upptagen
med 70 000 kronor, överskridits med i runt tal 32 000 kronor. För innevarande
budgetår är den upptagen med 90 000 kronor.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Enligt 71 § andra stycket straffverkställighetslagen skall vid den intagnes
frigivning eller utskrivning, i händelse han saknar andra tillgängliga medel,
enligt fångvårdsstyrelsens bestämmande av hans besparade medel anvisas
främst skäligt belopp tor hans uppehälle under den närmaste tiden. Strafflagberedningen
har ansett 50 kronor i stället för för närvarande 25 kronor
vara skäligt belopp. Fängelsefånge äger fritt förfoga över intjänt arbetspremie
eller inkomst av arbete, som han själv skaffat sig (60 §), medan annan
intagens arbetspremiemedel eller inkomst av arbete, som han själv skaffat
sig, skall fördelas i två delar, disponibla medel och besparade medel. De disponibla
medlen må disponeras under anstaltstiden, medan de besparade medlen
skola bevaras till frigivningen eller utskrivningen; dock äger fångvårdsstyrelsen
bestämma, alt dessa medel ina användas för fullgörande av underhållsskyldighet
eller för tillgodoseende av annat för den intagne eller honom
närstående trängande behov ävensom till anskaffande av böcker eller annat
som kan bereda honom nyttig sysselsättning under fritid, beträffande den
som undergår ungdomst ängelse, förvaring eiler internering även för annat
ändamål (71 §).

1 71 § andra stycket talas jämväl örn nödig beklädnad åt intagen. Jämlikt
296 § i nu gällande arbetsordning för fångvårdsstaten må straff- och
fängelsefånge tilldelas nödtorftig beklädnad. Styrelsen har med stor tillfredsställelse
konstaterat, att det nied föreskriften örn »nödig beklädnad» blir
möjligt att på ett bättre sätt än nu sörja för de intagnas utrustning vid avgång
Irån fångvårdsanstalt. Till följd av bristen på medel har här måst iakttagas
en återhållsamhet som många gånger stått i direkt motsättning till vad
man velat uppnå med straffet. Att återge en intagen friheten under sådana
iörhållanden, att han lämnar anstalten med en nödtorftigt lagad kostym och
några kronor kontant för uppehället är nämligen ofta liktydigt med att pressa
ned honom på nytt i de understa samhällsskikten.

För dessa ändamål måste därför tillräckligt med medel stå till förfogande.
Likaledes har man att räkna med att fångvården kan behöva tillskjuta medel
till resor vid permission som omförmäles i 36 § verkställighetslagen.

Liksom strafflagberedningen anser styrelsen att med skiiligt belopp för
uppehället under närmaste tiden efter frigivningen (71 §) i regel bör avses
ett belopp av 50 kronor. Nedgången i fångantalet är ägnad att minska utgifterna
för de intagnas utrustning, men med hänsyn till de förhållanden,
som nu behandlats, anser sig styrelsen icke kunna beräkna beloppet under
förevarande anslagspost lägre än till 100 000 kronor.

Posten Jill diverse utgifter, för innevarande budgetår upptagen med 53 000
kronor, påverkas bland annat av de nya utbildningskursema för fångvårdspersonal.
För detta ändamål ha vissa medel redan anvisats, nämligen från
och med budgetåret 1944/45 2 400 kronor och från och med budgetåret 1945/
46 ytterligare 10 000 kronor. Såsom framgår av styrelsens underdåniga skrivelse
den 19 juni 1945 beräknas emellertid de årliga kostnaderna för diverse
utgifter till 16 800 kronor. Ytterligare (16 800 — 12 400) 4 400 kronor erfordras
alltså anvisade under posten.

Från posten bestridas arbetspremier åt intagna, som tjänstgöra på anstaltsexpeditionerna
eller utföra arbeten, för vilka arbetspremierna icke kunna
belasta annan titel. Dessa kostnader uppgå till i runt tal 6 000 kronor.
Med hänsyn till den höjning av arbetspremierna, som skall genomföras från
och med budgetåret 1946/47, erfordras anvisande av ytterligare i runt tal
8 000 kronor.

Posten till diverse utgifter påverkas icke så direkt av variationerna i fångbeläggningen
som fallet är med vissa andra omkostnadsposter. Styrelsen räknar
därför icke med någon nämnvärd minskning i denna belastning på grund

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

105

av beräknad minskning i antalet intagna, utan måste i stället räkna med ökade
medelsbehov, dels för drivmedel till bilar vid nya kolonier, dels för olika
slag av spel m. m. i anledning av föreskrift i straffverkställighetslagen (30
och 58 §§) om att särskild uppmärksamhet skall ägnas de intagnas fritidssysselsättning,
dels ock för bestridande av styrelsens representationskostnader
vid vissa anstalter, vilka i ganska stor utsträckning besökas av studiedelegationer
m. m. För sistnämnda ändamål har styrelsen tidigare (år 1944; jfr
II ht i 1945 års statsverksproposition s. 110) hemställt örn 1 000 kronor.

På grund av vad styrelsen sålunda anfört rörande kostnaderna under posten
till diverse utgifter får styrelsen föreslå, att posten upptages med ett från
53 000 kronor med 17 000 kronor till 70 000 kronor förhöjt belopp. Styrelsen
får dock uttala, att detta belopp kan visa sig för litet, därest bilar måste anskaffas
till flertalet av de nya kolonierna.

Beträffande posten till fångtransport får styrelsen omnämna, att föreskrift
intagits i 39 § straffverkställighetslagen, att transport å järnväg i regel bör
företagas i vanlig personvagn. Detta kommer givetvis att medföra ökade
kostnader. En annan omständighet, som ävenledes kommer att påverka kostnadsutvecklingen,
är den ökade öppna anstaltsvården med ett flertal spridda
kolonier. I avvaktan på närmare erfarenhet finner styrelsen icke skäligt att
föreslå någon ändring i ifrågavarande omkostnadsposts belopp, utan torde
posten böra upptagas med oförändrat belopp, 200 000 kronor.

Med hänsyn till nedgången av antalet ungdomsfängelse ådömda torde posten
till kostnader för vård m. m. av män d ungdomsanstalter, .sorn ej tillhöra
fångvården, kunna nedsättas från 46 000 kronor till 40 000 kronor. På grund
av den starka överbelastningen å motsvarande post beträffande ungdomsfängelse
ådömda kvinnor anser .styrelsen, att denna post måste bibehållas vid
det nuvarande beloppet, 100 000 kronor.

Posten till tjänstedräkt åt befattningshavare torde med hänsyn till belastningen
kunna något nedsättas, nämligen från 21 700 kronor med 1 700 kronor
till 20 000 kronor.

Posten till upphuggning av cellfönster å 15 000 kronor torde icke behöva
upptagas för följande budgetår, enär styrelsen å tilläggsstat för budgetåret
1945/46 fått anvisat ett investeringsanslag å 250 000 kronor till modernisering
av vissa äldre fångvårdsanstalter och styrelsen har för avsikt att bestrida
kostnader för fönsterupphuggning från detta anslag. När^ medelsanvisning
för fönsterupphuggning ånyo blir aktuell, torde styrelsen få inkomma
med äskande i detta avseende.

Till understöd åt intagnas familjer upptogs å omkostnadsstaten för innevarande
budgetår ett belopp av 10 000 kronor. Erfarenheten under den tid,
som förflutit sedan medlen ställdes till styrelsens förfogande, har visat, att
ett anslag för detta ändamål är av synnerligt värde för avhjälpande av den
ekonomiska kris för familjen, som ofta inträffar, när familjeförsörjaren berövas
sin frihet. Beträffande utbetalandet av sådant understöd har Kungl.
Majit i regleringsbrevet föreskrivit, att understöd må utgå endast efter noggrann
prövning av hjälpbehovet i varje särskilt fall och da bistånd är oundgängligen
nödvändigt, samt att understöd, så långt det är möjligt, bör bestämmas
med hänsyn till den intagnes villighet att själv med arbetspremier
hjälpa sina närstående.

Anslaget är emellertid otillräckligt. Strafflagberedningen, som hade sin
uppmärksamhet riktad jämväl på denna fråga, anförde i sitt betänkande angående
verkställighet av frihetsstraff följande:

Redan nu finnas vissa av donationsmedel upprättade fonder, från vilka fångvårdsstyrelsen
utbetalar bidrag åt anhöriga lill fångar som av den egna arbetsinkomsten sända
medel till familjen. De ekonomiska möjligheterna att utbetala sådana understöd äro

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

emellertid mycket begränsade. Det synes därför önskvärt att staten ekonomiskt träder
emellan. Då det är av vikt att sådana bidrag till familjen ställas i relation till den dömdes
egna arbetsprestationer, kunde det övervägas att låta understöden utgå som avlöningsförhöjningar
till intagna, som ha försörjningsplikt. Ett sådant system torde emellertid
vara ägnat att vålla praktiska olägenheter. Då bidrag endast bör utgå när verkligt
behov föreligger, måste nämligen en prövning därav verkställas i varje särskilt fall, och
det torde därför få anses oegentligt att låta bidraget utgå som avlöning. Enligt beredningens
mening bör man i stället anknyta till det nuvarande systemet att lämna bidrag
från särskilda fonder. Staten torde böra ställa medel till fångvårdsstyrelsens disposition
att användas till bidrag åt intagnas anhöriga. Som villkor för utbetalning bör gälla att
den intagne av sin arbetsinkomst medverkar till familjens försörjning. En viss proportion
bör föreligga mellan den intagnes egna bidrag och tillskotten ur allmänna medel.
Beviljandet av bidrag bör föregås av en särskild undersökning, som lämpligen torde böra
utföras av kurator vid anstalten eller av skyddskonsulent. Samråd bör äga rum med
vederbörande socialvårdsmyndigheter. I avvaktan på erfarenheter av systemets verkningar
torde anslaget till en början kunna vara relativt begränsat, förslagsvis hälften så
stort som anslaget till understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. eller 50 000
kronor. Bidrag böra tills vidare endast beviljas i ömmande fall. Bidragsbeloppen torde
kunna variera mellan 25 och 100 kronor i månaden.

Beredningen har i sitt förslag upptagit ett stadgande (72 §) av innebörd att fångvårdsstyrelsen
enligt grunder som Konungen bestämmer må bevilja familjebidrag åt intagen
som visat sig mån att bispringa dem mot vilka han är underhållsskvldig. Stadgandet
förutsätter att närmare direktiv meddelas i samband med beviljandet av anslag för
ändamålet eller eljest i administrativ ordning.

Det av beredningen föreslagna stadgandet har visserligen icke upptagits i
straffverkställighetslagen, men detta torde — att döma av departementschefens
yttrande — bero på att föreskrift av detta innehåll kunde meddelas i
administrativ ordning. Anslaget bör lämpligen upptagas i samband med förevarande
anslagsäskanden och styrelsen hemställer att för ändamålet anvisas
ett belopp av 50 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle anstalternas omkostnadsanslag för budgetåret
1946/47 upptagas med (17 000 sjukvård för personal m. m. + 65 000
reseersättningar + 800 000 bränsle, lyse och vatten + 65 000 övriga expenser
+ 110 000 inventarier + 80 000 renhållning + 1 040 000 utspisning + 200 000
beklädnad + 200 000 hälso- och sjukvård + 50 000 religions- och skolundervisning
+ 100 000 omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna +
70 000 diverse utgifter + 200 000 fångtransport + 40 000 kostnader för vård
av män å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården + 100 000 kostnader
för vård av kvinnor å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården + 20 000
tjänstedräkt + 50 000 understöd åt intagnas familjer) 3 207 000 kronor, vilket
belopp med 241 600 kronor överstiger det av riksdagen för budgetåret 1945/46
beviljade beloppet 2 965 400 kronor och med 348 600 kronor det av Kungl.
Majit för nämnda budgetår i regleringsbrevet anvisade beloppet 2 858 400
kronor.

Fångvårdsstyrelsen har vidare begärt ett särskilt anslag till inköp
av bilar för kolonier med 42 000 kronor. Styrelsen har därvid utgått
från att bilar till ett beräknat inköpspris av 7 000 kronor per bil måste
anskaffas till sex av de nya kolonierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

107

I infordrat utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning har statskontoret
anfört, att det lägre fångantalet i och för sig borde vara ägnat att minska
fångvårdens omkostnader. Anstaltsväsendets omorganisation och vårdformernas
förändring verkade emellertid i motsatt riktning. Särskilt höjningen
av arbetspremierna och förbättringen av standarden i olika hänseenden medförde
ökade utgifter. Svårigheter förelåge under dessa omständigheter för en
beräkning av omkostnadsanslaget. Det ville dock förefalla statskontoret, som
örn anslaget borde kunna begränsas till lägre belopp än styrelsen föreslagit.
Sålunda syntes i betraktande av anslagsbelastningen under budgetåret 1944/
45 särskilt posterna till renhållning, religions- och skolundervisning samt
diverse utgifter väl högt tilltagna. Statskontoret ville för sin del ifrågasätta en
nedskärning av dessa poster till respektive 70 000, 30 000 och 53 000 kronor.
Jämväl inom ramen av dessa belopp syntes åtskilliga nya utgiftsändamål
kunna tillgodoses. En höjning av posten till understöd åt intagnas familjer
torde icke böra ifrågakomma. Framhållas finge, att fångarna genom den
beslutade höjningen av arbetspremierna erhållit ökade möjligheter att bidraga
till sina anhörigas uppehälle. (Jfr prop. 342/1945, s. 123).

Frågan örn och i vad mån hilar erfordrades vid de olika anstalterna undandroge
sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket förutsatte emellertid, att
sådana fordon anskaffades endast för anstalter, vilkas behov av transporter
icke kunde tillgodoses på ett ekonomiskt fördelaktigare sätt genom anlitande
av reguljära transportmedel eller hyrbilar.

Den av fångvårdsstyrelsen nu begärda betydande anslagsökningen avser
i väsentlig omfattning sådana utgifter, vilka oavsett straffverkställighetsreformen
måste anses av förhållandena påkallade för genomförande av erforderlig
standardhöjning inom fångvården. En betydande kostnadsökning
föranledes vidare av den beslutade höjningen med i genomsnitt över 100 procent
av fångvårdens arbetspremier. Sistnämnda förhållande påverkar ett
flertal poster i omkostnadsstaten. Erinras må, att strafflagberedningen uppskattat
statsverkets årliga merkostnader på grund av förhöjda arbetspremier
till ungefär 350 000 kronor (bet. s. 334).

I några hänseenden torde nedsättning kunna ske beträffande de av fångvårdsstyrelsen
begärda beloppen. I likhet med statskontoret anser jag sålunda
tillfyllest, att posten till renhållning höjes med 28 000 kronor
till 70 000 kronor. Även i fråga örn posterna till religions- och skolundervisning
samt diverse utgifter har statskontoret föreslagit
begränsning av vad fångvårdsstyrelsen begärt. Med hänsyn bland annat
till de under sistförflutna budgetår redovisade besparingarna å dessa poster,
torde de böra bestämmas till 40 000 kronor resp. 00 000 kronor, vilket innebär
uppräkning av de nu för ifrågavarande ändamål anvisade beloppen med
16 300 kronor resp. 7 000 kronor. Beträffande posten till utspisning har
styrelsen trots nedgången av fångantalet begärt en höjning nied 90 000 kronor.
Styrelsen har därvid räknat med ett portionspris av en krona 20 öre
i stället för en krona i gällande stat. Sistnämnda pris motsvarar den fak -

Departe ments chefen.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tiska portionskostnaden under budgetåren 1942/43 och 1943/44 (jfr II ht 1944
s. 108; 1945 s. 113). Enligt vad jag inhämtat har portionspriset under år
1945 ökats till en krona 8 öre. En kostförbättring har sålunda redan kommit
till stånd. Ehuru jag ej har något att erinra mot en skälig ytterligare förbättring
av kosthållet, synes man vid anslagsberäkningen ej böra utgå från
högre portionspris än en krona 10 öre. Med ett beräknat fångantal av
2 300 kan utspisningsposten då bestämmas till oförändrat belopp, 950 000
kronor.

övriga av fångvårdsstyrelsen föreslagna ändringar beträffande medelsanvisningen
för olika ändamål under förevarande anslag finner jag mig kunna
tillstyrka. Vad särskilt angår medelsbehovet till understöd åt intagnas
familjer må framhållas, att det av styrelsen nu begärda beloppet,
50 000 kronor, motsvarar vad strafflagberedningen beräknat för detta ändamål
(bet. s. 334).

Styrelsens framställning om anvisande av ett särskilt anslag för inköp
av bilar finner jag mig böra avstyrka. Medel för detta ändamål böra ej
anvisas, förrän de nya kolonierna anskaffats samt behovet av bil kunnat
närmare bedömas.

Med iakttagande av de i det föregående av mig förordade jämkningarna
beträffande fångvårdsstyrelsens förslag till beräkning av förevarande anslag
skulle det av styrelsen begärda beloppet, 3 207 000 kronor, kunna nedsättas
med (10 000 renhållning + 10 000 religions- och skolundervisning + 10 000
diverse utgifter + 90 000 utspisning) 120 000 kronor till 3 087 000 kronor.
Det i gällande riksstat upptagna anslaget, 2 965 400 kronor, skulle alltså höjas
med (3 087 000 — 2 965 400) 121 600 kronor. Därest fångantalet skulle visa
avsevärd fortsatt nedgång, torde det liksom nu få ankomma på Kungl. Majit
att begränsa medelsanvisningen.

I syfte att erhålla en bättre överblick av utgifterna under anslaget ämnar
jag taga under övervägande att föreskriva en mera detaljerad redovisning
av dessa. Bland annat synes lämpligt, att utgifter för arbetspremier redovisas
särskilt.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
för budgetåret 1946/47 anvisa ett
förslagsanslag av .................... kronor 3 087 000.

[5.] 5. Interneringsnämnden, förslagsanslag. Anslaget är i gällande riksstat
uppfört med 15 500 kronor och disponeras enligt följande stat, som fastställts
av Kungl. Majit den 29 juni 1945, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1945/46.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ................................ kronor 9 200

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal m. m., förslagsvis » 3 700

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Omkostnader.

Omkostnader, förslagsvis .............................. kronor 2 600

Summa kronor 15 500.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, disponeras på följande sätt.

a) Dagarvoden till ordförande och ledamöter i intemerings nämnden,

förslagsvis ................................ kronor 5 300

b) Arvode till nämndens sekreterare .................... » 2 400

c) Arvode till vikarie för sekreteraren, förslagsvis.......... » 300

d) Arvode till två biträden åt sekreteraren, vartdera å 600 kro- »

nor ................................................ » 1200

Summa kronor 9 200.

Sekreteraruppdraget innehaves för närvarande såsom bisyssla av byrådirektören
å fångvårdsstyrelsens sociala avdelning.

Posten till avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. disponeras för renskrivningskostnad
m. m. och är bestämd så, att från densamma kan bestridas
avlöning till ett biträde med arvode motsvarande avlöning i lönegraden Ex 2.

Det till omkostnader anvisade beloppet är fördelat med förslagsvis 2 000
kronor till reseersättningar och förslagsvis 600 kronor till expenser.

I skrivelse den 7 september 1945 har fångvårdsstyrelsen hemställt om
anslag till intemeringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden under nästa
budgetår. Styrelsen har därvid — i anledning av styrelsen lämnat uppdrag att
inkomma med förslag till omorganisation av nämndernas kanslipersonal
— bland annat upptagit frågan om inrättande av gemensamt kansli
för dessa nämnder (jfr II ht 1945 s. 114). I likhet med nämnderna, med vilka
styrelsen samrått, avstyrker styrelsen emellertid en dylik omorganisation.
Såsom motivering anföres i huvudsak följande.

För bedömandet av denna fråga må till en början framhållas att ungdomsfängelsenämnden
kunnat med nuvarande organisation bemästra sina arbetsuppgifter,
ehuru nämndens arbetsbörda år från år befunnit sig i växande.
Något behov av ökad personal för ungdomsfängelsenämndens räkning föreligger
således icke, ej heller behov av omorganisation av nämndens kansli.

Beträffande inrättandet av ett för båda nämndernia gemensamt kansli delar
fångvårdsstyrelsen ungdomsfängelsenämndens uppfattning, alt en sådan omorganisation
kan befaras komma att få ogynnsamma följder för ungdomsfängelsenämndens
arbete, eftersom nämnderna lia så olika arbetsuppgifter.
Ungdomsfängelsenämnden är utskrivningsnämnd med en råd åligganden beträffande
eftervården. Intemeringsnämnden prövar därjämte frågor om ådömande
av förvaring och internering. Sistnämnda uppgift, för vars utförande
krävas skriftliga föredragningspromemorior i varje mål, tar den ojämförligt
största delen av sekreterarens tid i anspråk.

Vid en sammanslagning av kanslierna torde man i stället för nuvarande två
sekreterare —- en i intemeringsnämnden och en i ungdomsfängelsenämnden,
båda med uppdraget såsom bisyssla — icke kunna räkna med mindre än en
heltidsanställd sekreterare med löneställning ungefär svarande mot byrådirektör
och ett heltidsanställt biträde åt honom med ungefär byråsekrelerares
lön. Av båda dessa befattningshavare måste med hänsyn till interne -

Ilo

Kungl. Mcij.ts proposition nr 225.

ringsnämndens arbetsuppgifter fordras, att de avlagt examen, medförande behörighet
till domarebefattning. Då juridisk sakkunskap i övrigt icke torde
finnas att tillgå bland kansliets anställda, är det sannolikt, att sekreteraren
och hans biträde övervägande skulle komma att sysselsättas med uppsättande
av föredragningspromemorior. Eftervårdsfrågorna skulle under sådana förhållanden
komma att i huvudsak läggas på kontorshiträden och skrivbiträden,
en utveckling som skulle bli till allvarlig skada för ungdomsfängelsenämndens
arbete, inom vilken en mycket kvalificerad ledning av eftervården
är särskilt behövlig.

Betänkligheterna mot att för närvarande göra alltför djupgående förändringar
i nämndernas organisation förstärkas av den omständigheten, att det
på nuvarande stadium är omöjligt att förutsäga, hur omfattande interneringsnämndens
arbete kommer att bli efter den nya lagstiftningens genomförande.
Styrelsen får vidare omnämna att första lagutskottet i utlåtande (nr 36) till
årets riksdag ifrågasatt lämpligheten alt behålla den interneringsnämnden
åvilande prövningen av frågor rörande ådömande av förvaring och internering.
En inskränkning av denna art av interneringsnämndens uppgifter skulle
minska ledamöternas arbete, men i mindre grad sekreterarens.

Med hänsyn till den ökning av interneringsnämndens arbetsbörda, som är
att förutse i anledning av ikraftträdandet från och med den 1 januari 1946
av 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt, föreslår fångvårdsstyrelsen,
att den nuvarande sekreteraren ersättes med en heltidsanställd
sekreterare med arvode, motsvarande avlöning efter minst 28 löneklassen, Gort,
i 1921 års avlöningsreglemente, jämte dyrtidstillägg och kristillägg, samt
att ytterligare två kvinnliga biträden anställas hos nämnden. Vidare föreslås,
att de nuvarande båda arvodena å 600 kronor till biträden åt sekreteraren
sammanslås till ett arvode samt att civila icke-ordinariereglementet göres tilllämpligt
beträffande nämnden, varvid ett av de kvinnliga biträdena skulle
placeras i Eo 4 och de båda övriga i Eo 2. Rörande den sålunda föreslagna
omorganisationen anföres närmare:

Med hänsyn till omfattningen av det arbete, som förestår inom interneringsnämnden,
är det nödvändigt, att nämnden erhåller heltidsanställd sekreterare.
Sekreteraren bör hava avlagt examen, medförande behörighet till domarämbete.
Då han härutöver måste vara väl förfaren i frågor rörande straffverkställigheten,
beräkning av strafftid m. m. finner styrelsen ofrånkomligt
att sekreteraren får uppbära ett arvode efter minst 28 löneklassen, G-ort, i
1921 års avlöningsreglemente (nr 270/1925) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Å
arvodet, 9 540 kronor, bör utgå dyrtids- och kristillägg. Sekreteraren bör äga
åtnjuta 30 dagars semester, dock att därest till sekreterare utnämnes ordinarie
eller extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst, berättigad till
högre antal semesterdagar än 30, sekreteraren må åtnjuta honom i innehavd
ordinarie eller extra ordinarie befattning tillkommande semester. Beträffande
avdrag under sjukledighet och annan ledighet bör interneringsnämnden — i
likhet med vad för närvarande gäller — äga fastställa avdragens storlek. Styrelsen
finner emellertid sekreterarens arbetsuppgifter vara så krävande, att
han till sitt förfogande bör ha ett biträde med samma formella kompetens
som sekreteraren. Denna anordning är nödvändig också med hänsyn till behovet
för nämnden att vid förfall för sekreteraren äga tillgång till en i hithörande
frågor insatt tjänsteman. Arvodet till biträdet bör bestämmas till
1 200 kronor för år räknat, varå dyrtidstillägg eller annat tillägg ej må utgå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

lil

Beträffande biträdespersonalen har intemeringsnämnden framfört önskemål
örn tre kvinnliga biträden. Ett av biträdena bör erhålla kontorsbiträdes
tjänsteställning med hänsyn till att vissa göromål av mera kvalificerad art
komma att anförtros åt henne, nämligen förande av diarium med tillhörande
register över inkomna handlingar och ärenden, förande av journaler över de
utskrivna och deras tillsynsmän för kontroll av tillsynens utövande, uppsättande
av vissa skrivelser m. m. Fångvårdsstyrelsen får vitsorda behovet av
nämnda befattningshavare. De två andra böra bli extra ordinarie skrivbiträden.

Styrelsen anser det nödvändigt, att civila icke-ordinarie reglementet blir
tillämpligt vid intemeringsnämnden i likhet med vad som nu gäller för
sinnessjuknämnden. Med en sådan anordning blir det möjligt för intemeringsnämnden
att själv antaga befattningshavare, varjämte från nämndens
anslag kunna bestridas kostnader för vikarie under semester och sjukledighet.

I övrigt innefattar fångvårdsstyrelsens förslag uppräkning av nu anvisade
medel till dagarvoden, vikarier och omkostnader. Anslaget har beräknats
på följande sätt.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, har upptagits 12 000 (+6 700)
kronor till dagarvode åt ordförande och ledamöter, 9 540 (+ 7 140) kronor
till arvode åt nämndens sekreterare, 1 500 (+ 1 200) kronor till arvode åt
vikarie för sekreteraren samt 1 200 kronor till arvode åt biträdande sekreterare
eller sammanlagt (24 240) 24 300 kronor.

Under posten till avlöningar till icke-ordinarie personal,
vilken post icke längre skulle upptagas förslagsvis, har beräknats 8 193
kronor till ett kontorsbiträde i Eo 4 och två skrivbiträden i Eo 2, 900 kronor
till vikarier för biträden under semester och sjukledighet samt 900 kronor
till övertidsersättningar och tillfälliga biträden, sammanlagt (9 993) 10 000
kronor.

Till rörligt tillägg har upptagits en ny post å 1 200 kronor.

Till omkostnader har beräknats 5 200 kronor, varav 200 (+ 200)
kronor till sjukvård m. m., 3 500 (+ 1 500) kronor till reseersättningar
samt 1 500 (+ 900) kronor till expenser.

Anslaget i dess helhet har alltså uppförts med (24 300 + 10 000 + 1 200 +
+ 5 200) 40 700 kronor, vilket innebär en ökning med 25 200 kronor.

Över fångvårdsstyrelsens framställning har yttrande inhämtats från statskontoret,
som ansett övervägande skäl tala för att gemensamt kansli icke
inrättas för intemeringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden innan närmare
erfarenhet vunnits beträffande verkningarna av den nya förvarings- och
interneringslagen. Med hänsyn till svårigheten alt för närvarande bedöma
personalbehovet å interneringsnämndens kansli förordar statskontoret att
för budgetåret 1946/47 anvisas medel allenast för anställande av en arvodesavlönad
sekreterare med heltidstjänstgöring och semestervikarie för honom
samt ett extra ordinarie kontorsbiträde ävensom för tillfällig biträdeshjälp
och övertidsersättningar. Mot en sådan inskränkning i det framlagda förslaget
borde enligt ämbetsverkets mening icke vara något att erinra, därest an -

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe ments chefen.

slagsposten till icke-ordinarie personal alltjämt uppfördes förslagsvis. Föreskrift
borde dock meddelas, att anslagsposten icke finge överskridas utan
Kungl. Maj:ts medgivande. För sekreteraren anser statskontoret vara tillfyllest,
att med utgångspunkt från lönegraden Eo 24 bestämma arvodet till 11 000
kronor, varvid vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet borde
göras tillämpliga på honom. Till vikarie åt sekreteraren syntes böra beräknas
ett belopp av 1 000 kronor samt för tillfällig biträdeshjälp och övertidsersättningar
1 800 kronor. I övrigt föranledde framställningen icke annat
uttalande från statskontorets sida än att posten till reseersättningar borde
kunna begränsas till 3 000 kronor.

Allmänna lönenämnden, som jämväl avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
har därvid uttalat sig endast rörande den föreslagna sekreterarbefattningen.
Nämnden anser sig icke kunna tillstyrka, att arvodet till sekreteraren avväges
på sätt fångvårdsstyrelsen förordat. Skulle denne befattningshavare
åtnjuta ersättning i form av arvode, syntes detta böra fastställas att utgå med
ett belopp i ett för allt. Därest föreliggande osäkerhet rörande omfattningen
av interneringsnämndens framtida uppgifter icke ansåges utgöra hinder härför,
borde emellertid sekreterartjänsten redan från början inrättas såsom
extra ordinarie med placering i 26 lönegraden.

Frågan örn inrättande av gemensamt kansli för intemeringsnämnden och
ungdomsfängelsenämnden väcktes, emedan en omorganisation av intemeringsnämndens
kansli måste genomföras för att möta uppkommande arbetsökning
i samband med den nya förvarings- och interneringslagens ikraftträdande.
Med hänsyn till vad som anförts mot en sådan sammanslagning
synes emellertid förslag härom ej böra framläggas för närvarande.

En relativt betydande förstärkning av interneringsnämndens kanslipersonal
torde dock bliva ofrånkomlig. Enär tillräcklig erfarenhet rörande arbetsökningens
storlek saknas, synes frågan om denna personals storlek och
sammansättning under nästa budgetår lämpligen få avgöras av Kungl. Maj:t.
Därest sekreterare anställes på heltid, vilket synes antagligt, bör med hänsyn
till de juridiska kvalifikationer, som måste ställas på denne befattningshavare,
sekreterararvodet bestämmas så, att det minst motsvarar de kontanta
avlöningsförmånerna till adjungerad ledamot i hovrätt. Ett belopp av
15 000 kronor bör därför beräknas för sekreterare och vikarie för denne
under semester; med biträdande sekreterare torde man däremot tills vidare
ej böra räkna.

Till biträdespersonal synes böra upptagas 7 000 kronor, i runt tal motsvarande
avlöning till ett biträde i Eo 4 och ett i Eo 2 jämte tillfällig skrivhjälp.
Därvid förutsättes, att anslagsposten till icke-ordinarie personal liksom
hittills uppföres förslagsvis. I den mån heltidsanställd biträdespersonal
anställes bör icke-ordinariereglementet göras tillämpligt på nämnden.

Fångvårdsstyrelsens förslag örn ökad medelsanvisning i övrigt under förevarande
anslag finner jag mig kunna biträda med den jämkningen att det
till reseersättningar upptagna beloppet, på sätt statskontoret förordat, begränsas
till 3 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

113

I enlighet med det anförda skulle anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar beräknas till 27 000 kronor, därav 12 000 kronor till dagarvoden
åt ordförande och ledamöter och 15 000 kronor till sekreterarpersonal.
Posten till icke-ordinarie personal skulle upptagas med 7 000 kronor och den
nya posten till rörligt tillägg med 1 000 kronor. Till omkostnader skulle
anvisas 4 700 kronor. Anslagets summa skulle alltså bliva (27 000 + 7 000
+ 1 000 + 4 700) 39 700 (+ 24 200) kronor.

Jag hemställer i enlighet härmed, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

dels fastställa följande stat för intemeringsnämnden, att
tillämpas tills vidare under budgetåret 1946/47:

Stat.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis .... kronor 27 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

m. m., förslagsvis .................. » 7 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 1 000

Omkostnader.

Omkostnader, förslagsvis ................ » 4 700

Summa kronor 39 700 ;

dels ock till Intemeringsnämnden för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av kronor 39 700.

[6.] 6. Ungdomsfängelsenämnden, förslagsanslag. Detta anslag är i riksstaten
för löpande budgetår uppfört med 12 200 kronor.

Den av Kungl. Majit den 29 juni 1945 för nämnden fastställda staten
(statsliggaren s. 47) upptager under rubriken Avlöningar en anslagspost till
avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. å 3 800 kronor. I samband med
statens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit, att denna anslagspost skall
disponeras för renskrivningskostnad m. m. samt medgivit, att för tillgodoseende
av nämndens behov av skrivhjälp må tills vidare vara anställt ett
skrivbiträde med arvode motsvarande avlöning i lönegraden Eo 2. Till omkostnader
upptager staten förslagsvis 3 700 kronor, varav förslagsvis 900 kronor
anvisats till expenser.

I sin under nästföregående punkt omnämnda skrivelse den 7 september
1945 har fångvårdsstyrelsen efter förslag av nämnden förordat, att det hos
nämnden anställda biträdet erhåller kontorsbiträdes tjänsteställning. Till stöd
härför åberopas, att biträdet anförtrotts jämförelsevis kvalificerade göromål
såsom att föra journaler, uppsätta skrivelser m. m. Styrelsen föreslår vidare,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr £ 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe ments chefen.

att civila icke-ordinariereglementet göres tillämpligt beträffande nämnden,
varvid biträdet skulle placeras i Eo 4. Ytterligare hemställer styrelsen, att
omkostnadsposten till expenser höjes med 400 kronor för att möjliggöra
frankering av försändelser i de fall, då så ur sekretessynpunkt finnes påkallat.

Rörande anslagsberäkningen anföres i styrelsens skrivelse:

Avlöningsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör beräknas
för lönekostnaden till ett extra ordinarie kontorsbiträde 2 781 kronor, för
arvode till vikarier under semester och viss sjukledighet, 400 kronor, och för
övertidsersättningar och tillfälliga biträden, 400 kronor, och alltså upptagas
med sammanlagt 3 581 kronor eller avrundat 3 600 kronor, innebärande en
sänkning i jämförelse med medelsanvisningen för budgetåret 1945/46 med
200 kronor.

Å staten bör upptagas en avlöningspost till rörligt tillägg å förslagsvis 400
kronor.

Å omkostnadsstaten bör upptagas en ny post till sjukvård för personal m.
m. å 100 kronor.

Omkostnadsposten till expenser---. Posten torde därför höjas med

400 kronor till 1 300 kronor.

Vid bifall till styrelsens förslag skulle anslaget i dess helhet höjas nied 700
kronor till 12 900 kronor.

Såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ha lämnat fångvårdsstyrelsens
förslag utan erinran.

Med tillstyrkande av fångvårdsstyrelsens förslag får jag föreslå, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande stat för ungdomsfängelsenämnden,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Stat.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .. kronor 4 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

m. m............................. » 3 600

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 400

Omkostnader.

Omkostnader, förslagsvis ................ » 4 200

Summa kronor 12 900.

dels ock till Ungdomsfängelsenämnden för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av .................................... kronor 12 900.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

115

[7.] 7. Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport, förslagsanslag.
Kostnaderna för sådana fångtransporter, som verkställas genom länsstyrelsernas
försorg, ha alltsedan budgetåret 1935/36 gäldats från ett för ändamålet
särskilt anvisat anslag i riksstaten. Från detta anslag, som tor innevarande
budgetår är uppfört med 200 000 kronor, bestridas icke blott kostnader för
vanliga fångtransporter utan även kostnader för transport inom eller utom
riket av avvisad, utvisad eller förpassad utlänning. Utgifterna å anslaget, som
under budgetåret 1941/42 utgjorde 106 800 kronor, lia därefter visat stark
stegring. Under de tre senast förflutna budgetåren uppgick sålunda belastningen
till resp. 256 200 kronor, 343 700 kronor och 398 300 kronor. Utgiftsökningen
torde vara att tillskriva den starka stegringen av ifångantalet och
det stora antalet flyktingar under dessa år, i förening med att bevakningspersonalen
från och med den 1 juli 1942 kommit i åtnjutande av förhöjd
traktamentsersättning.

Föreskrifterna i 39 § nya verkställighetslagen — innebärande bland annat
att transport å järnväg i regel skall företagas i vanlig personvagn — komma
att föranleda utgiftsökning under förevarande anslag. Å andra sidan kunna
utgifterna antagas minska till följd av det sjunkande fångantalet och det
minskade antalet utlänningar, som skola avlägsnas ur landet. Den höjning
av anslaget, som med hänsyn till belastningen under senare år bör vidtagas,
torde därför i avvaktan på ytterligare erfarenhet böra begränsas till 50 000
kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Länsstyrelsernas kostnader för
fångtransport för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av................ kronor 250 000.

F. Uppfostringsanstalterna.

[8.] 1. Statens uppfostringsanstalt å Bona: Avlöningar, förslagsanslag.
Anslaget är för innevarande budgetår upptaget med ett belopp av 272 800
kronor.

Personalförteckning för statens uppfostringsanstalt å Bona har fastställts
av Kungl. Majit den 15 juni 1945 och är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör .................................................. A 27

1 pastor och förste lärare...................................... A 24

1 lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare .............. A 18

2 lärare, tillika avdelningsföreståndare .......................... A 18

1 arbetsledare, tillika avdelningsföreståndare .................... A 18

1 räkenskapsförare och redogörare............................. A 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

BefattninS Lönegrad

2 uppsyningsman ............................................ a 10

3 yrkesmästare av l:a klass................................... A 10

6 yrkesmästare av 2:a klass................................... A 8

5 förste förmän .............................................. A 8

1 värmeledningsskötare, tillika reparatör, av l:a klass ............ A 8

15 förmän ................................................... A 6

1 husmoder ................................................. A 6

1 eldare av 2:a klass........................................... A 5

Samma dag har Kungl. Maj:t fastställt följande avlöningsstat för anstalten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 148 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t .......................................... » 3 800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 85 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 34 600

Summa kronor 272 800.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har Kungl. Maj :t i samband med avlöningsstatens fastställande förklarat, att
vid anstalten finge under budgetåret 1945/46 vara anställda högst följande
antal icke-ordinarie befattningshavare, nämligen 9 förmän i lönegraden Eo 6,
1 sjuksköterska i lönegraden Eo 6, 8 nattvakter i lönegraden Eo 5, 3 eldare
i lönegraden Eo 5, 1 tvätterska i lönegraden Eo 3, 2 kokerskor i lönegraden
Eo 1, 1 assistent i lönegraden Ex 20, 3 förmän i lönegraden Ex 6, 1 bagerska
i lönegraden Ex 3 och 1 köksbiträde i lönegraden Ex 1.

Såsom närmare framgår av årets statsverksproposition är frågan örn Bonaanstaltens
framtida användning för närvarande föremål för utredning (II ht
s. 109, lil).

I skrivelse den 21 augusti 1945 har styrelsen för anstalten begärt anslag
för uppehållande av anstaltens verksamhet under budgetåret 1946/47. Medan
anstaltens medelbeläggning för innevarande budgetår beräknats till 160 elever,
har styrelsen, på skäl som återgivits i statsverkspropositionen (II ht s.
109 f.), till grund för anslagsberäkningen för nästa budgetår lagt en medelbeläggningssiffra
av 125 elever. I anledning av nedgången i elevantalet har
styrelsen övervägt olika åtgärder i syfte att minska personalbehovet vid anstalten,
bland annat att stänga vissa elevförläggningar. Sålunda anföres i styrelsens
skrivelse:

Redan i nuvarande läge, då elevantalet nedgått till omkring 115 och åtminstone
för de närmaste tre månaderna visar en klar tendens att ytterligare
minska, har styrelsen övervägt att göra besparingar genom att utrymma
vissa elevförläggningar. Det ordinarie högsta platsantalet vid anstalten uppgår
till 212, fördelat med 66 platser på vardera av hantverksavdelningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

117

två paviljonger, nied 40 platser på jordbruksavdelningens huvudbyggnad och
20 platser på vardera av jordbruksavdelningens två flyglar. För närvarande
äro eleverna förlagda med omkring 55 på hantverksavdelningen — 35 i den
ena och 20 i den andra paviljongen, varvid den senare utgör förtroendeavdelning
— och 60 på jordbruksavdelningen, varvid den ena flygeln står obelagd.
Av dessa siffror kan utläsas att det vore möjligt såväl att förlägga anstaltens
alla elever till hantverksavdelningen med dess 132 platser och sålunda
ställa jordbruksavdelningens förläggningar tomma som att förlägga samtliga
de till hantverksavdelningen hänvisade eleverna i den ena av avdelningens
två paviljonger med dess 66 platser.

Enligt styrelsens mening talar emellertid vägande skäl emot sådana åtgärder.
Styrelsen har redan i sin skrivelse den 21 november 1944 och jämväl
ovan framhållit försämringen av det klientel som anstalten får mottaga.
Det är naturligt att ju färre ynglingar som dömas till tvångsuppfostran, desto
strängare blir urvalet. Av de under budgetåret 1944/45 nykomna 41 eleverna
hade 23 tidigare varit föremål för åtalseftergift, förverkat villkorlig dom eller
varit intagna på skyddshem samt 8 av de återstående vid läkarundersökning
betecknats såsom debila eller psykopater. För att omhänderhava och i möjligaste
mån fostra ett dylikt klientel behöver anstalten använda alla sina resurser
i fråga om differentiering. Eleverna böra sålunda liksom nu är fallet
särskiljas i icke alltför stora grupper. Härtill kommer att styrelsen önskar att
endast i nödfall använda elevförläggningarna i övervåningen i de ivå paviljonger
som höra till hantverksavdelningen. Sovrummen — »boxarna» — i
nämnda våningar äro nämligen till sin typ särskilt föråldrade och har därför
utsatts för berättigad kritik samt böra, därest anstalten skall behållas
för sitt nuvarande ändamål, med det snaraste omändras.

Ehuru styrelsen sålunda tills vidare anser olämpligt att göra besparingar
genom att stänga vissa elevförläggningar, förklarar sig styrelsen ha för avsikt
att åstadkomma en ur utbildningssynpunkt lämpligare fördelning av eleverna
mellan hantverks- och jordbruksavdelningarna, så att flertalet elever
kommer att förläggas till hantverksavdelningen. Härför kräves, enligt vad
styrelsen anför, att det för skötseln av anstaltens jordbruk erforderliga antalet
elever nedbringas till 45 eller därunder. Detta ämnar styrelsen verkställa
genom viss rationalisering av jordbruksdriften. Härvid skulle efter
hand tre extra förmän kunna entledigas.

Däremot anser styrelsen icke lämpligt att för närvarande nedlägga undervisningen
i något av de hantverk eller industriellt betonade yrken, vari undervisning
nu meddelas, utan ämnar i stället låta elevantalet inom de olika
yrkena växla allt efter lägligheten. Någon personalindragning inom hantverksavdelningen
finner styrelsen sålunda tills vidare icke böra komma i
fråga. Ej heller beträffande personalen i övrigt föreslår styrelsen någon ändring.
I fråga örn den extra assistenttjänsten i lönegraden Ex 20, vilken tjänst
inrättades år 1943, samt vissa andia icke-ordinarie befattningar anför styrelsen
följande.

Vad beträffar den extra assistentbefattningen vill styrelsen särskilt framhålla
betydelsen av att denna befattning bibehålies. Av den av styrelsen anförda
motiveringen för befattningens tillkomst, vilken utförligt återgivits i
1944 års statsverksproposition (11 ht s. 126 f.), framgår att redan vid en
normal elevbeläggning ett stort behov förelegat av en dylik förstärkning

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

av den högre personalen vid anstalten för att bereda direktören lättnad i expeditionsarbetet
och därmed lämna honom möjlighet att ägna önsklig tid åt
anstaltens övriga anglägenheter. Visserligen är elevbeläggningen för närvarande
att räkna såsom under det normala, men utvecklingen är ännu oviss.
Bland de högre placerade befattningarna vid anstalten är assistentbefattningen
ur organisationssynpunkt nödvändig, och dess framtida ställning bör,
örn anstalten kommer att bibehållas för nuvarande ändamål, omprövas i förhållande
till andra tjänster, så snart väntad vakans å pastors- och förste
lärartjänsten eller å en tjänst som lärare och avdelningsföreståndare inträder.
Under nuvarande förhållanden anser sig styrelsen å andra sidan icke böra
föreslå att assistentbefattningen upptages såsom ordinarie eller extra ordinarie.
Av samma anledning avstår styrelsen från förslag örn att den extra
ordinarie sjuksköterskebefattningen och den extra bagerskebefattningen,
vilka båda äro stadigvarande behövliga för anstaltsdriften, uppflyttas till
ordinarie, respektive extra ordinarie.

I enlighet med det anförda har styrelsen ej föreslagit annan ändring beträffande
förevarande anslag än en nedsättning med belopp motsvarande
avlöningskostnaderna för tre extra förmän eller med 7 600 kronor. Anslaget
har följaktligen beräknats till (272 800—7 600) 265 200 kronor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har, efter remiss, förordat bifall till
anstaltsstyrelsens framställning.

Statskontoret, som jämväl avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har ej funnit
anledning till annan erinran mot anstaltsstyrelsens förslag än att ämbetsverket
ilragasatt, huruvida tillräckliga skäl förelåge för bibehållande av den
extra assistenttjänsten. Statskontoret erinrar i detta hänseende, att antalet
vid anstalten inskrivna elever, då denna tjänst år 1943 inrättades, utgjorde
omkring 250. Även om denna befattning ansetts behövlig vid en beläggning
av normal storlek (omkring 175 elever), hade enligt statskontorets mening
en sa kraftig nedgång i elevantalet numera inträtt, att en indragning av tjänsten
borde allvarligt övervägas.

Såsom förut nämnts har löneutredningen för viss fångvårdspersonal i sitt
betänkande avgivit förslag även till lönereglering för Bon a anstaltens
personal i lägre lönegrader. Denna personal, vars arbetstid
uppgår till 48 timmar i veckan, kan med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
uppdelas i fem personalkategorier, nämligen bevakningspersonal,
personal för jordbruks- och trädgårdsdriften, personal för hantverksdriften,
ekonomipersonal samt övrig personal. Följande i löneutredningens betänkande
lämnade uppgifter avse förhållandena den 1 juli 1945.

Bevakning spersonalen. Denna grupp består av 9 tjänstemän, varav 2 förste
förmän och 7 förmän. Tjänstgöringen avser främst s. k. inre tjänst, d. v. s.
att övervaka ordningen inom elevförläggningarna. Arbetet fullgöres efter särskilt
schema, varvid befattningshavarna alternera i tjänstgöringen på olika
förläggningar.

Personalen för jordbruks- och trädgårdsdriften består av 18 tjänstemän,
varav en uppsyningsman, 2 förste förmän (en i jordbruket och en i skogsbruket)
och 15 förmän. I jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel sysselsättas
ett 50-tal intagna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

119

Personalen för hantverksdriften utgöres av 13 tjänstemän, varav 1 uppsyningsman,
3 yrkesmästare av l:a klass, 6 yrkesmästare av 2:a klass och tre
förmän. Hantverksavdelningen, som omfattar sju verkstäder, sysselsätter ett
50-tal intagna, motsvarande omkring 4 elever på varje befattningshavare. De
sju verkstäderna utgöres av en smides- och mekanisk, en skrädderi-, en snickeri-,
en sadelmakeri-, en skomakeri-, en mureri- och en måleriverkstad. De
tre yrkesmästarna av lia klass äro föreståndare för de tre förstnämnda verkstäderna.
Hantverksdriften avser främst att bereda yrkesundervisning åt de
intagna.

Till ekonomipersonal kunna hänföras 6 befattningshavare, nämligen 1
värmeledningsskötare, tillika reparatör, av första klass, 4 eldare och 1 husmoder.

Övrig här avsedd personal utgöres av kontorspersonal, personal för sjukvården
och nattvakter. Såsom kontorspersonal tjänstgöra 1 förste förman och
1 förman. Personalen för sjukvården består av 1 förman (sjukvårdare) samt
1 sjuksköterska. Nattvakterna äro till antalet 8.

Löneställningen för nu ifrågavarande personal vid Bonaanstalten har alltsedan
befattningarnas tillkomst i huvudsak följt lönesättningen för motsvarande
personal vid fångvården.

Löneutredningen, som i enlighet med direktiven samrått med anstaltens
styrelse, har för sin del icke haft något att erinra mot att befattningshavarna
vid anstalten få komma i åtnjutande av samma allmänna lönegradsuppflyttning
som av utredningen föreslagits beträffande fångvårdens tjänstemän.
Utredningen har därvid anfört att, ehuru till stöd för en löneförbättring icke
torde kunna åberopas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen, ansvar
och arbetsuppgifter dock syntes vara så likartade, att löneställningen
skäligen borde vara i huvudsak densamma. Emellertid erinrar utredningeni
detta sammanhang, att den starka nedgången av tvångsuppfostringsklientelet
— en följd av de nya lagarna om villkorlig dom och örn eftergift av åtal
mot underåriga — föranlett utredning om anstaltens användning för annat
ändamål än tvångsuppfostran, vilken utredning ännu icke vore slutförd.

Den allmänna lönegradsuppflyttningen bör, enligt löneutredningen, liksom
inom fångvården begränsas till befattningshavare med huvudsaklig uppgift att
utöva tillsyn över och handleda eleverna. Några ändringar i den nuvarande
skillnaden på två lönegrader mellan de olika befattningarna finner utredningen
icke böra vidtagas utan lönegradsuppflyttningen borde avse all ifrågavarande
personal. I enlighet härmed skulle befattningarna förman (A 6),
förste förman och yrkesmästare av 2:a klass (A 8) samt yrkesmästare av
l:a klass och uppsyningsman (A 10) uppflyttas till resp. A 7, A 9 och All.
Den icke-ordinarie personalen borde placeras i motsvarande lönegrader enligt
löneplanerna Eo och Ex. Utredningen tillägger, att utredningen icke funnit
det påkallat att förorda någon utökning av antalet befattningar i befälsgrad.

Tjänstebenämningama inom ifrågavarande personalkategori anser utredningen
icke böra ändras i vidare mån än att klassbeteckningarna för yrkesmästare
borttagas.

Vad härefter angår övriga befattningshavare vid anstalten, vilkas löneställ -

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ning upptagits till omprövning — huvudsakligen ekonomipersonal — föreslår
utredningen uppflyttning med en lönegrad av värmeledningsskötaren, den
ordinarie eldaren och nattvakterna. Sålunda anföres:

avDieo Kefalining<in så^ra värmeledningsskötare, tillika reparatör,

av 1 .a klass A 8) bor forandras till en maskimsttjänst i A 9, varjämte en eldare
av 2:a klass (A 5) bor uppflyttas lill eldare i A 6. Dessa förändringar
överensstämma med den lönesättning, som utredningen förordat beträffande
motsvarande personal vid fångvården, och grunda sig på förslag av bygg!

mot uremenS VarT.CtekrLska avdelnin«- Löneställningen för anstfltens liul
frJl-synes ,lamfllgt a^vagd- Den kvinnliga tjänstebenämningen bör
dock med hänsyn till de nya behörighetsreglerna ändras till förslagsvis köksföreståndare.
Vad angar befattningen såsom sjuksköterska (Eo 6) får utredm^ffpnrtailat
att lonestallningen för denna befattningshavare bör bestämma!
• u ™ef..de Prin«Per, som kunna komma att för närmast likartade
Sjukskotersketjanster föreslås av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds-
och ekonomipersonal. I avvaktan härpå bör befattningen bibehållas
i nuvarande lönegrad. Beträffande slutligen nattvakterna (Eo^5) får utredM.
under hanvis“nS till att motsvarande tjänstemän vid de statliga
snnessjukhusen genom beslut av 1945 års riksdag uppflyttats till lönegrad 6

anstalten nfd Sjamma Joneforbattnng kommer befattningshavarna vid Bona -

I enlighet med det anförda skulle nu avsedda befattningshavare vid anstalten
komma att placeras i följande lönegrader.

Lönegrad

Benämning

11

9

7

6

5

Summa

A

A

A

Eo

Ex

A

Eo

Eo

Uppsyningsman.........

2

Yrkesmästare.....

3

2

Yrkesmästare.....

0

3

Förste förman........

5

6

Maskinist.........

i

5

Förman..........

i

Köksföreståndare........

O

27

Sjuksköterska...........

Eldare...............

1

1

1

3

1

1

Nattvakt............

8

9

4

5

12 |

15

9

8

2

3

8

38

Kostnaderna för den sålunda föreslagna löneregleringen beräknar utredningen
till omkring 7 500 kronor, frånsett rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt
lönetillägg.

De representanter för Sveriges fångvårdsmannaförbund, som enligt vad
förut nämnts i särskilt yttrande förordat att den allmänna lönegradsuppflyttningen
för fångvårdsanstalternas personal skulle omfatta två lönegrader
i stället för en, ha framfört samma önskemål beträffande Bonaanstaltens
personal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

121

I yttranden över löneutredningens förslag lia såväl statskontoret som allmänna
lönenämnden helt motsatt sig en lönereglering för närvarande för
Bonaanstaltens personal under hänvisning till pågående utredning örn anstaltens
framtida användning.

Styrelsen för anstalten har i sitt yttrande inledningsvis anknutit till den
av utredningen gjorda jämförelsen mellan löneställningen för fångvårdens
och Bonaanstaltens personal samt därvid anfört:

Att löneställningen för den vård- och arbetsledande personalen i lägre
lönegrader vid Bonaanstalten alltsedan befattningarnas tillkomst i huvudsak
följt lönesättningen för motsvarande personal vid fångvården är riktigt, men
mot en jämställdhet av sådant slag har styrelsen under årens lopp vid upprepade
tillfällen framfört erinringar. Det förhåller sig nämligen otvivelaktigt
så, att den vård- och arbetsledande personalen vid Bonaanstalten alltifrån
början av anstaltens verksamhet år 1905 och intill de allra senaste
åren haft ansvar och arbetsuppgifter, som genomgående varit vida mer
krävande än fångvårdspersonalens. Bona har nämligen i motsats till de
egentliga fångvårdsanstalterna varit en öppen anstalt, där verksamheten
helt inriktats på internernas fostran och utbildning. Tillkomsten
av 1902 års lag om tvångsuppfostran innebar i själva verket en reaktion
mot att fångvård överhuvud taget skulle användas för mycket unga
brottslingar. Att de principer, som alltid varit rådande för behandlingen av
tvångsuppfostringsklientelet visat sig så bärande och livsdugliga, att de efter
hand vunnit insteg inom fångvården för alt slutligen komma till klart uttryck
i det förslag till ny straffverkställighetslag, som nyligen antagits avriksdagen,
måste ur social synpunkt hälsas med tillfredsställelse. Men när
utredningen framhåller, att den åberopade förändringen av fångvårdspersonalens
arbetsuppgifter motiverar en uppfattning i lönegrad, medan för
Bonapersonalens del »till stöd för en löneförbättring icke lärer kunna åberopas
samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen», kan styrelsen icke
underlåta att konstatera, att motsvarande skäl för Bonapersonalens del alltid
förelegat.

Om sålunda arbetsuppgifterna för den vård- och arbetsledande personalen
vid Bona varit vida ansvarsfullare och mera omfattande än för motsvarande
personal vid fångvården, intager däremot Bonapersonalen, enligt vad styrelsen
vidare anför, en med personalen vid skyddshemmen fullt jämförlig
ställning. Enär Bonaanstalten sannolikt icke komme att mera än ett fåtal
år framåt användas för sin nuvarande uppgift, har styrelsen emellertid ansett
sig i nuvarande läge icke kunna påyrka cn lönereglering för personalen
vid Bonaanstalten till överensstämmelse med villkoren för motsvarande personal
vid skyddshemmen. Styrelsen har däremot instämt med löneutredningen,
när denna förklarat sig icke lia något att erinra mot att vissa närmare
angivna grupper av befattningshavare vid anstalten finge komma i åtnjutande
av samma allmänna lönegradsuppflyttning som fångvårdens tjänstemän.
Enligt styrelsens mening vore det obilligt örn statsmakterna, på
grund av att anstalten möjligen endast en begränsad lid komme att användas
för sitt hittillsvarande ändamål, skulle förmena dess personal en sedan
många år fullt motiverad löneförbättring.

Vad angår den föreslagna allmänna uppflytlningens omfattning har anstaltsstyrelsen
anslutit sig till kravet på uppfattning med två lönegrader. Det

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

syntes nämligen styrelsen som örn utredningen för fångvårdspersonalens del
tagit för ringa hänsyn till att arbetsuppgifterna vore så svåra, psykiskt
pressande och för önskvärda aspiranter så litet lockande, att för detta speciella
och ganska begränsade arbetsområde en förhållandevis hög lönesättning
borde ske.

I motsats till löneutredningen har anstaltsstyrelsen funnit en viss utökning
av antalet befattningar i befälsgrad erforderlig. Styrelsen har sålunda förordat
uppflyttning av två ordinarie förmansbefattningar (A 6), vilkas nuvarande
innehavare tjänstgöra såsom ladugårdsförman resp. trädgårdsmästare,
ävensom av de båda uppsyningsmanstjänstema (A 10). Förmansbefattningarna
föreslås uppflyttade till befälsgrad, motsvarande förste förman:

Av de ordinarie förmännen innehava två förtroendeposter av samma art
som förste förmannen i skogsbruket, nämligen en såsom ladugårdsförman
och en såsom trädgårdsmästare. Omfattningen av skogsbruket, ladugårdsskötsel
och trädgårdsskötseln är betydande: anstaltens produktiva skogsmark
uppgår till över 1 500 tunnland, anstaltens ladugård är nyligen fullbordad,
högmodern anläggning med plats för 120 nötkreatur och trädgårdsskötseln
omfattar bland annat driften av två moderna växthus.

Ehuruväl styrelsen skulle anse tillfullo berättigat att framlägga förslag örn
samtliga jordbruksförmäns jämställdhet i löneavseende med yrkesmästare,
finner sig styrelsen i anstaltens nuvarande läge böra inskränka sig till förslag
örn uppflyttning allenast av de två ordinarie förmän som tjänstgöra i
ladugården och trädgården. Enligt vad ovan anförts hava båda arbetsuppgifter
och ansvar av en art, som borde berättiga dem till ställning såsom
förste förman. Vad angår tjänsten som ladugårdsförman må härutöver framhållas
att ladugården vid Svartsjöanstalten förestås av en förste förman (A 8)
samt att utredningen föreslagit, att den förmansbefattning (A 6) vid Venn
garnsanstalten, vars innehavare tjänstgör såsom ladugårdsförman, skall ersättas
med en tjänst såsom förste förman i lönegrad A 9. Vad beträffar
tjänsten som trädgårdsmästare må erinras att trädgårdsmästare vid Venngarnsanstalten
är placerad i 8 lönegraden och vid skyddshem i 10 lönegraden
samt att enligt utredningens förslag den vaktkonstapel (6 lönegraden), som
förestår trädgården vid ungdomsanstalten å Skenäs, skall uppflyttas till överkonstapel
i 9 lönegraden, varjämte utredningen icke velat motsätta sig att
trädgårdsmästaren vid Svartsjöanstalten, där icke ens växthus finnes, uppflyttas
från nuvarande 12 till 13 lönegraden. Med stöd av vad sålunda anförts
fai styrelsen hemställa att vid Bonaanstalten den förman, som förestår
ladugården, och den förman, som förestår trädgården, uppflyttas till förste
förmån i 9, resp. 10 lönegraden, allt efter det utredningens eller styrelsens
förslag till allmän lönegradsuppflyttning vinner bifall. Vid sådan uppflyttning
bör den i trädgården tjänstgörande förmannen lämpligen erhålla tjänstebenämningen
trädgårdsmästare.

Uppsyningsmännen anser styrelsen böra erhålla samma ställning som nuvarande
uppsyningsman av l:a klass vid fångvården:

Såsom framgår av utredningens redogörelse äro vid anstalten anställda två
uppsyningsman i lönegraden A 10. Den ene av dessa tjänstgör på hantverksavdelningen,
den andre på jordbruksarvdelningen, båda såsom närmaste män
till avdelningsföreståndarna, vilka tillika äro arbetsledare, resp. lantbruksinspektor
i 18 lönegraden. Uppsyningsmännens tjänsteställning och uppgifter
innebära, att de äro överordnade till och lia uppsikt över samtliga yr -

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

123

liesmästare och förmän. De synas tillfullo motsvara uppsyningsman av l:a
klass vid fångvården (i 12 lönegraden). Vissa av yrkesmästarna vid anstalten
hava ju från och med den 1 juli 1945 placerats i 10 lönegraden eller lika
med uppsyningsmännen. Redan för att uppsyningsmännens överordnade ställning
skall kunna bibehållas synas de därför böra uppflyttas en lönegrad —
eller, för att den tidigare bestående skillnaden i lönegradsplacering skall bibehållas
och jämställdhet ernås med uppsyningsmännen av l:a klass vid
fångvården — två lönegrader. Därjämte böra de bliva delaktiga av den allmänna
lönegradsuppflyttning, som kan bliva beslutad enligt utredningens
eller styrelsens förslag (lägst 11, högst 14 lönegraden).

I anslutning härtill anför styrelsen:

Såsom---föreligga överhuvud taget fullgoda skäl för att samtliga

de befattningshavare vid en uppfostringsanstalt — liksom vid en fångvårdsanstalt
av modem typ — vilka såsom tillsyns- eller arbetsledarpersonal hava
att taga närmare del i internernas fostran och utbildning, böra äga samma
löneställning, oavsett om de undervisa internerna i yrkesämnen eller handleda
och fostra dem under annan tid än den som avses för yrkesarbete. Enligt
styrelsens på erfarenhet grundade uppfattning är det för de olika personalgrupperna
oförståeligt att den enes eller andres arbetsinsats, som för fostringsresultatet
i dess helhet är lika betydelsefull, skall värderas högre örn det
gäller yrkesundervisning än om det gäller internernas fysiska eller psykiska
fostran i övrigt. Av den personal, som skall tjänstgöra bland internerna
utanför arbetstiden, måste fordras en utbildning som är likvärdig med den
som kräves av yrkesundervisarna. Därest löneställningen icke göres enhetlig,
kommer det med all säkerhet att visa sig att kompetent personal för handledning
av internerna under icke-arbetstid bliver svårare att erhålla. Hänsyn
lill anstaltens utredningsläge gör emellertid, att styrelsen anser sig böra
avstå från att föreslå särskild uppfattning av de befattningshavare vid
anstalten som fullgöra tillsynst jämt.

Vad härefter angår utredningens förslag rörande löneställningen för ekonomipersonalen
m. fl. har anstaltsstyrelsen funnit sig höra biträda förslaget
i denna del beträffande placeringen av nattvakterna (Eo 6). Övriga av ifrågavarande
befattningshavare — såväl maskinisten och eldaren i ansvarsiställning
som de, beträffande vilkas löneställning utredningen ej föreslagit någon
ändring — borde däremot placeras i högre löneställning än vad utredningen
förordat. Befattningshavarna kunde visserligen betraktas som ingående i
ekonomipersonalen med vissa speciella uppgifter, men samtliga komme i så
nära beröring med eleverna att de i själva verket även, i mer eller mindre
grad, hade fostrande och utbildande uppgifter. På grund härav borde samtliga
komma i åtnjutande av den av anstaltsstyrelsen förordade allmänna
lönegradsuppflyttningen med två lönegrader. Sjuksköterskan, vilken vore
rödakorssyster, förestode anstaltens sjukstuga — för närvarande med biträde
av en extra ordinarie förman — och borde redan därigenom, som utredningen
hävdat i fråga om Iva sjuksköterskor vid fångvårdsstaten, jämställas med
Översköterska vid statliga sinnessjukhus och i avbidan på annan, nu
pågående utredning placeras i 7 lönegraden. Av nu angivna skäl bar anatal
Isstyrelsen förordat att maskinistbefattningen placeras i A 10 (utredningen:
A 9), eldaren i ansvarsställning i A 7 (A 6) och övriga eldare i Eo 7
(Eo 5), husmodern i A 8 (A 0) och sjuksköterskan i Eo 8 (Eo 0 t. v.). Mot

124

Departe ments chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

utredningens förslag till ändrade tjänstebenämningar för vissa av ifrågavarande
befattningar har styrelsen icke haft något alt erinra.

De årliga kostnaderna för den av anstaltsstyrelsen föreslagna löneregleringen
ha, enligt samina beräkningsgrund som utredningen använt, av styrelsen
beräknats uppgå till i runt tal 10 400 kronor.

I anstaltsstyrelsens yttrande har personalorganisationen vid anstalten,
avdelning 34 av Sveriges fångvårdsmannaförbund, förklarat sig instämma!
Fångvårdsmannaförbundet har vidhållit den av dess representanter i utredningen
hävdade meningen, att en allmän lönegradsuppflyttning med två lönegrader
borde ske. Förbundet har vidare, i likhet med anstaltsstyrelsen, hemställt
att de två förmansbefattningar, vilkas innehavare tjänstgöra såsom ladugårdsförman
resp. trädgårdsmästare, uppflyttas till befälsgrad.

Såsom framhållits i årets statsverksproposition (II ht. s. lil) har medicinalstyrelsen
framlagt ett preliminärt förslag, enligt vilket Bonaanstalten
— sedan den blivit obehövlig för sitt nuvarande ändamål — skulle efter
vissa örn- och tillbyggnadsarbeten tagas i anspråk för den statliga sinnesslövården.
Nämnda förslag har lagts till grund för äskande av anslag för
nästa budgetår till ombyggnad av vissa elevförläggningar vid anstalten (prop.
nr 177 s. 33, 68 och 69). Denna ombyggnad, som avser att ersätta de nuvarande
olämpliga sovplatsanordningarna med rum för de intagna av modem typ,
bör komma till stånd oavsett den ifrågasatta ändrade användningen av anstalten.
I syfte att underlätta förändringen har Kungl. Maj:t vidare den 12
januari 1946 föreskrivit, att lediga eller ledigblivande ordinarie befattningar
vid anstalten tills vidare icke skola återbesättas med ordinarie innehavare.
För nästa budgetår kan man emellertid utgå från att anstalten kommer att
användas för tvångsuppfostran.

Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan örn Bonaanstaltens
anslagsbehov till omkostnader under nästa budgetår lades en medelbeläggning
av 100 elever till grund för anslagsberäkningen. Under första kvartalet
1946 har elevantalet hållit sig mellan 83 och 100. Anledning att frångå nyssnämnda
beräkningsgrund, som vid omkostnadsanslagets behandling godtagits
av riksdagen (rd. skr. nr 2/1946 p. 41), föreligger därför ej.

Styrelsen för Bonaanstalten, som vid avgivande av sina anslagsäskanden
räknat med ett genomsnittligt elevantal av 125 elever, har med denna utgångspunkt
ansett, att anstaltens personal under nästa budgetår kan inskränkas
med tre extra förman. Vid den av mig antagna lägre medelbeläggningen
böra ytterligare personalbegränsningar övervägas. Emellertid synes
anstaltens nuvarande organisation trots den beräknade nedgången i elevantalet
böra bibehållas i huvudsak oförändrad. Att sammanföra eleverna i
alltför få förläggningar skulle sålunda, såsom anstaltsstyrelsen framhållit,
inskränka differentieringsmöjligheterna, vilket, särskilt i betraktande av kli!
entelets försämring, måste anses olämpligt ur vårdsynpunkt. Ej heller synes
någon av de nuvarande verkstäderna utan tvingande skäl böra nedläggas.
Möjligheterna att inskränka personalbehovet äro under dessa förhållanden
jämförelsevis begränsade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

125

Av de högre befattningshavarna vid anstalten har innehavaren av den i
A 24 placerade tjänsten såsom pastor och förste lärare den 22 mars 1946
utnämnts till kyrkoherde. Den sålunda ledigblivna befattningen får, såsom
förut angivits, icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Med hänsyn
såväl till ovissheten om anstaltens framtida användning som till elevantalets
nedgång torde befattningen emellertid icke böra uppehållas ens på förordnande.
För nästa budgetår böra i stället anvisas medel till en predikant,
vars arvode, med hänsyn till att han hör uppehålla undervisningen i religionskunskap
och morallära, torde böra beräknas till 2 000 kronor. Om
pastorstjänsten icke uppehälles, är det å andra sidan nödvändigt, att den
nuvarande assistenttjänsten i Ex 20 bibehålies. I detta hänseende må särskilt
framhållas, att anstaltsledningens arbetsbörda är beroende icke blott
av beläggningen å anstalten utan även av antalet villkorligt utskrivna elever.
Detta antal utgjorde den 1 mars 1946 233.

Av de ordinarie befattningarna i lägre lönegrader lia hittills fyra ledigblivna
tjänster — tre förmansbefattningar samt befattningen såsom eldare
av 2:a klass — icke återbesatts. Med utgången av april månad blir ytterligare
en förmanstjänst ledig. Även örn de nuvarande tre extra förmansbefattningama
såsom anstaltsstyrelsen föreslagit indragas, torde vid en medelbeläggning
av 100 elever vikarier bliva erforderliga endast å två av
nämnda vakanta befattningar, nämligen å två av förmans tjänsterna. För
nästa budgetår kan man därför räkna med sammanlagt fem förmanstjänster
och en eldartjänst mindre än för närvarande. Vidare torde av icke-ordinariepersonal
två nattvakter kunna indragas. Ytterligare personalinskränkningar
torde ej kunna genomföras utan mera betydande organisatoriska
förändringar. Sådana böra av förut anförda skäl icke ske utan ytterligare
nedgång i elevantalet. Skulle en sådan nedgång inträffa, torde det få ankomma
på Kungl. Majit att föreskriva de personalbesparande åtgärder, som
utan försämring av vårdmöjligheterna kunna vara möjliga att genomföra.

1 fråga om löneställningen för personalen i lägre lönegrader är jag ense
med löneutredningen för viss fångvårdspersonal örn att personalen vid Bonaanstalten
bör erhålla samma löneförbättring som motsvarande personal vid
fångvården. Jag förordar alltså en allmän uppfattning av bevakningspersonalen
samt personalen i jordbruks-, trädgårds- och hantverksdrilten med
en lönegrad. I nuvarande läge kan jag också i princip ansluta mig till utredningens
uppfattning, att några ytterligare tjänster i befälsgrad icke böra
inrättas. I fråga om de båda förmän, som förestå Bonaanstaltens ladugård
och trädgård, tala dock särskilda skäl för en ändrad tjänsteplacering redan
nu. Såväl ladugårds- som trädgårdsskötseln äro otvivelaktigt, såsom anslaltsstyrelsen
framhållit, av den omfattning, att den motiverar befälsställning
för nämnda befattningshavare, som lia det omedelbara ansvaret för dessa
grenar av driften. Då behovet av ifrågavarande tjänster kommer att kvarstå
oberoende av bur anstalten framdeles kommer att användas, synas betänkligheter
icke behöva möta mot att de erhålla en löneplacering som

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

svarar mot uppgifternas kvalificerade art. I likhet med anstaltsstyrelsen förordar
jag därför att de uppflyttas till A 9.

I fråga om ekonomipersonalen och övriga befattningshavare, som icke
tjänstgöra i bevakning och yrkesdrift, kan jag på huvudsakligen samma skäl
som beträffande fångvårdens motsvarande personal ansluta mig till vad
löneutredningen föreslagit. Värmeledningsskötaren torde alltså böra uppflyttas
från A 8 till A 9, den ordinarie eldaren från A 5 till A 6 och nattvakterna
från Eo 5 till Eo 6. Övriga ifrågavarande befattningshavare böra
bibehållas i nuvarande lönegrader; löneställningen för sjuksköterskan bör
dock upptagas till omprövning i enlighet med de principer som efter förslag
av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, kunna
komma att fastställas för sjukvårdspersonal i allmänhet.

Personalens tjänstebenämningar torde böra ändras i överensstämmelse med
utredningens förslag. Härutöver bör den befattningshavare, som förestår
trädgårdsdriften, i samband med den av mig nu föreslagna lönegradsuppflyttningen
erhålla benämningen trädgårdsmästare.

Anslaget har i enlighet med det anförda beräknats på följande sätt.

Posten till avlöningar till ordinarie personal minskas med
avlöningskostnadema till pastorn och förste läraren, fyra förmän och en
eldare av 2:a klass eller med 22 200 kronor. Å andra sidan ökas posten med
kostnaderna för genomförande av den föreslagna löneregleringen i vad den
berör ordinarie personal eller med 4 300 kronor. Resultatet blir alltså en
nettominskning med (22 000 — 4 300) 17 900 kronor till (148 700 — 17 900)
130 800 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, uppräknas med det föreslagna predikantarvodet,
2 000 kronor, till 5 800 kronor.

Posten avlöningar till ick e-o rdinarie personal nedsättes
med avlöningskostnadema för tre extra förmän och två nattvakter, 10 968
kronor. Samtidigt ökas den med kostnaderna för dels den föreslagna löneregleringen,
såvitt den avser icke-ordinarie personal, och dels vikarier å två
ordinarie förmansbefattningar eller (1 923 + 6 115) 8 038 kronor. Posten
bestämmes i enlighet härmed till (85 700 — 10 968 + 8 038) 82 800 kronor,
vilket innebär en sänkning med 2 900 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg kan med hänsyn till de föreslagna
personaländringama minskas med 4 000 kronor till 30 600 kronor.

Anslaget uppföres alltså med (130 800 + 5 800 + 82 800 + 30 600)
250 000 (— 22 800) kronor.

I personalförteckningen böra vidtagas erforderliga ändringar.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens
uppfostringsanstalt å Bona:

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 27

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör .................................... A 27

1 pastor och förste lärare ...................... A 24

1 arbetsledare, tillika avdelningsföreståndare ...... A 18

1 lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare A 18

2 lärare, tillika avdelningsföreståndare ............ A 18

1 räkenskapsförare och redogörare .............. A 17

2 uppsyningsman .............................. A 11

3 yrkesmästare ................................ A 11

6 förste förmän ....................... A 9

1 maskinist .................................. A 9

1 trädgårdsmästare ............................ A 9

6 yrkesmästare ................................ A 9

13 förmän ...................................... A 7

1 eldare ...................................... A 6

1 köksföreståndare ............................ A 6;

dels fastställa följande avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt
å Bona, att tillämpas under budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 130 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj :t ............ » 5 800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per sonal

............................ 5 82 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 30 600

Summa kronor 250 000 ;

dels ock till Statens uppfostringsanstalt
d Bona: Avlöningar för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av............. kronor 250 000.

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Kapitalinvesteringar.

Statens allmänna fastighetsfond.

[9.] 6. Sinnessjukavdelning m. in. vid centralfängelset å Härlanda. Vid

behandlingen i propositionen nr 240 till 1945 års riksdag av frågan om omorganisation
av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet förutsättes, såsom
tidigare nämnts (s. 9), att någon ändring icke skulle ske beträffande
det dåvarande antalet sinnessjukavdelningar vid fångvården. Dessa skulle
fortfarande vara förlagda till Långholmen, Håga, Malmö, Härnösand, Jönköping,
Västervik och Växjö. Beträffande undersökningsavdelningen vid Jönköping,
som är av provisorisk natur, hade fångvårdsstyrelsen dock föreslagit,
att denna skulle så fort ske kunde utbytas mot en undersökningsstation förlagd
till Härlandaanstalten i Göteborg. Då frågan om inrättande av en undersökningsstation
vid Härlanda enligt föredragande departementschefens uttalande
krävde ytterligare övervägande, räknades i propositionen endast med
personalorganisationen vid de redan befintliga sinnessjukavdelningarna (prop.
s. 3).

I skrivelse den 26 september 1945 har fångvårdsstyrelsen framlagt förslag
om inredande av en sinnessjukavdelning vid centralfängelset å Härlanda.
Styrelsen har därvid framhållit, att frågan örn nedläggande av sinnessjukavdelningen
vid Jönköpings!ängelset under åratal varit aktuell till följd av
avdelningens otillfredsställande beskaffenhet samt att det med hänsyn till
de stegrade anspråk, som hädanefter bomme att ställas på fångvårdens sinnessjukavdelningar
vore ofrånkomligt att nu skrida till nedläggande av Jönköpingsavdelningen.
Att den nya avdelningen borde förläggas till Härlandafängelset
funne styrelsen likaledes naturligt och lämpligt. För västra Sverige
erfordrades ovillkorligen en undersökningsstation med centralt läge. Fängelset
hade vidare sådana utomhusområden — bl. a. en stor trädgård — och
arbetsmöjligheter, att en sinnessjukavdelning med fördel läte sig anordnas där.

Beträffande storleken av en sinnessjukavdelning vid Härlandafängelset har
styrelsen uttalat, att den nya avdelningen borde erhålla ungefär samma kapacitet
som Jönköpingsavdelningen eller ett femtiotal platser, varmed vunnes
också den fördelen, att de intagna kunde uppdelas å två grupper i skilda våningar,
varvid undersökningsfälten kunde hållas för sig och vårdfallen för sig.

Enligt styrelsens i överensstämmelse härmed uppgjorda förslag, alternativ
1, skulle de två översta våningarna i cellbyggnadens södra del tagas
i anspråk för ändamålet. Dessutom skulle en läkaravdelning inredas i den
s. k. administrationsflygeln, varjämte direkt förbindelse skulle anordnas med
läkaravdelningen genom påbyggnad av den nuvarande förbindelsebyggnaden
mellan cellbyggnaden och administrationsflygeln. Kostnaderna skulle uppgå
till 190 000 kronor.

Sedan i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria samt i infordrade
yttranden vissa erinringar framförts mot fångvårdsstyrelsens sålunda
framlagda förslag, särskilt i vad det avsåg inrättande vid Härlanda -

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

129

fängelset, förutom av en undersökningsavdelning, jämväl av en vårdavdelning
för sinnessjuka, har fångvårdsstyrelsen anmodats att i ärendet inkomma
med nytt förslag, avseende inrättande vid Härlandaanstalten tills vidare allenast
av en undersökningsavdelning. I skrivelse den 28 november 1945 vidhöll
styrelsen emellertid sin tidigare framställning. Därefter inkom styrelsen
i skrivelse den 8 januari 1946 med det begärda förslaget.

Enligt detta förslag, alternativ 2, skulle den nya avdelningen — vilken
skulle rymma 25—30 platser -—- förläggas i cellbyggnadens översta våning,
antingen i dess norra eller dess södra flygel. Läkaravdelning m. m.
skulle anordnas på samma sätt som enligt det först framlagda förslaget.
Kostnaderna för detta andra alternativ skulle bliva något mindre örn avdelningen
förlädes till cellbyggnadens norra flygel än örn den förlädes till dess
södra flygel, nämligen 135 400 kronor resp. 140 000 kronor.

I syfte att ytterligare reducera kostnaderna har därefter fångvårdsstyrelsens
arkitekt G. Birch-Lindgren efter anmodan utarbetat ytterligare ett förslag,
alternativ 3, enligt vilket undersökningsavdelningen — med samma
beläggningskapacitet som enligt alternativ 2 — skulle förläggas till bottenvåningen
i cellbyggnadens södra del och läkaravdelningen till bottenvåningen
i ekonomiflygeln. I en härom upprättad promemoria anför arkitekten BirchLindgren
bland annat:

Till vårdavdelning tages bottenvåningen i cellflygelns södra del. Densamma
inrättas exakt lika den tidigare föreslagna, översta våningen. Härigenom vinnes,
att endast ett ovanför varande balkongbjälklag behöver igenläggas och
dagrum i ovanför belägna fängelseavdelningar ej inredas för att öka dagsljuset
i de enligt tidigare förslag relativt mörka korridorerna.

Den enda nackdelen med denna lösning blir att patientrummen ej bli lika
soligt och fritt belägna som i översta våningen, en omständighet som dock
är av relativt ringa betydelse, då dels rummen under alla förhållanden få
sol under viss del av dagen, dels patienterna vistas i avdelningen endast en
begränsad, relativt kort tid.

Enligt tidigare förslag skulle läkaravdelningen förläggas till administrationsflygelns
översta våning och där befintliga expeditioner m. m. förflyttas
till en nyinredd del av bottenvåningen i ekonomiflygeln. Då nu patientavdelningen
förlägges till sistnämnda våning, ställer det sig mest praktiskt att i
stället förlägga läkaravdelningen till sistnämnda bottenvåning, varigenom eljest
nödvändiga byggnadsarbeten i den förstnämnda inbesparas.

Ur byggnadsteknisk synpunkt har undertecknad inga betänkligheter mot
den sålunda förenklade och förbilligade lösningen.

Kostnaderna för alternativ 3 har arkitekten Birch-Lindgren beräknat till
97 000 kronor enligt följande fördelning.

Byggnadsarbeten inkl. målning .......................... kronor 66 000

Värmeanläggning ...................................... » 7 000

Ventilationsanläggning ................................ » 1 000

Sanitetsanläggning .................................... » 15 000

El. installationer ...................................... » 8 000

Summa kronor 97 000.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

9

130

Kungl. Majtts proposition nr 225.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande över det med alternativ 1
betecknade förslaget, har därvid, under hänvisning till de i departementspromemorian
gjorda erinringarna mot delta, förordat att frågan foges under
förnyad prövning av fångvårdsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen har, efter remiss, uttalat betänkligheter såväl ur ekonomisk
som ur bvggnadsteknisk synpunkt mot den enligt alternativ 1 föreslagna,
dyrbara ombyggnaden. Beträffande alternativ 2 har styrelsen hänvisat
till sitt yttrande över alternativ 1 men samtidigt förklarat sig icke ha något
att erinra mot de för alternativ 2 beräknade kostnaderna i och för sig.
Alternativ 3 har, enligt meddelande under hand, icke givit styrelsen anledning
till erinran.

Medicinalstyrelsen har ansett sig kunna tillstyrka en lösning i huvudsaklig
överensstämmelse med alternativ 1 endast såsom ett provisorium:

Förslaget att genom relativt små omändringar utnyttja två våningar i cellbvggnaden
till sinnessjukavdelning medför, att den allmänna planlösningen
för avdelningarna redan från början i stort sett är given. Denna planlösning
med en lång, centralt liggande korridor, som måste användas till matrum och
delvis även till dagrum, är ej lyckad, enär direktbelysningen av korridoren
är otillräcklig och det i och för sig rikliga utrymmet för dagrumsändamål
ej lämpligen kan uppdelas i skilda delar till matrum, arbetssal och egentligt
dagrum. Med hänsyn till önskvärdheten av att hålla de psykiskt sjuka skilda
från det egentliga fångvårdsklientelet synes placeringen av sinnessjukavdelningen
i samma flygelbyggnad som en fängelseavdelning mindre lämplig.
Ur vårdsynpunkt vore därför en särskild nybyggnad för sinnessjukavdelningen
att föredraga.--—

Det framgår ej av förslaget, huru man avsett att ordna patienternas arbete
och sysselsättning. För dem, som intagits på undersökningsavdelningen, är
denna fråga av något mindre betydelse, då flertalet av dem endast stanna på
avdelningen kort tid, men för dem som intagas för vård är ordnandet av
lämplig sysselsättning av fundamental betydelse med hänsyn till behandlingen
av fallen. Även örn man därvid räknar med att sysselsättning till någon
del bör kunna ordnas dels på avdelningen, eventuellt i det föreslagna dagrummet,
dels ock ute i det fria. kräves härtill oundgängligen särskilda arbetssalar
och verkstäder. Tillräckliga sådana föranstaltningar måste anses som
en oundgänglig förutsättning för ett godkännande av en vårdavdelning vid
fängelset.

Styrelsen finner det framlagda förslaget böra kompletteras i enlighet med
framförda anmärkningar och finner sig i varje fall — örn möjligheter nu
icke föreligga för en avsevärt bättre lösning ur sinnessjukvårdens synpunkter
— kunna tillstyrka en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande
förslaget endast som ett provisorium.

Det med alternativ 2 betecknade förslaget har medicinalstyrelsen tillstyrkt
under förutsättning att sinnessjukavdelningen inrymdes i cellbyggnadens
södra flygel. Vad angår alternativ 3 har styrelsen under hand förklarat sig
ej ha något att erinra mot detta såsom provisorisk lösning.

Sistnämnda alternativ har under hand godtagits även av fångvårdsstyrelsen,
varjämte förslaget tillstyrkts av direktören vid centralfängelset å Härlanda,
som i en under hand överlämnad promemoria anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

131

Med anledning av arkitekt G. Birch-Lindgrens P. M. angående Härlanda
sinnessjukavdelning får jag anföra, att förslaget, sorn går ut på att förlägga
sinnessjuk- och läkaravdelningen till bottenvåningen synes mig vara
en god lösning ur såväl allmän vårdsynpunkt som ur byggnadsteknisk synpunkt.
Genom förslaget kommer centralavdelningen icke att berövas ljuset
från lanteminerna, och det behöver ej heller befaras, att allmänheten skall
komma att störas av de å sinnessjukavdelningen intagna. Fullt dagsljus
erhålles till sinnessjukavdelningen genom ljuset, som inströmmar från de
stora gavelfönstren och genom att en del av sidoväggarna upphugges, varigenom
också ett större dagrum erhålles. Genom att taga den nuvarande s. k.
säcksömnadsverkstaden och gamla gemensamhetssalen i anspråk för läkaravdelning,
varvid en dörr bör upptagas mellan denna och korridoren, komma
ljusa och rymliga lokaler att stå till läkarnas förfogande i direkt anslutning
till sinnessjukavdelningen.

Då jag sålunda finner den föreslagna dispositionen av lokalerna för sinnessjukavdelningen
ändamålsenlig utan att beröva de å centralavdelningen
till långa frihetsstraff dömda erforderliga utrymmen och dagsljus, får jag
tillstyrka den sålunda föreslagna dispositionen av fängelsets lokaler för inredning
av sinnessjukavdelning vid detta fängelse.

Med frågan örn inrättande av en sinnessjukavdelning vid Härlandafängelset
sammanhänger delvis frågan om utförande av vissa reparation soch
ändringsarbeten vid samma fängelse. I skrivelse den 23 augusti
1945 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning om särskilt anslag för
dessa arbeten. Arbetena avse omläggning av värmeledningssystemet inom
fängelsebyggnaden och domstolsbyggnaden samt framdragande av ledningar
till anstaltens befäls- och underbefälsbostäder och till det s. k. gamla tvättteriet.

Rörande behovet av nytt värmeledningssystem anföres i fångvårdsstyrelsens
sistnämnda skrivelse:

Nya värmeledningsanordningar vid anstalten ha länge varit starkt av behovet
påkallade. Bränsleåtgången är orimligt hög på grund av det ålderdomliga
värmesystemet, och trots sträng eldning är det icke möjligt att
hålla de intagnas bostadsrum vid normal temperatur. Sedan numera fönstren
i bostadsrummen blivit upphuggna, har den låga temperaturen blivit alltmera
kännbar under vintrarna. Aven övriga lokaliteter äro otillräckligt uppvärmda.

Den nuvarande värmeledningsanordningen togs i bruk år 1907. Uppvärmningen
av domstolsbyggnaden sker medelst ångradiatorer. För uppvärmning
av fängelsebyggnaden — med undantag av kyrksalen, som uppvärmes av
ångradiatorer — samt administrations-, köks- och sjukavdelningarna är i
var och en av dessa lokaliteter en motströmsapparat installerad. I denna
värmes med ånga värmeledningsvatten som på grund av självtryck cirkulerar
till radiatorerna. Radiatorerna utgöras i cellerna av kamflänsrör,
vilka placerats i golvbjälklaget.

Vid värmeledningsarbetenas utförande avser styrelsen att i huvudsak följa
ett av Hugo Theorells ingeniörsbyrå aktiebolag år 1938 utarbetat förslag.
Förslaget innehåller följande.

Byggnaderna skola helt uppvärmas medelst pumpvarmvatten, och för detta
ändamål skola nya huvudledningar framdragas från reserverat uttag i för -

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

delningsrummet vid panncentralen. Från de nya huvudledningarna göras anslutningar
till de gamla huvudledningarna vid platsen för molslrömsapparaterna,
vilka skola demonteras.

Rörledningarna till donrstolsbyggnaden förläggas i mark uti befintlig kulvert,
varjämte nya radiatorer installeras inom byggnaden.

1 bostadsrummen i fängelset uppställas radiatorer invid korridorväggen.
I samband härmed omläggas rörledningsstammarna fram till huvudledningarna.
Kyrkan förses med ändrade radiatorer.

Anläggningarna inom administrations- och köksflyglama bibehållas med
undantag av att några radiatorer omläggas från ånga till varmvatten.

Det befintliga expansionskärlet utbytes mot ett högre beläget.

Efter förslagets uppgörande har för besparing av bränsle och arbetskraft
funnits lämpligt att även planera framdragning av ledningar i kulvert från
värmecentralen till befäls- och underbefäisbostädema, vilka uppvärmas av
var sin panna placerad i källaren, samt till det s. k. gamla tvätteriet, vilket är
avsett att användas till förrådsbyggnad för skrädderiverkstaden, sedan den
nya tvättanläggningen — vartill anslag beviljats av 1944 års riksdag (jfr Kapitalbudgeten
1944, bil. 1, s. 3 f.) — blivit färdigställd.

Till avhjälpande av de svåraste olägenheterna i fängelsebyggnaden har
fångvårdsstyrelsen, enligt vad styrelsen i sin skrivelse meddelar, av de å staten
för fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond till
reparations- och underhållskostnader m. m. anvisade medlen anvisat 5 000
kronor. På grund härav har byggnaden från innevarande eldningsperiods
början kunnat uppvärmas med pumpvarmvatten i de gamla kamflänsrören.

Omläggningen av hela fängelsets värmesystem anser styrelsen emellertid
icke kunna uppskjutas. Återstående kostnader för denna omläggning —■ vilket
arbete i största möjliga utsträckning skulle utföras i egen regi med anlitande
av fångarbetskraft — ha av arkitekten Birch-Lindgren beräknats till
20 000 kronor enligt följande uppställning:

Demontering av gamla ledningar, nya radiatorer och ledningar
(enligt Theorells ingeniörsbyrås beräkning 22/e

1938) .............................................. kronor 30 000

Håltagningar, efterlagning, målning, ritningar,

kontroll ...............................kronor 5 000 » 35 000

Avgår för utförande med fångarbetskraft . . kronor 10 000

Avgår för redan utförda installationsarbeten » 5 000 ;> 15 qqq

Summa kronor 20 000.

Med hänsyn såväl till det starka behovet av nya värmeledningsanordningar
som till försörjningsläget på bränsleområdet finner styrelsen icke försvarligt
att uppskjuta frågan örn omläggning av värmeledningen vid fängelset. Styrelsen
har därför hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till
omläggning av värmeledning m. m. vid centralfängelset å Härlanda å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1945/46 bevilja ett investeringsanslag av
20 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

133

Byggnadsstyrelsen har, efter remiss, förklarat sig icke ha något att erinra
mot fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställning.

Den provisoriska sinnessjukavdelningen i Jönköping omfattar såväl en
vårdavdelning som en undersökningsavdelning, vardera med ett 30-tal platser.
Den fyller ej de anspråk, som böra ställas på en sinnessjukavdelning, och
bör därför snarast möjligt nedläggas.

Enligt fångvårdsstyrelsens i första hand framlagda förslag, alternativ 1,
skulle både vårdavdelningen och undersökningsavdelningen överflyttas till
en nyinrättad avdelning vid centralfängelset å Härlanda. Att inom en anstalt
av denna typ inrätta en avdelning för vård av sinnessjuka synes emellertid
ej lämpligt. Detta klientel — huvudsakligen bestående av straffriförklarade
personer — bör omhändertagas å specialanstalter och ej inhysas i ombyggda
cellfängelser. Enligt vad jag inhämtat möter vid nuvarande beläggning ej
hinder mot att förflytta vårdfallen i Jönköping till för ändamålet lämpliga
anstalter. Med hänsyn härtill erfordras för närvarande blott inrättande av
en ny undersökningsavdelning.

Denna nya avdelning bör, såsom fångvårdsstyrelsen förordat, förläggas
till Härlandaanstalten. Styrelsens förslag till inrättande av en dylik avdelning,
alternativ 2, skulle emellertid bliva förhållandevis dyrbart, vilket beror
på att styrelsen även för detta fall tänkt sig en ombyggnad efter samma
principer som vid alternativ 1. En väsentlig kostnadsbesparing skulle uppnås
genom alternativ 3, som utarbetats efter förebild från den nuvarande
undersökningsavdelningen vid centralfängelset i Malmö. Då sistnämnda alternativ
även torde vara lämpligt ur medicinsk synpunkt och det ej föranlett
erinran från de hörda myndigheternas sida, finner jag mig böra förorda en
lösning i överensstämmelse med detta.

De reparations- och ändringsarbeten, i huvudsak avseende omläggning av
värmeledningssystemet, för vilka fångvårdsstyrelsen hemställt örn särskilt
anslag, böra lämpligen komma till utförande samtidigt med att sinnessjukavdelningen
inredes. Ett gemensamt anslag å (97 000 + 20 000) 117 000
kronor torde därför böra äskas för samtliga nu ifrågavarande arbeten.

Jag hemställer i enlighet härmed, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sinnessjukavdelning m. m. vid
centralfängelset å Härlanda för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 117 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Åke Mossler.

Departe ments chefen.